Presidenten svarar på frågor

Bulgariens president Georgi Părvanov höll idag en över tre timmar lång presskonferens med anledning av att det gått ett år av hans femåriga mandatperiod. Till denna presskonferens hade allmänheten bjudits in att ställa frågor via internet och telefon. Părvanov har redan suttit en period och valdes senast med en betryggande majoritet.

Presidenten uppehölls sig mycket vid att apati och alienation präglade medborgarna, liksom att det fanns en utbredd brist på förtroende för staten och dess institutioner samt för partier i allmänhet. Det finns ett utbrett ointresse för politiken vilket manifesteras bl.a. genom de senaste årens låga valdeltagande. Han kommenterade också att den politiska debatten mest handlade om konflikter mellan partier och mellan politiker istället för om själva politiken. För att öka intresset och ”kvalitén” sade Părvanov att det måste ske en ändring i valsystemet och förespråkade mer inslag av personval istället för dagens system där man röstar på partier (som i Sverige). Dagens system gör att komprometterade politiker kan gömma sig bakom sina partier och hålla sig kvar vid makten menade Părvanov.

Han var också för en skärpning av kraven för att registrera ett parti och att insynen måste öka i bl.a. partiernas finanser. Han tyckte att partier som inte når upp till 1 % i ett val borde kunna avregistreras.

Părvanov sade vidare att det är märkligt att det i Bulgarien saknas ett av instrumenten för direktdemokrati: folkomröstningar. Som ett första försök föreslog han att ett förslag till ändring av vallagen mot större inslag av personval kunde vara första föremålet för en folkomröstning. Han ansåg vidare att just presidenten skulle kunna initiera en folkomröstning.

En av de anledningar till att folkomröstningar inte hållits var en rädsla för att valdeltagandet skulle bli för lågt, att färre än 50 % skulle rösta vilket skulle ogiltigförklara folkomröstningen menade Părvanov. Han föreslog därför att det skulle räcka med att valdeltagandet i en folkomröstning var minst lika med valdeltagandet vid det senaste parlamentsvalet för att vara giltigt.

Men, lika positiv som Părvanov var för folkomröstningar på nationell nivå, lika negativ var han mot folkomröstningar på lokal nivå. Enligt honom riskerade man då att lokala initiativ skulle kunna hålla en hel nation gisslan. Han syftade då på den oljeledning som ska byggas för att pumpa rysk olja från tankers i Burgas genom en pipeline genom Bulgarien och Grekland. Detta projekt riskerar nu problem då en folkomröstning är på gång i Burgasområdet om denna pipeline. Anledningen är att många där känner sig överkörda av statsmakten och motsätter sig att en pipeline dras genom tättbefolkat område samt genom en nationalpark. Părvanov har satsat mycket prestige i detta projekt liksom i andra projekt med ryska förtecken. Projekt som han hävdar är av nationellt intresse får inte hindras av lokala politiska intriger.

Han var för ett införande av en ”valbok” för medborgarna och att göra det obligatoriskt att rösta. Vidare föreslog han att vallängderna skulle uppdateras varje år enligt uppgifter folkbokföringsregistret. Jag förmodar att han med detta främst vill komma åt partiet DPS (MRF på engelska) som samlar bulgarienturkarna. De brukar vid varje val bussa ett stort antal utvandrade bulgarienturkar från Turkiet till valurnorna i Bulgarien.

En fråga handlade om ”putinifieringen” av politiken. Med det menas socialistpartiets (BSP:s) och presidentens varma känslor för Putins Ryssland. Oppositionen har anklagat BSP och till viss del Părvanov för att ha ökat Rysslands inflytande i Bulgarien till skada för landet men med personlig fördel för många i BSP och för presidenten. Părvanov liksom många i BSP påbörjade sina politiska karriärer i det f.d. kommunistpartiet BKP. BKP döptes 1990 om till BSP. Men Părvanov avfärdade talet om ”putinifiering” och sade att det var oppositionen som var fixerad vid Putin.

Han fortsatte med att säga att Bulgarien var på väg att återupprätta sin roll som nyckelfaktor inom energiförsörjningen i regionen. En av prioriteterna är nu genomförandet av gaspipelinen Nabucco sade han. Detta är förmodligen ett sätt av presidenten att möta kritiken mot hur Putin fick Bulgarien att ställa sig bakom gaspipelinen Southern Stream och som är ett ryskt initiativ. Nabucco saknar ryskt deltagande och ett av dess syften är att minska beroendet av just rysk gas.

Părvanov gav också sitt försiktiga stöd åt initiativet att få EU att ändra sig i frågan om stängningen av två reaktorer i Kozloduj.

På frågan om nyval sade Părvanov att han var övertygad att det inte skulle bli något sådant. Han ansåg den ekonomiska situationen som stabil. Som en hälsning till de som önskar nyval sade han det är en enorm skillnad på att vara i opposition och att faktiskt styra landet. Min kommentar är att det är ingen hemlighet att Părvanov inte gärna ser ett nyval där partiet GERB som leds av Sofias borgmästare tar över BSP:s roll som ledande parti.

Det är tydligt att Părvanov vill spela en större roll i politiken. Presidentens roll är idag tämligen begräsad och hans viktigaste uppgift är att representera landet. Inte oväntat avfärdar han kritiken att Bulgarien närmar sig Ryssland utan att ha satt upp ett specifikt mål för detta. Kritikerna menar att ledande politiker ger Ryssland för stort inflytande p.g.a. personliga eller partipolitiska fördelar. Enligt Părvanov är närmandet till Ryssland det enda sättet att lösa Bulgariens framtida energibehov. Jag tycker också att man ser ännu ett tecken på att politiker mer öppet flirtar med Ryssland efter att såväl NATO- som EU-medlemskapet är klart. Många i den nuvarande bulgariska politiska och ekonomiska eliten var knutna till kommunistpartiets strukturer och fram till 1990 var deras blickar i huvudsak riktade mot öst. Det är naturligt att många av dessa känner sig ganska bekväma med att till viss del återupprätta en äldre världsbild, i synnerhet om man kan ha fördelar av det.

Jag tycker också att det är märkligt att Părvanov uppehåller sig mycket vid det låga förtroendet för politiken och politiker samtidigt som han inte presenterar någon särskild lösning för det. Korruptionen och det bristande rättsväsendet nämns knappt alls, utan man leds att tro att det är bristen på kontroll över partier som är roten till det bristande förtroendet. Då har han enligt mig vänt på förhållandet mellan orsak och verkan.

Părvanov slits mellan två "poler". Den ena är att verkligen visa att han känner för den ordinäre medborgarens oro över dagens situation med korruption, hopplöshet och hög inflation driven av europeiska priser och bulgariska löner - en ekvation som inte går ihop för många. Den andra är att han inte kan engagera sig för mycket i dessa problem eftersom skulden till dessa kan sökas hos de styrande partierna i Bulgarien och där BSP är störst och ledande. Părvanov är trots allt en övertygad socialist enligt mig och därför känner han att han till syvende och sist har en skyldighet att stötta BSP.

Han levererar också två motsägelsefulla förslag: dels ett förslag som mer hjälper till att legitimera ett lågt deltagande än att göra någonting åt det i fallet med folkomröstningar. Dels föreslår han göra röstande obligatoriskt för att få upp siffrorna i valen. Det senare luktar lite väl mycket av hur man resonerade under kommunisttiden - man gör saker av tvång, snarare än av övertygelse och fri vilja.

Kommunisttidens paternalism har fortfarande ett starkt grepp om Bulgarien. Det är Bulgariens verkliga demokratiproblem.