Därför kan jag inte undanhålla mina läsare från följande initiativ. På denna webbsida kan man beställa en klisterlapp att sätta på det felparkerade fordonet för att upplysa föraren om att han/hon parkerat som en idiot.
"Du har parkerat som en idiot"
söndag 12 juli 2009
Parkeringsproblem
Jag har tidigare skrivit om att trafikkulturen skiljer sig en aning mellan Sverige och Bulgarien. Alla som varit i Bulgarien har naturligtvis lagt märke till hur parkering kan göras överallt där bilen får plats, utan hänsyn till såväl lag som andras omak.
Därför kan jag inte undanhålla mina läsare från följande initiativ. På denna webbsida kan man beställa en klisterlapp att sätta på det felparkerade fordonet för att upplysa föraren om att han/hon parkerat som en idiot.
"Du har parkerat som en idiot"
Därför kan jag inte undanhålla mina läsare från följande initiativ. På denna webbsida kan man beställa en klisterlapp att sätta på det felparkerade fordonet för att upplysa föraren om att han/hon parkerat som en idiot.
"Du har parkerat som en idiot"
måndag 6 juli 2009
Valresultatet parlamentsvalen
Typiskt nog kommer en av de största händelserna i Bulgarien i år när jag måste ut och röra på mig och hamnar i i bloggskuggan nästan en vecka.
Men som rapporterats även i svensk press har Gerb vunnit stort. Segern blev till och med större än väntad. Gerb får nästan 40 % av rösterna, men tack vare att de vann de flesta av majoritetsvalkretsarna får partiet 116 platser i parlamentet, 5 platser kort från en egen majoritet (parlamentet har 240 platser). Allt talar nu för att en regeringskoalition kommer att ske med Den blå koaltitionen som gjorde ett hyfsat val med knappt 7 % av rösterna och 15 platser. Den blå koalitionen hade nog hoppats på ett par procent till som opinionsundersökning visade var möjligt. Men, de får ändå vara nöjda då de hamnar i centrum av den politiska utvecklingen de närmaste åren i Bulgarien.
BSP (socialisterna) gör ett katastrofval och får knappt 18 % och 40 platser, deras sämsta resultat efter 1989. Flera bedömare liksom jag anser att BSP straffades för sitt samarbete med DPS förutom missnöje med regeringskoalitionens styre de senaste fyra åren. Men istället för att rösta på något missnöjesparti typ Ataka så verkar de många väljare valt att lägga sin röst på Gerb istället för att få en mindre splittrad politisk situation i parlamentet. Det lovar gott inför framtiden eftersom jag tolkar det som att väljarna i större utsträckning än tidigare gjort en uppskattning av vad som kan ge en politisk stabilitet för att möjliggöra konkreta reformer.
Enligt mig så har många bulgarer gjort en kvalificerar gissning av vad som kan vara bäst för Bulgarien de närmaste åren och röstat för en stabil regeringskoalition istället för att missnöjesrösta och därmed skapat förutsättningar för ett mångfärgat och därmed instabilt regeringssamarbete. Jag tycker nog att man inte kan säga att man röstat på Gerb och Bojko Borisov i en förhoppning att han ska frälsa landet. Så enkla har inte motiven varit. Den tiden är förbi med den före detta tsarens regeringsinnehav 2001-2005.
DPS gör ett bra val och får 14,5 % av rösterna och 38 platser i parlamentet. De är alltså nästan lika stora som BSP. Partiet är störst bland de utlandsröstande med god marginal. Det är naturligtvis rösterna från Turkiet som ligger bakom detta. Bakslaget är förstås att de inte hamnar i regeringen och mister mycket av sitt inflytande. Man kan förvänta sig en kamp från och med nu där Bojko Borisov vill granska DPS samtidigt som DPS kommer att utnyttja alla sina resurser att motarbeta detta. Det kan allstå bli en spännande höst.
Ataka gör ett bra val och får 9.4 % och 21 platser i parlamentet. De hänger allstå kvar även om partiets parlamentsrepresentation är något reducerad jämför med förra valet. Gerbs framgångar gör förstås att Bojko Borisov fullständigt kan igonera Ataka i parlamentet.
Det tidigare regeringspartiet NDSV (tsarens parti) gör ett katastrofval och får 3 % och hamnar alltså under fyraprocentspärren. Partiledaren Simeon har redan meddelat att han avgår. Det återstår att se om detta blir slutet på hans parti eller om partiet kan utnyttja sina personligheter som faktiskt åtnjuter ett visst förtroende för en comeback om fyra år.
Däremot lyckades partiet RZS hamna precis över fyraprocentsspärren och får 10 platser i parlamentet. Glädjen över detta kan jag misstänka grumlas lite av att Gerb inte behöver partiets stöd för att få en regeringskoalition. Partiledaren Jane Janev har hållt en hög profil när det gäller korruptionsbekämpning. Som parlamentsledamot har han en chans att visa hur mycket handling som döljer sig bakom hans hårda ord.
Det kan nämnas att bröderna Galevs parti Plam inte lyckades vinna någon plats i parlamentet. Men de fick ändå ihop 17 000 röster i sin hemkommun Dupnitsa vilket visar att demokratin har en bit kvar att utvecklas i Bulgarien. Gerbs kandidat slog partiet med 4 000 röster. Bojko Borisov är nu i praktiken tvungen att snart hitta en lösning på problemet bröderna Galevi annars kommer hans väljare att stöta på sin första besvikelse.
Som sagt, förväntningarna är nu höga på Bojko Borisov som fått ett så oväntat stort stöd för sina löften om en förändring, framför allt inom ekonomin och korruptionsbekämpningen. Om han inte levererar resultat tämligen omgående så kommer ett bakslag garanterat att uppstå. Erfarenheterna visar i Bulgarien att ingen regering kan återhämta sig om opinionen väl svängt nedåt. Bojko Borisov är väl medveten om detta. Vi kan förhoppningsvis vänta oss mycket buller och bång i höst, fast en positiv betydelse. De flesta bulgarer är försiktigt optimistiska.
Men som rapporterats även i svensk press har Gerb vunnit stort. Segern blev till och med större än väntad. Gerb får nästan 40 % av rösterna, men tack vare att de vann de flesta av majoritetsvalkretsarna får partiet 116 platser i parlamentet, 5 platser kort från en egen majoritet (parlamentet har 240 platser). Allt talar nu för att en regeringskoalition kommer att ske med Den blå koaltitionen som gjorde ett hyfsat val med knappt 7 % av rösterna och 15 platser. Den blå koalitionen hade nog hoppats på ett par procent till som opinionsundersökning visade var möjligt. Men, de får ändå vara nöjda då de hamnar i centrum av den politiska utvecklingen de närmaste åren i Bulgarien.
BSP (socialisterna) gör ett katastrofval och får knappt 18 % och 40 platser, deras sämsta resultat efter 1989. Flera bedömare liksom jag anser att BSP straffades för sitt samarbete med DPS förutom missnöje med regeringskoalitionens styre de senaste fyra åren. Men istället för att rösta på något missnöjesparti typ Ataka så verkar de många väljare valt att lägga sin röst på Gerb istället för att få en mindre splittrad politisk situation i parlamentet. Det lovar gott inför framtiden eftersom jag tolkar det som att väljarna i större utsträckning än tidigare gjort en uppskattning av vad som kan ge en politisk stabilitet för att möjliggöra konkreta reformer.
Enligt mig så har många bulgarer gjort en kvalificerar gissning av vad som kan vara bäst för Bulgarien de närmaste åren och röstat för en stabil regeringskoalition istället för att missnöjesrösta och därmed skapat förutsättningar för ett mångfärgat och därmed instabilt regeringssamarbete. Jag tycker nog att man inte kan säga att man röstat på Gerb och Bojko Borisov i en förhoppning att han ska frälsa landet. Så enkla har inte motiven varit. Den tiden är förbi med den före detta tsarens regeringsinnehav 2001-2005.
DPS gör ett bra val och får 14,5 % av rösterna och 38 platser i parlamentet. De är alltså nästan lika stora som BSP. Partiet är störst bland de utlandsröstande med god marginal. Det är naturligtvis rösterna från Turkiet som ligger bakom detta. Bakslaget är förstås att de inte hamnar i regeringen och mister mycket av sitt inflytande. Man kan förvänta sig en kamp från och med nu där Bojko Borisov vill granska DPS samtidigt som DPS kommer att utnyttja alla sina resurser att motarbeta detta. Det kan allstå bli en spännande höst.
Ataka gör ett bra val och får 9.4 % och 21 platser i parlamentet. De hänger allstå kvar även om partiets parlamentsrepresentation är något reducerad jämför med förra valet. Gerbs framgångar gör förstås att Bojko Borisov fullständigt kan igonera Ataka i parlamentet.
Det tidigare regeringspartiet NDSV (tsarens parti) gör ett katastrofval och får 3 % och hamnar alltså under fyraprocentspärren. Partiledaren Simeon har redan meddelat att han avgår. Det återstår att se om detta blir slutet på hans parti eller om partiet kan utnyttja sina personligheter som faktiskt åtnjuter ett visst förtroende för en comeback om fyra år.
Däremot lyckades partiet RZS hamna precis över fyraprocentsspärren och får 10 platser i parlamentet. Glädjen över detta kan jag misstänka grumlas lite av att Gerb inte behöver partiets stöd för att få en regeringskoalition. Partiledaren Jane Janev har hållt en hög profil när det gäller korruptionsbekämpning. Som parlamentsledamot har han en chans att visa hur mycket handling som döljer sig bakom hans hårda ord.
Det kan nämnas att bröderna Galevs parti Plam inte lyckades vinna någon plats i parlamentet. Men de fick ändå ihop 17 000 röster i sin hemkommun Dupnitsa vilket visar att demokratin har en bit kvar att utvecklas i Bulgarien. Gerbs kandidat slog partiet med 4 000 röster. Bojko Borisov är nu i praktiken tvungen att snart hitta en lösning på problemet bröderna Galevi annars kommer hans väljare att stöta på sin första besvikelse.
Som sagt, förväntningarna är nu höga på Bojko Borisov som fått ett så oväntat stort stöd för sina löften om en förändring, framför allt inom ekonomin och korruptionsbekämpningen. Om han inte levererar resultat tämligen omgående så kommer ett bakslag garanterat att uppstå. Erfarenheterna visar i Bulgarien att ingen regering kan återhämta sig om opinionen väl svängt nedåt. Bojko Borisov är väl medveten om detta. Vi kan förhoppningsvis vänta oss mycket buller och bång i höst, fast en positiv betydelse. De flesta bulgarer är försiktigt optimistiska.
söndag 5 juli 2009
Tidningar i Bulgarien
Efter demokratiseringen 1989-1990 har en mängd tidningars startats samtidigt som kommunisttidens tidningar moderniserades och ”demokratiserades”. Sedan dess har en ständig modernisering pågått av media eftersom fram till 1990 fanns ju ingenting om skulle kunna kallas fri media. Erfarenheterna av oberoende journalistiskt arbete var ju obefintligt likaså tanken att en tidning inte skulle vara propagandaorgan för någon.
På snart 20 år har mycket hänt. Bulgarien har fler rikskstäckande dagliga tidningar än Sverige. Dessutom håller sig de flesta större städer med en eller flera lokaltidningar. Kvalitén måste sägas vara god överlag. En egenhet, åtminstone mot Sverige, är att det mesta innehållet i tidningarna är eget redaktionellt material. Kanske är de de låga lönerna som gör att tidningarna kan hålla sig med en större stab journalister.
I Bulgarien förekommer en ständig debatt om landets media är fri. Här tycker jag man kan se ett tydligt arv från kommunisttiden när all media tjänade kommunistpartiet. Fortfarande finns det en ofta förekommande idé om att tidningar i första hand är en propagandakanal och inte en informationskälla. Argumenten är att tidningarna företräder sina ägare och ägarnas ekonomiska intressen. Resonemanget är lite dumt tycker jag eftersom en tidning alltid har en ägare och att denne ägare ofta äger andra företag. Det är ju inte samma sak som att tidningarna är en propagandakanal för ägarintressena. Sanningen är ju den att om man som läsare inte tycker att en tidning är neutral nog så överger man den.
Sedan så finns det även en idé om en absolut förhärskande sanning hos många i Bulgarien (och annorstädes också). Så när en tidning pekar på att en fråga är komplex eller att en händelse kan tolkas på flera sätt så tycker många att det är fel och anklagar tidningen för döljande av ”sanningen”. Tyvärr så har många bulgarer en konspirativ syn på händelseutvecklingen vilket gör att avvikande åsikter alltid avfärdas. Det måste man ha i åtanke när mediafrihet diskuteras i Bulgarien.
Även utländska kommentatorer faller ibland i den konspirativa fällan och gör kopplingen f.d. kommuniststat och kontrollerad press alltför stark. Min åsikt efter snart 20 års läsande av bulgarisk press är att den är så fri som man kan begära i en demokratisk stat. Visst finns det tendentiösa artiklar och ideologisk färgning, men så gör det även i Sverige. Så länge man enkelt kan hitta ett alternativ i pressvärlden så är det inte ett problem.
På Reportrar utan gränsers index så hamnar Bulgarien på 59:e plats vilket låter inget vidare. Avgörande för denna dåliga notering är bland annat mordet på författaren Georgi Stoev förra året. Fast enligt mig så kan man inte veta om mordet hade någonting att göra med hans böcker eftersom han trots allt var en person som gjort karriär inom den organiserade brottsligheten innan han började skriva böcker om den.
