lördag 23 januari 2010

Väderspänning

Vädret denna vinter i Bulgarien har varit allt annat än trist, i alla fall om man är meteorolog eller bara allmänt intresserad av väder. Just nu har en köldvåg som man knappt sett på 30 år drabbat landet. Samtidigt har det snöat så mycket att ett antal byar och samhällen har skurits av från omvärlden. Allra värst är det i östra Bulgarien där nödläge utropats på några ställen i Varna län. Motorvägen från Varna till Sofia stängdes till och med av i morse.

Temperaturerna har varit ned mot -23, lokalt möjligen ännu kallare. Det är inte ovanligt med snö och kyla i Bulgarien, men förutom bergsområdena inne i landet brukar det sällan bli kallare än 10 minus som mest.

Som kontrast till detta så var temperaturena för några veckor sedan motsvarande fast plus. Då var det rekordvarmt på sina håll med temperaturer en bit över 20 grader och smak av vår eller rent av försommar.

Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska packa för kläder om man reser till Bulgarien på vintern.

torsdag 21 januari 2010

Bildt bantar i Sofia

Utrikesminister Carl Bildt meddelade på en presskonferens idag att bland annat Sveriges ambassad i Sofia ska läggas ned. Han sade vidare att några ambassader i EU-länderna nu försvinner beror på samarbetet inom unionen gör att täta kontakter finns ändå mellan medlemmarnas regeringar.

- Vi har ett mycket intensivt samarbete direkt mellan statsråd, mellan ministerier, mellan myndigheter och det reducerar något behovet av mera klassisk diplomatisk närvaro. Därav de fem nedläggningar som vi gör nu, sade Bildt.

I gengäld uppgraderas ett antal biståndskontor till ambassader, bland annat i Kosovo. Som svensk kommer man mest märka av stängningen av Sofiaambassaden om man behöver få ett provisoriskt pass om man förlorar sitt pass eller nationella ID-kort vid något äventyr vid Svartahavskusten. Som det är nu kan man i princip ta bussen eller tåget till Sofia från kusten och få ett nytt pass över dagen. Du kan inte uppsöka en svensk ambassad i något annat land eftersom du utan pass eller nationellt ID-kort inte kan passera någon gräns. När en svensk ambassad eller konsulat saknas hänvisar UD dig i så fall till något annat EU-lands ambassad. Tänk på att ansökan om provisoriskt pass utomlands på en ambassad eller generalkonsulat kostar 1.600 kr.

Du kan inte få hjälp av honorärkonsulatet i Varna. Det är mest en person som fått en snygg skylt av UD att sätta upp utanför porten. Honorärkonsulaten sysslar aldrig med passfrågor.

Naturligtvis skulle jag inte nämna detta om jag inte hade några kritiska kommentarer. Uppenbart handlar detta om att spara pengar åt UD eftersom det är betydligt billigare att uppgradera biståndskontor i utvecklingsländer, än att driva ambassadverksamhet i i-länder. Men framför allt så lär det ju knappast stärka relationerna mellan Bulgarien och Sverige. De är ju inte på topp som det redan är även om det inte finns några surdegar som spökar. Jag tycker snarare att det är en ytterligare markering av hur ointresserat det officiella Sverige är av Bulgarien.

Argumentet Bildt anför mot nedläggningarna av ambassaderna i EU-länderna Bulgarien, Irland, Slovenien, Slovakien och Luxemburg är ju i så fall argument för att inte ha ambassad i något annat EU-land heller eftersom kontakterna finns ändå. Praktiska frågor som pass kan ju ett konsulat eller andra länders ambassader sköta åt oss.

Jag noterar också att det rör sig om mindre folkrika EU-stater som nu blir utan svenska ambassader. Det betyder att de inte har så stort inflytande i EU då befolkningsmängd bland annat avgör hur stor representation ett EU-land har i Europaparlamentet. Eftersom en ambassadnedläggning är ett bevis på en nedvärdering av ”värdlandets” betydelse så tvekar jag att Sverige skulle våga göra det i t.ex. det lika fjärran EU-landet Rumänien. Rumänien har något större befolkning än de nedläggningsdrabbade länderna totalt.

Kanske är jag lite konspiratorisk, men även om jag tar av mig foliehatten så tycker jag att det är synd att ambassaden i Sofia försvinner. Det är en av de riktigt få tecknen på svensk närvaro i Bulgarien idag om man undantar turisterna.

EDIT 2010-01-23
DN har en ledare som ger en bättre bild varför Bildt förmodligen gör som han gör.

onsdag 20 januari 2010

Kommissionärskalabalik

Igår meddelades det att den bulgariska kommissionärskandidaten Rumjana Zjeleva avsäger sig sin kandidatur. I hennes ställe för premiärminister Bojko Borisov fram Kristalina Georgieva. Hon har ingått i hans ekonomiska rådgivarteam och var tidigare bl.a. vicepresident i Världsbanken med ansvar för en hållbar utveckling. Hon är dock inte den enda i Borisovs krets med bakgrund i Världsbanken. Även finansministern Simeon Djankov hämtades därifrån.

Likt många andra i kretsen kring Borisovs regering så har också Georgieva en professionell karriär i huvudsak utanför Bulgarien. Född 1953 så avviker hon lite pga. sin lite högre ålder. Men det viktigaste för Borisov, förutom själva kompetensen, är att dessa människor har gjort karriärer där lojalitet till eller beroende av BSP:s tentakler inte behövts. Georgieva med en stor erfarenhet av utvecklingsarbete i flera länder verkar vara synnerligen lämpad för posten. Man kan faktiskt undra varför Borisov inte lanserade henne från början istället.

Rumjana Zjeleva sade att beslutet att avgå var hennes eget. Hon ville även avgå som utrikesminister i Borisovs regering, men Borisov sade igår att han hade fortsatt förtroende för henne och att hon skulle vara kvar på denna post. Nu på morgonen säger dock vice premiärminister Tsvetan Tsvetanov att Rumjana Zjeleva även avgår som utrikesminister. Han säger att Zjeleva inte har gjort något fel egentligen och varit utsatt för en smutskastningskampanj men denna skandal måste få ett slut så att man kan gå vidare. Ny utrikesminister blir den nuvarande försvarsministern Nikolaj Mladenov.

