Om Bulgarien var en amerikansk stat

Bulgariens tidigare kommunistiske diktator, Todor Zjivkov, lanserade på 60-talet idén att Bulgarien skulle uppgå i Sovjetunionen och bli dess 16:e delrepublik. Officiellt var syftet att det var två kommunistiska och slaviska broderländer lika gärna kunde ingå i samma enhet då deras framtid var gemensam. Detta kunde också ges historiska argument eftersom Bulgarien hade Ryssland (sedermera Sovjetunionen) att tacka för sin frigörelse från turkarna och Sovjetunionen för sin befrielse från vad man kallade den fascistiska tsariststaten under Andra världskriget. I själva verket var detta ett desperat förslag från Zjivkov för att rädda Bulgarien från ekonomisk kollaps genom att låta Sovjet "adoptera" landet. De sovjetiska ledarna sade därför tack men nej tack till detta förslag.

Zjivkovs idé förverkligades på sätt vis 50 år senare när Bulgarien blev medlem i EU. Fast jämförelsen haltar betänkligt då det inte handlar om att Bulgarien behöver sluta att existera som land, utan snarare om en (än så länge) löst sammansatt union med ett svagt centrum i Bryssel. Motivet att en annan union eller statsbildning skulle lösa bulgariska ekonomiska tillkortakommanden känns ju dock igen. Däremot kan man fortsätta detta tankeexperiment idag med att fundera vad det skulle innebära om Bulgarien var en amerikansk stat. Bakgrunden är en artikel i Economist där man jämför USA:s delstater med olika länder i världen. Alltså, vilket land motsvarar varje amerikansk delstat sett till ekonomi eller befolkning.

Det visar sig då att Bulgariens ekonomi motsvarar ungefär Rhode Islands ekonomi. Bulgariens BNP för 2009 var 47,10 miljarder dollar mot Rhode Islands 47,84 miljarder. Men om man även jämför staterna befolkningsmässigt så framkommer Bulgariens ekonomiska tillkortakommanden. Det Bulgariens drygt 7 miljoner invånare åstadkommer motsvarar vad Rhode Islands en miljon invånare producerar. Eller med andra ord: produktiviteten är sju gånger lägre i Bulgarien jämfört med Rhode Island. Man kan också säga att i Rhode Island har varje person dragit in motsvarande Bulgariens nivå en bra bit innan första fikarasten på arbetsdagen.

Att jämföra länder genom att bara använda BNP och BNP per invånare ger en ganska grov bild, men icke desto mindre så är det en bra illustration på att Bulgarien ligger långt efter de länder man vill jämföra sig med. För att komma ifatt krävs inte bara att ekonomin växer mer än den gör nu, utan även att effektiviseringar måste ske snarast. Man kan dock undra hur det ska ske när landets fattigaste tiondel är helt obildad och landets mest välutbildade tiondel är utomlands samt att den största befolkningsgrupp som växer är pensionärerna. De som är satta att åtgärda detta ägnar dock sin mesta tid om att gräla hur kakan ska fördelas, inte hur den ska växa.

...

Men Sverige då kanske någon undrar. Jo, Sverige motsvarar ungefär North Carolina sett till BNP. Vi har en BNP på cirka 400 miljarder dollar. Dessutom är vår befolkningsmängd ungefär lika stora. Men innan vi slår oss på bröstet kanske det kan vara bra att veta att North Carolina producerar under snittet för USA sett till BNP per capita. Vi har också en del att göra om vi tycker att vi hör hemma i BNP-toppen.

Vargfrossa 2

Så var det dags igen för vargjakt i Sverige. Frågan är hetare och mer känslosam än någonsin. En artikel i Aftonbladet om detta har just nu 1310 kommentarer. Jag har tidigare konstrastrerat vargfrågan i Sverige med hur den är i Bulgarien. Även om jag inte har något bra svar på varför nyhetsvärdet och känsloläget när det gäller varg är så olika länderna emellan så gav en artikel i DN i dagarna ytterligare en ledtråd till svaret på detta.

Enligt DN-artikeln är en mycket viktig anledning att i Sverige (och Norge och Finland) sker ofta jakt med lösdrivande hund. Dessa hundar riskerar då att ge sig in i något vargflocksrevir där den uppfattas som ett hot och konkurrent av vargarna och därför riskerar att dödas. Dessutom förhåller vi oss ofta till dessa jakthundar som om de vore familjemedlemmar vilket gör att vårt engagemang för vargfrågan blir extra stort. Engagemanget är fortsatt stort även om det verkliga antalet vargdödade hundar inte är särskilt stort, i synnerhet om man jämför med andra dödsorsaker bland hund.

Det får till följd att jägarna är starkt pådrivande när det gäller vargjakt i Sverige medan i t.ex. Bulgarien det är tamboskapägarna som är drivande i frågan. Jakt med lössläppt hund förekommer knappt, samt att förhållandet mellan jägare och hund som regel inte är särskild nära. Tamboskapägarna utgör ingen särskilt stark lobbygrupp i Bulgarien heller.

