X-change har nyligen publicerat en ny lista över prisläget i olika länder. Enligt den är Bulgarien fortfarande en billig destination och hamnar på 18:e plats. Prisnivån är enligt detta index 72,6; Sverige är då index = 100, dvs. det är 27,4 % billigare i Bulgarien jämfört med Sverige.
Även om det är fortsatt lågpris så innebär detta nya index i alla fall ett fall från förra årets 5:e plats. Mer överraskande är att Bulgarien inte längre är Europas billigaste turistland, utan har nu blivit passerat av såväl Polen som Ungern. Fast anledningen är förmodligen enkel. Bulgariens valuta, levan, är kopplad till euron vilket har inneburit att när den svenska kronan föll gentemot euron så har kronan även tappat motsvarande mot levan.
En lev kostade förra sommaren omkring 4,75 kr på Forex. Nu får man betala kring 5,60 kr vilket är en fördyring på ca 15 %. Det innebär att även om det är samma priser i år som förra året i Bulgarien så har det blivit 10-15 % dyrare för oss svenskar.
Polen och Ungerns valutor är inte kopplade till euron varför även de har tappat i värde gentemot euron. Det gör att priserna i år är ungefär som förra året till glädje för oss. En annan konsekvens av valutaförändringar är att det blivit billigare i Sverige för turister som har valutor som varit mer stabila.
söndag 24 maj 2009
lördag 9 maj 2009
Att resa med tåg i Bulgarien
Ett enkelt och billigt sätt att resa i Bulgarien är med tåg. Bulgariens motsvarighet till SJ heter BDZj (БДЖ - Български държавни железници Bălgarski dărzjavni zjelesnitsi). En tur och retur biljett Varna-Sofia eller Burgas-Sofia går på drygt 200 kronor. Vill du resa första klass så får du lägga på en svensk femtiolapp t/r för samma sträckor; tar du nattåg och vill ha liggvagn sår du lägga på en tjuga, sovvagn 50 kr, eller om du vill lyxa till det och ta businessklass på din sovkupé så kostar det ca 80 kr extra.
Fast, vad det gäller skillnaden mellan första och andra klass så är den inte så stor. Andraklasskupéer har 8 platser, förstaklasskupéer 6 platser. Toaletterna är de samma. Så, den enda skillnaden är i praktiken att sätena är något bredare i första klass. Man kan fråga sig om det är värt några tior extra.
Nu var det exempel på långa sträckor – ca 50 mil – men ni förstår ungefär prisläget. Resan Varna till Veliko Tărnovo tur och retur kostar ungefär hälften mot sträckan Varna-Sofia eftersom ressträckan är ungefär hälften. Veliko Tărnovo är för övrigt väl värt ett besök då det ligger pittoreskt längs de branta sluttningarna på floden Jantra. Över staden tronar den gamla borgen Tsarevets med sina ringmurar. Staden var huvudstad på medeltiden (och en kort tid 1878-79) och är den enda större stad i Bulgarien som har del av sin gamla bebyggelse kvar.
Men hur är det då att åka med tåg i Bulgarien? Jo, det är lite blandade intryck. Förvånansvärt ofta så håller tågen tiderna ganska bra. Ryktet tycks ju säga annat. Däremot är standarden högst varierande. Det finns en del moderna tåg med bekväma vagnar och rena toaletter. Men ibland så är det vagnar med många år på nacken och med toaletter som kräver en viss desperation för att man ska våga använda dem. Ha alltid några förpackningar pappersservetter med. Det finns garanterat inget papper på toaletten. Tåg som trafikerar kortare sträckor, typ lokaltåg, kan vara väldigt slitna.
Det är bara de allra modernaste vagnarna som har luftkonditionering. Annars är det öppet fönster som gäller. På sommaren på det bulgariska slättlandet kan det bli väldigt hett varför öppet fönster är det enda uthärdliga. Restaurangvagnarna verkar helt ha försvunnit och ersatts av försäljare som drar en vagn med dryck och tilltugg för försäljning. Ibland finns det en buffévagn, men den erbjuder som regel bara dryck och enklare mat/tilltugg. Så om du ska resa några timmar så gör som bulgarerna; bunkra upp med matsäck. På och omkring stationerna finns det som regel gott om kiosker och småbutiker där man kan bunkra upp.
En skillnad mot Sverige är att tågen är ganska långsamma. Det beror inte bara på att järnvägen liksom tågen ofta är ålderstigna, utan också på att Bulgarien är ett bergigt land. Det blir alldeles för mycket kurvor och uppförslut för att det ska gå att åka riktigt fort. Däremot kan det vara väldigt vackra scenerier som finns utanför tågfönstret när du åker över bergen. Min favoritsträcka när det gäller vacker natur är sträckan mellan Sofia och Mezdra på vägen mellan Sofia och Varna. Där slingrar sig järnvägen fram längs floden Iskăr i en djup ravin med höga, vita karstberg runt omkring.
Till glädje för turisterna så har kommunisttidens krångel nästan helt försvunnit när man ska köpa biljetter. Nu köper din biljett precis som här: allt i en lucka. Däremot så kan språkkunskaperna vara lite si och så, i synnerhet på de mindre stationerna. Här är en (mycket) kort ordlista som kan vara bra att ha:
biljett – bilet – билет
enkelbiljett – ednoposotjen bilet – еднопосочен билет
tur och retur – otivane i vrăsjtane – отиване и връщане
till – za – за
idag – dnes – днес
imorgon - utre - утре
reserverad plats – zapaseno mjasto - запазено място
reserverade platser – zapaseni mesta - запазени места
kupé – kupe – купе
Ja, det kanske räcker så. Med lite papper och penna så ska det nog gå bra. På längre sträckor så är det obligatoriskt med platsbiljett precis som här, men det brukar ingå i priset. Om du köper tur och retur så brukar man normalt få boka retur platsen innan returresan.
För att utforska järnvägsnätet samt kolla tider och priser så är det bara att gå in på den Bulgariska järnvägens egen hemsida, klicka på rutan En uppe till höger så får du allt på engelska (går inte att direktlänka tydligen).
Tyvärr ligger alla turistorter ganska långt från närmaste järnvägsstation. Det är nog därför som få utnyttjar denna möjlighet att komma ut och se lite mer än sand och hotellväggar. Du måste ta dig till antingen Varna eller Burgas beroende på var du bor. Du kan inte heller åka tåg mellan Varna och Burgas trots att det är två storstäder som ligger ganska nära varandra. Det finns helt enkelt ingen järnväg direkt mellan städerna. Då får man ta buss.
Är det säkert på tågen? Ja, det är det. Jag har aldrig råkat ut för något trots många och långa tågresor i Bulgarien. Jag känner ingen heller som drabbats av något värre än tågförsening. Fast, helt uteslutet är det förstås inte att någon ficktjuv kanske tar en chans, i synnerhet om det är trångt. Men det gäller nog främst lokaltågen. Tågolyckor är ungefär lika ovanliga som i övriga Europa så det behöver man inte bekymra sig om. Som utlänning blir du också lämnad ifred om du vill vara ifred. En utlänning drar inte till sig något särskilt intresse om det nu var någon som trodde det. Däremot så kan folk vara lite mer pratglada än i Sverige om du vill försöka dig på en konversation med dina medpassagerare.
Så om du vill se mer av Bulgarien och har några dagar över så kan jag rekommendera en tågresa. Men är du bekväm av dig samt har mer bråttom så måste jag ändå rekommendera buss. Med dem kan du nå varenda liten stad eller samhälle i hela Bulgarien till skillnad mot tågen. Dessutom är buss oftast betydligt snabbare än tåg. Den enda nackdelen är att det är något dyrare än tåg. Men om bussresande får jag ta i en annan bloggpost.
Fast, vad det gäller skillnaden mellan första och andra klass så är den inte så stor. Andraklasskupéer har 8 platser, förstaklasskupéer 6 platser. Toaletterna är de samma. Så, den enda skillnaden är i praktiken att sätena är något bredare i första klass. Man kan fråga sig om det är värt några tior extra.
Nu var det exempel på långa sträckor – ca 50 mil – men ni förstår ungefär prisläget. Resan Varna till Veliko Tărnovo tur och retur kostar ungefär hälften mot sträckan Varna-Sofia eftersom ressträckan är ungefär hälften. Veliko Tărnovo är för övrigt väl värt ett besök då det ligger pittoreskt längs de branta sluttningarna på floden Jantra. Över staden tronar den gamla borgen Tsarevets med sina ringmurar. Staden var huvudstad på medeltiden (och en kort tid 1878-79) och är den enda större stad i Bulgarien som har del av sin gamla bebyggelse kvar.
Men hur är det då att åka med tåg i Bulgarien? Jo, det är lite blandade intryck. Förvånansvärt ofta så håller tågen tiderna ganska bra. Ryktet tycks ju säga annat. Däremot är standarden högst varierande. Det finns en del moderna tåg med bekväma vagnar och rena toaletter. Men ibland så är det vagnar med många år på nacken och med toaletter som kräver en viss desperation för att man ska våga använda dem. Ha alltid några förpackningar pappersservetter med. Det finns garanterat inget papper på toaletten. Tåg som trafikerar kortare sträckor, typ lokaltåg, kan vara väldigt slitna.
Det är bara de allra modernaste vagnarna som har luftkonditionering. Annars är det öppet fönster som gäller. På sommaren på det bulgariska slättlandet kan det bli väldigt hett varför öppet fönster är det enda uthärdliga. Restaurangvagnarna verkar helt ha försvunnit och ersatts av försäljare som drar en vagn med dryck och tilltugg för försäljning. Ibland finns det en buffévagn, men den erbjuder som regel bara dryck och enklare mat/tilltugg. Så om du ska resa några timmar så gör som bulgarerna; bunkra upp med matsäck. På och omkring stationerna finns det som regel gott om kiosker och småbutiker där man kan bunkra upp.
