onsdag 30 december 2009

Zebralag

En undersökning som gjorts i ett antal europeiska städer för att visa vilka städer som är tryggare respektive otryggare för fotgängare att korsa en väg fick mig att fundera lite. Nu fanns inte Bulgarien med i denna undersökning, men om t.ex. Sofia eller Varna hade inkluderats hade de återfunnits i botten av tabellen. Det vågar jag nog påstå utan att luta mig på någon annan undersökning än mina egna erfarenheter.

I Bulgarien finns ingen zebralag. Man skulle lite vitsigt säga att det däremot är bra med att se bra. Att noggrant titta åt både höger och vänster innan man korsar en bulgarisk väg är en förutsättning att komma helskinnad över. Min fundering var då vad som skulle hända om man införde en zebralag – alltså att bilar måste stanna för fotgängare vid övergångsställen. Det kanske lite märkliga är att det nog skulle bli sämre för alla i trafiken.

Hur då? Jo, för att en zebralag ska göra situationen för fotgängarna bättre så måste så gott som alla bilister följa den. Vi har ju i Sverige vissa problem med att fotgängare tror att det nu är helt ofarligt att korsa ett övergångsställe och därför inte har tillräckligt bra koll på situationen innan man kliver ut i gatan. Därför ökade faktiskt antalet svårt skadade och dödade fotgängare något efter att denna lag infördes i Sverige.

Nu har jag inte hört om någon zebralag skulle vara på gång i Bulgarien. Men, om man nu i Bulgarien skulle införa en sådan lag så skulle den antingen bli helt verkningslös – allt skulle vara som förut eftersom alla vill komma över gatan helskinnade – eller så skulle vissa fotgängare uppvisa samma beteende som i Sverige, alltså att kartan (lagen) går före verkligheten. Då skulle antalet döda och skadade öka även i Bulgarien. Men troligare är att vi skulle få en situation där ingen skulle veta vad som gällde. Det vore naivt att tro att bilisternas beteende skulle förändras över en natt. Rallyt på vägarna skulle fortsätta. En beteendeförändring tar tid, även om det finns en lag som straffar detta beteende.

Jag tycker faktiskt att det blev en bra metafor över skillnaderna mellan Bulgarien och Sverige. Här lever vi i en värld där vi (ja, väldigt många i alla fall) tror att många problem löses tämligen enkelt bara en lag eller regel skapas. I Bulgarien blir det däremot så uppenbart att etablerade beteenden eller vanor inte påverkas särskilt mycket av nya lagar eller regler. Nu gör man så ändå i stor utsträckning i Bulgarien eftersom politiker vill visa handlingskraft och antalet stiftade lagar är ett mått på effektivitet.

I Bulgarien finns en stor diskrepans mellan kartan och verkligheten. Under kommunisttiden så var livet hårt reglerat och övervakat. Därför lärde man sig ett fasadbeteende där man utåt var en god medborgare, men inåt, privat gjorde som man brukade. Detta beteende fortsätter idag även om verkligheten är helt annorlunda mot då.

Detta var ett litet hypotetiskt resonemang över en lag som (ännu) inte finns i Bulgarien. Hur skulle man göra då om man ville förbättra säkerheten för fotgängarna. Enligt mig så finns inga genvägar, utan man måste först göra övergångsställena säkrare, dvs. mindre skymda, bättre utmärkta, fler trafikljus etc. Det andra är att långsiktigt arbeta på att ändra bilisternas beteende. Alltför många är nonchalanta i trafiken med ett minimalt hänsynstagande till andra.

Det senare beror nog inte bara på temperament, utan främst på att körutbildningarna i Bulgarien lämnar mycket att önska. Fokus är på själva körandet, inte på samspelet i trafiken och undvikandet av farliga situationer. Ett tydligt exempel på instruktörernas nonchalans är att jag ännu inte sett en enda instruktör som haft bilbältet på sig trots att det är lag. Vad är det för attityd man för över då kan man undra. Men betydligt värre är att hela systemet för körskolor och körkortsutfärdande är helt genomkorrumperat. Enligt uppgifter så utfärdas årligen upp till 15.000 körkort mot mutor i Bulgarien. Detta är körkort som även erkänns hos oss. Att dessa bilförare även skulle respektera lagar och regler i trafiken kan man knappast förvänta sig.

tisdag 29 december 2009

Bostadsmarknaden under 2010

Stor konkurrens och bra erbjudanden kommer att prägla bostadsmarkanden i Bulgarien under 2010. Åtminstone om man får tro de ledande mäklarföretagen.

2009 var ett år när fastighetspriserna gick ned med i genomsnitt 30 %. Som vanligt är det inte helt enkelt att få ut en heltäckande beskrivning av fastighetsmarknaden i Bulgarien men uppgiften kommer från den Nationella fastighetsföreningen i Bulgarien. Där säger man vidare att 2009 har varit ett av de svåraste åren på länge. Utbudet har under året vida överstigit efterfrågan. Anledningen är förstår finanskrisen som slagit både mot fastighetsmarknaden och byggsektorn.

Men sedan i september har en stabilisering av fastighetspriserna noterats på grund av ökad efterfrågan. Det finns därför enligt den Nationella fastighetsföreningen anledning till att se mer optimistiskt på 2010. Framför allt kommer bra lägen i Sofia och Varna med bra byggkvalité att se en återhämtning. En bromsande faktor är dock bankernas återhållsamhet med bostadslån. Därför så hyrs många bostäder ut istället för att säljas för tillfället.

Även om regeringen kommer att stimulera finansmarknaden under 2010 så kommer inte priser att nå upp till nivåerna innan krisen på flera år säger dock den Nationella fastighetsföreningen.

Flera mäklare som tidningen Dnevnik talat med säger att det kommer att finns ett visst prisfall under 2010 även om det kommer att vara måttligt jämfört med 2009. Mäklarna är dock likt den Nationella fastighetsföreningen entydiga i att attraktiva lägen i främst Sofia och Varna kommer att behålla sina nivåer. Även de anser att bostadsmarkanden inte kommer att ta fart förrän billigare lån finns tillgängliga.

Vad det gäller fritidshus och hus i turistorterna så såldes under 2009 bara en femtedel så många fastigheter som under 2008. I stort sett försvann alla västeuropeiska spekulanter då syftet med fastighetsköpen handlade lika mycket om spekulation som att skaffa ett semesterboende. Mäklarna hoppas på att ryssarna kommer att kompensera detta bortfall.

Överlag tycks kommande år att vara svårförutsägbart. De bulgariska köparna kommer nog inte att komma till bostadsförsäljarnas räddning. Vad det gäller utländska köpare så tycker åtminstone jag att EU-medlemskapet och att det nu finns ett stort utbud av billiga fastigheter göra att någon reaktion kommer att ske. Det kommer förmodligen aldrig att vara så billigt som nu under 2010. En positiv konsekvens av krisen är att många oseriösa mäklare försvinner. Även mäklaravgifter har justerats nedåt. Nu är det köparens marknad och det finns ingen anledning att göra affär med första bästa mäklare.

måndag 21 december 2009

Utomjordingar bland oss

Jo, faktiskt – rubriken är inte fel. Lătjesar Filipov vid den Bulgariska vetenskapsakademien hävdar att utomjordingarna finns bland oss redan, även om deras närvaro inte märks så mycket. För att lugna läsare på bloggen så säger han att de inte är fientliga av sig, utan snarare vill hjälpa oss. Tyvärr så gör vår brist på tillräckligt avancerad teknologi det omöjligt att kontakta dem för att ta ett snack. Dessutom anser Lătjesar Filipov att vi inte vet vad vi borde fråga dem om vi ändå skulle få kontakt. Han tror dock att vi i framtiden kommer att ha någon slags telepatiskt kontakt.

Däremot har den Bulgariska vetenskapsakademien gjort vissa framsteg i kommunikationen med dessa utomjordingar. Enligt uppgift håller man just nu på att analysera ett antal piktogram i forma av cirklar på åkrar. Dessa piktogram ska vara svar på ett trettiotal frågor som Akademien ställt till utomjordingarna.

Man skulle kunna skratta lite åt denna uppenbarligen något excentriske vetenskapsman. Men han är inte vem som helst. Lătjesar Filipov, som är doktor inom sin vetenskap, har tidigare i intervjuer hävdat att Ufon existerar och att händelsen i Roswell 1947 var ögonblicket när spekulation gick till fakta. Enligt honom har det sedan dess skett ytterligare UFO-krascher bland annat i Ryssland och Sydamerika.

Framför allt är han son till Grisja Filipov som var premiärminister från 1981 till 1986. Detta var under Todor Zjivkovs kommunistiska styre. Grisja Filipov tillhörde i flera decennier den absoluta makttoppen i Bulgarien. Hans son som mer eller mindre föddes in i den kommunistiska nomenklaturan valde att inte gå den politiska vägen, utan att bli vetenskapsman istället. Med sin bakgrund kunde han knappast misslyckas – han fick sin utbildning bl.a. i Moskva. Numera är han ställföreträdande chef för Institutet för kosmisk forskning vid den Bulgariska vetenskapsakademien samt sekreterare i det Departementsöverskridande kommissionen för kosmisk forskning vid Ministerrådet (det heter så på bulgariska).

Jag vet inte om tro på det övernaturliga, magi eller utomjordingar är större i Bulgarien, däremot är det mer accepterat än i Sverige. Av den anledningen så framstår Lătjesar Filipov inte fullt så kufig i Bulgarien som han skulle ha gjort i Sverige.

söndag 13 december 2009

I gasen

Jag läste en artikel i SVD om hur svårt det är att köra på gas i Sverige. Bristen på gas är stor och när det väl finns så blir det långa och sega köer. Det låter ju faktiskt som en beskrivning av den svåra kris som uppstod i Bulgarien när ekonomin officiellt havererade 1990 (den var redan usel, men kommunismens avskaffande tvingade Bulgarien att så att säga ”komma ut”). Fast SVD berättar om situationen i Stockholm, huvudstad i världens mest moderna och miljömedvetna land – eller åtminstone som vi ser oss.

I Bulgarien är det inte så. Där är gasdrift lika vanlig som bensindrift, om inte vanligare. Anledningen kan förmodligen bero på att bensinen alltid har varit dyr, åtminstone i förhållande till de låga lönerna. Dessutom var det lite si och så med tillgängligheten under kommunisttiden. Det har lett till att det redan tidigt fanns en marknad för gas. Gas är billigare än bensin samt att Bulgarien alltid haft en gasimport som använts till bl.a. uppvärmning. Det är dessutom enkelt att bygga om en bensinbil att även gå på gas. I Bulgarien är det dessutom ganska billigt.

Detta gör att gas numera är väldigt vanligt som bränsle bland bilar i Bulgarien. Stationsnätet är väl utbyggt och de flesta bensinstationer har även pump för gas. Kostnaden per kilometer kan halveras jämfört med bensin eller diesel. Därför använder så gott som alla Bulgariens taxibilar gas. Jag har själv kört gasdrivna bilar vid flera tillfällen. Skillnaden är inte särskilt stor. Man tappar lite kraft vilket mest märks vid omkörningar. Det luktar lite speciellt, i alla fall om man står bakom en gasdriven bil. En sådan bil måste dock alltid starta med bensindrift, men du kan vrida om till gasdrift under färd.

Det finns egentligen bara en uppenbar nackdel – det är säkerheten vid kollision. Eftersom i de flesta fall så monteras gastanken i bagageutrymmet mot baksätet så finns det en viss explosions- eller brandrisk vid kraftig kollision. Men risken är störst i äldre bilar, framför allt ryska, där säkerheten sällan var en aspekt vid konstruerandet av bilen. Moderna bilar är tämligen säkra om monteringsarbetet utförts korrekt. Naturligtvis är det bästa att bilen redan från början konstrueras för gas- och bensintank så att säkerheten blir maximal. Fast jag vet inte ens om sådana bilar finns i någon större produktion.

Gasdriften samt att Bulgariens alla bilar nu har katalysator har gjort enormt mycket för luften i städerna. Vi som minns kommunisttidens enormt smutsiga bilar som dessutom gick på lågoktanig bensin märker skillnaden. Det är som natt och dag bokstavligt talat nästan.

Men frågan kvarstår: varför lyckas Bulgarien med detta medan Sverige beter sig som ett u-land?

Schema över hur anpassningen till gasdrift kan se ut.

tisdag 10 november 2009

När muren föll i Bulgarien

Detta blir en lång artikel men hav tålamod.

