Ad Hoc i Bulgarien

Religiös intolerans

2011-04-25T20:07:00.000+02:00

Den 17 april attackerade medlemmar ur det nationalistiska partiet VMRO* tillsammans med supportrar från några fotbollsklubbar en sammankomst för Jehovas vittnen i Burgas. Fem personer skadades, alla Jehovas vittnen, samt att mindre skadegörelse förekom. Tio personer har anhållits av polisen.

Enligt Jehovas vittnen är detta inte första gången som något liknande skett. Reaktionen i samhället var dock ganska ljum. Den bulgariska Helsingforskommittén har dock fördömt det skedda. Från politiskt håll är det knäpptyst. Mest anmärkningsvärt är att premiärminister Bojko Borisov inte har yttrat sig i frågan. Annars verkar inga frågor ligga utanför hans kompetens med uttalande dagligen i media i allehanda frågor.

VMRO hotar med att detta är något helt normalt, dvs. man kan förvänta sig mer av samma. Lösningen för deras del är att Jehovas vittnen och andra sekter försvinner från Bulgarien.

Frågan är varför något sådant här sker och varför reaktionen från politiskt håll är minst sagt försiktig. Förklaringen är att frågan om fria religiösa samfund i Bulgarien är känslig och lätt rör upp starka känslor. I Bulgarien kallas det som vi oftast kallar frikyrkor för sekter. En förklaring till det är att sekt har en bredare betydelse i Bulgarien än i Sverige. I Bulgarien så kan religiösa samfund delas upp i traditionella och övriga. Traditionella är de stora religionerna som funnits länge i Bulgarien som ortodox kristendom, islam, katolicism och judendom. Protestantism brukar normalt inte kallas traditionell, även om den är/har varit statskyrka i många länder liksom den förekommit i Bulgarien i knappt 150 år. Protestantismen, om vi exkluderar de vi kallar frikyrkor, förekommer bara i liten skala i Bulgarien, oftast tillsammans med den lilla invandring som skett under de senaste 150 åren.

Fria kyrkor kallas då ofta för sekter. Dels för att de står utanför statens inflytande (även om de flesta är registrerade), dels för att de är nya och har kommit utifrån. En märklig konsekvens av det synsättet är att en företeelse som Peter Deunovs (eg. Dănov) Vita brödraskap i Sverige nog skulle anses som sekt i likhet med Osho (Bhagwan). De har vissa likheter sett till budskap och utövande. Men eftersom Det vita brödraskapet har uppstått i Bulgarien så har man till och med ett regeringsuttalande på att brödraskapet inte är en sekt. Motiveringen grundar sig just på att samfundet har grundats på bulgarisk mark med nästan sekellång närvaro.

De starka känslorna kring frikyrkorna som Jehovas Vittnen, Mormoner, Livets ord med flera beror på att den ortodoxa kyrkan är så starkt sammanbunden med Bulgarien och dess historia. Frikyrkor uppfattas därför som hot mot den ortodoxa kyrkan och därmed också mot Bulgarien, eller åtminstone mot det bulgariska. Det var den ortodoxa kyrkan som bevarade mycket av den bulgariska kulturen under de 500 år som Bulgarien var en del av det Ottomanska imperiet. Det var också upprättandet av det bulgariska exarkatet 1870 som föregick Bulgariens frigörelse 8 år senare. Därför har den ortodoxa kyrkan fortfarande en särställning som är att likna vid en statskyrka även om stat och kyrka formellt sett är åtskilda i Bulgarien.

Därför är kyrkan alltid närvarande vid alla högtider i Bulgarien och alltså inte bara vid religiösa sådana som jul och påsk, utan också vid t.ex. nationaldagsfirande. Kyrkan har även en given plats vid alla invignings- och öppningsceremonier i Bulgarien. Däremot har inte kyrkan så stor politisk makt i Bulgarien som man kanske då kan tro. Det är kyrkans symboliska roll som en oskiljaktig del av bulgarisk kultur och nationell medvetenhet som politiker och andra vill använda sig av.