Vad det gäller Zjeleva så har det visat sig att anklagelserna mot henne saknat grund då hon varken brutit mot regler för EU-politiker eller bulgarisk lag. Hennes kritiker har istället fokuserat på hennes svaga insats på frågor gällande hennes ansvarsområde. Det verkar åtminstone enligt mig som om flera av Europaparlamentets grupper vill markera mot Barroso och hans kommission. Kritiken har ju följt partilinjerna där framför allt de gröna och socialisterna var mycket starkt emot hennes kandidatur. Zjeleva hade fortsatt stöd från det Europeiska folkpartiets grupp.

Jag tror också att Zjeleva som var kandidat från ett av de lättviktiga länderna var ett mer passande offer. Att ifrågasätta en kandidat från EU:s tungviktare skulle ju kräva mycket på fötterna eller en bevisad, rejäl fadäs som Buttigliones kommentar om homosexuella 2004. (http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=485459) Nu har parlamentet fått sin skalp och jag förväntar mig en ganska sansad utfrågning av Georgievas nästa vecka.

Bojko Borisov som jag uppfattar som inte särskilt förlåtande kommer antagligen att göra ett motdrag som drabbar det bulgariska socialistpartiet BSP och extsarens parti NDSV hårt. Det var ju dessa partier som låg bakom de kompromat som är ursprunget till hela historien.

--

Jag vill också kommentera vår egen kandidat Cecilia Malmström trots att det är att gå lite utanför bloggens terräng, men hennes ansvarsområde, inrikes frågor och migration, berör i mångt och mycket det jag arbetat med i snart femton år.

Ett stort aber här är att de, i synnerhet från svensk sida, som är satta att bevaka Malmströms ansvarsområde har ungefär samma kunskap och insikt som om de skulle kommentera ett nobelpris i fysik. Därför tar man hennes förslag och kommentarer som de är utan analys. Då finns de inget sammanhang eller några motsägelser. Jag vill därför ge mina synpunkter på några punkter hon tog upp. Jag anar att en kontrovers kan ske kring henne, åtminstone i Sverige, då Malmström kommer att agera mitt i skärningspunkten mellan europeisk tuff asyllagstiftning och svensk snällism.

Cecilia Malmström kom lindrigt undan i utfrågningen och svensk press är nästan panegyrisk inför hennes insats, ja i DN:s fall var kommentarerna just det. I Malmströms fall fanns inga kontroverser från hemmaplan som kunde ställa till det. Hon har dessutom arbetat och varit förknippad med EU i över tio år på ett sätt som ingen annan svensk politiker. Om någon kan tala till bönder på bönders vis i Bryssel så är det hon. Dessutom som svensk folkpartist så uppfattas hon som en politiker som flyter någonstans kring mitten, lite lagom socialliberal –lättsmält för de flesta.

De delar av utfrågningen jag hört och läst om ger att Malmström har varit så där lagom okonkret och i princip både vill skärpa och lindra politiken inom hennes ansvarsområde. Hon vill t.ex. ge EU:s gränskontrollbyrå Frontex utökade resurser med bl.a. syftet att komma åt trafficking. Frontex är ju en myndighet som anklagas för att vara fundamentet i en fästning Europa. Just detta fenomen, fästning Europa, vill Malmström bekämpa på annat håll.

Hon säger också att vi måste stärka solidariteten mellan medlemsländerna. Det betyder i praktiken att hon vill se en jämnare fördelning mellan asylsökanden i EU. Nu är det ett fåtal EU-länder som tar emot lejonparten av asylsökande i EU. Frågan är i praktiken ganska död då de länder som har ett fåtal asylsökanden inte är särskilt intresserade av en förändring, åtminstone inte utan att det följer med ett ordentligt EU-stöd. Knappt då ens eftersom invandring är föremål för inrikespolitiska kontroverser i flera EU-länder.

Hon säger också att vi får inte tillåta arbetsgivare att använda arbetstagare som blivit insmugglade, men att det ligger på en nationell nivå att övervaka. I Sverige så tillåter vi det i praktiken och vi kan tydligen fortsätta då hon säger att frågan inte är aktuell för henne. Men det är anmärkningsvärt eftersom om hon vill se krafttag mot trafficking så är väl den här frågan väldigt central.

Hon nämner även att hon vill se en genomgång av systemet för arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare inom EU – ett system som inte fungerar idag enligt henne. Hon vill också arbeta med ett system för säsongsarbetare och för lärlingar och praktikanter. Min kommentar är att i Sverige fungerar det men att det blivit kontroversiellt då såväl fack som invandringskritiska ser detta bl.a. som en lönedumpning och utnyttjande. Synen är likartad i övriga EU-länder där arbetskraftsinvandring av många ses som ett fenomen som resulterar i ett race to the bottom bland arbetstagare, dvs. den som accepterar sämst villkor får också jobbet.

Malmström vill också ta fram ett gemensamt asylsystem till 2012. Detta hör ihop med den solidariska fördelningen av asylsökanden. En fråga som har mycket svårt att lyfta då frågan som sagt var är politiskt kontroversiell i många länder.

Likt många andra som vill vara snälla inom migrationsområdet så pratar Malmström mycket om kampen mot trafficking. Den svenska socialdemokraten Anna Hedh tar upp att Malmström lovat att ta fram ett direktiv mot människohandel. Däremot betonar Malmström att EU inte har kompetens att harmonisera lagarna i de olika medlemsländerna, och att detta inte kommer ingå i det kommande direktivet.

Detta är mest snömos då såväl Malmström som Hedh naturligtvis pratar om illegalt invandrade kvinnor som tvingas att sälja sex. Dessa kvinnor utgör dock en väldigt liten del av den illegala migrationen. I princip så har de flesta som kommer till Sverige eller något annat EU-land haft hjälp av smugglare. Om man slår mot traffickingen så påverkar det därför alla som söker sig till Europa, vare sig det handlar om att söka asyl, jobba illegalt eller sälja sex.

