Igår var det final i Eurovisionsschlagerfestivalen i Bulgarien. Med anledning av framgångarna förra året så var intresset stort. 12 låtar hade kvalificerat sig och likt tidigare år var det få etablerade artister som ställde upp. I mitt tycke var det ett tämligen blekt startfält och emellanåt var artisteriet tämligen amatörmässigt. Men det är ju inte bara ett bulgariskt fenomen. Trenden är att allt fler låtar sjungs på engelska även om majoriteten fortfarande sjungs på bulgariska. Folkmusikinfluenserna lyste i princip med sin frånvaro i år.
Efter låtarna följde ett minst 40 minuter långt pausinslag (!) med några populära artister, men som i jag nog tyckte var ett 40 minuter långt sömnpiller. Till slut så korades vinnande låt som blev Deep Zone & Balthazar - DJ take me away. En låt som har lite svårt för att bestämma sig vad den är för något. Det var ingen låt som imponerade på mig och Bulgarien får nog inte räkna med någon topplacering i år.
Resultatlista
15.27% - Deep Zone & Balthazar - DJ Take Me Away
15.17% - Георги Христов и Gianni Fiorelino - Sogno
12.98% - Ники Манолов- По-добре
11.54% - Дани Милев - Светлината и мрака
11.26% - Светльо и Владо - Tired Soul
09.63% - Невена - Не изчезвай
09.60% - Деси Добрева - Strong
03.76% - Ивайло Колев - Should’ve Been the One
03.14% - Generation - Running Scared
03.06% - Иван и Стани- You are magic
02.33% - Симона Сиванио - Promise me
02.06% - Преслава и Те - Тази вечер
söndag 24 februari 2008
torsdag 21 februari 2008
Kosovo och Bulgarien
I söndags förklarade Kosovo sig självständigt. Reaktionerna på detta har varit många med EU som försiktigt positiva och Ryssland som väldigt mycket emot. Att Serbien ser detta som en kriminell handling är förstås ingen hemlighet. Men hur ser man i Bulgarien på detta?
Åsikterna i Bulgarien går isär. Officiellt från regeringshåll är man för ett självständigt Kosovo eftersom det redan är ett faktum. Man avvaktar dock med ett erkännande trots att såväl premiärminister som utrikesminister säger att Bulgarien ska följa EU:s linje i frågan. Man ställer upp som villkor för ett erkännande att Ahtisaariplanen för Kosovo efterlevs. Ahtisaariplanen förespråkar en övervakad självständighet för Kosovo med fortsatt internationell närvaro och ett starkt skydd för de serbiska och romska minoriteterna.
I själva verket är det nog mer fråga om att köpa sig lite tid eftersom ett självständigt Kosovo inte är helt okontroversiellt i Bulgarien. Ånyo försöker Bulgarien, i synnerhet Socialistpartiet, visa att man är en lojal och pålitlig partner i EU och NATO samtidigt som man inte vill utmana Ryssland alltför mycket.
Det finns ingen större gruppering i det bulgariska parlamentet som är emot ett erkännande så varför det bör komma i ”svansen” av de EU-länder som kommer att erkänna Kosovo. Däremot är man i Bulgarien oroliga för att man på nytt kommer att ha en instabil situation inpå husknuten. Bulgarien vill ha fortsatt goda relationer med Serbien.
Opinionen hos allmänheten är lite oklar. Utrikesfrågor brukar inte spela särskilt stor roll när det väl kommer till kritan eftersom vardagens vedermödor är ett större problem för bulgarerna. I bakgrunden skymtar dock en del av den paranoia som finns när det gäller minoriteter och som de nationalistiska krafterna försöker spela på. En av anledningarna till att ex-diktatorn Todor Zjivkov genomförde antiturkiska kampanjer på 80-talet var en rädsla för att den relativt stora turkiska minoriteten skulle hysa separatistiska idéer. Bulgarienturkarna utgör knappt 10 % av befolkningen och många inom det kommunistiska styret trodde att det fanns konkreta planer i Turkiet att skapa autonoma turkstyrda områden i Bulgarien som sedan skulle ansluta sig till Turkiet.
Att dra paralleller med Kosovo är dock svårt eftersom bulgarienturkarna dels inte bor samlat inom ett område i Bulgarien, dels, med undantag för vissa byar, att bulgarienturkarna inte dominerar de områden de är bosatta i. Den främsta anledningen är dock att det inte finns eller har funnits någon större opinion bland bulgarienturkarna att skapa sig ett eget litet land i Bulgarien. Förföljelserna på 80-talet skapade inga uppror utan snarare emigration. I och med landets demokratisering 1989-1990 så kan man säga att frågan är utagerad. Partiet DPS som samlar de flesta bulgarienturkiska väljarna har ingen separatistisk agenda, utan tvärtom, det har ingått i flera bulgariska regeringar och är koalitionspartner i den nuvarande.
Så sammanfattningsvis kan man säga att alla har en åsikt, men att kosovofrågan aldrig skulle kunna bli en stor valfråga. Det bulgariska parlamentet är någorlunda enigt i sin avsikt att erkänna Kosovo. Erkännandet har inte heller några omedelbara konsekvenser för landet även om det kan gnissla i relationerna med Serbien. En ortodoxt kristen samhörighet är mer en tankekonstruktion än något som spelar en roll i praktiken. Däremot så engagerar kosovofrågan i debatten och tonläget på de bulgariska politiska debattforumen är smått hysterisk emellanåt.
Edit: DN spekulerar lite i konsekvenser. På något sätt känns det bra för en gångs skull att Bulgarien är så okänt att man inte ens spekulerar hur ett erkännande "drabbar" Bulgarien.
Åsikterna i Bulgarien går isär. Officiellt från regeringshåll är man för ett självständigt Kosovo eftersom det redan är ett faktum. Man avvaktar dock med ett erkännande trots att såväl premiärminister som utrikesminister säger att Bulgarien ska följa EU:s linje i frågan. Man ställer upp som villkor för ett erkännande att Ahtisaariplanen för Kosovo efterlevs. Ahtisaariplanen förespråkar en övervakad självständighet för Kosovo med fortsatt internationell närvaro och ett starkt skydd för de serbiska och romska minoriteterna.
I själva verket är det nog mer fråga om att köpa sig lite tid eftersom ett självständigt Kosovo inte är helt okontroversiellt i Bulgarien. Ånyo försöker Bulgarien, i synnerhet Socialistpartiet, visa att man är en lojal och pålitlig partner i EU och NATO samtidigt som man inte vill utmana Ryssland alltför mycket.
Det finns ingen större gruppering i det bulgariska parlamentet som är emot ett erkännande så varför det bör komma i ”svansen” av de EU-länder som kommer att erkänna Kosovo. Däremot är man i Bulgarien oroliga för att man på nytt kommer att ha en instabil situation inpå husknuten. Bulgarien vill ha fortsatt goda relationer med Serbien.
Opinionen hos allmänheten är lite oklar. Utrikesfrågor brukar inte spela särskilt stor roll när det väl kommer till kritan eftersom vardagens vedermödor är ett större problem för bulgarerna. I bakgrunden skymtar dock en del av den paranoia som finns när det gäller minoriteter och som de nationalistiska krafterna försöker spela på. En av anledningarna till att ex-diktatorn Todor Zjivkov genomförde antiturkiska kampanjer på 80-talet var en rädsla för att den relativt stora turkiska minoriteten skulle hysa separatistiska idéer. Bulgarienturkarna utgör knappt 10 % av befolkningen och många inom det kommunistiska styret trodde att det fanns konkreta planer i Turkiet att skapa autonoma turkstyrda områden i Bulgarien som sedan skulle ansluta sig till Turkiet.
Att dra paralleller med Kosovo är dock svårt eftersom bulgarienturkarna dels inte bor samlat inom ett område i Bulgarien, dels, med undantag för vissa byar, att bulgarienturkarna inte dominerar de områden de är bosatta i. Den främsta anledningen är dock att det inte finns eller har funnits någon större opinion bland bulgarienturkarna att skapa sig ett eget litet land i Bulgarien. Förföljelserna på 80-talet skapade inga uppror utan snarare emigration. I och med landets demokratisering 1989-1990 så kan man säga att frågan är utagerad. Partiet DPS som samlar de flesta bulgarienturkiska väljarna har ingen separatistisk agenda, utan tvärtom, det har ingått i flera bulgariska regeringar och är koalitionspartner i den nuvarande.
Så sammanfattningsvis kan man säga att alla har en åsikt, men att kosovofrågan aldrig skulle kunna bli en stor valfråga. Det bulgariska parlamentet är någorlunda enigt i sin avsikt att erkänna Kosovo. Erkännandet har inte heller några omedelbara konsekvenser för landet även om det kan gnissla i relationerna med Serbien. En ortodoxt kristen samhörighet är mer en tankekonstruktion än något som spelar en roll i praktiken. Däremot så engagerar kosovofrågan i debatten och tonläget på de bulgariska politiska debattforumen är smått hysterisk emellanåt.
