torsdag 31 januari 2008

Agentvälde

Enligt mig är en av de viktigare orsakerna till Bulgariens problem att övergången från ett slutet till ett öppet samhälle till stor del var en chimär. De som sattes att leda processen varken kunde eller ville göra de förändringar som krävdes för att Bulgarien skulle ta klivet från ett kommunistiskt bakvatten till en liberal modern stat med framtidstro.

Den politiska elit som tog över efter det kommunistiska maktmonopolets bortvittring var själv lika stöpt i och påverkad av planekonomi och kommunistiska tankefigurer som de de ersatte. Man visste hur en planekonomi och ett totalitärt samhälle såg ut, men man visste inte hur ett öppet och marknadsliberalt samhälle skulle se ut. Men en kanske viktigare omständighet var att de flesta inom den ”nya” eliten såg den nya tiden som en chans till egna, nya fördelar. Det vill säga: man genomförde inte förändringar (eller hindrade dem) för gemene mans bästa, utan i första han för ens eget bästa. Man skapade en slags nomenklatura i modern form.

I Bulgarien finns det någonting som heter Dossiékommissionen och vars uppgift är att gå igenom Säkerhetstjänstens (Държавна сигурност Dărzjavna sigurnost DS:s) arkiv i jakt på ”agenter” eller snarare informatörer. Dessa agenter var ofta människor som skulle bevaka och rapportera vad som hände ute i samhället. Deras uppgift var att hitta de inre hot som fanns mot det kommunistiska samhället. Den bulgariska säkerhetstjänsten var en kopia på det östtyska Stasi, om än inte lika allomfattande. Kollaboratörerna var ofta människor på väg upp i samhället och som såg samarbetet med DS som en chans att visa upp sig som goda samhällsmedborgare och kommunister.

Eftersom f.d. agenter sitter på många viktiga poster i Bulgarien pågick under hela 1990-talet en intensiv diskussion om att öppna arkiven och vädra ur de kommunistiska opportunisterna ur samhället. Men eftersom så många i Bulgarien har haft fingrarna i det tidigare kommunistpartiets syltburk så har alla sådana initiativ blockerats. Det är först de senaste åren som en mer seriös granskning har börjat ske via Dossiékommissionen. Trots att mycket helt säkert är bortrensat så är det ändå häpnadsväckande resultat kommissionen kommer fram till. Tidningen Standart skriver idag att av de 673 ministrar som suttit i olika regeringar sedan 1990 så har över etthundra av dem varit agenter för DS.

Kommission ska nu fortsätta med att granska den tredje statsmakten, d.v.s. verksamma inom media. Att vissa där har haft varma relationer med DS är redan känt men inte omfattningen. Min gissning är att man kommer att hitta en hel del. Även många inom media började sina karriärer på kommunisttiden. De är alltså fostrade i en kåranda som såg som sin uppgift mer att hylla makten än att granska den.

Jag skulle vilja tillägga att granskningen gäller bara de som varit hemliga samarbetsmän för DS. De som haft viktiga positioner och/eller ”bara” varit medlem i kommunistpartiet granskas inte. En högre post inom det forna kommunistpartiet BKP är inte ett problem i EU-landet Bulgarien. Till exempel så blev president Georgi Părvanov medlem i BKP redan 1981, men han är inte den enda högre politiker som haft medlemsbok i detta parti.

Med så många av det liberala, öppna samhällets motståndsmän aktiva inom ekonomin och politiken så är det nog inte så konstigt att dagens Bulgarien ser ut som det gör.

söndag 27 januari 2008

Presidenten svarar på frågor

Bulgariens president Georgi Părvanov höll idag en över tre timmar lång presskonferens med anledning av att det gått ett år av hans femåriga mandatperiod. Till denna presskonferens hade allmänheten bjudits in att ställa frågor via internet och telefon. Părvanov har redan suttit en period och valdes senast med en betryggande majoritet.

