Efter demokratiseringen 1989-1990 har en mängd tidningars startats samtidigt som kommunisttidens tidningar moderniserades och ”demokratiserades”. Sedan dess har en ständig modernisering pågått av media eftersom fram till 1990 fanns ju ingenting om skulle kunna kallas fri media. Erfarenheterna av oberoende journalistiskt arbete var ju obefintligt likaså tanken att en tidning inte skulle vara propagandaorgan för någon.
På snart 20 år har mycket hänt. Bulgarien har fler rikskstäckande dagliga tidningar än Sverige. Dessutom håller sig de flesta större städer med en eller flera lokaltidningar. Kvalitén måste sägas vara god överlag. En egenhet, åtminstone mot Sverige, är att det mesta innehållet i tidningarna är eget redaktionellt material. Kanske är de de låga lönerna som gör att tidningarna kan hålla sig med en större stab journalister.
I Bulgarien förekommer en ständig debatt om landets media är fri. Här tycker jag man kan se ett tydligt arv från kommunisttiden när all media tjänade kommunistpartiet. Fortfarande finns det en ofta förekommande idé om att tidningar i första hand är en propagandakanal och inte en informationskälla. Argumenten är att tidningarna företräder sina ägare och ägarnas ekonomiska intressen. Resonemanget är lite dumt tycker jag eftersom en tidning alltid har en ägare och att denne ägare ofta äger andra företag. Det är ju inte samma sak som att tidningarna är en propagandakanal för ägarintressena. Sanningen är ju den att om man som läsare inte tycker att en tidning är neutral nog så överger man den.
Sedan så finns det även en idé om en absolut förhärskande sanning hos många i Bulgarien (och annorstädes också). Så när en tidning pekar på att en fråga är komplex eller att en händelse kan tolkas på flera sätt så tycker många att det är fel och anklagar tidningen för döljande av ”sanningen”. Tyvärr så har många bulgarer en konspirativ syn på händelseutvecklingen vilket gör att avvikande åsikter alltid avfärdas. Det måste man ha i åtanke när mediafrihet diskuteras i Bulgarien.
Även utländska kommentatorer faller ibland i den konspirativa fällan och gör kopplingen f.d. kommuniststat och kontrollerad press alltför stark. Min åsikt efter snart 20 års läsande av bulgarisk press är att den är så fri som man kan begära i en demokratisk stat. Visst finns det tendentiösa artiklar och ideologisk färgning, men så gör det även i Sverige. Så länge man enkelt kan hitta ett alternativ i pressvärlden så är det inte ett problem.
På Reportrar utan gränsers index så hamnar Bulgarien på 59:e plats vilket låter inget vidare. Avgörande för denna dåliga notering är bland annat mordet på författaren Georgi Stoev förra året. Fast enligt mig så kan man inte veta om mordet hade någonting att göra med hans böcker eftersom han trots allt var en person som gjort karriär inom den organiserade brottsligheten innan han började skriva böcker om den.
Ett annat skäl är påtryckningar från just organiserad brottslighet. Det är definitivt ett större problem, men bilden är dock tvetydig. Mycket skrivs i bulgarisk press om organiserad brottslighet, om politiker, affärsmän och utredningar som läggs ned är osv. Faktum är att en del reportage och böcker är nog så avslöjande som t.ex. det som den välkände italienske journalisten Roberto Saviano har skrivit om maffian i Syditalien. Ändå så lever dessa bulgariska journalister och författare utan livvaktsskydd eller måste gå i exil. Därför är bilden mycket mer komplex än t.ex. Reportrar utan gränsers rapport ger. Jag skulle vilja säga att media generellt sett gör vad som är deras ansvar i kampen mot organiserad brottslighet i Bulgarien. Problemet med att organsierad brottslighet finns kvar ligger någon annanstans.
Det var en liten personlig utläggning om media i Bulgarien men här följer en sammanfattning av de största tidningarna idag i landet. De jag tagit med är alla tidningar som åtminstone utges alla vardagar och ofta även på helgerna. Upplagesiffrorna är inte helt färska men ger en bild av läget.
Störst upplaga har tidningen Trud (Arbete) med 70 000 till 100 000 ex. Den heter egentligen Dneven Trud (Dagens arbete) för att skilja den från Nosjten Trud (Nattens arbete). Nosjten Trud lades dock ned den 29 maj i år efter 17 år i de bulgariska nyhetsstånden. Anledningen var sviktande upplagesiffror. Nosjten Trud var en mer skandalbetonad tidning typ vår kvällspress.
Trud är en tidning som jag uppfattar som mycket seriös även om lite skvallermaterial finns med. Det är en tidning jag köper ibland.
24 Tjasa (24 timmar) är näst störst i Bulgarien och har fört en kamp mot Trud när det gäller upplagan men brukar ligga kring 60 000 – 70 000 ex. Tidningen har särskilda bilagor för vissa storstadsområden. Likt Trud så ägs tidningen av WAZ-Mediengruppe som bland annat står bakom tyska Westdeutsche Allgemeine Zeitung. Det märks bland annat på att visst material förekommer i båda tidningarna. Annars så är WAZ väldigt anonyma ägare.
