Om du varit i Bulgarien på någon turistort har du kanske sett unga män och kvinnor som går på glödande kol. Dessa män och kvinnor sägs vara så kallade nestinari, elddansare. Men de har ganska lite att göra med det som nu ägde rum i den lilla byn. Det du ser på turistorterna är den kommersialiserade varianten som har väldigt lite med så kallad nestinarstvo att göra. De utövande har normalt inget med riktiga nestinarer att göra. Det är tveksamt om de ens vet vad det står för.
Bortom turisthorisonten
Det som intresserar mig mest är att nestinarstvo är en del av det för oss glömda, oberättade Bulgarien. Ett Bulgarien med traditioner som än så länge förblivit nästintill hemligheter för omvärlden. Trots kommunisttidens homogeniseringsförsök och förtryck har denna och andra regionala traditioner överlevt. Dessa traditioner, som även nu är under hot men nu från urbanisering och avståndstagande från det som uppfattas som omodernt, fortsätter ändå att existera. En annan mycket speciell tradition som fortlever är vinterbröllopen i Rodopibergen, om dessa får jag berätta i ett annat inlägg.
Vad är då detta?
Nestinarstvo är en gammal tradition, förmodligen från förkristlig tid. Centret för detta i Bulgarien är byn Bălgari i Strandjabergen i sydöstra Bulgarien på gränsen mot Turkiet. Det ska finnas ytterligare några byar i Strandja där denna tradition ska finnas. Faktum är att de flesta av nestinarerna som dansar denna helg i Bălgari kommer från angränsande nestinarbyar som Jasna poljana och Brodilovo. Nestinarstvo förekommer även på några ställen i nordöstra Grekland* på gränsen mot Bulgarien och Turkiet. Där kallas det anastenária (Αναστενάρια).
Elddansandet är en i Bulgarien känd företeelse även om väldigt få bulgarer vet vad det egentligen står för. Nestinarstvo borde egentligen betraktas som en egen religion, även om många uppfattar den som en variant av ortodox kristendom, förmodligen på grund av att man använder sig av kristna symboler som ikoner samt tillber kristna helgon. Den bulgarisk-ortodoxa kyrkan anser dock detta vara en hednisk tradition men tycks tolerera den, om inte annat då antalet aktiva nestinarer som mest inte kan uppgå till mer än något hundratal. Ett par lokala präster har dock fördömts av kyrkan då de försökt popularisera nestinarstvo.
Elddyrkan förekommer ju i förkristna och förmuslimska traditioner i främre Asien hos t.ex. Zoroastrism i Iran och Indien, men jag vet inte om det finns någon koppling mellan detta och nestinarstvo.
Elddansandet är bara en del av nestinarstvo, även om det är den viktigaste och mest centrala delen av den. Ingen vet riktigt var traditionen kommer ifrån. Den antas vara väldigt gammal, vissa hävdar av trakiskt ursprung. Det finns ingen skriftlig tradition, allt förs vidare muntligt från generation till generation. Religionen, nestinarstvo, har många inslag som känns igen från andra hedniska föreställningar med heliga platser, idoldyrkan och offerkult. Traditionellt offrade man djur där en del av köttet helst skulle förtäras rått för att man skulle få hälsa och välgång. Detta finns knappast kvar idag. Däremot är idoldyrkan stark. Man tillber då ikoner. Men det rör sig inte om en tillbedjan för helgonen på ikonerna som inom ortodoxin, utan snarare att ikonerna tar Guds plats. När den traditionella elddansen äger rum så lyfter dansarna ikonerna samtidigt som de faller i trans. Det blir ibland en tävlan mellan ikonerna för att fastställa vilken som behagar Gud mest, vilken som ger mest lycka och hälsa. Förr i tiden har det till och med förekommit rena bataljer tidigare där elddansarna slagits med ikonerna så att de gått i bitar.