Presidenten uppehölls sig mycket vid att apati och alienation präglade medborgarna, liksom att det fanns en utbredd brist på förtroende för staten och dess institutioner samt för partier i allmänhet. Det finns ett utbrett ointresse för politiken vilket manifesteras bl.a. genom de senaste årens låga valdeltagande. Han kommenterade också att den politiska debatten mest handlade om konflikter mellan partier och mellan politiker istället för om själva politiken. För att öka intresset och ”kvalitén” sade Părvanov att det måste ske en ändring i valsystemet och förespråkade mer inslag av personval istället för dagens system där man röstar på partier (som i Sverige). Dagens system gör att komprometterade politiker kan gömma sig bakom sina partier och hålla sig kvar vid makten menade Părvanov.

Han var också för en skärpning av kraven för att registrera ett parti och att insynen måste öka i bl.a. partiernas finanser. Han tyckte att partier som inte når upp till 1 % i ett val borde kunna avregistreras.

Părvanov sade vidare att det är märkligt att det i Bulgarien saknas ett av instrumenten för direktdemokrati: folkomröstningar. Som ett första försök föreslog han att ett förslag till ändring av vallagen mot större inslag av personval kunde vara första föremålet för en folkomröstning. Han ansåg vidare att just presidenten skulle kunna initiera en folkomröstning.

En av de anledningar till att folkomröstningar inte hållits var en rädsla för att valdeltagandet skulle bli för lågt, att färre än 50 % skulle rösta vilket skulle ogiltigförklara folkomröstningen menade Părvanov. Han föreslog därför att det skulle räcka med att valdeltagandet i en folkomröstning var minst lika med valdeltagandet vid det senaste parlamentsvalet för att vara giltigt.

Men, lika positiv som Părvanov var för folkomröstningar på nationell nivå, lika negativ var han mot folkomröstningar på lokal nivå. Enligt honom riskerade man då att lokala initiativ skulle kunna hålla en hel nation gisslan. Han syftade då på den oljeledning som ska byggas för att pumpa rysk olja från tankers i Burgas genom en pipeline genom Bulgarien och Grekland. Detta projekt riskerar nu problem då en folkomröstning är på gång i Burgasområdet om denna pipeline. Anledningen är att många där känner sig överkörda av statsmakten och motsätter sig att en pipeline dras genom tättbefolkat område samt genom en nationalpark. Părvanov har satsat mycket prestige i detta projekt liksom i andra projekt med ryska förtecken. Projekt som han hävdar är av nationellt intresse får inte hindras av lokala politiska intriger.

Han var för ett införande av en ”valbok” för medborgarna och att göra det obligatoriskt att rösta. Vidare föreslog han att vallängderna skulle uppdateras varje år enligt uppgifter folkbokföringsregistret. Jag förmodar att han med detta främst vill komma åt partiet DPS (MRF på engelska) som samlar bulgarienturkarna. De brukar vid varje val bussa ett stort antal utvandrade bulgarienturkar från Turkiet till valurnorna i Bulgarien.

En fråga handlade om ”putinifieringen” av politiken. Med det menas socialistpartiets (BSP:s) och presidentens varma känslor för Putins Ryssland. Oppositionen har anklagat BSP och till viss del Părvanov för att ha ökat Rysslands inflytande i Bulgarien till skada för landet men med personlig fördel för många i BSP och för presidenten. Părvanov liksom många i BSP påbörjade sina politiska karriärer i det f.d. kommunistpartiet BKP. BKP döptes 1990 om till BSP. Men Părvanov avfärdade talet om ”putinifiering” och sade att det var oppositionen som var fixerad vid Putin.

Han fortsatte med att säga att Bulgarien var på väg att återupprätta sin roll som nyckelfaktor inom energiförsörjningen i regionen. En av prioriteterna är nu genomförandet av gaspipelinen Nabucco sade han. Detta är förmodligen ett sätt av presidenten att möta kritiken mot hur Putin fick Bulgarien att ställa sig bakom gaspipelinen Southern Stream och som är ett ryskt initiativ. Nabucco saknar ryskt deltagande och ett av dess syften är att minska beroendet av just rysk gas.

Părvanov gav också sitt försiktiga stöd åt initiativet att få EU att ändra sig i frågan om stängningen av två reaktorer i Kozloduj.

