Fula fiskar i valdammen

Ett pikant inslag i den bulgariska valrörelsen är kriminella som vill undkomma rättvisan. Enligt de bulgariska vallagarna så är det inte bara parlamentsledamöter som har immunitet, utan även de som ställer upp som kandidater. Detta kryphål i lagen har fått de i Bulgarien ökända bröderna Galev att ställa upp i valet.

De har i sex månader varit häktade i vänta på rättegång för att de är, som det heter, organiserat en kriminell grupp. Med det menas helt enkelt att de är misstänkta för organiserad brottslighet. Tidningen 24 Tjasa har en intervju (ej online) med de nyutsläppta bröderna om vilken politik m.m. de vill föra. Det visar sig att svaret på de flesta frågorna är: vi får se.

Frågan är då om någon kommer att rösta på ett par personer som i flera år gjort sig kända att hålla på med allt annat än laglig verksamhet. Svaret är tyvärr att det finns. Bröderna utnyttjar sin starka ställning i staden Dupnitsa söder om Sofia där de hör hemma och där de likt tidigare sekels feodalherrar styr över regionen. Franför allt bland stadens obildade invånare så ses de som ett par mäktiga välgörare som gör gott för sin hemtrakt, inte helt olikt hur maffian i södra Italien har ett grepp över befolkningen. Till välkomstkommittén utanför häktet hörde bl.a. Dupnitsas borgmästare.

Men, man kan förmoda att de inte bara kommer att förlita sig på anhängarnas entusiasm, utan också ägna sig åt en annan egenhet i det bulgariska politiska livet: röstköp. Eftersom brödern förfogar över mycket pengar och inflytande kan man lugnt anta att en del shopping kommer att göras bland de grupper i samhället som gärna säljer ut sina röster till högstbjudande.

Samma möjligheter till att undkomma lagens långa arm använder sig även ett par andra politiker av. Aleksander Tomov som företräder det minimala socialdemokratiska partiet är misstänkt för förskingring av nära 200 miljoner kronor men verkar undkomma rättvisan genom sin kandidatur till parlamentet.

Även i Varna hittar vi ett annat exempel där politikern Ivan Slavkov, misstänkt för organiserad kriminalitet och narkotikaförsäljning, på samma sätt undkommer häktet.

Naturligtvis är det många bulgarer som tycker att detta är vansinne, men samtidigt så finns det en resignation där man tycks ha gett upp. Rapporteringen kring dessa fenomen karaktäriseras av ilska och förtvivlan. Men från ansvarigt politiskt håll är det märkvärdigt tyst.

Som jag ser det finns det idag två sätt att komma åt detta: dels genom att omvärlden sätter ett högre tryck på att Bulgarien, dels genom att effektivisera rättvisan. Om processerna mot dessa personer hade gått fortare hade inte situationen uppstått.

Men jag antar att fortsättning följer.