Igår den 9 november föll Berlinmuren. I Bulgarien är dagen D lika dagens datum den 10 november 1989. Det är dagen när muren föll åtminstone symboliskt eftersom där inte fanns någon mur som kunde rämna, men däremot fanns det en ekonomi som sedan länge hade rämnat och var i ruiner. Det som var kvar var en fasad av att allt är i sin ordning och att det allsmäktiga kommunistpartiet hade läget under kontroll. Verkligheten var att Bulgarien var ett sjunkande skepp där vattnet nu började forsa in på övre däck.

Den 10 november avsattes Bulgariens kommunistiske diktator Todor Zjivkov genom att kommunistpartiet BKP:s Centralkommitté sparkade honom som generalsekreterare. Generalsekreteraren innehade kommunistpartiets högsta post och fungerade som partiledare. Eftersom kommunistpartiet hade monopol på makten så var denne person landets ledare i praktiken. Premiärministern var underordnad generalsekreteraren. Todor Zjivkov hade vid avsättandet lett landet i 35 år, ett maktinnehav som endast Albaniens Enver Hoxha har överträffat av kommunistdiktatorerna i Östeuropa.

Självklart innebar inte avsättandet att kommunistpartiets maktmonopol upphörde; det dröjde ytterligare några månader. Inte heller drogs några omfattande ekonomiska reformer igång heller. Det dröjde över ett år, man kan fråga sig om detta reformarbete överhuvudtaget har slutat än idag. Men händelsen var ett definitivt startskott på att Bulgarien skulle göras om politiskt och ekonomiskt. Det var också från och med nu som denna process blev officiell och offentlig. De viktigaste direkta konsekvenserna var att oberoende tidningar startades och att fria partier bildades. Förföljelserna av turkbulgarerna upphörde. Statens direkta övervakning av medborgarna avvecklades också vilket gjorde att skräcken för att säga vad man tyckte och tänkte började försvinna. Det blev fritt att resa ut ur landet.

Men vad var det egentligen som hände den där dagen och varför hände det. Trots sammanfallet i tid med Berlinmurens fall så hade händelserna i Bulgarien ingenting att göra med detta, åtminstone inte direkt. Svaret ligger flera år tillbaka i tiden. Under hela kommunisttiden från 1944 och framåt så karaktäriserades utvecklingen i Bulgarien av ekonomiska svårigheter. Dessa var särskilt allvarliga från slutet av femtiotalet och framåt. Räddningen för landet var dels att göra en del reformer, dels att förlita sig på stöd från Sovjetunionen. Reformerna blev dock i slutändan som bäst halvmesyrer då det fanns en rädsla att för mycket förändringar skulle hota kommunistpartiet. Bulgarien var faktiskt i praktiken bankrutt vid flera tillfällen. Därför skedde därför ett visst reformarbete under 70- och 80-talet där man experimenterade med effektiviseringar av planekonomin. Dock sträckte man sig aldrig så långt som att ens en aning liberalisera ekonomin.

Men den största förändringen var Michail Gorbatjovs tillträde till makten i Kreml 1985. Tidigare hade Bulgarien haft en någorlunda god relation med Kreml, i synnerhet under Leonid Brezjnev. Trots att Sovjet var tvunget att rycka ut till Bulgariens ekonomiska räddning med jämna mellanrum vilket irriterade ledarna i Kreml så var ändå landet trots allt en av stöttepelarna för Sovjet i Östeuropa. Gorbatjov såg behovet av reformer för att rädda den Sovjetiska ekonomin som höll på att braka ihop av sin egen ineffektivitet och kapprustningen med USA. Dessa reformer, perestrojkan populärt kallat, innebar dels att länderna i Östeuropa inte längre kunde förlita sig på att Sovjet skulle öppna plånboken när den egna ekonomin fallererade, dels att reformer var tvungna att genomföras även i Östeuropa. Här valde såväl Bulgarien som Rumänien att gå en egen väg; en väg som mest innebar inga reformer.

Rumäniens diktator, Nicolae Ceauşescu, var ju redan Östblockets gossen Ruda. Han hade förvandlat Rumänien till Warszawapaktens särling genom sin egensinnighet gentemot Sovjet samt genom sin märkliga politik som resulterade i knappt någon utlandsskuld men som gjorde rumänernas skafferier tomma och deras lägenheter kalla och mörka. Detta toppades med ett förtryck som förmodligen var Östblockets mest brutala. Det var därför ingen överraskning att Rumänien slog dövörat till när Gorbatjov pratade reformer.

Todor Zjivkov befann sig däremot i ett dilemma. Han hade alltid stött sig på Moskva. Med Gorbatjov vid det sovjetiska rodret så fann Zjivkov att imperiet nu leddes av en man han inte kände. Sovjet hade ju under 20 år aktivt bidragit till att omfattande reformer inte blivit av i Bulgarien, en påverkan som Zjivkov lätt kunde acceptera. I kampen mellan större ekonomisk frihet och bevarande av hans och kommunistpartiets maktmonopol så vann ju alltid det senare. Nu ville ledaren i Kreml att genomföra reformer som Zjivkov inte kunde ställa upp på. De var för utmanande.

Budskapet från Moskva att länderna i Öst måste reformeras ekonomiskt och så smått även politiskt genom att taket i det socialistiska bygget måste höjas lite. Det var reformer som Zjivkov inte trodde på. Av böcker jag läst så verkar det också som om han inte riktigt kunde förstå poängen med dessa; de skulle ju undergräva Kommunistpartiets politiska och ekonomiska monopol. Som grädde på moset så fasades det sovjetiska ekonomiska stödet ut. Sovjet behövde pengarna själva liksom varorna man tidigare exporterat med kraftig subvention till Öst. Nu började Sovjet kräva världsmarknadspriser. Zjivkov försökte påverka Moskva men fann att Gorbatjov var en annan slags kommunist än dem han pussat och jagat med tidigare.

Zjivkov försökte sig ett reformarbete men det var ett halvhjärtat arbete som knappast gav något mer långsiktigt resultat. De resulterade dock i att något som liknande privat företagande började dyka upp. En del vågade till och med uttala en försiktig kritik av den rådande situationen. Men någon större förbättring uteblev, Bulgariens fall nedåt förvärrades i stället. Industrin och jordbruket gav inte tillräckligt med valuta. Försöken att öka exporten till Väst för att få begärlig valuta hade misslyckats. Produktionen av exportvaror krävde alldeles för dyr import av råvaror och högteknologi. Dessutom såldes varor på hemmamarknaden till underpris. Detta gjordes för att dels hålla befolkningen lugn så att deras låga löner räckte till mat och annat av livets nödtorft. Dels så visste byråkratin inte helt enkelt priset på varorna. En av planekonomins stora brister är att det visar sig näst intill omöjligt att beräkna vad en vara ska kosta för att täcka alla kostnader i alla led. Det blir för komplicerat. Dessutom finns det ingen flexibilitet för anpassningar till förändringar i verkligheten.

För att hålla skutan flytande togs stora lån. Dessa lån blev allt svårare att amortera. Bulgarien var i akut behov av en effektivisering av ekonomin annars skulle läget bli kritiskt. Landsbankruttens spöke började visa sig. Vissa av de ledande kommunisterna var väl medvetna om hur det egentligen låg till med landets ekonomi. De visste också vad Moskva ansåg vara nödvändigt. En av personerna bakom Zjivkovs avsättande var utrikesministern Petar Mladenov. Genom sina många resor, men främst genom sina besök i Moskva, förstod han att något måste göras. Det är lite oklart hur planerna bakom Zjivkovs avsättande tog form och hur höga kommunister kom att involveras. Det är dock tydligt att Moskvas hand varit verksam här.

Moskvas roll diskuteras fortfarande och jag finner det osannolikt att inte Moskva varit inblandat från ett tidigt stadium. Sovjets ambassadör i Sofia, Viktor Sjarapov, var en av upphovsmännen bakom kuppen. Hur som helst, planerna på avsättandet tog form under största hemlighetsmakeri. Det var inte självklart att armén eller inrikesministeriets trupper skulle förhålla sig passiva liksom att en motkampanj kunde iscensättas av Zjivkov. Todor Zjivkov var känd för sin förmåga att manipulera sin omgivning för att gynna sin makt och försvaga andras. Kuppmakarna ville inte riskera att bli utmanövrerade. Det fanns ju trots allt många trådar för Zjivkov att dra i om planerna blev kända. Dessutom visste man inte vilka hållhakar han kunde ha på viktiga medlemmar i Kommunistpartiets topp.

Jag måste inflika med en annan anledning för Gorbatjov att få bort Zjivkov. Den brukar förbises av såväl västliga som bulgariska kommentatorer. Todor Zjivkov hade 1985 bedrivit en namnbyteskampanj mot bulgarienturkarna. Den väckte då inte så stort internationellt uppseende och i Moskva var man vid den här tiden upptagna med annat. Gorbatjov hade ju ännu inte blivit varm i kläderna. Kampanjen att med våld och hot tvinga bulgarienturkarna byta namn lugnade dock ned sig.

Kampanjen återupptogs under 1989 och då än intensivare. Den ledde till att upp till 300.000 bulgarienturkar lämnade landet på kort tid. Detta var ett dråpslag mot jordbruket där de flesta bulgarienturkar jobbade. En svår försörjningssituation blev än svårare. Anledningen till denna våldsamma kampanj sägs vara Zjivkovs och andra höjdares övertygelse att bulgarienturkarna var potentiella femtekolonnare som var på väg att organisera sig politiskt med syftet att utropa autonoma områden i Bulgarien som sedan skulle ansluta sig till Turkiet. Men minst lika viktigt, kanske egentligen huvudskälet, var att få befolkningens fokus på annat än den katastrofala ekonomin. Här kunde landets politiska ledning visa handlingskraft samt förklara varför det behövdes hög militär och polisiär närvaro i landet. Parallellerna med tankefigurerna i Exjugoslavien är otäckt uppenbara.

Gorbatjov försökte vid den här tiden att närma sig Väst och USA. Gorbatjov förstod att goda relationer med dessa var av fundamental betydelse för att få det stöd han behövde, vare sig det var politiskt eller ekonomiskt. Sovjet skulle nu vara en problemlösare tillsammans med Väst. Det sista han ville ha var en satellitstat som förföljde sin egen befolkning. Jag tror inte Zjivkov förstod konsekvenserna av detta. Han fann att landet blev en paria såväl i Väst som i Öst. Bulgariens förmåga att hamna i konflikt med alla när man minst behövde det gjorde sig påmind igen*. Bulgarien skulle inte med trovärdighet kunna återupprätta ens ett uns av förtroendet med Zjivkov vid rodret.

Ett annat hot var att embryon till en demokratirörelse hade visat sig, framför allt hade den begynnande demokratirörelsen förenat sig med miljörörelsen. Ursprunget till detta var Tjernobylolyckan fyra år tidigare som myndigheterna förtigit men där sanningen sipprat fram så småningom. Likaså hade t.ex. invånarna i staden Ruse vid Donau fått nog av de skadliga kemiska utsläppen från fabrikerna på den Rumänska sidan och krävde att myndigheterna agerade. Många bulgarer var genuint oroade över att staten höll på att förgifta sin egen befolkning genom en omfattande miljöförstöring. De försiktiga reformerna i slutet av åttiotalet hade satt igång ett engagemang som i förlängningen kunde hota kommunistpartiet.

Kuppmakarna i Sofia förstod detta. För att överhuvudtaget rädda landet och få lån och stöd vare sig det var från Väst eller Öst så måste Zjivkov bort. Likaså måste den styrande eliten ta kommandot över den politiska händelseutvecklingen. Här satt Zjivkov som en stor bromskloss. Förnyelse var inte möjligt så länge symbolen för Bulgariens politik den senaste decennierna inte försvann. Om reformer dröjde kunde trycket i den bulgariska tryckkokaren stiga till farliga nivåer. Det var bättre att skapa reformer på egna villkor än att senare förhandla inträngt i ett hörn. Utvecklingen i Rumänien visade att om inte någonting gjorts så kunde situationen blivit en helt annan i Bulgarien.