Ett annat skäl är påtryckningar från just organiserad brottslighet. Det är definitivt ett större problem, men bilden är dock tvetydig. Mycket skrivs i bulgarisk press om organiserad brottslighet, om politiker, affärsmän och utredningar som läggs ned är osv. Faktum är att en del reportage och böcker är nog så avslöjande som t.ex. det som den välkände italienske journalisten Roberto Saviano har skrivit om maffian i Syditalien. Ändå så lever dessa bulgariska journalister och författare utan livvaktsskydd eller måste gå i exil. Därför är bilden mycket mer komplex än t.ex. Reportrar utan gränsers rapport ger. Jag skulle vilja säga att media generellt sett gör vad som är deras ansvar i kampen mot organiserad brottslighet i Bulgarien. Problemet med att organsierad brottslighet finns kvar ligger någon annanstans.
Det var en liten personlig utläggning om media i Bulgarien men här följer en sammanfattning av de största tidningarna idag i landet. De jag tagit med är alla tidningar som åtminstone utges alla vardagar och ofta även på helgerna. Upplagesiffrorna är inte helt färska men ger en bild av läget.
Störst upplaga har tidningen Trud (Arbete) med 70 000 till 100 000 ex. Den heter egentligen Dneven Trud (Dagens arbete) för att skilja den från Nosjten Trud (Nattens arbete). Nosjten Trud lades dock ned den 29 maj i år efter 17 år i de bulgariska nyhetsstånden. Anledningen var sviktande upplagesiffror. Nosjten Trud var en mer skandalbetonad tidning typ vår kvällspress.
Trud är en tidning som jag uppfattar som mycket seriös även om lite skvallermaterial finns med. Det är en tidning jag köper ibland.
24 Tjasa (24 timmar) är näst störst i Bulgarien och har fört en kamp mot Trud när det gäller upplagan men brukar ligga kring 60 000 – 70 000 ex. Tidningen har särskilda bilagor för vissa storstadsområden. Likt Trud så ägs tidningen av WAZ-Mediengruppe som bland annat står bakom tyska Westdeutsche Allgemeine Zeitung. Det märks bland annat på att visst material förekommer i båda tidningarna. Annars så är WAZ väldigt anonyma ägare.
Dnevnik har en upplaga på kring 10 000 ex. Den är en mer ”seriös” tidning med bland annat en stor affärsbilaga. Det är en tidning för den bildade eller läsaren kan man säga. Det är en tidning jag läser varje dag, förutom helger då den inte utkommer. Anses av många för den mest trovärdiga tidningen i Bulgarien. Fast jag är inte helt säker på vad som menas med det.
Telegraf har de senaste åren växt i upplaga och gått om 24 Tjasa som landets andra största tidning. Den har dock inte samma inflytande som 24 Tjasa eftersom den uppfattas som mer ”lättviktig”. Framgången kanske beror på att den är en av de billigaste tidningarna plus att den innehåller en hel del skvallerbetonat material. Den finns inte heller på Internet.
Monitor hör till samma ägare som Telegraf fast med betydligt lägre upplaga (kring 10 000). Den har en mer seriös framtoning.
Standart har en upplaga på kring 35 000 men kan ha den dubbla upplaga på heleger när den säljs med mycket extramaterial. Det är en tidning jag gärna köper då den är lättläst utan att vara lättviktig. Vissa hävdar att tidningen påverkas alltför mycket av sin bulgariske ägare som egentligen sägs företräda den ryska affärsmannen Michael Chorni. Fast jag kan inte tycka att Standart företräder ryska intressen i Bulgarien. Standart är den tidning som så vitt jag vet är populärast på Internet.
Sega (Nu) har funnits länge men har alltid haft svårt med upplagan och brukar ligga kring 10 000 ex. Tidningen har flera skribenter som hör hemma i den bulgariska kultureliten varför den ändå har ett visst inflytande. Den hör till de större på Internet. Även denna tidning försöker man koppla ihop med ryska intressen då en av ägarna ägs till 50 % av Gazprom. Även här tycker jag att idén ägarpåverkan har dåligt stöd.
Pari (Pengar) är den ledande affärstidningen som påminner väldigt mycket om Dagens Industri vilket inte är så konstigt då bägge ägs av Bonniers. Deras huvudkonkurrent är Dnevnik och har ungefär samma upplaga, kring 10 000. Tidningen bevakar förstås i huvudsak affärsvärlden och anses mycket tillförlitlig (som Dnevnik) men dess inflytande är inte så stort.
Detta var de största och viktigaste dagliga tidningarna. Till dett finns ett antal lokala tidningar. Jag måste också nämna tidningarna Demokratsija och Duma.
Demokratsija har haft partiet SDS bakom sig och därför varit centerhögerkrafternas tidning. Den hade sin storhetstid på 90-talet med stort inflytande men fick så småningom läggas ned 2002. Den återuppstod 2005 men som veckotidning under namnet Demokratsija dnes (Demokrati idag). En pikant detalj är att en period under 90-talet var Volen Siderov, partiledare för dagens Ataka, dess chefredaktör. Fast det var innan hans nationalistiska väckelse.
Duma (Ord) som är socialisternas tidning har levt ungefär samma liv som Demokratsija. Duma fick också läggas ned för några år sedan efter ekonomiska problem, men har återuppstått och likt Demokratsija saknar inflytande numera.
På snart 20 år har mycket hänt. Bulgarien har fler rikskstäckande dagliga tidningar än Sverige. Dessutom håller sig de flesta större städer med en eller flera lokaltidningar. Kvalitén måste sägas vara god överlag. En egenhet, åtminstone mot Sverige, är att det mesta innehållet i tidningarna är eget redaktionellt material. Kanske är de de låga lönerna som gör att tidningarna kan hålla sig med en större stab journalister.
I Bulgarien förekommer en ständig debatt om landets media är fri. Här tycker jag man kan se ett tydligt arv från kommunisttiden när all media tjänade kommunistpartiet. Fortfarande finns det en ofta förekommande idé om att tidningar i första hand är en propagandakanal och inte en informationskälla. Argumenten är att tidningarna företräder sina ägare och ägarnas ekonomiska intressen. Resonemanget är lite dumt tycker jag eftersom en tidning alltid har en ägare och att denne ägare ofta äger andra företag. Det är ju inte samma sak som att tidningarna är en propagandakanal för ägarintressena. Sanningen är ju den att om man som läsare inte tycker att en tidning är neutral nog så överger man den.
Sedan så finns det även en idé om en absolut förhärskande sanning hos många i Bulgarien (och annorstädes också). Så när en tidning pekar på att en fråga är komplex eller att en händelse kan tolkas på flera sätt så tycker många att det är fel och anklagar tidningen för döljande av ”sanningen”. Tyvärr så har många bulgarer en konspirativ syn på händelseutvecklingen vilket gör att avvikande åsikter alltid avfärdas. Det måste man ha i åtanke när mediafrihet diskuteras i Bulgarien.
Även utländska kommentatorer faller ibland i den konspirativa fällan och gör kopplingen f.d. kommuniststat och kontrollerad press alltför stark. Min åsikt efter snart 20 års läsande av bulgarisk press är att den är så fri som man kan begära i en demokratisk stat. Visst finns det tendentiösa artiklar och ideologisk färgning, men så gör det även i Sverige. Så länge man enkelt kan hitta ett alternativ i pressvärlden så är det inte ett problem.
På Reportrar utan gränsers index så hamnar Bulgarien på 59:e plats vilket låter inget vidare. Avgörande för denna dåliga notering är bland annat mordet på författaren Georgi Stoev förra året. Fast enligt mig så kan man inte veta om mordet hade någonting att göra med hans böcker eftersom han trots allt var en person som gjort karriär inom den organiserade brottsligheten innan han började skriva böcker om den.
Ett annat skäl är påtryckningar från just organiserad brottslighet. Det är definitivt ett större problem, men bilden är dock tvetydig. Mycket skrivs i bulgarisk press om organiserad brottslighet, om politiker, affärsmän och utredningar som läggs ned är osv. Faktum är att en del reportage och böcker är nog så avslöjande som t.ex. det som den välkände italienske journalisten Roberto Saviano har skrivit om maffian i Syditalien. Ändå så lever dessa bulgariska journalister och författare utan livvaktsskydd eller måste gå i exil. Därför är bilden mycket mer komplex än t.ex. Reportrar utan gränsers rapport ger. Jag skulle vilja säga att media generellt sett gör vad som är deras ansvar i kampen mot organiserad brottslighet i Bulgarien. Problemet med att organsierad brottslighet finns kvar ligger någon annanstans.
Det var en liten personlig utläggning om media i Bulgarien men här följer en sammanfattning av de största tidningarna idag i landet. De jag tagit med är alla tidningar som åtminstone utges alla vardagar och ofta även på helgerna. Upplagesiffrorna är inte helt färska men ger en bild av läget.
Störst upplaga har tidningen Trud (Arbete) med 70 000 till 100 000 ex. Den heter egentligen Dneven Trud (Dagens arbete) för att skilja den från Nosjten Trud (Nattens arbete). Nosjten Trud lades dock ned den 29 maj i år efter 17 år i de bulgariska nyhetsstånden. Anledningen var sviktande upplagesiffror. Nosjten Trud var en mer skandalbetonad tidning typ vår kvällspress.
Trud är en tidning som jag uppfattar som mycket seriös även om lite skvallermaterial finns med. Det är en tidning jag köper ibland.
24 Tjasa (24 timmar) är näst störst i Bulgarien och har fört en kamp mot Trud när det gäller upplagan men brukar ligga kring 60 000 – 70 000 ex. Tidningen har särskilda bilagor för vissa storstadsområden. Likt Trud så ägs tidningen av WAZ-Mediengruppe som bland annat står bakom tyska Westdeutsche Allgemeine Zeitung. Det märks bland annat på att visst material förekommer i båda tidningarna. Annars så är WAZ väldigt anonyma ägare.
Dnevnik har en upplaga på kring 10 000 ex. Den är en mer ”seriös” tidning med bland annat en stor affärsbilaga. Det är en tidning för den bildade eller läsaren kan man säga. Det är en tidning jag läser varje dag, förutom helger då den inte utkommer. Anses av många för den mest trovärdiga tidningen i Bulgarien. Fast jag är inte helt säker på vad som menas med det.
Telegraf har de senaste åren växt i upplaga och gått om 24 Tjasa som landets andra största tidning. Den har dock inte samma inflytande som 24 Tjasa eftersom den uppfattas som mer ”lättviktig”. Framgången kanske beror på att den är en av de billigaste tidningarna plus att den innehåller en hel del skvallerbetonat material. Den finns inte heller på Internet.
Monitor hör till samma ägare som Telegraf fast med betydligt lägre upplaga (kring 10 000). Den har en mer seriös framtoning.
Standart har en upplaga på kring 35 000 men kan ha den dubbla upplaga på heleger när den säljs med mycket extramaterial. Det är en tidning jag gärna köper då den är lättläst utan att vara lättviktig. Vissa hävdar att tidningen påverkas alltför mycket av sin bulgariske ägare som egentligen sägs företräda den ryska affärsmannen Michael Chorni. Fast jag kan inte tycka att Standart företräder ryska intressen i Bulgarien. Standart är den tidning som så vitt jag vet är populärast på Internet.
Sega (Nu) har funnits länge men har alltid haft svårt med upplagan och brukar ligga kring 10 000 ex. Tidningen har flera skribenter som hör hemma i den bulgariska kultureliten varför den ändå har ett visst inflytande. Den hör till de större på Internet. Även denna tidning försöker man koppla ihop med ryska intressen då en av ägarna ägs till 50 % av Gazprom. Även här tycker jag att idén ägarpåverkan har dåligt stöd.
Pari (Pengar) är den ledande affärstidningen som påminner väldigt mycket om Dagens Industri vilket inte är så konstigt då bägge ägs av Bonniers. Deras huvudkonkurrent är Dnevnik och har ungefär samma upplaga, kring 10 000. Tidningen bevakar förstås i huvudsak affärsvärlden och anses mycket tillförlitlig (som Dnevnik) men dess inflytande är inte så stort.
Detta var de största och viktigaste dagliga tidningarna. Till dett finns ett antal lokala tidningar. Jag måste också nämna tidningarna Demokratsija och Duma.
Demokratsija har haft partiet SDS bakom sig och därför varit centerhögerkrafternas tidning. Den hade sin storhetstid på 90-talet med stort inflytande men fick så småningom läggas ned 2002. Den återuppstod 2005 men som veckotidning under namnet Demokratsija dnes (Demokrati idag). En pikant detalj är att en period under 90-talet var Volen Siderov, partiledare för dagens Ataka, dess chefredaktör. Fast det var innan hans nationalistiska väckelse.
Duma (Ord) som är socialisternas tidning har levt ungefär samma liv som Demokratsija. Duma fick också läggas ned för några år sedan efter ekonomiska problem, men har återuppstått och likt Demokratsija saknar inflytande numera.
fredag 3 juli 2009
Partier i valet på söndag
Här är en kort översikt över de största partierna i Bulgarien att använda somm en orientering inför valen till 240 platser i parlamentet den 5 juli. En del partier förekommer under den valkoalition de ingår i om koalitionspartnerna kampanjar under gemensam flagg. Jag har använt de bulgariska förkortningarna. Detta eftersom vi för de mesta använder originalförkortningarna för utländska partier. Det kan dock vara lite förbryllande eftersom man ibland stöter på engelska översättningar med tillhörande förkortning.
Totalt i valet ställer ett knappt tjugotal partier och koalitioner upp. Jag har uteslutet de som knappast har en chans att ta sig in i parlamentet.
