Nationalistisk psykos

Jag nämnde tidigare att det skett några händelser med nationalistisk karaktär, eller åtminstone händelser som rört upp de nationalistiska känslorna. I dagarna har mycket handlat om bulgariskan Spaska Mitrova som suttit fängslad ett par månader i Makedonien efter att ha vägrat sin makedonske exmake umgänge med deras gemensama barn. Utan att gå in på detaljer så kan man konstatera att händelsen mycket snabbt fick hysteriska proportioner där såväl president som premiärminister har engagerat sig.

I bakgrunden ligger egentligen frågan om det finns en bulgarisk minoritet i Makedonien och hur den i så fall behandlas. Spaska Mitrova är en av många makedonier som fått bulgariskt medborgarskap eftersom hon anser sig ha bulgarisk etnicitet*.

Enligt makedonskt sätt att se det så utgör gränsen mellan Makedonien och Bulgarien inte bara en nationsgräns utan även en strikt etnisk gräns. Detta gäller dock bara åt ena hållet. Från makedonskt håll hävdar man att det finns en makedonsk minoritet i Bulgarien, någon bulgarisk minoritet finns inte i Makedonien. Bulgarien å sin sida ser på saken på samma sätt, fast helt tvärt om.

I Bulgarien är de nationalistiska frågorna alltid närvarande i kulisserna och varje uppmärksamhetstörstande politiker vet att i brist på annat så kan man alltid göra ett nationalistiskt utspel. Detta kan ske i flera riktingar; det kan vara majoriteten mot minoriteten, men det kan lika gärna vara det omvända. Ibland vet man inte riktigt vem det handlar om.

Ett exempel på det sista har utspelat sig under de senaste två veckorna i byn Slavjanovo nära staden Popovo i nordöstra Bulgarien. Där grundade bröderna Juzeirovi (Üzeirovi med turkisk stavning) nyligen partiet Den muslimska demokratiska unionen samt satte upp en egen variant av Bulgariska röda halvmånen, naturligtvis på inget sätt erkänt av det Internationella röda korset. Dessutom byggde den ene brodern, Ali Juzeirov ett stort minnesmärke i sin trädgård över den okände turkiske soldaten. De kunde också visa upp hela bybefolkningar som förmodade anhängare till det parti de sades sig ha skapat.

Minnemärket blev en märklig historia som består av en halmåne på ett fundament av sten. Så småningom sattes även ett kors på halvmånen(!). I närbild så ser det dessutom ut vara gjort av svetsad grovplåt som målats med silverfärg.



Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig. Det blev en toppnyhet i alla medier. Ledande politiker och debattörer gick i spinn liksom Bulgariens alla konspirationsteoretiker. För att krydda det hela så kopplades dessutom detta även till att radikal islamism höll på att spridas i Bulgarien. Händelserna nådde sin kulmen när myndigheterna helt sonika lät rasera det märkliga monumentet den 30 september.

Vad var det som hände egentligen? För att bättre förstå hur en sådan händelse mobilisera samhället så till den milda grad så måste man känna till att Bulgarien är det land i EU som procentuellt har flest muslimer. Siffrorna varierar men man räknar med att mellan 10 % till 15 % av landets befolkning är muslimer. I antal blir det kring miljonen personer. Majoriteten av muslimerna återfinns inom bulgarienturkarna. Övriga muslimer utgärs av de kanske upp till ett par hundratusen romer som är muslimer (många romer är även kristna). Det finns också bulgarisktalande muslimer, de så kallade pomakerna. Siffrorna för deras antal är osäkra eftersom det är en grupp som assimilerats kraftigt i modern tid. En del säger att de är upp till några hundra tusen. Jag tror dock att de är betydligt färre, kanske kring hundra tusen (folkräkningen 2001 ger 131 000). Den absoluta majoriteten av bulgariens muslimer är sunnimuslimer.

