onsdag 27 maj 2009

Köra bil till och i Bulgarien

Detta var från början en kommentar på en fråga på mintur.se, men ju längre jag skrev, ju mer blev det en bloggpost. Dessutom en lång och lite ostrukturerad sådan. Därför postar jag den här på bloggen istället eftersom jag tror knappast en sån här lång text accepteras. Frågan var om någon hade erfarenhet av att bila till och från och i Bulgarien. Och det har jag ju.

Jag har bilat till och från Bulgarien samt i landet många gånger. Jag tycker inte att det är några särskilda problem som kan uppstå. Däremot gäller det förstås att vara medveten om vissa saker, men framför allt använda sitt sunda förnuft.

Jag brukar normalt åka via Ungern och Rumänien. Anledningen är främst att det är smidigare numera att åka via länder som är med i EU (inga köer, inga gränskontroller, inget grönt kort) samt att det är den närmaste vägen om man ska till Svartahavskusten.

Jag har åkt via Serbien på rutten Szeged – Subotica – Belgrad – Nis – Sofia en gång för länge sen. Fördelen med den vägen är bra vägar med mycket motorväg. Nackdelen är eventuell väntan vid gränserna samt höga vägavgifter för motorväg (se tex. här, 1000 serbiska dinarer är ca 110 kr). Tidigare kunde det finnas problem med polisen som tyckte om att bötfälla utländska bilister. Nu när läget har normaliserats tror jag inte det är ett problem längre. Jag tror dock att vägen genom Serbien är den snabbaste vägen trots allt.

Åker man via Rumänien finns två vägar i huvudsak beroende på var i Bulgarien man ska:
1. via Szeged – Arad – Timisoara – Vidin – Sofia; eller
2. via Oradea – Cluj – Bukarest – Ruse – Varna (eller Sofia).

Det första alternativet är klart kortast om man ska till Sofia och vill undvika Serbien.. Det andra alternativet är bäst om man ska till centrala Bulgarien eller Svartahavskusten. Men riktigt så enkelt är det förstås inte.

Fördelen med de första alternativet jämfört med det andra är att sträckan genom Rumänien är kortare: 42 mil jämfört med 61 mil. Sträckan i Bulgarien efter gränsen (Donau) till Sofia är 25 mil mot 31 mil om man åker över Ruse. Men alternativ 1 har några nackdelar. Mellan Rumänien och Bulgarien så korsar man Donau med en bilfärja vid Calafat – Vidin. Där har jag upplevt väldigt långa köer ibland. Det rapporteras att vägen i Rumänien mot Ungern och Szeged fortfarande är i dåligt skick. Det ska tilläggas att färjan är väldigt dyr. Färjan är en vanlig vägfärja typ sådana som Vägverket har i Sverige. Sist så kostade en enkel tur med bil 200 kr + 30 kr per person i bilen! Eventuellt kan någon annan avgift också tillkomma typ ekoavgift, hamnskatt (man kan aldrig riktigt veta). Ingen tidtabell finns, utan färjan går när den är full. Det finns ingen sajt för färjetrafiken.



Jag skulle nog undvika detta alternativ tills bron över Donau vid Vidin är klar (kanske under 2010, troligen senare). Då kommer även anslutningsvägarna att rustas upp får man anta.

Jag brukar som sagt var åka genom hela Rumänien via Oradea – Cluj – Bukarest och därefter in i Bulgarien via bron över Donau vid Ruse. Vägarna genom Rumänien för denna rutt är bra även om vissa delar är lite smala. Mellan Pitesti och Bukarest är det 90 km motorväg. Nackdelen är att det tar ganska lång tid eftersom vissa avsnitt har smala vägar som ringlar sig över Karpaterna. Det kan också vara väldigt mycket trafik på vissa sträckor. Å andra sidan är det bitvis väldigt vackert och pittoreskt och har man inte bråttom så finns det mycket att se. Om man går in på www.viamichelin.com så föreslår de en lite annorlunda väg som blir något kortare eftersom den inte går via Cluj. Om det är ett bättre alternativ vet jag inte. Hursomhelst, sträckan genom Rumänien är drygt 60 mil men räkna med 12 timmars resväg åtminstone.