Frikyrkor ses därför som en attack på bulgarisk kultur och i slutänden som ett sätt att ta kontroll över bulgariska själar och som ett sätt undergräva Bulgariens suveränitet. Det är på detta som VMRO spelar när de attackerar Jehovas vittnen. Det är också detta som gör att politiker av alla slag i Bulgarien ogärna fördömer VMRO:s handlingar. VMRO må vara en obetydligt politisk kraft på nationell nivå, men partiet ATAKA som hyser samma aktiva agg till västerländska frikyrkor sitter i såväl nationellt parlament som i Europaparlamentet. I år är det dessutom lokalval och presidentval i Bulgarien. Hur det ska gå är fortfarande en öppen fråga. Premiärminister Bojko Borisovs mitten-högerparti Gerb har det motigt med allt större skepticism till hans stora ord och klena resultat. Till hans fördel är dock att det saknas alternativ starka nog att utmana Gerb för tillfället.

Man kan också notera att Borisovs största kritiker, president Părvanov, också har hållit sig tyst i frågan. Även bland Bulgariens vänsterlutande väljare finns en starkt negativ syn på frikyrkor som man gärna ser som västerländska femtekolonnare. Frågan om religionsfrihet är alltså ingen fråga som har ett höger- eller vänsterperspektiv i Bulgarien.

Klart är att Borisov spelar ett högt spel där han allt mer har ett budskap till Bryssel och ett annat när han vänder sig till publiken på hemmaplan. Risken är att han till slut förlorar såväl omvärldens som hemmaopinionens förtroende när han velar mellan ståndpunkterna.

---

*VMRO ( ВМРО - Вътрешната македонска революционна организация Den inre makedonska revolutionära organisationen) är ett nationalistiskt parti vars kärna är en nationalistisk revansch. Namnet är hämtat från en av flera revolutionära rörelser från förra seklet. Deras livsluft är den makedonska frågan och har som slutmål ett återupprättande av det som kallas San Stefano Bulgarien, dvs. det Bulgarien som bildades efter frigörelsen från turkarna 1878 men som omfattade betydligt mer än dagens Bulgarien. Detta område reducerades sedan rejält vid Berlinkonferensen senare samma år. Stormakterna var inte så pigga på ett stort rysslandsinfluerat område mitt på Balkan. VMRO har en obetydlig roll i det bulgariska politiska livet idag förutom några platser i kommunfullmäktige i några kommuner.

ATAKA är mer "modernt" där revanschism och makedonienfrågan är starkt nedtonade till förmån till de hot och problem som ATAKA anser finns idag. Deras budskap kan sammanfattas som Bulgarien åt Bulgarerna. ATAKA är mer likt partier som den franska Nationella fronten och belgiska Vlams belang. Partiet spelar mycket på de konspiratoriska scenarierna som är livsluften för många som är tveksamma till hur Bulgarien moderniseras och fjärmar sig från Ryssland.

Man får vad man betalar för

2011-04-22T12:51:00.002+02:00

Rubriken anspelar på att Bulgarien har EU:s lägsta löner men ändå inte lyckas dra till sig investerare. Anledningen är förstås att det är inte bara löneläget som är intressant när någon funderar på att investera någonstans. Jag har diskuterat denna fråga tidigare.

Ny statistik från Världsbanken visar att skillnaderna mellan "gamla" och "nya" EU fortfarande är betydande sett till produktivitet. Följande bild visar topp 10 jämfört med botten 9 sett till reell produktivitet mätt i Euro per timme,

Man kan konstatera att Bulgarien ligger i botten av EU-länderna, medan Sverige tronar stolt i toppen. Vår produktivitet är 10 gånger högre än i Bulgarien vilket också avspeglar sig i våra löner som är ungefär 10 gånger högre. Förklaringen är förstås inte att arbetarna i Öst drar benen efter sig eftersom samma arbetare när de arbetar i nya EU inte drar ner produktiviteten. Förklaringen är nog mer dålig infrastruktur, ineffektiva produktionsmetoder och "gammalmodigt" management med mera. Jag tror dessutom att den omständigheten att många arbetar i en servicesektor med lågt värdeskapande, dvs. de låga lönerna gör att det är möjligt att ha många anställda som var för sig inte gör så mycket.

Vad händer nu?