Edit: DN spekulerar lite i konsekvenser. På något sätt känns det bra för en gångs skull att Bulgarien är så okänt att man inte ens spekulerar hur ett erkännande "drabbar" Bulgarien.
söndag 10 februari 2008
Byggbyråkrati
Media rapportera om ett möte mellan den brittiske ambassadören och borgmästaren i Bansko (ingen länk tyvärr). Bansko är den stora vintersportorten i Bulgarien och kan bäst beskrivas som ett slag bulgariskt Åre. Bansko har expanderat kraftigt de senaste tio åren med många nya hotell, bättre liftsystemet etc. Dessutom har en mängd villor och lägenheter byggts. Köparna till dessa är inte bara framgångsrika bulgarer utan även utlänningar, framför allt britter.
Det framkom vid mötet att hela 2231 lägenheter hade köpts av brittiska medborgare. Syftet med mötet var dock att ta upp en del problem som kommit till ambassadörens kännedom. En del klagomål har kommit från besvikna brittiska köpare och som exempel på problem var bl.a. att många mäklare kraftigt överdrivit kommunala investeringar inom turism. Dvs. att man påstod som säkert att det i Bansko skulle byggas en flygplats eller golfbanor eller annat som indirekt påverkar värdet på fastigheter.
En del mäklare har försökt lägga ansvaret för grönytor kring fastigheter liksom ansvaret för vatten och avlopp från fastigheterna på kommunen. Köparna har för sent funnit att de ej haft fungerande vatten och avlopp samt att marken omkring husen sett ut som ett grustag. När man då klagat så har mäklarna sagt att de endast har ansvaret för själva fastigheten vilket naturligtvis inte är sant.
Det som egentligen ligger i botten av detta är köparnas okunskap om hur fastighetsaffärer går till i Bulgarien. Normalt behöver man inte veta så mycket eftersom en av anledningarna till att man ska använda en mäklare är just för att denne ska lotsa en igenom alla turer kring köpet. Samtidigt är det ju svårt att veta om mäklaren sköter sig om man saknar kunskap. I Bansko har det visat sig att många brittiska köpare bara fått den s.k. akt 14 när de istället bör ha fått akt 16 (efter att även ha fått akt 15).
Vad är nu detta för något. Jo, i Bulgarien krävs vissa dokument för att ett fastighetsköp ska gå igenom; ingenting konstigt med det. Så är det även i Sverige. Problemet är förstås att olika länder har lite olika system och procedurer som inte alltid är lätta att få grepp om. I Bulgarien, liksom i många andra länder, så gäller det även att spara dessa dokument eftersom du annars kan få problem senare. Att få ut nya original från centrala statliga och kommunala register är mycket svårt om något sådant dokument skulle förkomma.
När man köper nyproducerade fastigheter så behöver man veta vad akt 14, 15 och 16 är för något. Enkelt förklarat så är det dokument som visar att olika steg i byggnationen har avklarats, en slags besiktningsprotokoll enkelt uttryckt. Utan akt 16 kan du inte bo i en lägenhet även om du äger den. Akt 16 heter egentligen inte så längre utan heter удостоверение за ползване udostoverenie za polzvane (ungefär intyg för brukande) men namnet är så etablerat så alla kallar den för det i alla fall.
Akt 14 utfärdas när den huvudsakliga byggnationen är klar. Den visar bl.a. om byggnationen överensstämmer med det projekterade och att byggherren uppfyllt sina plikter. Det formella ägaransvaret övergår nu till köparna av lägenheterna. Bifogat till denna ska också ett intyg utfärdas av kommunen.
Akt 15 är ett intyg på att byggnationen är fullständigt färdig och innehåller en komplett beskrivning av avtalen för byggnationen, byggdagböcker, alla tillstånd som har utverkats samt övriga protokoll kring byggnationen. Den innehåller också resultatet av alla prover och mätningar som ska visa att byggnationen uppfyller alla krav och normer. Där ska också alla avvikelser för åtgärd noteras.
När dessa avvikelser åtgärdats kan man så få akt 16 som, enkelt uttryckt, visar att köparen fått det han betalt för och som visar att fastigheten är klar för brukande. Först nu kan köparen ta fastigheten i besittning och bo där. Detta intyg utfärdas efter en 72-timmars testning av installationer och liknande i fastigheten. Utfärdande myndighet är kommunen där fastigheten finns. Om det fortfarande finns avvikelser måste säljaren (byggfirma, mäklare etc.) åtgärda detta.
Om man som i fallet med britterna i Bansko bara har akt 14 men samtidigt tagit fastigheten i besittning så riskerar man att få slutföra processen på egen räkning. Det framgår inte av rapporteringen men jag antar att mäklarna har lyckats friskriva sig på något sätt och utnyttjat okunskap om protokollens betydelse. Du kan sälja en lägenhet även utan dessa protokoll men värdet sjunker förstås betydligt.
Det framkom vid mötet att hela 2231 lägenheter hade köpts av brittiska medborgare. Syftet med mötet var dock att ta upp en del problem som kommit till ambassadörens kännedom. En del klagomål har kommit från besvikna brittiska köpare och som exempel på problem var bl.a. att många mäklare kraftigt överdrivit kommunala investeringar inom turism. Dvs. att man påstod som säkert att det i Bansko skulle byggas en flygplats eller golfbanor eller annat som indirekt påverkar värdet på fastigheter.
En del mäklare har försökt lägga ansvaret för grönytor kring fastigheter liksom ansvaret för vatten och avlopp från fastigheterna på kommunen. Köparna har för sent funnit att de ej haft fungerande vatten och avlopp samt att marken omkring husen sett ut som ett grustag. När man då klagat så har mäklarna sagt att de endast har ansvaret för själva fastigheten vilket naturligtvis inte är sant.
Det som egentligen ligger i botten av detta är köparnas okunskap om hur fastighetsaffärer går till i Bulgarien. Normalt behöver man inte veta så mycket eftersom en av anledningarna till att man ska använda en mäklare är just för att denne ska lotsa en igenom alla turer kring köpet. Samtidigt är det ju svårt att veta om mäklaren sköter sig om man saknar kunskap. I Bansko har det visat sig att många brittiska köpare bara fått den s.k. akt 14 när de istället bör ha fått akt 16 (efter att även ha fått akt 15).
Vad är nu detta för något. Jo, i Bulgarien krävs vissa dokument för att ett fastighetsköp ska gå igenom; ingenting konstigt med det. Så är det även i Sverige. Problemet är förstås att olika länder har lite olika system och procedurer som inte alltid är lätta att få grepp om. I Bulgarien, liksom i många andra länder, så gäller det även att spara dessa dokument eftersom du annars kan få problem senare. Att få ut nya original från centrala statliga och kommunala register är mycket svårt om något sådant dokument skulle förkomma.
När man köper nyproducerade fastigheter så behöver man veta vad akt 14, 15 och 16 är för något. Enkelt förklarat så är det dokument som visar att olika steg i byggnationen har avklarats, en slags besiktningsprotokoll enkelt uttryckt. Utan akt 16 kan du inte bo i en lägenhet även om du äger den. Akt 16 heter egentligen inte så längre utan heter удостоверение за ползване udostoverenie za polzvane (ungefär intyg för brukande) men namnet är så etablerat så alla kallar den för det i alla fall.
Akt 14 utfärdas när den huvudsakliga byggnationen är klar. Den visar bl.a. om byggnationen överensstämmer med det projekterade och att byggherren uppfyllt sina plikter. Det formella ägaransvaret övergår nu till köparna av lägenheterna. Bifogat till denna ska också ett intyg utfärdas av kommunen.
Akt 15 är ett intyg på att byggnationen är fullständigt färdig och innehåller en komplett beskrivning av avtalen för byggnationen, byggdagböcker, alla tillstånd som har utverkats samt övriga protokoll kring byggnationen. Den innehåller också resultatet av alla prover och mätningar som ska visa att byggnationen uppfyller alla krav och normer. Där ska också alla avvikelser för åtgärd noteras.
När dessa avvikelser åtgärdats kan man så få akt 16 som, enkelt uttryckt, visar att köparen fått det han betalt för och som visar att fastigheten är klar för brukande. Först nu kan köparen ta fastigheten i besittning och bo där. Detta intyg utfärdas efter en 72-timmars testning av installationer och liknande i fastigheten. Utfärdande myndighet är kommunen där fastigheten finns. Om det fortfarande finns avvikelser måste säljaren (byggfirma, mäklare etc.) åtgärda detta.
Om man som i fallet med britterna i Bansko bara har akt 14 men samtidigt tagit fastigheten i besittning så riskerar man att få slutföra processen på egen räkning. Det framgår inte av rapporteringen men jag antar att mäklarna har lyckats friskriva sig på något sätt och utnyttjat okunskap om protokollens betydelse. Du kan sälja en lägenhet även utan dessa protokoll men värdet sjunker förstås betydligt.
torsdag 31 januari 2008
Agentvälde
Enligt mig är en av de viktigare orsakerna till Bulgariens problem att övergången från ett slutet till ett öppet samhälle till stor del var en chimär. De som sattes att leda processen varken kunde eller ville göra de förändringar som krävdes för att Bulgarien skulle ta klivet från ett kommunistiskt bakvatten till en liberal modern stat med framtidstro.
Den politiska elit som tog över efter det kommunistiska maktmonopolets bortvittring var själv lika stöpt i och påverkad av planekonomi och kommunistiska tankefigurer som de de ersatte. Man visste hur en planekonomi och ett totalitärt samhälle såg ut, men man visste inte hur ett öppet och marknadsliberalt samhälle skulle se ut. Men en kanske viktigare omständighet var att de flesta inom den ”nya” eliten såg den nya tiden som en chans till egna, nya fördelar. Det vill säga: man genomförde inte förändringar (eller hindrade dem) för gemene mans bästa, utan i första han för ens eget bästa. Man skapade en slags nomenklatura i modern form.