Är det det Malmström vill? Nej förstås, hon säger ju uttryckligen att hon inte kommer att verka för en harmonisering av lagarna, dvs. det kommer ingen EU-lagstiftning i frågan.

Asylsökande, säger Malmström vidare, ska få det skydd de behöver samtidigt som legala vägar möjliggörs. Tja, i Sverige har det aldrig funnits legala vägar att söka asyl på. Malmström har dock aldrig vad jag vet haft några invändningar mot detta så länge hon arbetat politiskt. Kanske menar hon att vi ska ta ut fler kvotflyktingar varje år, med det kommer ju knappast att påverka antalet som söker sig hit för att söka asyl. Det är ju två olika slags flyktingar med olika möjligheter och förutsättningar.

Cecilia Malmströms vill alltså ha en generös asylpolitik, men vill samtidigt att göra allt för att stoppa illegal invandring. Detta går inte ihop. Snömos var ordet.

---

Slutkläm 2:

Nu när jag följt historien i snart två veckor så slår mig en sak. Det är att rapporteringen kring kommissionärerna har fått betydligt mer medial uppmärksamhet i Bulgarien än i Sverige. Det var så redan innan debaclet med Zjeleva satte igång. När väl allt kom att handla om henne så har bulgarisk gammelmedia både granskat, försvarat och analyserat Zjeleva på ett sätt som jag knappast skulle förvänta mig i svensk gammelmedia. Om det inte vore för just Zjeleva så hade knappast nomineringsprocessen ens letat sig fram till morgontidningarnas förstasida. Rapporteringen kring Malmström har varit servil på ett sätt som förvånar. Övriga kandidater har knappt nämnts i samma svenska press, förutom några rader för Rumäniens Dacian Ciolos och Tjeckiens Stefan Füle.

Vad är det med svensk EU-rapportering egentligen? Varför måste jag läsa bloggar och bulgarisk press för att få en fullständig bild av vårt viktigaste maktcentrum?

onsdag 13 januari 2010

Nomineringskriget

Nu har fullt krig brutit ut, fast inte i Bryssel utan i Sofia. Jag skrev tidigare hur en kontrovers kring Bojko Borisovs kandidat till kommissionär, Rumjana Zjeleva (i media ofta Rumiana Jeleva) startade genom att en artikel publicerades i den tyska tidningen Die Welt. Anklagelserna gick ut på att Zjelevas make hade band med den organiserade brottsligheten.

Några egentliga bevis har egentligen aldrig presenterats, utan syftet med artikeln var att skapa uppmärksamhet kring utfrågningen av Zjeleva och se till att den fick en mycket kritisk karaktär. Framför allt den gröna gruppen i Europaparlamentet nappade direkt eftersom de har en kritisk syn på f.d. Östeuropa i allmänhet och mot Rumänien och Bulgarien i synnerhet. Dessutom finns det en ideologisk fiendskap mellan de gröna och Zjeleva då hon uppfattas som en tydlig högerpolitiker. Det gjorde att gårdagens utfrågning blev synnerligen kritisk.

I enlighet med taktiken det klassiska kompromatkriget så presenterades nya, för Zjeleva negativa uppgifter, på själva utfrågningsdagen. Den tyska varianten på Financial Times publicerade då en artikel som sade att Zjeleva dolt att hon drivit en kommersiell verksamhet i strid med reglerna för parlamentsledamöter i Europaparlamentet.

Zjeleva ska mellan juni 2006 och april 2009 drivit konsultföretaget Global Consult. Företaget har haft som verksamhet juridisk- och skatterådgivning. Detta har hon inte tagit upp i den deklaration som europaparlamentsledamöter måste göra för att det inte ska uppstå intressekonflikter och jäv. Hon har bara tagit upp att hon haft denna verksamhet fram till 2007 när hon blev invald i Europaparlamentet.

Zjeleva försvarar sig med att firman inte haft någon verksamhet under 2007 och 2008, sedan ska hon ha sålt sin del 2009. Efter försäljningen bytte firman namn till Auto Spa. Den delen av utfrågningen slutade med att ordförande sade att detta skulle utredas av samordnarna (för Europakommissionen antar jag).

Det frågades även om hennes mans påstådda kontakter med organiserad brottslighet. Naturligtvis sade hon att detta inte alls stämde och att ledamöterna var välkomna hem till henne för att själva på plats se hur det låg till.

Givetvis kom en större del av utfrågningen att röra uppgifter som hör till hennes tilltänkta ansvarsområde, internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Men kritiken från ovan nämnda frågor smittade av sig även här. Bland annat fick hon frågan hur hon skulle kunna förhandla fram medel från EU-länder som har ekonomiska svårigheter. Antydan var att hon saknade det rätta förtroendet då man inte kan tro på henne. Hon fick även frågor humanitär hjälp till t.ex. Sudan och Gaza. Hon kunde dock inte ge några specifika svar.

Flera av utfrågarna var skeptiska till Zjeleva och vill uppenbart se någon annan. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso får nu försöka tolka stämningarna och se hur han bör agera.

Som jag sade i den tidigare postningen så handlar detta egentligen om det krig som brutit ut mellan Bojko Borisov och den tidigare makteliten, främst socialistpartiet BSP. Den person som förde fram anklagelserna från Financial Times på utfrågningen var dock den bulgariske MEP:n Antonija Părvanova. Hon representerar den före detta tsarens parti NDSV. NDSV presenterar sig som ett liberalt parti men har blivit allt mer förknippat med BSP som man var i koalition med från 2005 till 2009. I juli 2009 åkte NDSV ut ur parlamentet då de gjorde ett katastrofval. Men man kan nog misstänka att det egentligen är spinndoktorerna på BSP som ligger bakom detta. Det ser dock bättre ut om någon annan än BSP för fram kritiken i första läget. Därför var det inte någon av partihöjdarna som kommenterade dagens utfrågning på BSP:s presskonferens om dagens utfrågning som jag såg på nyheterna igår. Men, mer om detta lite längre ner.

Hur som helst, NDSV besitter dock fortfarande ett stort inflytande då de har lierat sig med den gamla makteliten och innehar en mängd viktiga poster över hela landet. Många NDSV-politiker har blivit mycket rika på tveksamma metoder. Man har alltså mycket att förlora på att Bojko Borisov vill städa upp i den gråa ekonomin och bland organiserad brottslighet.

Om jag själv ville göra något slag spinn så kan jag ju faktiskt ta Antonija Părvanova själv som ett exempel vem som är gangsterbrud egentligen (för att tala med Sydsvenskan). Hennes sambo, Nikolaj Pejtjev, är en av de nyrika i Bulgarien. Han anses ha bl.a.berikat sig på stölder av stora mängder bränsle från beredskapsreserver. Det rör sig om stölder i mångmiljonklassen. Han kopplas samman med den i Bulgarien kände gangstern Mirtjo Petkov, kallad zigenarn som stod för själva stölderna. Petkov ska ha gett bort en del av det stulna bränslet till Pejtjev för att få goda relationer med NDSV. Detta belönades så småningom genom att Pejtjev blev rådgivare åt den tidigare jordbruksministern Nihat Kabil.

På så sätt kunde Pejtjev få ett ordentligt politiskt paraply över sig själv och sin verksamhet. Det som Zjeleva anklagas för är en västanfläkt jämfört med detta. Dessutom kommer uppgifterna från faktiska polisutredningar om brott. Zjeleva och hennes make är inte misstänkt för någonting i Bulgarien.

Den maktelit som Bojko Borisov har utmanat har visat att de har makt att stoppa Zjelevas utnämning till kommissionär. Genom detta skulle två saker uppnås, dels just själva maktdemonstrationen genom att visa att man kan påverka till och med politiska processer i EU; dels skulle det vara en enorm prestigeförlust för Bojko Borisov. Hans projekt att återupprätta förtroendet för Bulgarien skulle redan i början på hans regeringstid få sig en ordentlig törn.

Frågan är vad Borisov gör nu. Jag misstänker att han tänker ta strid eftersom det ligger i hans natur. Det primära blir då inte att Zjeleva blir kvar. Det är inte det det handlar om nu. Jag misstänker att Borisov mycket väl vet vem som har planterat allt material hos de tyska tidningarna samt bedrivit opinionsarbete i kulisserna i Europaparlamentet. Med tanke på att Borisov har stärkt sin position betydligt hos polisen och rättsväsendet så har han instrumenten att slå tillbaka. Vi lär få se nästa drag ganska snart.


EDIT:
Jag såg nu lite på de bulgariska morgonnyheterna och där bekräftar den socialistiske parlamentsledamoten och före detta inrikesministern Mihail Mikov att det är socialistpartiet BSP som läckt informationen om Rumjana Zjelevas affärsförehavanden. Han sade också att det varit känt länge att hon stått som delägare i ett konsultföretag. På frågan varför BSP valde att lägga fram detta först nu så svarade Mikov att det beror på premiärministerns (Bojko Borisovs) insisterande att ha just Zjeleva som kommissionär utan att först ta reda på om hon har de egenskaper som krävs för detta arbete.

Jag tycker att tydligare än så kan Mikov inte säga att BSP vill kunna godkänna Borisovs utnämningar på positioner utanför regeringen. Syftet är naturligtvis att försvåra för Borisov att skapa en maktstruktur som inte är beroende av den nomenklaturabaserade maktstruktur som dominerat Bulgariens politiska och ekonomiska liv de senaste 20 åren. Även om en kommissionärstjänst i Bryssel har väldigt lite direkt inflytande på det politiska livet i Bulgarien så är ändå symbolvärdet högt.

I sammanhanget måste jag också notera att så länge Mihail Mikov var inrikesminister så förnekade han att det fanns någon maffia i Bulgarien, bara organiserad brottslighet. Distinktionen mellan dessa är ju att en maffia påverkar hela samhället, medan organiserad brottslighet är just ”bara” brottslighet. Därför kunde det inte finnas maffia i Bulgarien så länge socialisterna regerade.

En annan detalj är att Mikov och Borisov ligger ordentligt i luven på varandra. En av de första åtgärder Borisov gjorde efter att ha tillträtt som premiärminister var att börja en utredning om korruption gällande Mikov. Det visade sig att Mikov en månad innan valförlusten för BSP 2009 (som var väntad) hade godkänt en upphandling av skrivare för nästan 15 miljoner kronor. Dessa skrivare borde dock ha kostat en tredjedel av detta. Det luktar alltså som ett misstänkt kick-back upplägg.

Vidare: Det spekuleras i Bulgarien om Borisov kommer att byta ut Zjeleva och föra fram den nuvarande försvarsministern Nikolai Mladenov istället. Mladenov har liksom Zjeleva suttit i två år i Europaparlamentet och har en gedigen utbildning bakom sig.

Borisov har nu under eftermiddagen försvarat Zjeleva. Han sade bland annat att det finns och har funnits andra tveksamma kommissionärskandidater från andra länder, men att de inte blivit offer för inrikespolitiska kontroverser och därför sluppit kritiska frågor om sin person. Han sade också att det finns en möjlighet att föreslå en annan kandidat, en plan B, men att han inte ville göra det då inte BSP ska få avgöra vem som han ska utse. Han uttryckte att av BSP kan man inte förvänta sig någonting annat med tanke på att de följer en tradition med kyrksprängningar och fångläger. Han syftar då på kommunisternas sprängning av Sankta Nedeljakyrkan i Sofia 1925 som kostade över 200 personer livet och kommunisttidens fångläger som tog livet att tusentals; alltså BSP är bara en omstylad variant av det gamla kommunistpartiet, ett parti med rötter i terrorism.

På frågan varför Zjeleva har attackerats så hårt så svarade Borisov att det beror på att BSP starkt ogillar att det varje dag arresteras folk, att så många viktiga figurer (i betydelsen toppgangstrar får jag förmoda) nu sitter i finkan, att budgeten nu är i balans och att utländsk press för första gången börjat skriva mer positivt om Bulgarien.