GERB – Står för Medborgare för en europeisk utveckling av Bulgarien (Граждани за европейско развитие на България).
Det långa och något krystade namnet verkar ha tillkommit för att skapa just förkortningen Gerb som är det bulgariska ordet för sköld. Partiet bildades i december 2006 av Sofias borgmästare Bojko Borisov. Lagen förbjuder borgmästare att vara partiordförande (han/hon kan dock vara premiärminister eller president) varför Bojko Borisov brukar kalls den informelle partiledaren. Den formelle partiledaren heter Tsvetan Tsvetanov. Bojo Borisovs lite buttra men handlingskraftiga ledarstil har haft stor framgång. Han har i flera år arbetat på att lansera sig som ett modernare och handlingskraftigare ledare än socialisterna Sergej stanisjev.
Gerb ett högercentristiskt parti som utlovar tuffare tag mot brottslighet och korruption. Man vill ha ekonomisk stabilitet och ökad EU-integration. Man vill satsa på småföretagandet och pensionärerna. Överhuvudtaget vill man föra en politik som man uppfattar att högercentristiska partier i EU står för. Nyckelord för partiet är handlingskraft. Det är åtminstone den bilden man vill ge. Detta ligger också bakom deras slogan ”Да докажем, че България може – Låt oss visa att Bulgarien kan.
Huvudmotståndare för partiet är Socialistpartiet BSP. Enligt Gerb så står socialisterna för misslyckandena med reformerna inom rättsväsendet och ekonomin. Gerb anser att socliasterna inte är förmögna att agera mot korruptionen och den grå ekonomin eftersom BSP är den gamla nomenklaturans parti.
Gerb har också varit hårda mot DPS i valkampanjen liksom Ataka.
Partiet har varit det största partiet i alla opinionundersökningar sedan strax efter sitt bildande. Det kommer med all sannolikhet att bli störst i valet men knappast komma i närheten av en egen majoritet. Opinionsundersökningarna ger kring 25 – 30 %. Gerb har förmodligen mycket att vinna på ett högt valdeltagande eftersom den typiske Gerbröstaren är en man eller kvinna i yrkesverksam ålder med minst gymnasial utbildning och boende i en större stad. Man har alltså en stor potential.
BSP – Står för det Bulgariska socialistpartiet. Partiet är reformerade arvtagare till det tidigare kommunistpartiet BKP som enväldigt styrde i över fyrtio år i Bulgarien. BSP anser sig vara ett socialdemokratiskt parti i västeuropeisk anda. Man kan dock undra varför de valde att kalla sig socialister och inte socialdemokrater.
Partiet är det ledande partiet i den nu avgående regeringskoalitionen. Partiets ledare, Sergej Stanisjev, har som ung premiärminister (han är född 1966) försökt ge partiet en ungdomligare och vitalare framtoning. Valkampanjen har i huvudsak gått ut på att BSP står för trygghet och stabilitet. Tyngdpunkten har mer handlat om att förbättra ekonomin så att löner och pensioner kan höjas, än om korruptionsbekämpning. Typiskt nog är deras slogan Ние сме на ваша страна! - Vi är på er sida!- en slogan som inte lovar någonting. Man har engagerat många ungdomar att marknadsföra partiet för att få bort stämpeln att de är ett parti för nostalgiska pensionärer. Anmärkningsvärt är dock att BSP:s tevereklam under veckan fram till valet domineras av negativt kampanjande som går ut på att en röst på Gerb innebär en röst på Ivan Kostov från den Blå koalitionen. Jag uppfattar det som ett desperat grepp. Den typen av negativt valbudskap skulle ju lika gärna vara en uppmaning att rösta på Ataka.
Den politik BSP fört har varit mer pragmatisk än socialistisk. Den största framgången var Bulgariens inträde i EU 2007. Uteblivna substansiella förbättringar för gemene man har dock gjort att stödet för partiet sjunkit betänkligt under deras mandatperiod. Oförmågan att bekämpa korruptionen har också påverkat opinionen negativt. De är dock fortfarande Bulgariens andra parti i storlek efter Gerb. Opinionundersökningarna ger omkring 20 % för partiet.
Jag tror inte BSP skulle gynnas av ett högt valdeltagande. Likt de svenska socialdemokraterna har de ett förhållandevis svagt stöd i huvudstaden. Där dominerar Gerb och den Blå koalitionen.
BSP ställer i valet upp i koalitionen Koalitionen för Bulgarien (Коалиция за България). Övriga partier är små i förhållande till BSP, men en del udda partier ingår, bl.a. det Bulgariska kommunistpartiet och det patriotiska partiet Nova zora (Нова зора – Ny gryning).
DPS står för Rörelsen för rättigheter och friheter (Движението за права и свободи – ДПС). Det är ett parti som existerat sedan januari 1990 och representerar i huvudsak bulgarienturkarna. Partiet har styrts ända från starten av Ahmed Dogan. Partiet anser sig vara ett liberalt, centristiskt parti. Partiet är för en effektivare förvaltning och rättsväsende: skattelättnader för företagare, satsningar på infrastruktur m.m.. Programmet skiljer inte nämnvärt från övriga centristiska partier tycker jag. Noterbart är att valprogrammet inte pratar något om korruption, utan om effektivisering inom rättsväsendet. Officiellt för man ingen särskild politik riktad just för bulgarienturkarna. Valkampanjen karaktäriseras likt BSP:s av löften om trygghet och stabilitet.
Partiet har ingått i den styrande koalitionen tillsammans med BSP och NDSV sedan 2005.
Det är också det parti som väcker mest känslor i Bulgarien, dels eftersom många anser att partiet är baserat på etnisk grund vilket inte är tillåtet i Bulgarien, dels genom att det hävdas att det är Bulgariens rikaste parti vilket ska ha skapats genom tvivelaktiga affärer och förbindelser.
Men partiet måste också betecknas som Bulgariens mest framgångsrika parti även om det långifrån är störst. Tack vare sin stabila väljarkår har partiet alltid fått kring 10-12 % av rösterna och därmed vid flera tillfällen blivit vågmästarparti. Därför har partiet haft större inflytande än siffrorna ger sken av med flera tunga ministerposter. Ahmed Dogan har en för Bulgarien lite otypisk ledarroll eftersom han inte har någon ministerpost och inte heller deltar i debatten särskilt ofta. Det är dock obestridigt att han har en näst intill enväldig ledarroll i partiet. De senaste veckorna har han dock fört en aktiv personlig kampanj för DPS.
Partiet är Bulgariens tredje största och tippas få 13-15 % av rösterna. Eftersom partiets väljare nästan uteslutande är bulgarienturkar (knappt 10 % av befolkningen) så har partiet bara att förlora på ett högre valdeltagande. Potentialen finns möjligen hos den romska gruppen och anklagelserna är många om att DPS har köpt röster av just den gruppen.
NDSV står för Den nationella rörelsen stabilitet och prosperitet (Национално движение стабилност и възход НДСВ). Tidigare hette partiet Den nationella rörelsen Simeon den andre (med samma förkortning). Det är mest känt för att vara den tidigare tsaren Simeons parti. Partiledaren Simeon Sakskoburgotski (Simeon Sachsen-Coburg-Gotha) har under sin levnad varit så väl tsar (när han var liten 1943-46) och premiärminister (mellan 2001-2005).
Partiet har ingått i den styrande koalitionen tillsammans med BSP och DPS sedan 2005.
Partiet kallar sig liberalt och har en centerhögerprofil men har ingått i den av BSP dominerade regeringskoalitionen sedan 2005. I valet 2001 fick partiet över 42 % av rösterna och 2005 20 % men i det kommande valet är det inte säkert att det kommer att passera fyraprocentsspärren.
Anledningen till de sjunkande siffrorna är att NDSV inte lyckades leva upp till sina vallöften från 2001. Det finns också en besvikelse över att NDSV med tiden kom att visa upp alla de negativa sidor som övriga partier kritierats för: klientelism, korruption och oförmåga att reformera ekonomin och rättsväsendet.
Partiet har i valkampanjen i huvudsak fokuserat på sina stora personligheter än på själva valprogrammet. Partiet har valt att lyfta fram yngre, välutbildade kandidater under sloganen България има личности – Bulgarien har personligheter.
Partiet har inte stängt dörren vare sig till höger eller vänster varför det är svårt att säga hur partiet kommer att agera om det lyckas hålla sig kvar i parlamentet.
Ataka är ett nationalistiskt parti som fick mycket uppmärksamhet i det förra valet 2005 då de erövrade ett flertal parlamentsplatser. Ataka betyder just attack men det är oklart varifrån namnet kommer. Partiet leds av den förhållandevis karismatiske Volen Siderov.
Partiet har en nationalistisk agenda med slagorden Да си върнем българия - Låt oss återerövra Bulgarien. Valkampanjen har karaktäriserats mer av vad man är emot än vad man är för. Som huvudfiende har Ataka DPS mot vilka man för en oförsonlig kamp. Även övriga partier i regeringskoalitionen attackeras hårt vilket bland annat kan ses i här (man behöver inte förstå bulgariska för att förstå kopplingen BSP-kommunisterna, NDSV-nazisterna och DSP med den gamla härskaren Turkiet).
Partiet är öppet antiglobalistiskt och står för ett oberoende av omvärlden, en total neutralitet, även om man inte är för ett direkt utträde ur EU. Ekonomiskt ska landets ekonomi ta hänsyn till bulgariska intressen i förtsa hand och inte vara helt fri, dvs. en begränsning av marknadsekonomin som snarast placerar Ataka på den vänstra polistiska halvan. Partiet är för tuffa reformer inom rättsväsendet där i mitt tycke effektiviteten kommer före rättssäkerheten.
Partiet vill också lösa det ”romska problemet”, men säger inte hur.
Partiets tid i parlamentet har präglats av konflikter och skandaler. Ett flertal ledamöter har hoppat av från Ataka och blivit oberoende. Några andra har varit inblandade i rättsskandaler rörande misshandel eller sexuellt utnyttjande av minderårig.
Konflikterna har nog ytterst att göra med Volen Siderovs auktoritära ledarstil. Kanske har han därför för säkerhets skull satt hustrun Kapka att vara chefredaktör för partiets tidning samt lät styvsonen Dimitar Stojanov bli EU-deputat i Bryssel för Ataka.
Partiet förväntas inte nå större framgångar än i förra valet utan bedöms få kring 9-11 %. Detta är i sig anmärkningsvärt då partiet behåller sin position och inte likt andra missnöjespartier försvinner efter sitt genombrott. Den typiske Atakaväljaren är en lågutbildad mycket ung eller äldre man boende i en mindre stad. Partiet har antagligen lite att vinna på ett högre valdeltagande. Inget annat parti har sagt sig vilja samarbeta med Ataka, men partiet hoppas ändå på att ett dödläge ska uppstå så att övriga måste ta hänsyn till det.
Den blå koalitionen (Синята коалиция) är en koalition som domineras av högerpartierna Demokrater för ett starkt Bulgarien DSB och De demokratiska krafternas union SDS (Съюз на Демократичните Сили СДС). De är de mest tydliga högerpartierna i dagens Bulgarien vilket kan sägas att de står aningen till höger om mitten. Men högerprofilen ska nog inte överdrivas eftersom koalitionen även innehåller ett Socialdemokratiskt part och ett agrarparti av svensk centermodell. De är dock små men inte utan påverkan eftersom de leds av välkända personligheter.
På programmet står omfattande reformer inom ekonomi och rättsväsende. Högerprofilen kan möjligen skönjas i det att koalitionen inte är för en större stat för att lösa arbetslösheten. Åtminstone tolkar jag det så. Likt de andra partierna så är det svårt att förstå vad den Blåa koalitionens politik kommer att innebära då även de är för allt som är bra och inte socialistiskt. Framtoningen är i alla fall att koalitionen står för kunnande och vilja att förändra Bulgarien så att det blir en stat bland alla andra i ett dynamiskt EU. Profilen är antivänster och framför allt anti-BSP. Koalitionen har även varit hård mot DPS. De kommer inte heller att ställa upp i en regering där Ataka har inflytande.
Den blå koalitionen är den enda parti/koalition som ställer upp i valet som inte har kandidater som varit agenter/informatörer för den kommunistiska säkerhetstjänsten. Ett faktum som får betecknas som anmärkningsvärt i dagens Bulgarien.
Koalitionen är egentligen en slags fredsöverkommelse mellan DSB och SDS. DSB som leds av den tidigare premiärministern Ivan Kostov (1997-2001) är en utbrytarfraktion från SDS. SDS var ursprungligen det antikommunistiska alternativet som samlade alla ickesocialistiska krafter efter omvälvningarna 1989-1990.
Ivan Kostov tog över efter att socialisterna1996 fick gå efter att ha försatt landet i en svår kris med hyperinflation och bankkonkurser. Han lyckades med att återställa den makroekonomiska stabiliteten och få Bulgarien att bli ett kandidatland till EU och Nato. Däremot åstadkom hans regering inga substansiella förbättringar för gemene man samt anses att tappat kontrollen över den organiserade brottsligheten. De privatiseringen som skedde under partiets regeringstid är mycket ifrågasatta. Därför har den blå koalitionen ett trovärdighetsproblem när de talar om genomgripande reformer inom rättsväsendet.
Koalitionen starkaste fäste är Sofia och den typiske väljaren är bättre utbildad en man eller kvinna i en större stad. Koalitionen kan möjligen vinna på ett högre valdeltagande.