I Bulgarien finns det någonting som heter Dossiékommissionen och vars uppgift är att gå igenom Säkerhetstjänstens (Държавна сигурност Dărzjavna sigurnost DS:s) arkiv i jakt på ”agenter” eller snarare informatörer. Dessa agenter var ofta människor som skulle bevaka och rapportera vad som hände ute i samhället. Deras uppgift var att hitta de inre hot som fanns mot det kommunistiska samhället. Den bulgariska säkerhetstjänsten var en kopia på det östtyska Stasi, om än inte lika allomfattande. Kollaboratörerna var ofta människor på väg upp i samhället och som såg samarbetet med DS som en chans att visa upp sig som goda samhällsmedborgare och kommunister.
Eftersom f.d. agenter sitter på många viktiga poster i Bulgarien pågick under hela 1990-talet en intensiv diskussion om att öppna arkiven och vädra ur de kommunistiska opportunisterna ur samhället. Men eftersom så många i Bulgarien har haft fingrarna i det tidigare kommunistpartiets syltburk så har alla sådana initiativ blockerats. Det är först de senaste åren som en mer seriös granskning har börjat ske via Dossiékommissionen. Trots att mycket helt säkert är bortrensat så är det ändå häpnadsväckande resultat kommissionen kommer fram till. Tidningen Standart skriver idag att av de 673 ministrar som suttit i olika regeringar sedan 1990 så har över etthundra av dem varit agenter för DS.
Kommission ska nu fortsätta med att granska den tredje statsmakten, d.v.s. verksamma inom media. Att vissa där har haft varma relationer med DS är redan känt men inte omfattningen. Min gissning är att man kommer att hitta en hel del. Även många inom media började sina karriärer på kommunisttiden. De är alltså fostrade i en kåranda som såg som sin uppgift mer att hylla makten än att granska den.
Jag skulle vilja tillägga att granskningen gäller bara de som varit hemliga samarbetsmän för DS. De som haft viktiga positioner och/eller ”bara” varit medlem i kommunistpartiet granskas inte. En högre post inom det forna kommunistpartiet BKP är inte ett problem i EU-landet Bulgarien. Till exempel så blev president Georgi Părvanov medlem i BKP redan 1981, men han är inte den enda högre politiker som haft medlemsbok i detta parti.
Med så många av det liberala, öppna samhällets motståndsmän aktiva inom ekonomin och politiken så är det nog inte så konstigt att dagens Bulgarien ser ut som det gör.
Den politiska elit som tog över efter det kommunistiska maktmonopolets bortvittring var själv lika stöpt i och påverkad av planekonomi och kommunistiska tankefigurer som de de ersatte. Man visste hur en planekonomi och ett totalitärt samhälle såg ut, men man visste inte hur ett öppet och marknadsliberalt samhälle skulle se ut. Men en kanske viktigare omständighet var att de flesta inom den ”nya” eliten såg den nya tiden som en chans till egna, nya fördelar. Det vill säga: man genomförde inte förändringar (eller hindrade dem) för gemene mans bästa, utan i första han för ens eget bästa. Man skapade en slags nomenklatura i modern form.
I Bulgarien finns det någonting som heter Dossiékommissionen och vars uppgift är att gå igenom Säkerhetstjänstens (Държавна сигурност Dărzjavna sigurnost DS:s) arkiv i jakt på ”agenter” eller snarare informatörer. Dessa agenter var ofta människor som skulle bevaka och rapportera vad som hände ute i samhället. Deras uppgift var att hitta de inre hot som fanns mot det kommunistiska samhället. Den bulgariska säkerhetstjänsten var en kopia på det östtyska Stasi, om än inte lika allomfattande. Kollaboratörerna var ofta människor på väg upp i samhället och som såg samarbetet med DS som en chans att visa upp sig som goda samhällsmedborgare och kommunister.
Eftersom f.d. agenter sitter på många viktiga poster i Bulgarien pågick under hela 1990-talet en intensiv diskussion om att öppna arkiven och vädra ur de kommunistiska opportunisterna ur samhället. Men eftersom så många i Bulgarien har haft fingrarna i det tidigare kommunistpartiets syltburk så har alla sådana initiativ blockerats. Det är först de senaste åren som en mer seriös granskning har börjat ske via Dossiékommissionen. Trots att mycket helt säkert är bortrensat så är det ändå häpnadsväckande resultat kommissionen kommer fram till. Tidningen Standart skriver idag att av de 673 ministrar som suttit i olika regeringar sedan 1990 så har över etthundra av dem varit agenter för DS.
Kommission ska nu fortsätta med att granska den tredje statsmakten, d.v.s. verksamma inom media. Att vissa där har haft varma relationer med DS är redan känt men inte omfattningen. Min gissning är att man kommer att hitta en hel del. Även många inom media började sina karriärer på kommunisttiden. De är alltså fostrade i en kåranda som såg som sin uppgift mer att hylla makten än att granska den.
Jag skulle vilja tillägga att granskningen gäller bara de som varit hemliga samarbetsmän för DS. De som haft viktiga positioner och/eller ”bara” varit medlem i kommunistpartiet granskas inte. En högre post inom det forna kommunistpartiet BKP är inte ett problem i EU-landet Bulgarien. Till exempel så blev president Georgi Părvanov medlem i BKP redan 1981, men han är inte den enda högre politiker som haft medlemsbok i detta parti.
Med så många av det liberala, öppna samhällets motståndsmän aktiva inom ekonomin och politiken så är det nog inte så konstigt att dagens Bulgarien ser ut som det gör.
söndag 27 januari 2008
Presidenten svarar på frågor
Bulgariens president Georgi Părvanov höll idag en över tre timmar lång presskonferens med anledning av att det gått ett år av hans femåriga mandatperiod. Till denna presskonferens hade allmänheten bjudits in att ställa frågor via internet och telefon. Părvanov har redan suttit en period och valdes senast med en betryggande majoritet.
Presidenten uppehölls sig mycket vid att apati och alienation präglade medborgarna, liksom att det fanns en utbredd brist på förtroende för staten och dess institutioner samt för partier i allmänhet. Det finns ett utbrett ointresse för politiken vilket manifesteras bl.a. genom de senaste årens låga valdeltagande. Han kommenterade också att den politiska debatten mest handlade om konflikter mellan partier och mellan politiker istället för om själva politiken. För att öka intresset och ”kvalitén” sade Părvanov att det måste ske en ändring i valsystemet och förespråkade mer inslag av personval istället för dagens system där man röstar på partier (som i Sverige). Dagens system gör att komprometterade politiker kan gömma sig bakom sina partier och hålla sig kvar vid makten menade Părvanov.
Han var också för en skärpning av kraven för att registrera ett parti och att insynen måste öka i bl.a. partiernas finanser. Han tyckte att partier som inte når upp till 1 % i ett val borde kunna avregistreras.
Părvanov sade vidare att det är märkligt att det i Bulgarien saknas ett av instrumenten för direktdemokrati: folkomröstningar. Som ett första försök föreslog han att ett förslag till ändring av vallagen mot större inslag av personval kunde vara första föremålet för en folkomröstning. Han ansåg vidare att just presidenten skulle kunna initiera en folkomröstning.
En av de anledningar till att folkomröstningar inte hållits var en rädsla för att valdeltagandet skulle bli för lågt, att färre än 50 % skulle rösta vilket skulle ogiltigförklara folkomröstningen menade Părvanov. Han föreslog därför att det skulle räcka med att valdeltagandet i en folkomröstning var minst lika med valdeltagandet vid det senaste parlamentsvalet för att vara giltigt.
Men, lika positiv som Părvanov var för folkomröstningar på nationell nivå, lika negativ var han mot folkomröstningar på lokal nivå. Enligt honom riskerade man då att lokala initiativ skulle kunna hålla en hel nation gisslan. Han syftade då på den oljeledning som ska byggas för att pumpa rysk olja från tankers i Burgas genom en pipeline genom Bulgarien och Grekland. Detta projekt riskerar nu problem då en folkomröstning är på gång i Burgasområdet om denna pipeline. Anledningen är att många där känner sig överkörda av statsmakten och motsätter sig att en pipeline dras genom tättbefolkat område samt genom en nationalpark. Părvanov har satsat mycket prestige i detta projekt liksom i andra projekt med ryska förtecken. Projekt som han hävdar är av nationellt intresse får inte hindras av lokala politiska intriger.
Han var för ett införande av en ”valbok” för medborgarna och att göra det obligatoriskt att rösta. Vidare föreslog han att vallängderna skulle uppdateras varje år enligt uppgifter folkbokföringsregistret. Jag förmodar att han med detta främst vill komma åt partiet DPS (MRF på engelska) som samlar bulgarienturkarna. De brukar vid varje val bussa ett stort antal utvandrade bulgarienturkar från Turkiet till valurnorna i Bulgarien.
En fråga handlade om ”putinifieringen” av politiken. Med det menas socialistpartiets (BSP:s) och presidentens varma känslor för Putins Ryssland. Oppositionen har anklagat BSP och till viss del Părvanov för att ha ökat Rysslands inflytande i Bulgarien till skada för landet men med personlig fördel för många i BSP och för presidenten. Părvanov liksom många i BSP påbörjade sina politiska karriärer i det f.d. kommunistpartiet BKP. BKP döptes 1990 om till BSP. Men Părvanov avfärdade talet om ”putinifiering” och sade att det var oppositionen som var fixerad vid Putin.
Han fortsatte med att säga att Bulgarien var på väg att återupprätta sin roll som nyckelfaktor inom energiförsörjningen i regionen. En av prioriteterna är nu genomförandet av gaspipelinen Nabucco sade han. Detta är förmodligen ett sätt av presidenten att möta kritiken mot hur Putin fick Bulgarien att ställa sig bakom gaspipelinen Southern Stream och som är ett ryskt initiativ. Nabucco saknar ryskt deltagande och ett av dess syften är att minska beroendet av just rysk gas.
Părvanov gav också sitt försiktiga stöd åt initiativet att få EU att ändra sig i frågan om stängningen av två reaktorer i Kozloduj.
På frågan om nyval sade Părvanov att han var övertygad att det inte skulle bli något sådant. Han ansåg den ekonomiska situationen som stabil. Som en hälsning till de som önskar nyval sade han det är en enorm skillnad på att vara i opposition och att faktiskt styra landet. Min kommentar är att det är ingen hemlighet att Părvanov inte gärna ser ett nyval där partiet GERB som leds av Sofias borgmästare tar över BSP:s roll som ledande parti.
Det är tydligt att Părvanov vill spela en större roll i politiken. Presidentens roll är idag tämligen begräsad och hans viktigaste uppgift är att representera landet. Inte oväntat avfärdar han kritiken att Bulgarien närmar sig Ryssland utan att ha satt upp ett specifikt mål för detta. Kritikerna menar att ledande politiker ger Ryssland för stort inflytande p.g.a. personliga eller partipolitiska fördelar. Enligt Părvanov är närmandet till Ryssland det enda sättet att lösa Bulgariens framtida energibehov. Jag tycker också att man ser ännu ett tecken på att politiker mer öppet flirtar med Ryssland efter att såväl NATO- som EU-medlemskapet är klart. Många i den nuvarande bulgariska politiska och ekonomiska eliten var knutna till kommunistpartiets strukturer och fram till 1990 var deras blickar i huvudsak riktade mot öst. Det är naturligt att många av dessa känner sig ganska bekväma med att till viss del återupprätta en äldre världsbild, i synnerhet om man kan ha fördelar av det.
Jag tycker också att det är märkligt att Părvanov uppehåller sig mycket vid det låga förtroendet för politiken och politiker samtidigt som han inte presenterar någon särskild lösning för det. Korruptionen och det bristande rättsväsendet nämns knappt alls, utan man leds att tro att det är bristen på kontroll över partier som är roten till det bristande förtroendet. Då har han enligt mig vänt på förhållandet mellan orsak och verkan.
Părvanov slits mellan två "poler". Den ena är att verkligen visa att han känner för den ordinäre medborgarens oro över dagens situation med korruption, hopplöshet och hög inflation driven av europeiska priser och bulgariska löner - en ekvation som inte går ihop för många. Den andra är att han inte kan engagera sig för mycket i dessa problem eftersom skulden till dessa kan sökas hos de styrande partierna i Bulgarien och där BSP är störst och ledande. Părvanov är trots allt en övertygad socialist enligt mig och därför känner han att han till syvende och sist har en skyldighet att stötta BSP.
Han levererar också två motsägelsefulla förslag: dels ett förslag som mer hjälper till att legitimera ett lågt deltagande än att göra någonting åt det i fallet med folkomröstningar. Dels föreslår han göra röstande obligatoriskt för att få upp siffrorna i valen. Det senare luktar lite väl mycket av hur man resonerade under kommunisttiden - man gör saker av tvång, snarare än av övertygelse och fri vilja.
Kommunisttidens paternalism har fortfarande ett starkt grepp om Bulgarien. Det är Bulgariens verkliga demokratiproblem.
Presidenten uppehölls sig mycket vid att apati och alienation präglade medborgarna, liksom att det fanns en utbredd brist på förtroende för staten och dess institutioner samt för partier i allmänhet. Det finns ett utbrett ointresse för politiken vilket manifesteras bl.a. genom de senaste årens låga valdeltagande. Han kommenterade också att den politiska debatten mest handlade om konflikter mellan partier och mellan politiker istället för om själva politiken. För att öka intresset och ”kvalitén” sade Părvanov att det måste ske en ändring i valsystemet och förespråkade mer inslag av personval istället för dagens system där man röstar på partier (som i Sverige). Dagens system gör att komprometterade politiker kan gömma sig bakom sina partier och hålla sig kvar vid makten menade Părvanov.
Han var också för en skärpning av kraven för att registrera ett parti och att insynen måste öka i bl.a. partiernas finanser. Han tyckte att partier som inte når upp till 1 % i ett val borde kunna avregistreras.
Părvanov sade vidare att det är märkligt att det i Bulgarien saknas ett av instrumenten för direktdemokrati: folkomröstningar. Som ett första försök föreslog han att ett förslag till ändring av vallagen mot större inslag av personval kunde vara första föremålet för en folkomröstning. Han ansåg vidare att just presidenten skulle kunna initiera en folkomröstning.
En av de anledningar till att folkomröstningar inte hållits var en rädsla för att valdeltagandet skulle bli för lågt, att färre än 50 % skulle rösta vilket skulle ogiltigförklara folkomröstningen menade Părvanov. Han föreslog därför att det skulle räcka med att valdeltagandet i en folkomröstning var minst lika med valdeltagandet vid det senaste parlamentsvalet för att vara giltigt.
Men, lika positiv som Părvanov var för folkomröstningar på nationell nivå, lika negativ var han mot folkomröstningar på lokal nivå. Enligt honom riskerade man då att lokala initiativ skulle kunna hålla en hel nation gisslan. Han syftade då på den oljeledning som ska byggas för att pumpa rysk olja från tankers i Burgas genom en pipeline genom Bulgarien och Grekland. Detta projekt riskerar nu problem då en folkomröstning är på gång i Burgasområdet om denna pipeline. Anledningen är att många där känner sig överkörda av statsmakten och motsätter sig att en pipeline dras genom tättbefolkat område samt genom en nationalpark. Părvanov har satsat mycket prestige i detta projekt liksom i andra projekt med ryska förtecken. Projekt som han hävdar är av nationellt intresse får inte hindras av lokala politiska intriger.
Han var för ett införande av en ”valbok” för medborgarna och att göra det obligatoriskt att rösta. Vidare föreslog han att vallängderna skulle uppdateras varje år enligt uppgifter folkbokföringsregistret. Jag förmodar att han med detta främst vill komma åt partiet DPS (MRF på engelska) som samlar bulgarienturkarna. De brukar vid varje val bussa ett stort antal utvandrade bulgarienturkar från Turkiet till valurnorna i Bulgarien.
En fråga handlade om ”putinifieringen” av politiken. Med det menas socialistpartiets (BSP:s) och presidentens varma känslor för Putins Ryssland. Oppositionen har anklagat BSP och till viss del Părvanov för att ha ökat Rysslands inflytande i Bulgarien till skada för landet men med personlig fördel för många i BSP och för presidenten. Părvanov liksom många i BSP påbörjade sina politiska karriärer i det f.d. kommunistpartiet BKP. BKP döptes 1990 om till BSP. Men Părvanov avfärdade talet om ”putinifiering” och sade att det var oppositionen som var fixerad vid Putin.
Han fortsatte med att säga att Bulgarien var på väg att återupprätta sin roll som nyckelfaktor inom energiförsörjningen i regionen. En av prioriteterna är nu genomförandet av gaspipelinen Nabucco sade han. Detta är förmodligen ett sätt av presidenten att möta kritiken mot hur Putin fick Bulgarien att ställa sig bakom gaspipelinen Southern Stream och som är ett ryskt initiativ. Nabucco saknar ryskt deltagande och ett av dess syften är att minska beroendet av just rysk gas.
Părvanov gav också sitt försiktiga stöd åt initiativet att få EU att ändra sig i frågan om stängningen av två reaktorer i Kozloduj.
På frågan om nyval sade Părvanov att han var övertygad att det inte skulle bli något sådant. Han ansåg den ekonomiska situationen som stabil. Som en hälsning till de som önskar nyval sade han det är en enorm skillnad på att vara i opposition och att faktiskt styra landet. Min kommentar är att det är ingen hemlighet att Părvanov inte gärna ser ett nyval där partiet GERB som leds av Sofias borgmästare tar över BSP:s roll som ledande parti.
Det är tydligt att Părvanov vill spela en större roll i politiken. Presidentens roll är idag tämligen begräsad och hans viktigaste uppgift är att representera landet. Inte oväntat avfärdar han kritiken att Bulgarien närmar sig Ryssland utan att ha satt upp ett specifikt mål för detta. Kritikerna menar att ledande politiker ger Ryssland för stort inflytande p.g.a. personliga eller partipolitiska fördelar. Enligt Părvanov är närmandet till Ryssland det enda sättet att lösa Bulgariens framtida energibehov. Jag tycker också att man ser ännu ett tecken på att politiker mer öppet flirtar med Ryssland efter att såväl NATO- som EU-medlemskapet är klart. Många i den nuvarande bulgariska politiska och ekonomiska eliten var knutna till kommunistpartiets strukturer och fram till 1990 var deras blickar i huvudsak riktade mot öst. Det är naturligt att många av dessa känner sig ganska bekväma med att till viss del återupprätta en äldre världsbild, i synnerhet om man kan ha fördelar av det.
Jag tycker också att det är märkligt att Părvanov uppehåller sig mycket vid det låga förtroendet för politiken och politiker samtidigt som han inte presenterar någon särskild lösning för det. Korruptionen och det bristande rättsväsendet nämns knappt alls, utan man leds att tro att det är bristen på kontroll över partier som är roten till det bristande förtroendet. Då har han enligt mig vänt på förhållandet mellan orsak och verkan.
Părvanov slits mellan två "poler". Den ena är att verkligen visa att han känner för den ordinäre medborgarens oro över dagens situation med korruption, hopplöshet och hög inflation driven av europeiska priser och bulgariska löner - en ekvation som inte går ihop för många. Den andra är att han inte kan engagera sig för mycket i dessa problem eftersom skulden till dessa kan sökas hos de styrande partierna i Bulgarien och där BSP är störst och ledande. Părvanov är trots allt en övertygad socialist enligt mig och därför känner han att han till syvende och sist har en skyldighet att stötta BSP.
Han levererar också två motsägelsefulla förslag: dels ett förslag som mer hjälper till att legitimera ett lågt deltagande än att göra någonting åt det i fallet med folkomröstningar. Dels föreslår han göra röstande obligatoriskt för att få upp siffrorna i valen. Det senare luktar lite väl mycket av hur man resonerade under kommunisttiden - man gör saker av tvång, snarare än av övertygelse och fri vilja.
Kommunisttidens paternalism har fortfarande ett starkt grepp om Bulgarien. Det är Bulgariens verkliga demokratiproblem.
måndag 7 januari 2008
Religiöst kallbad
Igår den 6 januari firade man i Bulgarien Jordanovden Йордановден. Den firas till åminnelse av Jesu dop i Jordanfloden av Johannes Döparen. Högtiden kallas också Bogojavlenie Богоявление – Gudsuppenbarelsen eftersom det är denna dag som Jesus för första gången visar sig som Guds son.
Fast dagen har blivit mer känd för traditionen för unga män att tävla om att hämta ett kors från en åbotten. I dagens SVD finns en bildserie från Kalofer som visar hur unga män tävlar om att hämta ett kors som slängts i en iskall å.
Denna tävlig finns på många ställen i Bulgarien. I Varna så slängs korset i havet stället. I år så var utmaningen större än på länge eftersom de senaste dagarna har varit ovanligt kalla med temperaturer ned mot -30°C i inlandet varför man på många håll först fått göra hål i isen för att kunna genomföra tävlingen. Fast kylan gjorde inte att det blev färre deltagare eftersom det blev än manligare att delta.
Ofta inleds tävlingen med en särskild mässa varefter en präst välsignar korset innan det slängs i vattnet. Den som först hittar det får önska hälsa och framgång åt sig själv eller andra. Ofta brukar man också sälja korset eftersom den som köper det då också kan få del av önskad hälsa och framgång. Denna försäljning är dock inte helt okontroversiell inom kyrkan.
Eftersom man inte har bastu i Bulgarien så får värmen komma ifrån filtar och stärkande (starka) drycker istället.
Jordanovden i Sofia foto Viktor Levi
Fast dagen har blivit mer känd för traditionen för unga män att tävla om att hämta ett kors från en åbotten. I dagens SVD finns en bildserie från Kalofer som visar hur unga män tävlar om att hämta ett kors som slängts i en iskall å.
Denna tävlig finns på många ställen i Bulgarien. I Varna så slängs korset i havet stället. I år så var utmaningen större än på länge eftersom de senaste dagarna har varit ovanligt kalla med temperaturer ned mot -30°C i inlandet varför man på många håll först fått göra hål i isen för att kunna genomföra tävlingen. Fast kylan gjorde inte att det blev färre deltagare eftersom det blev än manligare att delta.
Ofta inleds tävlingen med en särskild mässa varefter en präst välsignar korset innan det slängs i vattnet. Den som först hittar det får önska hälsa och framgång åt sig själv eller andra. Ofta brukar man också sälja korset eftersom den som köper det då också kan få del av önskad hälsa och framgång. Denna försäljning är dock inte helt okontroversiell inom kyrkan.
Eftersom man inte har bastu i Bulgarien så får värmen komma ifrån filtar och stärkande (starka) drycker istället.
Jordanovden i Sofia foto Viktor Levi
fredag 4 januari 2008
Snöyra
Vintern har tagit ett ordentligt grepp om Bulgarien. Snön ligger meterdjup på många håll och temperaturen är nedåt –20°C. I delar av landet råder näst intill undantagstillstånd och till och med en del tåg har kört fast i drivorna.
Media har omfattande rapportering om snökaoset och allt oftare hörs kritiska röster om den sena och långsamma snöröjningen. Ett modernt land ska inte behöva lamslås på det sätt som de senaste dagarna har visat menar många. Den dåliga beredskapen för snön börjar nu få politiska följder. Sofias borgmästare, Bojko Borisov, har fått mycket kritik för att huvudstaden nästan lamslogs i ett dygn. Han framhåller annars gärna hur bättre och effektivare det blivit under hans år vid borgmästarrodret och vill gärna stå i rampljuset framför tevekamerorna när någonting görs. Skulden för den dåliga snöröjningen lägger han nu på alla underentrepenörer som han menar inte lever upp till upphandlade avtal. Borisov har sagt att om snöröjarna inte gör det dom ska så blir det inga pengar.
Idag firar Sofia att det var 130 år sedan staden befriades från turkarna av ryska trupper under general Gurko. Naturligtvis var även Bojko Borisov på plats och kunde inte låta bli att där ge en känga till premiärministern Stanishev. Han sade att om de ryska trupperna hade fått marschera på det statliga vägnätet fram till Sofia så hade de aldrig kommit i tid. Han anspelade där på snökaoset som har fortsatt under dagen, medan det i Sofia är röjt. Han sade vidare att premiärministern hade deserterat från sin roll som ytterst ansvarig för landet.
Den minister som har det yttersta ansvaret för att hantera naturkatastrofer, civilförsvar och annan statlig assistans till kommunerna, vice premiärminister Emel Etem, ansätts också hårt. Hon har misslyckats med att ge kommunerna den hjälp de behöver för att klara situationen menar många. Det har nämligen framkommit att hon åkt på tre dagars semester och följer händelserna ”på distans”. Upprördheten blir naturligtvis stor eftersom samma ministerium har uppmanat folk att bara resa i yttersta undantagsfall. Hennes semester ses nu som ett uttryck för ansvarslöshet och arrogans. News.bg påminner också om att samme minister var på semester under de omfattande skogsbränderna i juli 2007 och inte bemödade sig att avbryta den trots att stora delar av civilförsvaret mobiliserades.
Nationalisterna får nu dessutom ytterligare vatten på sin kvarn eftersom Emel Etem tillhör det turkbulgariskt dominerade partiet DPS (UDF på engelska). Nationalisterna vill gärna framhålla att DPS har sin lojalitet mot Ankara och därför är oförmöget att bry sig om Bulgarien.
MIn kommentar är att det dock återstår att se om någon minister kommer att sätta Bulgarien och dess medborgare främst.
Media har omfattande rapportering om snökaoset och allt oftare hörs kritiska röster om den sena och långsamma snöröjningen. Ett modernt land ska inte behöva lamslås på det sätt som de senaste dagarna har visat menar många. Den dåliga beredskapen för snön börjar nu få politiska följder. Sofias borgmästare, Bojko Borisov, har fått mycket kritik för att huvudstaden nästan lamslogs i ett dygn. Han framhåller annars gärna hur bättre och effektivare det blivit under hans år vid borgmästarrodret och vill gärna stå i rampljuset framför tevekamerorna när någonting görs. Skulden för den dåliga snöröjningen lägger han nu på alla underentrepenörer som han menar inte lever upp till upphandlade avtal. Borisov har sagt att om snöröjarna inte gör det dom ska så blir det inga pengar.
Idag firar Sofia att det var 130 år sedan staden befriades från turkarna av ryska trupper under general Gurko. Naturligtvis var även Bojko Borisov på plats och kunde inte låta bli att där ge en känga till premiärministern Stanishev. Han sade att om de ryska trupperna hade fått marschera på det statliga vägnätet fram till Sofia så hade de aldrig kommit i tid. Han anspelade där på snökaoset som har fortsatt under dagen, medan det i Sofia är röjt. Han sade vidare att premiärministern hade deserterat från sin roll som ytterst ansvarig för landet.
Den minister som har det yttersta ansvaret för att hantera naturkatastrofer, civilförsvar och annan statlig assistans till kommunerna, vice premiärminister Emel Etem, ansätts också hårt. Hon har misslyckats med att ge kommunerna den hjälp de behöver för att klara situationen menar många. Det har nämligen framkommit att hon åkt på tre dagars semester och följer händelserna ”på distans”. Upprördheten blir naturligtvis stor eftersom samma ministerium har uppmanat folk att bara resa i yttersta undantagsfall. Hennes semester ses nu som ett uttryck för ansvarslöshet och arrogans. News.bg påminner också om att samme minister var på semester under de omfattande skogsbränderna i juli 2007 och inte bemödade sig att avbryta den trots att stora delar av civilförsvaret mobiliserades.