Så, det hela ställdes på sin spets på Politbyråns sammanträde den 9 november 1989. Då togs ett beslut om att Todor Zjivkov måste avgå. Enligt ögonvittnesskildringar så gick det hela lugnt till även om en spänning lär ha präglat sammanträdet. Beslutet hölls dock hemligt så lång det gick. Följande dag på Centralkommitténs plenum (stormöte) togs detta beslut officiellt. Detta filmades, även om jag inte ror att det var direktsändning. Där kan man se en rätt uppgiven Todor Zjivkov som accepterar detta beslut och håller ett tal (den viktigaste delen finns på Youtube). I sitt tal säger han att det återstår att ta itu med ett outvecklat samhälle. Han säger också att socialismen är ett för tidigt förlöst barn (han använder ordet недоносче nedonostje vilket också kan betyda dödfött, oklart vilket han egentligen menar). Han säger vidare att han gör detta för att undvika konvulsioner som kan vara ödesdigra för Bulgarien, en antydan om att om inte förändringarna sker frivilligt så kommer de att ske med våld. Det råder dock delade meningar om hur frivilligt han egentligen avgick, men hur som helst bör han ha insett att hans tid var förbi, utan stöd vare sig från det egna kommunistpartiet som av Moskva.

Så, förändringarna i Bulgarien började med en palatskupp, om än en städad och i slutändan ganska ”formell” palatskupp. Men nu hade man släppt demokratins ande ur flaskan och vägen mot pluralism och en liberal ekonomi låg öppen. Det tråkiga är att man lyckades med sitt uppsåt att ta kontrollen över förändringarna. Omtanken var ju inte bara om Bulgarien, omtanken var ju kanske mer att hålla sig kvar i makttoppen i de nya tiderna samt dessutom vinna på det. Nu började en ny tid, en tid av maktspel, fulspel och utbredd korruption. För att gynna sig själva så såg den nya tidens makthavare till att skapa en svag stat som inte skulle hindra de nya makthavarna att lägga rabarber på det friska i det demokratiska Bulgarien. Samma svaga stat gjorde att smågangsters också fick helt nya nöjligheter och till slut inte bara började kidnappa den nya tidens oligarker, utan till slut hela staten. Men det är en annan story som jag får återkomma till.



* Bulgarien lyckades 1912 genom en allians med grannländerna föra krig mot Turkiet och kapa åt sig delar av landet på Balkanhalvön. Tyvärr så hamnade Bulgarien 1913 i krig med de forna allierade plus Turkiet och det mesta av det erövrade områdena tillföll grannländerna. Detta var upprinnelsen till Bulgariens deltagande i Första världskriget vilket också slutade med en katastrof för landet. Men det är en annan historia.

Bulgarien blev bl.a. under 30-talet utrikespolitiskt isolerat vilket drev landet i armarna på Tyskland. Det gjorde att landet så småningom blev indraget i Andra världskriget trots försök att vara neutrala. När Bulgarien äntligen gjorde sig fria från alliansen med Tyskland 1944 så fann man att det inte innebar at man blev vän med Tysklands fiender. Därför kom Bulgarien att som enda land vara i krig med såväl Axelmakterna som med de Allierade under en tid under 1944.

fredag 6 november 2009

Immunitet

Förra posten handlade om epidemi. När sådan råder kan det vara bra med immunitet. Nu har både före detta premiärministern Sergej Stanisjev och före detta socialministern Emilija Maslarova förlorat sin immunitet.

Fast nu handlar det inte om ökade sjukdomsrisk för dessa personer, utan att de förlorat sin immunitet som parlamentsledamöter. De kan nu utredas och eventuellt dömas av Bulgariens statsåklagare. Detta är förstås en följd av nuvarande premiärministern Bojko Borisovs "krig" mot den förra regeringen. Enligt Borisov kan inte en framgångsrik kampanj mot korruption föras utan att tidigare höga politiker drabbas.

I Sergej Stanisjevs fall handlar om att han misstänks för att ha spridit hemligstämplade dokument från den bulgariska säkerhetstjänsten. Emilija Maslarova är misstänkt för omfattande förskingring bl.a. genom felaktiga upphandlingar.

Bägge har självmant gett upp sin immunitet eftersom de hävdar att de är oskyldiga och offer för en kampanj från nuvarande regering. Så vitt jag vet är det första gången som någon som suttit eller lett en regering utreds för brott och förlorat sin immunitet. Det är däremot inte första gången som paralemtsledamöter blivit av med sin immunitet och dömts för brott.

Så långt som jag kan bedöma så är fallet med Stanisjev ett svagare sådant. Med tanke på att han ändå varit premiärminister och ledare för det socialistiska partiet BSP så är det tveksamt att han döms, oavsett vad utredningen kommer fram till. Emilija Maslarova har däremot länge dragits med rykten om hur hon och hennes man berikat sig på politiska beslut som gynnat deras affärsverksamhet. Hon sitter därför lösare till.

Vi får väl se vad detta landar i. Med tanke på hur långsamt det bulgariska rättsväsendet jobbar så får vi nog vänta på resultatet. Min förhoppning är dock att detta är en del av boten mot den bulgariska sjukan, dvs. korruption på hög som låg nivå.

Epidemi

I Bulgarien har Hälsoministeriet nu förklarat att epidemi råder i landet. Det rör sig naturligtvis om influensan H1N1, svininfluensan. Antalet fall är nu 210 per 10.000 invånare, dvs 2,1 %. Som en följd av deta kommer skolorna att ha stängt en vecka. Ytterligare åtgärde bestäms av kommunerna själva.

Däremot verkar stämningen i landet vara mer åt det oroande hållet. Man kan inte tala om hysteri, men några dödsfall till kan förändra detta. Anledningen till panikrisken är det låga företroendet för statens möjligheter att göra något, samtidigt som det fortfarande finns en tro på allehanda rykten. Det senare är som jag förstår en följd av kommunisttidens brist på öppenhet och ovilja att tala om dåliga nyheter. Nyheterna rapporterade pliktskyldigast att allt är är bra, det finns inget att oroa sig för, lita på Partiet. Så, nyheter om hur det egentligen låg till spreds därför ofta informellt.

Edit 2009-11-11
Standart rapporterar att 175 000 bulgarer nu är sjuka i influensa. Av dessa är ca 90 % sjuka i svinifluensan H1N1. Det gör drygt 2 % av befolkningen. Högsta koncentrationen av sjukdomen finns i centrala Bulgarien.

onsdag 28 oktober 2009

Nationalistisk psykos

Jag nämnde tidigare att det skett några händelser med nationalistisk karaktär, eller åtminstone händelser som rört upp de nationalistiska känslorna. I dagarna har mycket handlat om bulgariskan Spaska Mitrova som suttit fängslad ett par månader i Makedonien efter att ha vägrat sin makedonske exmake umgänge med deras gemensama barn. Utan att gå in på detaljer så kan man konstatera att händelsen mycket snabbt fick hysteriska proportioner där såväl president som premiärminister har engagerat sig.

I bakgrunden ligger egentligen frågan om det finns en bulgarisk minoritet i Makedonien och hur den i så fall behandlas. Spaska Mitrova är en av många makedonier som fått bulgariskt medborgarskap eftersom hon anser sig ha bulgarisk etnicitet*.

Enligt makedonskt sätt att se det så utgör gränsen mellan Makedonien och Bulgarien inte bara en nationsgräns utan även en strikt etnisk gräns. Detta gäller dock bara åt ena hållet. Från makedonskt håll hävdar man att det finns en makedonsk minoritet i Bulgarien, någon bulgarisk minoritet finns inte i Makedonien. Bulgarien å sin sida ser på saken på samma sätt, fast helt tvärt om.

I Bulgarien är de nationalistiska frågorna alltid närvarande i kulisserna och varje uppmärksamhetstörstande politiker vet att i brist på annat så kan man alltid göra ett nationalistiskt utspel. Detta kan ske i flera riktingar; det kan vara majoriteten mot minoriteten, men det kan lika gärna vara det omvända. Ibland vet man inte riktigt vem det handlar om.

Ett exempel på det sista har utspelat sig under de senaste två veckorna i byn Slavjanovo nära staden Popovo i nordöstra Bulgarien. Där grundade bröderna Juzeirovi (Üzeirovi med turkisk stavning) nyligen partiet Den muslimska demokratiska unionen samt satte upp en egen variant av Bulgariska röda halvmånen, naturligtvis på inget sätt erkänt av det Internationella röda korset. Dessutom byggde den ene brodern, Ali Juzeirov ett stort minnesmärke i sin trädgård över den okände turkiske soldaten. De kunde också visa upp hela bybefolkningar som förmodade anhängare till det parti de sades sig ha skapat.

Minnemärket blev en märklig historia som består av en halmåne på ett fundament av sten. Så småningom sattes även ett kors på halvmånen(!). I närbild så ser det dessutom ut vara gjort av svetsad grovplåt som målats med silverfärg.



Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig. Det blev en toppnyhet i alla medier. Ledande politiker och debattörer gick i spinn liksom Bulgariens alla konspirationsteoretiker. För att krydda det hela så kopplades dessutom detta även till att radikal islamism höll på att spridas i Bulgarien. Händelserna nådde sin kulmen när myndigheterna helt sonika lät rasera det märkliga monumentet den 30 september.

Vad var det som hände egentligen? För att bättre förstå hur en sådan händelse mobilisera samhället så till den milda grad så måste man känna till att Bulgarien är det land i EU som procentuellt har flest muslimer. Siffrorna varierar men man räknar med att mellan 10 % till 15 % av landets befolkning är muslimer. I antal blir det kring miljonen personer. Majoriteten av muslimerna återfinns inom bulgarienturkarna. Övriga muslimer utgärs av de kanske upp till ett par hundratusen romer som är muslimer (många romer är även kristna). Det finns också bulgarisktalande muslimer, de så kallade pomakerna. Siffrorna för deras antal är osäkra eftersom det är en grupp som assimilerats kraftigt i modern tid. En del säger att de är upp till några hundra tusen. Jag tror dock att de är betydligt färre, kanske kring hundra tusen (folkräkningen 2001 ger 131 000). Den absoluta majoriteten av bulgariens muslimer är sunnimuslimer.

En hög procent muslimer varav de flesta är ickepraktiserande sådana skulle inte vara ett större problem om det inte vore för att Bulgarien under 500 år var en del av det Osmanska riket. Det var ett muslimskt imperium som emellanåt gick hårt åt dess kristna undersåtar. Det Osmanska riket var det som sedermera blev Turkiet. Bulgarien blev fritt från turkarna först 1878. Denna femhundraåriga period kallas i Bulgarien det turkiska oket eller den turkiska förslavningen. Det var också en hård period för bulgarerna och men det är även en fantastisk historia hur ett folk lyckas behålla sin kultur och särart under 500 år av förtryck. Men denna långa period av underkastelse har skapat ett trauma i den bulgariska folksjälen. Trots att över 130 år har gått sedan frigörelsen så är den fortfarande närvarande. Det är som om traumat inte vill släppa och att ett hot om turkisk återerövring ständigt var ett reellt sådant.

Men trots detta har en uttalad nationalistisk politik inte förts de senaste 20 åren. Plånboken mer än känslorna har styrt väljarbeteendet. Det var först med Atakas framgångar i valet 2005 som Bulgarien för första gången fick ett ”riktigt” nationalistiskt parti i parlamentet. Det betyder dock inte att det inte funnits nationalism i bulgarisk politik. De flesta av bulgariens partier både till höger och vänster har en liten dos nationalism i sina partprogram.

Nationalismen har dock fört ett mer undanskymt liv i politiken eftersom andra frågor varit så mycket viktigare. Som vanligt är plånboksfrågor de viktigaste i valen. Även om nationella frågor inte sällan förekommit i debatten så har de knappast förekommit i rikspolitiken i någon större utsträckning. Dessutom är gemene mans förhållande i vardagen till folk från andra etniciteter avspänt och inget man går runt och tänker på. Undataget är romerna som till en viss del som har ett problematiskt förhållande med alla andra folkgrupper och vice versa.

Det är med detta i bakhuvudet man ska se på händelserna i Slavjanovo. När man tittar närmare på händelserna så blir det än mer konstigt. Dessa bröderna Juzeirovi har tidigare inte varit kända för någon religiös verksamhet överhuvudtaget. Den ene brodern, Yuzeir, har en business i Belgien där han handlar med kycklingkött, den andre har en firma som sysslar med luftkonditioneringsanläggningar. Det sägs att de knappt ens kan turkiska. De hävdar att deras företag sysselsätter 25 000 anställda, ungefär som hela Volvo personvagnar, uppenbarligen en fantastisk siffra som är helt tagen ur luften.