Problemet med dessa arbeten är att de aldrig kan få en särskilt bra löneutveckling. Högre löner kommer med automatik leda till att arbetsutbudet i dessa sektorer kommer att minska eller helt enkelt försvinna. Ett exempel är att städning av gator och torg i tex. Varna idag utförs att hela brigader arbetare (man säger brigader i Bulgarien) som manuellt städar med kvastar. I Uppsala utförs det av ett par arbetare som kör en städmaskin.

Om dessa gatsopare i Bulgarien helt plötsligt fick svenska löner så måste minst 9/10-delar av personalstyrkan sparkas samt att städmaskiner inköptes. Det stora problemet är dock att dessa sparkade arbetare då inte har några jobb. I normalfallet så skapar den ekonomiska utvecklingen nya jobb som suger upp de personer som blir av med sina bortrationaliserade jobb. Men många av dessa okvalificerade arbeten i Bulgarien utförs av lika okvalificerade människor. Många av de nya jobben som skapas kräver mer utbildning eftersom de kräver mer av den anställde. En effektivisering av den bulgariska ekonomin kommer alltså inte bara leda till högre snittlöner, utan även till att en allt större grupp människor ställs utanför arbetsmarknaden då de helt saknar kvalifikationer.

Detta är en process som redan pågår men den är lite långsam varför många inte tänker på det. En grupp som känner av detta är romerna. De flesta romer har knappt klarat av grundskolan och många är analfabeter. En liten minoritet har gymnasieutbildning och endast några promille har högskoleutbildning. Många av dessa har dock klarat sig på enkla och lågbetalda jobb inom jordbruk, service och grovjobb inom industri och bygg etc. Nu håller dessa jobb på att försvinna i takt med effektiviseringarna. Ett alternativ blir då i högre utsträckning att leva på det sociala och på kriminalitet. Ett annat alternativ är att söka sig utomlands där det finns en viss efterfrågan på billig svart arbetskraft. Lönerna som erbjuds må vara skitlöner, men de är ändå bättre än vad som erbjuds i hemlandet. Baksidan är förstås att man inte har så mycket att sätta emot när man utnyttjas och berövas sina rättigheter. En annan konsekvens är att tiggeri och prostitution ökar vilket vi bland annat kan se i Sverige.

Någon självklar lösning finns inte men klart är ändå att mycket måste satsas på utbildning och vidareutbildning. Liksom här så börjar utslagningen redan i skolan där i vårt fall missriktad omtanke i form av låga krav ger många en dålig start i livet. I Bulgariens fall handlar det mer om att få en skola för alla och lära sig av våra misstag. Detta är framför allt viktigt för romerna som traditionellt inte prioriterar utbildning. Att vara rom är att vara outbildad kan man säga. Det är inget framgångsrecept dock.

Uppdatering 2011-07-17
Enligt Bulgariens motsvarighet till SCB, NSI, så arbetar ungefär 20 % av alla arbetande i jordbruket och står för 5,6 % av BNP. Jämför det med till exempel Sverige där 2 % av arbetstyrkan arbetar inom jordbruket och står för ca 1,7 % av BNP. Även om karaktären av jordbruket skiljer sig en del mellan länderna, t.ex. har Bulgarien en stor vin- och tobaksproduktion som kräver en hel del manuellt arbete så pekar ändå siffrorna på att effektiviteten är några gånger lägre i Bulgarien än i Sverige.

För att bulgarer i jordbrukssektorn ska få bättre betalt så måste statistiken närma sig de svenska siffrorna. Effektiviseringar är alltså oundvikliga. Men man kan dock undra var många av dessa 711 000 jordbruksarbetare ska ta vägen då. Typiskt för jordbrukssektorn är inte bara de låga lönerna och den låga effektiviteten, utan också att de allra flesta sysselsatta karaktäriseras av låg, eller rent av, mycket låg utbildning.

Mambos i Bulgarien

2011-03-24T09:46:00.000+01:00

Tidningen Hem & Hyra publicerade häromdagen intressant statistik över när man flyttar hemifrån i ett antal europeiska länder. Ur tabellen som finns där kan man utläsa att svenska män och kvinnor flyttar hemifrån tidigast av alla. Det framgår också att bulgarer, framför allt bulgariska män, väntar väldigt länge med att flytta hemifrån.