En skillnad mot Sverige är att tågen är ganska långsamma. Det beror inte bara på att järnvägen liksom tågen ofta är ålderstigna, utan också på att Bulgarien är ett bergigt land. Det blir alldeles för mycket kurvor och uppförslut för att det ska gå att åka riktigt fort. Däremot kan det vara väldigt vackra scenerier som finns utanför tågfönstret när du åker över bergen. Min favoritsträcka när det gäller vacker natur är sträckan mellan Sofia och Mezdra på vägen mellan Sofia och Varna. Där slingrar sig järnvägen fram längs floden Iskăr i en djup ravin med höga, vita karstberg runt omkring.
Till glädje för turisterna så har kommunisttidens krångel nästan helt försvunnit när man ska köpa biljetter. Nu köper din biljett precis som här: allt i en lucka. Däremot så kan språkkunskaperna vara lite si och så, i synnerhet på de mindre stationerna. Här är en (mycket) kort ordlista som kan vara bra att ha:
biljett – bilet – билет
enkelbiljett – ednoposotjen bilet – еднопосочен билет
tur och retur – otivane i vrăsjtane – отиване и връщане
till – za – за
idag – dnes – днес
imorgon - utre - утре
reserverad plats – zapaseno mjasto - запазено място
reserverade platser – zapaseni mesta - запазени места
kupé – kupe – купе
Ja, det kanske räcker så. Med lite papper och penna så ska det nog gå bra. På längre sträckor så är det obligatoriskt med platsbiljett precis som här, men det brukar ingå i priset. Om du köper tur och retur så brukar man normalt få boka retur platsen innan returresan.
För att utforska järnvägsnätet samt kolla tider och priser så är det bara att gå in på den Bulgariska järnvägens egen hemsida, klicka på rutan En uppe till höger så får du allt på engelska (går inte att direktlänka tydligen).
Tyvärr ligger alla turistorter ganska långt från närmaste järnvägsstation. Det är nog därför som få utnyttjar denna möjlighet att komma ut och se lite mer än sand och hotellväggar. Du måste ta dig till antingen Varna eller Burgas beroende på var du bor. Du kan inte heller åka tåg mellan Varna och Burgas trots att det är två storstäder som ligger ganska nära varandra. Det finns helt enkelt ingen järnväg direkt mellan städerna. Då får man ta buss.
Är det säkert på tågen? Ja, det är det. Jag har aldrig råkat ut för något trots många och långa tågresor i Bulgarien. Jag känner ingen heller som drabbats av något värre än tågförsening. Fast, helt uteslutet är det förstås inte att någon ficktjuv kanske tar en chans, i synnerhet om det är trångt. Men det gäller nog främst lokaltågen. Tågolyckor är ungefär lika ovanliga som i övriga Europa så det behöver man inte bekymra sig om. Som utlänning blir du också lämnad ifred om du vill vara ifred. En utlänning drar inte till sig något särskilt intresse om det nu var någon som trodde det. Däremot så kan folk vara lite mer pratglada än i Sverige om du vill försöka dig på en konversation med dina medpassagerare.
Så om du vill se mer av Bulgarien och har några dagar över så kan jag rekommendera en tågresa. Men är du bekväm av dig samt har mer bråttom så måste jag ändå rekommendera buss. Med dem kan du nå varenda liten stad eller samhälle i hela Bulgarien till skillnad mot tågen. Dessutom är buss oftast betydligt snabbare än tåg. Den enda nackdelen är att det är något dyrare än tåg. Men om bussresande får jag ta i en annan bloggpost.
lördag 2 maj 2009
Val och kval
Nu har man kommit överens om att parlamentsvalen ska hållas i Bulgarien den 5 juli nu i sommar. Det har varit en lång debatt om huruvida dessa val skulle ske samtidigt med valen till EU-parlamentet den 7 juni. Men till slut var det uppenbarligen många parlamentsledamöter som tyckte att de skulle missgynnas av detta varför det blir separata valdagar liksom tidigare val.
En nyhet i valen är att 31 av de 240 platserna i parlamentet avgörs i majoritetsval.
En annan egenhet i Bulgarien när det gäller val är att det normalt finns en så kallad dag för eftertanke (ден за размисъл den za razmisăl) dagen innan och på själva valdagen. Då får det inte förekomma politisk debatt och reklam i media. Men det som kanske de flesta lägger märke till är att landet hålls torrlagt då ingen alkohol får säljas på restauranger och krogar.
Men i år blir det förändring. Dagen för eftertanke kommer att avskaffas vilket lett till att flera borgmästare, inklusive Bojko Borisov, förklarat att alkoholförbudet då också kan avskaffas. Argumenten är att det ändå inte följs samt att eventuell bakfylla och krökande på valdagen knappast hör till de större problemen denna dag.
Inte alla borgmästare är för ett hävande av alkoholförbudet då man befarar ett upprepande av scener från en annan och mer obildad tid. Andra oroar sig för att folk pga. dryckenskap eller baksmälla ska blanda ihop valsedlar, eller kanske ännu värre, glömma vilka man fått betalt för att rösta på*.
* Röstköp är ett smutsigt men tyvärr inte sällan återkommande fenomen. Framför allt är det romernas röster som köps eftersom de är både många och billiga.
En nyhet i valen är att 31 av de 240 platserna i parlamentet avgörs i majoritetsval.
En annan egenhet i Bulgarien när det gäller val är att det normalt finns en så kallad dag för eftertanke (ден за размисъл den za razmisăl) dagen innan och på själva valdagen. Då får det inte förekomma politisk debatt och reklam i media. Men det som kanske de flesta lägger märke till är att landet hålls torrlagt då ingen alkohol får säljas på restauranger och krogar.
Men i år blir det förändring. Dagen för eftertanke kommer att avskaffas vilket lett till att flera borgmästare, inklusive Bojko Borisov, förklarat att alkoholförbudet då också kan avskaffas. Argumenten är att det ändå inte följs samt att eventuell bakfylla och krökande på valdagen knappast hör till de större problemen denna dag.
Inte alla borgmästare är för ett hävande av alkoholförbudet då man befarar ett upprepande av scener från en annan och mer obildad tid. Andra oroar sig för att folk pga. dryckenskap eller baksmälla ska blanda ihop valsedlar, eller kanske ännu värre, glömma vilka man fått betalt för att rösta på*.
* Röstköp är ett smutsigt men tyvärr inte sällan återkommande fenomen. Framför allt är det romernas röster som köps eftersom de är både många och billiga.
fredag 1 maj 2009
Fulspel
I Bulgarien pågår en mycket märklig valkampanj (om man nu kan kalla det så). Som läsare av denna blogg förstått så har det inte gått så bra för den sittande regeringskoalitionen med socialistpartiet BSP i spetsen. Olika opinionsundersökningar visar att man tappat mycket jämfört med valet för fyra år sedan. Värre är dock att det går mycket bra i opinionsundersökningarna för partiet GERB som informellt* leds av Sofia borgmästare Bojko Borisov. Bägge partierna har också uteslutit koalitioner med varandra.
Naturligtvis kan inte den sittande makten vara overksamma när man så uppenbart riskerar att förlora. I Bulgarien kan man ju alltid utnyttja den makt som ett regeringsinnehav ger en även om resultat är föga hedrande ur ett demokratiskt perspektiv. Ett sätt att manipulera valrörelsen är att skriva om vallagen så att det gynnar en själv vilket man just gjort.
Eftersom inget parti kommer att få egen majoritet så kommer varje regeringsalternativ att bestå av samarbete mellan flera partier. Även om det går mindre bra för BSP så har man i alla fall mer eller mindre garantier från DPS att bilda regering. DPS brukar som regel få kring 10 % vid parlamentsvalen då man har en stabil valkår. Vid lågt valdeltagande kan siffran bli än större.
Även om det går mycket bra för GERB så kommer man att behöva partners för att kunna bilda regering. DPS har sagt att de inte kan tänka sig att regera tillsammans med GERB. Anledningen är nog inte bara den dåliga personkemin mellan partiledarna, utan också att Bojko Borisov sagt att han ska agera hårt mot de krafter i Bulgarien som finansierar partier i utbyte mot specialskrivna lagar och tjänstetillsättningar. Detta förstår de flesta som en pik riktad mot DPS.
Det naturliga alternativet för GERB har varit partier på centerhögerflanken. Problemet med dessa partier har varit att de är rätt små och det är tveksamt om flera av dem kommer att klara fyraprocentspärren vid valen. Därför har flera koalitioner bildats för att öka chanserna för partierna att komma in i parlamentet. Tack vare att man då kan vara oumbärligt stödparti i en regering så kan man få ett inflytande som är större än de fåtal procent man kan få i valen. Detta har lett till att även partier som mer eller mindre legat i luven på varandra har lyckats komma överens och bildat valkoalitioner.
För att dra undan mattan för dessa valkoalitioner har en ohelig allians av BSP, DPS, ATAKA och alliansen Ordning, Lag och Rättvisa RZS*** röstat fram att det ska finnas en spärr på 8 % för koalitioner. Detta kommer effektivt att stoppa de flesta koalitioner från att komma in i parlamentet. Udden är naturligtvis riktad mot GERB som därigenom berövas på flera möjliga stödkoalitioner efter valen.
Fast det finns en risk att man skjuter sig i foten då t.ex. koalitionen av högerpartierna DSB och SDS har en god chans att komma över 8 % trots allt. De har sagt de kan samregera med GERB men inte med BSP och DPS. Det kan faktiskt bli så intressant att BSP kan tvingas att regera med stöd av både DPS och ATAKA, i synnerhet om RZS och BSP gör sämre val än väntat.
Fast ett resultat är ju redan säkert. Denna uppenbarliga manipulation av vallagen har ju inte gjort att bulgarernas förakt och misstro mot politiker minskat.
* GERB:s partiledare (partiordförande) är egentligen Tsvetan Tsvetanov. Anledningen till att Bojko Borisov inte kan vara partiledare är en lag som förbjuder en borgmästare att vara ordförande i ett parti. Ännu en lag som tillkommit speciellt för att sätta krokben för Bojko Borisov.
** DPS representerar i huvudsak bulgarienturkarna i Bulgarien vilka utgör knappt 10% av befolkningen i Bulgarien. Partiet säger sig vara ett slags liberalt, centristiskt parti, men i praktiken har man agerat utan ideologisk kompass. Detta är nog en orsak till att partiet kunnat vara vågmästare i flera regeringar de senaste 15 åren, vare sig regeringen varit socialistisk eller mer högerdominerad.
*** Ordning, Lag och Rättvisa, förkortat RZS på bulgariska (på bulgariska Ред, законност и справедливост - РЗС), ett populistiskt parti utan tydlig vänster-högerprofil som står för en starkare centralmakt och påminner inte så lite om våra Sverigedemokrater enligt mig.
Naturligtvis kan inte den sittande makten vara overksamma när man så uppenbart riskerar att förlora. I Bulgarien kan man ju alltid utnyttja den makt som ett regeringsinnehav ger en även om resultat är föga hedrande ur ett demokratiskt perspektiv. Ett sätt att manipulera valrörelsen är att skriva om vallagen så att det gynnar en själv vilket man just gjort.
Eftersom inget parti kommer att få egen majoritet så kommer varje regeringsalternativ att bestå av samarbete mellan flera partier. Även om det går mindre bra för BSP så har man i alla fall mer eller mindre garantier från DPS att bilda regering. DPS brukar som regel få kring 10 % vid parlamentsvalen då man har en stabil valkår. Vid lågt valdeltagande kan siffran bli än större.
Även om det går mycket bra för GERB så kommer man att behöva partners för att kunna bilda regering. DPS har sagt att de inte kan tänka sig att regera tillsammans med GERB. Anledningen är nog inte bara den dåliga personkemin mellan partiledarna, utan också att Bojko Borisov sagt att han ska agera hårt mot de krafter i Bulgarien som finansierar partier i utbyte mot specialskrivna lagar och tjänstetillsättningar. Detta förstår de flesta som en pik riktad mot DPS.
Det naturliga alternativet för GERB har varit partier på centerhögerflanken. Problemet med dessa partier har varit att de är rätt små och det är tveksamt om flera av dem kommer att klara fyraprocentspärren vid valen. Därför har flera koalitioner bildats för att öka chanserna för partierna att komma in i parlamentet. Tack vare att man då kan vara oumbärligt stödparti i en regering så kan man få ett inflytande som är större än de fåtal procent man kan få i valen. Detta har lett till att även partier som mer eller mindre legat i luven på varandra har lyckats komma överens och bildat valkoalitioner.
För att dra undan mattan för dessa valkoalitioner har en ohelig allians av BSP, DPS, ATAKA och alliansen Ordning, Lag och Rättvisa RZS*** röstat fram att det ska finnas en spärr på 8 % för koalitioner. Detta kommer effektivt att stoppa de flesta koalitioner från att komma in i parlamentet. Udden är naturligtvis riktad mot GERB som därigenom berövas på flera möjliga stödkoalitioner efter valen.
Fast det finns en risk att man skjuter sig i foten då t.ex. koalitionen av högerpartierna DSB och SDS har en god chans att komma över 8 % trots allt. De har sagt de kan samregera med GERB men inte med BSP och DPS. Det kan faktiskt bli så intressant att BSP kan tvingas att regera med stöd av både DPS och ATAKA, i synnerhet om RZS och BSP gör sämre val än väntat.
Fast ett resultat är ju redan säkert. Denna uppenbarliga manipulation av vallagen har ju inte gjort att bulgarernas förakt och misstro mot politiker minskat.
* GERB:s partiledare (partiordförande) är egentligen Tsvetan Tsvetanov. Anledningen till att Bojko Borisov inte kan vara partiledare är en lag som förbjuder en borgmästare att vara ordförande i ett parti. Ännu en lag som tillkommit speciellt för att sätta krokben för Bojko Borisov.
** DPS representerar i huvudsak bulgarienturkarna i Bulgarien vilka utgör knappt 10% av befolkningen i Bulgarien. Partiet säger sig vara ett slags liberalt, centristiskt parti, men i praktiken har man agerat utan ideologisk kompass. Detta är nog en orsak till att partiet kunnat vara vågmästare i flera regeringar de senaste 15 åren, vare sig regeringen varit socialistisk eller mer högerdominerad.
*** Ordning, Lag och Rättvisa, förkortat RZS på bulgariska (på bulgariska Ред, законност и справедливост - РЗС), ett populistiskt parti utan tydlig vänster-högerprofil som står för en starkare centralmakt och påminner inte så lite om våra Sverigedemokrater enligt mig.
fredag 10 april 2009
Bakslag i turistnäringen?
Jag har tidigare skrivit om att förhandsbokningarna till hotellen vid Svartahavskusten har varit betydligt färre än förra året. Det verkar som om en viss försiktighet finns bland charterbolagen att inte boka in sig på för många bäddar innan man vet efterfrågan i år. Även om ett större intresse än man räknat med skulle infinna sig så är det förmodligen inga problem att ordna ytterligare bäddar. Det finns ju ett överutbud av hotellbäddar som bara väntar på sina gäster. Jag antar att det tillgången på flyg också kan skalas upp med relativt kort varsel då man räknar med mindre resande i år och det därför rimligen borde finnas ledig kapacitet stående.
En fingervisning hur sommarsäsongen kommer att bli är vintersäsongen som håller på att gå mot sitt slut här i Bulgarien. På ett sätt har denna säsong varit bra då det har funnits mycket snö och bra kapacitet i backarna. Generellt sett har vintersportturismen ryckt upp sig här i Bulgarien som bl.a. ett reportage i Packat & Klart visade för några veckor sedan.
Men, när man tittar lite närmare på statistiken och undersökningen så visar de en turistindustri som har problem. En av de stora konkurrensfördelarna har varit de låga priserna. Men trenden har under flera år varit en ständig höjning av priserna, på såväl hotell som på kringtjänster. Delvis har detta matchats med en förbättring av standarden. Undersökningar visar dock att denna matchning har släpat efter då allt fler tycker att Bulgarien är en dyr destination. Nu gäller detta vinterturism, men förmodligen kommer motsvarande undersökning av sommarturismen ge samma resultat.
Att standarden var lite si och så var tidigare inte ett större problem eftersom det kostade så lite. Det låga priserna gjorde att förväntningarna inte var så uppskruvade vilket gjorde att få klagade. Faktiskt var de flesta ganska nöjda efter att ha konstaterat att nivån på rum och service var hygglig trots allt. Generellt sett har man tyckt att det varit prisvärt och många turister har återkommit många år i rad.
Det som händer nu är att turistbranschen drabbas från två håll: dels finanskrisen som gör att turisterna håller sig hemma, dels att priset som konkurrensfördel i princip har försvunnit. Prisnivån på turistorterna börjar nu bli så pass hög att många väljer bort Bulgarien då man inte tycker att resmålet ger valuta för pengarna, alternativt helt enkelt inte har råd. Som en del i detta problem är omständigheten att kvalitén på tjänster och produkter inte hängt med. Man försöker alltså ta betalt som i Grekland eller Cypern utan att erbjuda samma kvalité. Framför allt tappar man mot Turkiet som har en fortsatt bra prisnivå samtidigt som kvalitén är bra. Den bästa indikatorn på det är att allt fler bulgarer väljer bort Svartahavskusten för att istället semestra utomlands. Det är inte bara ett uttryck för att fler människor har mer pengar, utan också att man är besviken efter tidigare års semestrande på hemmaplan.
Något åtgärdspaket för att komma till rätta med detta finns egentligen. Det enda som regeringen kunde tänka ut var att erbjuda statens tjänstemän en subventionerad semester där staten står för halva kostnaden och den anställde för den andra halvan. Hotellen i sin tur skulle ge en bonus i form av en gratis extra övernattning om man stannade minst fem dagar. Detta är naturligtvis bara ett sätt att subventionera hotellnäringen inför valen i sommar. Dessutom så har många parlamentsledamöter och höga tjänstemän intressen i denna bransch. Att bevilja sig själv statligt stöd är ju trots allt en beprövad modell i Bulgarien som dessutom gör tjänstemännen glada och igen påminns om att man ska rösta på Socialistpartiet.
Ett problem i Bulgarien är att kommunisttidens syn på den utländske turisten som en vandrande bankomat fortsätter. Det finns alltså liten förståelse för att det faktiskt finns en gräns för vad en vanlig turist förmår att betala. Alla har velat tjäna pengar på turismen vilket lett till en stigande spiral av priser. I slutändan är det ändå turisten som ska betala. Dessutom lär saker som har drivit turister till vansinne de sista åren som höga avgifter för parasoller och dylikt, bedrägeritaxor på taxin, dålig infrastruktur och brist på variation m.m. fortsätta. Debatten bland turismnäringens pampar i Bulgarien handlar märkligt nog väldigt ofta att det är turisternas fel att det går dåligt i Bulgarien.
Det man kan hoppas på är att den nuvarande krisen blir den välbehövliga spark i arslet som turistnäringen (och politiker) behöver. När man väl ställs inför scenariot att mista nästan allt, då kanske man satsar på det som verkligen behövs.
Hur säsongen i år ska bli är fortfarande en helt öppen fråga.