På frågan om nyval sade Părvanov att han var övertygad att det inte skulle bli något sådant. Han ansåg den ekonomiska situationen som stabil. Som en hälsning till de som önskar nyval sade han det är en enorm skillnad på att vara i opposition och att faktiskt styra landet. Min kommentar är att det är ingen hemlighet att Părvanov inte gärna ser ett nyval där partiet GERB som leds av Sofias borgmästare tar över BSP:s roll som ledande parti.

Det är tydligt att Părvanov vill spela en större roll i politiken. Presidentens roll är idag tämligen begräsad och hans viktigaste uppgift är att representera landet. Inte oväntat avfärdar han kritiken att Bulgarien närmar sig Ryssland utan att ha satt upp ett specifikt mål för detta. Kritikerna menar att ledande politiker ger Ryssland för stort inflytande p.g.a. personliga eller partipolitiska fördelar. Enligt Părvanov är närmandet till Ryssland det enda sättet att lösa Bulgariens framtida energibehov. Jag tycker också att man ser ännu ett tecken på att politiker mer öppet flirtar med Ryssland efter att såväl NATO- som EU-medlemskapet är klart. Många i den nuvarande bulgariska politiska och ekonomiska eliten var knutna till kommunistpartiets strukturer och fram till 1990 var deras blickar i huvudsak riktade mot öst. Det är naturligt att många av dessa känner sig ganska bekväma med att till viss del återupprätta en äldre världsbild, i synnerhet om man kan ha fördelar av det.

Jag tycker också att det är märkligt att Părvanov uppehåller sig mycket vid det låga förtroendet för politiken och politiker samtidigt som han inte presenterar någon särskild lösning för det. Korruptionen och det bristande rättsväsendet nämns knappt alls, utan man leds att tro att det är bristen på kontroll över partier som är roten till det bristande förtroendet. Då har han enligt mig vänt på förhållandet mellan orsak och verkan.

Părvanov slits mellan två "poler". Den ena är att verkligen visa att han känner för den ordinäre medborgarens oro över dagens situation med korruption, hopplöshet och hög inflation driven av europeiska priser och bulgariska löner - en ekvation som inte går ihop för många. Den andra är att han inte kan engagera sig för mycket i dessa problem eftersom skulden till dessa kan sökas hos de styrande partierna i Bulgarien och där BSP är störst och ledande. Părvanov är trots allt en övertygad socialist enligt mig och därför känner han att han till syvende och sist har en skyldighet att stötta BSP.

Han levererar också två motsägelsefulla förslag: dels ett förslag som mer hjälper till att legitimera ett lågt deltagande än att göra någonting åt det i fallet med folkomröstningar. Dels föreslår han göra röstande obligatoriskt för att få upp siffrorna i valen. Det senare luktar lite väl mycket av hur man resonerade under kommunisttiden - man gör saker av tvång, snarare än av övertygelse och fri vilja.

Kommunisttidens paternalism har fortfarande ett starkt grepp om Bulgarien. Det är Bulgariens verkliga demokratiproblem.

måndag 7 januari 2008

Religiöst kallbad

Igår den 6 januari firade man i Bulgarien Jordanovden Йордановден. Den firas till åminnelse av Jesu dop i Jordanfloden av Johannes Döparen. Högtiden kallas också Bogojavlenie Богоявление – Gudsuppenbarelsen eftersom det är denna dag som Jesus för första gången visar sig som Guds son.

Fast dagen har blivit mer känd för traditionen för unga män att tävla om att hämta ett kors från en åbotten. I dagens SVD finns en bildserie från Kalofer som visar hur unga män tävlar om att hämta ett kors som slängts i en iskall å.

Denna tävlig finns på många ställen i Bulgarien. I Varna så slängs korset i havet stället. I år så var utmaningen större än på länge eftersom de senaste dagarna har varit ovanligt kalla med temperaturer ned mot -30°C i inlandet varför man på många håll först fått göra hål i isen för att kunna genomföra tävlingen. Fast kylan gjorde inte att det blev färre deltagare eftersom det blev än manligare att delta.