Själva religionen är ett exempel på synkretism, alltså att en religion lånar inslag från andra religioner, en slags religionsblandning. Nestinarstvon är som sagt en blandning av gamla hednaritualer och kristendom. Nestinarerna erkänner till exempel Kristus existens men han har ingen levande eller reell närvaro som hos kristendomen, bl.a. manifesterat vid nattvarden. Kristus, liksom helgonen på ikonerna, är bara olika manifesteringar av Gud. Nestinarerna har ingen djävul, utan likt andra förkristliga religioner så kan Gud vara både god och ond. Genom offer och ritualer kan man påverka Gud att vara god och välvillig.
Den heligaste platsen är konaken, ett slags samlingshus. Namnet kommer från turkiskan och var en gång i tiden en representantsbyggnad för den turkiska administrationen. Konaken är den mest centrala byggnaden i byn. Själva kyrkan får finna sig att vara mindre viktig som kultplats än konaken. Framför konaken finns också den sandcirkel där glöden anläggs.
Den mest centrala figuren hos nestinarerna är St. Konstantin. Han är ett helgon inom den ortodoxa kyrkan då han var den förste kristne romerske kejsaren, men som hos nestinarerna representerar Gud – Den store fadern. Den fest man nu höll i Bălgari var för just St. Konstantins ära. Det är nestinarernas viktigaste högtid. Denna helg firas också av den bulgarisk-ortodoxa kyrkan eftersom St. Konstantin och hans mor St. Helena (Elena på bulgariska) hör till de viktigaste helgonen inom ortodoxin.
Nestinarstvo - ännu en tradition som blir kitsch?
Som jag sade tidigare så är detta en okänd tradition i Europa. Få berättelser och reportage finns på språk de flesta av oss kan läsa och förstå. Jag har inte sett någon redogörelse på svenska. Det blir nästan ironiskt att det bästa engelskspråkiga reportaget är från en kinesisk dagstidning. Det finns en sida http://nestinari.eu/indexEN.html men är mer än torftig. Men nestinarernas traditioner håller trots allt på att upptäckas och kommersialiseras. Hemligheten är snart ingen hemlighet.
Än så länge är det mest bulgarer som reser dit och det hela har än så länge mer prägel av just en religiös högtid och inte av ett turistjippo även om man jobbar på det tyvärr. I år förväntas några tusen besökare. Själva byn Bălgari kan inte härbärgera särskild många besökare då där endast finns ett hundratal invånare. Den är därmed mycket känslig för exploatering. Trots detta uppmanar jag att den som kan bör besöka byn då det ger en upplevelse av någonting oväntat exotisk i dagens Europa. Men jag uppmanar att ha respekt för denna tradition då det är allvar för dess utövare.
Hur tar man sig dit?
Byn Bălgari ligger i sydöstra Bulgarien, cirka 85 km söder om staden Burgas mot den turkiska gränsen. Enklast att ta sig dit är med bil, följ väg nr 99 från Burgas söderut genom Primorsko och Tsarevo mot gränsstaden Malko Tărnovo vid turkiska gränsen. 17 km söder om Tsarevo i Strandjabergens böljande landskap ligger byn.
Möjligen kan det gå att åka buss från Tsarevo i riktning mot Malko Tărnovo, men jag har ingen aktuell information. Som vanligt är turistinformationen inte riktade till oss som vill utforska Bulgarien på egen hand. Att vara turist i Bulgarien innebär att du helst ska köpa hela utflyktspaket. Bekvämt, javisst, men med ett minimum av improvisation samt att jag är lite trött på att andra ska tala om för mig vad som är intressant och värt att ägna tid åt.
Uppdatering:
Signaturen rycee skriver i en kommentar att vardagar går det en minibuss från Tsarevo till Bălgari kl. 06:30 och 17:30. Returbussen går kl. 07:30 och 18:30. Under helgen är jag osäker men det går definitivt en buss från Bălgari till Tsarevo kl. 12:30. Bussen kostade 1.90 lv. Notera att det går inga extraturer eller liknande under festivalen så tar man bussen dit så kommer man behöva spendera natten i byn. Eventuellt kan man ordna så att en taxi kommer och hämtar men det går åtminstone på 20 leva ifall man är bulgar.
