Bulgarien bakom dimridån

Det bulgariska parlamentet beslöt i förra veckan att den tredje och fjärde reaktorn i Kozloduj skulle startas på nytt. Som anledning anges att den senaste tidens gaskris gör att man måste bygga ut alternativen till rysk gas. En gaskonflikt mellan Ryssland och Ukraina kan uppstå igen. Eftersom det tar tid att t.ex. bygga gasledningen Nabucco som ska leverera gas som inte kommer från Ryssland, så är det bättre och snabbare att starta dessa två reaktorer eftersom de redan finns på plats. Dessutom kan elen som produceras av dessa reaktorer exporteras för att ge Bulgarien extra inkomster när landet nu också drabbas av den världsomfattande ekonomiska krisen. Allt hänger på om Europeiska kommissionen ger sitt godkännande.

Det är ungefär vad som meddelats i svensk och utländsk press om den senaste tidens händelser i Bulgarien. Det är också ungefär den bild den bulgariska regeringen vill ge av de senaste tidernas händelser. Men som läsare av bloggen kanske förstår så ligger det mer bakom detta än bara en omtanke om landets energiförsörjning i kristid. Dessa händelser följer traditionen från kommunisttidens slut där de flesta politiska beslut har sitt ursprung i ekonomiska fördelar för vissa.

Man kan fråga sig varför politiker i Bulgarien, med president Parvanov som främsta agitator, så ihärdigt hävdar att Bulgariens framtid ligger i att ha en stor elproduktion samtidigt som man har en gasimport helt i händerna på Ryssland. Man kan också fråga sig varför Bulgarien anser att Bryssel ska se till att landet kompenseras för ekonomisk skada, när kraven rätteligen borde ställas till Gazprom och Ryssland.

Det finns andra frågor som också väntar på ett svar, men alla frågor har egentligen samma svar: Bulgariens förhållande till Ryssland. Fast egentligen handlar det om vissa ekonomiska intressens beroende av Ryssland.

Det vi egentligen ser är dimridåer för att föra såväl den bulgariska opinionen som Bryssel bakom ljuset. Man pratar el för att ingen ska prata gas. Den bulgariska politiska ledningen är uppenbarligen väldigt obekväm med att Ryssland inte håller vad man lovat samtidigt som Ryssland behandlar Bulgarien som en misshandlad kärlek man alltid vet kommer tillbaka. De rysk-bulgariska kontrakten för rysk gas visade ju sig inget värda när Ryssland behövde trycka till Ukraina.

Men det handlar inte bara om att föra uppmärksamheten i en annan riktning. Anledningen till att det är kallt i de bulgariska hemmen och att industriproduktionen gått ned beror ju på att det saknas gas. Inte att det saknas elektricitet. Tvärtom så fortsätter elexporten till utlandet. Detta sker genom det Bulgariska energiholdingbolaget som nyligen skapades och som inkluderar fem stora statliga aktörer på energimarknaden med bland annat just kärnkraftverket Kozloduj och Bulgargaz.

Detta holdingbolag tillkom uppenbarligen för att stärka oligopolet på den bulgariska energimarknaden samtidigt som det gjorde det i praktiken omöjligt för en utomstående att ha insyn. Ett företag är ju ingen offentlig verksamhet och genom att ha en stor del av verksamheten i ett nytt, gemensamtägt företag så hamnar penningflödet och besluten än längre bort från offentlighetens ljus. Det är talande att ekonomi- och energiministern Petăr Dimitrov agerade barnmorska för denna statliga energijätte. Han har tillsammans med president Georgi Părvanov också varit en av de största tillskyndarna av rysk gas.

Dessa två personer har ju gedigna karriärer inom det tidigare bulgariska kommunistpartiet. Den Moskvautbildade ekonomen Petăr Dimitrov hann till och med bli partisekreterare i Varna för kommunistpartiet BKP innan det blev nya tider. Georgi Părvanov innehade förvisso ingen högre post i partiet men ett besvärande faktum är att han under 80-talet stod på säkerhetstjänstens lönelista över informatörer. Det kan ju också nämnas att den likaledes Moskvautbildade premiärministern Sergej Stanisjev föddes i Ukraina som son till en mycket hög partimedlem i BKP. En pikant detalj är att han var sovjetisk (sedermera rysk medborgare) fram till 1996. Stanisjev tycks dock inte tillhöra de drivande i det rysk-bulgariska energidebaclet.

Nu handlar det inte bara om dessa personer, men fenomenet att tidigare lojala kommunister sitter och är demokrater är trots allt vanligt i Bulgarien. Inte konstigt att den bulgariska färden västerut sker med en stadig blick i backspegeln österut.

Om man återstartar en eller två reaktorer i Kozloduj så kommer den ökade produktionen att enbart gå på export. Det innebär förstås ännu mer pengar till mellanhänder. Däremot är det tveksamt om staten som formellt äger bolaget tjänar något ytterligare på detta. Hittills har det var näst intill omöjligt att veta vilka inkomster staten egentligen har från dessa företag. Ägarrepresentanter och mellanhänder är enligt många tätt sammanbundna av gemensamma, privata vinstintressen.

Dessutom så får Bulgarien stödpengar från EU uppgående till hundratals miljoner Euro för att dels avveckla reaktorerna, dels för att kompensera inkomstbortfall. Att åter starta en eller två reaktorer kräver inte bara att alla dessa pengar måste återbetalas, utan också att en förhandling om återstart måste ske med alla 26 övriga EU-länder. En eventuell återbetalning kommer ju den bulgariska staten, dvs. skattebetalarna, att i så fall stå för, knappast energibolagen.

En annan och kanske viktigaste aspekt är att en återstart av reaktorerna på intet sätt minskar det ensidiga energiberoendet av Ryssland. Reaktorerna innebär ett nytt avtal med Ryssland om försörjning av kärnbränsle och upparbetning av förbrukat sådant. Ryssland befinner sig alltså i en win-win-situation. Antingen blir allt som förut och Ryssland fortsätter att leverera all gas till Bulgarien. Eller så lyckas Bulgarien med sitt utspel och får återstarta reaktorerna. Ryssland kommer då att fortsätta att leverera all gas till Bulgarien samtidigt som man blir leverantör av allt som behövs för att hålla reaktorerna igång.

Även de bulgariska aktörerna har fördelen att man tjänar bra som det är, men kommer att tjäna ännu bättre om utspelet lyckas. När den bulgarisk-ryska kärlekendet resulterar i misshandel så är det ju det bulgariska folket som får känna smärtan. Förhållandets frukter plockas ju av någon annan.