Nationalisterna får nu dessutom ytterligare vatten på sin kvarn eftersom Emel Etem tillhör det turkbulgariskt dominerade partiet DPS (UDF på engelska). Nationalisterna vill gärna framhålla att DPS har sin lojalitet mot Ankara och därför är oförmöget att bry sig om Bulgarien.
MIn kommentar är att det dock återstår att se om någon minister kommer att sätta Bulgarien och dess medborgare främst.
torsdag 3 januari 2008
Snökaos
Bulgarien har drabbats av ett veritabelt snökaos efter nyår. Det har snöat ymnigt över i stort sett hela landet sedan nyårsdagen. Sofia har fått ca 3 decimeter snö vilket skapat enorma problem för trafiken. I övriga delar av landet har det kommit uppemot halvmetern snö, framför allt i de högre belägna delarna av landet.
Eftersom Bulgarien är ett bergigt land så är många vägar svårframkomliga. Flera av de högst belägna vägavsnitten har stängts av då bilar och lastbilar fastnar i den djupa snön. En stor del av flygtrafiken till Sofia har antingen ställts in eller omdirigerats till andra flygplatser.
Däremot gläder sig vintersportorterna som även innan nyår hade en god snösituation. Snödjupet i t.ex. Bansko är två meter varför man förväntar sig en strålande skidsäsong.
Pleven
Eftersom Bulgarien är ett bergigt land så är många vägar svårframkomliga. Flera av de högst belägna vägavsnitten har stängts av då bilar och lastbilar fastnar i den djupa snön. En stor del av flygtrafiken till Sofia har antingen ställts in eller omdirigerats till andra flygplatser.
Däremot gläder sig vintersportorterna som även innan nyår hade en god snösituation. Snödjupet i t.ex. Bansko är två meter varför man förväntar sig en strålande skidsäsong.
Pleven
söndag 23 december 2007
Julturism
Ett relativt nytt fenomen i Bulgarien är turism som inte är sol- eller skidturism. Man beräknar att ca 150 000 utlänningar kommer att tillbringa helgerna i Bulgarien. Fast egentligen man kanske inte ska kalla de flesta av dem turister eftersom 112 000 av dem kommer att tillbringa helgerna i sina egna hus. Som nämnts tidigare på bloggen har husköp blivit väldigt populärt i Bulgarien och tydligen vill man använda sina hus och lägenheter också på vintern.
För den som är intresserad av skidturism i Bulgarien så kan man alltid läsa en NY Times-artikel om fenomenet. Den fångar rätt bra det som är typiskt för turismen i Bulgarien där det mesta är bra, eller mycket bra, men att helheten brister.
För den som är intresserad av skidturism i Bulgarien så kan man alltid läsa en NY Times-artikel om fenomenet. Den fångar rätt bra det som är typiskt för turismen i Bulgarien där det mesta är bra, eller mycket bra, men att helheten brister.
torsdag 20 december 2007
Istället för julmust
I Bulgarien finns ingen julmust. Egentligen finns det inte heller någon annan dryck som förknippas med julen. Däremot har man boza боза. Det är en dryck som är besläktad med kvass och svagdricka.
Boza finns i de flesta balkanländer och Turkiet eftersom den blev spridd via det osmanska riket. I Rumänien kallas den dock bragă. Man tror att bozan kom till Bulgarien via Albanien eftersom den bästa bozan anses göras där.
Boza framställs i Bulgarien genom att jogurtbakterier tillsätts till hirs och vatten och får jäsa. Blandningen filtreras och sötas med socker. Boza går att göra på andra sädesslag och med andra sötningsmedel, men en riktig boza görs på hirs och socker. Resultatet blir en ljusbrun dryck med en söt och lite syrlig smak. Alkoholhalten är mindre än i lättöl. Den dricks framför allt tillsammans med de färdiga frukostar eller mellanmål – zakuski закуски - som säljs i stånd och kiosker lite överallt.
Att använda jogurtbakterier för jäsningen är typiskt för bulgarisk boza. Den bästa bozan anses framställas i staden Radomir i västra Bulgarien. Där hålls också den enda festival som finns till bozans ära. Där finns också den enda statyn tillägnad en bozatillverkare – bozadzjija бозаджия.
En bozadzjija
Likt den svenska julmusten så överlever bozan trots inflödet av allehanda konkurrerande drycker. En viktig anledning förutom en stark tradition är att bozan är näringsrik om än ganska söt. Sen att den anses få kvinnors bröst att bli större har knappast inverkat negativt på dess popularitet.
Boza finns i de flesta balkanländer och Turkiet eftersom den blev spridd via det osmanska riket. I Rumänien kallas den dock bragă. Man tror att bozan kom till Bulgarien via Albanien eftersom den bästa bozan anses göras där.
Boza framställs i Bulgarien genom att jogurtbakterier tillsätts till hirs och vatten och får jäsa. Blandningen filtreras och sötas med socker. Boza går att göra på andra sädesslag och med andra sötningsmedel, men en riktig boza görs på hirs och socker. Resultatet blir en ljusbrun dryck med en söt och lite syrlig smak. Alkoholhalten är mindre än i lättöl. Den dricks framför allt tillsammans med de färdiga frukostar eller mellanmål – zakuski закуски - som säljs i stånd och kiosker lite överallt.
Att använda jogurtbakterier för jäsningen är typiskt för bulgarisk boza. Den bästa bozan anses framställas i staden Radomir i västra Bulgarien. Där hålls också den enda festival som finns till bozans ära. Där finns också den enda statyn tillägnad en bozatillverkare – bozadzjija бозаджия.
En bozadzjija
Likt den svenska julmusten så överlever bozan trots inflödet av allehanda konkurrerande drycker. En viktig anledning förutom en stark tradition är att bozan är näringsrik om än ganska söt. Sen att den anses få kvinnors bröst att bli större har knappast inverkat negativt på dess popularitet.
tisdag 4 december 2007
Löner i Bulgarien
Löner är alltid intressant att diskutera så ock i Bulgarien. Bulgariens motsvarighet till Statistiska centralbyrån har nu lagt fram den senaste statistiken om lönerna i Bulgarien. Det visar sig då att genomsnittslönen i landet är 4323 leva om året (knappt 20 000 kr) eller 360 leva i månaden (ca 1 600 kr).
Lönerna i den offentliga sektorn är 5292 leva/år (knappt 24 000 kr) eller 441 leva/månad (knappt 2 000 kr). Vilket är betydligt högre än i den privata sektorn där årslönen är 3916 leva (knappt 18 000 kr) eller 326 leva/månad (ca 1 500 kr).
De högsta lönerna återfinns i finansbranschen vilket inte är särskilt överraskande där genomsnittslönen är ungefär dubbelt så hög som riksgenomsnittet och en bulgarisk finansvalp kammar alltså hem runt 45 000 kr om året i lön. Andra höglöneyrken återfinns främst inom energibranschen.
Genomsnittskostnaden per anställd för en arbetsgivare är 3,31 leva/timmen. Det vill säga runt 15 kronor per ”hyrd” timme. Av detta hamnar till slut 2,60 leva (12 kr) i den anställdes ficka. Skatter och sociala avgifter utgör alltså i snitt 21,7 % av den totala lönekostnaden. Man kan alltså säga att inte bara lönerna är låga, så är även skatterna. Trots detta så kräver vissa av siffrorna en förklaring.
Till skillnad mot Sverige så verkar lönerna vara högre i det offentliga än i den privata sektorn. Delvis kan det förklaras med att i den privata sektorn återfinns många enklare arbeten inom servicesektorn; arbeten som ofta inte erbjuds året om. Men en viktigare förklaring är att det är mycket vanligt att arbetsgivaren officiellt uppger att en anställd får motsvarande minimilönen. Den anställde får dock ofta en högre lön inofficiellt. Detta för att undkomma skatter och avgifter. I det offentliga har man inte samma möjligheter att trixa med lönen varför statistiken där är mer ärlig.
Denna dåliga skattemoral är en viktig anledning till att Bulgarien kommer att införa en platt skatt på 10 %. Tanken är att fler kommer att betala ”korrekt” skatt om en ökad inkomst inte leder till progressivt ökade skatteutgifter för arbetsgivare och arbetstagare. För närvarande är marginalskatten som högst drygt 30 %, men från och med nästa år kommer alltså inte löneskatterna att bli högre än 10 %. De flesta bedömare tror att statens skatteintäkter faktiskt kommer att öka även om det på pappret ser ut som en rätt dramatisk skattesänkning. Detta är ett argument till varför även socialisterna har ställt sig bakom en platt skatt. En socialistisk politiker uttryckte det så att eftersom statens intäkter kommer att öka så kan också platt skatt vara ett uttryck för vänsterpolitik.
Lönerna i den offentliga sektorn är 5292 leva/år (knappt 24 000 kr) eller 441 leva/månad (knappt 2 000 kr). Vilket är betydligt högre än i den privata sektorn där årslönen är 3916 leva (knappt 18 000 kr) eller 326 leva/månad (ca 1 500 kr).