För att få köra i Rumänien måste man betala vägavgift (rovinieta). Den kostar inte särskilt mycket, 3 €, för kortaste period som är 7 dagar. Jag har aldrig varit med att någon kollar detta, men man vet aldrig. Enklast är att köpa vägskattemärket på någon bensinmack. Spar kvittot bara eftersom det verkar som om inte bara klistermärket räcker som bevis om man blir kontrollerad.



Generellt så tycker jag det är enkelt och tryggt att köra bil i Rumänien. Visst är det hetsigare emellanåt, men inte så att jag tycker det är ett problem. Vägskyltningen på landsvägarna är bra. Däremot är den inget vidare i städerna där man lätt kan köra vilse. Med GPS är det kanske inget problem längre. För genom varenda by och stad måste man. Det finns nämligen inga kringfartsleder. Det skapar förvisso en större omväxling utanför bilrutan, men är lite drygt i längden om man bara är på genomresa. Likt Bulgarien så är det ofta mycket poliskontroller i Rumänien så ta det lugnt.

Mellan Giurgiu i Rumänien och Ruse så finns Vänskapens bro, 2,8 km lång byggd i stål 1954. Vänskapen var väl aldrig så där hjärtlig mellan länderna under kommunisttiden men en bro blev i alla fall resultatet av det proletära broderskapet. Bron i sig är faktiskt en sevärdhet. Nåväl, för att korsa bron får man betala en broavgift på 6 € (11 leva) om man åker från den bulgariska sidan. Från Rumänien kostar det 2,5 € mer (31 lei). Skillnaden i pris beror på att man på den bulgariska sidan (äntligen) slutat att se broavgifter som ett sätt att mjölka pengar av bilister. Där har Rumänien en liten bit att gå fortfarande. Jag vill påminna om att det är alltid enklast att betala i den lokala valutan.



Den bulgariska staden Ruse vid Donau är väl värd ett besök innan man ger sig vidare in i landet. I Ruse finns en del kvar av arkitekturen från det förra seklet vilket ger en centraleuropeisk atmosfär. Staden har varit känd för sin mångkultur vilket bland annat den i Ruse födde nobelpristagaren i litteratur Elias Canetti skrivit om.

Jag ska väl nämna hur jag tycker det är att köra bil i Bulgarien. Precis som i Rumänien så är det mer temperament i trafiken jämfört med Sverige. Men jag har aldrig tyckt det varit ett problem. Med normal uppsikt och körplanering så är det ganska lugnt att köra där. Det är främst i storstäderna som man får se upp lite då det kan vara ganska trångt med många bilförare som har bråttom och/eller försöker finna innovativa vägar att ta sig fram på. Att tuta otåligt vid trafikljusen kan vara en bra idé om någon väntar en mikrosekund för länge när det snart ska slå om till grönt.

Apropå trafikljus så kan det vara bra att veta att vanligtvis när det slår om från grönt till gult så slår det om från rött till gult för korsande trafik. Det kan alltså vara livsfarligt att köra mot gult.

En viktig sak som skiljer från i Sverige är att en del förare kör väldigt långsamt i sina gamla ryska bilvrak, medan andra kan komma farande i 150 km/h på landsvägen. Så, ha uppsikt både framåt och bakåt. Vill någon köra om trots att det är dimma och skarp högersväng så släpp förbi. Gör inte andras körstil (eller brist på det) till ditt problem. Ute på landsbygden är det inte ovanligt med fotgängare längs vägen nattetid. De har aldrig reflex så kör inte för nära väggrenen. Likaså så kan det finnas häst- eller åsnekärror ute på vägarna dag som natt. Se upp för dem, även om polisen har fått en del av dem att åtminstone ha reflexer.