Lider är en ett parti som hör hemm på mittenhögerdelen i politiken. De säger sig vara ett parti för de arbetande och företagsamma människorna i Bulgarien. Deras kampanjande präglas av fart och fläkt fjärran från byråkratiska och tungrodda partier från förr. De uppehåller sig kring fyraprocentspärren. De är inte representerade i de avgående parlamentet.
Partiet vill likt RZS, Gerb och Den blå koalitionen vara ett parti som för tankarna västerut med yngre, välutbildade kandidater som inte har ett förflutet inom den gamla nomenklature. Partiet anses vara den i Bulgarien kände energimogulen Hristo Kovatjis parti.
RZS – Står för Ordning, lag och rättvisa (РЗС - Ред, законност и справедливост).
Detta är ett relativt nytt parti som bildades i slutet av 2005. Det kallar sig högercentristiskt och står för en stärkt centralmakt, tuffare tag mot brottsligheten, stärkandet av familjen, satsning på företagande och mindre byråkrati i jordbruket samt individens okränkbarhet. I viss mening är partiet ett klassiskt missnöjesparti eftersom de utmålar sig som ett parti som inte ska ta någon hänsyn till etablissemanget för att skapa ett Bulgarien där lag och ordning härskar. Fast man får inte dra liknelsen för långt; de har bl.a.en liberal touch när det gäller individens okränkbarhet samt vill underlätta för småföretagandet. De är för Bulgariens medlemskap i EU och Nato.
Partiet har blivit mycket omtalat på senare tid på grund av att dess partiledare, Jane Janev, under mycket buller och bång avslöjat ett antal korruptionsskandaler. Janev har haft en tuff och oförsonlig profil i valkampanjen men utan den ”militanta” framtoning som finns hos Atakas Volen Siderov.
Just kampen mot korruption är partiets huvudtema i valet. Fast nu under de senaste dagarna har fokus svängt mot hårda attacker mot DPS:s ledare Ahmed Dogan. Anklagelserna har gått ut på att DPS korrumperar politiken bl.a. genom att ge bulgarienturkar bosatta i Turkiet möjlighet att röst dels i sina tidigare hemkommuner, dels genom att ett oproportionerligt stort antal vallokaler ska öppnas i Turkiet. Detta kan enligt RZS innebära att många turkbulgarer kan rösta dubbelt.
RZC ingår i en valkoalition med bl.a VMRO (Den inre makedonska revolutionära organisationen) som trots namnet är ett bulgariskt nationalistiskt/patriotiskt parti och partiet SSD (Förenade fria demokraterna) samt ett par till. Partierna kampanjar dock var för sig.
Partiet sitter inte i parlamentet men har stor chans att knipa några platser eftersom de på senare tid stadigt har hamnat över fyraprocentspärren. I EU-parlamentsvalen fick de 4,7 % vilket var något för lite för att ge ett mandat. Målsättningen verkar vara att bli en del i en regeringskoalition med Gerb. RZS har också varit försiktiga med utspel mot den Blå koalitionen, förmodligen eftersom även de måste ingå i en regeringskoaltion med Gerb. Partiets slogan Спри корупцията – Stoppa korruptionen – har visat sig ha störst genomslagskraft. Det återstår att se hur långt det leder till.
Vilket parti som än vinner och vilken regeringskoalition som blir resultatet så är en sak säker. Krisen som allt mer drabbar Bulgarien kräver omedelbara åtgärder. För första gången på länge så känner även de som klarat sig bra i Bulgarien hotade. Om medelklassen (i bulgarisk bemärkelse) blir rejält missnöjd, kan makten ha all anledning att känna sig osäker. De var just de människorna som tvingade fram maktbyten 1990 och 1997.
Allting tyder på att Bulgarien efter valet kommer att ledas av en koalition med Gerb som dominerande parti.Även bookmakingfirmorna anser det som ger dåliga odds på att BSP överraskar och får sitta ännu en mandatperiod. Dock är risken lite större för ett dödläge där Gerb och villiga partners inte får majoritet, samtidigt som BSP inte kan samla ett alternativ. Hur det blir får vi se på söndag.
Totalt i valet ställer ett knappt tjugotal partier och koalitioner upp. Jag har uteslutet de som knappast har en chans att ta sig in i parlamentet.
GERB – Står för Medborgare för en europeisk utveckling av Bulgarien (Граждани за европейско развитие на България).
Det långa och något krystade namnet verkar ha tillkommit för att skapa just förkortningen Gerb som är det bulgariska ordet för sköld. Partiet bildades i december 2006 av Sofias borgmästare Bojko Borisov. Lagen förbjuder borgmästare att vara partiordförande (han/hon kan dock vara premiärminister eller president) varför Bojko Borisov brukar kalls den informelle partiledaren. Den formelle partiledaren heter Tsvetan Tsvetanov. Bojo Borisovs lite buttra men handlingskraftiga ledarstil har haft stor framgång. Han har i flera år arbetat på att lansera sig som ett modernare och handlingskraftigare ledare än socialisterna Sergej stanisjev.
Gerb ett högercentristiskt parti som utlovar tuffare tag mot brottslighet och korruption. Man vill ha ekonomisk stabilitet och ökad EU-integration. Man vill satsa på småföretagandet och pensionärerna. Överhuvudtaget vill man föra en politik som man uppfattar att högercentristiska partier i EU står för. Nyckelord för partiet är handlingskraft. Det är åtminstone den bilden man vill ge. Detta ligger också bakom deras slogan ”Да докажем, че България може – Låt oss visa att Bulgarien kan.
Huvudmotståndare för partiet är Socialistpartiet BSP. Enligt Gerb så står socialisterna för misslyckandena med reformerna inom rättsväsendet och ekonomin. Gerb anser att socliasterna inte är förmögna att agera mot korruptionen och den grå ekonomin eftersom BSP är den gamla nomenklaturans parti.
Gerb har också varit hårda mot DPS i valkampanjen liksom Ataka.
Partiet har varit det största partiet i alla opinionundersökningar sedan strax efter sitt bildande. Det kommer med all sannolikhet att bli störst i valet men knappast komma i närheten av en egen majoritet. Opinionsundersökningarna ger kring 25 – 30 %. Gerb har förmodligen mycket att vinna på ett högt valdeltagande eftersom den typiske Gerbröstaren är en man eller kvinna i yrkesverksam ålder med minst gymnasial utbildning och boende i en större stad. Man har alltså en stor potential.
BSP – Står för det Bulgariska socialistpartiet. Partiet är reformerade arvtagare till det tidigare kommunistpartiet BKP som enväldigt styrde i över fyrtio år i Bulgarien. BSP anser sig vara ett socialdemokratiskt parti i västeuropeisk anda. Man kan dock undra varför de valde att kalla sig socialister och inte socialdemokrater.
Partiet är det ledande partiet i den nu avgående regeringskoalitionen. Partiets ledare, Sergej Stanisjev, har som ung premiärminister (han är född 1966) försökt ge partiet en ungdomligare och vitalare framtoning. Valkampanjen har i huvudsak gått ut på att BSP står för trygghet och stabilitet. Tyngdpunkten har mer handlat om att förbättra ekonomin så att löner och pensioner kan höjas, än om korruptionsbekämpning. Typiskt nog är deras slogan Ние сме на ваша страна! - Vi är på er sida!- en slogan som inte lovar någonting. Man har engagerat många ungdomar att marknadsföra partiet för att få bort stämpeln att de är ett parti för nostalgiska pensionärer. Anmärkningsvärt är dock att BSP:s tevereklam under veckan fram till valet domineras av negativt kampanjande som går ut på att en röst på Gerb innebär en röst på Ivan Kostov från den Blå koalitionen. Jag uppfattar det som ett desperat grepp. Den typen av negativt valbudskap skulle ju lika gärna vara en uppmaning att rösta på Ataka.
Den politik BSP fört har varit mer pragmatisk än socialistisk. Den största framgången var Bulgariens inträde i EU 2007. Uteblivna substansiella förbättringar för gemene man har dock gjort att stödet för partiet sjunkit betänkligt under deras mandatperiod. Oförmågan att bekämpa korruptionen har också påverkat opinionen negativt. De är dock fortfarande Bulgariens andra parti i storlek efter Gerb. Opinionundersökningarna ger omkring 20 % för partiet.
Jag tror inte BSP skulle gynnas av ett högt valdeltagande. Likt de svenska socialdemokraterna har de ett förhållandevis svagt stöd i huvudstaden. Där dominerar Gerb och den Blå koalitionen.
BSP ställer i valet upp i koalitionen Koalitionen för Bulgarien (Коалиция за България). Övriga partier är små i förhållande till BSP, men en del udda partier ingår, bl.a. det Bulgariska kommunistpartiet och det patriotiska partiet Nova zora (Нова зора – Ny gryning).
DPS står för Rörelsen för rättigheter och friheter (Движението за права и свободи – ДПС). Det är ett parti som existerat sedan januari 1990 och representerar i huvudsak bulgarienturkarna. Partiet har styrts ända från starten av Ahmed Dogan. Partiet anser sig vara ett liberalt, centristiskt parti. Partiet är för en effektivare förvaltning och rättsväsende: skattelättnader för företagare, satsningar på infrastruktur m.m.. Programmet skiljer inte nämnvärt från övriga centristiska partier tycker jag. Noterbart är att valprogrammet inte pratar något om korruption, utan om effektivisering inom rättsväsendet. Officiellt för man ingen särskild politik riktad just för bulgarienturkarna. Valkampanjen karaktäriseras likt BSP:s av löften om trygghet och stabilitet.
Partiet har ingått i den styrande koalitionen tillsammans med BSP och NDSV sedan 2005.
Det är också det parti som väcker mest känslor i Bulgarien, dels eftersom många anser att partiet är baserat på etnisk grund vilket inte är tillåtet i Bulgarien, dels genom att det hävdas att det är Bulgariens rikaste parti vilket ska ha skapats genom tvivelaktiga affärer och förbindelser.
Men partiet måste också betecknas som Bulgariens mest framgångsrika parti även om det långifrån är störst. Tack vare sin stabila väljarkår har partiet alltid fått kring 10-12 % av rösterna och därmed vid flera tillfällen blivit vågmästarparti. Därför har partiet haft större inflytande än siffrorna ger sken av med flera tunga ministerposter. Ahmed Dogan har en för Bulgarien lite otypisk ledarroll eftersom han inte har någon ministerpost och inte heller deltar i debatten särskilt ofta. Det är dock obestridigt att han har en näst intill enväldig ledarroll i partiet. De senaste veckorna har han dock fört en aktiv personlig kampanj för DPS.
Partiet är Bulgariens tredje största och tippas få 13-15 % av rösterna. Eftersom partiets väljare nästan uteslutande är bulgarienturkar (knappt 10 % av befolkningen) så har partiet bara att förlora på ett högre valdeltagande. Potentialen finns möjligen hos den romska gruppen och anklagelserna är många om att DPS har köpt röster av just den gruppen.
NDSV står för Den nationella rörelsen stabilitet och prosperitet (Национално движение стабилност и възход НДСВ). Tidigare hette partiet Den nationella rörelsen Simeon den andre (med samma förkortning). Det är mest känt för att vara den tidigare tsaren Simeons parti. Partiledaren Simeon Sakskoburgotski (Simeon Sachsen-Coburg-Gotha) har under sin levnad varit så väl tsar (när han var liten 1943-46) och premiärminister (mellan 2001-2005).
Partiet har ingått i den styrande koalitionen tillsammans med BSP och DPS sedan 2005.
Partiet kallar sig liberalt och har en centerhögerprofil men har ingått i den av BSP dominerade regeringskoalitionen sedan 2005. I valet 2001 fick partiet över 42 % av rösterna och 2005 20 % men i det kommande valet är det inte säkert att det kommer att passera fyraprocentsspärren.
Anledningen till de sjunkande siffrorna är att NDSV inte lyckades leva upp till sina vallöften från 2001. Det finns också en besvikelse över att NDSV med tiden kom att visa upp alla de negativa sidor som övriga partier kritierats för: klientelism, korruption och oförmåga att reformera ekonomin och rättsväsendet.
Partiet har i valkampanjen i huvudsak fokuserat på sina stora personligheter än på själva valprogrammet. Partiet har valt att lyfta fram yngre, välutbildade kandidater under sloganen България има личности – Bulgarien har personligheter.
Partiet har inte stängt dörren vare sig till höger eller vänster varför det är svårt att säga hur partiet kommer att agera om det lyckas hålla sig kvar i parlamentet.
Ataka är ett nationalistiskt parti som fick mycket uppmärksamhet i det förra valet 2005 då de erövrade ett flertal parlamentsplatser. Ataka betyder just attack men det är oklart varifrån namnet kommer. Partiet leds av den förhållandevis karismatiske Volen Siderov.
Partiet har en nationalistisk agenda med slagorden Да си върнем българия - Låt oss återerövra Bulgarien. Valkampanjen har karaktäriserats mer av vad man är emot än vad man är för. Som huvudfiende har Ataka DPS mot vilka man för en oförsonlig kamp. Även övriga partier i regeringskoalitionen attackeras hårt vilket bland annat kan ses i här (man behöver inte förstå bulgariska för att förstå kopplingen BSP-kommunisterna, NDSV-nazisterna och DSP med den gamla härskaren Turkiet).
Partiet är öppet antiglobalistiskt och står för ett oberoende av omvärlden, en total neutralitet, även om man inte är för ett direkt utträde ur EU. Ekonomiskt ska landets ekonomi ta hänsyn till bulgariska intressen i förtsa hand och inte vara helt fri, dvs. en begränsning av marknadsekonomin som snarast placerar Ataka på den vänstra polistiska halvan. Partiet är för tuffa reformer inom rättsväsendet där i mitt tycke effektiviteten kommer före rättssäkerheten.
