lördag 29 maj 2010

Med storebror i trafiken

I Bulgarien liksom i många andra länder måste man betala en särskild vägskatt för att få köra på vägarna i landet. För detta ändamål får man då köpa en klisterlapp kallad винетка vinetka (av franskans vignette) att sätta på framrutan. Kostnaden för en personbil är 67 leva (ca 330 kr) för ett år. Det går även att köpa för en vecka eller en månad också till ett lägre pris. Alla måste betala, även de som bara är på väg genom landet. Det är sällan det kontrolleras, men som utlänning löper du större risk att stoppas av polisen varför det är dumt att chansa. Däremot väljer många bulgarer att strunta i detta då t.ex. städer, byar och mindre vägar är avgiftsfria.



Rörelsefriheten kan ha ett pris

Avtalet med återförsäljarna av dessa stickers går ut 2012. Tanken har varit under en tid att sluta med detta och hitta en smidigare lösning. Efter att ha varit på en internationell konferens med deltagare från USA och anda EU-länder så har nu ministern Rosen Plevneliev nu lagt fram vad som väntar Bulgariens bilister om ett par år.

Tanken är att istället för en klisterlapp så ska alla bilar utrustas med ett chip med GPS. Ministern säger att det inte ska bli dyrare men att staten kommer att få in upp till fyra gånger mer pengar eftersom man då kan kontrollera vilka bilar som åker på avgiftsbelagda vägar utan att betala för sig. Systemet ska så småningom även möjliggöra ett system där man betalar olika beroende på vilken typ av väg man åker på och på hur många kilometer man kör.

Detta låter ju jättebra om man bara glömmer en aspekt - integritetsaspekten. Detta system gör att staten i realtid kan se exakt var alla Bulgariens bilar befinner sig. Detta ska då ske i ett land som har väldigt svårt att göra upp med sitt totalitära förflutna vilket bland annat resulterat i en av Europas största polisstyrkor och gamla agenter på allehanda poster inom såväl det offentliga som privata. Att då använda fordonens motsvarighet till fotboja känns som om det skulle kunna sluta illa.


Fotboja - så att staten vet att du håller dig inom gränserna

Det finns en oro som jag delar att jakten på den perfekta rättsstaten gör att tryggheten vinns på bekostnad av friheten. För tillfället leds Bulgarien av folk med bakgrund inom rättsstatens våldsmonopol - polisen. Liksom många andra inom Bulgariens ledande elit är de fostrade under kommunisttiden när ett av "ingångsvärdena" var att folk inte är att lita på samt att man måste veta vad folk gör. Tidskriften Economists tog häromdagen upp detta i en artikel Guarding the guardians - A welcome onslaught on corruption raises some fears of a police state.

Man skulle kunna tänka sig ett system där bland annat bil- och bränsleskatt anpassas till att ge inkomster motsvarande chipavgiften. Då får staten in sina pengar samtidigt som integriteten inte blir lidande. Fast det är ju klart - det är ju själva övervakningen som lockar i det nya systemet. För att få ett tryggt samhälle så får inte integriteten stå i vägen.

Man skulle kunna hoppas att EU skulle balansera detta då man sägs stå för demokrati och ökad frihet. Tyvärr så har övervakningsnojan också tagit ett grepp om även dess institutioner i jakten på ökad trygghet för medborgarna.

EDIT 2010-05-30
Jag missade att president Parvanov hade kommenterat detta igår. Till nyhetsbyrån BTA sade han bland annat:
"Det sker märkliga saker. Det kan inte undgå någon att tillsammans med de nödvändiga åtgärderna för att få bukt med brottsligheten så kan vi även bevittna tämligen radikala handlingar som går över gränsen och som är en del av strävan att så rädsla i samhället."



Premiärminister Borisov kommenterade det senare samma dag genom att säga att för honom är det klart att presidenten agerar opposition för att tillsammans med Socialistpartiet BSP och det "turkbulgariska partiet" DSP åter komma till makten. Presidentens uttalande innehåller inte ett gram sanning sade han vidare.


Man kan fråga sig hur uppriktig presidenten är i sitt engagemang för rättsstat och integritet, men  sättet som han bemöts av Borisov pekar ju verkligen på att man bör oro sig för just detta. Borisov har ett uppdrag och det verkar av rent oförskämt enligt honom om någon ens dryftar sig till att vilja ha en diskussion om hur det sker.

fredag 28 maj 2010

Schlagerfiasko

Igår blev det klart att vare sig Bulgarien som Sverige kommer att gå vidare till lördagens final i Eurovisionschlagerfestivalen. Det är väl inte så mycket att säga om det egentligen. Men det som ändå fick mig att fatta tangentbordet för några rader är en halvseriös iakttagelse jag gjorde igår. Bulgariens låt, Ti si angel, var ändå rätt hyfsad och hade en potential att åtminstone nå finalen. Men nu blev det inte så. Sorgen i Bulgarien är stor men ändå en viskning i ett vattenglas jämfört med traumat i Sverige.

För många deltagare är det en faktor som har stor betydelse, förutom en hyfsat bra låt, för att kunna gå vidare. Det är en stor och aktiv diaspora. Det är därför som t.ex. Turkiet, Serbien, Bosnien och Grekland kan räkna med ett stort antal röster från de länder där många personer med rötter därifrån bor. De kan i princip alltid räkna med att åtminstone nå finalen.