Men, som sagt, hårda ord från Borisovs sida, men samtidigt en varning att det finns så mycket saker i BSP:s bagage att släpa ut i dagsljus om han så vill.

måndag 11 januari 2010

Kommissionärskontrovers

Den 12 januari ska den bulgariska kandidaten till kommissionär höras av Europaparlamentet. Den slutliga omröstningen sker den 26 januari för alla föreslagna kommissionärer. Därefter utnämner rådet formellt kommissionen, vars mandatperiod sträcker sig till den 31 oktober 2014. Den bulgariska kandidaten, Rumjana Zjeleva, förslås bli kommissionär med ansvar för Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Likt den svenske tilltänkte kommissionären, Cecilia Malmström, har Zjeleva suttit i Europaparlementet varför hon enkelt bör klara av frågor som rör EU-arbetet.

Redan har dock en kontrovers seglat upp gällande hennes nominering rörande hennes person. Enligt den inflytelserika tyska tidningen Die Welt så har hennes make alltför nära kopplingar till den organiserade brottsligheten. Anklagelsen bygger på att maken Krasimir Zjelev ska arbeta åt den i Bulgarien ökända grupperingen TIM*. Krasimir är då någon slags chef på Central Cooperative Bank i Burgas (ЦКБ - Централна кооперативна банка på bulgariska) i. Denna bank uppges höra till TIM:s strukturer.

Jag tyckte det verkade vara ett svagt ”case” och vid närmare efterforskningar så kan man nog avfärda anklagelsen som ogrundad. Vad det gäller Krasimir Zjelev så är han mest känd för att vara just Rumjana Zjelevas make. Enligt en artikel i tidningen 24 tjasa så är han sedan augusti 2009 inte ens chef längre. Hans chefsposition har dessutom inte varit någon högre; han ska ha varit motsvarande kassachef. Hans enda engagemang numera tycks vara en styrelseplats i Burgas Vatten- och avloppsverk.

Till Rumjana Zjelevas försvar har den i sammanhanget kände tyske journalisten Jürgen Roth kommit. Jürgen Roth är den utländske journalist som bäst känner Bulgarien och dess oligarker och grupperingar. Han har bland annat skrivit en ganska uppmärksammad bok, Die Neuen Dämonen – Das Bulgarische Mafianetzverk, om Bulgariens organiserade brottslighet. I boken ägnar han ett par kapitel åt TIM med bland annat en intervju med en av dess grundare Ivo Kamenov. Enligt Jürgen Roth har Rumjana Zjeleva fallit offer för en förtalskampanj.

Min gissning är att det är en pågående kamp mellan Bojko Borisov och hans motståndare. Borisov har ju utmanat de gamla strukturerna kopplat främst till socialistpartiet och verkar uppriktigt vilja sätta ett slut på 20 års ofullkomlig transformation.

Borisov vill därför ha folk han kan lita på många viktiga positioner. Han har medvetet valt ut många yngre och begåvade personer utan kopplingar till gamla tiders nomenklatura på tyngre poster i hans parti och administration. Rumjana Zjeleva är en av dem. Hon blev en av Bulgariens första ledamöter i Europaparlamentet 2007. Efter GERB:s valseger i parlamentsvalen i juli 2009 utsågs hon till utrikesminister. Två andra exempel på, nåja, yngre förmågor är t.ex. finansministern Simeon Djankov med en gedigen karriär inom Världsbanken och utbildningsministern Jordanka Fandăkova (hon har dock i dagarna blivit vald till borgmästare i Sofia, Borisovs gamla jobb).

Jag tror att vi kommer att höra mycket mer om den kamp som nu börjat i Bulgarien. Borisov håller på att ta ett fast kommando över statsfinanserna med hjälp av den lika kunnige som envise Djankov. Nu håller Borisov på att städa upp inom polisväsendet och domstolsväsendet. Detta innebär inte bara att han klampar över många mäktiga personers tår, han kan bli ett direkt hot mot dem.

Hur som helst, just vad Rumjana Zjeleva inte är nog förklaringen till att vissa försöker sabotera hennes chanser att bli EU-kommissionär (förutom att ge Borisov en knäpp på näsan). Rumjana Zjeleva är ganska ung för en politiker, 40 år. Hon har därför inga som helst kopplingar till kommunistpartiet. Så vitt jag vet var inte heller hennes föräldrar medlemmar i kommunistpartiet. Hon har en gedigen utbildning och är filosofie doktor i sociologi, ett diplom hon för övrigt tog i Tyskland. Hon tycks ha varit väldigt aktiv i sin vetenskapliga roll med bla. ett tiotal publikationer.

Denna desinformationskampanj försöker uppenbarligen utnyttja fördomar och okunskap hos ledamöterna i Europaparlamentet. Nu kan Rumjana Zjeleva hamna i en sits där hon måste bevisa sin oskuld, inte att andra ska visa på hennes skuld. En mycket märklig situation då varken hon eller hennes man är misstänkta för någonting i Bulgarien.

När det gäller guilt by association så är ju Zjelevas bulgariske företrädare, Meglena Kuneva, som kommissionär ett bättre ”offer”. Hon skulle kunna ha anklagats för att vara alltför lojal mot den gamla tidens odemokratiska maktelit då banden är för nära. Kuneva hör till ex-tsaren Simeons parti NDSV. Detta parti kom att bli en del i regeringskoalitionen med socialisterna BSP och det bulgarienturkiska DPS 2005 och satt vid makten vid Bulgariens EU-inträde 2007.

Kuneva är likt Zjeleva gift med en finansman. Maken, Andrej Prămov, är son till en av de allra högsta männen inom det bulgariska kommunistpartiet BKP: Ivan Prămov. Ivan Prămov var i 16 år sekreterare i kommunistpartiets centralkommitté, en period var han också jordbruksminister. Likt många av nomenklaturans söner så är även Andrej mångmiljonär. Ivans andre son, Kliment, är gift med Uljana Prămova. Uljana Prămova är sedan många år chef för den statliga bulgariska televisionen. Detta behöver naturligtvis inte alls betyda att Kuneva hyser odemokratiska idéer innerst inne, men det betyder definitivt att hon måste ta stor hänsyn till kommunisttidens opportunister, annars kan ju t.ex. släktmiddagarna bli en ansträngd historia.