En fingervisning hur sommarsäsongen kommer att bli är vintersäsongen som håller på att gå mot sitt slut här i Bulgarien. På ett sätt har denna säsong varit bra då det har funnits mycket snö och bra kapacitet i backarna. Generellt sett har vintersportturismen ryckt upp sig här i Bulgarien som bl.a. ett reportage i Packat & Klart visade för några veckor sedan.
Men, när man tittar lite närmare på statistiken och undersökningen så visar de en turistindustri som har problem. En av de stora konkurrensfördelarna har varit de låga priserna. Men trenden har under flera år varit en ständig höjning av priserna, på såväl hotell som på kringtjänster. Delvis har detta matchats med en förbättring av standarden. Undersökningar visar dock att denna matchning har släpat efter då allt fler tycker att Bulgarien är en dyr destination. Nu gäller detta vinterturism, men förmodligen kommer motsvarande undersökning av sommarturismen ge samma resultat.
Att standarden var lite si och så var tidigare inte ett större problem eftersom det kostade så lite. Det låga priserna gjorde att förväntningarna inte var så uppskruvade vilket gjorde att få klagade. Faktiskt var de flesta ganska nöjda efter att ha konstaterat att nivån på rum och service var hygglig trots allt. Generellt sett har man tyckt att det varit prisvärt och många turister har återkommit många år i rad.
Det som händer nu är att turistbranschen drabbas från två håll: dels finanskrisen som gör att turisterna håller sig hemma, dels att priset som konkurrensfördel i princip har försvunnit. Prisnivån på turistorterna börjar nu bli så pass hög att många väljer bort Bulgarien då man inte tycker att resmålet ger valuta för pengarna, alternativt helt enkelt inte har råd. Som en del i detta problem är omständigheten att kvalitén på tjänster och produkter inte hängt med. Man försöker alltså ta betalt som i Grekland eller Cypern utan att erbjuda samma kvalité. Framför allt tappar man mot Turkiet som har en fortsatt bra prisnivå samtidigt som kvalitén är bra. Den bästa indikatorn på det är att allt fler bulgarer väljer bort Svartahavskusten för att istället semestra utomlands. Det är inte bara ett uttryck för att fler människor har mer pengar, utan också att man är besviken efter tidigare års semestrande på hemmaplan.
Något åtgärdspaket för att komma till rätta med detta finns egentligen. Det enda som regeringen kunde tänka ut var att erbjuda statens tjänstemän en subventionerad semester där staten står för halva kostnaden och den anställde för den andra halvan. Hotellen i sin tur skulle ge en bonus i form av en gratis extra övernattning om man stannade minst fem dagar. Detta är naturligtvis bara ett sätt att subventionera hotellnäringen inför valen i sommar. Dessutom så har många parlamentsledamöter och höga tjänstemän intressen i denna bransch. Att bevilja sig själv statligt stöd är ju trots allt en beprövad modell i Bulgarien som dessutom gör tjänstemännen glada och igen påminns om att man ska rösta på Socialistpartiet.
Ett problem i Bulgarien är att kommunisttidens syn på den utländske turisten som en vandrande bankomat fortsätter. Det finns alltså liten förståelse för att det faktiskt finns en gräns för vad en vanlig turist förmår att betala. Alla har velat tjäna pengar på turismen vilket lett till en stigande spiral av priser. I slutändan är det ändå turisten som ska betala. Dessutom lär saker som har drivit turister till vansinne de sista åren som höga avgifter för parasoller och dylikt, bedrägeritaxor på taxin, dålig infrastruktur och brist på variation m.m. fortsätta. Debatten bland turismnäringens pampar i Bulgarien handlar märkligt nog väldigt ofta att det är turisternas fel att det går dåligt i Bulgarien.
Det man kan hoppas på är att den nuvarande krisen blir den välbehövliga spark i arslet som turistnäringen (och politiker) behöver. När man väl ställs inför scenariot att mista nästan allt, då kanske man satsar på det som verkligen behövs.
Hur säsongen i år ska bli är fortfarande en helt öppen fråga.
lördag 28 februari 2009
Schlagerkonspiration
Veckans snackis i Bulgarien har varit schlagerfestivalen som avgjordes förra lördagen. Snacket känns igen eftersom det handlar om att fel låt vann. Däremot kanske anledningen till uppståndelsen känns lite udda.
Nåväl, ett flertal bulgariska artister och andra inom musikbranschen anser att Illusion sjungen av Krassimir Avramov varken är rätt artist eller låt. De anser att hela röstningen måste vara uppgjord eftersom han vann med hela 55 % av rösterna. Några andra bevis läggs inte fram. Tävlingens arrangör, den Bulgariska nationella televisionen BNT, säger att inga oegentligheter har förekommit.
Oppositionen mot Krassimir Avramov handlar också om att han sjunger konstigt, dåligt och inte klarar av att framträda live. Dessutom så har han de senaste tio åren varit verksam i Los Angeles, ingen sann patriot alltså.
En kommitté har satts upp av för att verka för att tvåan i tävlingen, Poli Genova med låten One Lifetime Is Not Enough ska representera Bulgarien i Moskva i maj. Naurligtvis i dessa dagar så har även en Facebookgrupp skapats med syfte att peta Krassimir Avramov av tronen.
Det är inte första gången en skandal omgärdar denna tävling i Bulgarien. 2005 så hoppade den oerhört kände talkshowsvärden och artisten Slavi Trifonov av då han ansåg tävlingen uppgjord. Fast min misstanke är att han hoppade av eftersom han inte kunde tänka sig komma tvåa i en tävling han skulle vinna bara genom sin egen(uppfattade) storhet.
Jag misstänker att även denna gång handlar det om att Krassimir Avramov dök upp som gubben i lådan och snöt någon på den självklara segern. Fortsättning lär följa.
Nåväl, ett flertal bulgariska artister och andra inom musikbranschen anser att Illusion sjungen av Krassimir Avramov varken är rätt artist eller låt. De anser att hela röstningen måste vara uppgjord eftersom han vann med hela 55 % av rösterna. Några andra bevis läggs inte fram. Tävlingens arrangör, den Bulgariska nationella televisionen BNT, säger att inga oegentligheter har förekommit.
Oppositionen mot Krassimir Avramov handlar också om att han sjunger konstigt, dåligt och inte klarar av att framträda live. Dessutom så har han de senaste tio åren varit verksam i Los Angeles, ingen sann patriot alltså.
En kommitté har satts upp av för att verka för att tvåan i tävlingen, Poli Genova med låten One Lifetime Is Not Enough ska representera Bulgarien i Moskva i maj. Naurligtvis i dessa dagar så har även en Facebookgrupp skapats med syfte att peta Krassimir Avramov av tronen.
Det är inte första gången en skandal omgärdar denna tävling i Bulgarien. 2005 så hoppade den oerhört kände talkshowsvärden och artisten Slavi Trifonov av då han ansåg tävlingen uppgjord. Fast min misstanke är att han hoppade av eftersom han inte kunde tänka sig komma tvåa i en tävling han skulle vinna bara genom sin egen(uppfattade) storhet.
Jag misstänker att även denna gång handlar det om att Krassimir Avramov dök upp som gubben i lådan och snöt någon på den självklara segern. Fortsättning lär följa.
söndag 22 februari 2009
Schlagerfestival
Igår lördag var det final i den bulgariska schlagerfestivalen. Tittarna valde till slut låten Illusion sjungen av Krassimir Avramov. Han vann överlägset med 55,5 % av rösterna. Tvåa var One Lifetime Is Not Enough med Poli Genova med 11 %, trea Mariana Popova med låten Crazy och 8 %.
Trenden att allt fler sjunger på engelska bekräftades också i denna final. Generellt så var toppskiktet betydligt bättre än förra året.
Vinnaren, Krassimir Avramov, sjunger med en lite speciell röst och gärna i falsett. Men till skillnad mot artister som t.ex. Mika så lyckas han inte låta som ett Enirotroll i alla fall. Fast ni får döma själva. Här är den officiella videon:
http://www.youtube.com/watch?v=vDLFOiC3g0o
Så här lät det i finalen:
http://www.youtube.com/watch?v=OtKt64RfeRw
Poli Genova:
http://www.youtube.com/watch?v=Fm_5h9joeFM&feature=related
Mariana Popova:
http://www.youtube.com/watch?v=NRA8_7EuYvQ
Trenden att allt fler sjunger på engelska bekräftades också i denna final. Generellt så var toppskiktet betydligt bättre än förra året.
Vinnaren, Krassimir Avramov, sjunger med en lite speciell röst och gärna i falsett. Men till skillnad mot artister som t.ex. Mika så lyckas han inte låta som ett Enirotroll i alla fall. Fast ni får döma själva. Här är den officiella videon:
http://www.youtube.com/watch?v=vDLFOiC3g0o
Så här lät det i finalen:
http://www.youtube.com/watch?v=OtKt64RfeRw
Poli Genova:
http://www.youtube.com/watch?v=Fm_5h9joeFM&feature=related
Mariana Popova:
http://www.youtube.com/watch?v=NRA8_7EuYvQ
fredag 6 februari 2009
Dumheter – utegångsförbud
I Bulgarien råder utegångsförbud. Nej, det är inget skämt. Inte heller råder undantagstillstånd. Tvärtom, allt är som vanligt, vilket i Bulgariens fall betyder att parlamentet överraskar en med de mest häpnadsväckande lagförslag.
Nu gäller utegångsförbudet inte alla, utan barn. Detta förbud har funnits en tid, men har nu skärpts. Idag antogs nämligen en ny lag som säger att barn upp till 13 år inte får vara utomhus utan förälder eller annan vårdnadshavare efter kl. 20.00. För barn 14 till 18 år gäller fram till kl. 22.00. Värt att veta är att man är ”byxmyndig” i Bulgarien från 14 års ålder.
Brott mot lagen ger saftiga böter: 300 till 500 leva (1 500 till 2 500 kr) vilket är ungefär som en normal månadslön i Bulgarien. Vid upprepad förseelse blir böterna upp till det dubbla.
Samtidigt skärps straffen för de som säljer alkohol till minderåriga (under 18 år). Böterna blir nu upp till 4 000 leva (20 000 kr).
Det är inte slut än. Lagen säger också att barn upp till 12 år inte får lämnas utan uppsikt och omsorg om detta innebär en fara för barnens fysiska, psykiska och moraliska utveckling. Annars är det ett brott. Ja, det var ju solklart vad som menas. Böter blir det i alla fall: mellan 1 000 till 2 000 leva (5 000 till 10 000 kr), mer än det dubbla om det är upprepat.
Bakom allt detta ligger en oro över att en ungdomsbrottslighet breder ut sig samtidigt som minderåriga gör oansvariga saker som att dricka sprit, hänga ute på offentliga utrymmen eller göra omoraliska saker som t.ex. ha sex. Det finns dock ingenting som tyder att ungdomsbrottsligheten är värre än i många andra EU-länder.
Denna lag är ett exempel på hur reflexerna från kommunisttiden sitter i. Jag har faktiskt inte hört någon ledamot säga att detta är ett föräldraansvar, eller att problemet är mer komplext än så. Makten i Bulgarien anser fortfarande att de har det övergripande ansvaret för ungdomars moraliska fostran. Under kommunisttiden var ungdomen hårt hållen och staten hade ett stort ansvar för deras moraliska och ideologiska fostran. Föräldrarna kunde ju uppfostra barnen i fel anda.
Dessutom så är många barn som far illa föräldralösa och lever antingen på gatan eller är omhändertagna av samhället. Lagen kan alltså inte hjälpa dem. Snarare ger lagen en del av dessa barn ännu en anledning att hålla sig undan myndigheterna. Man kan ju också undra vem man ska bötfälla när den minderårige är ute för sent på kvällen samtidigt som barnet är i samhällets vård.
Man kan också fundera på hur detta ska efterlevas i turistorterna där mängder av minderåriga är ute och ränner dygnet runt och dessutom dricker sprit. Här kommer man naturligtvis att låtsas om som om lagen inte fanns. Omtanken gäller ju bulgariska barn. Som så ofta i Bulgarien så kommer lagen att upprätthållas när det passar.
Nej, denna lag kommer inte att göra någonting för de utsatta barnen. Det enda den åstadkommer är att alla barn riskerar att bli lagbrytare. Samtidigt undergräver man föräldrarollen än mer då staten ännu en gång visar att staten uppenbarligen har det yttersta ansvaret för barnens fostran.
Fast nu ljög jag lite, en aning litar man trots allt på allmänheten. Man har tänkt på alla Bulgariens dagis, förskolor och barnavårdscentraler. Den oberoende parlamentsledamoten Svetoslav Savov har fått gehör för sitt eminenta förslag att telefonnumret 116 till den bulgariska barnombudsmannen ska anslås tydligt. Fast det hade ju varit bättre om han tänkt lite mer på Bulgariens barnhem och ungdomsvårdsanstalter. Där finns det mycket att göra. Svåra missförhållanden och övergrepp förekommer dagligen. Detta låtsas man om som om det inte finns. Om någon påpekar något negativt så är den officiella ståndpunkten att detta är en antibulgarisk konspiration. Jag skämtar inte. Den officiella bulgariska responsen på ett BBC-reportage om Mogilino visade detta i all sin prydno.
Detta är ett sätt att försöka lösa ett problem utan att faktiskt försöka göra något. Man kunde ju ha tänkt sig att stärka skyddet kring de barn som faktisk far illa. Men som i mycket annat när det gäller hur politik förs i Bulgarien så handlar det om petitesser och symbolhandlingar. Ett tydligt tecken på inkompetens och ovilja att göra saker som kräver lite mer eller begränsar politikernas eget välmående.
Så, enligt mig borde parlamentsledamöterna alltid ledsagas av någon vuxen, ansvarig person som kan säga ifrån när de är på väg att stifta ännu ett skämt till lag.
Edit:
Ett försök att lansera någonting liknande har faktiskt gjorts i Sverige. Sverigedemokraterna ville se temporärt utegångsförbud för omyndiga i Malmö som ett sätt att komma åt ungdomsbrottslighet. Här ser vi samma symbolpolitik där en mängd oskyldiga ungdomar hade blivit brottslingar i SD:s ögon. Ungdomar som begår brott eller stör allmän ordning kan man agera mot redan idag med befintlig lagstiftning.
När man ser ett försök till utegångsförbud på hemmaplan så ser man än bättre hur korkat det är samtidigt som man ser vilka som kan tänka sig en sådan lag. Det säger kanske mer om bulgarisk politik än om svensk.
Nu gäller utegångsförbudet inte alla, utan barn. Detta förbud har funnits en tid, men har nu skärpts. Idag antogs nämligen en ny lag som säger att barn upp till 13 år inte får vara utomhus utan förälder eller annan vårdnadshavare efter kl. 20.00. För barn 14 till 18 år gäller fram till kl. 22.00. Värt att veta är att man är ”byxmyndig” i Bulgarien från 14 års ålder.
Brott mot lagen ger saftiga böter: 300 till 500 leva (1 500 till 2 500 kr) vilket är ungefär som en normal månadslön i Bulgarien. Vid upprepad förseelse blir böterna upp till det dubbla.
Samtidigt skärps straffen för de som säljer alkohol till minderåriga (under 18 år). Böterna blir nu upp till 4 000 leva (20 000 kr).
Det är inte slut än. Lagen säger också att barn upp till 12 år inte får lämnas utan uppsikt och omsorg om detta innebär en fara för barnens fysiska, psykiska och moraliska utveckling. Annars är det ett brott. Ja, det var ju solklart vad som menas. Böter blir det i alla fall: mellan 1 000 till 2 000 leva (5 000 till 10 000 kr), mer än det dubbla om det är upprepat.
Bakom allt detta ligger en oro över att en ungdomsbrottslighet breder ut sig samtidigt som minderåriga gör oansvariga saker som att dricka sprit, hänga ute på offentliga utrymmen eller göra omoraliska saker som t.ex. ha sex. Det finns dock ingenting som tyder att ungdomsbrottsligheten är värre än i många andra EU-länder.
Denna lag är ett exempel på hur reflexerna från kommunisttiden sitter i. Jag har faktiskt inte hört någon ledamot säga att detta är ett föräldraansvar, eller att problemet är mer komplext än så. Makten i Bulgarien anser fortfarande att de har det övergripande ansvaret för ungdomars moraliska fostran. Under kommunisttiden var ungdomen hårt hållen och staten hade ett stort ansvar för deras moraliska och ideologiska fostran. Föräldrarna kunde ju uppfostra barnen i fel anda.
Dessutom så är många barn som far illa föräldralösa och lever antingen på gatan eller är omhändertagna av samhället. Lagen kan alltså inte hjälpa dem. Snarare ger lagen en del av dessa barn ännu en anledning att hålla sig undan myndigheterna. Man kan ju också undra vem man ska bötfälla när den minderårige är ute för sent på kvällen samtidigt som barnet är i samhällets vård.
Man kan också fundera på hur detta ska efterlevas i turistorterna där mängder av minderåriga är ute och ränner dygnet runt och dessutom dricker sprit. Här kommer man naturligtvis att låtsas om som om lagen inte fanns. Omtanken gäller ju bulgariska barn. Som så ofta i Bulgarien så kommer lagen att upprätthållas när det passar.
Nej, denna lag kommer inte att göra någonting för de utsatta barnen. Det enda den åstadkommer är att alla barn riskerar att bli lagbrytare. Samtidigt undergräver man föräldrarollen än mer då staten ännu en gång visar att staten uppenbarligen har det yttersta ansvaret för barnens fostran.
Fast nu ljög jag lite, en aning litar man trots allt på allmänheten. Man har tänkt på alla Bulgariens dagis, förskolor och barnavårdscentraler. Den oberoende parlamentsledamoten Svetoslav Savov har fått gehör för sitt eminenta förslag att telefonnumret 116 till den bulgariska barnombudsmannen ska anslås tydligt. Fast det hade ju varit bättre om han tänkt lite mer på Bulgariens barnhem och ungdomsvårdsanstalter. Där finns det mycket att göra. Svåra missförhållanden och övergrepp förekommer dagligen. Detta låtsas man om som om det inte finns. Om någon påpekar något negativt så är den officiella ståndpunkten att detta är en antibulgarisk konspiration. Jag skämtar inte. Den officiella bulgariska responsen på ett BBC-reportage om Mogilino visade detta i all sin prydno.
Detta är ett sätt att försöka lösa ett problem utan att faktiskt försöka göra något. Man kunde ju ha tänkt sig att stärka skyddet kring de barn som faktisk far illa. Men som i mycket annat när det gäller hur politik förs i Bulgarien så handlar det om petitesser och symbolhandlingar. Ett tydligt tecken på inkompetens och ovilja att göra saker som kräver lite mer eller begränsar politikernas eget välmående.
Så, enligt mig borde parlamentsledamöterna alltid ledsagas av någon vuxen, ansvarig person som kan säga ifrån när de är på väg att stifta ännu ett skämt till lag.
Edit:
Ett försök att lansera någonting liknande har faktiskt gjorts i Sverige. Sverigedemokraterna ville se temporärt utegångsförbud för omyndiga i Malmö som ett sätt att komma åt ungdomsbrottslighet. Här ser vi samma symbolpolitik där en mängd oskyldiga ungdomar hade blivit brottslingar i SD:s ögon. Ungdomar som begår brott eller stör allmän ordning kan man agera mot redan idag med befintlig lagstiftning.
När man ser ett försök till utegångsförbud på hemmaplan så ser man än bättre hur korkat det är samtidigt som man ser vilka som kan tänka sig en sådan lag. Det säger kanske mer om bulgarisk politik än om svensk.
söndag 1 februari 2009
Alkoholkonsumtion
Bulgarien nämns ofta i samma sammanhang när billig alkohol kommer på tal. Anledningen är förstås att alkoholen ju är billig där vilket också är en av de främsta orsakerna till att framför allt yngre svenskar åker dit.
Alkoholen är också relativt billig även för Bulgarer, trots de betydligt lägre lönerna. Till skillnad mot Sverige är ju öl, vin och sprit billigt även på krogen. Därför dricks mycket av alkoholen på lokal. Begreppet att ”värma upp” innan man går ut finns inte, inte heller förfest.
Förutom priset så finns en annan viktig skillnad mot Sverige och det är att alkoholen är lättillgänglig. Det finns (än så länge) få restriktioner kring hur man säljer alkohol varför du kan köpa din flaska även på kiosker, bensinstationer, kvartersbutiker m.m. Åldersgränsen för att köpa öl, vin och sprit är 18 år (samma gäller för att köpa cigaretter) till skillnad mot Sveriges 20 år. Kontrollen av denna åldersgräns är nästan ickeexisterande till unga partyglada svenskar ungdomars fördel.
En annars men mycket viktig skillnad är att hembränning är tillåten inom vissa ganska generösa gränser. Jag har skrivit om detta tidigare. Denna konsumtion uppskattas till ca en tiondel av all konsumtion. De kommersiella tillverkarna säger dock att hembränningen är betydligt större. Denna hemmaproduktion består nästan helt av brandy (rakija – ракия) som görs på vindruvor, oftast restprodukter av det lika hemtillverkade vinet. Brandy på plommon, det som vi brukar kalla slivovitsa, är inte så vanligt.
Värt att påpeka att hemtillverkning var tillåtet även under kommunisttiden. Då var alkoholen dessutom ännu billigare samt tillgången var någorlunda god även om också alkoholen ibland drabbades av planekonomins oförmåga att få ordning på tillgång och efterfrågan (samt en illa organiserad distribution). Trots kommunisttidens mycket moralistiska fostran och lagstiftning så vågade man inte riktigt ge sig på alkoholen. Den var en alltför viktig del av vardagen.
Det är också en annan skillnad mellan Sverige och Bulgarien. Generellt sett är ju alkoholkonsumtion och inköp förenade med skam i Sverige, i synnerhet för de äldre generationerna.
Enligt svensk sett att se på allt detta så borde hela Bulgariens befolkning för länge sedan ha omkommit i alkoholrelaterade sjukdomar då lågt pris, lättillgänglighet samt en alkoholpositiv kultur bara kan leda till en extremt hög alkoholkonsumtion.
Hur är då läget? Uppenbarligen dricks det en del i Bulgarien, men vilken är skillnaden mot Sverige. Likt i Sverige så är det inte helt enkelt att få grepp om konsumtionen av alkohol. I Sveriges fall så spökar privatimporten som luddar till statistiken. I Bulgarien så är det hembränningen. Den är visserligen tillåten men den måste rapporteras vilket dock sällan görs.
Enligt Forbes så är dricks det ca 60 miljoner liter sprit totalt i Bulgarien. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren sprit. Räknar man om det så blir det knappt 8 liter per person som är 15 år eller äldre.
Enligt WHO (World Health Organization) så är konsumtionen i Bulgarien omräknat i ren alkohol 5,9 liter per person 15 år eller äldre. Den svenska konsumtionen är 6,0 liter per person 15 år eller äldre. Siffrorna är för år 2003. Här ligger vi nästan lika.
Tittar vi på vad politikerna vill framhålla så säger den svenska regeringen att vi dricker ca 10 liter ren alkohol per person 15 år eller äldre. Siffran ska vara för år 2006. Det skulle alltså drickas mer sprit i Sverige än i Bulgarien enligt dessa siffror. Detta trots att omständigheterna skulle peka på det motsatta.
Jag har faktiskt hittat en siffra som pekar på en betydligt högre konsumtion i Bulgarien än de ovan nämnda. Enligt en EU-rapport som citeras i Bulgarisk radio 2006 så ska konsumtionen vara hela 22 liter per person och år. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren alkohol. Siffran antyder att det är räknat i 40-procentig alkohol.
Min gissning är att det inte är en stor skillnad mellan Bulgarien och Sverige. Vardagskonsumtionen är högre i Bulgarien. Många anser att en shopskasallad inte kan ätas utan en eller två rakija därtill. Krogarna har många gäster under hela veckan, till skillnad mot Sverige där det är öde söndag till torsdag. Fredags- och lördagssupandet finns inte alls som begrepp i Bulgarien.
En svårighet med statistiken kring alkoholkonsumtion är att en del alltid är en gissning när det handlar om ”ickeofficiell” sprit som privatimport och hembränning. Dessutom så kan man som jag misstänker i fallet med de 22 litrarna i EU-rapporten räkna om till en lägre alkoholhalt för att få en högre (hemskare) siffra. Det är inte oväntat att en betydligt högre siffra dyker upp i ett samanhang när det talas om alkohol i ett restriktivt perspektiv. Den svenska regeringens siffra på 10 liter per person som skiljer sig väsentligt från WHO:s är uppenbarligen också ett resultat av att räkna ickeofficiell sprit enligt ett slags worst case-scenario eftersom källorna är organisationer som har en restriktiv syn på alkohol.
Men en slutsats kan jag i alla fall dra. Trots lågt pris, hög lättillgänglighet samt frånvaro av skam kring alkoholkonsumtion så verkar det uppenbart inte finnas några dramatiska skillnader mellan Sverige och Bulgarien när det gäller hur mycket vi dricker. Det svenska (officiella) sättet att se på sambandet mellan dessa faktorer fungerar inte i Bulgarien.
Uppdatering 7 juni 2009:
Tidningen Trud, citerad på news.bg, skriver att alkoholkonsumtionen under 2009 sjunkit med 40 %. Eller åtminstone påstår branschorganisationer det. Man kan förmoda att det är en konsekvens av krisen som alltmer förändrar konsumtionen i Bulgarien. Men Trud säger vidare att det dricks nog inte så mycket mindre. Många dricker helt enkelt mer hemgjord sprit och vin, än köpedito. Som jag sagt tidigare så är det näst intill omöjligt att få någon någorlunda trovärdig uppgift hur mycket det egentligen tillverkas hemma.
Bryggerierna i Bulgarien hoppas dock på en rekordsäsong. Förra året dracks det 74 liter öl per person i Bulgarien. Det är ungefär ett 20-tal liter mer än i Sverige per person. Fast en stor skillnad är förstås att det finns knappt någon privatimport och ölsmuggling till Bulgarien, medan den är omfattande i Sverige vilket gör statistiken där mer osäker.
Alkoholen är också relativt billig även för Bulgarer, trots de betydligt lägre lönerna. Till skillnad mot Sverige är ju öl, vin och sprit billigt även på krogen. Därför dricks mycket av alkoholen på lokal. Begreppet att ”värma upp” innan man går ut finns inte, inte heller förfest.
Förutom priset så finns en annan viktig skillnad mot Sverige och det är att alkoholen är lättillgänglig. Det finns (än så länge) få restriktioner kring hur man säljer alkohol varför du kan köpa din flaska även på kiosker, bensinstationer, kvartersbutiker m.m. Åldersgränsen för att köpa öl, vin och sprit är 18 år (samma gäller för att köpa cigaretter) till skillnad mot Sveriges 20 år. Kontrollen av denna åldersgräns är nästan ickeexisterande till unga partyglada svenskar ungdomars fördel.
En annars men mycket viktig skillnad är att hembränning är tillåten inom vissa ganska generösa gränser. Jag har skrivit om detta tidigare. Denna konsumtion uppskattas till ca en tiondel av all konsumtion. De kommersiella tillverkarna säger dock att hembränningen är betydligt större. Denna hemmaproduktion består nästan helt av brandy (rakija – ракия) som görs på vindruvor, oftast restprodukter av det lika hemtillverkade vinet. Brandy på plommon, det som vi brukar kalla slivovitsa, är inte så vanligt.
Värt att påpeka att hemtillverkning var tillåtet även under kommunisttiden. Då var alkoholen dessutom ännu billigare samt tillgången var någorlunda god även om också alkoholen ibland drabbades av planekonomins oförmåga att få ordning på tillgång och efterfrågan (samt en illa organiserad distribution). Trots kommunisttidens mycket moralistiska fostran och lagstiftning så vågade man inte riktigt ge sig på alkoholen. Den var en alltför viktig del av vardagen.
Det är också en annan skillnad mellan Sverige och Bulgarien. Generellt sett är ju alkoholkonsumtion och inköp förenade med skam i Sverige, i synnerhet för de äldre generationerna.
Enligt svensk sett att se på allt detta så borde hela Bulgariens befolkning för länge sedan ha omkommit i alkoholrelaterade sjukdomar då lågt pris, lättillgänglighet samt en alkoholpositiv kultur bara kan leda till en extremt hög alkoholkonsumtion.
Hur är då läget? Uppenbarligen dricks det en del i Bulgarien, men vilken är skillnaden mot Sverige. Likt i Sverige så är det inte helt enkelt att få grepp om konsumtionen av alkohol. I Sveriges fall så spökar privatimporten som luddar till statistiken. I Bulgarien så är det hembränningen. Den är visserligen tillåten men den måste rapporteras vilket dock sällan görs.
Enligt Forbes så är dricks det ca 60 miljoner liter sprit totalt i Bulgarien. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren sprit. Räknar man om det så blir det knappt 8 liter per person som är 15 år eller äldre.
Enligt WHO (World Health Organization) så är konsumtionen i Bulgarien omräknat i ren alkohol 5,9 liter per person 15 år eller äldre. Den svenska konsumtionen är 6,0 liter per person 15 år eller äldre. Siffrorna är för år 2003. Här ligger vi nästan lika.
Tittar vi på vad politikerna vill framhålla så säger den svenska regeringen att vi dricker ca 10 liter ren alkohol per person 15 år eller äldre. Siffran ska vara för år 2006. Det skulle alltså drickas mer sprit i Sverige än i Bulgarien enligt dessa siffror. Detta trots att omständigheterna skulle peka på det motsatta.
Jag har faktiskt hittat en siffra som pekar på en betydligt högre konsumtion i Bulgarien än de ovan nämnda. Enligt en EU-rapport som citeras i Bulgarisk radio 2006 så ska konsumtionen vara hela 22 liter per person och år. Det sägs dock inte om det är omräknat till ren alkohol. Siffran antyder att det är räknat i 40-procentig alkohol.
Min gissning är att det inte är en stor skillnad mellan Bulgarien och Sverige. Vardagskonsumtionen är högre i Bulgarien. Många anser att en shopskasallad inte kan ätas utan en eller två rakija därtill. Krogarna har många gäster under hela veckan, till skillnad mot Sverige där det är öde söndag till torsdag. Fredags- och lördagssupandet finns inte alls som begrepp i Bulgarien.
En svårighet med statistiken kring alkoholkonsumtion är att en del alltid är en gissning när det handlar om ”ickeofficiell” sprit som privatimport och hembränning. Dessutom så kan man som jag misstänker i fallet med de 22 litrarna i EU-rapporten räkna om till en lägre alkoholhalt för att få en högre (hemskare) siffra. Det är inte oväntat att en betydligt högre siffra dyker upp i ett samanhang när det talas om alkohol i ett restriktivt perspektiv. Den svenska regeringens siffra på 10 liter per person som skiljer sig väsentligt från WHO:s är uppenbarligen också ett resultat av att räkna ickeofficiell sprit enligt ett slags worst case-scenario eftersom källorna är organisationer som har en restriktiv syn på alkohol.
Men en slutsats kan jag i alla fall dra. Trots lågt pris, hög lättillgänglighet samt frånvaro av skam kring alkoholkonsumtion så verkar det uppenbart inte finnas några dramatiska skillnader mellan Sverige och Bulgarien när det gäller hur mycket vi dricker. Det svenska (officiella) sättet att se på sambandet mellan dessa faktorer fungerar inte i Bulgarien.
Uppdatering 7 juni 2009:
Tidningen Trud, citerad på news.bg, skriver att alkoholkonsumtionen under 2009 sjunkit med 40 %. Eller åtminstone påstår branschorganisationer det. Man kan förmoda att det är en konsekvens av krisen som alltmer förändrar konsumtionen i Bulgarien. Men Trud säger vidare att det dricks nog inte så mycket mindre. Många dricker helt enkelt mer hemgjord sprit och vin, än köpedito. Som jag sagt tidigare så är det näst intill omöjligt att få någon någorlunda trovärdig uppgift hur mycket det egentligen tillverkas hemma.
Bryggerierna i Bulgarien hoppas dock på en rekordsäsong. Förra året dracks det 74 liter öl per person i Bulgarien. Det är ungefär ett 20-tal liter mer än i Sverige per person. Fast en stor skillnad är förstås att det finns knappt någon privatimport och ölsmuggling till Bulgarien, medan den är omfattande i Sverige vilket gör statistiken där mer osäker.
tisdag 27 januari 2009
Bulgarien bakom dimridån
Det bulgariska parlamentet beslöt i förra veckan att den tredje och fjärde reaktorn i Kozloduj skulle startas på nytt. Som anledning anges att den senaste tidens gaskris gör att man måste bygga ut alternativen till rysk gas. En gaskonflikt mellan Ryssland och Ukraina kan uppstå igen. Eftersom det tar tid att t.ex. bygga gasledningen Nabucco som ska leverera gas som inte kommer från Ryssland, så är det bättre och snabbare att starta dessa två reaktorer eftersom de redan finns på plats. Dessutom kan elen som produceras av dessa reaktorer exporteras för att ge Bulgarien extra inkomster när landet nu också drabbas av den världsomfattande ekonomiska krisen. Allt hänger på om Europeiska kommissionen ger sitt godkännande.
Det är ungefär vad som meddelats i svensk och utländsk press om den senaste tidens händelser i Bulgarien. Det är också ungefär den bild den bulgariska regeringen vill ge av de senaste tidernas händelser. Men som läsare av bloggen kanske förstår så ligger det mer bakom detta än bara en omtanke om landets energiförsörjning i kristid. Dessa händelser följer traditionen från kommunisttidens slut där de flesta politiska beslut har sitt ursprung i ekonomiska fördelar för vissa.
Man kan fråga sig varför politiker i Bulgarien, med president Parvanov som främsta agitator, så ihärdigt hävdar att Bulgariens framtid ligger i att ha en stor elproduktion samtidigt som man har en gasimport helt i händerna på Ryssland. Man kan också fråga sig varför Bulgarien anser att Bryssel ska se till att landet kompenseras för ekonomisk skada, när kraven rätteligen borde ställas till Gazprom och Ryssland.
Det finns andra frågor som också väntar på ett svar, men alla frågor har egentligen samma svar: Bulgariens förhållande till Ryssland. Fast egentligen handlar det om vissa ekonomiska intressens beroende av Ryssland.
Det vi egentligen ser är dimridåer för att föra såväl den bulgariska opinionen som Bryssel bakom ljuset. Man pratar el för att ingen ska prata gas. Den bulgariska politiska ledningen är uppenbarligen väldigt obekväm med att Ryssland inte håller vad man lovat samtidigt som Ryssland behandlar Bulgarien som en misshandlad kärlek man alltid vet kommer tillbaka. De rysk-bulgariska kontrakten för rysk gas visade ju sig inget värda när Ryssland behövde trycka till Ukraina.
Men det handlar inte bara om att föra uppmärksamheten i en annan riktning. Anledningen till att det är kallt i de bulgariska hemmen och att industriproduktionen gått ned beror ju på att det saknas gas. Inte att det saknas elektricitet. Tvärtom så fortsätter elexporten till utlandet. Detta sker genom det Bulgariska energiholdingbolaget som nyligen skapades och som inkluderar fem stora statliga aktörer på energimarknaden med bland annat just kärnkraftverket Kozloduj och Bulgargaz.
Detta holdingbolag tillkom uppenbarligen för att stärka oligopolet på den bulgariska energimarknaden samtidigt som det gjorde det i praktiken omöjligt för en utomstående att ha insyn. Ett företag är ju ingen offentlig verksamhet och genom att ha en stor del av verksamheten i ett nytt, gemensamtägt företag så hamnar penningflödet och besluten än längre bort från offentlighetens ljus. Det är talande att ekonomi- och energiministern Petăr Dimitrov agerade barnmorska för denna statliga energijätte. Han har tillsammans med president Georgi Părvanov också varit en av de största tillskyndarna av rysk gas.
Dessa två personer har ju gedigna karriärer inom det tidigare bulgariska kommunistpartiet. Den Moskvautbildade ekonomen Petăr Dimitrov hann till och med bli partisekreterare i Varna för kommunistpartiet BKP innan det blev nya tider. Georgi Părvanov innehade förvisso ingen högre post i partiet men ett besvärande faktum är att han under 80-talet stod på säkerhetstjänstens lönelista över informatörer. Det kan ju också nämnas att den likaledes Moskvautbildade premiärministern Sergej Stanisjev föddes i Ukraina som son till en mycket hög partimedlem i BKP. En pikant detalj är att han var sovjetisk (sedermera rysk medborgare) fram till 1996. Stanisjev tycks dock inte tillhöra de drivande i det rysk-bulgariska energidebaclet.
Nu handlar det inte bara om dessa personer, men fenomenet att tidigare lojala kommunister sitter och är demokrater är trots allt vanligt i Bulgarien. Inte konstigt att den bulgariska färden västerut sker med en stadig blick i backspegeln österut.
Om man återstartar en eller två reaktorer i Kozloduj så kommer den ökade produktionen att enbart gå på export. Det innebär förstås ännu mer pengar till mellanhänder. Däremot är det tveksamt om staten som formellt äger bolaget tjänar något ytterligare på detta. Hittills har det var näst intill omöjligt att veta vilka inkomster staten egentligen har från dessa företag. Ägarrepresentanter och mellanhänder är enligt många tätt sammanbundna av gemensamma, privata vinstintressen.
Dessutom så får Bulgarien stödpengar från EU uppgående till hundratals miljoner Euro för att dels avveckla reaktorerna, dels för att kompensera inkomstbortfall. Att åter starta en eller två reaktorer kräver inte bara att alla dessa pengar måste återbetalas, utan också att en förhandling om återstart måste ske med alla 26 övriga EU-länder. En eventuell återbetalning kommer ju den bulgariska staten, dvs. skattebetalarna, att i så fall stå för, knappast energibolagen.
En annan och kanske viktigaste aspekt är att en återstart av reaktorerna på intet sätt minskar det ensidiga energiberoendet av Ryssland. Reaktorerna innebär ett nytt avtal med Ryssland om försörjning av kärnbränsle och upparbetning av förbrukat sådant. Ryssland befinner sig alltså i en win-win-situation. Antingen blir allt som förut och Ryssland fortsätter att leverera all gas till Bulgarien. Eller så lyckas Bulgarien med sitt utspel och får återstarta reaktorerna. Ryssland kommer då att fortsätta att leverera all gas till Bulgarien samtidigt som man blir leverantör av allt som behövs för att hålla reaktorerna igång.
