fredag 31 december 2010

Borisov i Brasilien

Premiärminister Bojko Borisov kommer inte att fira nyår i Bulgarien i år. Just nu befinner han sig i Brasilien med en stor bulgarisk delegation på besök hos den blivande brasilianske presidenten Dilma Rousseff. Borisov ska bland annat vara gäst på hennes installation på presidentposten den 1 januari 2011.

Den nyfikne kanske undrar varför detta intresse för brasiliansk politik har infunnit sig hos premiärminister Borisov. Den brasilianska närvaron i Bulgarien är nästintill obefintlig. Den bulgariska närvaron i Brasilien är obefintlig. Handeln mellan länderna uppgick 2009 till 211 miljoner dollar (cirka 1,7 miljarder kr), där import från Brasilien dominerar och utgör 171 miljoner dollar. Som en jämförelse kan nämnas att det svenska handelsutbytet med Brasilien för 2009 uppgick till drygt 10 miljarder kronor, där export till Brasilien utgjorde den största delen med 6,6 miljarder kronor. Trots att Brasilien är Sveriges största handelspartner i Sydamerika så kommer så vitt jag vet ingen högre svensk representant att närvara vid installationen.

Men det finns en förklaring varför Borisov är i Brasilien och varför Brasilien är utrikestema nummer ett för tillfället. När man i Bulgarien fick upp ögonen för Dilma Rousseff tidigare i år så upptäckte man att hon hade en bulgarisk bakgrund. Hennes far, Petăr Rusev (sedermera skrivet Rousseff), visade sig komma från staden Gabrovo i centrala Bulgarien. Som aktiv medlem i det bulgariska kommunistpartiet hade han tvingats emigrera 1929, först till Frankrike och sedan till Brasilien. Han bodde även några år i Argentina och Buenos Aires. I Brasilien gifte han sig med Dilma Jane da Silva och de fick tre barn, bland dem blivande presidenten Dilma som föddes 1947 i Belo Horizonte i Brasilien.

Helt plötsligt blev det brasilianska presidentvalet en av årets allra största utrikeshändelser i Bulgarien. Både Bulgariens president som premiärminister slöt upp bakom Dilma Rouseff. Det märkliga var att det just var hennes bulgariska bakgrund som var intressant. Vilken ideologi och politik hon står för var nästan helt ointressant. Det är lite pikant med tanke på att hon leder ett socialistparti - Arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores (PT). Hennes broderparti i Bulgarien är alltså Borisovs huvudmotståndare Det bulgariska socialistpartiet BSP. President Părvanov, som tidigare ledde BSP, är alltså en mer naturlig kontaktperson för Dilma i Bulgarien, inte bara i kraft av innehavare av samma ämbete.

President Părvanov har inte kunnat följa med på statsbesöket till Brasilien. Som orsak säger han att beror på att Borisov gömt inbjudan till installationen för honom. Nu spelar det dock inte så stor roll eftersom presidenten i alla fall inte skulle kunna åka beroende på presidentämbetes ansträngda kassa säger presidenten vidare. Konflikten mellan president och premiärminister, som sedan länge tagit klivet ned i sandlådan, fortsätter alltså.

Som jag ser det är den riktiga anledningen till Borisovs besök i Brasilien att han vill sola sig lite i glansen när en av världens största länder får ny president. Dessutom har massmedia i Bulgarien på bästa kvällstidningsmaner fullkomligt hängivit sig åt grävande och spekulerande i Dilma Rousseffs bakgrund och när hon kommer att besöka Bulgarien och Gabrovo (inte frågan om hon kommer att besöka landet). Därför är även en enorm mediedelegation med Borisov i Brasilien vilket gör att det inte finns en nyhetssändning eller förstasida som saknar hans bild och uttalanden. Varhelst man skriver om Dilma så ska även Borisov vara med på minst ett hörn.

En annan anledning till besöket är att här kan han vara lång borta från den trista vardagen i Sofia där han har få framgångar att glädja sig åt. I Brasilien kan han spekulera i nya ekonomiska framgångar som han säger kan bli resultatet av hans besök.