* Om TIM kan man inte säga mycket trots att det är en av de större aktörerna i den bulgariska ekonomin. TIM bildades på 90-talet av några personer med bakgrund inom motsvarande vår fallskärms- och kustjägarförband. Dessa personer blev tidigt inblandade i illegal verksamhet. TIM har därför en ledningsstruktur som påminner om den militära. TIM är därför så mycket mer professionell än de tidigare grupperingar som VIS, VIS-2, SIK med flera som försvann under 90-talet - dels pga. stridigheter mellan de kriminella, dels pga. att polisen delvis lyckades sätta käppar i hjulen på dem.

Lojaliteten inom TIM samt svårigheten är att avgöra vad som är illegal och vad som är normal affärsverksamhet gör att det är svårt att greppa exakt vad det är för något. TIM tycks påminna om organisationer som finns kring de ryska oligarkerna. Det är alltså inte en kriminell liga, utan ett affärskonglomerat.

Slutligen: TIM kommer från engelskans Team, många tror att det är bildat av grundarnas initialer, men det är inte korrekt.

söndag 10 januari 2010

Avlyssningslag - revisited

Jag skrev tidigare om ett lagförslag som skulle gett polisen stora möjligheter och befogenheter att i realtid avlyssna kommunikation på internet och på GSM-nätet. En kraftig reaktion från Internetanvändare och integritetsvänner tycks nu ha skapat en reaktion som varit kraftig nog att få Inrikesministeriet att backa lite på de befogenheter de var tänkt att man skulle få i och med lagen.

Inrikesministern Tsvetan Tsvetanov säger att man överväger en modell där informationen från samverkanspunkterna fördröjs med upp till två timmar. Han säger vidare att det som framkallat detta missnöje hos medborgarna är att man i 20 år mest sett tomma löften och brott mot mänskliga rättigheterna.

Premiärminister Bojko Borisov å sin sida säger att det inte finns något att oroa sig för. Polisen har ingen anledning att ge sig in på privatlivets sfärer, utan ska ägna sig åt tyngre brottslighet. Det är inte helt klart var gränsen ska dras, kanske ska den vara kvar vid minst fem års fängelse i straffskalan men med tillägg för vissa brott, eller om man ska sänka kravet till 2,5 års fängelse generellt. Värt att notera är att straffskalan i Bulgarien är betydligt tuffare än i Sverige. En parlamentarisk arbetsgrupp ska nu på tisdag ta ställning till de föreslagna ändringarna.

Men, detta kommer inte att stoppa en demonstration i Sofia nu på torsdag den 14 januari mot den nya avlyssningslagen.

Man kan misstänka att det egentligen rör sig en förändring som framkallats av praktiska skäl, inte omtanke om medborgarnas integritet i första hand. Nästan alla Bulgariens mobiloperatörer har nämligen sagt att det i praktiken är omöjligt att få fram de tänkta uppgifterna i realtid. Att få fram de inom två timmar är inte heller i dagsläget görligt säger de vidare. Det är inte heller säkert att den föreslagna lagen passerar den bulgariska konstitutionsdomstolen.

En sak är dock säker – frågan kommer att vara fortsatt aktuell. Bojko Borisov har en plan, i den planen ingår att stärka polisen i kampen mot brottsligheten. Då kan integritetsfrågor få stå tillbaka, som de i och för sig alltid gjort i Bulgarien.


Kallelse till protestmöte 14 januari
"Bulgarien är inte Big Brother!

lördag 9 januari 2010

Med foten i munnen

Den kryptiska rubriken är hämtad från en färsk artikel i The Economist om Bojko Borisov. Tidningen har bland annat tagit fasta på hans ganska burdusa ledarstil. Och det mäste sägas - Borisov är inte ledaren som väger sina ord på en guldvåg. Hans ledarstil påminner mer om sportens värld där starka ledare med starka åsikter och temperament pekar med hela handen och emellanåt säger konstiga saker. Laget jobbar mot samma mål men ledaren får inte ifrågasättas. Detta är inte så konstigt eftersom Borisov i flera år har lett det bulgariska karatelandslaget som tränare. Han har ju dessutom gjort karriär inom det starkt hierarkiska polisväsendet.

The Economist tar också upp den beundran av starka män i toppen av statsstyret som finns i Bulgarien. Det är ju ett tydligt arv från kommunisttiden där ledarna hade ofantlig makt att lägga sig i stort och smått och ansågs nästan besitta gudomliga krafter att påverka händelser. Detta gör att den bulgariska ledarstilen fortfarande såväl inom politiken som inom näringslivet präglas av micro management – inget är för smått för chefen att styra upp om han bara vill. Han är ju chef.

Tidningen nämner att Bojko Borisov sarkastiskt har sagt att snart kommer någon frånskild man att be honom att få sin kvinna tillbaka. Fast, själv är jag dock inte så säker på att Borisov verkligen skulle vilja att det var annorlunda.

Jag har lite kort nämnt tron på mäktiga människors förmåga i en tidigare bloggpost.

onsdag 6 januari 2010

Mord på ljusan dag

Igår klockan halv ett ungefär mördades Bobi Tsankov. Han blev nedskjuten i centrala Sofia utanför KFC på Bulevard Alexandăr Stambolijski. Totalt 15 skott hade avfyrats av två okända gärningsmän som efter skotten hade flytt till fots. Två personer till blev också träffade men de är nu på sjukhus utan fara för sina liv. Det är inte helt klargjort om dessa två var livvakter till Bobi Tsankov eller om de hörde till bevakningen till det advokatkontor som Tsankov skulle besöka.

Som av en tillfällighet, men icke desto mindre ironiskt, befann sig samtidigt Bulgariens premiärminister Bojko Borisov på ett besök på hälsoministeriet som befinner sig mindre än hundra meter från brottsplatsen. Bojko Borisov som bl.a. är före detta högsta polischef har just lag och ordning på sin agenda. Vid tidpunkten för mordet höll han en presskonferens.