För Bulgarien var det därför sämsta tänkbara startfält möjligt igår. Vare sig Grekland, Italien och Spanien fick vara med och rösta igår. Det är de länder med stora kontingenter bulgariska invandrare, i synnerhet Grekland och Spanien. Eventuella kompisröster skulle Bulgarien ha kunnat få från Makedonien och Serbien och möjligen Grekland. Alla dessa tävlade redan i tisdags.

Nu vet jag inte hur nära eller avlägset de icke kvalificerade länderna var en finalplats, men om Bulgarien föll på målsnöret så hade diasporans och grannländernas röster definitivt spelat en avgörande roll. Så mitt tips till Bulgarien till nästa år är att dels ordna en bättre låt, dels se till att de är i semifinal med "rätt" länder.

Dåliga lån

Nu kommer nya oroväckande uppgifter när det gäller Bulgariens ekonomi. Enligt den senaste statistiken från Den bulgariska centralbanken så har andelen dåliga lån under april månad ökat från 12,57 % till 13,66 % gällande alla slags krediter. I pengar räknat så uppgår dessa dåliga lån nu till 5,3 miljarder leva (drygt 26 miljarder kronor). Bankernas totala utlåning har sjunkit en aning och är nu på 49,76 miljarder leva (248 miljarder kronor). Krediter för bostad och företag är de enda typerna av krediter som har ökat en aning.

Jag får kanske ta och uppdatera den där inlägget om Bulgariens ekonomi. Situationen är kanske mer lik den i Lettland än jag trodde. Fast då får man ha i minnet att bara Swedbank hade utestående lån i Lettland förra året på 70 miljarder kronor varav en stor del är mycket osäkra fodringar. Men det är förhoppningsvis inte lika illa som i Spanien.

EDIT: 2010-05-29
Jag såg nu en annan indikation på att den bulgariska ekonomin är i nedförsbacke. I tisdags meddelade finansministeriet att de drar tillbaka en emission av statsobligationer med löptid på 10 år. Anledningen var att marknaden satte räntan till hela 7 %, tre månader tidigare var den 5,8 %. Investerar bedömer att risken har ökat betydligt, alltså att de åtgärder Bulgarien tagit eller säger sig vilja ta inte har imponerat på aktörerna på den internationella finansmarknaden.

Jag misstänker att det är Bulgariens uppenbara avsikt att hellre använda valutareserven än att genomdriva ett tufft ekonomiskt reformprogram som fått marknaden att nedvärdera de bulgariska statsobligationerna. Finansministeriet tjurar därför och säger i ett pressmeddelande att omvärlden i princip har fel. Ministeriet säger att om det ska vara på det viset så har Bulgarien de medel man behöver ändå. Emissionen skulle alltså ha varit någon slags bra att ha emission. Det låter mer som en dålig bortförklaring som än mer stärker misstankarna att regeringen vill nalla ordentligt av valutareserven.

Uppdatering inlägg

Jag har lagt till lite ny information i inlägget Sunny Beach - ett svårstyrt pastorat.

torsdag 27 maj 2010

Dödsnumret i Bulgarien

Svensk press citerade igår en artikel från brittiska Telegraph som handlade om ett dödens mobilnummer i Bulgarien. Tre personer har innehaft numret 0888 888 888 och alla tre har dött. Mobilföretaget M-Tel har nu tagit bort numret så att ingen mer kan använda detta. Av oss i kanske denna företeelse uppfattas som kuriosa, men det som fick mig att skriva lite är att detta ger en liten inblick i den bulgariska undre världen.

Numrets första innehavare var den tidigare chefen, Vladimir Grasjnov, för dåvarande Mobiltel, nu M-Tel. Han avled i cancer 2001, 48 år gammal. Rykten säger att han blev förgiftad av konkurrenter. Inte den minsta antydan till bevis har dock presenterats.

Sedan togs numret över av en viss Konstantin Dimitrov. Han är dock mer känd under smeknamnet Kosjo Samokovetsa. Han började sin färd mot rikedom med att bland annat sälja potatis från staden Samokov för en 15 år sedan. Han gjorde dock snabb karriär inom den undre världen, bland annat genom att jobba för det ökända försäkringsbolaget VIS. Detta företag var ett av flera försäkringsbolag som egentligen var fasader för bl.a. beskyddarverksamhet. Det var genom detta företag han 2000 kom i kontakt med Mobiltel när de skulle expandera i Bulgarien och öppna ett antal regionala kontor. Jag vet inte vad uppdraget gick ut på men jag antar att det har att göra med att Mobiltel ville försäkra sig om att deras olika kontor fick det ”försäkringsskydd” som var nödvändigt. Jag antar också att han då fick de kontakter som möjliggjorde för honom att komma över det fatala mobilnumret.

Just detta telefonnummer antyds i Bobi Tsankovs bok Тайната на мутрите (ungefär Mafiosinas hemlighet) som jag skrivit om tidigare. Där berättar författaren hur han av Konstantin Dimitrov fick ett SIM-kort med telefonnumret 0888 888 826. De tio mest betrodda, familjen som han kallade dem, hade alla ett mobilnummer som började med 0888 888 8XX. De sista två siffrorna var alla i följd. Jag förmodar att det var främst fåfängan som fick Dimitrov att skaffa dessa mobilnummer eftersom det liksom i Sverige är svårt, eller framför allt mycket dyrt, att skaffa dessa speciella nummer. Men en praktisk tillämpning finns ju också misstänker jag. Dessa nummer var förmodligen väldigt välkända i den undre världen och en person som kunde visa att han hade ett av Dimitrovs ”familjenummer” måste man möta med respekt.

Som sägs i artiklarna så mördades Dimitrov i Amsterdam 2003. Av någon anledning tycker Telegraph att hans mördare ska ha koppling till den ryska maffian. Det låter kanske lite mer spännande så. Men spekulationerna i Bulgarien kring hans mördare har kretsat kring en serbisk mafiot och yrkesmördare, Sretan Josić, en person som blev förmögen och fruktad i en av de omfattande smugglingshärvorna kring embargot mot Ex-Jugoslavien på 90-talet. Han antas ligga bakom flera mord i Bulgarien.

På oklara vägar tog en Konstantin Disjlev över numret efter Dimitrovs död. Han i sin tur mördades för fem år sedan i maj 2005 utanför restaurang Taj Mahal i Sofia. Disljev som inte var en känd person på samma sätt som Dimitrov hörde ändå till en av de stora gangsterna i Bulgarien. Han var kompanjon till den ökände Evelin Banev, kallad Brendo. Brendo som fortfarande är i livet är en lite säregen gangster i Bulgarien. Han har en ovanligt låg profil, av bekanta beskrivs han som försiktig och klok, och rör sig ofta ute utan sällskap av biffiga livvakter. Jag antar att hans skydd består i att den som ger sig på honom gör det med livet som insats. Brendo har dragit in enorma summor på framför allt pengatvätt i samband med kokainsmuggling.

Det antas att mordet på Disljev var en varning till Brendo då en försändelse på 819 kilo (!) kokain hade beslagtagits utanför Spanien tre månader tidigare. Disljev var ansvarig för försändelsen som gick enligt en smugglingsrutt som Brendo hade organiserat. En märklig omständighet är att Disljevs mor blev mördad två år senare när hon skulle vittna mot Brendo. En av Brendos medåtalade var Disljevs änka Desislava. Men som i andra maffiarelaterade rättegångar i Bulgarien så återstår det fortfarande att få Brendo fälld.

Slutligen så blev jag lite nyfiken på var Telegraph hittade uppslaget till denna artikel. Så vitt jag kan förstå så den sitt ursprung i en artikel från den 20 maj i den bulgariska skvallertidningen Skandalno. Denna tidning liknar inte någonting vi har i Sverige. Den blandar vanligt skvaller kring kändisar med avslöjanden från korruptionens och brottslighetens Bulgarien. Dessa artiklar är ofta spekulativa men det går inte att komma ifrån att de lika ofta tycks stå på någon slags fast grund. Jag misstänker att det är journalister och whistle-blowers som står bakom mycket av materialet i frustration över att det inte går att få ut det i den mer seriösa pressen.

söndag 23 maj 2010

Time skriver om Bulgarien

Tidskriften Time har publicerat en intervju med premiärminister Bojko Borisov under rubriken How to Clean Up Bulgaria. Där konstaterar Borisov att hans största fördel är att han inte har några vänner. Detta ska tolkas i betydelsen att han inte har någon lojalitet att ta hänsyn till när han ska städa upp i landet.

Time nämner att Bulgarien visar få tecken på att ta sig ur EU:s "nedflyttningsserie" vad det gäller ekonomi och brottsbekämpning. Anledningen står att finna i hur Bulgarien gick från kommunism till marknadsekonomi och demokrati för 20 år sedan. Många var de som utnyttjade sin ställning till att berika sig när de nya tiderna kom. För att detta skulle kunna ske var även rättsapparaten tvungen att hållas svag varför man på köpet fick en organiserad brottslighet som har tagit ett grepp om hela samhället. Reformarbetet möter alltså inte bara politiskt motstånd, utan kan vara direkt farligt. Time nämner att sedan 1992 har 191 kontraktsmord skett i Bulgarien. Jag kan väl nämna att endast några få av dem har lett till åtal.

Borisov som vann en jordskredsseger i parlamentsvalet förra året måste nu leva upp till de stora förväntningarna som väljarna har. Hittills har dock resultatet varit magert sett till avgjorda domar. Time tar upp exemplet Galevi som jag nämnt tidigare. Bristen på resultat är även någonting som EU har synpunkter på.

fredag 21 maj 2010

Rökta rökare

Igår lyckades parlamentet att göra en löjlig lag ännu löjligare. Jag har tidigare skrivit om den märkliga lagen om utegångsförbud för ungdomar. Nu har den kolliderat med en lag som reglerar rökning på caféer och restauranger.

Resultatet var först en lag som skulle förbjuda ungdomar under 18 år att få tillträde dagtid till lokaler där rökning är tillåten. Däremot skulle de vara välkomna till samma lokaler kvällstid om de bara hade en myndig följeslagare. Denna inkonsekvens upptäcktes strax innan lagen skulle träda ikraft varför parlamentets hälsoutskott snabbsammankallades kvällstid för att fixa till lagförslaget.

Resultatet blev en lag som är mer konsekvent men ändå helt obegriplig. Nu får inte ungdomar tillträde till nöjeslokaler vare sig dag- som kvällstid där rökning förekommer, även om de har en myndig följeslagare. Tidigare kunde en tonåring mellan 14 och 18 år gå på t.ex. ett diskotek efter kl. 22.00 endast i sällskap med någon myndig. Eftersom rökning förekommer på i princip alla diskotek och andra nöjesinrättningar så stängs dessa ungdomar ute numera.

Men den viktigaste konsekvensen är ju det snurriga att kompromissen innebär att staten förbjuder ungdomar att beträda lokaler där det röks, istället för att förbjuda rökning där ungdomar finns. Det är alltså inte hälsoaspekten som ytterst varit styrande i beslutsfattandet.

Förklaringen till de skruvade lagarna ligger dels i att parlamentsledamöterna som regel inte verkar särskilt engagerade i själva lagstiftningen om man inte har personliga intressen att bevaka, utan det får bli som det blir. Dels beror det på att man tagit hänsyn till andra intressen - i det här fallet tobaksindustrins intressen.

Den senaste tiden har det funnits en press på parlamentet att begränsa rökningen i Bulgarien. Från att rökningen varit tillåten i princip överallt så blir allt fler platser rökfria. Det sker både frivilligt som genom lagstiftning. Det är en process vi känner igen från övriga Europa.

Det finns dock ett aber. I Bulgarien finns det ungefär 3,5 miljoner rökare. Det är nästan 50 % av den 7,5 miljoner stora befolkningen. Samtidigt är Bulgarien en stor tobaksproducent. Mycket av denna produktion går till den egna marknaden. Det finns alltså starka intressen som inte ser så välvilligt på en minskning av rökningen då den omsätter stora belopp. Den största aktören är det statliga företaget Bulgartabak vars märken dominerar den bulgariska marknaden.

Den bulgariska staten sitter alltså på två stolar då man dels måste arbeta för en bättre folkhälsa, dels måste skydda sina ekonomiska intressen. Fast egentligen sitter man på tre stolar eftersom tobaksbönderna är en ganska inflytelserik grupp som mottar statsstöd på hundratals miljoner kronor varje år. Dessa måste man hålla sig väl med, i synnerhet då det är nästan bara bulgarienturkar som är sysselsatta inom denna näring. Att avveckla tobaksjordbruket skulle lätt förvandlas till ett etniskt problem.

Ett sätt att lösa åtminstone en del av trovärdighetsproblemet vore ju att sälja Bulgartabak eftersom mycket av statens inkomster ändå borde komma från punktskatter. Dessutom skulle försäljningen vara ett välkommet tillskott i statens kassakista i dessa kristider. Samma Bulgartabak uppges dock av självaste finansministern Simeon Djankov tjäna grova pengar på att smuggla in sina egna cigarretter i Bulgarien, någonting som förnekas av Socialistpartiet. En försäljning av företaget är alltså ett politiskt problem och lär väl därför inte bli av de närmaste åren.

Hursomhelst, i parlamentets försök att minska rökningen, bekämpa ungdomskriminaliteten samt hålla tobaksindustrin lycklig så blir det pannkaka av alltihop. Men det som verkligen sätter fingret på symbollagstiftningen är att denna lag inte kommer att tillämpas på turistorterna vid Svarthavskusten. Där gäller varken utegångs- och rökförbud för unga turister som spenderar stora mängder pengar. När upplevde någon svensk 16-17 åring sist  att man frågade leg på Den Glade Viking.

söndag 16 maj 2010

Trottoarpoliser

Jag läste häromdagen en rätt så bitsk analys över tillståndet inom det bulgariska rättsväsendet. Författaren, Svetlana Georgieva, ondgör sig i tidningen Dnevnik rätt rejält över den fasadaktiga symbolpolitik som så ofta förekommer i Bulgarien. Det är ju ett ämne även jag gärna kommenterar. I botten ligger inte bara att man gör det enkelt för sig genom att stifta dessa symboliska lagar, utan också att politikerna vill maskera bristen på riktig handlingskraft.

Bakgrunden är denna. Den bulgariska trafikpolisen (förkortad KAT*) har fått en ny uppgift: att kontrollera uteserveringars tillstånd. Det som ska kontrolleras är inte nykterhet och serveringstillstånd, utan den rent fysiska placeringen av bord och stolar på trottoarer. Varje kafé, bar eller restaurang som vill ha en uteservering måste söka tillstånd för detta. Den som söker tillstånd måste visa hur bord och stolar ska placeras bl.a. för att inte blockera framkomligheten för fotgängare. För detta betalas en avgift på 400 leva (knappt 2000 kronor), lite dyrt kan tänkas då det motsvarar en normal månadslön. Småcaféer som ligger lite avsides tycker nog också att den är orättvis hög. Men hur som helst, inget konstigt med en tillståndsprocedur. Så är det ju här också.

Men det som är lite märkligt är att dessa tillstånds söks hos trafikpolisen. Avgiften är enligt ett regeringsdekret. Dessutom, för att tillståndet ska gälla så måste först en trafikpolis på plats kontrollera att möblerna är placerade enligt sökt tillstånd. Detta är t.ex. i Sverige en kommunal fråga. Tillstånden följs även upp av kommunala tjänstemän. Fast nu kanske läsaren undrar vad detta är att yvas över.

Är det ert bord?

