Typiskt nog kommer en av de största händelserna i Bulgarien i år när jag måste ut och röra på mig och hamnar i i bloggskuggan nästan en vecka.
Men som rapporterats även i svensk press har Gerb vunnit stort. Segern blev till och med större än väntad. Gerb får nästan 40 % av rösterna, men tack vare att de vann de flesta av majoritetsvalkretsarna får partiet 116 platser i parlamentet, 5 platser kort från en egen majoritet (parlamentet har 240 platser). Allt talar nu för att en regeringskoalition kommer att ske med Den blå koaltitionen som gjorde ett hyfsat val med knappt 7 % av rösterna och 15 platser. Den blå koalitionen hade nog hoppats på ett par procent till som opinionsundersökning visade var möjligt. Men, de får ändå vara nöjda då de hamnar i centrum av den politiska utvecklingen de närmaste åren i Bulgarien.
BSP (socialisterna) gör ett katastrofval och får knappt 18 % och 40 platser, deras sämsta resultat efter 1989. Flera bedömare liksom jag anser att BSP straffades för sitt samarbete med DPS förutom missnöje med regeringskoalitionens styre de senaste fyra åren. Men istället för att rösta på något missnöjesparti typ Ataka så verkar de många väljare valt att lägga sin röst på Gerb istället för att få en mindre splittrad politisk situation i parlamentet. Det lovar gott inför framtiden eftersom jag tolkar det som att väljarna i större utsträckning än tidigare gjort en uppskattning av vad som kan ge en politisk stabilitet för att möjliggöra konkreta reformer.
Enligt mig så har många bulgarer gjort en kvalificerar gissning av vad som kan vara bäst för Bulgarien de närmaste åren och röstat för en stabil regeringskoalition istället för att missnöjesrösta och därmed skapat förutsättningar för ett mångfärgat och därmed instabilt regeringssamarbete. Jag tycker nog att man inte kan säga att man röstat på Gerb och Bojko Borisov i en förhoppning att han ska frälsa landet. Så enkla har inte motiven varit. Den tiden är förbi med den före detta tsarens regeringsinnehav 2001-2005.
DPS gör ett bra val och får 14,5 % av rösterna och 38 platser i parlamentet. De är alltså nästan lika stora som BSP. Partiet är störst bland de utlandsröstande med god marginal. Det är naturligtvis rösterna från Turkiet som ligger bakom detta. Bakslaget är förstås att de inte hamnar i regeringen och mister mycket av sitt inflytande. Man kan förvänta sig en kamp från och med nu där Bojko Borisov vill granska DPS samtidigt som DPS kommer att utnyttja alla sina resurser att motarbeta detta. Det kan allstå bli en spännande höst.
Ataka gör ett bra val och får 9.4 % och 21 platser i parlamentet. De hänger allstå kvar även om partiets parlamentsrepresentation är något reducerad jämför med förra valet. Gerbs framgångar gör förstås att Bojko Borisov fullständigt kan igonera Ataka i parlamentet.
Det tidigare regeringspartiet NDSV (tsarens parti) gör ett katastrofval och får 3 % och hamnar alltså under fyraprocentspärren. Partiledaren Simeon har redan meddelat att han avgår. Det återstår att se om detta blir slutet på hans parti eller om partiet kan utnyttja sina personligheter som faktiskt åtnjuter ett visst förtroende för en comeback om fyra år.
Däremot lyckades partiet RZS hamna precis över fyraprocentsspärren och får 10 platser i parlamentet. Glädjen över detta kan jag misstänka grumlas lite av att Gerb inte behöver partiets stöd för att få en regeringskoalition. Partiledaren Jane Janev har hållt en hög profil när det gäller korruptionsbekämpning. Som parlamentsledamot har han en chans att visa hur mycket handling som döljer sig bakom hans hårda ord.
Det kan nämnas att bröderna Galevs parti Plam inte lyckades vinna någon plats i parlamentet. Men de fick ändå ihop 17 000 röster i sin hemkommun Dupnitsa vilket visar att demokratin har en bit kvar att utvecklas i Bulgarien. Gerbs kandidat slog partiet med 4 000 röster. Bojko Borisov är nu i praktiken tvungen att snart hitta en lösning på problemet bröderna Galevi annars kommer hans väljare att stöta på sin första besvikelse.
Som sagt, förväntningarna är nu höga på Bojko Borisov som fått ett så oväntat stort stöd för sina löften om en förändring, framför allt inom ekonomin och korruptionsbekämpningen. Om han inte levererar resultat tämligen omgående så kommer ett bakslag garanterat att uppstå. Erfarenheterna visar i Bulgarien att ingen regering kan återhämta sig om opinionen väl svängt nedåt. Bojko Borisov är väl medveten om detta. Vi kan förhoppningsvis vänta oss mycket buller och bång i höst, fast en positiv betydelse. De flesta bulgarer är försiktigt optimistiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tack för ännu en bra genomgång!
Vad tror du, finns det fog för fuskanklagelserna mot DPS?
Hur många är bulgarienturkarna i utlandet? De som har rösträtt, alltså?
Av en slump har jag hittat ett oskyddat nätverk så här följer ett snabbt svar.