Partiet vill också lösa det ”romska problemet”, men säger inte hur.
Partiets tid i parlamentet har präglats av konflikter och skandaler. Ett flertal ledamöter har hoppat av från Ataka och blivit oberoende. Några andra har varit inblandade i rättsskandaler rörande misshandel eller sexuellt utnyttjande av minderårig.
Konflikterna har nog ytterst att göra med Volen Siderovs auktoritära ledarstil. Kanske har han därför för säkerhets skull satt hustrun Kapka att vara chefredaktör för partiets tidning samt lät styvsonen Dimitar Stojanov bli EU-deputat i Bryssel för Ataka.
Partiet förväntas inte nå större framgångar än i förra valet utan bedöms få kring 9-11 %. Detta är i sig anmärkningsvärt då partiet behåller sin position och inte likt andra missnöjespartier försvinner efter sitt genombrott. Den typiske Atakaväljaren är en lågutbildad mycket ung eller äldre man boende i en mindre stad. Partiet har antagligen lite att vinna på ett högre valdeltagande. Inget annat parti har sagt sig vilja samarbeta med Ataka, men partiet hoppas ändå på att ett dödläge ska uppstå så att övriga måste ta hänsyn till det.
Den blå koalitionen (Синята коалиция) är en koalition som domineras av högerpartierna Demokrater för ett starkt Bulgarien DSB och De demokratiska krafternas union SDS (Съюз на Демократичните Сили СДС). De är de mest tydliga högerpartierna i dagens Bulgarien vilket kan sägas att de står aningen till höger om mitten. Men högerprofilen ska nog inte överdrivas eftersom koalitionen även innehåller ett Socialdemokratiskt part och ett agrarparti av svensk centermodell. De är dock små men inte utan påverkan eftersom de leds av välkända personligheter.
På programmet står omfattande reformer inom ekonomi och rättsväsende. Högerprofilen kan möjligen skönjas i det att koalitionen inte är för en större stat för att lösa arbetslösheten. Åtminstone tolkar jag det så. Likt de andra partierna så är det svårt att förstå vad den Blåa koalitionens politik kommer att innebära då även de är för allt som är bra och inte socialistiskt. Framtoningen är i alla fall att koalitionen står för kunnande och vilja att förändra Bulgarien så att det blir en stat bland alla andra i ett dynamiskt EU. Profilen är antivänster och framför allt anti-BSP. Koalitionen har även varit hård mot DPS. De kommer inte heller att ställa upp i en regering där Ataka har inflytande.
Den blå koalitionen är den enda parti/koalition som ställer upp i valet som inte har kandidater som varit agenter/informatörer för den kommunistiska säkerhetstjänsten. Ett faktum som får betecknas som anmärkningsvärt i dagens Bulgarien.
Koalitionen är egentligen en slags fredsöverkommelse mellan DSB och SDS. DSB som leds av den tidigare premiärministern Ivan Kostov (1997-2001) är en utbrytarfraktion från SDS. SDS var ursprungligen det antikommunistiska alternativet som samlade alla ickesocialistiska krafter efter omvälvningarna 1989-1990.
Ivan Kostov tog över efter att socialisterna1996 fick gå efter att ha försatt landet i en svår kris med hyperinflation och bankkonkurser. Han lyckades med att återställa den makroekonomiska stabiliteten och få Bulgarien att bli ett kandidatland till EU och Nato. Däremot åstadkom hans regering inga substansiella förbättringar för gemene man samt anses att tappat kontrollen över den organiserade brottsligheten. De privatiseringen som skedde under partiets regeringstid är mycket ifrågasatta. Därför har den blå koalitionen ett trovärdighetsproblem när de talar om genomgripande reformer inom rättsväsendet.
Koalitionen starkaste fäste är Sofia och den typiske väljaren är bättre utbildad en man eller kvinna i en större stad. Koalitionen kan möjligen vinna på ett högre valdeltagande.
Lider är en ett parti som hör hemm på mittenhögerdelen i politiken. De säger sig vara ett parti för de arbetande och företagsamma människorna i Bulgarien. Deras kampanjande präglas av fart och fläkt fjärran från byråkratiska och tungrodda partier från förr. De uppehåller sig kring fyraprocentspärren. De är inte representerade i de avgående parlamentet.
Partiet vill likt RZS, Gerb och Den blå koalitionen vara ett parti som för tankarna västerut med yngre, välutbildade kandidater som inte har ett förflutet inom den gamla nomenklature. Partiet anses vara den i Bulgarien kände energimogulen Hristo Kovatjis parti.
RZS – Står för Ordning, lag och rättvisa (РЗС - Ред, законност и справедливост).
Detta är ett relativt nytt parti som bildades i slutet av 2005. Det kallar sig högercentristiskt och står för en stärkt centralmakt, tuffare tag mot brottsligheten, stärkandet av familjen, satsning på företagande och mindre byråkrati i jordbruket samt individens okränkbarhet. I viss mening är partiet ett klassiskt missnöjesparti eftersom de utmålar sig som ett parti som inte ska ta någon hänsyn till etablissemanget för att skapa ett Bulgarien där lag och ordning härskar. Fast man får inte dra liknelsen för långt; de har bl.a.en liberal touch när det gäller individens okränkbarhet samt vill underlätta för småföretagandet. De är för Bulgariens medlemskap i EU och Nato.
Partiet har blivit mycket omtalat på senare tid på grund av att dess partiledare, Jane Janev, under mycket buller och bång avslöjat ett antal korruptionsskandaler. Janev har haft en tuff och oförsonlig profil i valkampanjen men utan den ”militanta” framtoning som finns hos Atakas Volen Siderov.
Just kampen mot korruption är partiets huvudtema i valet. Fast nu under de senaste dagarna har fokus svängt mot hårda attacker mot DPS:s ledare Ahmed Dogan. Anklagelserna har gått ut på att DPS korrumperar politiken bl.a. genom att ge bulgarienturkar bosatta i Turkiet möjlighet att röst dels i sina tidigare hemkommuner, dels genom att ett oproportionerligt stort antal vallokaler ska öppnas i Turkiet. Detta kan enligt RZS innebära att många turkbulgarer kan rösta dubbelt.
RZC ingår i en valkoalition med bl.a VMRO (Den inre makedonska revolutionära organisationen) som trots namnet är ett bulgariskt nationalistiskt/patriotiskt parti och partiet SSD (Förenade fria demokraterna) samt ett par till. Partierna kampanjar dock var för sig.
Partiet sitter inte i parlamentet men har stor chans att knipa några platser eftersom de på senare tid stadigt har hamnat över fyraprocentspärren. I EU-parlamentsvalen fick de 4,7 % vilket var något för lite för att ge ett mandat. Målsättningen verkar vara att bli en del i en regeringskoalition med Gerb. RZS har också varit försiktiga med utspel mot den Blå koalitionen, förmodligen eftersom även de måste ingå i en regeringskoaltion med Gerb. Partiets slogan Спри корупцията – Stoppa korruptionen – har visat sig ha störst genomslagskraft. Det återstår att se hur långt det leder till.
Vilket parti som än vinner och vilken regeringskoalition som blir resultatet så är en sak säker. Krisen som allt mer drabbar Bulgarien kräver omedelbara åtgärder. För första gången på länge så känner även de som klarat sig bra i Bulgarien hotade. Om medelklassen (i bulgarisk bemärkelse) blir rejält missnöjd, kan makten ha all anledning att känna sig osäker. De var just de människorna som tvingade fram maktbyten 1990 och 1997.
Allting tyder på att Bulgarien efter valet kommer att ledas av en koalition med Gerb som dominerande parti.Även bookmakingfirmorna anser det som ger dåliga odds på att BSP överraskar och får sitta ännu en mandatperiod. Dock är risken lite större för ett dödläge där Gerb och villiga partners inte får majoritet, samtidigt som BSP inte kan samla ett alternativ. Hur det blir får vi se på söndag.
tisdag 30 juni 2009
Röstköpandet
Jag fick frågan i en kommentar om röstköpande är ett stort problem. Det enkla svaret är att det är ett stort problem. Däremot hur stort det är är svårt att svara på. Det ligger naturligtvis i sakens natur att en illegal verksamhet är svår att kartlägga. Den bulgariska varianten av Transparency International kom nyligen med en rapport som behandlar valet till EU-parlamentet den 7 juni i år (rapporten finns tyvärr bara på bulgariska). De konstaterar att korruption är ett stort problem i valrörelsen och vid själva valet.
Korruptionen tar sig mest uttryck i att personer antingen mutas eller pressas att rösta på en specifik kandidat eller parti. Organisationen har gjort ett försök att uppskatta hur omfattande detta och kom fram till att mer än 400 000 röster var så kallade ”kontrollerade röster”. Detta utgör ungefär 5 % av det totala antalet röster. Eftersom valdeltagandet låg på 39 % så var mer än var tionde avgiven röst en köpt eller påtvingad röst. Man kan anta att samma förhållanden kommer att råda även i parlamentsvalen den 5 juli.
Även ett litet antal röster kan ha stor betydelse, i synnerhet i de valkretsar där man har majoritetsval. Ett flertal partier uppehåller sig dessutom kring fyraprocentsspärren i opinionsundersökningarna. Huruvida dessa partier tar sig in i parlamentet har mycket stor betydelse för hur mandatfördelningen ska bli. Om dessa partier inte tar sig in så vinner de stora partierna så att säga deras röster. Om de tar sig in så kan de i kraft av vågmästarparti skaffa sig stora politiska fördelar. Dessutom så är det viktiga för många kandidater att komma in i parlamentet, inte att ingå i regeringen. Som parlamentsledamot kommer du att ha inflytande över många ekonomiska beslutsprocesser i t.ex. olika utskott eller på annat sätt.
Dagens Standart ägnar faktiskt en helsida åt fenomenet och en del intressanta saker framkommer. Eftersom utgången av valet är osäkrare än någonsin så har priset på rösterna gått upp ordentligt. I synnerhet gäller det i valkretsar där det väger jämnt mellan kandidaterna. I t.ex. Burgas och Blagoevgrad är priset uppe i 150 leva (ca 800 kr), i Varna en hundring jämt (550 kr) medan i övriga landet så räknar man med omkring en femtiolapp (300 kr).
Nytt för denna gång är att flera röstköpare kommer att dela upp betalningen så att en del betalas innan valet och återstående efter valet. Tydligen kan köparna kontrollera om vederbörande röstat rätt. Anledningen är att i förra valet så var det flera romska ledare som sålde samma röster till flera köpare. Detta vill man nu undvika. Fast som röstsäljare får man också se upp. Det har förekommit att man fått betalt i falska pengar.
Det förekommer andra sätt att få väljare att rösta rätt. Det rapporteras t.ex. att okända personer betalat alla vattenräkningar för 300 romska hushåll i Pazardzjik. Dessa personer har tydligen lovat att betala elräkningarna också. Detta påminner om sättet som ledamöter från BSP såg till att vattenräkninarna betalades i stadsdelen Filipovtsi i Sofia för två veckor sedan. I Filipovtsi bor i huvudsak romer och fram till nu så har inte en enda vattenräkning betalats sedan 1959.
Så varför fortsätter detta? Det uppenbara svaret är att det är en investering som lönar sig. Röstköpande kandidater har mycket att vinna och pengar är inte ett problem. Dessutom är det svårstoppat eftersom röstköpandet är organiserat med mellanhänder. Det är inte heller politikerna själva som delar ut pengarna, utan personer utan direkt koppling till dem. Mycket av pengarna som cirkulera förekommer i en grå ekonomi där det är svårt att bevisa att de ens existerar. Så det är inte konstigt att det är svårt att få en fällande dom i ett mål om röstköp. Mycket riktigt så har också få anmälningar lett till åtal.
En annan anledning är att den politiska viljan saknas. Om man verkligen ville så skulle polis, säkerhetstjänst och skattemyndigheter förmodligen kunna sätta åt röstsäljarna. Men i ett Bulgarien fullt av politiska och ekonomiska beroendeförhållanden att ta hänsyn till så består åtgärderna mest av symbolhandlingar.
Jag fick också frågan om det mest är romer som ägnar sig åt röstsäljande. Som texten ovan skvallar om så är det så. Att upp till en tredjedel av romerna är villiga att sälja sin röst har framkommit i flera undersökningar, inte bara den undersökning som Kalle Kniivilä referar till i Trud. Anledningarna är förstås flera. Dels så lever många romer utanför samhället och känner att de inte har något intresse eller ansvar för vad som sker i den bulgariska politiken. Då kan man lika gärna ta betalt för en tjänst man annars inte ens skulle ha utfört. En annan viktig anledning är att romernas informella organisering i släkter och klaner gör att romska ledare har väldigt stort inflytande i många romers varande och görande. Det gör att röstköparna bara behöver förhandla med dessa ledare och inte direkt med väljarna. Det gör att det är enkelt att organisera hela kvarter att rösta på ett visst sätt samtidigt som spåret bakåt till vem som egentligen betalar blir otydligt. Naturlivgtvis spelar även fattigdom en stor roll, men man måste ha i åtanke de andra omständigheterna eftersom många fattiga bulgarer och bulgarienturkar inte säljer sina röster i någon större omfattning.
Som undersökningen i Trud visar så kan ändå några procent av bulgarienturkarna tänka sig att sälja sina röster. Jag kan tänka mig några förklaringar till det. En förklaring är förstås att en hel del bulgarienturkar är fattiga jordbrukare och ägnar sig mer åt överlevnad än åt politik. Då är alla inkomster välkomna. En annan förklaring är att det för partiet DPS:s starka ställnings skull är viktigt att att alla bulgarienturkar röstar. DPS företräder ju bulgarienturkarna och få bulgarer kan tänka sig att rösta på detta parti. DPS har en mycket stark ställning i de områden som domineras av burgarienturkarna. I dessa områden råder, i brist på bättre benämning, en kvardröjande feodal mentalitet gentemot DPS. Där används bland annat röstköp för att få maximal utdelning i dessa områden.
Av de etniska bulgarer som är röstsäljare så har det i de fall jag känner till oftast handlat om pensionärer, då i synnerhet om ensamstående fattigpensionärer. Det har dels handlat om pengar, men inte sällan även om läkemedel som delats ut.
Avslutningsvis så vill jag säga att alla dessa röstsäljare har någonting gemensamt. De är alla obildade och fattiga. De uppfattar sig ofta som förlorare i övergången till en modern marknadsekonomi. Man förstår att då behövs inte bara en hård hand från polisen för att stoppa röstköpandet, utan också en ekonomi som bättre kommer alla till godo. Så sker inte nu då personer utan pengar och kontakter blir stående med tom skål när den nya tidens möjligheter fördelas. Det är kanske för sent att göra någonting åt bristen på skolning hos dessa, men ett bättre skolväsendet skulle i alla fall göra någonting åt ”nyrekryteringen” av röstsäljare. Bäst vore förstås om korruptionen i Bulgariens politiska och ekonmiska liv kunde utrotas, men för det krävs en mental omorientering som nog är omöjlig.
Korruptionen tar sig mest uttryck i att personer antingen mutas eller pressas att rösta på en specifik kandidat eller parti. Organisationen har gjort ett försök att uppskatta hur omfattande detta och kom fram till att mer än 400 000 röster var så kallade ”kontrollerade röster”. Detta utgör ungefär 5 % av det totala antalet röster. Eftersom valdeltagandet låg på 39 % så var mer än var tionde avgiven röst en köpt eller påtvingad röst. Man kan anta att samma förhållanden kommer att råda även i parlamentsvalen den 5 juli.
Även ett litet antal röster kan ha stor betydelse, i synnerhet i de valkretsar där man har majoritetsval. Ett flertal partier uppehåller sig dessutom kring fyraprocentsspärren i opinionsundersökningarna. Huruvida dessa partier tar sig in i parlamentet har mycket stor betydelse för hur mandatfördelningen ska bli. Om dessa partier inte tar sig in så vinner de stora partierna så att säga deras röster. Om de tar sig in så kan de i kraft av vågmästarparti skaffa sig stora politiska fördelar. Dessutom så är det viktiga för många kandidater att komma in i parlamentet, inte att ingå i regeringen. Som parlamentsledamot kommer du att ha inflytande över många ekonomiska beslutsprocesser i t.ex. olika utskott eller på annat sätt.
Dagens Standart ägnar faktiskt en helsida åt fenomenet och en del intressanta saker framkommer. Eftersom utgången av valet är osäkrare än någonsin så har priset på rösterna gått upp ordentligt. I synnerhet gäller det i valkretsar där det väger jämnt mellan kandidaterna. I t.ex. Burgas och Blagoevgrad är priset uppe i 150 leva (ca 800 kr), i Varna en hundring jämt (550 kr) medan i övriga landet så räknar man med omkring en femtiolapp (300 kr).
Nytt för denna gång är att flera röstköpare kommer att dela upp betalningen så att en del betalas innan valet och återstående efter valet. Tydligen kan köparna kontrollera om vederbörande röstat rätt. Anledningen är att i förra valet så var det flera romska ledare som sålde samma röster till flera köpare. Detta vill man nu undvika. Fast som röstsäljare får man också se upp. Det har förekommit att man fått betalt i falska pengar.
Det förekommer andra sätt att få väljare att rösta rätt. Det rapporteras t.ex. att okända personer betalat alla vattenräkningar för 300 romska hushåll i Pazardzjik. Dessa personer har tydligen lovat att betala elräkningarna också. Detta påminner om sättet som ledamöter från BSP såg till att vattenräkninarna betalades i stadsdelen Filipovtsi i Sofia för två veckor sedan. I Filipovtsi bor i huvudsak romer och fram till nu så har inte en enda vattenräkning betalats sedan 1959.
Så varför fortsätter detta? Det uppenbara svaret är att det är en investering som lönar sig. Röstköpande kandidater har mycket att vinna och pengar är inte ett problem. Dessutom är det svårstoppat eftersom röstköpandet är organiserat med mellanhänder. Det är inte heller politikerna själva som delar ut pengarna, utan personer utan direkt koppling till dem. Mycket av pengarna som cirkulera förekommer i en grå ekonomi där det är svårt att bevisa att de ens existerar. Så det är inte konstigt att det är svårt att få en fällande dom i ett mål om röstköp. Mycket riktigt så har också få anmälningar lett till åtal.
En annan anledning är att den politiska viljan saknas. Om man verkligen ville så skulle polis, säkerhetstjänst och skattemyndigheter förmodligen kunna sätta åt röstsäljarna. Men i ett Bulgarien fullt av politiska och ekonomiska beroendeförhållanden att ta hänsyn till så består åtgärderna mest av symbolhandlingar.
Jag fick också frågan om det mest är romer som ägnar sig åt röstsäljande. Som texten ovan skvallar om så är det så. Att upp till en tredjedel av romerna är villiga att sälja sin röst har framkommit i flera undersökningar, inte bara den undersökning som Kalle Kniivilä referar till i Trud. Anledningarna är förstås flera. Dels så lever många romer utanför samhället och känner att de inte har något intresse eller ansvar för vad som sker i den bulgariska politiken. Då kan man lika gärna ta betalt för en tjänst man annars inte ens skulle ha utfört. En annan viktig anledning är att romernas informella organisering i släkter och klaner gör att romska ledare har väldigt stort inflytande i många romers varande och görande. Det gör att röstköparna bara behöver förhandla med dessa ledare och inte direkt med väljarna. Det gör att det är enkelt att organisera hela kvarter att rösta på ett visst sätt samtidigt som spåret bakåt till vem som egentligen betalar blir otydligt. Naturlivgtvis spelar även fattigdom en stor roll, men man måste ha i åtanke de andra omständigheterna eftersom många fattiga bulgarer och bulgarienturkar inte säljer sina röster i någon större omfattning.
Som undersökningen i Trud visar så kan ändå några procent av bulgarienturkarna tänka sig att sälja sina röster. Jag kan tänka mig några förklaringar till det. En förklaring är förstås att en hel del bulgarienturkar är fattiga jordbrukare och ägnar sig mer åt överlevnad än åt politik. Då är alla inkomster välkomna. En annan förklaring är att det för partiet DPS:s starka ställnings skull är viktigt att att alla bulgarienturkar röstar. DPS företräder ju bulgarienturkarna och få bulgarer kan tänka sig att rösta på detta parti. DPS har en mycket stark ställning i de områden som domineras av burgarienturkarna. I dessa områden råder, i brist på bättre benämning, en kvardröjande feodal mentalitet gentemot DPS. Där används bland annat röstköp för att få maximal utdelning i dessa områden.
Av de etniska bulgarer som är röstsäljare så har det i de fall jag känner till oftast handlat om pensionärer, då i synnerhet om ensamstående fattigpensionärer. Det har dels handlat om pengar, men inte sällan även om läkemedel som delats ut.
Avslutningsvis så vill jag säga att alla dessa röstsäljare har någonting gemensamt. De är alla obildade och fattiga. De uppfattar sig ofta som förlorare i övergången till en modern marknadsekonomi. Man förstår att då behövs inte bara en hård hand från polisen för att stoppa röstköpandet, utan också en ekonomi som bättre kommer alla till godo. Så sker inte nu då personer utan pengar och kontakter blir stående med tom skål när den nya tidens möjligheter fördelas. Det är kanske för sent att göra någonting åt bristen på skolning hos dessa, men ett bättre skolväsendet skulle i alla fall göra någonting åt ”nyrekryteringen” av röstsäljare. Bäst vore förstås om korruptionen i Bulgariens politiska och ekonmiska liv kunde utrotas, men för det krävs en mental omorientering som nog är omöjlig.
lördag 27 juni 2009
Bröderna Galevi igen
Reaktionerna har varit många på nyheten att de så kallade Galevibröderna släppts ur häkte på grund av att de har immunitet som kandidater i parlamentsvalet. Ropen har varit många på en ändring av lagen måste ske så att liknande sutuationer inte ska kunna uppstå. Fast liknande fall finns redan och någon lagändring är inte möjlig då parlamentet redan upplösts inför valen.
Fast likt den del andra kommentatoter som Deutsche Welles Jasen Bojadzjiev så har jag åsikten att ilskan över fenomenet riktas åt fel håll. Problemet ligger egentligen inte i själva vallagarna, utan hur lagar och rättsväsen brukas och missbrukas i Bulgarien. Att personer under åtal kan få immunitet är egentligen ett mindre problem jämfört med hur lagar och domstolsväsen för övrigt har använts för politiska syften.
Fenomenet med röstköp har funnits ända sedan de första fria valen såg dagens ljus i början på nittiotalet. Frågan är om det nu inte är mer omfattande än någonsin. Organisationen Öppenhet utan gränser har rapporterade att i EU-valet nyligen så uppskattar de att nästan en halv miljon av rösterna var resultat av röstköp eller på annat sätt utnyttjande av människor i utsatt läge för att rösta på ett bestämt parti.
Ilskan borde vändas mot faktumet att en domstolsprocess kan pågå i åratal utan att ett avgörande kommer. Dessa förmodade kriminella som nu får immunitet borde väl snarare dömas till fängelse om de nu är kriminella istället för att föra en tillvaro år efter år som åtalade men icke dömda. Fast det är klart en dom behöver inte vara ett problem för den som är kriminell. Man kan nämligen också fråga sig hur det kan komma sig att personer som döms på solid bevisföring i Frankrike, släpps som oskyldiga i Bulgarien.
Problemet är helt enkelt att många i Bulgarien har ständig immunitet gentemot rättvisan. Nu oroas det politiska etablissemanget över den negativa PR som den så kallade ”Galevizatsijan” kan orsaka och hoppas att väljarna ska ta sitt förnuft till fånga och rösta bort brottslingar från politiken. Däremot har samma elit inte oroats i många år över att personer som bröderna Galevi fått verka inte bara som kriminella, utan också som ”upphovsmän” bakom lokala politiker som sedan bevakar brödernas intressen.
För några år sedan vågade folk i kommunen Dupnitsa fortfarande ge offentlighet för sin oro över hur bröderna Galevi korrumperade kommunen med sin kriminella verksamhet. Detta föranledde inrikesministern att personligen åka dit för att kontrollera i hela 30 minuter om detta stämde. Naturligtvis var hans slutsats att det nog inte förekom någon organiserad kriminalitet där.
Det visade sig senare att denne minister till och med haft ett möte på tu man hand med bröderna för att diskutera politiska angelägenheter. En anna person, en parlamentsledamot, som nu är nummer ett på Socialistpartiet BSP:s lista i regionen, deltog tidigare i firandet av ettårsdagen av borgmästaren i Dupnitsas tillträde till posten. Denna borgmästare är helt och hållet bröderna Galevis man, vilket inte är någon hemlighet. Han var ju en av personerna i välkomstkommittén när Galevibröderna släpptes ur häktet nyligen.
Så, jag kan bara hålla med Jasen Bojadzjiev närhan säger att
”I slutändan så är inte problemet huruvida staten lyckas eller misslyckats med att bevisa och döma bröderna och liknande grupperingar som riktat in sig på en politisk karriär. Problemet är att de är skapade av staten. I en stat som dagens Bulgarien så skulle en plats i parlamentet för bröderna Galevi faktiskt passa dem alldeles förträffligt."
Fast likt den del andra kommentatoter som Deutsche Welles Jasen Bojadzjiev så har jag åsikten att ilskan över fenomenet riktas åt fel håll. Problemet ligger egentligen inte i själva vallagarna, utan hur lagar och rättsväsen brukas och missbrukas i Bulgarien. Att personer under åtal kan få immunitet är egentligen ett mindre problem jämfört med hur lagar och domstolsväsen för övrigt har använts för politiska syften.
Fenomenet med röstköp har funnits ända sedan de första fria valen såg dagens ljus i början på nittiotalet. Frågan är om det nu inte är mer omfattande än någonsin. Organisationen Öppenhet utan gränser har rapporterade att i EU-valet nyligen så uppskattar de att nästan en halv miljon av rösterna var resultat av röstköp eller på annat sätt utnyttjande av människor i utsatt läge för att rösta på ett bestämt parti.
Ilskan borde vändas mot faktumet att en domstolsprocess kan pågå i åratal utan att ett avgörande kommer. Dessa förmodade kriminella som nu får immunitet borde väl snarare dömas till fängelse om de nu är kriminella istället för att föra en tillvaro år efter år som åtalade men icke dömda. Fast det är klart en dom behöver inte vara ett problem för den som är kriminell. Man kan nämligen också fråga sig hur det kan komma sig att personer som döms på solid bevisföring i Frankrike, släpps som oskyldiga i Bulgarien.
