onsdag 27 maj 2009

Köra bil till och i Bulgarien

Detta var från början en kommentar på en fråga på mintur.se, men ju längre jag skrev, ju mer blev det en bloggpost. Dessutom en lång och lite ostrukturerad sådan. Därför postar jag den här på bloggen istället eftersom jag tror knappast en sån här lång text accepteras. Frågan var om någon hade erfarenhet av att bila till och från och i Bulgarien. Och det har jag ju.

Jag har bilat till och från Bulgarien samt i landet många gånger. Jag tycker inte att det är några särskilda problem som kan uppstå. Däremot gäller det förstås att vara medveten om vissa saker, men framför allt använda sitt sunda förnuft.

Jag brukar normalt åka via Ungern och Rumänien. Anledningen är främst att det är smidigare numera att åka via länder som är med i EU (inga köer, inga gränskontroller, inget grönt kort) samt att det är den närmaste vägen om man ska till Svartahavskusten.

Jag har åkt via Serbien på rutten Szeged – Subotica – Belgrad – Nis – Sofia en gång för länge sen. Fördelen med den vägen är bra vägar med mycket motorväg. Nackdelen är eventuell väntan vid gränserna samt höga vägavgifter för motorväg (se tex. här, 1000 serbiska dinarer är ca 110 kr). Tidigare kunde det finnas problem med polisen som tyckte om att bötfälla utländska bilister. Nu när läget har normaliserats tror jag inte det är ett problem längre. Jag tror dock att vägen genom Serbien är den snabbaste vägen trots allt.

Åker man via Rumänien finns två vägar i huvudsak beroende på var i Bulgarien man ska:
1. via Szeged – Arad – Timisoara – Vidin – Sofia; eller
2. via Oradea – Cluj – Bukarest – Ruse – Varna (eller Sofia).

Det första alternativet är klart kortast om man ska till Sofia och vill undvika Serbien.. Det andra alternativet är bäst om man ska till centrala Bulgarien eller Svartahavskusten. Men riktigt så enkelt är det förstås inte.

Fördelen med de första alternativet jämfört med det andra är att sträckan genom Rumänien är kortare: 42 mil jämfört med 61 mil. Sträckan i Bulgarien efter gränsen (Donau) till Sofia är 25 mil mot 31 mil om man åker över Ruse. Men alternativ 1 har några nackdelar. Mellan Rumänien och Bulgarien så korsar man Donau med en bilfärja vid Calafat – Vidin. Där har jag upplevt väldigt långa köer ibland. Det rapporteras att vägen i Rumänien mot Ungern och Szeged fortfarande är i dåligt skick. Det ska tilläggas att färjan är väldigt dyr. Färjan är en vanlig vägfärja typ sådana som Vägverket har i Sverige. Sist så kostade en enkel tur med bil 200 kr + 30 kr per person i bilen! Eventuellt kan någon annan avgift också tillkomma typ ekoavgift, hamnskatt (man kan aldrig riktigt veta). Ingen tidtabell finns, utan färjan går när den är full. Det finns ingen sajt för färjetrafiken.



Jag skulle nog undvika detta alternativ tills bron över Donau vid Vidin är klar (kanske under 2010, troligen senare). Då kommer även anslutningsvägarna att rustas upp får man anta.

Jag brukar som sagt var åka genom hela Rumänien via Oradea – Cluj – Bukarest och därefter in i Bulgarien via bron över Donau vid Ruse. Vägarna genom Rumänien för denna rutt är bra även om vissa delar är lite smala. Mellan Pitesti och Bukarest är det 90 km motorväg. Nackdelen är att det tar ganska lång tid eftersom vissa avsnitt har smala vägar som ringlar sig över Karpaterna. Det kan också vara väldigt mycket trafik på vissa sträckor. Å andra sidan är det bitvis väldigt vackert och pittoreskt och har man inte bråttom så finns det mycket att se. Om man går in på www.viamichelin.com så föreslår de en lite annorlunda väg som blir något kortare eftersom den inte går via Cluj. Om det är ett bättre alternativ vet jag inte. Hursomhelst, sträckan genom Rumänien är drygt 60 mil men räkna med 12 timmars resväg åtminstone.

För att få köra i Rumänien måste man betala vägavgift (rovinieta). Den kostar inte särskilt mycket, 3 €, för kortaste period som är 7 dagar. Jag har aldrig varit med att någon kollar detta, men man vet aldrig. Enklast är att köpa vägskattemärket på någon bensinmack. Spar kvittot bara eftersom det verkar som om inte bara klistermärket räcker som bevis om man blir kontrollerad.



Generellt så tycker jag det är enkelt och tryggt att köra bil i Rumänien. Visst är det hetsigare emellanåt, men inte så att jag tycker det är ett problem. Vägskyltningen på landsvägarna är bra. Däremot är den inget vidare i städerna där man lätt kan köra vilse. Med GPS är det kanske inget problem längre. För genom varenda by och stad måste man. Det finns nämligen inga kringfartsleder. Det skapar förvisso en större omväxling utanför bilrutan, men är lite drygt i längden om man bara är på genomresa. Likt Bulgarien så är det ofta mycket poliskontroller i Rumänien så ta det lugnt.