* I Grekland har den ortodoxa kyrkan hårt propagerat mot nestinarstvo och förespråkat förbud. På senare år har dock nestinarstvo börjat tolererats och blivit föremål för omfattande folkloristiska studier.
Mycket av bakgrunden till nestinarstvo har jag hämtat här.
2 kommentarer:
Besökte Bulgari under under veckan då denna festival skedde. Jag och min flickvän kom till byn första gången tidigt på torsdagsmorgonen den 3:e och stannade fram till helgen. Lyckligtvis fick vi hjälp att få rum och logi hos ett par som har hus i byn. Deras goda mat, hemmagjorda vin och fina sällskap gjorde faktiskt så att vi nästan missade elddansen, festivalens höjdpunkt. Eftersom vinet gjorde oss lite sena till festivalplatsen så var det mer eller mindre omöjligt att se något av själva dansen eller den glödande kolen på grund av folkmassan. Men det var ändå en häftig upplevelse, mycket på grund av den intensiva gälla musiken från säckpipa och trumma samt den tungt tryckande stämningen bland de tillresta. Strax innan dansen begav sig nestinarerna från konaken, i rask takt rundade de kyrkan tre gånger för att sedan runda glöden tre gånger. Efter dansen begav sig dansarna tillbaka till konaken, där de sedan också spenderade natten.
Då de stegade in i konaken hängde vi faktiskt på och ställde oss strax utanför dörren. Därinne gick diskussionen på högvarv och trots att min Bulgariska än så länge är värdelös så var det uppenbart att de var upprörda. Min flickvän förklarade att de dryftade frågan om kommersialisering. Jag skulle gissa att mängden fotoblixtar och överengagerade åskådare nog ligger på gränsen för vad som är möjligt att hantera. Ifall man frågar de gamla i byn så anser de att det redan gått för långt och det numera inte är mycket mer än ett kommersiellt jippo. Då vi på morgonen följde den traditionella processionen med ikonerna till en närbelägen källa så hördes de skrocka om utbölingarna som beger sig på vandring. Trevliga tanter föresten, de tyckte jag var snygg!
Angående djuroffret så sker detta fortfarande men istället för två tjurar så såg jag dem slakta två lamm bakom konaken. Köttet tillagades senare och åts sent på kvällen av de som var sugna. Anses som sagt ge hälsa och framgång. Något rått kött har jag dock inte hört talas om och ifall det skett historiskt så var det nog ett bra tag sedan.
Vardagar går det en minibuss från Tsarevo till Bulgari kl. 06:30 och 17:30. Returbussen går kl. 07:30 och 18:30. Under helgen är jag osäker men det går definitivt en buss från Bulagi till Tsarevo kl. 12:30. Bussen kostade 1.90 lv. Notera att det går inga extraturer eller liknande under festivalen så tar man bussen dit så kommer man behöva spendera natten i byn. Eventuellt kan man ordna så att en taxi kommer och hämtar men det går åtminstone på 20 lv ifall man är Bulgar.
Bulgari kan förresten vara trevlig att besöka även då det inte är festival, då byn ligger inne i Strandjabergen och området är ett naturreservat så finns det mycket vackra omgivningar. Inte så många markerade leder för de som vill vandra men det finns en fint markerad led mellan Bulgari och grannbyn Kosti.
Tack för aktuell information. Själv har jag inte upplevt detta på länge. Jag hoppas att din målande beskrivning av ditt besök kan fresta andra att leta sig dit. Det är intressant och vackert även om man inte åker dit vid festivaltider. Att ta en tur ut i småbyarna i bergen är ju som att åka i tidsmaskin lite grand.
Din info om buss tänkte jag lyfta in i själva artikeln.
Skicka en kommentar