Vad var nu meningen med det hela. Var det verkligen ett försök lansera turkisk nationalism i Bulgarien? Eller är det en framväxt av radikal islam vi ser? Eller är det ett försök till vad som tidningen Dnevnik kallar ett laboratorium för politisk alkemi? Med detta menas ett försök till att skapa en händelse som politiska aktörer kan vinna på.

En tanke skulle vara att det turkbulgariska partiet DPS med detta ville skapa en symbol som turkbulgarer skulle kunna samlas kring. Då skulle detta på något sätt gynna DPS. Men DPS förnekar all inblandning och det är faktiskt svårt att se hur partiet skulle kunna vinna på detta. Dessutom är det hela så klantigt gjort att DPS:s rutinerade spinndoktorer knappast skulle kunna vara upphovsmän.

En annan teori, som jag dessutom allt mer själv börjar tro är sann, är att detta var ett försök till att skrämma bulgarer med en uppblossad turkisk nationalism. Upphovsmännen är då väl medvetna om att alla försök till att prata om turkist lidande under den Osmanska epoken skulle sätta känslorna i brand på rekordtid. Att det dessutom såg ut som det skedde ett försök till att organisera en turknationalistisk rörelse med koppling till radikal islam var förstås att hälla extra bensin på lågorna.

De som då skulle gynnas av detta var de nationalistiska partierna som Ataka, eller varför inte RZS som mer och mer har tagit en nationalistisk skepnad efter att Bojko Borisov tackade nej till deras medverkan i regeringen samt gjorde korruptionsbekämpning till ett eget monopol. I Bulgarien finns det mycket som tyder på att partilivet har stora inslag av att manipulation via bland annat personer från nuvarande eller tidigare säkerhetstjänsten. Just Ataka och RZS har hamnat mycket i skymundan i politiken. Ett sätt att då få fokus på sina frågor är att skapa situationer som lyfter de nationalistiska frågorna. Jag får försöka följa upp detta, men man kan misstänka att hela utredningen bara rinner ut i sanden.


* Spaska Mitrova fick bulgariskt medborgarskap enligt en uppsnabbad procedur när hennes vårdnadstvist blev känd i Bulgarien. Alla som anser sig ha bulgariska rötter och kan visa det kan enligt bulgarisk lag bli bulgariska medborgare utan att aldrig ha satt sin fot i landet. Sedan Bulgarien blev aktuell för EU-medlemskap har det blivit mycket populärt då många av dessa etniska bulgarer lever i länder som EU fortfarande kräver visum av som Moldavien, Ukraina och Makedonien. En del finns även i Ryssland och några andra f.d. sovjetrepubliker. För närvarande finns det ungefär 60 000 medborgarskapsansökningar som väntar på att avgöras. Väntetiden lär vara mer än fem år just nu. Enligt kanske lite väl optimistiska siffror så finns det mer än fyra miljoner bulgarer utanför landets gränser. Förutom att massera det nationalistiska egot så ser man även dessa bulgarer i vardandet som en möjlighet att kompensera för Bulgariens katastrofala demografi. Tyvärr verkar många medborgarskapssökanden mer se medborgarskapet som en biljett in i EU än som ett sätt att bidra till sitt nya hemlands väl och ve.

En annan värld

Jag skrev tidigare en postning där jag bl.a. nämnde att en elvaårig flicka fött barn i Bulgarien, en rekordtidig ålder för en barnaföderska. På något sätt lämnade denna stänkare inte mitt sinne, utan jag kände att jag vill läsa en fortsättning på detta, vilka var omständigheterna och vad kommer att hända nu. Men som jag misstänkte så skulle tidningarna ta upp detta även om det som mest blev en notis bland alla andra. Historien är faktiskt märkligare än man kan tro. Det intressanta är dock inte själva historien i sig, även om den är märklig, utan att historien på ett tillskruvat sätt visar på romernas situation i Bulgarien (och förmodligen på andra ställen också). Romernas situation är komplex, där vår, svenska, standardförklaring varför det är så inte är till någon hjälp alls.

Följande har hänt. Den elvaåriga barnaföderskan, Korteza, uppsökte sjukhuset efter att ha fått magsmärtor. Efter bara en timma på sjukhuset i Sliven födde hon dottern Violeta. Knappt hade förvåningen hos sjukhuspersonalen över den unga nyblivna modern lagt sig när Korteza prompt förklarade att hon måste lämna sjukhuset eftersom hon skulle gifta sig. Förlossningen hade skett på torsdagskvällen och redan nästa dag, på fredagskvällen, skulle bröllopet ske. Korteza och hennes 19-årige pojkvän skulle i stadsdelen Nadezjda* gifta sig enligt romsk ritual och tradition var det tänkt.



Bilden ovan är från bröllopsfesten. Självklart serveras alkohol till brudparet eftersom de inte anses vara barn längre. Detta är ett brott även i Bulgarien.

Sjukhuset sade att de inte kunde släppa en kvinna som fött förrän först ett dygn efter födseln. Dessutom kunde inte Korteza som minderårig inte själv fatta ett sådant beslut då hennes föräldrar och tillika vårdnadshavare var i Spanien. Hennes blivande svärmor förde då ett sådant liv på sjukhuset att man till slut gick med på att släppa Korteza för en och en halv timme så att hon kunde gifta sig. Efter vigseln återkom Korteza till sjukhuset i bröllopsklänning och sjukhuset bestämde då att låsa avdelningen samt sätta henne under bevakning för att hon inte skulle kunna avvika igen. Maken kommer att åtalas för sex med minderårig**. Vad som kommer att hända sedan återstår att se, förhoppningsvis kommer media att följa upp detta.

Darik Radio har grävt lite mer i detta och fått fram nya uppgifter. Det visar sig att Kortezas mor inte alls varit i Spanien. Hon har ljugit för de sociala myndigheterna för att undanta sig från allt ansvar. Det visar sig att Kortezas mor, Rajna, och far, Mihail, har samtyckt till vigseln - bara det i sig ett brott.

Polisen har redan börjat utredningen om brott och hört parterna. Barnets mormor, Rajna, har lämnat in en ansökan om att vara vårdnadshavare för barnet. Hon säger att hon av en tillfällighet kom hem från Spanien nyligen, efter att barnet fötts och bröllopet arrangerats. Myndigheterna tror dock inte på detta, utan ser det som ett försök att undkomma ansvaret för historien.

De inblandade har förklarat för myndigheterna att deras tradition kräver att bruden är oskuld. De säger vidare att Korteza blev gravid i samband med ”defloreringen”. Hon kommer att fylla 12 år den 14 december.

Min kommentar är att om talet med deflorering stämmer så var det ju redan planerat att giftermål skulle ske sedan länge. Möjligen är det en efterhandskonstruktion för att ge sken av att traditionerna har följts och att familjens heder är intakt. Å andra sidan så innebär logiken att bruden måsta vara oskuld att det hela faktiskt varit planerat eftersom ju yngre, ju troligare att kvinnan är oskuld. Dessutom så är en oskuld värd så mycket mer på brudmarknaderna. Hemgiften, eller vad man ska kalla det, kan vara mycket hög för oskulder, särskilt om de anses mycket vackra.



Den nyfödda babyn Violeta

Händelsen var naturligtvis ett givet inslag i de flesta tevemedias nyheter. Här är ett klipp från Nova Televizija. Det är på bulgariska men bilderna går att förstå. Det framgår att det inte var så gulligt som vår kvällsmedia vill framställa det hela. Tyvärr ligger klippet inte på Youtube, utan på Vbox7 som har servrar segare än sirap. Nova Televizija ägs faktiskt av det svenska Modern Times Group som bl.a. äger TV3, ZTV och TV1000.

Denna märkliga berättelse som säkert inte har nått sitt slut än pekar på många problem som finns i Bulgarien. Främst pekar det på många romers eländiga situation. Men det visar också hur samhället gett upp när det gäller romer och låter de hålla sig för sig själva även när de uppenbart bryter mot lagen. Bulgariens motsvarighet till socialtjänsten för en hopplös kamp mot vanvård och kriminalitet bland romska barn. Dessa barn tas ofta ur skolan av föräldrarna då de inte ser någon mening med en utbildning. De ska helst hjälpa föräldrarna och annan släkt med försörjningen. Kvinnor gifts ofta bort som minderåriga. Hur situationen ska bli bättre är det inte riktig någon som vet. Det finns nog alla anledning till att återkomma i ämnet då det är komplext samtidigt som det är så viktigt att Bulgarien (och EU) hittar en fungerande lösning för att förändra romerna situation. Som debatten förs nu kan man mest bli förtvivlad.

Edit 2009-11-03
Nu har nyheten nått Aftonbladet och Expressen, förmodligen via brittiska News of the World. Fast flickan är omdöpt till Kordeza, ett tydligt tecken på att alla artiklar utanför Bulgarien har sitt ursprung från samma källa där namnet blivit fel.

Enligt BB i Sliven så har hittills i år 177 barn fötts av minderåriga mödrar. Alla mödrar har romsk etnicitet. Fram till denna händelse så var den yngsta baranföderskan 12 år i Sliven. Det sägs också vidare att antalet barn som föds av minderåriga mödrar minskar. Problemet är dock inte bara att förstagångsföderskorna ofta är väldigt unga bland romer. Det är nämligen inte heller ovanligt att minderåriga mödrar får såväl sitt andra som tredje barn innan de blir myndiga. Myndighetsåldern är 18 år i Bulgarien. "Byxmyndig" blir man vid 14 års ålder, ett år tidigare än i Sverige.

För den som vill läsa lite mer om familjelagstiftning i Bulgarien så har jag lite kort nämnt det här.


* Nadezjda är Slivens mest eländiga stadsdel där de allra flesta är romer. Enligt lokala organisationer så har t.ex. av 20 000 invånare endast ett tjugutal en gymnasieutbildning. Många, om inte de flesta, vuxna är analfabeter i mer eller mindre utsträckning.

** Enligt Sofia Echo så var händelseutvecklingen något annorlunda där bröllopet förhindrades genom att polisen tillkallades till sjukhuset.

fredag 23 oktober 2009

Lite intryck

Som vanligt blir en resa till Bulgarien full av intryck. Eftersom jag förstår språket och kulturen så blir förstås intrycken annorlunda än de en turist får sig till måls. Som vanligt slår kontrasterna mellan framväxten av ett modernt samhälle som vårt svenska och den kvarvarande misären som härskar här och var i samhället. Å ena sidan så kan man tillbringa en kväll i Varna Mall bland alla kända modebutiker man känner till samt där ett modernt nöjesutbud finns som jag bara kan drömma om i Uppsala; å andra sidan så passerar jag på vägen hem det så kallade zigenarkvarteret med dess misär samt ser uteliggarna kring soptunnorna där jag bor.

Nyheterna rapporterar om att polisen står maktlös inför de kidnappningar som sker samtidigt som rapporter kommer på rad om hur det nya styret avslöjar den ena korruptionsskandalen efter den andra. En elvaåring har fött barn idag; den yngsta hittils i Bulgarien sägs det. Det är dock inte ovanligt med unga förstföderskor i Bulgarien där många romska kvinnor föder barn i tidiga tonåren annars. Detta är i stark kontrast till de mycket låga nativitetssiffror som Bulgarien har annars för befolkningen generellt.

Som vanligt oroas man över kriget på vägarna där 1000-talet omkommer om året. Nyligen avslöjades det att upp till 15 000 körkort om året utfärdas mot en muta på 1500 kronor. Detta lär ju knappast förbättra den svarta statistiken i trafiken. Det återstår att se vad makthavarna kommer att göra.

Cirka 200 000 bulgarer har förlorat jobbet i år vilket är oroväckande. Trots detta är arbetslösheten på en nivå lägre än genomsnittet i EU. Man tror att den kommer att vara kring 8 % vid årets slut. Många bedömare tror också att kulmen på krisen kommer nu under vintermånaderna. Sedan får man hoppas att det går mot ljusare tider.

Annars så är livet gott här.

torsdag 22 oktober 2009

I Varna

Säsongen går mott sitt slut i vid Svartahavskusten. Jag tog därför tillfället att ta den sista möjligheten att flyga billigt till Varna med Norwegian från Oslo för den här säsongen. Egentligen så föredrar jag hösten framför sommaren när jag vill tillbringa en vecka eller två i Bulgarien. Fördelarna är flera: biljetterna är billigare, trängseln är mindre samt temperaturen är behagligare.