De högsta lönerna återfinns i finansbranschen vilket inte är särskilt överraskande där genomsnittslönen är ungefär dubbelt så hög som riksgenomsnittet och en bulgarisk finansvalp kammar alltså hem runt 45 000 kr om året i lön. Andra höglöneyrken återfinns främst inom energibranschen.
Genomsnittskostnaden per anställd för en arbetsgivare är 3,31 leva/timmen. Det vill säga runt 15 kronor per ”hyrd” timme. Av detta hamnar till slut 2,60 leva (12 kr) i den anställdes ficka. Skatter och sociala avgifter utgör alltså i snitt 21,7 % av den totala lönekostnaden. Man kan alltså säga att inte bara lönerna är låga, så är även skatterna. Trots detta så kräver vissa av siffrorna en förklaring.
Till skillnad mot Sverige så verkar lönerna vara högre i det offentliga än i den privata sektorn. Delvis kan det förklaras med att i den privata sektorn återfinns många enklare arbeten inom servicesektorn; arbeten som ofta inte erbjuds året om. Men en viktigare förklaring är att det är mycket vanligt att arbetsgivaren officiellt uppger att en anställd får motsvarande minimilönen. Den anställde får dock ofta en högre lön inofficiellt. Detta för att undkomma skatter och avgifter. I det offentliga har man inte samma möjligheter att trixa med lönen varför statistiken där är mer ärlig.
Denna dåliga skattemoral är en viktig anledning till att Bulgarien kommer att införa en platt skatt på 10 %. Tanken är att fler kommer att betala ”korrekt” skatt om en ökad inkomst inte leder till progressivt ökade skatteutgifter för arbetsgivare och arbetstagare. För närvarande är marginalskatten som högst drygt 30 %, men från och med nästa år kommer alltså inte löneskatterna att bli högre än 10 %. De flesta bedömare tror att statens skatteintäkter faktiskt kommer att öka även om det på pappret ser ut som en rätt dramatisk skattesänkning. Detta är ett argument till varför även socialisterna har ställt sig bakom en platt skatt. En socialistisk politiker uttryckte det så att eftersom statens intäkter kommer att öka så kan också platt skatt vara ett uttryck för vänsterpolitik.
lördag 17 november 2007
Husköp i Bulgarien
Att köpa hus eller annan fastighet i Bulgarien har varit mycket populärt de senaste åren bland främst britter. Svenskarna är mer avvaktande även om ett visst intresse börjar finnas. Det är nu möjligt att hitta mäklare i Sverige som även kan erbjuda fastigheter i Bulgarien.
En viktig anledning till att intresset ökar är att det är relativt billigt i Bulgarien än så länge samtidigt som priserna har skjutit i höjden i mer populära länder som Spanien. Bulgarien har också setts som en osäker marknad av många svenskar men i och med Bulgariens inträde i EU så uppfattar man att det har blivit säkrare. Överhuvud taget är Bulgarien väldigt okänt för oss svenskar trots den massiva turism som finns. Med okunskap kommer osäkerhet varför intresset för egendom också varit svalt.
Att köpa fastighet i Bulgarien är inte särskilt krångligt om man jämför med många andra länder. Det är däremot betydligt krångligare än i Sverige trots allt. Det man måste bestämma sig för först är om man vill ha en lägenhet eller hus med tomt. Anledningen är att procedurerna är lite speciella om man vill köpa ett hus med eller utan egen tomt eftersom det ännu inte är tillåtet för utlänningar att äga mark i Bulgarien. Om du köper en lägenhet så ingår som regel ingen rätt till tomtmark varför ägandet inte är ett problem för utlänningar.
EU-medlemskapet kommer antagligen att innebära förändringar i dessa lagar så att på sikt kommer även utlänningar att kunna äga mark. Frågan är mycket känslig i Bulgarien där många ser med misstänksamhet på att utlänningar ska kunna äga delar av fosterlandet. Förändringar i lagen om ägande av egendom har stötts och blötts i parlamentet i princip ända sedan 1990. Bland annat har det varit ett hinder för utländska investerare liksom för potentiella husköpare, men nu kanske en förändring kommer.
Om man köper ett hus och marken det står på samt tillhörande tomt så måste man därför registrera ett företag i Bulgarien som kan som stå som ägare till marken. Du som köpare står då som enda ägare till företaget varför du då också i praktiken äger marken. Företaget måste vara ett aktiebolag eftersom det måste fungera som en bulgarisk juridisk person. Man sätter då upp ett så kallat OOD (på bulgariska ООД - дружество с ограничена отговорност) vilket är en form av aktiebolag. Denna variant finns inte i Sverige. Aktiekapital är minst 5.000 leva (knappt 25.000 kr). Dessutom tillkommer registreringskostnader som går på ytterligare några tusen kronor. Alla mäklare erbjuder som service att ordna alla nödvändiga registreringar varför det är väldigt enkelt. Om man gör det mesta själv kan man dock spara en del pengar men ställer stora krav på dina kunskaper om bulgarisk byråkrati.
Det är därför väldigt viktigt kontrollera att mäklaren erbjuder ett totalpris som inkluderar alla konstruktioner kring egendomsköpet. Tyvärr anger man ofta egendomspriser exklusive dessa i praktiken nödvändiga kostnader trots att många mäklare är specialiserade på utländska klienter och ibland till och med drivs av t.ex. engelsmän. Så kolla detta noga. Kolla också om de erbjuder förvaltning av företaget. Det är i och för sig små kostnader att driva ett OOD som saknar omsättning men det är svårt att administrera det om man bor i Sverige större delen av året. Kolla också om priset inkluderar översättningar av alla dokument (annars är det svårt att ha koll på vad som faktiskt står i avtal och annan dokumentation). Ibland får man betala extra för tolk som hjälper en att ordna det praktiska. Att kolla upp referenser gällande mäklare är också en nödvändighet. Mäklarbranschen är glödhet och det finns en och annan oseriös mäklare, eller åtminstone att man inte klarar av att leva upp till det utlovade. Utländska mäklare innebär i sig ingen garanti eftersom de fall av bedrägeri och oseriositet som rapporterats även har inkluderat utländska mäklare.
Men generellt är det ingen risk i alla fall. Jag anser att det inte är värre eller bättre än på andra heta fastighetsmarknader. Har firman nöjda kunder så är den sannolikt helt seriös och kompetent. Däremot kan man vara lite luriga när det gäller prissättning på tjänster eftersom utlänningar inte har någon koll på vad tjänster egentligen kostar i Bulgarien. Att låta bulgarer arbeta för svenska arvoden gör mäklarna mycket rika.
Så, var ska man köpa då? Mitt svar är att man ska köpa där man vill bo i första hand. Priserna går upp i hela Bulgarien varför man inte kommer att göra en dålig affär var man än köper. Hetast är Svartahavskusten (förstås). Dyrast är i och omkring Varna eller i och omkring de populäraste turistorterna som Sunny Beach eller Golden Sands. Men det finns även andra exklusiva områden vid kusten. I och omkring Sofia är också dyrt liksom i vintersportorter som Bansko eller Pamporovo. Om du ser det hela mer som en investering än ett boende så gäller det dock att studera områdena noga då pristillväxten varierar mycket. Liksom i Sverige så betyder läget allt. Den bulgariska affärspressen publicerar regelbundet prognoser och index över pristillväxt.
Ett absolut krav på dig som köpare är att verkligen se stället där du ska bo innan du slår till, i synnerhet om det rör sig om nyproduktion. Huset/området kan se fint ut men eftersom infrastruktur ofta är ett problem så måste man se helheten. Det är inte så kul att köpa ett hus i ett område som visar sig sakna asfalterad väg eller ligger mitt i en byggarbetsplats. Kolla hur vatten och avlopp fungerar etc. Finns det allmänna transporter som buss i närheten. Taxi blir mycket dyrt i längden. Byggfusk är inte ovanligt så en ordentlig husesyn är obligatorisk. Köp aldrig något som ännu inte påbörjats (på bulgariska на зелено na zeleno på grönt). Det kan se ekonomiskt attraktivt ut men innebär en risk.
Som regel köper man helt omöblerat och utan vitvaror. Ibland är det bara i princip väggar, golv och tak man köper men det är inget stötte problem. Vitvaror, parkett, kakel, klinker etc. är mycket billigare än i Sverige. Även möbler är billigare än här. Hantverkartjänster är också betydligt billigare. Ja, överhuvudtaget är det mesta billigare i Bulgarien.
Men trots allt så tycker jag att om man är intresserad av hus/lägenhet utomlands så ska man titta på Bulgarien. Med sunt förnuft blir riskerna mycket låga. Tiotusentalet britter har redan köpt egendom i Bulgarien. Priserna går stadigt upp varför det även är en god investering. Det går faktisk att åka bil till Bulgarien. Det finns flyg året om, varje dag till Svartahavskusten liksom till Sofia. Än så länge finns det dock inte lågprisflyg från Sverige till Bulgarien men kommer nog att komma om intresset ökar. Det som Bulgarien saknar är förstås t.ex. Thailands klimat. Även vid Svartahavskusten blir det vinter även om det inte alltid finns snö. Vintern i Sofia är som vintern i Stockholm. Sommaren är förstås längre än i Sverige och varar från maj till och med september, men havet tar lite tid att värma upp sig varför det sällan går att bada i maj. Men det är också havet som gör att hösten blir mild och det finns faktiskt uteserveringar året om. Det viktigaste är trots allt att man med en fast bas kan upptäcka det riktiga Bulgarien. Ett Bulgarien som inte har någonting att göra med turistorternas massturism.
