Alkoholen är också relativt billig även för Bulgarer, trots de betydligt lägre lönerna. Till skillnad mot Sverige är ju öl, vin och sprit billigt även på krogen. Därför dricks mycket av alkoholen på lokal. Begreppet att ”värma upp” innan man går ut finns inte, inte heller förfest.
Förutom priset så finns en annan viktig skillnad mot Sverige och det är att alkoholen är lättillgänglig. Det finns (än så länge) få restriktioner kring hur man säljer alkohol varför du kan köpa din flaska även på kiosker, bensinstationer, kvartersbutiker m.m. Åldersgränsen för att köpa öl, vin och sprit är 18 år (samma gäller för att köpa cigaretter) till skillnad mot Sveriges 20 år. Kontrollen av denna åldersgräns är nästan ickeexisterande till unga partyglada svenskar ungdomars fördel.
En annars men mycket viktig skillnad är att hembränning är tillåten inom vissa ganska generösa gränser. Jag har skrivit om detta tidigare. Denna konsumtion uppskattas till ca en tiondel av all konsumtion. De kommersiella tillverkarna säger dock att hembränningen är betydligt större. Denna hemmaproduktion består nästan helt av brandy (rakija – ракия) som görs på vindruvor, oftast restprodukter av det lika hemtillverkade vinet. Brandy på plommon, det som vi brukar kalla slivovitsa, är inte så vanligt.
Värt att påpeka att hemtillverkning var tillåtet även under kommunisttiden. Då var alkoholen dessutom ännu billigare samt tillgången var någorlunda god även om också alkoholen ibland drabbades av planekonomins oförmåga att få ordning på tillgång och efterfrågan (samt en illa organiserad distribution). Trots kommunisttidens mycket moralistiska fostran och lagstiftning så vågade man inte riktigt ge sig på alkoholen. Den var en alltför viktig del av vardagen.
Det är också en annan skillnad mellan Sverige och Bulgarien. Generellt sett är ju alkoholkonsumtion och inköp förenade med skam i Sverige, i synnerhet för de äldre generationerna.
Enligt svensk sett att se på allt detta så borde hela Bulgariens befolkning för länge sedan ha omkommit i alkoholrelaterade sjukdomar då lågt pris, lättillgänglighet samt en alkoholpositiv kultur bara kan leda till en extremt hög alkoholkonsumtion.
Hur är då läget? Uppenbarligen dricks det en del i Bulgarien, men vilken är skillnaden mot Sverige. Likt i Sverige så är det inte helt enkelt att få grepp om konsumtionen av alkohol. I Sveriges fall så spökar privatimporten som luddar till statistiken. I Bulgarien så är det hembränningen. Den är visserligen tillåten men den måste rapporteras vilket dock sällan görs.
Enligt Forbes så är dricks det ca 60 miljoner liter sprit totalt i Bulgarien. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren sprit. Räknar man om det så blir det knappt 8 liter per person som är 15 år eller äldre.
Enligt WHO (World Health Organization) så är konsumtionen i Bulgarien omräknat i ren alkohol 5,9 liter per person 15 år eller äldre. Den svenska konsumtionen är 6,0 liter per person 15 år eller äldre. Siffrorna är för år 2003. Här ligger vi nästan lika.
Tittar vi på vad politikerna vill framhålla så säger den svenska regeringen att vi dricker ca 10 liter ren alkohol per person 15 år eller äldre. Siffran ska vara för år 2006. Det skulle alltså drickas mer sprit i Sverige än i Bulgarien enligt dessa siffror. Detta trots att omständigheterna skulle peka på det motsatta.
Jag har faktiskt hittat en siffra som pekar på en betydligt högre konsumtion i Bulgarien än de ovan nämnda. Enligt en EU-rapport som citeras i Bulgarisk radio 2006 så ska konsumtionen vara hela 22 liter per person och år. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren alkohol. Siffran antyder att det är räknat i 40-procentig alkohol.
Min gissning är att det inte är en stor skillnad mellan Bulgarien och Sverige. Vardagskonsumtionen är högre i Bulgarien. Många anser att en shopskasallad inte kan ätas utan en eller två rakija därtill. Krogarna har många gäster under hela veckan, till skillnad mot Sverige där det är öde söndag till torsdag. Fredags- och lördagssupandet finns inte alls som begrepp i Bulgarien.
En svårighet med statistiken kring alkoholkonsumtion är att en del alltid är en gissning när det handlar om ”ickeofficiell” sprit som privatimport och hembränning. Dessutom så kan man som jag misstänker i fallet med de 22 litrarna i EU-rapporten räkna om till en lägre alkoholhalt för att få en högre (hemskare) siffra. Det är inte oväntat att en betydligt högre siffra dyker upp i ett samanhang när det talas om alkohol i ett restriktivt perspektiv. Den svenska regeringens siffra på 10 liter per person som skiljer sig väsentligt från WHO:s är uppenbarligen också ett resultat av att räkna ickeofficiell sprit enligt ett slags worst case-scenario eftersom källorna är organisationer som har en restriktiv syn på alkohol.
Men en slutsats kan jag i alla fall dra. Trots lågt pris, hög lättillgänglighet samt frånvaro av skam kring alkoholkonsumtion så verkar det uppenbart inte finnas några dramatiska skillnader mellan Sverige och Bulgarien när det gäller hur mycket vi dricker. Det svenska (officiella) sättet att se på sambandet mellan dessa faktorer fungerar inte i Bulgarien.
Uppdatering 7 juni 2009:
Tidningen Trud, citerad på news.bg, skriver att alkoholkonsumtionen under 2009 sjunkit med 40 %. Eller åtminstone påstår branschorganisationer det. Man kan förmoda att det är en konsekvens av krisen som alltmer förändrar konsumtionen i Bulgarien. Men Trud säger vidare att det dricks nog inte så mycket mindre. Många dricker helt enkelt mer hemgjord sprit och vin, än köpedito. Som jag sagt tidigare så är det näst intill omöjligt att få någon någorlunda trovärdig uppgift hur mycket det egentligen tillverkas hemma.
Bryggerierna i Bulgarien hoppas dock på en rekordsäsong. Förra året dracks det 74 liter öl per person i Bulgarien. Det är ungefär ett 20-tal liter mer än i Sverige per person. Fast en stor skillnad är förstås att det finns knappt någon privatimport och ölsmuggling till Bulgarien, medan den är omfattande i Sverige vilket gör statistiken där mer osäker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar