Vargfrossa

I dagarna har en mycket ifrågasatt jakt på vargar börjat och kanske redan slutat i Sverige. Även detta fick mig att börja tänka på skillnader mellan Sverige och Bulgarien, skillnader som kanske inte är till Sveriges fördel.

I Sverige finns det en vilja att kontrollera naturen, en slags social ingenjörskonst som omfattar allt som där lever. I Sverige vill vi själva upprätthålla balansen. Dessutom vill vi ha 100 % tillträde till naturen på våra villkor. Därför finns ingen plats för rovdjur. Därför talar man om att reglera förekomsten av djur eller rent av växter som jätteloka. Jag minns ett program i teve för några år sedan när en viltvårdare från Kruger nationalpark i Sydafrika besökte en nationalpark här i Norden. Nu var detta i Norge förvisso, men Norge hanterar naturen som Sverige. Denne viltvårdare var mycket förvånad över hur vi lade oss i naturen för att skapa en ”idealnatur”. En natur som kanske aldrig ens funnits. Minsta obalans i naturen föranledde åtgärd, ofta i form av avskjutning då något djur blivit för många, men även utfodring om vintern var svår. I Sydafrika gjorde man inte så eftersom det var just naturen som sådan man ville bevara. Naturvården bestod främst i att skydda naturen från människorna, vare sig det var tjuvjägare eller för mycket turister som störde känsliga områden.

Det sägs att det finns som mest kring 200 vargar i Sverige. I Bulgarien uppskattas antalet att vara ungefär tio gånger fler. Detta på en yta som är en fjärdedel av Sveriges. I Bulgarien finns det fortfarande en herdekultur med mängder av friströvande boskap på ängar och i berg. Jag har inte sett någon siffra men det är slående hur mycket getter och får det finns frigående i de bulgariska bergen, platser som även är idealiska för den bulgariska vargen.

Men det mycket märkliga är att någon rovdjursdebatt knappt finns i Bulgarien. Naturligtvis är det ett problem även i Bulgarien att rovdjur ibland ger sig på lätta byten som tamdjur.Visst vill många boskapsägare ha en förbättring (och framför allt ersättning) och visst vill jägarna skjuta av mycket mer. Men på något sätt så verkar man kunna hålla isär begreppen och t.ex. se jägarna som ett särintresse som vill att naturvården upprätthålls bäst med vapen i hand. Kanske går tankarna till kommunisttidens elit som mer eller mindre hade ensamrätt att skjuta vilt. Men framför allt, i Bulgarien är folk mer toleranta mot naturen än i Sverige. Det vågar jag påstå.

Hos oss ska djur hålla sig på sina platser och människorna på sina, vissa djur ska inte få finna alls – inte fritt åtminstone. I Bulgarien är det mer leva och låt leva som gäller. Därför finns ingen skyddsjakt på varg och björn. I Bulgarien kan det också vara helt naturligt att pausa ett bygge på grund av 600 svalor. I Bulgarien finns allemansrätt, men man har låtit bli att ha ett namn på det så att turister slipper få det nedtryckt i halsen.

Frågan är egentligen vad vi är för slags människor här i norr. Vad är det som gör oss så känslomässiga i denna fråga. För visst rör det sig om känslor mer än rationella tankar eftersom ingen same än vill ha skyddsjakt på tåg av omtanke om sina renar; eller att vi vill reglera mängden bilar då de dödar så mänga människor. På något sätt känns det dessutom logiskt att efter att vi har tagit kontrollen över naturen vill vi även ta kontrollen över klimatet. Det verkar som om vi svenskar tror att vi kan besitta rent gudomliga krafter. Den vidare diskussionen vore intressant men hör nog inte hemma på denna blogg.

EDIT 2010-01-09
Hanne Kjöller är lite inne på detta i DN.

EDIT 2010-01-23
Hanne Kjöller skriver mer om den svenska irrationella attityden till varg.