Jag vill börja med att säga att det är oklart hur många bulgarienturkar som egentligen bor i utlandet och då främs0t i Turkiet. Många lämnade Bulgarien 1989-90, men en del återvände efter demokratiseringen. Många bor i Turkiet men har inte anmält hos bulgariska myndigheter att man flyttat.
Det spekuleras i att så många som 300 000 bor i Turkiet, men det verkar vara i överkant. Jag skulle gissa på närmare 200 000. I valet nu fick DPS knappt 100 000 utlandsröster varför det är det överlägset störtsa bulgariska partiet i utlandet.
När det gäller fusk och korruptionsanklagelserna mot DPS så finns det verkligen fog för anklagelserna. Det har varit en följetong i många år hur partiet har utnyttjat sin position för egna ekonomiska fördelar. Partiledaren Ahmed Dogan har faktiskt själv sagt att varje parti har en ring av företag omkring sig och DPS är inget undantag. Hans arrogans kan man bara tolka som att han och partiet anser sig vara "untouchables". Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända nu. Gerb har ett kraftigt mandat, men DPS är starka och Ahmed Dogan är ingen duvunge.
Just nu läser jag en bok i bulgarisk översättning av den tyske journalisten Jürgen Roth: Die Neuen Dämonen. Das Bulgarischer Mafianetzwerk. Ahmed Dogan har förärats ett eget kapitel i denna bok. Boken är ganska spretig men ger ändå en bra bild av dagens Bulgarien där korruption, men även desinformation och kompromatkrig förekommer.
Min åsikt är att DPS är ett parti som missbrukar demokratin. De är dock inte ensamma om detta. För det första så är det avgörande för dem att hålla någon slag etnisk spänning vid liv så att bulgarienturkarna röstar på etnisk bas och inte efter ideologiska och ekonomiska preferenser.
För det andra så har DPS bidragit till att en kultur av korruption och ostraffbarhet (som det heter på bulgariska) etablerats.
Min förhoppning är att med ökat ekonomisk välbefinnande och ökad utbildningsnivå så kommer den etniska komponenten att minska. Detta skulle även motverka nationalistiska partier som Ataka.
Okej, då modifierar jag frågan: vilka andra partier är korrumperade förutom DPS?
I övrigt anser jag inte att minoritetspartier nödvändigtvis är av ondo. I Finland finns ju Svenska Folkpartiet som med framgång har drivit den svenskspråkiga minoritetens sak, utan att missbruka demokratin. SFP sitter praktiskt taget alltid i regeringen. Och finlandssvenskarna är betydligt färre än bulgarienturkarna, under 6%.
Nu är jag tillbaka till normaliteten igen!
När det gäller frågan vilka partier som är korrumperade så frestas man att svara alla. Men, naturligtvis är det inte så enkelt. Kort svarat så skulle jag vilja säga att BSP intar en särställning när det gäller korruption och organiserad brottslighet. Anledningen är förstås att som arvtagare till det gamla kommunistpartiet BKP så är partiet huvudansvarig för hur transformationen till marknadsekonomi och demokrati utfördes med syfte att bevara gamla maktstrukturer i en ny tillvaro med nya möjligheter. Du känner säkert till detta från Sovjet/Ryssland.
Att BSP saknade trovärdighet när det gäller korruptionsbekämpning och att kunna återvinna EU:s förtroende var förmodligen väldigt bidragande till partiets brakförlust nu i valet.
Enligt mig så förstod ledarskiktet i DPS tidigt hur reformerna skulle korrumperas av de omvända kommunisterna och använda den uppkomna situationen till sin egen fördel. DPS är ett gåtfullt parti och då menar jag inte bara dess slutenhet. Märkligt nog har flera ledande partimedlemmar inklusive Ahmed Dogan värvats som agenter/informatörer av den bulgariska säkerhetstjänsten på 80-talet. Samtidigt så har DPS sitt ursprung i den på 80-talet illegala organisationen Den turkiska nationella frigörelseorganisationen i Bulgarien (Турско националноосвободително движение в България) som var en reaktion på den tilltagande repressiva politiken mot bulgarienturkarna. Jag har ingen bra teori för hur det egentligen ligger till när det gäller DPS, men förmodligen är det en härva av tvingande omständigheter, opportunism och, får jag kall det, äkta engagemang.
Det finns ett rykte om att Ahmed Dogan är mannen som såg till att Volen Siderov och Ataka kunde äntra den politiska scenen, men att Dogan sedermera tappade kontrollen. Motivet skulle då vara att den mer stabila politiska situationen med Nato- och EU-medlemskap skulle ta udden ur DPS etniska mobilisering av turkbulgarerna. För DPS politiska överlevnads skull behövde man då ett bulgarisktnationalistiskt parti som kunde skrämma turkbulgarerna in i fållan igen. Inga bevis har naturligtvis presenterats och det låter lite väl konspiratoriskt. Men å andra sida så uppstod Ataka i ett för DPS lämpligt tillfälle. Det finns och fanns andra nationalistiska partier men de är/var små partier i marginalen. De lyckades aldrig växa trots ett stort missnöje med politiken och politikerna redan på 90-talet. Då raderades många bulgarers sparande ut av bankkollaps och hyperinflation under 90-talet m.m.