En hög procent muslimer varav de flesta är ickepraktiserande sådana skulle inte vara ett större problem om det inte vore för att Bulgarien under 500 år var en del av det Osmanska riket. Det var ett muslimskt imperium som emellanåt gick hårt åt dess kristna undersåtar. Det Osmanska riket var det som sedermera blev Turkiet. Bulgarien blev fritt från turkarna först 1878. Denna femhundraåriga period kallas i Bulgarien det turkiska oket eller den turkiska förslavningen. Det var också en hård period för bulgarerna och men det är även en fantastisk historia hur ett folk lyckas behålla sin kultur och särart under 500 år av förtryck. Men denna långa period av underkastelse har skapat ett trauma i den bulgariska folksjälen. Trots att över 130 år har gått sedan frigörelsen så är den fortfarande närvarande. Det är som om traumat inte vill släppa och att ett hot om turkisk återerövring ständigt var ett reellt sådant.

Men trots detta har en uttalad nationalistisk politik inte förts de senaste 20 åren. Plånboken mer än känslorna har styrt väljarbeteendet. Det var först med Atakas framgångar i valet 2005 som Bulgarien för första gången fick ett ”riktigt” nationalistiskt parti i parlamentet. Det betyder dock inte att det inte funnits nationalism i bulgarisk politik. De flesta av bulgariens partier både till höger och vänster har en liten dos nationalism i sina partprogram.

Nationalismen har dock fört ett mer undanskymt liv i politiken eftersom andra frågor varit så mycket viktigare. Som vanligt är plånboksfrågor de viktigaste i valen. Även om nationella frågor inte sällan förekommit i debatten så har de knappast förekommit i rikspolitiken i någon större utsträckning. Dessutom är gemene mans förhållande i vardagen till folk från andra etniciteter avspänt och inget man går runt och tänker på. Undataget är romerna som till en viss del som har ett problematiskt förhållande med alla andra folkgrupper och vice versa.

Det är med detta i bakhuvudet man ska se på händelserna i Slavjanovo. När man tittar närmare på händelserna så blir det än mer konstigt. Dessa bröderna Juzeirovi har tidigare inte varit kända för någon religiös verksamhet överhuvudtaget. Den ene brodern, Yuzeir, har en business i Belgien där han handlar med kycklingkött, den andre har en firma som sysslar med luftkonditioneringsanläggningar. Det sägs att de knappt ens kan turkiska. De hävdar att deras företag sysselsätter 25 000 anställda, ungefär som hela Volvo personvagnar, uppenbarligen en fantastisk siffra som är helt tagen ur luften.

Vad var nu meningen med det hela. Var det verkligen ett försök lansera turkisk nationalism i Bulgarien? Eller är det en framväxt av radikal islam vi ser? Eller är det ett försök till vad som tidningen Dnevnik kallar ett laboratorium för politisk alkemi? Med detta menas ett försök till att skapa en händelse som politiska aktörer kan vinna på.

En tanke skulle vara att det turkbulgariska partiet DPS med detta ville skapa en symbol som turkbulgarer skulle kunna samlas kring. Då skulle detta på något sätt gynna DPS. Men DPS förnekar all inblandning och det är faktiskt svårt att se hur partiet skulle kunna vinna på detta. Dessutom är det hela så klantigt gjort att DPS:s rutinerade spinndoktorer knappast skulle kunna vara upphovsmän.

En annan teori, som jag dessutom allt mer själv börjar tro är sann, är att detta var ett försök till att skrämma bulgarer med en uppblossad turkisk nationalism. Upphovsmännen är då väl medvetna om att alla försök till att prata om turkist lidande under den Osmanska epoken skulle sätta känslorna i brand på rekordtid. Att det dessutom såg ut som det skedde ett försök till att organisera en turknationalistisk rörelse med koppling till radikal islam var förstås att hälla extra bensin på lågorna.