Dnevnik har en upplaga på kring 10 000 ex. Den är en mer ”seriös” tidning med bland annat en stor affärsbilaga. Det är en tidning för den bildade eller läsaren kan man säga. Det är en tidning jag läser varje dag, förutom helger då den inte utkommer. Anses av många för den mest trovärdiga tidningen i Bulgarien. Fast jag är inte helt säker på vad som menas med det.
Telegraf har de senaste åren växt i upplaga och gått om 24 Tjasa som landets andra största tidning. Den har dock inte samma inflytande som 24 Tjasa eftersom den uppfattas som mer ”lättviktig”. Framgången kanske beror på att den är en av de billigaste tidningarna plus att den innehåller en hel del skvallerbetonat material. Den finns inte heller på Internet.
Monitor hör till samma ägare som Telegraf fast med betydligt lägre upplaga (kring 10 000). Den har en mer seriös framtoning.
Standart har en upplaga på kring 35 000 men kan ha den dubbla upplaga på heleger när den säljs med mycket extramaterial. Det är en tidning jag gärna köper då den är lättläst utan att vara lättviktig. Vissa hävdar att tidningen påverkas alltför mycket av sin bulgariske ägare som egentligen sägs företräda den ryska affärsmannen Michael Chorni. Fast jag kan inte tycka att Standart företräder ryska intressen i Bulgarien. Standart är den tidning som så vitt jag vet är populärast på Internet.
Sega (Nu) har funnits länge men har alltid haft svårt med upplagan och brukar ligga kring 10 000 ex. Tidningen har flera skribenter som hör hemma i den bulgariska kultureliten varför den ändå har ett visst inflytande. Den hör till de större på Internet. Även denna tidning försöker man koppla ihop med ryska intressen då en av ägarna ägs till 50 % av Gazprom. Även här tycker jag att idén ägarpåverkan har dåligt stöd.
Pari (Pengar) är den ledande affärstidningen som påminner väldigt mycket om Dagens Industri vilket inte är så konstigt då bägge ägs av Bonniers. Deras huvudkonkurrent är Dnevnik och har ungefär samma upplaga, kring 10 000. Tidningen bevakar förstås i huvudsak affärsvärlden och anses mycket tillförlitlig (som Dnevnik) men dess inflytande är inte så stort.
Detta var de största och viktigaste dagliga tidningarna. Till dett finns ett antal lokala tidningar. Jag måste också nämna tidningarna Demokratsija och Duma.
Demokratsija har haft partiet SDS bakom sig och därför varit centerhögerkrafternas tidning. Den hade sin storhetstid på 90-talet med stort inflytande men fick så småningom läggas ned 2002. Den återuppstod 2005 men som veckotidning under namnet Demokratsija dnes (Demokrati idag). En pikant detalj är att en period under 90-talet var Volen Siderov, partiledare för dagens Ataka, dess chefredaktör. Fast det var innan hans nationalistiska väckelse.
Duma (Ord) som är socialisternas tidning har levt ungefär samma liv som Demokratsija. Duma fick också läggas ned för några år sedan efter ekonomiska problem, men har återuppstått och likt Demokratsija saknar inflytande numera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visst måste man relatera journalisternas insatser till den miljö de jobbar i, om man nu skall jämföra olika länders journalistik.
Det är dock inte bara den "underjordiska" makten som begränsar tryckfriheten. De som jobbade för Hemliga Polisen på 80-talet är fortfarande groteskt överrepresenterade på de viktigaste chefsposterna inom TV, Radio samt, tills väldigt nyligen, Myndigheten för Elektronisk media, med makt över sändningstillstånd, etc.
Viktigast är nog ändå "proffesionskulturen". Känner några stycken inom den nya generationen bulgariska journalister. Ingen av dem har gått någon som helst journalistutbildning, vilket jag först trodde var ett +, men bristen på formella kvalifikationskrav, på en laglös arbetsmarknad, gör varje medarbetare väldigt utbytbar och yrkesmässig självständighet är inget honörsord precis. Oavsett vem som äger - redaktionerna arbetar ännu med kommandometodik.
Trots detta kan man konstatera att det finns gott om individuellt skickliga, sakliga, kvalitetssökande journalister - inom ramen för en hierarkisk samhällsordning.
En bidragande kvalitetsfaktor är antagligen den äldre generationens erfarenhetsmässiga skepsis till allt som trycks.
Ett problem är dock bristen på transparens vad gäller ägandet av olika medier. Folk vill ju inte gärna läsa kvalitetspropaganda utan att veta vem som talar. I ett halvt sekel visste dom att det var Zhivkov som talade. Hur mångfaldig dagens mediala mångfald egentligen är svårt att veta utan anständig transparens.