Jo, det finns en stor ironi här som är mer än tydlig för bulgarerna. Jag kan bara instämma i författarens ironi i att det är ju bra att trafikpolisen äntligen tar sig upp på trottoaren eftersom det är där Sofias bilar befinner sig (detta gäller alla städer). Det är ju på trottoaren de står parkerade och hindrar varje försök för fotgängarna att ta sig fram. Då kan ju polisen medan de räknar bord och stolar notera alla bilar som står däremellan och undra vad de gör där. Kanske kommer de även att notera hur mödrar drar sina barnvagnar på själva vägen och inte på trottoarerna och undra varför de gör så. Kanske kommer de även att notera alla de bilar som står parkerade vid korsningar och effektivt hindrar sikten för alla bilister som försöker komma helskinnade över. Kanske kommer de till och med att notera hålen i vägarna som får Sofias gator att likna ett månlandskap med alla sina kratrar. Dessa kratrar, som förutom att ha sönder bilarna, även är stora trafikfaror när bilisterna försöker kryssa emellan dem.

Fast det är ju bara förhoppningar då just bordsräknandet ger friska pengar i den statliga, svältfödda kassakistan. Tryggheten för invånarna verkar inte särskild prioriterad hos ordningsmakten. De småskaliga företagarna som caféägare är inte heller förvånande då de åläggs ännu en byråkratisk börda som kostar pengar. Det är aldrig åt andra hållet.

Men anledningen till att jag förärade bloggen denna historia är att ovanstående pekar på ett problem på en mer övergripande, politisk nivå. Den finansiella krisen utsätter den bulgariska budgeten för stora påfrestningar. Det finns en stor och tämligen ineffektiv statlig förvaltning som behöver trimmas både i betydelsen göras mer vass och i betydelsen beskäras. Inrikesminister Tsvetan Tsvetanov har nu gett sin ofantligt stora poliskår ännu en arbetsuppgift, en arbetsuppgift som ger pengar dessutom. Det kan han behöva eftersom han han inte har lyckats ge besked om nedskärningar inom sitt departement - analysen pågår.

Tsvetanov försöker uppenbart bevara sitt departements personalstyrka intakt. Den uppgår till 60.000 anställda varav de flesta är poliser av olika slag. Det är en mycket hög siffra och enligt Eurostat går det 615 poliser på 100.000 invånare i Bulgarien. Endast Cypern har en högre siffra, men har å andra sidan en stilleståndslinje att bevaka över hela ön. Jämför detta med Sverige som har 17.900 poliser vilket gör 197 poliser på 100.000 invånare. Polistätheten är alltså drygt tre gånger högre i Bulgarien.

Det som artikelförfattaren liksom jag då frågar mig är vad man får för alla de pengar som denna stora poliskår kostar. Jo, en sak får man. Det är gratis polis-teve som visar hur den bulgariska polisen griper allehanda misstänkta brottslingar i bästa Hollywoodstil. Maskerade poliser med automatvapen som ser ut som en SWAT-styrka på steroider slår in dörrar, slänger folk på golvet och bojar dem, allt under högljudda kommandon. Sedan brukar kameran zooma in dessa gripna, eventuella pengabuntar, vapen, allt utan någon som helst tanke på integritet eller det faktum att dessa personer faktiskt inte är dömda än. Dessa bilder erbjuds sedan media som naturligtvis inte kan motstå att visa lite polisaction i sina nyheter. För säkerhets skull har polisen haft ett eget program på den statliga tevekanalen BNT kallat Aktsija (Aktion). För tillfället ges det dock inte men kan förväntas återkomma.

Dessa gripande verkar ju annars vara tämligen odramatiska och skulle nog ha lösts av den ordinarie polisen i de flesta länder. I synnerhet när man griper en ex-minister på sjukhus. Fast egentligen så handlar detta om en illusion av handlingskraft på samma sätt som vissa lagar. Det är nämligen så att lika högljudd som den polispropaganda är, lika tyst är det från domstolarna. Av alla de arresteringsshower som givits på teve det senaste året så har knappt något fall lett till några fällande domar. Många av dessa ärenden ligger dessutom fortfarande hos åklagarna eller förundersökningsledarna. Det är därför som förtroendet för polisen förblir lågt trots häftig polisaction. Det är mycket skrik för lite ull.

Vardagsbrotten är ett stort problem för medelbulgaren; inbrott, bedrägerier och skadegörelse är en pågående plåga som den mångtaliga bulgariska polisen inte rår på. Ett annat exempel på hur märkligt polisen arbetar är att i Bulgarien finns inga flygande kontroller. Trafikpolisen eller patrullerande polis föredrar att vara parkerade på fasta kontroller i hopp om att någon kriminell ska passera. Kanske de vilar efter tunga pass med bordsräkning. Men utanför dessa kontroller, som är väl kända av alla, så kan laglösheten härja.

Att trafikpolisen ska kontrollera bord och stolar är därför ännu en spik i kistan för förtroendet för den bulgariska polisen. För medelbulgaren så gör polisen allt utom att just göra det som den borde göra. Med tanke på antalet poliser borde den kunna göra mycket.

EDIT 2010-06-21
Tidningen Dnevnik bjöd oss på följande fakta för en vecka sedan:
Sedan den 17 december [förra året] till mitten av juni så är antalet arresterade vid polisen operationer kring 243 personer, antalet häktade kring 55. Och kanske viktigast - inte en enda av polisens förundersökningar har lett till åtal.