Jägarna i Bulgarien vill ju förstås gärna jaga varg och gör det också. Det är tillåtet. Det förekommer rent av en viss jaktturism även om den är liten. Rovdjursjakt var ju tidigare den kommunistiska nomenklaturans priviliegium medan det numera mer är en fråga om plånbok och kontakter. Men de bulgariska jägarna har inte som mål att minska vargstammen. De vill just bara jaga varg. Därför är det inte ett problem i Bulgarien för jägarna att det finns ca 2000 vargar där, medan existensen av ett par hundra vargar i Sverige skickar hela den svenska jägarkåren i spinn. Attityden bland jägare här i Sverige är ju att starkt reducera eller rent av eliminera vargstammen. Bulgariens jägare ser istället att den är kvar så att denna oerhört statusfyllda jakt kan fortsätta.

Om det fanns ett fungerande system med ersättning för rovdjursdödad boskap i Bulgarien så skulle verkligen rovdjursfrågan bli en ickefråga i Bulgarien. Men om det blir så någon dag återstår att se.

Borisov i Brasilien

Premiärminister Bojko Borisov kommer inte att fira nyår i Bulgarien i år. Just nu befinner han sig i Brasilien med en stor bulgarisk delegation på besök hos den blivande brasilianske presidenten Dilma Rousseff. Borisov ska bland annat vara gäst på hennes installation på presidentposten den 1 januari 2011.

Den nyfikne kanske undrar varför detta intresse för brasiliansk politik har infunnit sig hos premiärminister Borisov. Den brasilianska närvaron i Bulgarien är nästintill obefintlig. Den bulgariska närvaron i Brasilien är obefintlig. Handeln mellan länderna uppgick 2009 till 211 miljoner dollar (cirka 1,7 miljarder kr), där import från Brasilien dominerar och utgör 171 miljoner dollar. Som en jämförelse kan nämnas att det svenska handelsutbytet med Brasilien för 2009 uppgick till drygt 10 miljarder kronor, där export till Brasilien utgjorde den största delen med 6,6 miljarder kronor. Trots att Brasilien är Sveriges största handelspartner i Sydamerika så kommer så vitt jag vet ingen högre svensk representant att närvara vid installationen.

Men det finns en förklaring varför Borisov är i Brasilien och varför Brasilien är utrikestema nummer ett för tillfället. När man i Bulgarien fick upp ögonen för Dilma Rousseff tidigare i år så upptäckte man att hon hade en bulgarisk bakgrund. Hennes far, Petăr Rusev (sedermera skrivet Rousseff), visade sig komma från staden Gabrovo i centrala Bulgarien. Som aktiv medlem i det bulgariska kommunistpartiet hade han tvingats emigrera 1929, först till Frankrike och sedan till Brasilien. Han bodde även några år i Argentina och Buenos Aires. I Brasilien gifte han sig med Dilma Jane da Silva och de fick tre barn, bland dem blivande presidenten Dilma som föddes 1947 i Belo Horizonte i Brasilien.

Helt plötsligt blev det brasilianska presidentvalet en av årets allra största utrikeshändelser i Bulgarien. Både Bulgariens president som premiärminister slöt upp bakom Dilma Rouseff. Det märkliga var att det just var hennes bulgariska bakgrund som var intressant. Vilken ideologi och politik hon står för var nästan helt ointressant. Det är lite pikant med tanke på att hon leder ett socialistparti - Arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores (PT). Hennes broderparti i Bulgarien är alltså Borisovs huvudmotståndare Det bulgariska socialistpartiet BSP. President Părvanov, som tidigare ledde BSP, är alltså en mer naturlig kontaktperson för Dilma i Bulgarien, inte bara i kraft av innehavare av samma ämbete.

President Părvanov har inte kunnat följa med på statsbesöket till Brasilien. Som orsak säger han att beror på att Borisov gömt inbjudan till installationen för honom. Nu spelar det dock inte så stor roll eftersom presidenten i alla fall inte skulle kunna åka beroende på presidentämbetes ansträngda kassa säger presidenten vidare. Konflikten mellan president och premiärminister, som sedan länge tagit klivet ned i sandlådan, fortsätter alltså.

Som jag ser det är den riktiga anledningen till Borisovs besök i Brasilien att han vill sola sig lite i glansen när en av världens största länder får ny president. Dessutom har massmedia i Bulgarien på bästa kvällstidningsmaner fullkomligt hängivit sig åt grävande och spekulerande i Dilma Rousseffs bakgrund och när hon kommer att besöka Bulgarien och Gabrovo (inte frågan om hon kommer att besöka landet). Därför är även en enorm mediedelegation med Borisov i Brasilien vilket gör att det inte finns en nyhetssändning eller förstasida som saknar hans bild och uttalanden. Varhelst man skriver om Dilma så ska även Borisov vara med på minst ett hörn.

En annan anledning till besöket är att här kan han vara lång borta från den trista vardagen i Sofia där han har få framgångar att glädja sig åt. I Brasilien kan han spekulera i nya ekonomiska framgångar som han säger kan bli resultatet av hans besök.