Mellan Giurgiu i Rumänien och Ruse så finns Vänskapens bro, 2,8 km lång byggd i stål 1954. Vänskapen var väl aldrig så där hjärtlig mellan länderna under kommunisttiden men en bro blev i alla fall resultatet av det proletära broderskapet. Bron i sig är faktiskt en sevärdhet. Nåväl, för att korsa bron får man betala en broavgift på 6 € (11 leva) om man åker från den bulgariska sidan. Från Rumänien kostar det 2,5 € mer (31 lei). Skillnaden i pris beror på att man på den bulgariska sidan (äntligen) slutat att se broavgifter som ett sätt att mjölka pengar av bilister. Där har Rumänien en liten bit att gå fortfarande. Jag vill påminna om att det är alltid enklast att betala i den lokala valutan.



Den bulgariska staden Ruse vid Donau är väl värd ett besök innan man ger sig vidare in i landet. I Ruse finns en del kvar av arkitekturen från det förra seklet vilket ger en centraleuropeisk atmosfär. Staden har varit känd för sin mångkultur vilket bland annat den i Ruse födde nobelpristagaren i litteratur Elias Canetti skrivit om.

Jag ska väl nämna hur jag tycker det är att köra bil i Bulgarien. Precis som i Rumänien så är det mer temperament i trafiken jämfört med Sverige. Men jag har aldrig tyckt det varit ett problem. Med normal uppsikt och körplanering så är det ganska lugnt att köra där. Det är främst i storstäderna som man får se upp lite då det kan vara ganska trångt med många bilförare som har bråttom och/eller försöker finna innovativa vägar att ta sig fram på. Att tuta otåligt vid trafikljusen kan vara en bra idé om någon väntar en mikrosekund för länge när det snart ska slå om till grönt.

Apropå trafikljus så kan det vara bra att veta att vanligtvis när det slår om från grönt till gult så slår det om från rött till gult för korsande trafik. Det kan alltså vara livsfarligt att köra mot gult.

En viktig sak som skiljer från i Sverige är att en del förare kör väldigt långsamt i sina gamla ryska bilvrak, medan andra kan komma farande i 150 km/h på landsvägen. Så, ha uppsikt både framåt och bakåt. Vill någon köra om trots att det är dimma och skarp högersväng så släpp förbi. Gör inte andras körstil (eller brist på det) till ditt problem. Ute på landsbygden är det inte ovanligt med fotgängare längs vägen nattetid. De har aldrig reflex så kör inte för nära väggrenen. Likaså så kan det finnas häst- eller åsnekärror ute på vägarna dag som natt. Se upp för dem, även om polisen har fått en del av dem att åtminstone ha reflexer.

En del av de idiotmanövrer man sett kan bero på rattfylla. Det är ett stort problem i Bulgarien även om jag ärligt talat sett få exempel på det. Men man bör ha det i åtanke framför allt kvällstid ute på landsorten. Tänk på att andra bilister inte är så skärpta. Ska du stanna, så stanna vid sidan om vägen om det går och använd varningsblinkers.

Det är inte obligatoriskt med halvljus dagtid på sommaren.

De större vägarna är numera i bra skick. Problemet är dock att de är smalare än våra svenska vägar vilket kan bli ett problem när vägen blockeras av lastbilar och traktorer och det är svårt att köra om. Motorväg finns det en del av. Man har i decennier haft en plan om att förbinda de största städerna med motorväg, men än så länge är man drygt halvvägs. De som finns är kring Sofia, Varna och Burgas. Den längsta motorvägssträckan är mellan Sofia och Stara Zagora (Zagorkans hemvist). Den passerar Bulgariens andra stad i storlek, Plovdiv.

Motorvägarna i Bulgarien har namn vid sidan om nummer. T.ex så heter den än så länge halvfärdiga motorvägen mellan Sofia och Varna Hemus. Hemus är det gamla namnet, förmodligen trakiskt, på Balkanbergen - Stara Planina. Motorvägen följer denna bergskedja och vissa bitar är väldigt vackra.

Motorvägen från Sofia till Burgas, som är byggd till två tredjedelar, heter Trakija efter slättlandet med samma namn. Anledningen är förstås att motorvägen ligger till stor del på denna slätt.



Likt Rumänien så måste du betala vägavgift, åtminstone för de större vägarna. Men att bara köra på småvägar för att undvika avgift är lika opraktiskt som det är dumsnålt. Avgiften för en vecka (den kortaste varianten) är 10 leva (ca 50 kr), för en månad 25 leva (ca 130 kr) samt för ett år 67 leva (ca 350 kr). Enklast köper du klistermärket – vinetka (винетка) på någon bensinstation. Jag har aldrig varit med om att man kollat detta men man vet aldrig.



Viktigt att veta är att man måste ha brandsläckare, reflexväst samt förstaförbandsväska med i bilen. Jag har aldrig blivit kontrollerad för detta, men varför chansa. Grönt kort behövs inte längre. Hastighetsgränserna är som i Sverige (nästan): 50 km/h i städerna, 90 km/h på landsväg samt 120 km/h på motorväg. Detta gäller generellt men andra hastigheter kan förekomma men skyltas då.