En del av de idiotmanövrer man sett kan bero på rattfylla. Det är ett stort problem i Bulgarien även om jag ärligt talat sett få exempel på det. Men man bör ha det i åtanke framför allt kvällstid ute på landsorten. Tänk på att andra bilister inte är så skärpta. Ska du stanna, så stanna vid sidan om vägen om det går och använd varningsblinkers.

Det är inte obligatoriskt med halvljus dagtid på sommaren.

De större vägarna är numera i bra skick. Problemet är dock att de är smalare än våra svenska vägar vilket kan bli ett problem när vägen blockeras av lastbilar och traktorer och det är svårt att köra om. Motorväg finns det en del av. Man har i decennier haft en plan om att förbinda de största städerna med motorväg, men än så länge är man drygt halvvägs. De som finns är kring Sofia, Varna och Burgas. Den längsta motorvägssträckan är mellan Sofia och Stara Zagora (Zagorkans hemvist). Den passerar Bulgariens andra stad i storlek, Plovdiv.

Motorvägarna i Bulgarien har namn vid sidan om nummer. T.ex så heter den än så länge halvfärdiga motorvägen mellan Sofia och Varna Hemus. Hemus är det gamla namnet, förmodligen trakiskt, på Balkanbergen - Stara Planina. Motorvägen följer denna bergskedja och vissa bitar är väldigt vackra.

Motorvägen från Sofia till Burgas, som är byggd till två tredjedelar, heter Trakija efter slättlandet med samma namn. Anledningen är förstås att motorvägen ligger till stor del på denna slätt.



Likt Rumänien så måste du betala vägavgift, åtminstone för de större vägarna. Men att bara köra på småvägar för att undvika avgift är lika opraktiskt som det är dumsnålt. Avgiften för en vecka (den kortaste varianten) är 10 leva (ca 50 kr), för en månad 25 leva (ca 130 kr) samt för ett år 67 leva (ca 350 kr). Enklast köper du klistermärket – vinetka (винетка) på någon bensinstation. Jag har aldrig varit med om att man kollat detta men man vet aldrig.



Viktigt att veta är att man måste ha brandsläckare, reflexväst samt förstaförbandsväska med i bilen. Jag har aldrig blivit kontrollerad för detta, men varför chansa. Grönt kort behövs inte längre. Hastighetsgränserna är som i Sverige (nästan): 50 km/h i städerna, 90 km/h på landsväg samt 120 km/h på motorväg. Detta gäller generellt men andra hastigheter kan förekomma men skyltas då.

Apropå skyltar: är inte skyltarna med sådana där konstiga bokstäver som finns i Ryssland? Jo, men alla större vägar har numera ”tvåspråkig” skyltning varför navigeringen inte torde vara ett problem. Även på de mindre vägarna så sätts allt mer för oss förståeliga skyltar upp. Fast, ska man köra omkring en del i Bulgarien gör man klokt i att åtminstone lära sig det kyrilliska alfabetet eftersom många skyltar fortfarande är med detta alfabet.

Parkering är oftast gratis i städerna om du kan hitta plats. När städerna planerades under kommunisttiden så kunde man inte föreställa sig att nästan alla skulle ha bil. Därför är det brist på parkeringsplatser i framför allt storstädernas centrum. Vissa delar kan dock ha avgift men då är det skyltat. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att det finns fler lediga platser. Bulgarerna parkera där det går, oavsett om det är tillåtet eller ej. En trottoar kan ju vara en förträfflig parkeringsplats. Det är alltid frestande att ibland göra det enkelt för sig och ta efter, men som vanligt gäller det att vara lite försiktig. Du kan faktiskt få en sån där metallpryl på ett hjul, eller rent av få bilen bortflyttad. Även om böterna inte når upp till svenska nivåer så är det ganska krångligt att lösa ut sin bil, i synnerhet om du inte kan bulgariska.