Men framför allt så tycker jag att detta statsbesök passar mer in i mallen där Borisov besöker för Bulgarien obetydliga partners så att samtalen kan hållas på en hövlig nivå och att man ömsesidigt kan berömma varandra samt säga att samarbetet nu kommer att lyfta till nya nivåer. Att besöka länder med vilka Bulgarien har ett litet eller rent av minimalt utbyte gör ju att det inte heller finns några problem att diskutera. Dessa länder har ju heller ingenting att säga när det gäller hur Bulgarien sköts. Det är nog skönt för Borisov att åka på besök där han vet att inga obekväma frågor ställs eller att löften avkrävs. Ett sådant besök gjorde Borisov t.ex. i Libanon för drygt en vecka sedan - en fullkomlig framgång men samtidigt en fullständig brist på resultat.

Att besöka EU-länder ger inte längre pluspoäng eftersom Bryssel ser få anledningar till att komma med beröm utan snarare med kritik, senast fördröjningen av Schengenmedlemskapet. Ryssland som är så viktigt för Bulgarien fortfarande är inte heller aktuellt som destination för Borisovs diplomati i takt med att det har blivit allt svårare att upprätthålla illusionen av en självständig energipolitik fri från Moskvas önskemål.

Jag är rädd för att detta statsbesök har ett litet inslag av verklighetsflykt över sig där Borisov nu åtminstone tillfälligtvis kan sticka huvudet i den brasilianska sanden. Fast å andra sidan så kan han ju alltid studera Dilma Rousseffs rättframma, för att inte säga konfrontatoriska hållningssätt i sin ämbetsutövning. Det är kanske något han i alla fall kan ta med sig hem.

Ett kort bokslut

I morgon är det nyårsafton och vi står inför ett ett nytt år. I Bulgarien kommer detta att gå obemärkt förbi, åtminstone politiskt. Privat hemma hos folk är dock nog nyårsfesten lika intensiv och glad som alla andra år. Detta är en av de få säkra sakerna i dagens Bulgarien.

Premiärminister Bojko Borisov har få framsteg att peka på när han sammanfattar det gångna året. Man kan som tidigare år säga att det kunde ha varit värre. Ekonomiskt så lider Bulgarien av sviterna efter den ekonomiska krisen. Fattigdomen och framför allt den upplevda fattigdomen är större än på flera år. Nästan 60 % av befolkningen uppger att de uppfattar sig som fattiga, även om många av den rent statistiskt inte gör det. Upplevd fattigdom är ju inget bra mått på fattigdom men det är åtminstone en bra indikator över hur pessimistisk/optimistisk man är över nuvarande situation och framtiden.

Borisovs ekonomiska politik kännetecknas av idélöshet och brandkårsutryckningar för att lösa akuta problem. Finansminister Djankov har reducerats till Borisovs "torped" i sökan efter möjligheter för tillfälliga kassaförstärkningar. Med tanke på Djankovs bakgrund som kompetent och välrenommerad ekonom var vi många som trodde att det äntligen skulle innebära en mer konsekvent och ideologisk tydlig politik. Men så blev det inte.

Borisovs paradnummer: kampen mot korruption är visserligen det mest seriösa försök som hittills gjorts, men rejäla framgångar saknas. Domstolsväsendet verkar oförmöget att döma alla de som arresterats i alla högljudda polisaktioner under det gångna året. Dessutom ser vi hur kampen mot korruptionen har blivit ett argument för att ytterligare övervaka befolkningen utan att hänsyn tas till integritet och proportionalitet.

Året verkar dessutom avslutas med att Bulgariens inträde i Schengesamarbetet skjuts upp ett halvår. Det var tidigare sagt det skulle ske under mars 2011, men framför allt Frankrikes invändningar har flyttat fram detta. Som skäl anges att Bulgarien (och Rumänien) inte gjort tillräckligt i kampen mot korruptionen.

Det ser ut som om Borisov har hamnat där alla hans föregångare har hamnat: utvecklingen framåt kan mest karaktäriserats som "muddling through".

Jag tycker att Bulgarien i mångt och mycket kan sammanfattas i nedanstående bild. Det ser märkligt ut men ändå så fungerar det hjälpligt.

Bilden är från kolbrikettfabriken i Gălăbovo.

President och premiärminister grälar

Jag har flera gånger skrivit om att före detta medarbetare* till den tidigare statliga säkerhetstjänsten DS (Държавна сигурност ДС - Bulgariens motsvarighet till KGB) innehar viktiga poster i samhället. Detta har kunnat ske då landet i praktiken har saknat lustrationslagar som granskar utnämningar till viktiga poster. Dock har det blivit vanligare att personers bakgrund kontrolleras de senaste åren även om det inte sker systematiskt. Tyvärr har det oftast använts som tillhygge i politiska strider än att sortera ut personer med tveksam bakgrund.

För tillfället pågår en sådan strid i Bulgarien. Denna strid utkämpas mellan premiärminister Bojko Borisov och president Georgi Părvanov. Även om den presidenten backas upp av Socialistpartiet BSP (han var tidigare partiledare för BSP) så är presidenten den enda "riktiga" oppositionen till premiärminister Borisov.