I rättvisans namn ska jag kanske tillägga att förundersökningarna i de flesta fall dragit ut på tiden, men kommer nog att leda till åtal så småningom. Men kontrasten mellan de högljudda aktionerna och det svåra bevisläget efteråt som får rättvisans maskineri att krypa fram på ettans lågväxel är iögonfallande. Men jag kan ändå inte låta bli att återge den vits som berättades under kommunisttiden och som ekonomen Jordan Mateev kom att tänka på när han kommenterade polisens och åklagarnas effektivitet (lite fritt omarbetat):
En man såg hur en arbetare grävde en grop med stor möda som sedan en annan arbetare fyllde igen med lika stor möda. Mannen kunde till slut inte låta bli att fråga vad de egentligen gjorde. Männen förklarade att de planterade gran. Aha, sade mannen men varför sätter ni inga plantor? Männen svarade att mannen som skulle göra detta inte hade kommit till jobbet.


* För en gångs skull sammanfaller de latinska och kyrilliska bokstäverna eftersom förkortningen skrivs KAT på bägge alfabeten.

Ivan Kutuzov

fredag 14 maj 2010

Ekonomitrassel i Bulgarien

Som jag tidigare skrivit så har Bulgarien i flera år haft en hyfsad budgetdisciplin och undvikit större underskott. Detta har dock inte helt motsvarat den ekonimiska utvecklingen i landet där uteblivna investeringar och effektiviseringar bland annat lett till dålig löneutveckling, och inte minst, till problem på intäktssidan i de offentliga finanserna. För tillfället håller ett stort budgetunderskott på att byggas upp. Samtidigt verkar ledande politiker oense vad som behöver göras. Premiärminister Bojko Borisov verkar anse att om staten kan finansiera stora projekt som motorvägsbyggande så har man råd. Andra undrar förstås varifrån dessa pengar ska tas ifrån och skulle hellre se en översyn av statliga projekt, stödpengar och effektiviteten i förvaltningen.

Flera pekar på exemplet Estland som en förebild. Estland var ju riktigt illa ute för ett par år sedan men haft en imponerande återhämtning. I dagarna kröntes framgången med en inbjudan til eurozonen av Europeiska kommissionen. Bulgarien å sin sida fick motta av samma Kommission en besk procedur för länder med för stora budgetunderskott.

Detta bekräftade förstås såväl den positiva utvecklingen för Estland som den negativa för Bulgarien. Det förväntas nu att Estlands kreditvärdighet kommer att förbättras, medan Bulgariens riskerar att skrivas ned om inget görs snarast. På detta kommer de estniska medborgarna att vinna medan de bulgariska kommer att förlora. Bojko Borisovs försök att upprättahålla en fasad av goda finanser riskerar att rämna och förtroendet för hans regering kommer likt föregångarnas att sjunka till en bottennivå. Jag tycker mig ana en konflikt mellan Borisovs till synes keynesianska approach med att stimulera ekonomin med stora budgetunderskott och finansministerns mer restriktiva synsätt enligt den Österrikiska skolan.

Min åsikt är att om Borisov fortsätter som han gör så kommer krisen att förlängas eftersom de tuffa reformer som krävs skjuts på framtiden. Det finns en risk att Bulgarien fortsätter på den grekiska vägen. Tack och lov så verkar just den grekiska krisen gjort fler uppmärksamma på hur skenande budgetunderskott leder till helvetet. Europeiska kommissionens medicin för Bulgarien är vid en närmare titt inte fullt så pessimistisk som den verkar. Den säger bland annat att underskottet för 2009 är en tillfällighet och att det finns en chans att det inte upprepas om budgeten hålls i balans. Något måste dock göras snart och det är upp till Borisov att ta det initiativet.

Berbatov tackar för sig

Bulgariens mest framgångsrike fotbollspelare efter Hristo Stoitjkov, Dimităr Berbatov*, meddelar att han inte längre kommer att spela för det bulgariska landslaget. Han sade på en presskonferens att han tidigare bestämt sig för att om saker och ting inte gick planenligt när han blivit 30 så skulle han lägga av för att ge yngre spelare chansen. Med detta menade han att det bulgariska landslaget har haft få framgångar de senaste åren. Enda gången som Bebatov har spelat för Bulgarien i en större turnering var i EM i Portgal 2004. I den turneringen förlorade man alla matcherna inklusive förnedrande 5-0 mot Sverige. Sedan dess har man inte kvalificerat sig till vare sig EM som VM.

Berbatov som nu har en framgångsrik karriär i Manchester United säger att han har inga planer på att lämna Manchester United. Han vill spela kontraktstiden ut för att sedan bestämma sig. Han hade dock inte informerat Manchester Uniteds manager, Alex Ferguson, om sitt beslut att lägga av med landslagsfotboll. Berbatov sade att han räknar med att den informationen når honom ändå.

Man kan ana en besvikelse över att han inte fått kröna sin karriär med en större framgång för landslaget. Berbatov som gjort 48 mål på 77 landskamper är Bulgariens främste målspottare någonsin. Hristo Stoitjkov lyckades på 83 matcher i landslaget göra 37 mål men har en betydligt större legendstatus än Berbatov, inte minst beroende på framgången i VM 1994.

Fast Berbatov har ju en chans kvar att ta revansch på Stoitjkov. Hristo Stoitjkov var Bulgariens tränare 2004–2007 men fick inga framgångar att lägga till meritlistan. Om Berbatov så småningom väljer att bli landslagstränare så är det nästan en bedrift att inte få ett bättre resultat än Stoitjkov.