Problemet är helt enkelt att många i Bulgarien har ständig immunitet gentemot rättvisan. Nu oroas det politiska etablissemanget över den negativa PR som den så kallade ”Galevizatsijan” kan orsaka och hoppas att väljarna ska ta sitt förnuft till fånga och rösta bort brottslingar från politiken. Däremot har samma elit inte oroats i många år över att personer som bröderna Galevi fått verka inte bara som kriminella, utan också som ”upphovsmän” bakom lokala politiker som sedan bevakar brödernas intressen.
För några år sedan vågade folk i kommunen Dupnitsa fortfarande ge offentlighet för sin oro över hur bröderna Galevi korrumperade kommunen med sin kriminella verksamhet. Detta föranledde inrikesministern att personligen åka dit för att kontrollera i hela 30 minuter om detta stämde. Naturligtvis var hans slutsats att det nog inte förekom någon organiserad kriminalitet där.
Det visade sig senare att denne minister till och med haft ett möte på tu man hand med bröderna för att diskutera politiska angelägenheter. En anna person, en parlamentsledamot, som nu är nummer ett på Socialistpartiet BSP:s lista i regionen, deltog tidigare i firandet av ettårsdagen av borgmästaren i Dupnitsas tillträde till posten. Denna borgmästare är helt och hållet bröderna Galevis man, vilket inte är någon hemlighet. Han var ju en av personerna i välkomstkommittén när Galevibröderna släpptes ur häktet nyligen.
Så, jag kan bara hålla med Jasen Bojadzjiev närhan säger att
”I slutändan så är inte problemet huruvida staten lyckas eller misslyckats med att bevisa och döma bröderna och liknande grupperingar som riktat in sig på en politisk karriär. Problemet är att de är skapade av staten. I en stat som dagens Bulgarien så skulle en plats i parlamentet för bröderna Galevi faktiskt passa dem alldeles förträffligt."
onsdag 24 juni 2009
600 svalor gör nog en sommar
I min rapportering från Bulgarien så hamnar fokus kanske väl ofta på negativa saker, men naturligtvis finns det mycket intressanta, positiva saker. Men det är ju som det brukar i nyhetsrapporteringen; hälsan tiger still.
I staden Plovdiv har man på rekordtid byggt en ny terminal till flygplatsen. Den kommer att öppnas officiellt den första juli. Men en viss ändring i planerna har fått göras på grund av en oväntad händelse. Taket kommer nämligen att färdigställas helt först i höst. Anledningen är att 600 svalor har byggt sina bon under det nybyggda taket. Man kommer nu invänta att svalorna lämnat sina bon och flyttat söderut.
Att man agerar så förvånar mig inte. Det finns en attityd av ”leva och låta leva” hos bulgarer vilket gör att man accepterar naturens nycker på ett sätt som är svårt att föreställa sig i det nästan kliniskt ordnade Sverige. Beslutet att låta svalorna häcka kvar togs av flygplatsledningen utan att den minsta kändis kampanjat i media.
Många bulgarer är hängivna naturälskare vilket är en anledning till att det i Bulgarien finns mer än dussinet stora natur- och nationalparker. Till skillnad mot Sverige undviker bulgarerna att låta den sociala ingenjörskonsten att också inbegripa naturens invånare. I Bulgarien kan du röra dig fritt i naturen ungefär som i allemansrättens Sverige.
I staden Plovdiv har man på rekordtid byggt en ny terminal till flygplatsen. Den kommer att öppnas officiellt den första juli. Men en viss ändring i planerna har fått göras på grund av en oväntad händelse. Taket kommer nämligen att färdigställas helt först i höst. Anledningen är att 600 svalor har byggt sina bon under det nybyggda taket. Man kommer nu invänta att svalorna lämnat sina bon och flyttat söderut.
Att man agerar så förvånar mig inte. Det finns en attityd av ”leva och låta leva” hos bulgarer vilket gör att man accepterar naturens nycker på ett sätt som är svårt att föreställa sig i det nästan kliniskt ordnade Sverige. Beslutet att låta svalorna häcka kvar togs av flygplatsledningen utan att den minsta kändis kampanjat i media.
Många bulgarer är hängivna naturälskare vilket är en anledning till att det i Bulgarien finns mer än dussinet stora natur- och nationalparker. Till skillnad mot Sverige undviker bulgarerna att låta den sociala ingenjörskonsten att också inbegripa naturens invånare. I Bulgarien kan du röra dig fritt i naturen ungefär som i allemansrättens Sverige.
Händelserikt i Sunny Beach
Gårdagens dygn var något dramatiskt i Sunny Beach. Tidigt på morgonen drabbads man av ett intensivt regn- och hageloväder. Haglen som föll hade en storlek upp till ”småpotatis” som ett vittne säger. Skuren var så intensiv att glasrutor krossades och att en del bilar blev prickiga av gropar efter haglet. Ovädret fällde också en del träd som bland annat blockerade vägen mellan Burgas och Varna. Eftersom ovädret slog till i gryningen drabbades inga turister av några rapporterade skador, möjligen fick några en väldigt blöt tvätt på balkongen. Men precis som här i Varna så var vädret sedan under dagen precis så varmt och soligt som det annars varit större delen av juni.
En annan händelse igår kom mer direkt att drabba turistande svenska ungdomar. En pizzeria/kebabhak nära diskoteket Vikning brann ned fullständigt vid lunchtid. Branden spred sig även till ett par butiker intill. Efter polisundersökning och vittnesförhör kunde konstateras att branden orsakades av en kortslutning i en elapparat. Det finns inget som tyder på att branden är anlagd.
Hungrande skandinaver får nu söka sig något annat hak för nattens chicken kebab.
En annan händelse igår kom mer direkt att drabba turistande svenska ungdomar. En pizzeria/kebabhak nära diskoteket Vikning brann ned fullständigt vid lunchtid. Branden spred sig även till ett par butiker intill. Efter polisundersökning och vittnesförhör kunde konstateras att branden orsakades av en kortslutning i en elapparat. Det finns inget som tyder på att branden är anlagd.
Hungrande skandinaver får nu söka sig något annat hak för nattens chicken kebab.
Brudrea
Nu har krisen nått även den romska brudmarknaden. Romerna har i Bulgarien bevarat mycket av sina traditionern, på gott och ont enligt mig. Inte alla romer är heller fattiga även om mångalever så att säga utanför samhället. En egenhet som finns är de så kallade brudmarknaderna. Där säljs de vackraste och mest eftertraktade giftasmogna kvinnorna till högstbjudande. Nu är ofta dessa brudköp redan arrangerade i förväg, men traditionen att offentligöra detta och visa upp brudparet på stora romska sammankomster är fortfarande vanligt.
Nu har krisen uppenbarligen även nått detta ”marknadssegement” då brudpriserna halverats de senaste tre månaderna rapporterar Standart som fått uppgifterna från den Romska föreningen i Burgas. En brud från de rikasket släkterna bland Kaldarashi går nu för mellan 2 till 5 tusen leva (11.000 till 27.000 kronor).
En brud tillhörande de trakiska Kalajdzijerna kostar nu cirka tretusen leva (16.000 kr). Dyrast är giftasmogna kvinnor från Burgusdzjierna som ligger kring femtusen leva (27.000 kr). Man får komma ihåg att till dessa pengar tillkommer även gåvor i form av guld, presenter och eget hus.
Slutligen kan meddelas att om en brud rymmer för att undvika att giftas bort så får familken böta tvåtusen leva (11.000 kr). Detta enligt de romska råd, meshere, som fungerar som en slags domstol.
Nu har krisen uppenbarligen även nått detta ”marknadssegement” då brudpriserna halverats de senaste tre månaderna rapporterar Standart som fått uppgifterna från den Romska föreningen i Burgas. En brud från de rikasket släkterna bland Kaldarashi går nu för mellan 2 till 5 tusen leva (11.000 till 27.000 kronor).
En brud tillhörande de trakiska Kalajdzijerna kostar nu cirka tretusen leva (16.000 kr). Dyrast är giftasmogna kvinnor från Burgusdzjierna som ligger kring femtusen leva (27.000 kr). Man får komma ihåg att till dessa pengar tillkommer även gåvor i form av guld, presenter och eget hus.
Slutligen kan meddelas att om en brud rymmer för att undvika att giftas bort så får familken böta tvåtusen leva (11.000 kr). Detta enligt de romska råd, meshere, som fungerar som en slags domstol.
tisdag 23 juni 2009
Blandad kompott
Värmen avbröts i natt här i Varna av några häftiga åskoväder av ett slag vi sällan har i Sverige. Nu är det soligt och varmt igen som om nattens dramatik aldrig ägt rum. Fast man får se upp: det är utlovat ytterligare några dagars hög risk för regn och åska innan den riktiga hetta ska komma.
Som vanligt domineras nyhetsflödet här av valkampnjer och kris. Politikern har nu börjat prata kris äntligen men konkreta idéer om vad som ska göras finns inte. Att inte vilja prata kris i valkampanjandet kan man ju förstå. Då är det positiva idéer och löften som gäller. Socialisterna, BSP, har anpassat sin kampanj något efter krisen och framhäver att man är den enda stabila politiska kraften i Bulgarien. Fast trovärdigheten är det lite si och så med eftersom krisinsikten kom i elfte timmen samt att man säger att man ska både höja minimilöner och pensioner samtidigt som man ska bekämpa krisen. Den handlingsplanen skulle man vilja se.
Som jag skrivit tidigare så går turistsäsongen i väntans tider fortfarande. Det är fortfarande för tidigt att säga om den kommer att bli en besvikelse eller om man landar ungefär på förra årets resultat. Rösterna och analyserna är många: en del väldigt negativa, andra försiktigt positiva.Men det lutar nog åt att intäkterna blir mindre i år än förra året, även om antalet turister skulle bli som förra året. Anledningen är att branschen håller igen prisökningarna för att inte avskräcka turister från att komma.
En dyster prognos ges av det bulgariska Institutet för turismanalys. Enligt dem så riskerar upp till 300 hotell att få banker som ägare innan årets slut. Anledningen är att krisen och den osäkra turistsäsongen gör att många hotellägare har svårt att betala amorteringarna på lånen de tagit för att bygga och driva sina hotell.
Kombinationen kris och överutbud gör att banker i så fall får finna sig i att driva dessa hotell då köpare saknas.Det finns en viss oro att det så småningom kommer att finnas områden med förfallna och öde hotell och restauranger; en slags spökstäder i områdena kring de överlevande turistorterna. Det låter kanske lite dramatiskt och förmodligen och förmodligenett sätt att uppmärksamma staten att åtgärder behövs, men, om inte turismen tar fart så är ingenting omöjligt.
Prisbilden på Svartahavskusten tycks vara väldigt skiftande. Jag har haft få möjligheter att kontrollera själv, men det rapporteras än om låga priser i ett försök att locka kunder, än om höga priser som om krisen var någon annanstans. Jag får uppfattningen att det är lägre priser i Sunny Beach än i Golden Sands. I Golden Sands kostar nu ett parasoll och schäslong 7 + 7 leva, alltså 14 leva totalt vilket är knappt 80 kronor. Som väntat anser det flesta turister att det är vansinne och stannar vid hotellpoolen istället. Där har man dessutom tillgång till allt enligt all-inclusive. Vill man bara bada i havet behövs ju inget parasoll.
Ett ökat intresse för camping har också noterats, förmodligen också som en konsekvens av krisen. Bulgarien har ett flertal campingar vid Svartahavskusten där man också relativt billigt kan hyra enkla stugor, bungalows, om man inte vill släpa på tält eller husvagn. Priserna varierar, men räkna med 100-150 kr per dag för husbil/husvagn, något mer för en bungalow. Förutom att camping är ett billigare alternativ så har många föredragit detta eftersom campingarna ligger alldeles vid havet samt varit lugnare än många turistorter. Hittils har de dock mest utnyttjats av bulgarer och en del rumäner samt en och annan mer långväga ifrån turist med husbil.
Avslutningsvis kan jag nämna att fastighetsmarkanden fortfarande inte återhämtat sig. Många av de britter som köpt hus eller lägenhet här håller nu på att sälja av dem då man dels har svårt att hålla sig med dubbelt boende, dels att det visat sig vara mycket svårt att hyra ut fastigheterna i andra hand. Många britter har ju köpt fastigheter här för att kunna göra sig en hacka antingen på värdestegringen eller på att hyra ut till turister. Men en stagnerad fastighetsmarknad och uteblivna turister som själva planerar sin resa har satt sina käppar i hjulet.
Fast en postiv nyhet finns på den ansträngda fastighetsmarknaden. Ryssarna börjar nu återkomma som spekulanter på fastigheter. Anledningen är att krisen som även drabbat Ryssland hårt gör att många ryssar med pengar över väljer att investera dem i fastigheter. Dessa uppfattas som ett mer tryggt och stabilt sparande i svåra tider. Dessutom är ju Bulgarien nu fullt av fastigheter som säljs till bra priser. En bonus är att Bulgarien som EU-land anses som stabilt. I Ryssland är makten och ekonomin mer nyckfull.
Det går att få ett hus vid havet för under en miljon kronor numera om man inte vill ha det allra mest exklusiva lägena. Många föredrar dock lägenheter eftersom de är enklare att sköta samt mindre byråkratiska att köpa.
Som vanligt domineras nyhetsflödet här av valkampnjer och kris. Politikern har nu börjat prata kris äntligen men konkreta idéer om vad som ska göras finns inte. Att inte vilja prata kris i valkampanjandet kan man ju förstå. Då är det positiva idéer och löften som gäller. Socialisterna, BSP, har anpassat sin kampanj något efter krisen och framhäver att man är den enda stabila politiska kraften i Bulgarien. Fast trovärdigheten är det lite si och så med eftersom krisinsikten kom i elfte timmen samt att man säger att man ska både höja minimilöner och pensioner samtidigt som man ska bekämpa krisen. Den handlingsplanen skulle man vilja se.