Bakgrunden är följande. Det har upptäckts att nästan 50 % av Bulgariens ambassadörer ute i världen har en bakgrund inom DS. I Bulgarien är det presidenten som tillsätter ambassadörer även om det är parlamentet som föreslår dem. Borisov har därför uppmanat presidenten av avlägsna dessa ambassadörer. Pikant nog uppges Bulgariens ambassadör i Stockholm, Ivan Tsvetkov, vara en av dem.

Presidenten har svarat att han inte tänker hemkalla någon ambassadör då de inte utgör något problem för Bulgarien. Han sade vidare att tidigare blev det känt att nästan en och en halv tusen personer inom inrikesministeriet (polisen) har varit före detta medarbetare i DS men att det inte uppstod något drama då. Detta är en hint åt Borisov då hans mest omtyckte och viktigaste minister är just inrikesministern. Presidenten sade också att många av dessa ambassadörer har bidragit i arbetet med Bulgariens medlemskap i såväl Nato som EU. Om dessa ambassadörer hade utgjort ett problem för Bulgarien så borde ju alla dessa tidigare medarbetare inom polisen utgöra motsvarande problem nu när Bulgariens medlemskap i Schengensamarbetet har gått in i en avgörande fas.

Nu har istället hela historien kommit att handla om ministern utan portfölj, Bozjidar Dimitrov, med särskilt ansvar för bulgarer i utlandet. Han har därför ett visst ansvar för ambassaderna och deras personal. Han har gjort ett antal tveksamma uttalanden under sin tid som minister samt att han verkar agera tämligen självständigt från parlamentet. Detta har irriterat många som nu en tid har sagt att Borisov borde sparka Dimitrov.

Omständigheten som förde upp Dimitrov i denna aktuella historia är att Dimitrov själv har en bakgrund som medarbetare i DS. Om presidenten borde hemkalla ambassadörer med bakgrund i DS så borde Borisov avskeda ministrar med samma bakgrund om man var konsekvent. Borisov vägrade först att ens överväga tanken, senare så sade han att han kan tänka sig att sparka Dimitrov om presidenten hemkallar ambassadörer med bakgrund i DS.

Lite senare sade Bozjidar Dimitrov själv att han kommer att lämna in sin avskedsansökan i morgon måndag, oavsett hur premiärministern och presidenten kommer att agera. Han kommer då att återgå till sitt tidigare arbete som chef för Det statliga historiska museet och inte återvända till parlamentet. Det är oklart vem som ska efterträda honom eller om denna ministerpost överhuvudtaget kommer att finnas kvar. Den var trots allt speciellt skapad för Dimitrov.

Historien har knappast nått sitt slut än. Man ska komma ihåg att presidenten själv, Georgi Părvanov,

har en bakgrund som medarbetare i DS. Hela historien är dock typisk för hur dagens politiska scen ser ut. Politiken är konfrontatorisk från både det styrande Gerb och från oppositionen. Likaså visar denna historia än en gång hur presidenten iklär sig rollen som oppositionsledare. Historien är också ett exempel på hur oppositionen försöker attackera premiärministern, inte för att få gehör för sin politik, utan för att just undergräva premiärministern.

Bakgrunden till detta är antagligen att många i Bulgarien trots allt känner sig hotade av Borisovs kamp mot korruption. Även om man kan tveka över Borisovs motiv för denna kamp och dess effektivitet så är den icke desto mindre den tuffaste attacken mot korruption som skett de senaste 20 åren. Man ska nog se den här historien även i denna belysning.

* Jag är lite tveksam till att kalla alla medarbetare i DS för agenter då de som regel inte var spioner, utan snarare informatörer/rapportörer.

Rivstarten som baktände

Jag skrev för ett tag sedan om att premiärminister Bojko Borisov lovat krafttag mot illegal byggnation i Bulgarien. Jag skrev också att det kommer att bli en svår process eftersom den omfattande korruptionen sätter käppar i hjulen eftersom vägen från lagligt till olagligt oftast är en gentjänst och sedelbunt bort.

Igår kom det ett strålande exempel på just detta. Det var då tänkt att rivningen av 121 illegala byggnader skulle rivas kring dammen Iskar en bit utanför Sofia. Listan på dessa illegala byggnader hade upprättats redan under 2006. Under dunder och brak skulle rivningen påbörjas inför tevekamerorna. Det visade sig då att av de 121 byggnaderna så var det endast cirka 40 som inte var legaliserade. De övriga 80 hade antingen fått tillstånd eller var på väg att få tillstånd. Mest anmärkningsvärt var att de hus som var byggda närmast vattnet var alla numera lagliga. Då ska man veta att enligt bulgarisk lag så är det förbjudet att bygga på strandnära områden vid dammar och vattenreservoarer.

Rivningsarbetet fick därför inrikta sig först på en 27 kvadratmeter stor sommarvilla av enkel modell vars ”ägare” typiskt nog var en tämligen medellös pensionär utan kontakter. Bland de ”fredade” byggnaderna finns bland annat ett hus tillhörande den Ryska ambassaden och en semesterstation tillhörande ministerrådet (motsvarande regeringen!).