* Berbatov uttalas med betoningen på a:et, Berbatov.

tisdag 4 maj 2010

Sunny Beach - ett svårstyrt pastorat

Detta blev en lite halvtråkig postning om Sunny Beach eftersom den handlar om en del av maskineriet bakom turistorten och inte om fest och fylla. Men har man det minsta intresse för hur saker och ting fungerar i Bulgarien kan nog ha ett visst nöje av inlägget ändå.

Många som varit i Sunny Beach har nog lagt märke till hur gammalt och nytt blandas på turistorten. De mest flådiga hotellen varvas med slitna gator och rostiga lampor. Även om mycket blivit bättre de senaste åren så finns det mycket att göra för att höja standarden på stället. Anledningen till att situationen inte blivit så bra som den borde kunna vara med tanke på de hundratusentals turisterna som spenderar alla sina pengar där är att många saker faller mellan stolarna. Detta har främst sin orsak i hur lagar och regler under de senaste 20 åren inte blivit helt up to date. En annan orsak är att ansvaret för servicen i Sunny Beach inte är helt klart.

Idag byttes styrelsen för Slăntjev Brjag AD ut (Слънчев бряг АД) - eller Sunny Beach AB som det egentligen betyder. Orsaken sägs vara att styrelsen inte lyckats komma fram till ett avtal om försäljning av turistortens infrastruktur. Tanken är att Sunny Beach AB ska överlåta all infrastruktur inklusive elnätet till Nesebărs kommun i vilken Sunny Beach ligger. Underhållet av elnät och vatten och avlopp m.m. samt skatte- ochavgiftsinsamlandet skulle bli enklare om det bara fanns en ansvarig för detta. Bland annat vill man undvika en skandal liknande den som fanns i i början på förra årets turistsäsong när Sunny Beach AB släckte ned all gatubelysning i turistorten.

Det hade sin orsak i att hotellen inte ville betala Sunny Beach AB:s avgifter för el eftersom de ansåg att de redan hade betalt för detta genom de avgifter som Nesebărs kommun tar av hotellen. Det hela löste sig så småningom men oklarheten om vad man egentligen fick för avgifterna till Nesebărs kommun respektive Sunny Beach AB bestod. I grunden ligger ett typiskt bulgariskt problem som har sitt ursprung i privatiseringen av en massa statlig egendom. Det blev i många fall aldrig riktigt utrett vad som egentligen ingick i de olika privatiseringarna. Detta var dock aldrig riktigt ett problem eftersom i många av dessa affärer så var de nya ägarna statliga företag och företag som hade den gamla nomenklaturan bakom sig. De privatiserade företagen förblev alltså i en viss betydelse statliga.

Lösningen tycktes därför bli att Sunny Beach AB helt sonika skulle skänka bort infrastrukturen till Nesebărs kommun. Det skulle kunna vara möjligt eftersom den bulgariska staten är majoritetsägare i Sunny Beach AB med 75 %. Bland annat en f.d. ekonomiminister ställde sig bakom detta. Talande är dock att man från statligt håll inte tänkte på att de övriga 25 % som representerade privata delägare. De var naturligtvis inte så sugna på att ge bort sin investering.

Det är alltså oförmågan att jämka statens vilja att lösa problemet genom att ge bort någonting, Nesebărs kommun önskan att få detta något för så lite pengar som möjligt och de privata delägarnas vilja att få så bra betalt som möjligt som lett till styrelsebytet. Nu får vi se om någon bättring kommer att ske så att infrastrukturen blir mer up to date.

En annan händelse visar också på hur tokigt det kan bli när lagarna inte tar hänsyn till verkligen utspelar sig också i Sunny Beach. Den minnesgode som besöker turistorten i år kommer att märka att flera av de stora bryggorna saknas. Just nu håller bryggorna på att skäras isär och bli skrot. Bakgrunden är att dessa bryggor visat sig olagliga. Fast officiellt så beror det på att dessa inte har underhållits på 30 år och nu dömts ut. Ägare till dessa bryggor är det ovan nämnda företaget Sunny Beach AB.


En av bryggorna

En anledning till det bristande underhållet har visat sig vara att dessa bryggor officiellt inte finns. Det finns helt enkelt ingen lag som reglerar bryggor vid Svartahavskusten, i alla fall inte de som finns vid stränderna. Enligt lagen kan man bara få tillstånd för bryggor om de finns i en hamn eftersom bryggor räknas som hamnkonstruktioner. Eftersom man inte kan bygga en hamn på stranden i Sunny Beach så får bryggorna gå. Jag kan tycka det märkligt eftersom bryggorna byggdes redan 1968 och först nu blir ett problem rent juridiskt. Men å andra sidan lider en del av den bulgariska lagstiftningen av bristande verklighetskontakt. Ofta har man inte ens uppmärksammat att det finns juridiska problem eftersom många gör som man vill ändå.

Fast en annan enkel anledning är förstås att det är billigare att ta bort bryggorna än att rusta dem. Fast frågan är om man kan sälja något som inte borde finnas enligt lagen. Sunny Beach AB säger dock att de inte säljer bryggorna; de ger bort dem. Fast de som skrotar dem får behålla skrotet som naturligtvis går att sälja för metallvärdet. Eftersom det är tonvis så är det värt en bra slant. Men, rent tekniskt så säljer ju inte Sunny Beach AB bryggorna faktiskt. Så funkar det i Bulgarien.