Men framför allt så tycker jag att detta statsbesök passar mer in i mallen där Borisov besöker för Bulgarien obetydliga partners så att samtalen kan hållas på en hövlig nivå och att man ömsesidigt kan berömma varandra samt säga att samarbetet nu kommer att lyfta till nya nivåer. Att besöka länder med vilka Bulgarien har ett litet eller rent av minimalt utbyte gör ju att det inte heller finns några problem att diskutera. Dessa länder har ju heller ingenting att säga när det gäller hur Bulgarien sköts. Det är nog skönt för Borisov att åka på besök där han vet att inga obekväma frågor ställs eller att löften avkrävs. Ett sådant besök gjorde Borisov t.ex. i Libanon för drygt en vecka sedan - en fullkomlig framgång men samtidigt en fullständig brist på resultat.

Att besöka EU-länder ger inte längre pluspoäng eftersom Bryssel ser få anledningar till att komma med beröm utan snarare med kritik, senast fördröjningen av Schengenmedlemskapet. Ryssland som är så viktigt för Bulgarien fortfarande är inte heller aktuellt som destination för Borisovs diplomati i takt med att det har blivit allt svårare att upprätthålla illusionen av en självständig energipolitik fri från Moskvas önskemål.

Jag är rädd för att detta statsbesök har ett litet inslag av verklighetsflykt över sig där Borisov nu åtminstone tillfälligtvis kan sticka huvudet i den brasilianska sanden. Fast å andra sidan så kan han ju alltid studera Dilma Rousseffs rättframma, för att inte säga konfrontatoriska hållningssätt i sin ämbetsutövning. Det är kanske något han i alla fall kan ta med sig hem.

torsdag 30 december 2010

Ett kort bokslut

I morgon är det nyårsafton och vi står inför ett ett nytt år. I Bulgarien kommer detta att gå obemärkt förbi, åtminstone politiskt. Privat hemma hos folk är dock nog nyårsfesten lika intensiv och glad som alla andra år. Detta är en av de få säkra sakerna i dagens Bulgarien.

Premiärminister Bojko Borisov har få framsteg att peka på när han sammanfattar det gångna året. Man kan som tidigare år säga att det kunde ha varit värre. Ekonomiskt så lider Bulgarien av sviterna efter den ekonomiska krisen. Fattigdomen och framför allt den upplevda fattigdomen är större än på flera år. Nästan 60 % av befolkningen uppger att de uppfattar sig som fattiga, även om många av den rent statistiskt inte gör det. Upplevd fattigdom är ju inget bra mått på fattigdom men det är åtminstone en bra indikator över hur pessimistisk/optimistisk man är över nuvarande situation och framtiden.

Borisovs ekonomiska politik kännetecknas av idélöshet och brandkårsutryckningar för att lösa akuta problem. Finansminister Djankov har reducerats till Borisovs "torped" i sökan efter möjligheter för tillfälliga kassaförstärkningar. Med tanke på Djankovs bakgrund som kompetent och välrenommerad ekonom var vi många som trodde att det äntligen skulle innebära en mer konsekvent och ideologisk tydlig politik. Men så blev det inte.

Borisovs paradnummer: kampen mot korruption är visserligen det mest seriösa försök som hittills gjorts, men rejäla framgångar saknas. Domstolsväsendet verkar oförmöget att döma alla de som arresterats i alla högljudda polisaktioner under det gångna året. Dessutom ser vi hur kampen mot korruptionen har blivit ett argument för att ytterligare övervaka befolkningen utan att hänsyn tas till integritet och proportionalitet.

Året verkar dessutom avslutas med att Bulgariens inträde i Schengesamarbetet skjuts upp ett halvår. Det var tidigare sagt det skulle ske under mars 2011, men framför allt Frankrikes invändningar har flyttat fram detta. Som skäl anges att Bulgarien (och Rumänien) inte gjort tillräckligt i kampen mot korruptionen.

Det ser ut som om Borisov har hamnat där alla hans föregångare har hamnat: utvecklingen framåt kan mest karaktäriserats som "muddling through".

