Byggnadsminnesmärken

Ett problem i Bulgarien är att många historiska byggnader förfaller, framför allt sådana som vi i Sverige skulle klassa som K-märkta (på bulgariska паметник на културата pametnik na kulturata historiskt minnesmärke). Alltså byggnader som nödvändigtvis inte är så gamla men som ändå har ett kulturellt och arkitektoniskt värde.

De flesta historisk byggnader som underhålls är de som tillhör staten eller kommunerna och som används som administrativa byggnader. Efter kommunismens fall för 20 år sedan så lämnades många fina byggnader tillbaka till de ursprungliga ägarna,ofta efter en omständlig restitutionsprocess. Många av dessa nygamla ägare saknade dock ofta medel att underhålla och rusta upp dessa byggnader. Ett bra exempel på detta kan man hitta i Varnas centrum längs gågatan. Där finns en mängd hus i neoklassisk stil, byggda kring och strax efter första Världskriget. Förutom de väldekorerade fasaderna så är det också målade i olika ljusa färger. En del är restaurerade medan andra har ett förfallet yttre. Några byggnader som den på bilden nedan är i stadda i långt gånget förfall.


Förfallet hus i Varna

Ibland händer det att historier får ett lyckligt slut som av en slump. Den amerikanske mångmiljonären Edmund Beck hade stannat till i Sofia för ett antal år sedan i väntan på ett flyg vidare. Tyvärr blev han bestulen på plånbok och pass varför han blev tvungen att stanna kvar i Bulgarien några dagar i väntan på nytt pass så han kunde resa vidare. Han tog då tillfället i akt och reste runt lite. Han hamnade då i den forna huvudstaden Veliko Tărnavo. Där fick han idén att titta på några gamla hus som han skulle kunna köpa. Med hjälp av en mäklare gick han runt i det gamla Veliko Tărnavo och letade objekt. Han hittade några intressanta hus men ingen var sugen på att sälja.

Av en slump såg han ett förfallet större hus med kolonner som han intresserade sig för. Det visade sig vara det som var kvar av värdshuset Hadzji Nikoli, byggt för ungefär 150 år sedan. Det hade 1992 återlämnats till sin forna ägare. De hade dock inga möjligheter att underhålla byggnaden som fick förfalla. De var beredda att sälja men tycks ha begärt ett rätt högt pris för det varför Beck avvaktade. Tydligen hade senare en annan köpare varit beredd att ge nästan 5 miljoner kronor för huset så jag förmodar att det var ungefär det pris Beck hade fått sig serverat. Köpet blev dock inte av då köparen ville göra ett kasino av byggnaden enligt säljarna.

Mäklaren gjorde då ett nytt försök och mejlade Beck en bild på den gamla 2000-leva sedeln från hyperinflationens glada dagar 1997. På sedeln finns en avbildning av arkitekten Nikola Fitjev (1800-1881) och bakom honom finns just den byggnad som Beck var intresserad av. Nikola Fitjev, eller Kolju Fitjeto som han är mer känd som, är Bulgariens mest kände arkitekt/byggnadsherre. Han var även arkitekt och byggmästare för Hadzji Nikoli, och så vitt jag förstår, även ägare av huset då det var hans släktingar som fick tillbaka det 1992. Beck förstod då att detta var inte vilken gammal byggnad som helst, utan att det var ett av de mer kända byggnaderna från den tiden när Bulgarien började sin väg mot frigörelse från det Osmanska riket.


Kolju Fitjeto på 2000-levasedeln

För att förstå byggnadens betydelse så måste man veta vem denne Kolju Fitjeto var. Han är en av de mer märkliga personerna från den bulgariska renässansen på 1800-talet. Redan som treåring blev han föräldralös och som tioåring började han som murarlärling. Som 17-åring lärde han sig stenbyggnation hos mästarna i dagens Korçë i Albanien (som fortfarande har en bulgarisk minoritet). Som den naturbegåvning han var blev han snart en berömd och ofta anlitad byggherre. Han byggde för såväl förmögna bulgarer som för det Osmanska riket. Hans byggnader var kända för sin kvalité och många står kvar än idag som bron över Bjala och den Heliga treenighetens kyrka i Svisjtov. En annan märklig byggnad är den täckta bron i Lovetj. Den brann visserligen ned 1925 men har återuppbyggts till nära ursprungligt skick. En annan märklig omständighet med Kolju Fitjeto var att han sägs varken ha kunnat läsa och skriva trots att han behärskade ett flertal språk.


Den täckta bron i Lovetj


Belnenski most

Så, utan att ens sett huset inifrån så köpte han huset och påbörjade en omfattande renovering. Exteriören behölls medan interiören moderniserades. Via lokaltidningen tog han reda på vad stadsborna skulle vilja se för verksamhet där. Svaret var förstås att det före detta värdshuset på nytt skulle bli ett värdshus. För 10 miljoner kronor skapades en gourmetrestaurang med flera salar och trädgård. Det fanns också en önskan att stället skulle inrymma museum och galleri för utställningar vilket också förverkligades. Även ett vinotek skapades och har redan sitt eget vin. Köksansvarig är den bulgariske presidentens kock Zjoro Ivanov, ansedd som Bulgariens främste kock. Priserna sägs trots detta vara helt överkomliga och maten smakar mer än den kostar.


Hadzji Nikoli

Det är sådana här historier man saknar alltför ofta i Bulgarien. Det inte bara att det alltför ofta saknas pengar, utan även fantasi att skapa något nytt utan att förstöra det gamla. Det tråkiga är att förutom hus som förfaller så har andra ”kitschifierats” så att all atmosfär försvunnit.

Naturligtvis har Edmund Beck dragit på sig kritik. Han anklagas bl.a. att ha restaurerat delvis utan tillstånd. Säljarna, som är släktingar till Kolju Fitjeto, säger dock att Beck gjort ett fantastiskt jobb med att återställa byggnaden i det skick som byggaren själv ville ha det. Själv skulle jag tro att anledningen till konflikten med tillståndsgivarna bottnar i att Beck förmodligen inte gett en stor summa pengar under bordet som annars är brukligt i Bulgarien.

Slutligen: naturligtvis saknar Hadzji Nikoli webbsida. Man får hoppas att en sådan kommer.