Den 31-årige Bobi Tsankov är en mycket känd person i Bulgarien. Han har varit programledare i sin egen radioshow på olika radiostationer samt skrivit en bok Тайната на мутрите (Mafiosinas hemlighet*). Han har ofta ansetts ha samröre med kända figurer i Bulgariens undre värld, ett faktum han ej heller förnekade. Han har anklagats för bedrägeri flera gånger, bl.a. gjorde den bulgariska tevekanalen BNT 2003 ett reportage med dold kamera som visade hur Tsankov lurade av företagare m.m. att betala 300 leva dagligen för reklam. Pengarna stoppade han dock i egen ficka.

Det finns vissa likheter mellan Tsankov och Georgi Stoev som mördades i Sofia i april 2008. Bägge hörde hemma i den undre världen och bägge använde detta för att så att säga göra en "civil" karriär. Fast Stoev var betydligt mer av författare och undersökande journalist än Tsankov. Om Stoev var mer professionell i det han gjorde, så var Tsankov en amatör. Jag har dock inte läst Tsankovs bok och nu lär det bli än svårare att få tag på den (böcker i Bulgarien har små upplagor). Att kalla Tsankov för undersökande journalist är en dock en stark överdrift.

Han har varit en följetong i bulgarisk skvallerpress i snart tio år. Där har han vitt och brett skrutit om sina goda kontakter med flera kända maffiabossar. Det har även antydits att han varit informat för polisen. Som vanligt i Bulgarien är det inte helt enkelt att veta vad som är sant och vad som är påhitt för att göra sig intressant. Men Tsankov har två gånger utsatts för bombattentat och nu mördats. Detta händer inte bara för att man skarvar lite för mycket i pressen.

Uppenbart har han haft en nära vänskap med en av de mer kända maffiabossarna i Bulgarien, Anton Miltenov, kallad Näbben (Клюна)**. Han mördades för över fyra år sedan även han i Sofias centrum. Då mördades även två personer i hans sällskap. Det finns numera en misstänkt för morden, men inget åtal verkar vara på gång. Näbben ansågs vara en av de stora narkotikabossarna i Bulgarien. Vid den tiden sade Bojko Borisov, då i rollen som polischef, att han hade förutsett detta då Näbbens dåvarande boss blev mördad 2003. Han sade vidare att om bara rättssystemet hade fungerat som det skulle hade mordet på Näbben aldrig skett.

Detta uttalande kan komma att förfölja honom nu. Nu är det ju Borisov som är högsta ansvarig i landet som premiärminister. Det är nu det visar sig hur mycket som är snack och hur mycket som är verkstad från hans sida.

Detta är första gången som en känd person med anknytning till Bulgariens undre värld mördas under Bojko Borisovs tid som premiärminister. Tidigare däremot har minst 160 personer med anknytning till den organiserade brottsligheten mördats de senaste tio åren, bland dem flera bossar för olika grupperingar. Inte ett enda har klarats upp. Det är inte oväntat att Borisov hittills inte kommenterat mordet trots att han nästan var på plats. Så länge som något konkret inte framkommit kan man inte förvänta sig att han kommer att uttala sig. Han föredrar att komma med nyheterna själv eller alternativt skylla på någon när resultat uteblir.

För tillfället är det Borisovs buttre vapendragare, inrikesministern Tsvetan Tsvetanov, som får sköta presskontakterna. Han har å sin sida inte sagt någonting om vare sig möjligt motiv eller misstänkta. Några personer har nu på kvällen anhållits men inrikesministern vill inte säga om detta har med mordet att göra, eller om det är en del i en pågående polisoperation mot kidnapparligor.


* Han använder det i Bulgarien så populära ordet mutra (pl. mutri). Det är lite svåröversatt men betyder ungefär mafioso, kriminell i allmänhet, gärna med tjock nacke, svarta kläder och solglasögon.

** Kriminella i Bulgarien har ofta smeknamn av märklig karaktär som Den fete, Doktorn, Polisen, Spöket etc. När man läser skildringar från den bulgariska undre världen så känns det ofta som om det vore en roman eller ett filmmanus, inte en verklighet i nutidens Europa.

måndag 4 januari 2010

Spanarna – i en kabel nära dig

I Radioprogrammet Spanarna försöker ett antal mer eller mindre kända mediepersonligheter rapportera om trender, framför allt vad som kommer att vara en trend inom en nära framtid. Om Spanarna funnits i Bulgarien kunde de ju ha rapporterat om att övervakningssamhället verkar vara framtidens trend. Fast detta är ju knappast stor humor, utan allvar. Bulgariens spanare kommer att likt de svenska spanarna att vara anonyma byråkrater med enorm datakraft till sitt förfogande. Detta i ett land som för 20 år sedan var en kommunistisk diktatur. Om detta kan nog inte ens Jonas Hallberg vitsa till det.

Det bulgariska parlamentet röstade på sin sista arbetsdag den 22 december 2009 om att anta en ny lag om elektronisk kommunikation. Enligt denna lag kan nu Inrikesministeriet (polisen i alla dess former) ha en direkt och ständig tillgång till trafikdata för telefoni och Internettrafik. En följd av detta är att från nyår måste alla kontantkort för mobiltelefon registreras annars blir de ogiltiga. Förslaget kunde gå igenom då det styrande partiet GERB fick stöd av Ataka.

Detta är en modifiering av tidigare lag för att göra övervakningen mer effektiv. Faktiskt är att detta är en av de mest omhuldade lagarna för de bulgariska lagstiftarna. Den har t.ex. varit uppe för omröstning och modifikation hela tre gånger i slutet av den förra regeringens mandat. Nu blev den nuvarande regeringens säsongsfinal.