Såhär i slutet av oktober är vädret ungefär som i början på juni i Sverige; ja i Uppsala varje fall. Temperaturen håller sig kring 18-20 grader dagtid, lite mer om solen skiner. Det är knappast läge för bad då temperaturen i havsvattnet håller sig kring 12 grader även om det finns en och annan tapper badare Men stränderna är knappast öde för det; nu finns det plats för såväl fotboll som beachvolleyboll på stranden, och när solen skiner så är den fortfarande tillräckligt stark för att motivera solbad. Restaurangerna på strandpromenaden här i Varna har öppet och det är underbart skönt att sitta med ett välkylt vitt vin och färska, tillagade musslor och titta över folklivet på stranden och havet.

Det har regnat en del de senaste dagarna men det kräver bara ett paraply, inga mer kläder. Nu har dock det soliga vädret återkommit. Dagtid går det alldeles utmärkt att sitta på uteserveringarna och ta sig en öl och titta på folklivet. Även om de flesta turister åkt hem så är det knappast folktomt. Varna är trots allt en storstad där folk är vana att tillbringa kvällen ute på gågatan och barerna.

Fördelen nu är att det alltid finns plats var man än vill sitta även om det knappast är folktomt på barer och restauranger. Hösten är alltid mildare än våren då havet ger värme långt in i december. Vintrarna är milda i Varna även om det inte är ovanligt med snö. Snön som kommer ligger sällan kvar mer än några dagar. Dock så brukar det vara en rå, fuktig kyla framemot januari och februari varför jag knappast vill rekommendera Varna dessa månader. Eftersom havet är kallt så brukar även våren vara kall. Fast de dagar det finns sol så kan temperaturen krypa upp till svensk försommar redan i mars.

Så, för den som inte är soldyrkare eller partydjur så kan jag starkt rekommendera en tripp till Bulgarien på hösten.

måndag 12 oktober 2009

Nobrainer 2

Den holländska antipiratorganisationen BREIN som jag skrivit om tidigare har varit igång igen. BREIN har av allt av döma varit så angelägna att nå resultat att de förfalskat dokument. Måltavla är förstås The Pirate Bay. Det verkar vara antipiratlobbyns signum att driva rättsväsendet framför sig med högst tveksamma metoder.

I fallet Bulgarien försökte BREIN få den bulgariska polisen att agera mot torrentsajter, uppenbarligen med baktanken att polisen där plockar fram batongen först och kollar i lagboken sen.

Man kan ha många åsikter om vad som är rätt och fel med fildelning, men det bekymrar mig mycket att integritet och yttrandefrihet tycks bli någon slags "collateral damage" på vägen till det perfekta upphovsrättsupprätthållande samhället (ja, ni förstår vad jag menar). Att lagstiftningen och maktutövandet tar stor hänsyn till mäktiga intressen är ju ett problem som Bulgarien dras med. Låt det inte bli ett av EU påbjudet påbud också.

lördag 10 oktober 2009

Spionerna lever!

Årets nobelpristagare i litteratur aktualiserar åter Östeuropas moderna historia. Herta Müller har många gånger skrivit om hur Rumäniens säkerhetstjänst Securitate har förföljt henne. Efter kommunismens slut 1989 försvann inte Securitate, utan bytte bara namn. Dessutom fortsatte säkerhetstjänsten att ha henne under uppsikt trots att Rumänien blivit demokratiskt. Hon utsattes också för en förtalskampanj i Tyskland av exilrumänerna lojala med den gamla tidens makthavare.

För en beskrivning av kommunistdiktaturens förtryck föreslår jag en läsning av ett utdrag ur hennes bok Atemschaukel (under översättning till svenska just nu) som finns på signandsight.com. Vår bild av diktaturer och förtryck är ofta en bild av våld och svarta bilar som smyger efter en. I själva verket var förtrycket ofta mer subtilt men ändå mycket effektivt vilket hennes text visar.

Situationen var likadan i Bulgarien. Säkerhetstjänsten var inte lika omfattande som i Rumänien eller Östtyskland men kommunistpartiet försökte lik väl kontrollera alla aspekter i bulgarernas liv. Likt Rumänien bytte säkerhetstjänsten bara namn 1990 men för övrigt var verksamheten intakt även om syftet ändrades. Framväxten av en maffialik grå och svart ekonomi brukar tillskrivas den före detta säkerhetstjänsten, som dessutom inte verkar vara så före detta. Att personer med en tidigare karriär inom säkerhetstjänsten numera sitter på många viktiga poster i landet är ingen hemlighet.

Likt Rumänien så är de allra flesta inom Bulgariens kulturella elit genuint ointresserade över att säkerhetstjänstens arkiv öppnas. Förklaringen är förstås att många inom denna elit fram till 1990 var kommunistregimens lojala och trogna tjänare, eller åtminstone ställde upp på de av partiet påbjudna villkoren i utbyte mot status och offentligt betald lön. Dissidenter förekom knappt. Att komma ut som integritetsbefriad opportunist är ju knappast någonting som lockar och mycket riktigt så har den så kallade dossiekommissionen motarbetats sedan den sattes upp i Bulgarien.

Däremot har ingen förföljelse av oliktänkande likt Herta Müller förekommit i utlandet eftersom det knappt fanns några bulgariska dissidenter och oliktänkanden. Undantaget är dock BBC-journalisten Georgi Markov som mördades spektakulärt med ett paraply i London 1978.

Denna kommission har dock avslöjat en mängd före detta agenter/informatörer som nu arbetar som politiker, journalister m.m. Till och med nuvarande presidenten Georgi Părvanov visade sig ha en dossié från säkerhetstjänsten där han hade täcknamnet Gotse.

Dessa före detta lojala kommunister sitter nu och tar del av EU:s och Natos mest känsliga information. Skillnaden mot tidigare är att de inte är lojala till den kommunistiska diktaturen, utan till sig själva och de ekonomiska, och ofta, kriminella intressen de tjänar. Därför ligger denna fråga även i vårt intresse.

Cerny inte välkommen

En del minns kanske historien med tjeckiske konstnären David Cerny som i Prag hade avbildat Bulgarien som en huktoalett. Detta med anledning av det tjeckiska ordförandeskapet i EU vid det tillfället. Den här helgen hade han blivit inbjuden till Plovdiv i Bulgarien för att ställa ut det svarta skynket som man hade täckt hans avbildning av Bulgarien med. Denna övertäckning skedde efter upprörda bulgariska protester.

I det nationalistiskt känsliga Bulgarien flög därför en del personer i taket. Partiet Ataka gick ut och uppmanade Plovdivs innevånare att protestera samt att Plovdivs borgmästare måste vägra den tjeckiske konstnären tillträde till staden. Borgmästaren, Slavtjo Atanasov, var med på noterna och sade att Cerny inte var välkommen till Plovdiv. Det gick så långt att han sade att poliser skulle stationeras ut vid galleriet för att handgripligen se till att Cerny inte kunde få tillträde till utställningen.

Borgmästarens reaktion berodde nog mindre på Atakas uppmaning som det faktum att han hör till det nationalistiska partiet VMRO (Вътрешна македонска революционна организация Vătresjna Makedonska Revoljutsionna Organizatsija Den inre makedonska revolutionära organisationen). Det är ett litet nationalistisk parti som normalt får maximalt någon procent av rösterna i parlamentsvalen. Däremot är det starkt i vissa kommuner. Deras nationalism är nostalgiskt tillbakablickande till skillnad mot t.ex. Ataka som är ett mer modernt nationalistiskt parti i den franska Nationella Frontens anda. Gemensamt har de dock den konspiratoriska synen på utlandet och åsikten att minoriteter inte hör hemma i Bulgarien.

Det hysteriska tonläget fick premiärminister Borisov att bjuda Cerny till Sofia. Man kan dock förmoda att det mer var rädslan för internationell bad-will än värnandet om yttrandefriheten som fick honom att göra detta. Det bulgariska konstnärsförbundet gick också ut till Cernys försvar.

Nu har Cerny meddelat att han inte tänker komma till Bulgarien eftersom han känner sig kränkt och oönskad av vad som sagts i Plovdiv.

Händelserna här pekar ännu en gång at Bulgarien har svårt att kasta av sig sitt förflutna och blicka framåt. De nationella och nationalistiska frågorna hänger kvar. Det finns en tendens till att kritik ofta uppfattas eller tolkas som antibulgarisk. Kommunisttidens syn att de som inte är med oss, är emot oss lever kvar även om frågorna är andra. Premiärminister Bojko Borisov sitter i en sits där han måste återupprätta omvärldens förtroende samtidigt som han behöver hålla sig någorlunda väl med en nationalistisk diskurs på hemmaplan. Den senaste tidens händelser med nationalistiska förtecken visar att Borisovs fiender ser nationalismen som ett sätt att komma åt honom och hans parti.

måndag 28 september 2009

Fotbollsfiffel

Fotboll är mycket populärt i Bulgarien. Likt Sverige befinner sig Bulgarien i något av en svacka rent spelmässigt där de större framgångarna internationellt på både klubbnivå som på landslagsnivå uteblir. Man gläds väl mest åt utlandsproffsen som Dimitar Berbatov. Men nu är det inte om själva fotbollen detta ska handla om.

I den våg av granskningar och avslöjanden som följt på Bojko Borisovs och Gerbs tillträde till makten i Bulgarien har nu turen kommit till fotbollen. Liksom i andra länder är fotboll big business i Bulgarien. Den ger också många en plats i rampljuset. Att just fotbollen har lockat till sig en del tveksamma typer såväl som ägare som i klubbstyrelser är en offentlig hemlighet. Märkvärdigt många mord och mystiska dödsfall har hänt inom fotbollsvärlden de senaste 20 åren. Rekordet innehar klubben Lokomotiv Plovdiv som fick tre ägare mördade på två år. Förklaringen till dessa mord är förstås att många nyrika och inflytelserika personer köpt fotbollslag för såväl ärans som för penningtvättens skull. Det är då inte märkligt att den grå ekonomins uppgörelser även drabbar fotbollen.

Men kan man inte komma åt en skum verksamhet med polisen så kan man använda skatteverket. Det har nu skett i Bulgarien där det bulgariska skatteverkets högste chef nu säger att fem klubbar i högsta serien har fifflat med skatterna. Totalt misstänks klubbarna, som inte namnges, ha stoppat undan 4 miljoner leva (drygt 25 miljoner kr).

Skattechefen säger att de kom på fifflet av en slump när de gick igenom klubbarnas räkenskaper och fann att många spelare tycktes leva på den bulgariska minimilönen. Men i spelaravtalen fanns ofta helt andra summor, ibland upp till 10 000- 15 000 leva (50 000 till 75 000 kr). Dessa löner var tidigare inte kända men eftersom ett antal spelare blivit missnöjda med sina villkor hade de överklagat detta till en skiljedomstol. På så sätt blev tilläggen till avtalen kända.

Huruvida det var en slump eller inte kan man ju spekulera i. Den tidigare skattechefen, Marina Murgina, fick ju avgå för ett halvår sedan eftersom hon medverkat till omfattande momsfiffel. Hon misstänks också för att ha hjälpt flera viktiga aktörer i den bulgariska ekonomiska världen att undgå granskning. Nu med ny skattechef samt en regering som mer eller mindre förklarat krig mot den tidigare regeringen och dess tjänstemän är detta bara en i raden av avslöjanden. Men den är ändå signifikant eftersom det är mäktiga personer man ger sig på när man granskar finanserna bakom fotbollen.

Man kan också spekulera i om det finns någon koppling till de läggmatcher som det nyligen rapporterades kan ha förekommit i kvalen till Champions league och Uefacupen de senaste åren. Än så länge finns det inga uppgifter som tyder på att bulgariska klubbar ska ha varit inblandade, men när skatteverket väl börjar gräva så vet man aldrig vad de kan hitta.

onsdag 23 september 2009

Bulgarisk chef för Unesco

Igår valdes bulgariskan Irina Bokova till chef för Unesco. Unesco är FN:s organ för utbildning, kultur och vetenskap. Valkampanjen har dock varit svår och utdragen och efter flera omröstningar så stod endast Irina Bokova och den egyptiska kulturministern Farouk Hosni kvar som kandidater. Den stora anledningen till att Irina Bokova slutligen vann antas vara att hon var en kompromisskandidat då Farouk Hosni visat sig vara kontroversiell. Han har framför allt gjort en del märkliga uttalande mot Israel och judar.