Det blir allt vanligare att man inför s.k. blåa zoner i de bulgariska städerna där all parkering kostar pengar, normalt 1 lev per timme. Antingen köper du en biljett eller så kan du använda SMS-betalning. Det finns t.ex. i Sofia men det funkar inte att använda ett utländskt abonnemang. Du måste ha ett bulgariskt. Fördelen är dock att du får en påminnelse innan tiden går ut och du kan förlänga parkeringstiden med ett nytt SMS. I Sofia är parkeringstiden i den blåa zonen max 2 timmar.



Så efter allt detta, varför ska man överhuvudtaget ta bilen till Bulgarien eller hyra bil där? Jo, det är för att det är i praktiken det enda sättet att se och besöka de flesta av Bulgariens sevärdheter. Utan bil är det mycket svårt att ta sig runt i de bulgariska bergen eller att t.ex. besöka några av de otaliga klostren.



Du kan besöka Belogradchiks märkliga och mäktiga stenformationer norr om Sofia. Du kan enkelt åka till det mäktiga Rilaklostret uppe i Rilabergen söder om Sofia. Varför inte besöka en typisk bulgarisk by i klassisk bulgarisk 1800-talsstil som Zjeravna, Koprivsjtitsa eller Arbanasi. Det är charmigt så det förslår, i synnerhet de färgglada byggnaderna med fascinerande snickarglädje. Där finns också mysiga men samtidigt moderna små familjehotell, eller ibland äldre hus som byggts om för att ta emot turister, nytt och gammalt på samma gång. Annars så finns billiga och bra hotell numera i de flesta städer. Det du kommer att uppleva har ingenting med massturismen på Svartahavskusten att göra.



Vill man verkligen göra något annorlunda som är så långt ifrån kustens partyliv som möjligt så kan man övernatta på ett kloster. Faktum är att de flesta bulgariska kloster tar emot gäster och erbjuder övernattning och ofta även mat för en billig penning. Fast förvänta er inte toalett och dusch på rummet.

Uppdatering 2010-02-23
Från och med den 2 april finns en ny färjeförbindelse över Donau.

söndag 24 maj 2009

Bulgarien fortsatt billigt, men...

X-change har nyligen publicerat en ny lista över prisläget i olika länder. Enligt den är Bulgarien fortfarande en billig destination och hamnar på 18:e plats. Prisnivån är enligt detta index 72,6; Sverige är då index = 100, dvs. det är 27,4 % billigare i Bulgarien jämfört med Sverige.

Även om det är fortsatt lågpris så innebär detta nya index i alla fall ett fall från förra årets 5:e plats. Mer överraskande är att Bulgarien inte längre är Europas billigaste turistland, utan har nu blivit passerat av såväl Polen som Ungern. Fast anledningen är förmodligen enkel. Bulgariens valuta, levan, är kopplad till euron vilket har inneburit att när den svenska kronan föll gentemot euron så har kronan även tappat motsvarande mot levan.

En lev kostade förra sommaren omkring 4,75 kr på Forex. Nu får man betala kring 5,60 kr vilket är en fördyring på ca 15 %. Det innebär att även om det är samma priser i år som förra året i Bulgarien så har det blivit 10-15 % dyrare för oss svenskar.

Polen och Ungerns valutor är inte kopplade till euron varför även de har tappat i värde gentemot euron. Det gör att priserna i år är ungefär som förra året till glädje för oss. En annan konsekvens av valutaförändringar är att det blivit billigare i Sverige för turister som har valutor som varit mer stabila.

lördag 9 maj 2009

Att resa med tåg i Bulgarien

Ett enkelt och billigt sätt att resa i Bulgarien är med tåg. Bulgariens motsvarighet till SJ heter BDZj (БДЖ - Български държавни железници Bălgarski dărzjavni zjelesnitsi). En tur och retur biljett Varna-Sofia eller Burgas-Sofia går på drygt 200 kronor. Vill du resa första klass så får du lägga på en svensk femtiolapp t/r för samma sträckor; tar du nattåg och vill ha liggvagn sår du lägga på en tjuga, sovvagn 50 kr, eller om du vill lyxa till det och ta businessklass på din sovkupé så kostar det ca 80 kr extra.