Jag tycker att Bulgarien i mångt och mycket kan sammanfattas i nedanstående bild. Det ser märkligt ut men ändå så fungerar det hjälpligt.

Bilden är från kolbrikettfabriken i Gălăbovo.

söndag 19 december 2010

President och premiärminister grälar

Jag har flera gånger skrivit om att före detta medarbetare* till den tidigare statliga säkerhetstjänsten DS (Държавна сигурност ДС - Bulgariens motsvarighet till KGB) innehar viktiga poster i samhället. Detta har kunnat ske då landet i praktiken har saknat lustrationslagar som granskar utnämningar till viktiga poster. Dock har det blivit vanligare att personers bakgrund kontrolleras de senaste åren även om det inte sker systematiskt. Tyvärr har det oftast använts som tillhygge i politiska strider än att sortera ut personer med tveksam bakgrund.

För tillfället pågår en sådan strid i Bulgarien. Denna strid utkämpas mellan premiärminister Bojko Borisov och president Georgi Părvanov. Även om den presidenten backas upp av Socialistpartiet BSP (han var tidigare partiledare för BSP) så är presidenten den enda "riktiga" oppositionen till premiärminister Borisov.

Bakgrunden är följande. Det har upptäckts att nästan 50 % av Bulgariens ambassadörer ute i världen har en bakgrund inom DS. I Bulgarien är det presidenten som tillsätter ambassadörer även om det är parlamentet som föreslår dem. Borisov har därför uppmanat presidenten av avlägsna dessa ambassadörer. Pikant nog uppges Bulgariens ambassadör i Stockholm, Ivan Tsvetkov, vara en av dem.

Presidenten har svarat att han inte tänker hemkalla någon ambassadör då de inte utgör något problem för Bulgarien. Han sade vidare att tidigare blev det känt att nästan en och en halv tusen personer inom inrikesministeriet (polisen) har varit före detta medarbetare i DS men att det inte uppstod något drama då. Detta är en hint åt Borisov då hans mest omtyckte och viktigaste minister är just inrikesministern. Presidenten sade också att många av dessa ambassadörer har bidragit i arbetet med Bulgariens medlemskap i såväl Nato som EU. Om dessa ambassadörer hade utgjort ett problem för Bulgarien så borde ju alla dessa tidigare medarbetare inom polisen utgöra motsvarande problem nu när Bulgariens medlemskap i Schengensamarbetet har gått in i en avgörande fas.

Nu har istället hela historien kommit att handla om ministern utan portfölj, Bozjidar Dimitrov, med särskilt ansvar för bulgarer i utlandet. Han har därför ett visst ansvar för ambassaderna och deras personal. Han har gjort ett antal tveksamma uttalanden under sin tid som minister samt att han verkar agera tämligen självständigt från parlamentet. Detta har irriterat många som nu en tid har sagt att Borisov borde sparka Dimitrov.

Omständigheten som förde upp Dimitrov i denna aktuella historia är att Dimitrov själv har en bakgrund som medarbetare i DS. Om presidenten borde hemkalla ambassadörer med bakgrund i DS så borde Borisov avskeda ministrar med samma bakgrund om man var konsekvent. Borisov vägrade först att ens överväga tanken, senare så sade han att han kan tänka sig att sparka Dimitrov om presidenten hemkallar ambassadörer med bakgrund i DS.

Lite senare sade Bozjidar Dimitrov själv att han kommer att lämna in sin avskedsansökan i morgon måndag, oavsett hur premiärministern och presidenten kommer att agera. Han kommer då att återgå till sitt tidigare arbete som chef för Det statliga historiska museet och inte återvända till parlamentet. Det är oklart vem som ska efterträda honom eller om denna ministerpost överhuvudtaget kommer att finnas kvar. Den var trots allt speciellt skapad för Dimitrov.