Tack, intressant läsning. Vad gäller ägandet av tidningarna så är det nog inte helt fel att ett tyskt och ett svenskt medieföretag är med på marknaden. I Ryssland är landets kanske mest seriösa dagstidning, Vedomosti, i utländsk ägo. (Ägs huvudsakligen av finska Sanoma som bland annat ger ut Nordens största morgontidning Helsingin Sanomat.)
Förresten: lägg till http:// före länkarna, annars funkar de inte.
Tack för en nyttig kommentar Linus. Jag anser att du har rätt när det gäller vikten av transparans när det gäller ägande och att professionskulturen är avgörande för om det blir en bra tidning eller ej. Mitt inlägg var mest ett försök att ge en kort sammanfattning av tidningsmedia i Bulgarien.
Det är viktigt att veta vem som är avsändare eftersom det ingår i bedömningen av en nyhet/artikel. I Bulgarien är det inte helt enkelt eftersom dels så har de flesta större tidningar officiellt ingen "etikett" typ liberal, socialdemokratisk, eller vad det nu kan vara. Ledarsidor förekommer inte heller. Naturligtvis finns det ideologiska eller andra skillnader mellan tidningarna eftersom det finns en skillnad i nyhetsurval och hur redaktionerna tolkar olika skeenden.
Fast jag får sällan en känsla av att jag förs bakom ljuset eller att viktiga fakta undanhålls. Läsarna i Bulgarien är kritiska och att driva en alltför tydlig agenda riskerar alltid ett läsartapp.
Linus pekar också på en annan omständighet som också är lite speciell med Bulgarien nämligen "bristen" på journalistutbildade. Här får man ha i åtanke att när landet demokratiserades på 90-talet så fanns ingen journalistutbildning värd namnet då de byggde på kommunisttidens syn på juornalistik. Samtidigt var behovet stort av journalister och skribenter. Jag antar att acceptansen för "outbildade" journalister etablerades då.
Problemet med en "laglös" arbetsmarknad är någonting som inte bara drabbar media utan finns i alla sektorer. Naturligtvis riskerar det att minska viljan att granska den hand som föder en. Samtidigt så kan en duktig yrkesman hitta nytt arbete någorlunda enkelt. Dessutom så har man levt med detta nu i så många år och många har lärt sig hur man skapar handlingsutrymmer i en osäker situation. Men, det är ändå ett stort problem.
Att personer ur säkerhetstjänsten och andra sektorer ur den tidigare "kontrollmakten" finns i media är ett problem. Dessa personer förekommer dock överallt. Deras blotta existens gör att man bör vara misstänksam. Det är svårt att veta exakt hur läget är men det finns fall av desinformation som uppenbart har dessa personer som upphovsmän. Allvarligast är dock att tidigare agenter sitter på viktiga chefsposter inom just myndigheter som kontrollerar sädningstillstånd m.m. Det ska man inte ta lätt på. En transparens värd namnet skulle nog kunna "oskadliggöra" många av dessa tidigare agenter.
Sammanfattningsvis så är trots alla försvårande omständigheter Bulgarisk media i bra skick och man kan knappast tala om en stor "medieskonspiration" som vissa gör. Tidningarna sköter sitt jobb bra, om än en bra bit ifrån perfekt. De är knappast neutrala, men inte heller alltför tendentiösa över lag. Jag tycker till exempel att fördumningen inom svensk press är ett större problem. Personer som bygger sin världsbild på det som serveras i AB och Expressen är i längden ett hot mot demokratin. Dit har bulgarisk press en lång väg att gå än.
Problemet i Bulgarien är betydligt större inom televisionen där vissa kanaler är uppenbart "megafoner" för vissa partier eller personer. Det är dock ingen hemlighet. Problemet där är också att några få företag dominerar i reklamutbudet vilket definitivt är ett problem för en kanal som ger sken av att vara oberoende.
Kalle: det blev visst lite fel med klipp och klistrandet med länkarna här i värmen. Som sagt tidigare så är det viktigt att känna till ägarförhållandena och i Bulgariens fall är det inte alltid helt enkelt genom att det inte sällan är fråga om korsvis ägande (gäller många företag här). Fast viktigare är att det finns en mångfald på ägarsidan och utländska ägare är inte ett problem. Lyckligtvis finns det en mångfald här vilket är en av orsakerna till att det fortfarande är ett nöje att läsa en bulgarisk tidning.
Fast avslutningsvis måste jag ändå ställa en fråga som jag inte fick med i inlägget. Hur kan det komma sig att så många tidningar överlever trots upplagor kring 10 000 ex? Alla som tittat i en bulgarisk tidning märker ju att det är betydligt mindre reklam än i en svensk. Den positiva tolkningen är att kostnadsläget är sådant att det räcker med en mindre upplaga plus lite reklam för att gå runt.
Den negativa (konspiratoriska) är att någon pytsar in pengar för att hålla tidningarna vid liv för något syftes skull. Det är någonting jag skulle vilja få reda på.
Mycket bra och intressant artikel!
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar