Dödsnumret i Bulgarien

Svensk press citerade igår en artikel från brittiska Telegraph som handlade om ett dödens mobilnummer i Bulgarien. Tre personer har innehaft numret 0888 888 888 och alla tre har dött. Mobilföretaget M-Tel har nu tagit bort numret så att ingen mer kan använda detta. Av oss i kanske denna företeelse uppfattas som kuriosa, men det som fick mig att skriva lite är att detta ger en liten inblick i den bulgariska undre världen.

Numrets första innehavare var den tidigare chefen, Vladimir Grasjnov, för dåvarande Mobiltel, nu M-Tel. Han avled i cancer 2001, 48 år gammal. Rykten säger att han blev förgiftad av konkurrenter. Inte den minsta antydan till bevis har dock presenterats.

Sedan togs numret över av en viss Konstantin Dimitrov. Han är dock mer känd under smeknamnet Kosjo Samokovetsa. Han började sin färd mot rikedom med att bland annat sälja potatis från staden Samokov för en 15 år sedan. Han gjorde dock snabb karriär inom den undre världen, bland annat genom att jobba för det ökända försäkringsbolaget VIS. Detta företag var ett av flera försäkringsbolag som egentligen var fasader för bl.a. beskyddarverksamhet. Det var genom detta företag han 2000 kom i kontakt med Mobiltel när de skulle expandera i Bulgarien och öppna ett antal regionala kontor. Jag vet inte vad uppdraget gick ut på men jag antar att det har att göra med att Mobiltel ville försäkra sig om att deras olika kontor fick det ”försäkringsskydd” som var nödvändigt. Jag antar också att han då fick de kontakter som möjliggjorde för honom att komma över det fatala mobilnumret.

Just detta telefonnummer antyds i Bobi Tsankovs bok Тайната на мутрите (ungefär Mafiosinas hemlighet) som jag skrivit om tidigare. Där berättar författaren hur han av Konstantin Dimitrov fick ett SIM-kort med telefonnumret 0888 888 826. De tio mest betrodda, familjen som han kallade dem, hade alla ett mobilnummer som började med 0888 888 8XX. De sista två siffrorna var alla i följd. Jag förmodar att det var främst fåfängan som fick Dimitrov att skaffa dessa mobilnummer eftersom det liksom i Sverige är svårt, eller framför allt mycket dyrt, att skaffa dessa speciella nummer. Men en praktisk tillämpning finns ju också misstänker jag. Dessa nummer var förmodligen väldigt välkända i den undre världen och en person som kunde visa att han hade ett av Dimitrovs ”familjenummer” måste man möta med respekt.

Som sägs i artiklarna så mördades Dimitrov i Amsterdam 2003. Av någon anledning tycker Telegraph att hans mördare ska ha koppling till den ryska maffian. Det låter kanske lite mer spännande så. Men spekulationerna i Bulgarien kring hans mördare har kretsat kring en serbisk mafiot och yrkesmördare, Sretan Josić, en person som blev förmögen och fruktad i en av de omfattande smugglingshärvorna kring embargot mot Ex-Jugoslavien på 90-talet. Han antas ligga bakom flera mord i Bulgarien.

På oklara vägar tog en Konstantin Disjlev över numret efter Dimitrovs död. Han i sin tur mördades för fem år sedan i maj 2005 utanför restaurang Taj Mahal i Sofia. Disljev som inte var en känd person på samma sätt som Dimitrov hörde ändå till en av de stora gangsterna i Bulgarien. Han var kompanjon till den ökände Evelin Banev, kallad Brendo. Brendo som fortfarande är i livet är en lite säregen gangster i Bulgarien. Han har en ovanligt låg profil, av bekanta beskrivs han som försiktig och klok, och rör sig ofta ute utan sällskap av biffiga livvakter. Jag antar att hans skydd består i att den som ger sig på honom gör det med livet som insats. Brendo har dragit in enorma summor på framför allt pengatvätt i samband med kokainsmuggling.

Det antas att mordet på Disljev var en varning till Brendo då en försändelse på 819 kilo (!) kokain hade beslagtagits utanför Spanien tre månader tidigare. Disljev var ansvarig för försändelsen som gick enligt en smugglingsrutt som Brendo hade organiserat. En märklig omständighet är att Disljevs mor blev mördad två år senare när hon skulle vittna mot Brendo. En av Brendos medåtalade var Disljevs änka Desislava. Men som i andra maffiarelaterade rättegångar i Bulgarien så återstår det fortfarande att få Brendo fälld.

Slutligen så blev jag lite nyfiken på var Telegraph hittade uppslaget till denna artikel. Så vitt jag kan förstå så den sitt ursprung i en artikel från den 20 maj i den bulgariska skvallertidningen Skandalno. Denna tidning liknar inte någonting vi har i Sverige. Den blandar vanligt skvaller kring kändisar med avslöjanden från korruptionens och brottslighetens Bulgarien. Dessa artiklar är ofta spekulativa men det går inte att komma ifrån att de lika ofta tycks stå på någon slags fast grund. Jag misstänker att det är journalister och whistle-blowers som står bakom mycket av materialet i frustration över att det inte går att få ut det i den mer seriösa pressen.