NDSV sågs som en frälsning 2001 men oavsett Simeons intentioner så var han tvungen att fylla partiet med folk han rimligen visste väldigt lite om. Partiet gick ju från ingenting till regeringsinnehav på mindre än ett år. Följaktligen så drabbades även NDSV av den ”bulgariska sjukan” och blev inblandat i olika korruptionshärvor. NDSV har inte heller setts som trovärdiga när det gäller korruptionsbekämpning.
Den blå koalitionen består ju av resterna av det SDS som tog över efter det ekonomiska haveriet från BSP:s sida 1996. SDS tappade också kontrollen över korruptionen (eller lät det ske) under sin regeringstid. Ivan Kostov blev synonym med skumma privatiseringar.
Gerb är ju inte så befläckade eftersom partiet ännu inte har innehaft någon reell makt än. Dock har en del oegentligheter rapporterats ute i landet i samband med valen. Kanske kommer även Gerb drabbas på samma sätt som NDSV när ett parti växer väldigt fort. Alltså, även om Bojko Borisov verkligen är Mr Clean så kommer hans parti att korrumperas av makten och opportunister. Framtiden får visa om han är denne person och om han förmår sitt parti att genomföra det tuffa och förmodligen farliga arbete som behövs.
Jag anser också att minoritetspartier kan spela en viktig roll eftersom majoriteten lätt kan missa för minoriteterna viktiga frågor som tex rätten till eget språk m.m. Dessutom så kan ett minoritetsparti typ SFP bidra till landets väl lika bra som ett parti med stöd ur majoriteten. Många av SFP:s frågor handlar ju om frågor som berör Finlands väl, inte specifikt finlandssvenskars väl. De är en naturlig del av den politiska mångfalden.
Jag önskar att det var så i Bulgarien också, men Balkan är inte Norden. På Balkan generellt så ser man med misstänksamhet på minoriteter. Man behöver inte gå till Ex-Jugoslavien för att hitta andra exempel. Grekland kategorisera minoriteter som slavisktalande, albansktalande, turkisktalande för att undvika att koppla minoriteterna till grannländerna. Frågan är mycket känslig i Grekland och denna lätt paranoida syn spänner över parti- och ideologigränser. http://en.wikipedia.org/wiki/Minorities_in_Greece
Makedonernas syn på den albanska minoriteten är ju känd. I Rumänien har ju spänningarna mellan rumäner och ungrare först nyligen desarmerats även om man kan undra vad ungrare i Rumänien tycker om att ett av de största partierna tidigare var Det storrumänska partiet.
Även om en del finsktalande finländare inte har så mycket till övers för svenskar så tror jag väl att de aldrig skulle misstänka SFP att bedriva en hemlig separatistisk agenda trots allt. Det är skillnaden mot Balkan. Dessutom, likt andra partier i Finland är SFP öppna för granskning. Sådant förekommer inte i Bulgarien.
Rädslan för separatism i Bulgarien är så pass stor att det står skrivet i konstitutionen att inga partier får bildas på etnisk eller religiös grund. DPS har ju klarat sig från ett förbud, men det lilla partiet OMO-Ilinden vågade man sig på. http://en.wikipedia.org/wiki/United_Macedonian_Organization_Ilinden–Pirin Bulgariens förbud mot partier på etnisk och religiös bas är ju faktiskt ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna där rätten till föreningsfrihet är en fundamental del.
Ja, det blev lite raljerande här i en fråga som förtjänar mycket större utrymme då bilden inte är så svartvit i verkligheten utan rymmer en mängd nyanser och en del motsägelsefulla omständigheter.
Intressant kommentar till valet i Bulgarien av Igor Jakovenko: Россия потеряла друда. И не заметила.
Intressant. Det är en konsekvens jag missat av valutgången, att det ryska inflytandet nu minskar. Även om tex byggandet gasledningen South Stream kanske skjuts upp pga krisen så har maktskiftet i Bulgarien gjort projektet än osäkrare för att ta ett exempel. Bojko Borisov har en uttalad strategi att knyta Bulgarien till EU och Västeuropa.
Ryssland å sin sida har ju verkligen lämnat den bulgariska kärleken obesvarad under de senaste fyra åren. Man kan, som artikeln också uttrycker det, undra hur man tänkte i Kreml när man inte satsade mer på EU:s mest rysslandsvänliga stat.
Den ryska attityden mot Bulgarien under gaskrisen nu i vintras gjorde mycket för att nästan utradera den good will som många bulgarer ändå känner mot Ryssland.
De jag brukar kalla för russofilerna i Bulgarien och framför allt i BSP är för tillfället svårt sargade och man undrar om de kan återhämta sig. Det kan knappast ligga i Rysslands intresse. Kanske blev det för många bollar i luften för den ryska utrikespolitiken?
Förtydligande: det kan knappast ligga i Rysslands intresse att de rysslandsvänliga krafterna i Bulgarien har lidit ett sådant kraftigt nederlag.
Skicka en kommentar