Även de bulgariska aktörerna har fördelen att man tjänar bra som det är, men kommer att tjäna ännu bättre om utspelet lyckas. När den bulgarisk-ryska kärlekendet resulterar i misshandel så är det ju det bulgariska folket som får känna smärtan. Förhållandets frukter plockas ju av någon annan.
Det är ungefär vad som meddelats i svensk och utländsk press om den senaste tidens händelser i Bulgarien. Det är också ungefär den bild den bulgariska regeringen vill ge av de senaste tidernas händelser. Men som läsare av bloggen kanske förstår så ligger det mer bakom detta än bara en omtanke om landets energiförsörjning i kristid. Dessa händelser följer traditionen från kommunisttidens slut där de flesta politiska beslut har sitt ursprung i ekonomiska fördelar för vissa.
Man kan fråga sig varför politiker i Bulgarien, med president Parvanov som främsta agitator, så ihärdigt hävdar att Bulgariens framtid ligger i att ha en stor elproduktion samtidigt som man har en gasimport helt i händerna på Ryssland. Man kan också fråga sig varför Bulgarien anser att Bryssel ska se till att landet kompenseras för ekonomisk skada, när kraven rätteligen borde ställas till Gazprom och Ryssland.
Det finns andra frågor som också väntar på ett svar, men alla frågor har egentligen samma svar: Bulgariens förhållande till Ryssland. Fast egentligen handlar det om vissa ekonomiska intressens beroende av Ryssland.
Det vi egentligen ser är dimridåer för att föra såväl den bulgariska opinionen som Bryssel bakom ljuset. Man pratar el för att ingen ska prata gas. Den bulgariska politiska ledningen är uppenbarligen väldigt obekväm med att Ryssland inte håller vad man lovat samtidigt som Ryssland behandlar Bulgarien som en misshandlad kärlek man alltid vet kommer tillbaka. De rysk-bulgariska kontrakten för rysk gas visade ju sig inget värda när Ryssland behövde trycka till Ukraina.
Men det handlar inte bara om att föra uppmärksamheten i en annan riktning. Anledningen till att det är kallt i de bulgariska hemmen och att industriproduktionen gått ned beror ju på att det saknas gas. Inte att det saknas elektricitet. Tvärtom så fortsätter elexporten till utlandet. Detta sker genom det Bulgariska energiholdingbolaget som nyligen skapades och som inkluderar fem stora statliga aktörer på energimarknaden med bland annat just kärnkraftverket Kozloduj och Bulgargaz.
Detta holdingbolag tillkom uppenbarligen för att stärka oligopolet på den bulgariska energimarknaden samtidigt som det gjorde det i praktiken omöjligt för en utomstående att ha insyn. Ett företag är ju ingen offentlig verksamhet och genom att ha en stor del av verksamheten i ett nytt, gemensamtägt företag så hamnar penningflödet och besluten än längre bort från offentlighetens ljus. Det är talande att ekonomi- och energiministern Petăr Dimitrov agerade barnmorska för denna statliga energijätte. Han har tillsammans med president Georgi Părvanov också varit en av de största tillskyndarna av rysk gas.
Dessa två personer har ju gedigna karriärer inom det tidigare bulgariska kommunistpartiet. Den Moskvautbildade ekonomen Petăr Dimitrov hann till och med bli partisekreterare i Varna för kommunistpartiet BKP innan det blev nya tider. Georgi Părvanov innehade förvisso ingen högre post i partiet men ett besvärande faktum är att han under 80-talet stod på säkerhetstjänstens lönelista över informatörer. Det kan ju också nämnas att den likaledes Moskvautbildade premiärministern Sergej Stanisjev föddes i Ukraina som son till en mycket hög partimedlem i BKP. En pikant detalj är att han var sovjetisk (sedermera rysk medborgare) fram till 1996. Stanisjev tycks dock inte tillhöra de drivande i det rysk-bulgariska energidebaclet.
Nu handlar det inte bara om dessa personer, men fenomenet att tidigare lojala kommunister sitter och är demokrater är trots allt vanligt i Bulgarien. Inte konstigt att den bulgariska färden västerut sker med en stadig blick i backspegeln österut.
Om man återstartar en eller två reaktorer i Kozloduj så kommer den ökade produktionen att enbart gå på export. Det innebär förstås ännu mer pengar till mellanhänder. Däremot är det tveksamt om staten som formellt äger bolaget tjänar något ytterligare på detta. Hittills har det var näst intill omöjligt att veta vilka inkomster staten egentligen har från dessa företag. Ägarrepresentanter och mellanhänder är enligt många tätt sammanbundna av gemensamma, privata vinstintressen.
Dessutom så får Bulgarien stödpengar från EU uppgående till hundratals miljoner Euro för att dels avveckla reaktorerna, dels för att kompensera inkomstbortfall. Att åter starta en eller två reaktorer kräver inte bara att alla dessa pengar måste återbetalas, utan också att en förhandling om återstart måste ske med alla 26 övriga EU-länder. En eventuell återbetalning kommer ju den bulgariska staten, dvs. skattebetalarna, att i så fall stå för, knappast energibolagen.
En annan och kanske viktigaste aspekt är att en återstart av reaktorerna på intet sätt minskar det ensidiga energiberoendet av Ryssland. Reaktorerna innebär ett nytt avtal med Ryssland om försörjning av kärnbränsle och upparbetning av förbrukat sådant. Ryssland befinner sig alltså i en win-win-situation. Antingen blir allt som förut och Ryssland fortsätter att leverera all gas till Bulgarien. Eller så lyckas Bulgarien med sitt utspel och får återstarta reaktorerna. Ryssland kommer då att fortsätta att leverera all gas till Bulgarien samtidigt som man blir leverantör av allt som behövs för att hålla reaktorerna igång.
Även de bulgariska aktörerna har fördelen att man tjänar bra som det är, men kommer att tjäna ännu bättre om utspelet lyckas. När den bulgarisk-ryska kärlekendet resulterar i misshandel så är det ju det bulgariska folket som får känna smärtan. Förhållandets frukter plockas ju av någon annan.
fredag 23 januari 2009
Uppdaterad post Stavfelsböter
Jag har uppdaterat posten om Stavfelsböter då ytterligare märkligheter tillkommit.
tisdag 20 januari 2009
Sårade känslor
Nu har man täckt över det konstverk som representerade Bulgarien i Prag. Konstverket har gjorts av den tjeckiske konstnären David Cerny och var beställt som ett humoristiskt inslag under det tjeckiska ordförandeskapet för EU. Konstverket avbildar Bulgarien som en turkisk huktoalett. Sverige avbildas som en JAS-vinge i ett IKEA-paket.
Detta har naturligtvis rört upp känslorna i Bulgarien. Från officiellt håll har protesterna varit högljudda då man anser att denna avbildning är en kränkning. Att landet avbildas som en toalett kan man förstå rör upp känslorna, men att det rör sig om en företeelse som man i Bulgarien förknippar med Turkiet gör det än provocerande. Det blir så att säga två fel av två möjliga. Nationalism och nationell stolthet är viktiga i Bulgarien och nästan alla partier är mer eller mindre nationalistiska. Socialistpartiet BSP som ingår som största parti i regeringskoalitionen är inget undantag.
Påtryckningarna från Sofia har nu lett till att konstverket täckts över med svart tyg. Detta räcker dock inte, utan den Bulgariska nationalbanken hotar med att utebli från EU-möten om inte avbildningen avlägsnas.
Dessa starka reaktioner har inte bara med sårad nationell stolthet att göra. Regeringen i Bulgarien är hårt ansatt av en protesterande befolkning missnöjd med situationen i landet. Gaskrisen nu i januari har också haft en katastrofal inverkan på regeringens popularitet. Därför är denna ”konstverkskris” inte bara ett uttryck för en omogen politisk kultur, utan ännu mer för ett sätt att få media att prata om något annat än regeringens fiaskon på hemmaplan.
Jag håller med den bulgariska tidningen Dnevnik som säger att Bulgarien, i och med övertäckningen, nu mer liknar någonting mellan ett svart hål och ett svart får. Kanske en ännu bättre metafor över dagens Bulgarien.
Detta har naturligtvis rört upp känslorna i Bulgarien. Från officiellt håll har protesterna varit högljudda då man anser att denna avbildning är en kränkning. Att landet avbildas som en toalett kan man förstå rör upp känslorna, men att det rör sig om en företeelse som man i Bulgarien förknippar med Turkiet gör det än provocerande. Det blir så att säga två fel av två möjliga. Nationalism och nationell stolthet är viktiga i Bulgarien och nästan alla partier är mer eller mindre nationalistiska. Socialistpartiet BSP som ingår som största parti i regeringskoalitionen är inget undantag.
Påtryckningarna från Sofia har nu lett till att konstverket täckts över med svart tyg. Detta räcker dock inte, utan den Bulgariska nationalbanken hotar med att utebli från EU-möten om inte avbildningen avlägsnas.
Dessa starka reaktioner har inte bara med sårad nationell stolthet att göra. Regeringen i Bulgarien är hårt ansatt av en protesterande befolkning missnöjd med situationen i landet. Gaskrisen nu i januari har också haft en katastrofal inverkan på regeringens popularitet. Därför är denna ”konstverkskris” inte bara ett uttryck för en omogen politisk kultur, utan ännu mer för ett sätt att få media att prata om något annat än regeringens fiaskon på hemmaplan.
Jag håller med den bulgariska tidningen Dnevnik som säger att Bulgarien, i och med övertäckningen, nu mer liknar någonting mellan ett svart hål och ett svart får. Kanske en ännu bättre metafor över dagens Bulgarien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