Hans försök att sedan reparera misstagen har gjort att han även fick kritik från eget håll. Bokova som knappast gjort sig känd för någonting utanför Bulgarien kunde då till slut vinna kampen. Jag förmodar att Bokova uppfattas som någorlunda neutral då Bulgarien inte knyts alltför starkt till västvälden samtidigt som landet åtminstone tidigare haft goda relationer med många stater i Mellanöstern.

Irina Bokova är dock desto mer känd i Bulgarien även om hon sällan stått i rampljuset. Hon är nu bulgarisk ambassadör för Frankrike och Monaco. Hon har tidigare gjort karriär i FN samt inom det socialistiska partiet i Bulgarien. Hon var vice utrikesminister i Zjan Videnovs skandalomsusade regering 1995 (inte utrikesminister som SR påstår) samt kandidat till vicepresident 1996.

Jag tycker att Irina Bokova är intressant eftersom hon är en inte alltför ovanlig representant för karriärpolitiker i Bulgarien. Hon hör liksom många andra i Bulgarien hemma i den tidigare kommunistiska nomenklaturan, bl.a. var hennes far, Georgi Bokov, långvarig chefredaktör för kommunistpartiets husorgan Rabotnitjesko delo. Georgi Bokov sägs ha varit mycket aktiv i eliminerandet av kommunistpartiets fiender på 40-talet.

Irina liksom hennes bror, Filip, kunde därför få höga poster inom den Bulgariska förvaltningen. När förändringarna kom så gjorde bägge karriärer inom det reformerade kommunistpartiet BSP. Filip Bokov är nu en nära medarbetare till president Părvanov.

Namnet Bokov var i hetluften för några år sedan när Filip Bokovs son bl.a. åkte fast för bilstöld och misshandel. Han kunde komma undan åtal tack vare det skydd som hans fars och fars familjs ställning gav - ännu ett symptom på den sjuka som plågar det bulgariska samhället.

Reaktionen Bokovas utnämning är dock i nästan enbart positiv. Många gläder sig åt att en bulgar kommer att inneha en av de mer prestigefyllda posterna i världen. Vissa är dock mer tveksamma eftersom ännu en bulgar har belönats med framgång trots att karriären har byggts på ett obesvärat byte av demokratisyn och moral i enligt med rådande konjunktur.

måndag 21 september 2009

Utreseförbud?

Bulgariens hälsosektor är i eländigt skick. Problemet är dock inte kvalitén på vården för den håller en acceptabel nivå. Problemet är snarare den delen som politikerna bär ansvaret för, dvs. ekonomin. Kostanderna för sjukvården har i det närmaste skenat de senaste åren samtidigt som man har problem på intäktssidan.

Liksom i Sverige så är den största delen av sjukvården offentligfinansierad. Det finns privat sjukvård men den är än så länge inte särskilt omfattande. Privata sjukförsäkringar finns knappt heller eftersom vad jag förstår så kan inte en privat sjukförsäkring betala sjukvård på ett offentligtägt sjukhus. Däremot så är själva sättet att finansiera sjukvården på rätt annorlunda mot Sverige.

I Bulgarien har du själv ansvaret för att betala in sjukvårdsförsäkringen. I praktiken är det en skatt som du har ansvaret för själv. Den dras inte av din arbetsgivare. Denna avgift/skatt beror givetvis på storleken på inkomsten och den måste betalas in även om du är arbetslös eller saknar inkomster.

Detta märkliga system har inte fungerat särskilt bra ända sedan det infördes för att antal år sedan. Anledningarna är många varav dålig skattemoral och svårighet att veta exakt hur mycket du ska betala är några förklaringar. Att den grå ekonomin är stor innebär ju också att en sådan modell svårligen kan fungera väl.

Systemet har inte skötts särskilt bra av myndigheterna heller då många bulgarer som flyttat utomlands funnit att de har skulder för sjukförsäkring i det gamla hemlandet trots att de inte borde betala. Detta har förvärrats av att husläkarna får ersättning som beror på antalet patienter, vilket lett till att många av dem anmält emigrerade personer, eller rent av avlidna, som sina patienter. Dessa patienter får då betala sjukvårdsavgifter.

Detta system har kritiserats ända från början men under åtta år har ingenting gjorts. Dessutom så skjuter kostnaden för sjukvården i höjden där sjukvårdbudgeten tredubblats på tio år. Bulgarien har en åldrande befolkning, men som till skillnad mot Sverige inte mår så bra. Den nyinstallerade regeringen försöker nu svara lite på kritiken och föreslår förändringar. Men, likt Bulgariens vägar så bygger man inte nytt när det inte fungerar, utan man försöker lappa lite här och var.

Det föreslås nu en del förändringar i systemet även om man inte kan tala om en riktig reform. Det finns några inslag som väckt mycket uppmärksamhet. Mer än 800 000 personer har skulder pga. obetalda avgifter. Hälsoministern Bozjidar Nanev förslår nu att dessa personer inte ska få lämna landet så länge de har obetalda skulder. De kommer alltså beläggas med reseförbud. Det förekommer även en uppgift om att man inte ska få köpa lägenhet heller om man har obetalda avgifter.

Jag har varit inne på det tidigare, men ett stort problem i Bulgarien är en totalitär reflex där statens behov sätts före människornas. Förslaget att belägga skuldsatta med reseförbud är ett sådant. Dessa personer är inte ens misstänkta för brott och förekommer inte i förundersökningar. Än märkligare blir det om man tänker på att om detta blev verklighet så skulle det vara ett flagrant brott mot den fria rörligheten som är en av EU:s grundpelare. Man frågar sig: hur tänkte man nu? Kanske är det bara ett utspel för att flytta uppmärksamheten från andra delar av förändringsförslagen. Men å andra sidan så är medvetenheten vilka skyldigheter ett EU-medlemskap kräver mer än lågt bland politikerna.

Problemet med obetalda avgifter ligger ju främst i Bulgariens oförmåga att få sitt skattesystem att fungera, framför allt, så saknas kraftfulla instrument mot dem som skattefuskar. Det är i den änden man bör börja. Men då vet man ju inte var det kan sluta. Talande är dock att ingen kritik har än så länge kommit från annat politiskt håll om detta.

torsdag 17 september 2009

Lottomysteriet

I Bulgarien liksom i Sverige är Lotto populärt. Skillnaden är att det räcker med 6 rätt av 42 samt att det görs tre dragningar vid varje spelomgång. Nu har däremot det märkliga hänt att samma 6 nummer dragits samma vecka i två olika dragningar.

Dem 6 september blev en av vinnarraderna 4, 15, 23, 24, 35 och 42. Samma vinnarrad drogs även den 10 september. Liksom i Sverige så görs detta i direktsändning i teve. Oddsen för detta sägs vara nästan en på fem miljoner. En annan märklig omständighet är att ingen fick sex rätt första gången, men att vid andra gången hade hela 18 personer sex rätt, även det ett rekord. Tidigare så hade som mest tolv rätta rader lämnats in för samma dragning. Hur som helst, dessa 18 personer får nu dela på 183 000 leva vilket gör drygt 50 000 kronor per skalle, ingen riktig jackpot ändå kan man tycka.

Nu undrar förstås en mängd bulgarer hur detta gick till. Har man bevittnat att någonting nästan osannolikt verkligen har hänt, eller har något fiffel eller fel begåtts. Närmast till hands ligger att bollarna som används inte är helt exakt lika varandra, bl.a. så förekom numrena 4, 35 och 42 även vid andra dragningar dessa datum. Men eftersom ingen officiellt gör fel i Bulgarien så kanske svaret dröjer.

söndag 30 augusti 2009

Svenskar anhållna

Två svenskar boende på hotell Balaton i Sunny Beach har anhållits av polisen i Burgas. Det som uppenbart drog till sig polisens uppmärksamhet var att svenskarna klättrade mellan balkongerna på hotellet. I deras rum hittade man sedan bl.a. blodiga sprutor samt diverse knivar, knogjärn och pepparsprej. Svenskarna vars identitet ännu inte meddelats av polisen är bägge 26 år samt även misstänkta för stölder på hotellet.

ID-koll

Beklagar min bloggfrånvaro men tiden och viljan saknas emellanåt trots att det nu är en mycket intressant tid i Bulgarien. Fast jag väntar med de mer tunga analyserna och går rakt in på ett av mina favoritteman: fåniga lagar.

För några veckor sedan klubbades det igenom att det är olagligt att inte bära ID-handlingar, eller mer exakt, att inte bära det nationella bulgariska ID-kortet eller pass. Den som inte kan uppvisa ett ID-kort på polismans begäran kan bötfällas med upp till 300 leva (drygt 1.500 kr, vilket även motsvarar de lägsta månadslönerna i Bulgarien). Man kan anta att detta också gäller utlänningar på besök.

Till detta finns det faktum att om du förlorar ditt bulgariska ID-kort eller pass så får du böta mellan 20 till 150 leva (drygt 100 till 800 kr). Anledningen är att dessa handlingar inte är din egendom utan statens. Detta trots att du får betala för dessa handlingar när du skaffar dem.

Om du skulle bli bestulen så gäller det att anmäla snarast samt ha en bra förklaring, annars så får du i alla fall betala. Polisen varnar särskilt för att maskera förlust som stöld eftersom annars vet man inte var det kan sluta. Den totalitära reflexen gentemot medborgarna sitter fortfarande i.

En lag om det är obligatoriskt att ha med sig en ID-handling är inte unik för Bulgarien, men den är ännu ett bevis på hur lagstiftarna ägnar sig åt symbolisk lagstiftning. Huruvida folk bär ID eller inte har ju ingen påverkan på brottsligheten eftersom det viktiga är ju att hindra brottet från att begås eller åtminstone att kunna utreda brottet så att den skyldige hittas. Huruvida folk bär med sig ID eller ej har ju inget med detta att göra.



Ett så kallat litjna karta

lördag 1 augusti 2009

Den bulgariska språkpolisen slår till

Jag har tidigare nämnt märkliga bulgariska lagar som utegångsförbud för ungdomar och böter för felstavning. I veckan drabbades radiostationen Darik av en annan udda lag när Madonna pushade för sin konsert som hålls i Sofia den 29 augusti med en liten reklamsnutt.

Det skulle hon aldrig ha gjort - åtminstone inte på engelska. Det finns nämligen en lag i Bulgarien som förbjuder reklam att att vara på andra språk än Bulgariska. För denna 10 sekunders reklamsnutt kan Darik Radio nu få böta mellan 2.000 till 15.000 leva (11.000 till 82.000 kronor).

Likt mycket annan lagstiftning i Bulgarien så har lagstiftarna regrederat till symbolhandlingar när engagemanget och intellektet tryter. Denna typ av patriotisk lagstiftning är också intressant i all sin dumhet eftersom den visar på den bunkermentalitet som emellanåt förekommer. Tanken är att Bulgarien är ett litet land omgärdat av länder och organisationer som kommer att dominera i den bulgariska politiken och vardagen om inget görs snart.

Alla som har besökt Bulgarien har ju däremot märkt att risken för att engelskan ska ta över nog är obefintlig. Det vore bättre om politikerna stärkte det bulgariska utbildningsväsendet istället. Där finns mycket att göra om man vill höra till utvecklingens A-lag.

tisdag 28 juli 2009

BBC intervjuar Bojko Borisov

BBC har gjort en intressant intervju med den nye premiärministern i Bulgarien, Bojko Borisov. Bojko Borisovs förmåga att dominera med sin närvaro gör ett intryck även på BBC:s journalist och som därigenom ser en väsensskillnad mellan honom och den tidgare premiärministern Simeon Sakskoburgotski som också lovade under men som saknade den tuffhet detta kräver.

torsdag 23 juli 2009

20 år för sent

Parlamentet fattade igår ett beslut att alla som en gång i tiden varit i den kommunistiska säkerhetstjänstens rullor inte ska kunna inneha vissa högre poster som t.ex. utskottsordförande. Dessa personer kan inte heller ingå i internationella delegationer eller utskott som behandlar säkerhetsfrågor.

Lagförslaget lades fram av Den blå koalitionen men fick stöd av en majoritet. De två partier som drabbas mest av detta, BSP och DPS, var förstås emot. Två ledamöter från BSP var dock för, bl.a. den tidigare kulturministern Stefan Danailov.

Detta är någonting som borde gjorts för snart 20 år sedan eftersom just personer från säkerhetstjänsten varit ledande när det gäller att missbruka och förvrida reformarbetet. Dessa personer är också starkt medskyldiga till att politik, ekonomi och kriminalitet rörts ihop till en enda röra.

