Bulgarien får en näsknäpp

Jag skrev förra året om att Bulgarien tänkte införa reseförbud för personer med skatteskulder. Förbudet infördes så småningom och kom att gälla personer med skulder över 5000 leva (knappt 25 000 kronor). Främst ville staten komma åt dem med skulder för obetalda sjukförsäkringar.

Jag ansåg då att detta var ett knäppt förslag eftersom det dels åtgärdar problemet i fel ände, dels går emot EU:s direktiv om den fria rörligheten. Men snabba, icke så genomtänkta, lagförslag av symbolisk karaktär har under många år varit det bulgariska parlamentets signum (det går nog för all del att hitta i alla parlament).

Nu har en person som drabbats av reseförbudet överklagat ända upp till Högsta administrativa domstolen (motsvarar vår Högsta domstol) och där fått rätt. Domstolen kan bara konstatera att den aktuella bulgariska lagen går emot ett EU-direktiv som Bulgarien antagit som lag.

Nu skulle man kunna tro att saker och ting kommer att rättas till. Men riktigt så fungerar det inte. Den aktuella lagen kommer att tillsvidare finnas kvar och var och som drabbas blir tvungen att överklaga tills man får rätt i högre instans. Till skillnad mot Sverige så är inte Högsta domstolens avgöranden praxisbildande. Det är en gammal kvarleva från mer auktoritära tider när lagstiftarna ville hålla de dömande instanserna kort.

Naturligtvis har detta ineffektiva och rättsosäkra förfarande kritiserats från EU-håll, men eftersom det finns en stor tröghet i att förändra ett rättssystem så är det fortfarande en lång väg att gå. Dessutom passar det många rätt bra att domstolarna sitter i politikernas knä och dömer utan hänsyn till övergripande praxis. En ”lokal praxis” tar ju bättre hänsyn till lokala potentaters behov.