Apropå skyltar: är inte skyltarna med sådana där konstiga bokstäver som finns i Ryssland? Jo, men alla större vägar har numera ”tvåspråkig” skyltning varför navigeringen inte torde vara ett problem. Även på de mindre vägarna så sätts allt mer för oss förståeliga skyltar upp. Fast, ska man köra omkring en del i Bulgarien gör man klokt i att åtminstone lära sig det kyrilliska alfabetet eftersom många skyltar fortfarande är med detta alfabet.

Parkering är oftast gratis i städerna om du kan hitta plats. När städerna planerades under kommunisttiden så kunde man inte föreställa sig att nästan alla skulle ha bil. Därför är det brist på parkeringsplatser i framför allt storstädernas centrum. Vissa delar kan dock ha avgift men då är det skyltat. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att det finns fler lediga platser. Bulgarerna parkera där det går, oavsett om det är tillåtet eller ej. En trottoar kan ju vara en förträfflig parkeringsplats. Det är alltid frestande att ibland göra det enkelt för sig och ta efter, men som vanligt gäller det att vara lite försiktig. Du kan faktiskt få en sån där metallpryl på ett hjul, eller rent av få bilen bortflyttad. Även om böterna inte når upp till svenska nivåer så är det ganska krångligt att lösa ut sin bil, i synnerhet om du inte kan bulgariska.

Det blir allt vanligare att man inför s.k. blåa zoner i de bulgariska städerna där all parkering kostar pengar, normalt 1 lev per timme. Antingen köper du en biljett eller så kan du använda SMS-betalning. Det finns t.ex. i Sofia men det funkar inte att använda ett utländskt abonnemang. Du måste ha ett bulgariskt. Fördelen är dock att du får en påminnelse innan tiden går ut och du kan förlänga parkeringstiden med ett nytt SMS. I Sofia är parkeringstiden i den blåa zonen max 2 timmar.



Så efter allt detta, varför ska man överhuvudtaget ta bilen till Bulgarien eller hyra bil där? Jo, det är för att det är i praktiken det enda sättet att se och besöka de flesta av Bulgariens sevärdheter. Utan bil är det mycket svårt att ta sig runt i de bulgariska bergen eller att t.ex. besöka några av de otaliga klostren.



Du kan besöka Belogradchiks märkliga och mäktiga stenformationer norr om Sofia. Du kan enkelt åka till det mäktiga Rilaklostret uppe i Rilabergen söder om Sofia. Varför inte besöka en typisk bulgarisk by i klassisk bulgarisk 1800-talsstil som Zjeravna, Koprivsjtitsa eller Arbanasi. Det är charmigt så det förslår, i synnerhet de färgglada byggnaderna med fascinerande snickarglädje. Där finns också mysiga men samtidigt moderna små familjehotell, eller ibland äldre hus som byggts om för att ta emot turister, nytt och gammalt på samma gång. Annars så finns billiga och bra hotell numera i de flesta städer. Det du kommer att uppleva har ingenting med massturismen på Svartahavskusten att göra.



Vill man verkligen göra något annorlunda som är så långt ifrån kustens partyliv som möjligt så kan man övernatta på ett kloster. Faktum är att de flesta bulgariska kloster tar emot gäster och erbjuder övernattning och ofta även mat för en billig penning. Fast förvänta er inte toalett och dusch på rummet.

Uppdatering 2010-02-23
Från och med den 2 april finns en ny färjeförbindelse över Donau.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Underbar redogörelse. Tack.
Hälsningar Vasilij Bergman

Szinbad sa...

Mycket fin och förstålig "rak på sak" beskrivning! Vi skall åks på en fin rundtur i Augusti: Sverie-Polen-Ungern-Romania-Grekland-Albanien-Montenegro-Serbien-Ungern-Tjeckien-Polen-Sverige.
Vi tänkte ta oss från Sofia mot Sarti /Grekland. Sofia-Velingrad-Gotsche Delchev -Kato -Sarti. Har Du några tips för oss, några sevärdigheter? Finns några ställen som man kanske borde stanna? Vi planerar 2 dagar för den här rutten, men det kan vi ändra.
Vi åker MC 2 pax.
Cheers, Zsolt

Anonym sa...

Hej
Jag ska köra till Varna nu i september och undrar om du har tips på hur vi ska lägga upp resan. Vi vill inte övernatta i Rumänien iallafall, så långt vet vi. Sen har vi tänkt att åka båten till Gdansk från Nynäshamn.
Sen är vi ganska oplanerade. Dock så vill vi komma fram så fort som möjligt och inte stanna och se sevärdheter.
Vi kommer köra fram och tillbaka två gånger per år framöver så vi hinner det då vi inte har bilen full med grejer.

Kontakta mig gärna på pswing@snt.se

Anonym sa...

Mycket bra beskrivningar! Mycket användbart vad jag kan bedöma. :-)
Tack!