Historien har knappast nått sitt slut än. Man ska komma ihåg att presidenten själv, Georgi Părvanov,
har en bakgrund som medarbetare i DS. Hela historien är dock typisk för hur dagens politiska scen ser ut. Politiken är konfrontatorisk från både det styrande Gerb och från oppositionen. Likaså visar denna historia än en gång hur presidenten iklär sig rollen som oppositionsledare. Historien är också ett exempel på hur oppositionen försöker attackera premiärministern, inte för att få gehör för sin politik, utan för att just undergräva premiärministern.

Bakgrunden till detta är antagligen att många i Bulgarien trots allt känner sig hotade av Borisovs kamp mot korruption. Även om man kan tveka över Borisovs motiv för denna kamp och dess effektivitet så är den icke desto mindre den tuffaste attacken mot korruption som skett de senaste 20 åren. Man ska nog se den här historien även i denna belysning.

* Jag är lite tveksam till att kalla alla medarbetare i DS för agenter då de som regel inte var spioner, utan snarare informatörer/rapportörer.

tisdag 14 december 2010

Rivstarten som baktände

Jag skrev för ett tag sedan om att premiärminister Bojko Borisov lovat krafttag mot illegal byggnation i Bulgarien. Jag skrev också att det kommer att bli en svår process eftersom den omfattande korruptionen sätter käppar i hjulen eftersom vägen från lagligt till olagligt oftast är en gentjänst och sedelbunt bort.

Igår kom det ett strålande exempel på just detta. Det var då tänkt att rivningen av 121 illegala byggnader skulle rivas kring dammen Iskar en bit utanför Sofia. Listan på dessa illegala byggnader hade upprättats redan under 2006. Under dunder och brak skulle rivningen påbörjas inför tevekamerorna. Det visade sig då att av de 121 byggnaderna så var det endast cirka 40 som inte var legaliserade. De övriga 80 hade antingen fått tillstånd eller var på väg att få tillstånd. Mest anmärkningsvärt var att de hus som var byggda närmast vattnet var alla numera lagliga. Då ska man veta att enligt bulgarisk lag så är det förbjudet att bygga på strandnära områden vid dammar och vattenreservoarer.

Rivningsarbetet fick därför inrikta sig först på en 27 kvadratmeter stor sommarvilla av enkel modell vars ”ägare” typiskt nog var en tämligen medellös pensionär utan kontakter. Bland de ”fredade” byggnaderna finns bland annat ett hus tillhörande den Ryska ambassaden och en semesterstation tillhörande ministerrådet (motsvarande regeringen!).

Om den senare så berättar boende i området att parlamentsledamöter till och med förbjudet dammens koncessionär, Sofijska voda (Sofias vatten), att sätta upp staket kring dammen. Anledningen är att staketet skulle hindra vildsvinen, som dessa representanter jagar, att ha tillgång till dricksvatten. Kommunistpampsmentaliteten är fortfarande allomstädes närvarande bland Bulgariens elit.

En annan kvarleva från kommunisttiden har också dykt upp igen. Det är diverse dokument från den tiden som bevis på att vissa av dessa byggnader ”tolererades” även om de saknade bygglov. Dessa borde naturligtvis inte ha något som helst värde idag, men uppenbarligen används de ändå som underlag för legalisering.

Det pikanta i just den här historien är att legaliseringsprocessen har börjat redan under den tid Borisov var borgmästare i Sofia och alltså är den som har det yttersta ansvaret för sådana frågor i Sofias närområde. Dessa tillstånd kan bara ges av Sofias kommun och domstolen.

Nå, frågan är hur farsen ska fortsätta. Talande är att ingen högre officiell representant fanns närvarande vid gårdagens aktion, ett tecken på att landets ledning mycket väl vet hur situationen egentligen är. Vi har alltså en situation där byggnader har byggnadslov och andra tillstånd trots att det är olagligt att bygga där de finns, dels att de dokument som åberopas inte har något värde egentligen.