Om den senare så berättar boende i området att parlamentsledamöter till och med förbjudet dammens koncessionär, Sofijska voda (Sofias vatten), att sätta upp staket kring dammen. Anledningen är att staketet skulle hindra vildsvinen, som dessa representanter jagar, att ha tillgång till dricksvatten. Kommunistpampsmentaliteten är fortfarande allomstädes närvarande bland Bulgariens elit.

En annan kvarleva från kommunisttiden har också dykt upp igen. Det är diverse dokument från den tiden som bevis på att vissa av dessa byggnader ”tolererades” även om de saknade bygglov. Dessa borde naturligtvis inte ha något som helst värde idag, men uppenbarligen används de ändå som underlag för legalisering.

Det pikanta i just den här historien är att legaliseringsprocessen har börjat redan under den tid Borisov var borgmästare i Sofia och alltså är den som har det yttersta ansvaret för sådana frågor i Sofias närområde. Dessa tillstånd kan bara ges av Sofias kommun och domstolen.

Nå, frågan är hur farsen ska fortsätta. Talande är att ingen högre officiell representant fanns närvarande vid gårdagens aktion, ett tecken på att landets ledning mycket väl vet hur situationen egentligen är. Vi har alltså en situation där byggnader har byggnadslov och andra tillstånd trots att det är olagligt att bygga där de finns, dels att de dokument som åberopas inte har något värde egentligen.

Minstern för regional utveckling Plevneliev har ju lovat att avlägsna alla illegala byggnationer kring Iskardammen inom sex månader. Om så inte sker, utan majoriteten av bygganderna lämnas ifred oavsett hur de blivit legala så är en insats i historien begreppet Bulgarien som rättsstat.

Sju personer instängda i grotta

Regnet med påföljande översvämningar har ännu mest orsakat materiella skador, antal personer som skadats är få. En lastbilsförare befaras dock omkommen efter att hans lastbil föll i floden Struma när det forsande vattnet orsakade ett jordskred som drog med lastbilen. Föraren har ännu inte hittats och man befarar det värsta.

En större tragi kan vara på väg då sju personer har fångats i en grotta efter att vattenmassorna har gjort det omöjligt att ta sig ut och in i grottan Duhlata. Av de sju personer är tre barn. Ett omfattande räddningsarbete har påbörjats och det rapporteras att räddningspersonal har lyckat ta sig in i grottan. Några av de instängda är erfarna grottforskare varför man trots allt har gott hopp om att rädda dem. Man tror att de sju befinner sig på en torr och säker plats i grottsystemet.

Grottan Duhlata är Bulgariens längsta grotta med en längd av 18 kilometer. Dess djup är 53 meter. Grottsystemet är också en av Bulgariens mest svårutforskade då den består av en mängd labyrinter i flera våningar som floden Struma mejslat ut.

Tillägg: Sent på söndagskvällen lyckades räddningsteamet få ut de instängda. Alla mådde förhållandevis bra även om något nedkylda. Fast upplösningen var inte utan en, får jag säga, bulgarisk knorr. Premiärminister Bojko Borisov kom på visit hos räddningsteamet vid åttatiden för att personligen leda arbetet. Klocka halv nio var det hela över och alla räddade.

Det är uppenbart att räddningsarbetet avvaktade Borisovs ankomst så att han skulle kunna stå i medialjuset vid (ännu) en framgångsrik händelse ledd av honom. Borisov framstår allt mer som Bulgariens Putin, kanske inte i maktbefogenheter, men i behovet att visa upp sig som en kraftfull och mångkompetent ledare. Var månde detta sluta?

Väderproblem

I Bulgarien har det de senaste veckorna varit ovanligt varmt. I veckan slogs värmerekord för säsongen med över 25 grader i norra Bulgarien. Dessa ovanligt varma temperaturer har varit till glädje för all bulgarer som kunna tillbringa sin tid på stranden eller på promenad. Framför allt har det inneburit att man sluppit spendera mycket dyra pengar på uppvärmning av bostäder.

Detta har dock haft ett pris. Den varma luften har orsakat vindar av stormstyrka på många håll i landet med skadade hus och fallna träd. De senaste dagarna har dock den meteorologiska situationen förändrats då kall luft trängt in i norra Bulgarien men med varma temperaturer i södra delen av landet. Bergskedjan Stara Planina (Balkanbergen) som delar landet på mitten har även delat in Bulgarien i en varm och kall del. I norr har temperaturerna hastigt fallit från även 20 grader plus till minusgrader, åtminstone nattetid. I söder har det varit fortsatt vår/sommartemperaturer upp till 20 grader.

Detta har nu resulterat i våldsamma regn, framför allt i sydväst. Det rapporteras om omfattande översvämningar och stängda vägar. I delar av landet har undantagstillstånd förklarats. Bland de områden som drabbats av omfattande översvämningar är även Sofia.

I Bulgarien är stora temperaturskillnader inte så vanliga eftersom det är ett litet land, åtminstone jämfört med avlånga Sverige. Bulgariens yta är ganska precis en fjärdedel av Sveriges. Att vintertid ha temperaturskillnader på 20-25 grader får därför påtagliga konsekvenser, i synnerhet eftersom Bulgarien är ett bergigt land där varm fuktig luft pressas över höga bergskedjor och avkyls med stormvindar och regn som följd i de lägre belägna områdena. Detta är ett problem alla tider på året men nu när temperaturskillnaderna är så stora över ett så pass litet område så får det dramatiska konsekvenser.