Vill du veta mer? Sök på google och du ska finna tusentals sidor på engelska om egendomsköp i Bulgarien. Ställ även gärna frågor i kommentarsfältet. En bra utgångspunkt för att orientera sig om priser är sajten http://www.imot.bg. Klicka på English och sök bland 200 000 objekt. När det gäller nybyggen står priserna ofta i EUR/kvadratmeter. Inte allt är tyvärr översatt. Priser för t.ex en tvåa nyproduktion i ett bra läge ligger från 350 000 kr och uppåt till väldigt mycket pengar. Sunny Beach ligger i Burgasregionen (sök på Slantchev Bryag, kan skrivas på lite olika sätt); Golden Sands ligger i Varnaregionen (sök på Zlatni Pyasaci, kan skrivas på lite olika sätt).
Tillägg 2008-01-06: Dina Pengar noterar att 2007 blev ett rekordår för den bulgariska bostadsmarknaden där priserna gick upp med i snitt 30,6 %.
En viktig anledning till att intresset ökar är att det är relativt billigt i Bulgarien än så länge samtidigt som priserna har skjutit i höjden i mer populära länder som Spanien. Bulgarien har också setts som en osäker marknad av många svenskar men i och med Bulgariens inträde i EU så uppfattar man att det har blivit säkrare. Överhuvud taget är Bulgarien väldigt okänt för oss svenskar trots den massiva turism som finns. Med okunskap kommer osäkerhet varför intresset för egendom också varit svalt.
Att köpa fastighet i Bulgarien är inte särskilt krångligt om man jämför med många andra länder. Det är däremot betydligt krångligare än i Sverige trots allt. Det man måste bestämma sig för först är om man vill ha en lägenhet eller hus med tomt. Anledningen är att procedurerna är lite speciella om man vill köpa ett hus med eller utan egen tomt eftersom det ännu inte är tillåtet för utlänningar att äga mark i Bulgarien. Om du köper en lägenhet så ingår som regel ingen rätt till tomtmark varför ägandet inte är ett problem för utlänningar.
EU-medlemskapet kommer antagligen att innebära förändringar i dessa lagar så att på sikt kommer även utlänningar att kunna äga mark. Frågan är mycket känslig i Bulgarien där många ser med misstänksamhet på att utlänningar ska kunna äga delar av fosterlandet. Förändringar i lagen om ägande av egendom har stötts och blötts i parlamentet i princip ända sedan 1990. Bland annat har det varit ett hinder för utländska investerare liksom för potentiella husköpare, men nu kanske en förändring kommer.
Om man köper ett hus och marken det står på samt tillhörande tomt så måste man därför registrera ett företag i Bulgarien som kan som stå som ägare till marken. Du som köpare står då som enda ägare till företaget varför du då också i praktiken äger marken. Företaget måste vara ett aktiebolag eftersom det måste fungera som en bulgarisk juridisk person. Man sätter då upp ett så kallat OOD (på bulgariska ООД - дружество с ограничена отговорност) vilket är en form av aktiebolag. Denna variant finns inte i Sverige. Aktiekapital är minst 5.000 leva (knappt 25.000 kr). Dessutom tillkommer registreringskostnader som går på ytterligare några tusen kronor. Alla mäklare erbjuder som service att ordna alla nödvändiga registreringar varför det är väldigt enkelt. Om man gör det mesta själv kan man dock spara en del pengar men ställer stora krav på dina kunskaper om bulgarisk byråkrati.
Det är därför väldigt viktigt kontrollera att mäklaren erbjuder ett totalpris som inkluderar alla konstruktioner kring egendomsköpet. Tyvärr anger man ofta egendomspriser exklusive dessa i praktiken nödvändiga kostnader trots att många mäklare är specialiserade på utländska klienter och ibland till och med drivs av t.ex. engelsmän. Så kolla detta noga. Kolla också om de erbjuder förvaltning av företaget. Det är i och för sig små kostnader att driva ett OOD som saknar omsättning men det är svårt att administrera det om man bor i Sverige större delen av året. Kolla också om priset inkluderar översättningar av alla dokument (annars är det svårt att ha koll på vad som faktiskt står i avtal och annan dokumentation). Ibland får man betala extra för tolk som hjälper en att ordna det praktiska. Att kolla upp referenser gällande mäklare är också en nödvändighet. Mäklarbranschen är glödhet och det finns en och annan oseriös mäklare, eller åtminstone att man inte klarar av att leva upp till det utlovade. Utländska mäklare innebär i sig ingen garanti eftersom de fall av bedrägeri och oseriositet som rapporterats även har inkluderat utländska mäklare.
Men generellt är det ingen risk i alla fall. Jag anser att det inte är värre eller bättre än på andra heta fastighetsmarknader. Har firman nöjda kunder så är den sannolikt helt seriös och kompetent. Däremot kan man vara lite luriga när det gäller prissättning på tjänster eftersom utlänningar inte har någon koll på vad tjänster egentligen kostar i Bulgarien. Att låta bulgarer arbeta för svenska arvoden gör mäklarna mycket rika.
Så, var ska man köpa då? Mitt svar är att man ska köpa där man vill bo i första hand. Priserna går upp i hela Bulgarien varför man inte kommer att göra en dålig affär var man än köper. Hetast är Svartahavskusten (förstås). Dyrast är i och omkring Varna eller i och omkring de populäraste turistorterna som Sunny Beach eller Golden Sands. Men det finns även andra exklusiva områden vid kusten. I och omkring Sofia är också dyrt liksom i vintersportorter som Bansko eller Pamporovo. Om du ser det hela mer som en investering än ett boende så gäller det dock att studera områdena noga då pristillväxten varierar mycket. Liksom i Sverige så betyder läget allt. Den bulgariska affärspressen publicerar regelbundet prognoser och index över pristillväxt.
Ett absolut krav på dig som köpare är att verkligen se stället där du ska bo innan du slår till, i synnerhet om det rör sig om nyproduktion. Huset/området kan se fint ut men eftersom infrastruktur ofta är ett problem så måste man se helheten. Det är inte så kul att köpa ett hus i ett område som visar sig sakna asfalterad väg eller ligger mitt i en byggarbetsplats. Kolla hur vatten och avlopp fungerar etc. Finns det allmänna transporter som buss i närheten. Taxi blir mycket dyrt i längden. Byggfusk är inte ovanligt så en ordentlig husesyn är obligatorisk. Köp aldrig något som ännu inte påbörjats (på bulgariska на зелено na zeleno på grönt). Det kan se ekonomiskt attraktivt ut men innebär en risk.
Som regel köper man helt omöblerat och utan vitvaror. Ibland är det bara i princip väggar, golv och tak man köper men det är inget stötte problem. Vitvaror, parkett, kakel, klinker etc. är mycket billigare än i Sverige. Även möbler är billigare än här. Hantverkartjänster är också betydligt billigare. Ja, överhuvudtaget är det mesta billigare i Bulgarien.
Men trots allt så tycker jag att om man är intresserad av hus/lägenhet utomlands så ska man titta på Bulgarien. Med sunt förnuft blir riskerna mycket låga. Tiotusentalet britter har redan köpt egendom i Bulgarien. Priserna går stadigt upp varför det även är en god investering. Det går faktisk att åka bil till Bulgarien. Det finns flyg året om, varje dag till Svartahavskusten liksom till Sofia. Än så länge finns det dock inte lågprisflyg från Sverige till Bulgarien men kommer nog att komma om intresset ökar. Det som Bulgarien saknar är förstås t.ex. Thailands klimat. Även vid Svartahavskusten blir det vinter även om det inte alltid finns snö. Vintern i Sofia är som vintern i Stockholm. Sommaren är förstås längre än i Sverige och varar från maj till och med september, men havet tar lite tid att värma upp sig varför det sällan går att bada i maj. Men det är också havet som gör att hösten blir mild och det finns faktiskt uteserveringar året om. Det viktigaste är trots allt att man med en fast bas kan upptäcka det riktiga Bulgarien. Ett Bulgarien som inte har någonting att göra med turistorternas massturism.
Vill du veta mer? Sök på google och du ska finna tusentals sidor på engelska om egendomsköp i Bulgarien. Ställ även gärna frågor i kommentarsfältet. En bra utgångspunkt för att orientera sig om priser är sajten http://www.imot.bg. Klicka på English och sök bland 200 000 objekt. När det gäller nybyggen står priserna ofta i EUR/kvadratmeter. Inte allt är tyvärr översatt. Priser för t.ex en tvåa nyproduktion i ett bra läge ligger från 350 000 kr och uppåt till väldigt mycket pengar. Sunny Beach ligger i Burgasregionen (sök på Slantchev Bryag, kan skrivas på lite olika sätt); Golden Sands ligger i Varnaregionen (sök på Zlatni Pyasaci, kan skrivas på lite olika sätt).
Tillägg 2008-01-06: Dina Pengar noterar att 2007 blev ett rekordår för den bulgariska bostadsmarknaden där priserna gick upp med i snitt 30,6 %.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
