Kosovo och Bulgarien

I söndags förklarade Kosovo sig självständigt. Reaktionerna på detta har varit många med EU som försiktigt positiva och Ryssland som väldigt mycket emot. Att Serbien ser detta som en kriminell handling är förstås ingen hemlighet. Men hur ser man i Bulgarien på detta?

Åsikterna i Bulgarien går isär. Officiellt från regeringshåll är man för ett självständigt Kosovo eftersom det redan är ett faktum. Man avvaktar dock med ett erkännande trots att såväl premiärminister som utrikesminister säger att Bulgarien ska följa EU:s linje i frågan. Man ställer upp som villkor för ett erkännande att Ahtisaariplanen för Kosovo efterlevs. Ahtisaariplanen förespråkar en övervakad självständighet för Kosovo med fortsatt internationell närvaro och ett starkt skydd för de serbiska och romska minoriteterna.

I själva verket är det nog mer fråga om att köpa sig lite tid eftersom ett självständigt Kosovo inte är helt okontroversiellt i Bulgarien. Ånyo försöker Bulgarien, i synnerhet Socialistpartiet, visa att man är en lojal och pålitlig partner i EU och NATO samtidigt som man inte vill utmana Ryssland alltför mycket.

Det finns ingen större gruppering i det bulgariska parlamentet som är emot ett erkännande så varför det bör komma i ”svansen” av de EU-länder som kommer att erkänna Kosovo. Däremot är man i Bulgarien oroliga för att man på nytt kommer att ha en instabil situation inpå husknuten. Bulgarien vill ha fortsatt goda relationer med Serbien.

Opinionen hos allmänheten är lite oklar. Utrikesfrågor brukar inte spela särskilt stor roll när det väl kommer till kritan eftersom vardagens vedermödor är ett större problem för bulgarerna. I bakgrunden skymtar dock en del av den paranoia som finns när det gäller minoriteter och som de nationalistiska krafterna försöker spela på. En av anledningarna till att ex-diktatorn Todor Zjivkov genomförde antiturkiska kampanjer på 80-talet var en rädsla för att den relativt stora turkiska minoriteten skulle hysa separatistiska idéer. Bulgarienturkarna utgör knappt 10 % av befolkningen och många inom det kommunistiska styret trodde att det fanns konkreta planer i Turkiet att skapa autonoma turkstyrda områden i Bulgarien som sedan skulle ansluta sig till Turkiet.

Att dra paralleller med Kosovo är dock svårt eftersom bulgarienturkarna dels inte bor samlat inom ett område i Bulgarien, dels, med undantag för vissa byar, att bulgarienturkarna inte dominerar de områden de är bosatta i. Den främsta anledningen är dock att det inte finns eller har funnits någon större opinion bland bulgarienturkarna att skapa sig ett eget litet land i Bulgarien. Förföljelserna på 80-talet skapade inga uppror utan snarare emigration. I och med landets demokratisering 1989-1990 så kan man säga att frågan är utagerad. Partiet DPS som samlar de flesta bulgarienturkiska väljarna har ingen separatistisk agenda, utan tvärtom, det har ingått i flera bulgariska regeringar och är koalitionspartner i den nuvarande.

Så sammanfattningsvis kan man säga att alla har en åsikt, men att kosovofrågan aldrig skulle kunna bli en stor valfråga. Det bulgariska parlamentet är någorlunda enigt i sin avsikt att erkänna Kosovo. Erkännandet har inte heller några omedelbara konsekvenser för landet även om det kan gnissla i relationerna med Serbien. En ortodoxt kristen samhörighet är mer en tankekonstruktion än något som spelar en roll i praktiken. Däremot så engagerar kosovofrågan i debatten och tonläget på de bulgariska politiska debattforumen är smått hysterisk emellanåt.

Edit: DN spekulerar lite i konsekvenser. På något sätt känns det bra för en gångs skull att Bulgarien är så okänt att man inte ens spekulerar hur ett erkännande "drabbar" Bulgarien.