Fast detta hindrade inte Bojko Borisov att utse Bozjidar Dimitrov till minister utan portfölj. Han var en av alla agenter/informatörer som arbetade för den kommunistiska säkerhetstjänsten under 80-talet. Fast nu är Bozjidar Dimitrov inte vem som helst. Han är nog Bulgariens mest kända historiker och chef för Det nationella historiska muséet. Han har sedan flera år sitt eget teveprogram på bulgariska TV1 (statstelevisionen) som behandlar bulgarisk historia. Han var tidigare aktiv i socialistpartiet BSP men hamnade i konflikt med detta för några år sedan och ställde upp för Gerb i det senaste valet. Som minister utan portfölj är han ansvarig för bl.a. bulgarer i utlandet och det bulgariska historiska arvet (!). Med bulgarer i utlandet menas främst bulgarer som lever som minoritet i några länder sedan generationer som i Serbien, Ukraina och Moldavien. Trots detta kan man fundera över Borisovs motiv då fördelarna med valet av Bozjidar Dimitrov inte är uppenbart.

onsdag 22 juli 2009

Regeringsbildningen fortgår

Den politiska utvecklingen går framåt med rasande fart i Bulgarien. Fler ministrar har presenterats, men en genomgång av dessa får vänta tills regeringsbildningen är klar. Då kanske också bilden är mer klar över hur Bojko Borisov tänker ta sig an styret av landet. En sak som de flesta nominerade ministrar verkar ha gemensamt är att de är förhållandevis unga samt haft en bakgrund så lång bort från BSP (och även kommunistpartiet BKP) som möjligt.

De första veckorna efter valet har mer präglats av konflikt än av brett samförstånd. Bojko Borisovs beslut att bilda minoritetsregering togs inte emot väl av de partier som ansåg sig vara självklara i en majoritetsregering. Såväl Den blå koalitionen som RZS har uttryckt stort missnöje över att de inte erbjudits någon ministerpost, utan endast ett slags samarbetsavtal. Ataka är däremot mer entusiastiskt, eller snarare dess ledare Volen Siderov är det. Han har sagt att han stöttar Gerbs regering fullt ut. Detta är väl ett stöd som Borisov betackar sig för, men det kan åtminstone vara användbart som påtryckningsmedel mot andra partier för tillfället. Flera av Atakas kärnfrågor står i direkt opposition till Gerbs varför Atakas stöd nog får betraktas som tillfälligt och strategiskt.

Även den tilltänkte finansministern, Simeon Djankov, har gått ut hårt inför regeringsstarten. I en intervju i tidningen 24 Chasa (24 timmar) så säger han att en av prioriteterna är att få ordning på energisektorn eftersom det är där staten blöder mest. Flera av de stora aktörerna inom energi har i Bulgarien organiserat sig inom holdingbolaget Bălgarskija energien holding BEH (Българския енергиен холдинг - БЕХ). Trots att de ingående företagen är statliga så är själva holdingföretaget utanför statlig kontroll vilket jag nämnt tidigare. Djankov vill nu föra holdingföretaget under direkt statlig kontroll för att få insyn i hur penningflödena egentligen går. Eftersom BEH uppvisar ett svagare (offentligt) resultat än det borde sån finns det misstanke om oegentligheter och/eller missmanagement.

Än mer anmärkningsvärt är att Djankov sagt att Bulgarien saknar pengar till att bygga ett nytt kärnkraftverk på donauön Belene och att detta projekt därför inte kan bli byggt med statliga medel. Detta är en kommentar som ekar ända in i Kreml då Ryssland fått mer eller mindre garantier av den avgående regeringen att få bygga detta. Det har dessutom visat sig att upphandlingen för kärnkraftsverksbygget var en chimär eftersom det redan från början var klart att uppdraget skulle gå till ryska företag. Det har också framkommit de ekonomiska villkoren är rent skadliga för Bulgarien (men inte för uppdragstagarna).

Djankov utmanar med dessa två ståndpunkter väldigt mäktiga intressen i såväl Bulgarien som Ryssland. Samtidigt så säger att den blivande inrikesministern, Tsvetan Tsvetanov, att den bulgariska motsvarigheten till Säpo kommer att reformeras och lyda direkt under inrikesministern. Den bulgariska säkerhetstjänsten har länge ansetts vara en rysk trojansk häst av många i Bulgarien och våghalsiga reformer inom ekonomin kräver därför lika våghalsiga reformer inom rätts- och säkerhetsapparaten. Det ser ut att bli en spännande höst i Bulgarien.

lördag 18 juli 2009

Stanisjev sitter kvar

Den avgående premiärministern och partiledaren för socialistpartiet BSP, Sergej Stanisjev, har överlevt sin första utmaning efter katastrofvalet den 5 juli. Igår röstade partiets nationella råd att Stanisjev har deras förtroende. Siffrorna var 122 mot 29.

BSP är nu ett parti i kaos där gamla motsättningar nu blommar ut. Åsikterna är många om vilken väg BSP ska ta. I partiet finns starka fraktioner som representerar allt från rena kommunister till moderna socialdemokrater. Striderna är också mellan opportunisterna i partiet och de mer övertygade socialisterna. Kritiken var ju stark mot partiet i valrörelsen att många är med i partiet för sin egen vinnings skull.

Även om många av de som röstade för Stanisjev förmodligen står för förändringar som Stanisjev inte vill göra, så inser de flesta att det gäller att hålla en fasad av enighet fram till partiets ordinarie kongress i höst.

Valreportage

För en vecka sedan läste jag en intressant artikel i den bulgariska affärstidningen Kapital. Det var ett reportage från valdagen i byarna kring Kărdjali i sydöstra Bulgarien. Här regerar det turkbulgariska partiet DPS och reportaget ger en insyn i hur valet manipuleras av anhängarna till detta parti.

Det är en svidande kritik mot en slags "kvasifeodal" struktur som finns där DPS är i majoritet. Fast kritiken blir ju inte riktad bara mot DPS, utan också mot den bulgariska staten som tillåter detta att ske. Även andra partier har gjort sig skyldiga till liknande valfusk i regioner där man dominerar, så fusket är inte unikt för DPS. Men, jag skulle nog vilja hävda att DPS är i en liga för sig när det gäller omfattningen valmanipulation.

Nu har en engelsk översättning dykt upp hos Sofia Echo. Läs och förfäras.

torsdag 16 juli 2009

Regeringsbildning på gång

Det har ett tag spekulerats i med vem eller vilka som Gerb skulle skapa regeringskoalition. Det står nu klart att Gerbs ledare Bojko Borisov kommer att ingå koalition med den enda person han litar på, nämligen sig själv. Den nya regeringen i Bulgarien kommer att bli en minoritetsregering eftersom Gerb väljer att som ensamt parti styra landet. Gerb har ju 116 platser av parlamentets 240, dvs. fem platser kort för en egen majoritet.

Nu var jag lite raljerande i min kommentar ovan eftersom det finns en del bra skäl för Borisov att inte ingå i en koalition. Det är inte bara en personlighetsfråga. Det första, och kanske mest uppenbara, är att han vill undvika en regering han saknar fullständig kontroll över. Att i varje läge behöva förhandla med andra partiers ministrar försvårar ett genomförande av de tuffa reformer Borisov utlovat. Dessutom, ju bredare koalition, ju mer motsatta är de olika partiernas agendor.

Bojko Borisov har varit uppenbart orolig för att en koalitionspartner skulle kunna gå bakom ryggen på honom för att överraska honom med något upptåg. Tidigare regeringskoalitioner har visat att denna oro är väl befogad.

Ett annat viktigt skäl är att Gerb knappast kommer att ha problem att få stöd för sitt program. Alla högercenterpartier har sagt att de kommer att stödja Borisovs regering. De är helt enkelt tvungna eftersom det saknas alternativ. Samtidigt kan de ta åt sig äran åt allt som kommer att bli framgångsrikt. Dessutom behöver Gerb så pass få röster för att driva igenom lagförslag i parlamentet. Även i mer kontroversiella frågor kommer det säkert vara enkelt att hitta detta stöd.

Borisov vet också om att partierna i parlamentet är så pass ideologiskt diffusa och principlösa att inget parti kan stoppa ett förslag på principiella grunder; allt är möjligt. Borisovs främsta vapen för att få stöd är makten över utnämningar och tillsättningar. De flesta ledamöter i parlamentet är ute efter att ta plats och inflytande i något utskott, utredning eller annat uppdrag. Egenintresset väger ofta tyngre än partidisciplin. Det gör dem lätta offer för manipulation från Borisovs sida.

Borisov kan också enkelt spela ut partier och partiledare mot varandra vid behov nu när dessa inte ingår i hans regering. Borisov må ge ett enkelt och buttert intryck men hans karriär visar att han till fullo förstått maktspelet. Det är också det som talar för att Gerb kommer att ha framgång i sitt regerande, åtminstone initialt.

Jag vill påminna om att Sverige i huvudsak haft minoritetsregeringar efter tvåkammarriksdagens avskaffande. Minoritetsregeringar behöver alltså inte vara ett tecken på maktfullkomlighet eller politisk omognad.

Vilka som ska vara ministrar i regeringen är ännu inte klart mer än några få namn. Finansminister blir Simeon Djankov, inrikesminister Tsvetan Tsvetanov, utbildningsminister Jordanka Fandăkova samt kulturminister Vezjdi Rasjidov.

Simeon Djankov är 39-årig USA-utbildad ekonom med bl.a. en karriär inom Världsbanken. Han är trots sin relativt låga ålder redan en av de mer citerade ekonomerna i världen. Ideologiskt är han en marknadsliberal och hör hemma i den s.k. Österrikiska skolan. Han är även en beundrare av ekonomen Friedrich Hayek. Genom valet av honom ger Bojko Borisov ger en tydlig signal, att förutom att visa att Bulgarien är fortsatt inriktat mot Väst, att han tar krishantering och återställande av det internationella förtroendet på största allvar. Eftersom Djankov är ung samt gjort en internationell karriär så är han inte heller belastad av kommunisttidens tänkande och lojaliteter, eller har någon egen maktbas i Bulgarien.

Den 44-årige Tsvetan Tsvetanov är Gerbs formelle partiledare som nu belönas med en av de viktigaste ministerposterna, inrikesministerposten. Han är ursprungligen jurist men har bland vidareutbildat sig i USA för FBI och andra. Han arbetade under Bojko Borisov när Borisov var högste polischef i Bulgarien 2001-2005.

Jordanka Fandăkova, 47 år, ingick som viceborgmästare i staben kring Bojko Borisovs borgmästaradministration i Sofia.

Kulturminister är en mindre viktig post i Bulgarien eftersom kulturdepartementet inte förfogar över en stor budget på samma sätt som i Sverige. Däremot har kulturministern en stor mediamässig funktion då det som regel är en person som syns mycket. Som regel är kulturministern en känd kulturpersonlighet och Borisovs utnämning är inget undantag. Vezjdi Rasjidov är förmodligen Bulgariens mest kände skulptör och en känd (och stark) personlighet. Även om han sent blev medlem i Gerb så har han ofta debatterat politik i media. Trots att han har ett turkbulgariskt ursprung så har han alltid varit en stark kritiker av DPS.

söndag 12 juli 2009

Parkeringsproblem

Jag har tidigare skrivit om att trafikkulturen skiljer sig en aning mellan Sverige och Bulgarien. Alla som varit i Bulgarien har naturligtvis lagt märke till hur parkering kan göras överallt där bilen får plats, utan hänsyn till såväl lag som andras omak.

Därför kan jag inte undanhålla mina läsare från följande initiativ. På denna webbsida kan man beställa en klisterlapp att sätta på det felparkerade fordonet för att upplysa föraren om att han/hon parkerat som en idiot.














"Du har parkerat som en idiot"

måndag 6 juli 2009

Valresultatet parlamentsvalen

Typiskt nog kommer en av de största händelserna i Bulgarien i år när jag måste ut och röra på mig och hamnar i i bloggskuggan nästan en vecka.

Men som rapporterats även i svensk press har Gerb vunnit stort. Segern blev till och med större än väntad. Gerb får nästan 40 % av rösterna, men tack vare att de vann de flesta av majoritetsvalkretsarna får partiet 116 platser i parlamentet, 5 platser kort från en egen majoritet (parlamentet har 240 platser). Allt talar nu för att en regeringskoalition kommer att ske med Den blå koaltitionen som gjorde ett hyfsat val med knappt 7 % av rösterna och 15 platser. Den blå koalitionen hade nog hoppats på ett par procent till som opinionsundersökning visade var möjligt. Men, de får ändå vara nöjda då de hamnar i centrum av den politiska utvecklingen de närmaste åren i Bulgarien.