Tillägg: tidningen Dnevnik har ett bildreportage från staden Kostinbrod en bit norr om Sofia. Där framgår med all tydlighet att översvämningarna är omfattande.

Rivstart

Det var ett tag sedan sista blogginlägget, men det har inte berott på ett händelselöst Bulgarien. Den sista tidens snackis är att det nu ska tas krafttag mot all den illegala byggnation som finns i landet.

Mängder av byggnader, framför allt bostadshus men även t.ex. hotell, har byggts utan bygglov och andra tillstånd. Enligt ministern för regional utveckling, Rosen Plevneliev, har man hittills identifierat 1600 illegala byggnader i landet. Av dem har 300 ärenden redan avgjorts i domstol och väntar rivning.

Mest uppmärksamhet väckte ”upptäckten” i början av oktober av en hel illegal by, Ivajlovgrad, i södra Bulgarien. Byn fick snabbt namnet Den glada byn. Kring dammen Ivajlovgrad har hundratalet hus byggts helt utan bygglov och på statlig mark. Byn kallas också för Tullbyn eftersom som grädde på moset visade det sig att många av ”nybyggarna” var tulltjänstemän, varav en en högre chef inom tullväsendet. Dessutom har kommunal infrastruktur byggts trots att de flesta av husen inte existerar i några register. Extra pikant är att vägen fram till den illegala byn tycks ha reparerats med EU-medel.

Den senaste veckan har däremot Nessebǎr vid Svartahavskusten varit i blickfånget. Där har man med våld försökt att riva en del av alla de illegala byggnader och tillbyggnader som finns. Denna olagliga exploatering av staden hotar att få staden avförd från UNESCO:s lista över världsarv. Hittills har dock inget rivningsarbete blivit av på grund av det våldsamma motståndet från husägarna.

Allt detta är ännu ett tecken på den omfattande korruption och nonchalering av lagar och regler som finns i Bulgarien. Är du mäktig eller rik så kan du göra lite som du vill. Premiärminister Bojko Borisov har gått ut hårt och öppet utmanat de personer och institutioner som låtit detta pågå. Frågan är dock om han kommer att lyckas. De 1600 byggnader som nämns är antagligen bara toppen på ett isberg. Att personer med makt och pengar gör lite som de vill har plågat Bulgarien länge. Fenomenet fanns redan på kommunisttiden, men eskalerade efter kommunismens fall och uppkomsten av nya möjligheter.

Saken försvåras av att många illegala byggnationer har legaliserats i efterhand. Dessa procedurer är också ett av korruptionens många ansikten där tjänstemän och andra ansvariga mot ersättning utfärdar nödvändiga dokument. Denna legalisering har nu satt fart då många husägare hellre betalar dyra mutor än förlorar sin egendom.

Det kanske mest kända exemplet på legalisering av byggfusk och illegalt byggande är hotellet Dune i Golden Sands. Det har ett av turistortens mest exklusiva lägen då det byggts på själva strandremsan. Problemet är bara att havsstranden är statlig egendom där ett generellt byggförbud råder. Ägarna till hotellet har framgångsrikt motstått statens försök att riva det eftersom de överklagat alla beslut om rivning och vunnit i alla instanser. Ännu ett av korruptionens ansikten. Hotellet kommer nog att få stå kvar då staten inte längre kan göra anspråk på sin egen mark. Att hotellet har mäktiga vänner förstår man då dess ursprungliga ägare och byggherre var den ökände Georgi Iliev, en av de allra största bossarna i den bulgariska undre världen. Han mördades den 25 augusti 2005 i en annan turistort, Golden Sands.

Min uppfattning är att Borisov inte kommer att lyckas med detta. Motståndet är för starkt och med för många förgreningar inom politiken och rättsväsendet. Förmodligen kommer en del hus byggda på felaktig grund och som saknar "starka" ägare att under mycket buller och bång rivas inför tevekamerorna. Övriga låter man vara men hoppas att situationen åtminstone lett till att de som kan skaffar nödvändig dokumentation för sina fastigheter och att det blir svårare i framtiden att byggfuska.

Blondinfestival

Idag började Blondinernas kongress i Sofia. Rubriken för evenemanget är Satsa på kvinnorna under krisen. Mottot man håller sig med kanske går emot våra fördomar om blondiner – Förnuftet ska rädda världen (Intelligensen heter det i den engelska översättningen). Arrangörer är Den internationella föreningen för blondiner, en förening hemmahörande i Bulgarien.

Det är lite oklart vad syftet är med kongressen även om det anges att man vill öka medvetenheten om kvinnors ställning i det ekonomiska, sociala och politiska livet. Det kan ju betyda vad som helst. Det finns dock en imponerande lista av diskussionsämnen som ska hinnas med på fredag eftermiddag. Syftet är nog snarare att träffas och ha kul samtidigt som någon tjänar mycket pengar då en imponerande samling sponsorer finns. Mediauppmärksamhet lär ju inte saknas.