Fast, vad det gäller skillnaden mellan första och andra klass så är den inte så stor. Andraklasskupéer har 8 platser, förstaklasskupéer 6 platser. Toaletterna är de samma. Så, den enda skillnaden är i praktiken att sätena är något bredare i första klass. Man kan fråga sig om det är värt några tior extra.

Nu var det exempel på långa sträckor – ca 50 mil – men ni förstår ungefär prisläget. Resan Varna till Veliko Tărnovo tur och retur kostar ungefär hälften mot sträckan Varna-Sofia eftersom ressträckan är ungefär hälften. Veliko Tărnovo är för övrigt väl värt ett besök då det ligger pittoreskt längs de branta sluttningarna på floden Jantra. Över staden tronar den gamla borgen Tsarevets med sina ringmurar. Staden var huvudstad på medeltiden (och en kort tid 1878-79) och är den enda större stad i Bulgarien som har del av sin gamla bebyggelse kvar.







Men hur är det då att åka med tåg i Bulgarien? Jo, det är lite blandade intryck. Förvånansvärt ofta så håller tågen tiderna ganska bra. Ryktet tycks ju säga annat. Däremot är standarden högst varierande. Det finns en del moderna tåg med bekväma vagnar och rena toaletter. Men ibland så är det vagnar med många år på nacken och med toaletter som kräver en viss desperation för att man ska våga använda dem. Ha alltid några förpackningar pappersservetter med. Det finns garanterat inget papper på toaletten. Tåg som trafikerar kortare sträckor, typ lokaltåg, kan vara väldigt slitna.

Det är bara de allra modernaste vagnarna som har luftkonditionering. Annars är det öppet fönster som gäller. På sommaren på det bulgariska slättlandet kan det bli väldigt hett varför öppet fönster är det enda uthärdliga. Restaurangvagnarna verkar helt ha försvunnit och ersatts av försäljare som drar en vagn med dryck och tilltugg för försäljning. Ibland finns det en buffévagn, men den erbjuder som regel bara dryck och enklare mat/tilltugg. Så om du ska resa några timmar så gör som bulgarerna; bunkra upp med matsäck. På och omkring stationerna finns det som regel gott om kiosker och småbutiker där man kan bunkra upp.

En skillnad mot Sverige är att tågen är ganska långsamma. Det beror inte bara på att järnvägen liksom tågen ofta är ålderstigna, utan också på att Bulgarien är ett bergigt land. Det blir alldeles för mycket kurvor och uppförslut för att det ska gå att åka riktigt fort. Däremot kan det vara väldigt vackra scenerier som finns utanför tågfönstret när du åker över bergen. Min favoritsträcka när det gäller vacker natur är sträckan mellan Sofia och Mezdra på vägen mellan Sofia och Varna. Där slingrar sig järnvägen fram längs floden Iskăr i en djup ravin med höga, vita karstberg runt omkring.



Till glädje för turisterna så har kommunisttidens krångel nästan helt försvunnit när man ska köpa biljetter. Nu köper din biljett precis som här: allt i en lucka. Däremot så kan språkkunskaperna vara lite si och så, i synnerhet på de mindre stationerna. Här är en (mycket) kort ordlista som kan vara bra att ha:
biljett – bilet – билет
enkelbiljett – ednoposotjen bilet – еднопосочен билет
tur och retur – otivane i vrăsjtane – отиване и връщане
till – za – за
idag – dnes – днес
imorgon - utre - утре
reserverad plats – zapaseno mjasto - запазено място
reserverade platser – zapaseni mesta - запазени места
kupé – kupe – купе

Ja, det kanske räcker så. Med lite papper och penna så ska det nog gå bra. På längre sträckor så är det obligatoriskt med platsbiljett precis som här, men det brukar ingå i priset. Om du köper tur och retur så brukar man normalt få boka retur platsen innan returresan.

För att utforska järnvägsnätet samt kolla tider och priser så är det bara att gå in på den Bulgariska järnvägens egen hemsida, klicka på rutan En uppe till höger så får du allt på engelska (går inte att direktlänka tydligen).