Den förra regeringskoalitionen röstade emot lagen men det var mer ett spel för gallerierna än en uppriktig oro för att polisen ska få för stora befogenheter. Framför allt socialisterna var fram till de förlorade makten i somras för en skärpning av lagen. Likt de svenska socialdemokraterna är man mest emot för att inte hamna på samma sida som de styrande partierna. Socialisterna står bakom ett initiativ att samla ihop 100 000 underskrifter på sajten azprotestiram.com (jag protesterar), men de flesta verkar ha genomskådat detta populistiska utspel och hittills har endast knappt 800 personer signat upp sig. Jämför detta med den bulgariska Facebookgruppen med ungefär samma syfte som har mer än 15 000 medlemmar.

Tidigare har rösterna varit få för ett stärkande av den personliga integriteten. Integritet har heller aldrig varit en valfråga av rang. Därför ekar oppositionen i parlamentet rätt tomt i denna fråga. Det pekar också på den ideologilöshet och opportunism som finns i den bulgariska politiken.

Det finns något motsägelsefullt i att folk som har upplevt en omfattande övervakning också kan vara för en återgång till ett övervakningssamhälle. Men förklaringen ligger i att å ena sidan så är en övervakning av personer som inte är misstänkta för något olagligt fel i de flesta bulgarers ögon. Men å andra sidan så måste en stat ha näst intill obegränsade befogenheter för att skydda staten och dess invånare. Den senare åsikten brukar även i Sverige få övertaget.

Omröstningen visade också att GERB utan problem kan ingå i en allians med det fascistdoftande Ataka. Jag skulle tro att detta är början på ett långvarigt men inofficiellt samarbete mellan GERB och Ataka. GERB:s ledare och tillika premiärminister Bojko Borisov vill gärna visa sig handlingskraftig men han verkar samtidigt vara en ledare som bara lyssnar på en rådgivare – sig själv.



Skämttecknarna har förstås inte missat att kommentera detta.
På bilden så frågar Bojko Borisov vem som är för avlyssning av mobiltelefoner och Internet. Atakas Volen Siderov visar att han är för.





Den tidigare inrikesministern visar den förre premiärministern Sergej Stanisjev hur det fungerar. "Vi har ordnat dem så här: bloggare, milis, bloggare, milis, bloggare, milis" Detta anspelar också på att på kommunisttiden så kallades polisen för milisen.

Se även:
En nobrainer i Bulgarien
Nobrainer 2

söndag 3 januari 2010

Vargfrossa

I dagarna har en mycket ifrågasatt jakt på vargar börjat och kanske redan slutat i Sverige. Även detta fick mig att börja tänka på skillnader mellan Sverige och Bulgarien, skillnader som kanske inte är till Sveriges fördel.

I Sverige finns det en vilja att kontrollera naturen, en slags social ingenjörskonst som omfattar allt som där lever. I Sverige vill vi själva upprätthålla balansen. Dessutom vill vi ha 100 % tillträde till naturen på våra villkor. Därför finns ingen plats för rovdjur. Därför talar man om att reglera förekomsten av djur eller rent av växter som jätteloka. Jag minns ett program i teve för några år sedan när en viltvårdare från Kruger nationalpark i Sydafrika besökte en nationalpark här i Norden. Nu var detta i Norge förvisso, men Norge hanterar naturen som Sverige. Denne viltvårdare var mycket förvånad över hur vi lade oss i naturen för att skapa en ”idealnatur”. En natur som kanske aldrig ens funnits. Minsta obalans i naturen föranledde åtgärd, ofta i form av avskjutning då något djur blivit för många, men även utfodring om vintern var svår. I Sydafrika gjorde man inte så eftersom det var just naturen som sådan man ville bevara. Naturvården bestod främst i att skydda naturen från människorna, vare sig det var tjuvjägare eller för mycket turister som störde känsliga områden.

Det sägs att det finns som mest kring 200 vargar i Sverige. I Bulgarien uppskattas antalet att vara ungefär tio gånger fler. Detta på en yta som är en fjärdedel av Sveriges. I Bulgarien finns det fortfarande en herdekultur med mängder av friströvande boskap på ängar och i berg. Jag har inte sett någon siffra men det är slående hur mycket getter och får det finns frigående i de bulgariska bergen, platser som även är idealiska för den bulgariska vargen.

Men det mycket märkliga är att någon rovdjursdebatt knappt finns i Bulgarien. Naturligtvis är det ett problem även i Bulgarien att rovdjur ibland ger sig på lätta byten som tamdjur.Visst vill många boskapsägare ha en förbättring (och framför allt ersättning) och visst vill jägarna skjuta av mycket mer. Men på något sätt så verkar man kunna hålla isär begreppen och t.ex. se jägarna som ett särintresse som vill att naturvården upprätthålls bäst med vapen i hand. Kanske går tankarna till kommunisttidens elit som mer eller mindre hade ensamrätt att skjuta vilt. Men framför allt, i Bulgarien är folk mer toleranta mot naturen än i Sverige. Det vågar jag påstå.

Hos oss ska djur hålla sig på sina platser och människorna på sina, vissa djur ska inte få finna alls – inte fritt åtminstone. I Bulgarien är det mer leva och låt leva som gäller. Därför finns ingen skyddsjakt på varg och björn. I Bulgarien kan det också vara helt naturligt att pausa ett bygge på grund av 600 svalor. I Bulgarien finns allemansrätt, men man har låtit bli att ha ett namn på det så att turister slipper få det nedtryckt i halsen.

Frågan är egentligen vad vi är för slags människor här i norr. Vad är det som gör oss så känslomässiga i denna fråga. För visst rör det sig om känslor mer än rationella tankar eftersom ingen same än vill ha skyddsjakt på tåg av omtanke om sina renar; eller att vi vill reglera mängden bilar då de dödar så mänga människor. På något sätt känns det dessutom logiskt att efter att vi har tagit kontrollen över naturen vill vi även ta kontrollen över klimatet. Det verkar som om vi svenskar tror att vi kan besitta rent gudomliga krafter. Den vidare diskussionen vore intressant men hör nog inte hemma på denna blogg.

EDIT 2010-01-09
Hanne Kjöller är lite inne på detta i DN.

EDIT 2010-01-23
Hanne Kjöller skriver mer om den svenska irrationella attityden till varg.