Budgetbestyr och balkansk smitta

Kalle Kniivilä gjorde mig härom veckan uppmärksam på en artikel i Sydsvenskan om budgetunderskott i ett antal EU-länder. Bakgrunden är förstås de krisartade, för att inte säga katastrofala, lägena för statsbudgetarna i många EU-länder. Att Sverige skulle ligga i täten av de mer skötsamma länderna kommer inte som någon överraskning. Trots lågkonjunktur har ju Sverige kryssat förståndigt och försiktigt bland världsekonomins grynnor och skär. I botten hittar vi länder som Spanien, Storbritannien och Irland

Däremot så är bäst i klassen en riktig överraskning – Bulgarien med 0 % budgetunderskott för 2010. Det sätter nog myror i mångas huvuden, speciellt när Bulgarien som regel förknippas med dåliga saker. Om någon skulle hävda att i Bulgarien råder fullständigt kaos i budgetarbetet så skulle de flesta av oss tro att det var så utan att faktiskt ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Jag brukar ofta hävda att de flesta ser på Bulgarien genom sina fördomar. Jag menar dock inte att sanningen då med automatik är det omvända. Jag menar att kunskap är vägen eftersom bilden som regel är både svart och vit samtidigt.

Bulgarien har många år i rad präglats av en makroekonomisk stabilitet med ett budgetöverskott, eller åtminstone en budget i någorlunda balans. Jag tror också att det är korrekta siffror som är underlag i tabellen i Sydsvenskan. Med tanke på hur hårt Bulgarien granskas av lånegivare och kreditvärderingsinstitut så skulle konstigheter ganska snart ge sig till känna. Bulgarien är inte Grekland så att säga. Bulgarien kan inte gömma sig bakom Euron även om levan är knuten till Euron. Dessutom har Bulgarien bara varit medlem i EU sedan 2007. Den bulgariska ekonomin har till exempel inte dopats med lån till artificiellt låga räntor som i EU:s problemländer. Det finns alltså ingen lånebubbla i någon större omfattning trots en nästan havererad byggsektor och bl.a. ett stort antal tomma lägenheter.

Varför Bulgarien har en någorlunda stabil ekonomi har sitt ursprung i dels statsbankrutten 1990 när Bulgarien ställde in betalningarna på statsskulderna, dels det ekonomiska haveriet 1996/1997 med hyperinflation och omfattande bankkollaps. Efter detta ställdes stränga krav på Bulgarien av bl.a. IMF. Dessutom så gjorde själva skräcken för inflationsspöket att den statliga plånboken hölls rätt så tillknäpp.

Det var ju inte bara inte bara omvärldens förtroende för levan som behövdes återupprättas, även bulgarerna själva var tvungna att lockas använda levan igen. Nu har man haft ett sedelfondsystem i 13 år som knyter levan till Euron vilket bidragit till stabiliteten, men även ställt krav på statsfinanserna. Priset blir ju naturligtvis att regeringen blir bakbunden när det gäller att använda valutan och statsbudgeten för konjunkturanpassning. EU-medlemskapet, eller snarare de tidigare förhandlingarna om medlemskapet, har ju också bidragit till att finanserna hållits i trim. Det gäller att se fin ut när man vill bli medlem i en fin klubb.

Den makroekonomiska stabiliteten har dock kostat i form av uteblivna investeringar i landet. Vägnätet är bitvis i erbarmligt skick, sjukvården håller på att kollapsa pga underfinansiering etc. Missnöjet är stort då stabiliteten inte gett bulgarerna så mycket mer i plånboken.

Det förs mycket debatt just nu om det inte är dags att släppa på svångremmen för att stimulera ekonomin, och därmed får man förmoda, släppa levan fri igen. Precis som i Sverige finns det en kamp mellan Keynes och Hayek när det gäller att hantera konjunkturer. Finansminister Djankov bromsar förstås då han är en sann anhängare av Hayek och andra österrikare. Anhängarna av Keynes anser ju att man ska stimulera ekonomin med stora budgetunderskott för att få fart på ekonomin (i Sverige är det ju de rödgröna som förespråkar detta). Djankov anser dock att sådant bara skulle skapa en tillfällig förbättring men att det skulle orsaka en ny, djupare finanskris så småningom.

Hans motstånd är inte bara rent ideologiskt, Bulgarien har likt de flesta andra länder just nu problem på intäktssidan och att stimulera ekonomin med statliga medel samtidigt som statens intäkter sjunker skulle inte vara en bra idé. Även utan ökade utgifter så ser Bulgarien ut att gå mot ett budgetunderskott i år trots allt, möjligen ett rejält sådant. För att få balans, eller åtminstone minimera budgetunderskottet, så har Djankov bland annat föreslagit nedskärningar inom den offentliga sektorn samt en höjning av momsen från 20 % till 22 %.

Fast det riktigt stora hotet är det stora bytesbalansunderskottet. Detta har varit Bulgariens stora problem under hela 90-talet och 00-talet (det var rent katastrofalt under kommunisttiden). Mattias Lundbäck spekulerar i om inte Bulgarien kommer att följa i Lettlands spår med en närmast havererad banksektor och oundviklig devalvering. Jag ska inte säga emot, men min uppfattning är att situationen inom banksektorn i Bulgarien inte är så illa som i Lettland. Däremot är det tveksamt om Bulgarien kan fortsätta att hålla levan knuten till Euron. Det finns en potential att det kan gå riktigt illa om inte regeringen Borisov fattar de rätta, men också tuffa, besluten.

Däremot kommer situationen i Grekland att påverka mångas bedömningar av läget i Bulgarien oavsett hur mycket bäring det egentligen har på läget där. Alltså ungefär som när krigen i Ex-Jugoslavien fick investerare att undvika Bulgarien trots att risken för krig var lika avlägset i Bulgarien som i andra europeiska länder. Det finns tydligen någon slags balkansk smitta – om något är dåligt i ett balkanland så antas detta också gälla andra balkanländer.

Jag tycker också att man ska korruptionsbekämpning i ljuset av det ovanstående också. Om nuvarande regering kunde komma åt de stora, fula fiskarna så skulle det betyda mycket för den bulgariska ekonomin. Miljarder leva tappas idag från de statliga och kommunala budgetarna till myndigheter och företag med syfte att göra ett antal personer rika, inte att användas där de behövs som bäst. Detta är också en viktig ingrediens i de bulgariska budgetbråken. Omtanken om ett folk som drabbas av orättvisa nedskärningar är egentligen inte sällan omsorg för egna uteblivna gratispengar från någon offentlig budget.

Slutligen så kan jag inte låta bli att kommentera E24:s artikel om den bulgariska ekonomin. Här ser man hur fördomar och stereotyper sitter djupt. Artikeln inleds med en stor bild på några romer som bär ved. Bildredaktören bara måste illustrera denna artikel med en bild på fattiga romer, någonting som har väldigt lite att göra med såväl handelsbalans som budgetunderskott.