BSP (socialisterna) gör ett katastrofval och får knappt 18 % och 40 platser, deras sämsta resultat efter 1989. Flera bedömare liksom jag anser att BSP straffades för sitt samarbete med DPS förutom missnöje med regeringskoalitionens styre de senaste fyra åren. Men istället för att rösta på något missnöjesparti typ Ataka så verkar de många väljare valt att lägga sin röst på Gerb istället för att få en mindre splittrad politisk situation i parlamentet. Det lovar gott inför framtiden eftersom jag tolkar det som att väljarna i större utsträckning än tidigare gjort en uppskattning av vad som kan ge en politisk stabilitet för att möjliggöra konkreta reformer.

Enligt mig så har många bulgarer gjort en kvalificerar gissning av vad som kan vara bäst för Bulgarien de närmaste åren och röstat för en stabil regeringskoalition istället för att missnöjesrösta och därmed skapat förutsättningar för ett mångfärgat och därmed instabilt regeringssamarbete. Jag tycker nog att man inte kan säga att man röstat på Gerb och Bojko Borisov i en förhoppning att han ska frälsa landet. Så enkla har inte motiven varit. Den tiden är förbi med den före detta tsarens regeringsinnehav 2001-2005.

DPS gör ett bra val och får 14,5 % av rösterna och 38 platser i parlamentet. De är alltså nästan lika stora som BSP. Partiet är störst bland de utlandsröstande med god marginal. Det är naturligtvis rösterna från Turkiet som ligger bakom detta. Bakslaget är förstås att de inte hamnar i regeringen och mister mycket av sitt inflytande. Man kan förvänta sig en kamp från och med nu där Bojko Borisov vill granska DPS samtidigt som DPS kommer att utnyttja alla sina resurser att motarbeta detta. Det kan allstå bli en spännande höst.

Ataka gör ett bra val och får 9.4 % och 21 platser i parlamentet. De hänger allstå kvar även om partiets parlamentsrepresentation är något reducerad jämför med förra valet. Gerbs framgångar gör förstås att Bojko Borisov fullständigt kan igonera Ataka i parlamentet.

Det tidigare regeringspartiet NDSV (tsarens parti) gör ett katastrofval och får 3 % och hamnar alltså under fyraprocentspärren. Partiledaren Simeon har redan meddelat att han avgår. Det återstår att se om detta blir slutet på hans parti eller om partiet kan utnyttja sina personligheter som faktiskt åtnjuter ett visst förtroende för en comeback om fyra år.

Däremot lyckades partiet RZS hamna precis över fyraprocentsspärren och får 10 platser i parlamentet. Glädjen över detta kan jag misstänka grumlas lite av att Gerb inte behöver partiets stöd för att få en regeringskoalition. Partiledaren Jane Janev har hållt en hög profil när det gäller korruptionsbekämpning. Som parlamentsledamot har han en chans att visa hur mycket handling som döljer sig bakom hans hårda ord.

Det kan nämnas att bröderna Galevs parti Plam inte lyckades vinna någon plats i parlamentet. Men de fick ändå ihop 17 000 röster i sin hemkommun Dupnitsa vilket visar att demokratin har en bit kvar att utvecklas i Bulgarien. Gerbs kandidat slog partiet med 4 000 röster. Bojko Borisov är nu i praktiken tvungen att snart hitta en lösning på problemet bröderna Galevi annars kommer hans väljare att stöta på sin första besvikelse.

Som sagt, förväntningarna är nu höga på Bojko Borisov som fått ett så oväntat stort stöd för sina löften om en förändring, framför allt inom ekonomin och korruptionsbekämpningen. Om han inte levererar resultat tämligen omgående så kommer ett bakslag garanterat att uppstå. Erfarenheterna visar i Bulgarien att ingen regering kan återhämta sig om opinionen väl svängt nedåt. Bojko Borisov är väl medveten om detta. Vi kan förhoppningsvis vänta oss mycket buller och bång i höst, fast en positiv betydelse. De flesta bulgarer är försiktigt optimistiska.

söndag 5 juli 2009

Tidningar i Bulgarien

Efter demokratiseringen 1989-1990 har en mängd tidningars startats samtidigt som kommunisttidens tidningar moderniserades och ”demokratiserades”. Sedan dess har en ständig modernisering pågått av media eftersom fram till 1990 fanns ju ingenting om skulle kunna kallas fri media. Erfarenheterna av oberoende journalistiskt arbete var ju obefintligt likaså tanken att en tidning inte skulle vara propagandaorgan för någon.

På snart 20 år har mycket hänt. Bulgarien har fler rikskstäckande dagliga tidningar än Sverige. Dessutom håller sig de flesta större städer med en eller flera lokaltidningar. Kvalitén måste sägas vara god överlag. En egenhet, åtminstone mot Sverige, är att det mesta innehållet i tidningarna är eget redaktionellt material. Kanske är de de låga lönerna som gör att tidningarna kan hålla sig med en större stab journalister.

I Bulgarien förekommer en ständig debatt om landets media är fri. Här tycker jag man kan se ett tydligt arv från kommunisttiden när all media tjänade kommunistpartiet. Fortfarande finns det en ofta förekommande idé om att tidningar i första hand är en propagandakanal och inte en informationskälla. Argumenten är att tidningarna företräder sina ägare och ägarnas ekonomiska intressen. Resonemanget är lite dumt tycker jag eftersom en tidning alltid har en ägare och att denne ägare ofta äger andra företag. Det är ju inte samma sak som att tidningarna är en propagandakanal för ägarintressena. Sanningen är ju den att om man som läsare inte tycker att en tidning är neutral nog så överger man den.

Sedan så finns det även en idé om en absolut förhärskande sanning hos många i Bulgarien (och annorstädes också). Så när en tidning pekar på att en fråga är komplex eller att en händelse kan tolkas på flera sätt så tycker många att det är fel och anklagar tidningen för döljande av ”sanningen”. Tyvärr så har många bulgarer en konspirativ syn på händelseutvecklingen vilket gör att avvikande åsikter alltid avfärdas. Det måste man ha i åtanke när mediafrihet diskuteras i Bulgarien.

Även utländska kommentatorer faller ibland i den konspirativa fällan och gör kopplingen f.d. kommuniststat och kontrollerad press alltför stark. Min åsikt efter snart 20 års läsande av bulgarisk press är att den är så fri som man kan begära i en demokratisk stat. Visst finns det tendentiösa artiklar och ideologisk färgning, men så gör det även i Sverige. Så länge man enkelt kan hitta ett alternativ i pressvärlden så är det inte ett problem.

Reportrar utan gränsers index så hamnar Bulgarien på 59:e plats vilket låter inget vidare. Avgörande för denna dåliga notering är bland annat mordet på författaren Georgi Stoev förra året. Fast enligt mig så kan man inte veta om mordet hade någonting att göra med hans böcker eftersom han trots allt var en person som gjort karriär inom den organiserade brottsligheten innan han började skriva böcker om den.

Ett annat skäl är påtryckningar från just organiserad brottslighet. Det är definitivt ett större problem, men bilden är dock tvetydig. Mycket skrivs i bulgarisk press om organiserad brottslighet, om politiker, affärsmän och utredningar som läggs ned är osv. Faktum är att en del reportage och böcker är nog så avslöjande som t.ex. det som den välkände italienske journalisten Roberto Saviano har skrivit om maffian i Syditalien. Ändå så lever dessa bulgariska journalister och författare utan livvaktsskydd eller måste gå i exil. Därför är bilden mycket mer komplex än t.ex. Reportrar utan gränsers rapport ger. Jag skulle vilja säga att media generellt sett gör vad som är deras ansvar i kampen mot organiserad brottslighet i Bulgarien. Problemet med att organsierad brottslighet finns kvar ligger någon annanstans.

Det var en liten personlig utläggning om media i Bulgarien men här följer en sammanfattning av de största tidningarna idag i landet. De jag tagit med är alla tidningar som åtminstone utges alla vardagar och ofta även på helgerna. Upplagesiffrorna är inte helt färska men ger en bild av läget.


Störst upplaga har tidningen Trud (Arbete) med 70 000 till 100 000 ex. Den heter egentligen Dneven Trud (Dagens arbete) för att skilja den från Nosjten Trud (Nattens arbete). Nosjten Trud lades dock ned den 29 maj i år efter 17 år i de bulgariska nyhetsstånden. Anledningen var sviktande upplagesiffror. Nosjten Trud var en mer skandalbetonad tidning typ vår kvällspress.

Trud är en tidning som jag uppfattar som mycket seriös även om lite skvallermaterial finns med. Det är en tidning jag köper ibland.

24 Tjasa (24 timmar) är näst störst i Bulgarien och har fört en kamp mot Trud när det gäller upplagan men brukar ligga kring 60 000 – 70 000 ex. Tidningen har särskilda bilagor för vissa storstadsområden. Likt Trud så ägs tidningen av WAZ-Mediengruppe som bland annat står bakom tyska Westdeutsche Allgemeine Zeitung. Det märks bland annat på att visst material förekommer i båda tidningarna. Annars så är WAZ väldigt anonyma ägare.

Dnevnik har en upplaga på kring 10 000 ex. Den är en mer ”seriös” tidning med bland annat en stor affärsbilaga. Det är en tidning för den bildade eller läsaren kan man säga. Det är en tidning jag läser varje dag, förutom helger då den inte utkommer. Anses av många för den mest trovärdiga tidningen i Bulgarien. Fast jag är inte helt säker på vad som menas med det.

Telegraf har de senaste åren växt i upplaga och gått om 24 Tjasa som landets andra största tidning. Den har dock inte samma inflytande som 24 Tjasa eftersom den uppfattas som mer ”lättviktig”. Framgången kanske beror på att den är en av de billigaste tidningarna plus att den innehåller en hel del skvallerbetonat material. Den finns inte heller på Internet.

Monitor hör till samma ägare som Telegraf fast med betydligt lägre upplaga (kring 10 000). Den har en mer seriös framtoning.

Standart har en upplaga på kring 35 000 men kan ha den dubbla upplaga på heleger när den säljs med mycket extramaterial. Det är en tidning jag gärna köper då den är lättläst utan att vara lättviktig. Vissa hävdar att tidningen påverkas alltför mycket av sin bulgariske ägare som egentligen sägs företräda den ryska affärsmannen Michael Chorni. Fast jag kan inte tycka att Standart företräder ryska intressen i Bulgarien. Standart är den tidning som så vitt jag vet är populärast på Internet.

Sega (Nu) har funnits länge men har alltid haft svårt med upplagan och brukar ligga kring 10 000 ex. Tidningen har flera skribenter som hör hemma i den bulgariska kultureliten varför den ändå har ett visst inflytande. Den hör till de större på Internet. Även denna tidning försöker man koppla ihop med ryska intressen då en av ägarna ägs till 50 % av Gazprom. Även här tycker jag att idén ägarpåverkan har dåligt stöd.

Pari (Pengar) är den ledande affärstidningen som påminner väldigt mycket om Dagens Industri vilket inte är så konstigt då bägge ägs av Bonniers. Deras huvudkonkurrent är Dnevnik och har ungefär samma upplaga, kring 10 000. Tidningen bevakar förstås i huvudsak affärsvärlden och anses mycket tillförlitlig (som Dnevnik) men dess inflytande är inte så stort.

Detta var de största och viktigaste dagliga tidningarna. Till dett finns ett antal lokala tidningar. Jag måste också nämna tidningarna Demokratsija och Duma.

Demokratsija har haft partiet SDS bakom sig och därför varit centerhögerkrafternas tidning. Den hade sin storhetstid på 90-talet med stort inflytande men fick så småningom läggas ned 2002. Den återuppstod 2005 men som veckotidning under namnet Demokratsija dnes (Demokrati idag). En pikant detalj är att en period under 90-talet var Volen Siderov, partiledare för dagens Ataka, dess chefredaktör. Fast det var innan hans nationalistiska väckelse.

Duma (Ord) som är socialisternas tidning har levt ungefär samma liv som Demokratsija. Duma fick också läggas ned för några år sedan efter ekonomiska problem, men har återuppstått och likt Demokratsija saknar inflytande numera.