Minstern för regional utveckling Plevneliev har ju lovat att avlägsna alla illegala byggnationer kring Iskardammen inom sex månader. Om så inte sker, utan majoriteten av bygganderna lämnas ifred oavsett hur de blivit legala så är en insats i historien begreppet Bulgarien som rättsstat.

söndag 5 december 2010

Sju personer instängda i grotta

Regnet med påföljande översvämningar har ännu mest orsakat materiella skador, antal personer som skadats är få. En lastbilsförare befaras dock omkommen efter att hans lastbil föll i floden Struma när det forsande vattnet orsakade ett jordskred som drog med lastbilen. Föraren har ännu inte hittats och man befarar det värsta.

En större tragi kan vara på väg då sju personer har fångats i en grotta efter att vattenmassorna har gjort det omöjligt att ta sig ut och in i grottan Duhlata. Av de sju personer är tre barn. Ett omfattande räddningsarbete har påbörjats och det rapporteras att räddningspersonal har lyckat ta sig in i grottan. Några av de instängda är erfarna grottforskare varför man trots allt har gott hopp om att rädda dem. Man tror att de sju befinner sig på en torr och säker plats i grottsystemet.

Grottan Duhlata är Bulgariens längsta grotta med en längd av 18 kilometer. Dess djup är 53 meter. Grottsystemet är också en av Bulgariens mest svårutforskade då den består av en mängd labyrinter i flera våningar som floden Struma mejslat ut.

Tillägg: Sent på söndagskvällen lyckades räddningsteamet få ut de instängda. Alla mådde förhållandevis bra även om något nedkylda. Fast upplösningen var inte utan en, får jag säga, bulgarisk knorr. Premiärminister Bojko Borisov kom på visit hos räddningsteamet vid åttatiden för att personligen leda arbetet. Klocka halv nio var det hela över och alla räddade.

Det är uppenbart att räddningsarbetet avvaktade Borisovs ankomst så att han skulle kunna stå i medialjuset vid (ännu) en framgångsrik händelse ledd av honom. Borisov framstår allt mer som Bulgariens Putin, kanske inte i maktbefogenheter, men i behovet att visa upp sig som en kraftfull och mångkompetent ledare. Var månde detta sluta?

lördag 4 december 2010

Väderproblem

I Bulgarien har det de senaste veckorna varit ovanligt varmt. I veckan slogs värmerekord för säsongen med över 25 grader i norra Bulgarien. Dessa ovanligt varma temperaturer har varit till glädje för all bulgarer som kunna tillbringa sin tid på stranden eller på promenad. Framför allt har det inneburit att man sluppit spendera mycket dyra pengar på uppvärmning av bostäder.

Detta har dock haft ett pris. Den varma luften har orsakat vindar av stormstyrka på många håll i landet med skadade hus och fallna träd. De senaste dagarna har dock den meteorologiska situationen förändrats då kall luft trängt in i norra Bulgarien men med varma temperaturer i södra delen av landet. Bergskedjan Stara Planina (Balkanbergen) som delar landet på mitten har även delat in Bulgarien i en varm och kall del. I norr har temperaturerna hastigt fallit från även 20 grader plus till minusgrader, åtminstone nattetid. I söder har det varit fortsatt vår/sommartemperaturer upp till 20 grader.

Detta har nu resulterat i våldsamma regn, framför allt i sydväst. Det rapporteras om omfattande översvämningar och stängda vägar. I delar av landet har undantagstillstånd förklarats. Bland de områden som drabbats av omfattande översvämningar är även Sofia.



I Bulgarien är stora temperaturskillnader inte så vanliga eftersom det är ett litet land, åtminstone jämfört med avlånga Sverige. Bulgariens yta är ganska precis en fjärdedel av Sveriges. Att vintertid ha temperaturskillnader på 20-25 grader får därför påtagliga konsekvenser, i synnerhet eftersom Bulgarien är ett bergigt land där varm fuktig luft pressas över höga bergskedjor och avkyls med stormvindar och regn som följd i de lägre belägna områdena. Detta är ett problem alla tider på året men nu när temperaturskillnaderna är så stora över ett så pass litet område så får det dramatiska konsekvenser.

Tillägg: tidningen Dnevnik har ett bildreportage från staden Kostinbrod en bit norr om Sofia. Där framgår med all tydlighet att översvämningarna är omfattande.