De som då skulle gynnas av detta var de nationalistiska partierna som Ataka, eller varför inte RZS som mer och mer har tagit en nationalistisk skepnad efter att Bojko Borisov tackade nej till deras medverkan i regeringen samt gjorde korruptionsbekämpning till ett eget monopol. I Bulgarien finns det mycket som tyder på att partilivet har stora inslag av att manipulation via bland annat personer från nuvarande eller tidigare säkerhetstjänsten. Just Ataka och RZS har hamnat mycket i skymundan i politiken. Ett sätt att då få fokus på sina frågor är att skapa situationer som lyfter de nationalistiska frågorna. Jag får försöka följa upp detta, men man kan misstänka att hela utredningen bara rinner ut i sanden.


* Spaska Mitrova fick bulgariskt medborgarskap enligt en uppsnabbad procedur när hennes vårdnadstvist blev känd i Bulgarien. Alla som anser sig ha bulgariska rötter och kan visa det kan enligt bulgarisk lag bli bulgariska medborgare utan att aldrig ha satt sin fot i landet. Sedan Bulgarien blev aktuell för EU-medlemskap har det blivit mycket populärt då många av dessa etniska bulgarer lever i länder som EU fortfarande kräver visum av som Moldavien, Ukraina och Makedonien. En del finns även i Ryssland och några andra f.d. sovjetrepubliker. För närvarande finns det ungefär 60 000 medborgarskapsansökningar som väntar på att avgöras. Väntetiden lär vara mer än fem år just nu. Enligt kanske lite väl optimistiska siffror så finns det mer än fyra miljoner bulgarer utanför landets gränser. Förutom att massera det nationalistiska egot så ser man även dessa bulgarer i vardandet som en möjlighet att kompensera för Bulgariens katastrofala demografi. Tyvärr verkar många medborgarskapssökanden mer se medborgarskapet som en biljett in i EU än som ett sätt att bidra till sitt nya hemlands väl och ve.

En annan värld

Jag skrev tidigare en postning där jag bl.a. nämnde att en elvaårig flicka fött barn i Bulgarien, en rekordtidig ålder för en barnaföderska. På något sätt lämnade denna stänkare inte mitt sinne, utan jag kände att jag vill läsa en fortsättning på detta, vilka var omständigheterna och vad kommer att hända nu. Men som jag misstänkte så skulle tidningarna ta upp detta även om det som mest blev en notis bland alla andra. Historien är faktiskt märkligare än man kan tro. Det intressanta är dock inte själva historien i sig, även om den är märklig, utan att historien på ett tillskruvat sätt visar på romernas situation i Bulgarien (och förmodligen på andra ställen också). Romernas situation är komplex, där vår, svenska, standardförklaring varför det är så inte är till någon hjälp alls.

Följande har hänt. Den elvaåriga barnaföderskan, Korteza, uppsökte sjukhuset efter att ha fått magsmärtor. Efter bara en timma på sjukhuset i Sliven födde hon dottern Violeta. Knappt hade förvåningen hos sjukhuspersonalen över den unga nyblivna modern lagt sig när Korteza prompt förklarade att hon måste lämna sjukhuset eftersom hon skulle gifta sig. Förlossningen hade skett på torsdagskvällen och redan nästa dag, på fredagskvällen, skulle bröllopet ske. Korteza och hennes 19-årige pojkvän skulle i stadsdelen Nadezjda* gifta sig enligt romsk ritual och tradition var det tänkt.



Bilden ovan är från bröllopsfesten. Självklart serveras alkohol till brudparet eftersom de inte anses vara barn längre. Detta är ett brott även i Bulgarien.

Sjukhuset sade att de inte kunde släppa en kvinna som fött förrän först ett dygn efter födseln. Dessutom kunde inte Korteza som minderårig inte själv fatta ett sådant beslut då hennes föräldrar och tillika vårdnadshavare var i Spanien. Hennes blivande svärmor förde då ett sådant liv på sjukhuset att man till slut gick med på att släppa Korteza för en och en halv timme så att hon kunde gifta sig. Efter vigseln återkom Korteza till sjukhuset i bröllopsklänning och sjukhuset bestämde då att låsa avdelningen samt sätta henne under bevakning för att hon inte skulle kunna avvika igen. Maken kommer att åtalas för sex med minderårig**. Vad som kommer att hända sedan återstår att se, förhoppningsvis kommer media att följa upp detta.

Darik Radio har grävt lite mer i detta och fått fram nya uppgifter. Det visar sig att Kortezas mor inte alls varit i Spanien. Hon har ljugit för de sociala myndigheterna för att undanta sig från allt ansvar. Det visar sig att Kortezas mor, Rajna, och far, Mihail, har samtyckt till vigseln - bara det i sig ett brott.

Polisen har redan börjat utredningen om brott och hört parterna. Barnets mormor, Rajna, har lämnat in en ansökan om att vara vårdnadshavare för barnet. Hon säger att hon av en tillfällighet kom hem från Spanien nyligen, efter att barnet fötts och bröllopet arrangerats. Myndigheterna tror dock inte på detta, utan ser det som ett försök att undkomma ansvaret för historien.

De inblandade har förklarat för myndigheterna att deras tradition kräver att bruden är oskuld. De säger vidare att Korteza blev gravid i samband med ”defloreringen”. Hon kommer att fylla 12 år den 14 december.

Min kommentar är att om talet med deflorering stämmer så var det ju redan planerat att giftermål skulle ske sedan länge. Möjligen är det en efterhandskonstruktion för att ge sken av att traditionerna har följts och att familjens heder är intakt. Å andra sidan så innebär logiken att bruden måsta vara oskuld att det hela faktiskt varit planerat eftersom ju yngre, ju troligare att kvinnan är oskuld. Dessutom så är en oskuld värd så mycket mer på brudmarknaderna. Hemgiften, eller vad man ska kalla det, kan vara mycket hög för oskulder, särskilt om de anses mycket vackra.



Den nyfödda babyn Violeta

Händelsen var naturligtvis ett givet inslag i de flesta tevemedias nyheter. Här är ett klipp från Nova Televizija. Det är på bulgariska men bilderna går att förstå. Det framgår att det inte var så gulligt som vår kvällsmedia vill framställa det hela. Tyvärr ligger klippet inte på Youtube, utan på Vbox7 som har servrar segare än sirap. Nova Televizija ägs faktiskt av det svenska Modern Times Group som bl.a. äger TV3, ZTV och TV1000.

Denna märkliga berättelse som säkert inte har nått sitt slut än pekar på många problem som finns i Bulgarien. Främst pekar det på många romers eländiga situation. Men det visar också hur samhället gett upp när det gäller romer och låter de hålla sig för sig själva även när de uppenbart bryter mot lagen. Bulgariens motsvarighet till socialtjänsten för en hopplös kamp mot vanvård och kriminalitet bland romska barn. Dessa barn tas ofta ur skolan av föräldrarna då de inte ser någon mening med en utbildning. De ska helst hjälpa föräldrarna och annan släkt med försörjningen. Kvinnor gifts ofta bort som minderåriga. Hur situationen ska bli bättre är det inte riktig någon som vet. Det finns nog alla anledning till att återkomma i ämnet då det är komplext samtidigt som det är så viktigt att Bulgarien (och EU) hittar en fungerande lösning för att förändra romerna situation. Som debatten förs nu kan man mest bli förtvivlad.

Edit 2009-11-03
Nu har nyheten nått Aftonbladet och Expressen, förmodligen via brittiska News of the World. Fast flickan är omdöpt till Kordeza, ett tydligt tecken på att alla artiklar utanför Bulgarien har sitt ursprung från samma källa där namnet blivit fel.

Enligt BB i Sliven så har hittills i år 177 barn fötts av minderåriga mödrar. Alla mödrar har romsk etnicitet. Fram till denna händelse så var den yngsta baranföderskan 12 år i Sliven. Det sägs också vidare att antalet barn som föds av minderåriga mödrar minskar. Problemet är dock inte bara att förstagångsföderskorna ofta är väldigt unga bland romer. Det är nämligen inte heller ovanligt att minderåriga mödrar får såväl sitt andra som tredje barn innan de blir myndiga. Myndighetsåldern är 18 år i Bulgarien. "Byxmyndig" blir man vid 14 års ålder, ett år tidigare än i Sverige.

För den som vill läsa lite mer om familjelagstiftning i Bulgarien så har jag lite kort nämnt det här.


* Nadezjda är Slivens mest eländiga stadsdel där de allra flesta är romer. Enligt lokala organisationer så har t.ex. av 20 000 invånare endast ett tjugutal en gymnasieutbildning. Många, om inte de flesta, vuxna är analfabeter i mer eller mindre utsträckning.

** Enligt Sofia Echo så var händelseutvecklingen något annorlunda där bröllopet förhindrades genom att polisen tillkallades till sjukhuset.

Lite intryck

Som vanligt blir en resa till Bulgarien full av intryck. Eftersom jag förstår språket och kulturen så blir förstås intrycken annorlunda än de en turist får sig till måls. Som vanligt slår kontrasterna mellan framväxten av ett modernt samhälle som vårt svenska och den kvarvarande misären som härskar här och var i samhället. Å ena sidan så kan man tillbringa en kväll i Varna Mall bland alla kända modebutiker man känner till samt där ett modernt nöjesutbud finns som jag bara kan drömma om i Uppsala; å andra sidan så passerar jag på vägen hem det så kallade zigenarkvarteret med dess misär samt ser uteliggarna kring soptunnorna där jag bor.

Nyheterna rapporterar om att polisen står maktlös inför de kidnappningar som sker samtidigt som rapporter kommer på rad om hur det nya styret avslöjar den ena korruptionsskandalen efter den andra. En elvaåring har fött barn idag; den yngsta hittils i Bulgarien sägs det. Det är dock inte ovanligt med unga förstföderskor i Bulgarien där många romska kvinnor föder barn i tidiga tonåren annars. Detta är i stark kontrast till de mycket låga nativitetssiffror som Bulgarien har annars för befolkningen generellt.

Som vanligt oroas man över kriget på vägarna där 1000-talet omkommer om året. Nyligen avslöjades det att upp till 15 000 körkort om året utfärdas mot en muta på 1500 kronor. Detta lär ju knappast förbättra den svarta statistiken i trafiken. Det återstår att se vad makthavarna kommer att göra.

Cirka 200 000 bulgarer har förlorat jobbet i år vilket är oroväckande. Trots detta är arbetslösheten på en nivå lägre än genomsnittet i EU. Man tror att den kommer att vara kring 8 % vid årets slut. Många bedömare tror också att kulmen på krisen kommer nu under vintermånaderna. Sedan får man hoppas att det går mot ljusare tider.

Annars så är livet gott här.

I Varna

Säsongen går mott sitt slut i vid Svartahavskusten. Jag tog därför tillfället att ta den sista möjligheten att flyga billigt till Varna med Norwegian från Oslo för den här säsongen. Egentligen så föredrar jag hösten framför sommaren när jag vill tillbringa en vecka eller två i Bulgarien. Fördelarna är flera: biljetterna är billigare, trängseln är mindre samt temperaturen är behagligare.

Såhär i slutet av oktober är vädret ungefär som i början på juni i Sverige; ja i Uppsala varje fall. Temperaturen håller sig kring 18-20 grader dagtid, lite mer om solen skiner. Det är knappast läge för bad då temperaturen i havsvattnet håller sig kring 12 grader även om det finns en och annan tapper badare Men stränderna är knappast öde för det; nu finns det plats för såväl fotboll som beachvolleyboll på stranden, och när solen skiner så är den fortfarande tillräckligt stark för att motivera solbad. Restaurangerna på strandpromenaden här i Varna har öppet och det är underbart skönt att sitta med ett välkylt vitt vin och färska, tillagade musslor och titta över folklivet på stranden och havet.

Det har regnat en del de senaste dagarna men det kräver bara ett paraply, inga mer kläder. Nu har dock det soliga vädret återkommit. Dagtid går det alldeles utmärkt att sitta på uteserveringarna och ta sig en öl och titta på folklivet. Även om de flesta turister åkt hem så är det knappast folktomt. Varna är trots allt en storstad där folk är vana att tillbringa kvällen ute på gågatan och barerna.

Fördelen nu är att det alltid finns plats var man än vill sitta även om det knappast är folktomt på barer och restauranger. Hösten är alltid mildare än våren då havet ger värme långt in i december. Vintrarna är milda i Varna även om det inte är ovanligt med snö. Snön som kommer ligger sällan kvar mer än några dagar. Dock så brukar det vara en rå, fuktig kyla framemot januari och februari varför jag knappast vill rekommendera Varna dessa månader. Eftersom havet är kallt så brukar även våren vara kall. Fast de dagar det finns sol så kan temperaturen krypa upp till svensk försommar redan i mars.

Så, för den som inte är soldyrkare eller partydjur så kan jag starkt rekommendera en tripp till Bulgarien på hösten.

Nobrainer 2

Den holländska antipiratorganisationen BREIN som jag skrivit om tidigare har varit igång igen. BREIN har av allt av döma varit så angelägna att nå resultat att de förfalskat dokument. Måltavla är förstås The Pirate Bay. Det verkar vara antipiratlobbyns signum att driva rättsväsendet framför sig med högst tveksamma metoder.

I fallet Bulgarien försökte BREIN få den bulgariska polisen att agera mot torrentsajter, uppenbarligen med baktanken att polisen där plockar fram batongen först och kollar i lagboken sen.

Man kan ha många åsikter om vad som är rätt och fel med fildelning, men det bekymrar mig mycket att integritet och yttrandefrihet tycks bli någon slags "collateral damage" på vägen till det perfekta upphovsrättsupprätthållande samhället (ja, ni förstår vad jag menar). Att lagstiftningen och maktutövandet tar stor hänsyn till mäktiga intressen är ju ett problem som Bulgarien dras med. Låt det inte bli ett av EU påbjudet påbud också.

Spionerna lever!

Årets nobelpristagare i litteratur aktualiserar åter Östeuropas moderna historia. Herta Müller har många gånger skrivit om hur Rumäniens säkerhetstjänst Securitate har förföljt henne. Efter kommunismens slut 1989 försvann inte Securitate, utan bytte bara namn. Dessutom fortsatte säkerhetstjänsten att ha henne under uppsikt trots att Rumänien blivit demokratiskt. Hon utsattes också för en förtalskampanj i Tyskland av exilrumänerna lojala med den gamla tidens makthavare.

För en beskrivning av kommunistdiktaturens förtryck föreslår jag en läsning av ett utdrag ur hennes bok Atemschaukel (under översättning till svenska just nu) som finns på signandsight.com. Vår bild av diktaturer och förtryck är ofta en bild av våld och svarta bilar som smyger efter en. I själva verket var förtrycket ofta mer subtilt men ändå mycket effektivt vilket hennes text visar.

Situationen var likadan i Bulgarien. Säkerhetstjänsten var inte lika omfattande som i Rumänien eller Östtyskland men kommunistpartiet försökte lik väl kontrollera alla aspekter i bulgarernas liv. Likt Rumänien bytte säkerhetstjänsten bara namn 1990 men för övrigt var verksamheten intakt även om syftet ändrades. Framväxten av en maffialik grå och svart ekonomi brukar tillskrivas den före detta säkerhetstjänsten, som dessutom inte verkar vara så före detta. Att personer med en tidigare karriär inom säkerhetstjänsten numera sitter på många viktiga poster i landet är ingen hemlighet.

Likt Rumänien så är de allra flesta inom Bulgariens kulturella elit genuint ointresserade över att säkerhetstjänstens arkiv öppnas. Förklaringen är förstås att många inom denna elit fram till 1990 var kommunistregimens lojala och trogna tjänare, eller åtminstone ställde upp på de av partiet påbjudna villkoren i utbyte mot status och offentligt betald lön. Dissidenter förekom knappt. Att komma ut som integritetsbefriad opportunist är ju knappast någonting som lockar och mycket riktigt så har den så kallade dossiekommissionen motarbetats sedan den sattes upp i Bulgarien.