Som kulmen på kongressen kommer nu på lördag en blondinparad att hållas genom Sofia. Man räknar med deltagare från upp till 20 länder. Obligatorisk klädsel är rosa topp, vita jeans eller vit skjorta. Det rekommenderas också rosa accessoarer. Det kommer även att ske ett rekordförsök i grenen Mest blondiner på ett ställe. Det är inte känt om det finns deltagare från Sverige. Jag kan notera att ett liknande evenemang vore helt omöjligt i Sverige, oavsett hur frivillig deltagandet är. Detta knyter an till den postning jag hade om att i Bulgarien kan man inte tala om fenomenet politiskt korrekt. Huruvida det är bra eller dåligt ligger nog i betraktarens ögon.

Pensionsreformer

I likhet med många andra EU-länder behöver Bulgariens ekonomi reformeras. Detta har dock knappast skett. Anledningarna är många men största orsak är premiärminister Bojko Borisovs ovilja att ta impopulära beslut. Istället för att effektivisera och stimulera ekonomin så har man istället mest ägnat sig åt att vänta ut den aktuella finanskrisen.

Ekonomin har den senaste tiden blivit bättre i Bulgarien, men det beror mer på att det generellt sett går bättre för de flesta länder i världen. Exporten ökar nu igen även om själva industriproduktionen ligger 20 % under nivån innan krisen. Om ekonomin i världen skulle svikta igen så står Bulgarien dåligt rustad.

En av de områden som regeringen måste ta tag i är pensionssystemet. Men likt andra länder som står inför tuffa reformer så förekommer även i Bulgarien protester och demonstrationer. På senaste tiden har framför allt fackförbunden varit ute på gatorna i Sofia och demonstrerat mot att det antal arbetade år som krävs för full pension ska öka.

Reformer inom pensionssystemet är oundvikligt då dagens system mest liknar ett pyramidspel och som snart riskerar att krascha eftersom Bulgarien får en allt äldre befolkning på grund av mycket låga födelsetal, låg invandring samt utvandring. Dessutom så är pensionsåldern i Bulgarien bland de lägsta inom EU med 63 för män och 60 för kvinnor. I praktiken är pensionsåldern ännu lägre. Av följande graf grundad på statistik från Bulgariens motsvarighet till SCB så framgår att snittåldern för pensionering är 56 år. Orsaken är bland annat att anställda inom yrkesgrupper som polis, militär, säkerhetstjänster m.m. kan pensioneras efter 25 år. Om detta kan reformeras återstår dock att se då dessa yrkesgrupper ofta kramas av politiker och fackförbund.

Det kanske är "tur" att Bulgariens hälsosystem befinner sig i stora svårigheter då en ökad medelålder skulle få en pensionskrasch att närma sig än snabbare. Idag tar medelpensionären ut knappt 20 år av pension. Det beror dock merpå den tidiga pensionsåldern än att livslängden skulle vara lång.

Politiskt korrekt i Bulgarien och Sverige

Bloggandet har legat nere ett tag som ni kanske märkt men en längre vistelse i Bulgarien samt en massa jobb har varit i vägen. Men jag kan inte att låta bli att skriva lite i bakvattnet av bulgarienvistelsen och de svenska valen. Jag måste därför säga att Sverige är ett märkligt land.

Det som mest slår mig är den omfattande oförmågan att hantera att Sverigedemokraterna nu finns i Riksdagen. De flesta reaktionerna präglas av någonting som nästan kan beskrivas som panik trots det var tämligen klart redan för flera månader sedan att SD skulle klara fyraprocentsspärren. Vårt goda land med tillhörande goda folk har fått sig en rejäl fläck där det syns som bäst. Nu försöker en upprörd opinion få bort denna fläck med alla medel, ja till och med genom att föreslå övergrepp på det vi hyllar mest - vår demokrati och fria åsiktsbildning.

Nu ska jag jag inte gå in på vad Sverigedemokraterna står och inte står för. Det gör så många andra, och här i bloggen är det ju bulgarienperspektivet som gäller. Det som intresserar mig mest här är hur olika reaktionerna på framgångar för ytterlighetspartier är i Sverige respektive Bulgarien. Bulgarien har ju det nationalistiska Ataka i parlamentet sedan 2005. Ataka fick något fler röster i valen 2009 med knappt 10 % av rösterna. Partiet har även haft framgångar i EU-valen och har två ledamöter i Europaparlamentet.

Reaktionerna på partiets framgångar har dock varit väldigt annorlunda än vår reaktion på Sverigedemokraternas framgångar. I Sverige har vi startat kampanjer som hyllar olikhet och invandrare istället för att genomlysa SD:s argument och förslag. Vi har i praktiken ställt upp på SD:s beskrivning av invandrare som ett homogent kollektiv fast i positiva termer. Fast det blev ju vi inte smartare av.

