Bakgrunden är denna. Den bulgariska trafikpolisen (förkortad KAT*) har fått en ny uppgift: att kontrollera uteserveringars tillstånd. Det som ska kontrolleras är inte nykterhet och serveringstillstånd, utan den rent fysiska placeringen av bord och stolar på trottoarer. Varje kafé, bar eller restaurang som vill ha en uteservering måste söka tillstånd för detta. Den som söker tillstånd måste visa hur bord och stolar ska placeras bl.a. för att inte blockera framkomligheten för fotgängare. För detta betalas en avgift på 400 leva (knappt 2000 kronor), lite dyrt kan tänkas då det motsvarar en normal månadslön. Småcaféer som ligger lite avsides tycker nog också att den är orättvis hög. Men hur som helst, inget konstigt med en tillståndsprocedur. Så är det ju här också.
Men det som är lite märkligt är att dessa tillstånds söks hos trafikpolisen. Avgiften är enligt ett regeringsdekret. Dessutom, för att tillståndet ska gälla så måste först en trafikpolis på plats kontrollera att möblerna är placerade enligt sökt tillstånd. Detta är t.ex. i Sverige en kommunal fråga. Tillstånden följs även upp av kommunala tjänstemän. Fast nu kanske läsaren undrar vad detta är att yvas över.
Är det ert bord?
Jo, det finns en stor ironi här som är mer än tydlig för bulgarerna. Jag kan bara instämma i författarens ironi i att det är ju bra att trafikpolisen äntligen tar sig upp på trottoaren eftersom det är där Sofias bilar befinner sig (detta gäller alla städer). Det är ju på trottoaren de står parkerade och hindrar varje försök för fotgängarna att ta sig fram. Då kan ju polisen medan de räknar bord och stolar notera alla bilar som står däremellan och undra vad de gör där. Kanske kommer de även att notera hur mödrar drar sina barnvagnar på själva vägen och inte på trottoarerna och undra varför de gör så. Kanske kommer de även att notera alla de bilar som står parkerade vid korsningar och effektivt hindrar sikten för alla bilister som försöker komma helskinnade över. Kanske kommer de till och med att notera hålen i vägarna som får Sofias gator att likna ett månlandskap med alla sina kratrar. Dessa kratrar, som förutom att ha sönder bilarna, även är stora trafikfaror när bilisterna försöker kryssa emellan dem.
Fast det är ju bara förhoppningar då just bordsräknandet ger friska pengar i den statliga, svältfödda kassakistan. Tryggheten för invånarna verkar inte särskild prioriterad hos ordningsmakten. De småskaliga företagarna som caféägare är inte heller förvånande då de åläggs ännu en byråkratisk börda som kostar pengar. Det är aldrig åt andra hållet.
Men anledningen till att jag förärade bloggen denna historia är att ovanstående pekar på ett problem på en mer övergripande, politisk nivå. Den finansiella krisen utsätter den bulgariska budgeten för stora påfrestningar. Det finns en stor och tämligen ineffektiv statlig förvaltning som behöver trimmas både i betydelsen göras mer vass och i betydelsen beskäras. Inrikesminister Tsvetan Tsvetanov har nu gett sin ofantligt stora poliskår ännu en arbetsuppgift, en arbetsuppgift som ger pengar dessutom. Det kan han behöva eftersom han han inte har lyckats ge besked om nedskärningar inom sitt departement - analysen pågår.
Tsvetanov försöker uppenbart bevara sitt departements personalstyrka intakt. Den uppgår till 60.000 anställda varav de flesta är poliser av olika slag. Det är en mycket hög siffra och enligt Eurostat går det 615 poliser på 100.000 invånare i Bulgarien. Endast Cypern har en högre siffra, men har å andra sidan en stilleståndslinje att bevaka över hela ön. Jämför detta med Sverige som har 17.900 poliser vilket gör 197 poliser på 100.000 invånare. Polistätheten är alltså drygt tre gånger högre i Bulgarien.