Däremot har ingen förföljelse av oliktänkande likt Herta Müller förekommit i utlandet eftersom det knappt fanns några bulgariska dissidenter och oliktänkanden. Undantaget är dock BBC-journalisten Georgi Markov som mördades spektakulärt med ett paraply i London 1978.

Denna kommission har dock avslöjat en mängd före detta agenter/informatörer som nu arbetar som politiker, journalister m.m. Till och med nuvarande presidenten Georgi Părvanov visade sig ha en dossié från säkerhetstjänsten där han hade täcknamnet Gotse.

Dessa före detta lojala kommunister sitter nu och tar del av EU:s och Natos mest känsliga information. Skillnaden mot tidigare är att de inte är lojala till den kommunistiska diktaturen, utan till sig själva och de ekonomiska, och ofta, kriminella intressen de tjänar. Därför ligger denna fråga även i vårt intresse.

Cerny inte välkommen

En del minns kanske historien med tjeckiske konstnären David Cerny som i Prag hade avbildat Bulgarien som en huktoalett. Detta med anledning av det tjeckiska ordförandeskapet i EU vid det tillfället. Den här helgen hade han blivit inbjuden till Plovdiv i Bulgarien för att ställa ut det svarta skynket som man hade täckt hans avbildning av Bulgarien med. Denna övertäckning skedde efter upprörda bulgariska protester.

I det nationalistiskt känsliga Bulgarien flög därför en del personer i taket. Partiet Ataka gick ut och uppmanade Plovdivs innevånare att protestera samt att Plovdivs borgmästare måste vägra den tjeckiske konstnären tillträde till staden. Borgmästaren, Slavtjo Atanasov, var med på noterna och sade att Cerny inte var välkommen till Plovdiv. Det gick så långt att han sade att poliser skulle stationeras ut vid galleriet för att handgripligen se till att Cerny inte kunde få tillträde till utställningen.

Borgmästarens reaktion berodde nog mindre på Atakas uppmaning som det faktum att han hör till det nationalistiska partiet VMRO (Вътрешна македонска революционна организация Vătresjna Makedonska Revoljutsionna Organizatsija Den inre makedonska revolutionära organisationen). Det är ett litet nationalistisk parti som normalt får maximalt någon procent av rösterna i parlamentsvalen. Däremot är det starkt i vissa kommuner. Deras nationalism är nostalgiskt tillbakablickande till skillnad mot t.ex. Ataka som är ett mer modernt nationalistiskt parti i den franska Nationella Frontens anda. Gemensamt har de dock den konspiratoriska synen på utlandet och åsikten att minoriteter inte hör hemma i Bulgarien.

Det hysteriska tonläget fick premiärminister Borisov att bjuda Cerny till Sofia. Man kan dock förmoda att det mer var rädslan för internationell bad-will än värnandet om yttrandefriheten som fick honom att göra detta. Det bulgariska konstnärsförbundet gick också ut till Cernys försvar.

Nu har Cerny meddelat att han inte tänker komma till Bulgarien eftersom han känner sig kränkt och oönskad av vad som sagts i Plovdiv.

Händelserna här pekar ännu en gång at Bulgarien har svårt att kasta av sig sitt förflutna och blicka framåt. De nationella och nationalistiska frågorna hänger kvar. Det finns en tendens till att kritik ofta uppfattas eller tolkas som antibulgarisk. Kommunisttidens syn att de som inte är med oss, är emot oss lever kvar även om frågorna är andra. Premiärminister Bojko Borisov sitter i en sits där han måste återupprätta omvärldens förtroende samtidigt som han behöver hålla sig någorlunda väl med en nationalistisk diskurs på hemmaplan. Den senaste tidens händelser med nationalistiska förtecken visar att Borisovs fiender ser nationalismen som ett sätt att komma åt honom och hans parti.