Ofta inleds tävlingen med en särskild mässa varefter en präst välsignar korset innan det slängs i vattnet. Den som först hittar det får önska hälsa och framgång åt sig själv eller andra. Ofta brukar man också sälja korset eftersom den som köper det då också kan få del av önskad hälsa och framgång. Denna försäljning är dock inte helt okontroversiell inom kyrkan.

Eftersom man inte har bastu i Bulgarien så får värmen komma ifrån filtar och stärkande (starka) drycker istället.


Jordanovden i Sofia foto Viktor Levi

fredag 4 januari 2008

Snöyra

Vintern har tagit ett ordentligt grepp om Bulgarien. Snön ligger meterdjup på många håll och temperaturen är nedåt –20°C. I delar av landet råder näst intill undantagstillstånd och till och med en del tåg har kört fast i drivorna.

Media har omfattande rapportering om snökaoset och allt oftare hörs kritiska röster om den sena och långsamma snöröjningen. Ett modernt land ska inte behöva lamslås på det sätt som de senaste dagarna har visat menar många. Den dåliga beredskapen för snön börjar nu få politiska följder. Sofias borgmästare, Bojko Borisov, har fått mycket kritik för att huvudstaden nästan lamslogs i ett dygn. Han framhåller annars gärna hur bättre och effektivare det blivit under hans år vid borgmästarrodret och vill gärna stå i rampljuset framför tevekamerorna när någonting görs. Skulden för den dåliga snöröjningen lägger han nu på alla underentrepenörer som han menar inte lever upp till upphandlade avtal. Borisov har sagt att om snöröjarna inte gör det dom ska så blir det inga pengar.

Idag firar Sofia att det var 130 år sedan staden befriades från turkarna av ryska trupper under general Gurko. Naturligtvis var även Bojko Borisov på plats och kunde inte låta bli att där ge en känga till premiärministern Stanishev. Han sade att om de ryska trupperna hade fått marschera på det statliga vägnätet fram till Sofia så hade de aldrig kommit i tid. Han anspelade där på snökaoset som har fortsatt under dagen, medan det i Sofia är röjt. Han sade vidare att premiärministern hade deserterat från sin roll som ytterst ansvarig för landet.

Den minister som har det yttersta ansvaret för att hantera naturkatastrofer, civilförsvar och annan statlig assistans till kommunerna, vice premiärminister Emel Etem, ansätts också hårt. Hon har misslyckats med att ge kommunerna den hjälp de behöver för att klara situationen menar många. Det har nämligen framkommit att hon åkt på tre dagars semester och följer händelserna ”på distans”. Upprördheten blir naturligtvis stor eftersom samma ministerium har uppmanat folk att bara resa i yttersta undantagsfall. Hennes semester ses nu som ett uttryck för ansvarslöshet och arrogans. News.bg påminner också om att samme minister var på semester under de omfattande skogsbränderna i juli 2007 och inte bemödade sig att avbryta den trots att stora delar av civilförsvaret mobiliserades.

Nationalisterna får nu dessutom ytterligare vatten på sin kvarn eftersom Emel Etem tillhör det turkbulgariskt dominerade partiet DPS (UDF på engelska). Nationalisterna vill gärna framhålla att DPS har sin lojalitet mot Ankara och därför är oförmöget att bry sig om Bulgarien.

MIn kommentar är att det dock återstår att se om någon minister kommer att sätta Bulgarien och dess medborgare främst.

torsdag 3 januari 2008

Snökaos

Bulgarien har drabbats av ett veritabelt snökaos efter nyår. Det har snöat ymnigt över i stort sett hela landet sedan nyårsdagen. Sofia har fått ca 3 decimeter snö vilket skapat enorma problem för trafiken. I övriga delar av landet har det kommit uppemot halvmetern snö, framför allt i de högre belägna delarna av landet.

Eftersom Bulgarien är ett bergigt land så är många vägar svårframkomliga. Flera av de högst belägna vägavsnitten har stängts av då bilar och lastbilar fastnar i den djupa snön. En stor del av flygtrafiken till Sofia har antingen ställts in eller omdirigerats till andra flygplatser.

Däremot gläder sig vintersportorterna som även innan nyår hade en god snösituation. Snödjupet i t.ex. Bansko är två meter varför man förväntar sig en strålande skidsäsong.

Pleven