Det som artikelförfattaren liksom jag då frågar mig är vad man får för alla de pengar som denna stora poliskår kostar. Jo, en sak får man. Det är gratis polis-teve som visar hur den bulgariska polisen griper allehanda misstänkta brottslingar i bästa Hollywoodstil. Maskerade poliser med automatvapen som ser ut som en SWAT-styrka på steroider slår in dörrar, slänger folk på golvet och bojar dem, allt under högljudda kommandon. Sedan brukar kameran zooma in dessa gripna, eventuella pengabuntar, vapen, allt utan någon som helst tanke på integritet eller det faktum att dessa personer faktiskt inte är dömda än. Dessa bilder erbjuds sedan media som naturligtvis inte kan motstå att visa lite polisaction i sina nyheter. För säkerhets skull har polisen haft ett eget program på den statliga tevekanalen BNT kallat Aktsija (Aktion). För tillfället ges det dock inte men kan förväntas återkomma.
Dessa gripande verkar ju annars vara tämligen odramatiska och skulle nog ha lösts av den ordinarie polisen i de flesta länder. I synnerhet när man griper en ex-minister på sjukhus. Fast egentligen så handlar detta om en illusion av handlingskraft på samma sätt som vissa lagar. Det är nämligen så att lika högljudd som den polispropaganda är, lika tyst är det från domstolarna. Av alla de arresteringsshower som givits på teve det senaste året så har knappt något fall lett till några fällande domar. Många av dessa ärenden ligger dessutom fortfarande hos åklagarna eller förundersökningsledarna. Det är därför som förtroendet för polisen förblir lågt trots häftig polisaction. Det är mycket skrik för lite ull.
Vardagsbrotten är ett stort problem för medelbulgaren; inbrott, bedrägerier och skadegörelse är en pågående plåga som den mångtaliga bulgariska polisen inte rår på. Ett annat exempel på hur märkligt polisen arbetar är att i Bulgarien finns inga flygande kontroller. Trafikpolisen eller patrullerande polis föredrar att vara parkerade på fasta kontroller i hopp om att någon kriminell ska passera. Kanske de vilar efter tunga pass med bordsräkning. Men utanför dessa kontroller, som är väl kända av alla, så kan laglösheten härja.
Att trafikpolisen ska kontrollera bord och stolar är därför ännu en spik i kistan för förtroendet för den bulgariska polisen. För medelbulgaren så gör polisen allt utom att just göra det som den borde göra. Med tanke på antalet poliser borde den kunna göra mycket.
EDIT 2010-06-21
Tidningen Dnevnik bjöd oss på följande fakta för en vecka sedan:
Sedan den 17 december [förra året] till mitten av juni så är antalet arresterade vid polisen operationer kring 243 personer, antalet häktade kring 55. Och kanske viktigast - inte en enda av polisens förundersökningar har lett till åtal.
I rättvisans namn ska jag kanske tillägga att förundersökningarna i de flesta fall dragit ut på tiden, men kommer nog att leda till åtal så småningom. Men kontrasten mellan de högljudda aktionerna och det svåra bevisläget efteråt som får rättvisans maskineri att krypa fram på ettans lågväxel är iögonfallande. Men jag kan ändå inte låta bli att återge den vits som berättades under kommunisttiden och som ekonomen Jordan Mateev kom att tänka på när han kommenterade polisens och åklagarnas effektivitet (lite fritt omarbetat):
En man såg hur en arbetare grävde en grop med stor möda som sedan en annan arbetare fyllde igen med lika stor möda. Mannen kunde till slut inte låta bli att fråga vad de egentligen gjorde. Männen förklarade att de planterade gran. Aha, sade mannen men varför sätter ni inga plantor? Männen svarade att mannen som skulle göra detta inte hade kommit till jobbet.
* För en gångs skull sammanfaller de latinska och kyrilliska bokstäverna eftersom förkortningen skrivs KAT på bägge alfabeten.
Ivan Kutuzov
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar