söndag 16 januari 2011

Om Bulgarien var en amerikansk stat

Bulgariens tidigare kommunistiske diktator, Todor Zjivkov, lanserade på 60-talet idén att Bulgarien skulle uppgå i Sovjetunionen och bli dess 16:e delrepublik. Officiellt var syftet att det var två kommunistiska och slaviska broderländer lika gärna kunde ingå i samma enhet då deras framtid var gemensam. Detta kunde också ges historiska argument eftersom Bulgarien hade Ryssland (sedermera Sovjetunionen) att tacka för sin frigörelse från turkarna och Sovjetunionen för sin befrielse från vad man kallade den fascistiska tsariststaten under Andra världskriget. I själva verket var detta ett desperat förslag från Zjivkov för att rädda Bulgarien från ekonomisk kollaps genom att låta Sovjet "adoptera" landet. De sovjetiska ledarna sade därför tack men nej tack till detta förslag.

Zjivkovs idé förverkligades på sätt vis 50 år senare när Bulgarien blev medlem i EU. Fast jämförelsen haltar betänkligt då det inte handlar om att Bulgarien behöver sluta att existera som land, utan snarare om en (än så länge) löst sammansatt union med ett svagt centrum i Bryssel. Motivet att en annan union eller statsbildning skulle lösa bulgariska ekonomiska tillkortakommanden känns ju dock igen. Däremot kan man fortsätta detta tankeexperiment idag med att fundera vad det skulle innebära om Bulgarien var en amerikansk stat. Bakgrunden är en artikel i Economist där man jämför USA:s delstater med olika länder i världen. Alltså, vilket land motsvarar varje amerikansk delstat sett till ekonomi eller befolkning.

Det visar sig då att Bulgariens ekonomi motsvarar ungefär Rhode Islands ekonomi. Bulgariens BNP för 2009 var 47,10 miljarder dollar mot Rhode Islands 47,84 miljarder. Men om man även jämför staterna befolkningsmässigt så framkommer Bulgariens ekonomiska tillkortakommanden. Det Bulgariens drygt 7 miljoner invånare åstadkommer motsvarar vad Rhode Islands en miljon invånare producerar. Eller med andra ord: produktiviteten är sju gånger lägre i Bulgarien jämfört med Rhode Island. Man kan också säga att i Rhode Island har varje person dragit in motsvarande Bulgariens nivå en bra bit innan första fikarasten på arbetsdagen.

Att jämföra länder genom att bara använda BNP och BNP per invånare ger en ganska grov bild, men icke desto mindre så är det en bra illustration på att Bulgarien ligger långt efter de länder man vill jämföra sig med. För att komma ifatt krävs inte bara att ekonomin växer mer än den gör nu, utan även att effektiviseringar måste ske snarast. Man kan dock undra hur det ska ske när landets fattigaste tiondel är helt obildad och landets mest välutbildade tiondel är utomlands samt att den största befolkningsgrupp som växer är pensionärerna. De som är satta att åtgärda detta ägnar dock sin mesta tid om att gräla hur kakan ska fördelas, inte hur den ska växa.

...

Men Sverige då kanske någon undrar. Jo, Sverige motsvarar ungefär North Carolina sett till BNP. Vi har en BNP på cirka 400 miljarder dollar. Dessutom är vår befolkningsmängd ungefär lika stora. Men innan vi slår oss på bröstet kanske det kan vara bra att veta att North Carolina producerar under snittet för USA sett till BNP per capita. Vi har också en del att göra om vi tycker att vi hör hemma i BNP-toppen.


lördag 15 januari 2011

Vargfrossa 2

Så var det dags igen för vargjakt i Sverige. Frågan är hetare och mer känslosam än någonsin. En artikel i Aftonbladet om detta har just nu 1310 kommentarer. Jag har tidigare konstrastrerat vargfrågan i Sverige med hur den är i Bulgarien. Även om jag inte har något bra svar på varför nyhetsvärdet och känsloläget när det gäller varg är så olika länderna emellan så gav en artikel i DN i dagarna ytterligare en ledtråd till svaret på detta.

Enligt DN-artikeln är en mycket viktig anledning att i Sverige (och Norge och Finland) sker ofta jakt med lösdrivande hund. Dessa hundar riskerar då att ge sig in i något vargflocksrevir där den uppfattas som ett hot och konkurrent av vargarna och därför riskerar att dödas. Dessutom förhåller vi oss ofta till dessa jakthundar som om de vore familjemedlemmar vilket gör att vårt engagemang för vargfrågan blir extra stort. Engagemanget är fortsatt stort även om det verkliga antalet vargdödade hundar inte är särskilt stort, i synnerhet om man jämför med andra dödsorsaker bland hund.

Det får till följd att jägarna är starkt pådrivande när det gäller vargjakt i Sverige medan i t.ex. Bulgarien det är tamboskapägarna som är drivande i frågan. Jakt med lössläppt hund förekommer knappt, samt att förhållandet mellan jägare och hund som regel inte är särskild nära. Tamboskapägarna utgör ingen särskilt stark lobbygrupp i Bulgarien heller.

Jägarna i Bulgarien vill ju förstås gärna jaga varg och gör det också. Det är tillåtet. Det förekommer rent av en viss jaktturism även om den är liten. Rovdjursjakt var ju tidigare den kommunistiska nomenklaturans priviliegium medan det numera mer är en fråga om plånbok och kontakter. Men de bulgariska jägarna har inte som mål att minska vargstammen. De vill just bara jaga varg. Därför är det inte ett problem i Bulgarien för jägarna att det finns ca 2000 vargar där, medan existensen av ett par hundra vargar i Sverige skickar hela den svenska jägarkåren i spinn. Attityden bland jägare här i Sverige är ju att starkt reducera eller rent av eliminera vargstammen. Bulgariens jägare ser istället att den är kvar så att denna oerhört statusfyllda jakt kan fortsätta.

Om det fanns ett fungerande system med ersättning för rovdjursdödad boskap i Bulgarien så skulle verkligen rovdjursfrågan bli en ickefråga i Bulgarien. Men om det blir så någon dag återstår att se.