Om deras politik är lika galen som man hävdar borde det ju inte vara något problem. Då skulle man samfällt kunna säga att kejsaren är naken och följdaktligen skulle ballongen SD snart pysa ut. Men icke då. Istället har man matat trollen. Sverigedemokraterna har ju dragit stor nytta av att spela på myten att man är ett parti som står för obehagliga sanningar som tystas ned. Genom att frysa ut partiet och dess medlemmar samt idiotförklarat dess väljare har man stärkt detta tänk.

Atakas framgångar i Bulgarien väckte också negativa reaktioner och rent av avsky. Däremot var det ingen som tycket att motmedlet var att föreslå att demokratin inte riktigt skulle omfatta Ataka. När partiet väl var i parlamentet så behandlades det som ett parti bland alla andra. Och, genom sina framträdande har partiets ledare, Volen Siderov, bekräftat att han är lika stollig som man kunde misstänka. Det finns inte heller några debatter om debatten, vilket annars känns väldigt svenskt.

Nu kan man tycka att om partiet Ataka är avklätt så borde dess saga vara all. Tyvärr så så är den politiska situationen i Bulgarien sådan att det finns ett stort utrymme för missnöjespartier oavsett hur starka eller svaga argument de har. Det är dock en annan fråga. Däremot så kan Ataka inte använda sig av argumentet att de står för en obekväm sanning, snarare är det ett problem för dem att de och deras argumentation exponeras i media.

Men vad kan ligga bakom allt detta? I Sverige talar vi ofta om politisk korrekthet - PK. Med detta menas åsikter som anses vara mer riktiga och fina, och underförstått, omfamnas av i stort sett alla. Exakt vad dessa åsikter är är alltid lite diffust, men om man ägnar en del tid åt de stora medierna så märker man att det finns ett "mindset". Snälla och upplysta människor bör alltså tycka på ett visst sätt. Detta påverkar våra politiker som genast förstår vad som är acceptabelt att säga och inte.

Men ytterst så handlar det om vårt förhållande till staten. Svenskar har i gemen ett stort förtroende till staten. Staten vill oss väl och det staten vill är det rätta. Om det finns ett mindset, påbjudet tänk (PK) så vill vi vara en del av detta eftersom vi annars sticker ut. Det är ju också bekvämt att ha en ståndpunkt om vad som är rätt eller fel i enlighet med detta eftersom man inte behöver någon argumentation förutom att det är just rätt eller fel.

I Bulgarien är det inte så. Där finns en stor misstro mot staten. Därför finns inte heller begreppet PK. Av detta förstår man att Bulgarien inte heller är ett konsensussamhälle som Sverige. I Bulgarien blir du inte utfrysta eller idiotförklarad om du har andra åsikter än dina vänner, kollegor eller grannar. Där kan du vara en trevlig typ trots dina åsikter.

Exakt vad detta beror på vet jag inte, men kommunisttidens propaganda och fasadtänk har nog spelat stor roll. Då präglades samhället av att det fanns en officiell bild av Bulgarien (och socialistvärlden) som ett progressivt samhälle som var överlägset ett korrumperat och utsuget Väst. Samtidigt var det så uppenbart att detta inte stämde samt att det socialistiska samhällsbygget ignorerade dess medborgares vardagsproblem. Officiellt stod himmelriket om hörnet men i verkligheten var världen fyra nyanser av grått och högst orättvis. I Bulgarien är det allmän visdom att staten alltid försöker lura dig. Med en sådan verklighet kan det inte finnas något PK.

Så då landar jag i den något märkliga slutsatsen att Sverige är en stabilare demokrati men att debatten är friare i Bulgarien. I Sverige debatterar vi efter hur världen borde vara, medan man i Bulgarien debatterar efter hur världen faktiskt är.

Slutkläm:

Medan jag skriver detta går en omgång av debattprogrammet Referendum på BNT, statstelevisionen alltså. Det är en utmärkt illustration på det ovanstående. Där diskuteras nu frågan om romers integration. Det är yvigt, det är temperamentsfullt, det är många åsikter, det är emellanåt fördomsfullt. Men, det är långt ifrån svenska debattprogram med tydliga pekpinnar och känslan av att vi måste sjunga We shall overcome i slutet. Inga deltagare är med bara för att krydda debatten, utan för att visa på åsikter som faktiskt finns i landet. Tittaren behandlas inte som en idiot som måste skyddas från verkligheten när den blir för obekväm eller obehaglig. Debatterna löser ju sällan problemen men som tittare lämnas du i alla fall med en känsla av att man lärt sig något, inte bara blivit underhållen.

I slutet hölls det en omröstning om staten bör finansiera integrationsprogram för romer. Resultatet blev oavgjort med ungefär lika många för som emot. Frågan är alltså lite grand som om glaset är halvfullt eller halvtomt. Eller som jag skulle vilja säga det - det finns ett stort motstånd mot romers integration, men man kan också säga att många vill hitta en rimlig lösning på det hela. Det finns alltså förutsättningar att jobba vidare med detta, men att det kräver insyn och upplysning. Om man däremot skriver folk på näsan vad de borde tycka så är det kört kan man också säga.

I Sverige hade vi struntat i detta eftersom evangeliet redan hade skrivits på något departement med benäget bistånd av rikets kulturredaktioner.