Tyvärr ligger alla turistorter ganska långt från närmaste järnvägsstation. Det är nog därför som få utnyttjar denna möjlighet att komma ut och se lite mer än sand och hotellväggar. Du måste ta dig till antingen Varna eller Burgas beroende på var du bor. Du kan inte heller åka tåg mellan Varna och Burgas trots att det är två storstäder som ligger ganska nära varandra. Det finns helt enkelt ingen järnväg direkt mellan städerna. Då får man ta buss.

Är det säkert på tågen? Ja, det är det. Jag har aldrig råkat ut för något trots många och långa tågresor i Bulgarien. Jag känner ingen heller som drabbats av något värre än tågförsening. Fast, helt uteslutet är det förstås inte att någon ficktjuv kanske tar en chans, i synnerhet om det är trångt. Men det gäller nog främst lokaltågen. Tågolyckor är ungefär lika ovanliga som i övriga Europa så det behöver man inte bekymra sig om. Som utlänning blir du också lämnad ifred om du vill vara ifred. En utlänning drar inte till sig något särskilt intresse om det nu var någon som trodde det. Däremot så kan folk vara lite mer pratglada än i Sverige om du vill försöka dig på en konversation med dina medpassagerare.

Så om du vill se mer av Bulgarien och har några dagar över så kan jag rekommendera en tågresa. Men är du bekväm av dig samt har mer bråttom så måste jag ändå rekommendera buss. Med dem kan du nå varenda liten stad eller samhälle i hela Bulgarien till skillnad mot tågen. Dessutom är buss oftast betydligt snabbare än tåg. Den enda nackdelen är att det är något dyrare än tåg. Men om bussresande får jag ta i en annan bloggpost.

lördag 2 maj 2009

Val och kval

Nu har man kommit överens om att parlamentsvalen ska hållas i Bulgarien den 5 juli nu i sommar. Det har varit en lång debatt om huruvida dessa val skulle ske samtidigt med valen till EU-parlamentet den 7 juni. Men till slut var det uppenbarligen många parlamentsledamöter som tyckte att de skulle missgynnas av detta varför det blir separata valdagar liksom tidigare val.

En nyhet i valen är att 31 av de 240 platserna i parlamentet avgörs i majoritetsval.

En annan egenhet i Bulgarien när det gäller val är att det normalt finns en så kallad dag för eftertanke (ден за размисъл den za razmisăl) dagen innan och på själva valdagen. Då får det inte förekomma politisk debatt och reklam i media. Men det som kanske de flesta lägger märke till är att landet hålls torrlagt då ingen alkohol får säljas på restauranger och krogar.

Men i år blir det förändring. Dagen för eftertanke kommer att avskaffas vilket lett till att flera borgmästare, inklusive Bojko Borisov, förklarat att alkoholförbudet då också kan avskaffas. Argumenten är att det ändå inte följs samt att eventuell bakfylla och krökande på valdagen knappast hör till de större problemen denna dag.

Inte alla borgmästare är för ett hävande av alkoholförbudet då man befarar ett upprepande av scener från en annan och mer obildad tid. Andra oroar sig för att folk pga. dryckenskap eller baksmälla ska blanda ihop valsedlar, eller kanske ännu värre, glömma vilka man fått betalt för att rösta på*.


* Röstköp är ett smutsigt men tyvärr inte sällan återkommande fenomen. Framför allt är det romernas röster som köps eftersom de är både många och billiga.

fredag 1 maj 2009

Fulspel

I Bulgarien pågår en mycket märklig valkampanj (om man nu kan kalla det så). Som läsare av denna blogg förstått så har det inte gått så bra för den sittande regeringskoalitionen med socialistpartiet BSP i spetsen. Olika opinionsundersökningar visar att man tappat mycket jämfört med valet för fyra år sedan. Värre är dock att det går mycket bra i opinionsundersökningarna för partiet GERB som informellt* leds av Sofia borgmästare Bojko Borisov. Bägge partierna har också uteslutit koalitioner med varandra.