Uppdatering 2010-05-28
Det finns nu lite mer information varför styrelsen för Sunny Beach AB sparkades. Det handlar inte bara om problem med infrastrukturen, utan även om ekonomiska oegentligheter av stora mått. Enligt ministern för ekonomi, energi och turism, Trajtjo Trajkov, så har en lång rad av brott begåtts, bland annat har 40.000 leva (ca 200.000 kr) tappats av varje månad genom ett arrangemang rörande bortforslandet av felparkerade bilar. Dessutom så har företaget under ett antal år haft inkomster på över 100 miljoner leva (ca 500 miljoner kr) men ändå bara en kassa på 10.000 leva (ca 50.000 kr). Ministern säger att uppgifterna om oegentligheterna har lämnats över till åklagare.

Min, kanske cyniska, kommentar är att detta riskerar att sluta som andra liknande fall. Den sparkade styrelsen skrattar hela vägen från styrelsrummet till banken. Vi får väl se.

måndag 3 maj 2010

Telefonkortshaveri

Ett av alla försök att få det att se ut som att man gör någonting åt kriminaliteten var en lag om att alla kontantkort måste registreras. Detta blev verklighet i och med årsskiftet och alla kort som inte registrerades blev ogiltiga efter sista januari. Jag tyckte då liksom nu att det inte ens var ett kraftfullt slag i luften.

Om man vill fortsätta att vara anonym så är ju möjligheterna stora. Mycket riktigt så kom det snart uppgifter om att bl.a. många romer mot en liten avgift erbjöd sig att stå som kontantkortsinnehavare. Andra utnyttjade personer med dålig koll på moderna teknikaliteter som pensionärer att stå som innehavare. Många missbrukare ställer gärna upp som målvakter åt mindre nogräknade.

En radiopratare i Sofia fann till sin häpnad att han var innehavare av cirka 200 sim-kort. Förmodligen så berodde det på att han några år tidigare tappat sitt ID-kort och att hans uppgifter nu cirkulerade i den undre världen att använda vid behov. På de bulgariska nationella ID-korten framgår inte bara namn och personnummer utan också adress och födelseort, allt du behöver för att skapa en komplett alternativ identitet.

Man kan lugnt räkna med att alla Bulgariens skumraskfigurer fortfarande har telefonnummer som på intet sätt kan spåras till dem. De enda som figurerar ”på riktigt” i telefonbolagens register över kontantkortsinnehavare är alla de som försöker leva ett normalt liv. Jag undrar vad det sänder för signaler.

Nåväl, eftersom man i Bulgarien aldrig fattar dåliga lagar så säger inrikesministern att det enda som kan göras är att medborgarna och andra är försiktigare med personuppgifter. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort i en tid där vi allt oftare avkrävs just våra personliga uppgifter till myndigheter och företag.

--

Någon läsare kanske undrar hur man gör som utlänning om man vill köpa ett bulgariskt kontantkort. Det finns ju lägen där man helst vill använda ett sådant, t.ex. om du ringer många inrikessamtal eller vill betala parkering med SMS (funkar inte med utländska abonnemang i Bulgarien) m.m. Jo, du måste då uppge namn och permanentadress (dvs. hemadress) samt passnummer. Du kan då i praktiken vara anonym eftersom det inte finns några möjligheter att kolla din adress samt att du inte behöver uppge ditt personnummer. Den enda spårbara informationen är passnumret men den är inte helt enkel att spåra, i synnerhet då inga EU-pass registreras vid resor i EU-länder. Som turist får du ofta finna dig i att ditt pass eller ID-kort behålls tillfälligt eller kopieras av t.ex. hotell. Du kan ju fundera på var dessa uppgifter tar vägen.

Bulgarien får en näsknäpp

Jag skrev förra året om att Bulgarien tänkte införa reseförbud för personer med skatteskulder. Förbudet infördes så småningom och kom att gälla personer med skulder över 5000 leva (knappt 25 000 kronor). Främst ville staten komma åt dem med skulder för obetalda sjukförsäkringar.

Jag ansåg då att detta var ett knäppt förslag eftersom det dels åtgärdar problemet i fel ände, dels går emot EU:s direktiv om den fria rörligheten. Men snabba, icke så genomtänkta, lagförslag av symbolisk karaktär har under många år varit det bulgariska parlamentets signum (det går nog för all del att hitta i alla parlament).

Nu har en person som drabbats av reseförbudet överklagat ända upp till Högsta administrativa domstolen (motsvarar vår Högsta domstol) och där fått rätt. Domstolen kan bara konstatera att den aktuella bulgariska lagen går emot ett EU-direktiv som Bulgarien antagit som lag.

Nu skulle man kunna tro att saker och ting kommer att rättas till. Men riktigt så fungerar det inte. Den aktuella lagen kommer att tillsvidare finnas kvar och var och som drabbas blir tvungen att överklaga tills man får rätt i högre instans. Till skillnad mot Sverige så är inte Högsta domstolens avgöranden praxisbildande. Det är en gammal kvarleva från mer auktoritära tider när lagstiftarna ville hålla de dömande instanserna kort.

Naturligtvis har detta ineffektiva och rättsosäkra förfarande kritiserats från EU-håll, men eftersom det finns en stor tröghet i att förändra ett rättssystem så är det fortfarande en lång väg att gå. Dessutom passar det många rätt bra att domstolarna sitter i politikernas knä och dömer utan hänsyn till övergripande praxis. En ”lokal praxis” tar ju bättre hänsyn till lokala potentaters behov.