Som jag skrivit tidigare så går turistsäsongen i väntans tider fortfarande. Det är fortfarande för tidigt att säga om den kommer att bli en besvikelse eller om man landar ungefär på förra årets resultat. Rösterna och analyserna är många: en del väldigt negativa, andra försiktigt positiva.Men det lutar nog åt att intäkterna blir mindre i år än förra året, även om antalet turister skulle bli som förra året. Anledningen är att branschen håller igen prisökningarna för att inte avskräcka turister från att komma.
En dyster prognos ges av det bulgariska Institutet för turismanalys. Enligt dem så riskerar upp till 300 hotell att få banker som ägare innan årets slut. Anledningen är att krisen och den osäkra turistsäsongen gör att många hotellägare har svårt att betala amorteringarna på lånen de tagit för att bygga och driva sina hotell.
Kombinationen kris och överutbud gör att banker i så fall får finna sig i att driva dessa hotell då köpare saknas.Det finns en viss oro att det så småningom kommer att finnas områden med förfallna och öde hotell och restauranger; en slags spökstäder i områdena kring de överlevande turistorterna. Det låter kanske lite dramatiskt och förmodligen och förmodligenett sätt att uppmärksamma staten att åtgärder behövs, men, om inte turismen tar fart så är ingenting omöjligt.
Prisbilden på Svartahavskusten tycks vara väldigt skiftande. Jag har haft få möjligheter att kontrollera själv, men det rapporteras än om låga priser i ett försök att locka kunder, än om höga priser som om krisen var någon annanstans. Jag får uppfattningen att det är lägre priser i Sunny Beach än i Golden Sands. I Golden Sands kostar nu ett parasoll och schäslong 7 + 7 leva, alltså 14 leva totalt vilket är knappt 80 kronor. Som väntat anser det flesta turister att det är vansinne och stannar vid hotellpoolen istället. Där har man dessutom tillgång till allt enligt all-inclusive. Vill man bara bada i havet behövs ju inget parasoll.
Ett ökat intresse för camping har också noterats, förmodligen också som en konsekvens av krisen. Bulgarien har ett flertal campingar vid Svartahavskusten där man också relativt billigt kan hyra enkla stugor, bungalows, om man inte vill släpa på tält eller husvagn. Priserna varierar, men räkna med 100-150 kr per dag för husbil/husvagn, något mer för en bungalow. Förutom att camping är ett billigare alternativ så har många föredragit detta eftersom campingarna ligger alldeles vid havet samt varit lugnare än många turistorter. Hittils har de dock mest utnyttjats av bulgarer och en del rumäner samt en och annan mer långväga ifrån turist med husbil.
Avslutningsvis kan jag nämna att fastighetsmarkanden fortfarande inte återhämtat sig. Många av de britter som köpt hus eller lägenhet här håller nu på att sälja av dem då man dels har svårt att hålla sig med dubbelt boende, dels att det visat sig vara mycket svårt att hyra ut fastigheterna i andra hand. Många britter har ju köpt fastigheter här för att kunna göra sig en hacka antingen på värdestegringen eller på att hyra ut till turister. Men en stagnerad fastighetsmarknad och uteblivna turister som själva planerar sin resa har satt sina käppar i hjulet.
Fast en postiv nyhet finns på den ansträngda fastighetsmarknaden. Ryssarna börjar nu återkomma som spekulanter på fastigheter. Anledningen är att krisen som även drabbat Ryssland hårt gör att många ryssar med pengar över väljer att investera dem i fastigheter. Dessa uppfattas som ett mer tryggt och stabilt sparande i svåra tider. Dessutom är ju Bulgarien nu fullt av fastigheter som säljs till bra priser. En bonus är att Bulgarien som EU-land anses som stabilt. I Ryssland är makten och ekonomin mer nyckfull.
Det går att få ett hus vid havet för under en miljon kronor numera om man inte vill ha det allra mest exklusiva lägena. Många föredrar dock lägenheter eftersom de är enklare att sköta samt mindre byråkratiska att köpa.
torsdag 18 juni 2009
Fula fiskar i valdammen
Ett pikant inslag i den bulgariska valrörelsen är kriminella som vill undkomma rättvisan. Enligt de bulgariska vallagarna så är det inte bara parlamentsledamöter som har immunitet, utan även de som ställer upp som kandidater. Detta kryphål i lagen har fått de i Bulgarien ökända bröderna Galev att ställa upp i valet.
De har i sex månader varit häktade i vänta på rättegång för att de är, som det heter, organiserat en kriminell grupp. Med det menas helt enkelt att de är misstänkta för organiserad brottslighet. Tidningen 24 Tjasa har en intervju (ej online) med de nyutsläppta bröderna om vilken politik m.m. de vill föra. Det visar sig att svaret på de flesta frågorna är: vi får se.
Frågan är då om någon kommer att rösta på ett par personer som i flera år gjort sig kända att hålla på med allt annat än laglig verksamhet. Svaret är tyvärr att det finns. Bröderna utnyttjar sin starka ställning i staden Dupnitsa söder om Sofia där de hör hemma och där de likt tidigare sekels feodalherrar styr över regionen. Franför allt bland stadens obildade invånare så ses de som ett par mäktiga välgörare som gör gott för sin hemtrakt, inte helt olikt hur maffian i södra Italien har ett grepp över befolkningen. Till välkomstkommittén utanför häktet hörde bl.a. Dupnitsas borgmästare.
Men, man kan förmoda att de inte bara kommer att förlita sig på anhängarnas entusiasm, utan också ägna sig åt en annan egenhet i det bulgariska politiska livet: röstköp. Eftersom brödern förfogar över mycket pengar och inflytande kan man lugnt anta att en del shopping kommer att göras bland de grupper i samhället som gärna säljer ut sina röster till högstbjudande.
Samma möjligheter till att undkomma lagens långa arm använder sig även ett par andra politiker av. Aleksander Tomov som företräder det minimala socialdemokratiska partiet är misstänkt för förskingring av nära 200 miljoner kronor men verkar undkomma rättvisan genom sin kandidatur till parlamentet.
Även i Varna hittar vi ett annat exempel där politikern Ivan Slavkov, misstänkt för organiserad kriminalitet och narkotikaförsäljning, på samma sätt undkommer häktet.
Naturligtvis är det många bulgarer som tycker att detta är vansinne, men samtidigt så finns det en resignation där man tycks ha gett upp. Rapporteringen kring dessa fenomen karaktäriseras av ilska och förtvivlan. Men från ansvarigt politiskt håll är det märkvärdigt tyst.
Som jag ser det finns det idag två sätt att komma åt detta: dels genom att omvärlden sätter ett högre tryck på att Bulgarien, dels genom att effektivisera rättvisan. Om processerna mot dessa personer hade gått fortare hade inte situationen uppstått.
Men jag antar att fortsättning följer.
De har i sex månader varit häktade i vänta på rättegång för att de är, som det heter, organiserat en kriminell grupp. Med det menas helt enkelt att de är misstänkta för organiserad brottslighet. Tidningen 24 Tjasa har en intervju (ej online) med de nyutsläppta bröderna om vilken politik m.m. de vill föra. Det visar sig att svaret på de flesta frågorna är: vi får se.
Frågan är då om någon kommer att rösta på ett par personer som i flera år gjort sig kända att hålla på med allt annat än laglig verksamhet. Svaret är tyvärr att det finns. Bröderna utnyttjar sin starka ställning i staden Dupnitsa söder om Sofia där de hör hemma och där de likt tidigare sekels feodalherrar styr över regionen. Franför allt bland stadens obildade invånare så ses de som ett par mäktiga välgörare som gör gott för sin hemtrakt, inte helt olikt hur maffian i södra Italien har ett grepp över befolkningen. Till välkomstkommittén utanför häktet hörde bl.a. Dupnitsas borgmästare.
Men, man kan förmoda att de inte bara kommer att förlita sig på anhängarnas entusiasm, utan också ägna sig åt en annan egenhet i det bulgariska politiska livet: röstköp. Eftersom brödern förfogar över mycket pengar och inflytande kan man lugnt anta att en del shopping kommer att göras bland de grupper i samhället som gärna säljer ut sina röster till högstbjudande.
Samma möjligheter till att undkomma lagens långa arm använder sig även ett par andra politiker av. Aleksander Tomov som företräder det minimala socialdemokratiska partiet är misstänkt för förskingring av nära 200 miljoner kronor men verkar undkomma rättvisan genom sin kandidatur till parlamentet.
Även i Varna hittar vi ett annat exempel där politikern Ivan Slavkov, misstänkt för organiserad kriminalitet och narkotikaförsäljning, på samma sätt undkommer häktet.
Naturligtvis är det många bulgarer som tycker att detta är vansinne, men samtidigt så finns det en resignation där man tycks ha gett upp. Rapporteringen kring dessa fenomen karaktäriseras av ilska och förtvivlan. Men från ansvarigt politiskt håll är det märkvärdigt tyst.
Som jag ser det finns det idag två sätt att komma åt detta: dels genom att omvärlden sätter ett högre tryck på att Bulgarien, dels genom att effektivisera rättvisan. Om processerna mot dessa personer hade gått fortare hade inte situationen uppstått.
Men jag antar att fortsättning följer.
onsdag 17 juni 2009
Blandad uppdatering
Nu är jag på plats i Bulgarien efter ännu en biltur genom Europa. Om resan finns det inte så mycket att säga; det var mycket trafik som vanligt och i Rumänien hade man mer bråttom än någonsin på vägarna liksom i Bulgarien. Det kan vara lite irriterande med tail-gating* på serpentinvägarna över Karpaterna.
En sak var mer iögonfallande än tidigare: den rumänska sidan av Donaubron mellan Giurgiu och Ruse var i än bedrövligare skick än tidigare. Man förväntar sig inte att en av huvudvägarna in i landet är i sämre skick än en sämre byväg. Om inget görs så kommer det snart att krävas fyrhjusldrift och hög markfrigång för att ta sig fram där. Den bulgariska sidan är åtminstone i presentabelt skick även om det finns utrymme för förbättringar. Vägen från bron genom Ruse håller man fortfarande på att reparera och trots flera års arbete verkar man ha långt kvar.
Eftersom vädret är genomuselt i Sverige så kan jag ju passsa på att nämna att här är det varmt, ja rent av mycket varm. Vid kusten håller det sig strax under trettio grader, men inåt landet är det upp till 37 grader varm. Än så länge är nätterna svala vilket bara är skönt men om några veckor är det nog slut med det. Då får man räkna med en sådär 24 grader även mitt i natten. Min kommentar är att det är skönt med egen balkong och iskall öl.
Just nu är vattentemperaturen här i Varna kring 22 grader. Längre söderut är den upp till 24 grader. Normal vattentemperatur i juli och augusti är 26 grader så där är vi snart.
Förutsättningarna för en god turismsäsong finns, åtminstone vädermässigt. Däremot så är det fortfarande oklart hur krisen kommer att påverka säsongen. Vissa saker har man redan märkt av, men det får jag återkomma till i en separat bloggpost.
För övrigt så domieras media av valupptakten till parlamentsvalen den 5 juli. Förhoppningsvis hinner jag skriva något om detta då det inte saknas intressanta företeelser som att kriminella ställer upp i valet för att få immunitet, eller att röstköpandet når nya höjder. Dessutom har krisen nått Bulgarien vilket alla känner av eller åtminstone inser förutom politikereliten.
* Tail-gator – en bilist som ligger så nära han kan bakom dig.
En sak var mer iögonfallande än tidigare: den rumänska sidan av Donaubron mellan Giurgiu och Ruse var i än bedrövligare skick än tidigare. Man förväntar sig inte att en av huvudvägarna in i landet är i sämre skick än en sämre byväg. Om inget görs så kommer det snart att krävas fyrhjusldrift och hög markfrigång för att ta sig fram där. Den bulgariska sidan är åtminstone i presentabelt skick även om det finns utrymme för förbättringar. Vägen från bron genom Ruse håller man fortfarande på att reparera och trots flera års arbete verkar man ha långt kvar.
Eftersom vädret är genomuselt i Sverige så kan jag ju passsa på att nämna att här är det varmt, ja rent av mycket varm. Vid kusten håller det sig strax under trettio grader, men inåt landet är det upp till 37 grader varm. Än så länge är nätterna svala vilket bara är skönt men om några veckor är det nog slut med det. Då får man räkna med en sådär 24 grader även mitt i natten. Min kommentar är att det är skönt med egen balkong och iskall öl.
Just nu är vattentemperaturen här i Varna kring 22 grader. Längre söderut är den upp till 24 grader. Normal vattentemperatur i juli och augusti är 26 grader så där är vi snart.
Förutsättningarna för en god turismsäsong finns, åtminstone vädermässigt. Däremot så är det fortfarande oklart hur krisen kommer att påverka säsongen. Vissa saker har man redan märkt av, men det får jag återkomma till i en separat bloggpost.
För övrigt så domieras media av valupptakten till parlamentsvalen den 5 juli. Förhoppningsvis hinner jag skriva något om detta då det inte saknas intressanta företeelser som att kriminella ställer upp i valet för att få immunitet, eller att röstköpandet når nya höjder. Dessutom har krisen nått Bulgarien vilket alla känner av eller åtminstone inser förutom politikereliten.
* Tail-gator – en bilist som ligger så nära han kan bakom dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
