Korruption är ett stort ämne i Bulgarien. I Sverige är det det inte. Av det följer att Transparency Internationals bedömning att Sverige är dåligt rustad för motverka mutbrott och utreda internationell korruption måste vara felaktig eller åtminstone en stor överdrift. Att det skiljer mycket på hur vanlig korruption är i Sverige jämfört med Bulgarien är naturligtvis uppenbart. Problemet är som TI säger medvetenheten om förekomsten av korruption och påföljande dåliga rättsskydd för whistleblowers.
Jag anser att beredskapen för korruption i Sverige är dålig just eftersom vi tror att vi i egenskap av svenskar är vaccinerade mot just detta. Vare sig vi själva eller det offentliga saknar varningsklockor som ringer när någonting inte verkar gå rätt till. Här är just den viktiga skillnaden mellan Sverige och Bulgarien: om något ser skumt ut i Bulgarien så är det naturligtvis korruption, om något ser skumt ut i Sverige så är det antagligen någon som gjort fel eller det finns en bra förklaring. Att det skulle kunna röra sig om korruption ses inte riktigt som en rimlig förklaring. Någon som rapporterar om ett problem som egentligen inte finns kan ju inte heller vara trovärdig. Där är ett stort problem som Birgitta Nygren inte ser.
Jag tror att händelser som mutskandalen kring Systembolaget ses som nästan exotiska undantag. Min åsikt är att det är vanligare än vi tror men är oförmögna att se detta. Ett exempel ur dagens tidningar visar t.ex. ett exempel som luktar skumt. Jag misstänker en kickback-uppgörelse: dvs. att säljande företag överfakturerar och att ”mellanskillnaden” tas ut av köparen i någon form som tack för affären. Turerna kring vårt bistånd som är en riktig korruptionsmagnet har ju på sistone börjat uppmärksammats och där den svenska närvaron på intet sätt har vaccinerat projekten mot korruption.
Men, som sagt var korruption är ett enormt problem i Bulgarien men man vet om det. I Sverige är det ett mindre problem men vi är oförmögna att se att det förekommer. Så på lång sikt så kan man ju undra vem som egentligen har bäst förutsättningar att verkligen göra något åt det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller inte med din åsikt om att vi inte är kapabla att känna igen korruption när vi ser det. Tvärt emot så är de allra flesta fullt kapabla till det men då det är väldigt ovanligt i Sverige så är det inte nåt vi lägger ner mängder av tid på.
Vissa länder (fattigare oftast) har det som kultur att man prutar, mutar och det är ingen som blir alltför förvånad. I Sverige ser man det som en personlig förolämpning om nån försöker muta en. Självklart har folk blivit mutade här och de kommer bli det i framtiden också men att vi ska rusta som ett B-land för att skydda oss mot korruption är som att skjuta kråka med luftvärnskanon.
Om nu svenskar hade varit så oförberedda och naiva som påstås, hade vi inte haft en kultur av bestickning här då? Eller är svenskar etniskt överlägsna de som har det? Visst, känns ju skönt att veta det men alternativet är att vårt system och vår kultur motverkar mutor.
Mitt råd till dig är att bevisa att jag har fel. Nästa gång du åker fast i Sverige, försök muta dig fri! Berätta hur det gick.
Got your point...
Jag menar förstås inte den korruption man skulle kunna kalla för "vardagskorruption". Alltså när man försöker muta sig från böter eller annat polisingripande, eller det som är så vanligt i Bulgarien, att försöka komma förbi en kö eller få myndigheter att göra undantag för en. Att muta sig ur en situation är mycket svårt i Sverige vilket naturligtvis är bra. Det beror inte bara på rädslan för att åka dit, utan också att tanken att man gör något moraliskt fel är betydligt vanligare i Sverige. I Bulgarien är man mycket mer "opportunistiska".
Det jag menar är att när det görs offentliga upphandlingar eller finansieras projekt m.m. finns det anledning att vara på sin vakt, i synnerhet eftersom det ofta handlar om väldigt stora belopp. Korruption är inte bara att pengar används, utan lika mycket när vänskaps- och släktband påverkar en affär. Med min erfarenhet från svensk offentlig sektor så anser jag att det finns utvecklingspotential på korruptionsradarn.
Sen vill jag fortfarande hävda att det finns en idé om att ett svenskt inslag är en garanti mot korruption och som jag kan irritera mig på. Jag tycker att exemplet med SIDA-projekten är bra eftersom det visar att när kontrollen minskar så ökar korruptionen även i svenska sammanhang.
Skicka en kommentar