Naturligtvis kan inte den sittande makten vara overksamma när man så uppenbart riskerar att förlora. I Bulgarien kan man ju alltid utnyttja den makt som ett regeringsinnehav ger en även om resultat är föga hedrande ur ett demokratiskt perspektiv. Ett sätt att manipulera valrörelsen är att skriva om vallagen så att det gynnar en själv vilket man just gjort.

Eftersom inget parti kommer att få egen majoritet så kommer varje regeringsalternativ att bestå av samarbete mellan flera partier. Även om det går mindre bra för BSP så har man i alla fall mer eller mindre garantier från DPS att bilda regering. DPS brukar som regel få kring 10 % vid parlamentsvalen då man har en stabil valkår. Vid lågt valdeltagande kan siffran bli än större.

Även om det går mycket bra för GERB så kommer man att behöva partners för att kunna bilda regering. DPS har sagt att de inte kan tänka sig att regera tillsammans med GERB. Anledningen är nog inte bara den dåliga personkemin mellan partiledarna, utan också att Bojko Borisov sagt att han ska agera hårt mot de krafter i Bulgarien som finansierar partier i utbyte mot specialskrivna lagar och tjänstetillsättningar. Detta förstår de flesta som en pik riktad mot DPS.

Det naturliga alternativet för GERB har varit partier på centerhögerflanken. Problemet med dessa partier har varit att de är rätt små och det är tveksamt om flera av dem kommer att klara fyraprocentspärren vid valen. Därför har flera koalitioner bildats för att öka chanserna för partierna att komma in i parlamentet. Tack vare att man då kan vara oumbärligt stödparti i en regering så kan man få ett inflytande som är större än de fåtal procent man kan få i valen. Detta har lett till att även partier som mer eller mindre legat i luven på varandra har lyckats komma överens och bildat valkoalitioner.

För att dra undan mattan för dessa valkoalitioner har en ohelig allians av BSP, DPS, ATAKA och alliansen Ordning, Lag och Rättvisa RZS*** röstat fram att det ska finnas en spärr på 8 % för koalitioner. Detta kommer effektivt att stoppa de flesta koalitioner från att komma in i parlamentet. Udden är naturligtvis riktad mot GERB som därigenom berövas på flera möjliga stödkoalitioner efter valen.

Fast det finns en risk att man skjuter sig i foten då t.ex. koalitionen av högerpartierna DSB och SDS har en god chans att komma över 8 % trots allt. De har sagt de kan samregera med GERB men inte med BSP och DPS. Det kan faktiskt bli så intressant att BSP kan tvingas att regera med stöd av både DPS och ATAKA, i synnerhet om RZS och BSP gör sämre val än väntat.

Fast ett resultat är ju redan säkert. Denna uppenbarliga manipulation av vallagen har ju inte gjort att bulgarernas förakt och misstro mot politiker minskat.


* GERB:s partiledare (partiordförande) är egentligen Tsvetan Tsvetanov. Anledningen till att Bojko Borisov inte kan vara partiledare är en lag som förbjuder en borgmästare att vara ordförande i ett parti. Ännu en lag som tillkommit speciellt för att sätta krokben för Bojko Borisov.

** DPS representerar i huvudsak bulgarienturkarna i Bulgarien vilka utgör knappt 10% av befolkningen i Bulgarien. Partiet säger sig vara ett slags liberalt, centristiskt parti, men i praktiken har man agerat utan ideologisk kompass. Detta är nog en orsak till att partiet kunnat vara vågmästare i flera regeringar de senaste 15 åren, vare sig regeringen varit socialistisk eller mer högerdominerad.

*** Ordning, Lag och Rättvisa, förkortat RZS på bulgariska (på bulgariska Ред, законност и справедливост - РЗС), ett populistiskt parti utan tydlig vänster-högerprofil som står för en starkare centralmakt och påminner inte så lite om våra Sverigedemokrater enligt mig.