Omarbetad tabell från Hem & Hyra

En svensk kvinna flyttar hemifrån vid i snitt 20,7 års ålder, medan en man väntar ett knappt år och är 21,6 år gammal när han flyttar ur pojkrummet. Deras bulgariska motsvarigheter väntar dock betydligt och en bulgarisk kvinna i snitt är 27,7 år gammal när hon lämnar föräldrahemmet. Den bulgariske mannen har dock extra svårt att säga adjö till mammas mat och tvättning och är hela 31,5 år i snitt.

Den intressanta fråga är varför det är så. Artikeln säger att det främst är ekonomiska skäl varför så många väntar med att klippa banden till föräldrarna. Dessutom så uppger även var fjärde bulgar att bekvämlighet ligger bakom mamboskapet.

Och visst är det så, men jag vill spekulera lite till. Att det är ekonomiska skäl är ju väldigt uppenbart. Det som skiljer Sverige från Bulgarien är att en normal lön på första jobbet räcker till hyra, mat, lite kläder och en del nöjen. Det är inte särskilt fett, men det räcker. I Bulgarien räcker en normal lön inte till ett självständigt liv. Redan hyran äter upp minst halva lönen och inga bostadsbidrag finns. Det som är över räcker knappt till mat och kläder och nöjen kan du glömma.

Eftersom lönen är låg, typiskt kring 2500 till 3500 kronor, så är det svårt att låna till boende. Dessutom har Bulgarien förmodligen Europas otryggaste arbetsmarknad varför det är ytterligare skäl till att inte låna. Det normala i Bulgarien är att man sparar ihop till bostaden vilket gör att det tar lång tid.

Sedan finns ju omständigheten att som ung (precis som i Sverige kan det innebära upp till trettioårsåldern) vill man leva ett aktivt liv. Att regelbundet besöka kaféer och barer hör livet till. Många röker dessutom vilket blivit ganska dyrt på sistone i Bulgarien. Shopping är ju precis som här ett favoritnöje bland främst kvinnor, men männen kompenserar det med ett stort intresse för tekniska prylar och bilar. Allt detta skulle ju i praktiken vara omöjligt om man inte bodde hemma och slapp betala för boende och mat. Då kan du ju lägga hela lönen på nöjen och konsumtion. Skulle du förlora jobbet är det ingen katastrof. Du bor ju redan gratis och föräldrarna servar dig med mat och lite fickpengar.

Man ser också ett samband mellan när folk skaffar barn, gifter sig och när man flyttar hemifrån. I Bulgarien är giftasåldern i snitt 29 år för män och 26 för kvinnor. För många innebär giftermålet också att man får sitt första egna boende och egen ekonomi. Detta samband finns inte alls i Sverige där vi gifter oss i snitt när vi är en bit över 30 och har levt ”egna” liv i ett decennium. En komplikation är dock att vi i Sverige ofta lever länge som sambos innan vi gifter oss, en trend som i och för sig börjar bli tydlig i Bulgarien också.

Den genomsnittliga ålder för när första barnet föds är i Bulgarien 25,4 år (2008). Många unga lever tillsammans i samboskap, men att när barnet föds så gifter man sig. Så man lever både ”modernt” med samboskap och traditionellt med barn och bröllop i Bulgarien. Som jämförelse så är en kvinna i snitt 27,9 år i Sverige när första barnet föds.

Så lite sammanfattningsvis så kan jag säga att i Bulgarien har familjebildning väldigt mycket att göra med när man flyttar hemifrån, medan det i Sverige inte tycks finnas ett sådant samband. Faktorer bakom detta är både ekonomiska omständigheter och tradition.

Jag skulle dock kunna gräva mer i detta då bilden ovan är ganska förenklad. När det gäller Bulgarien så finns det många faktorer som ställer till det så att säga när man vill försöka läsa ut saker ur officiell statistik. Det första är förstås att man i Bulgarien inte har lika bra statistik som i Sverige där det nästan blivit en religion. Det andra är att bilden är väldigt splittrad varför all statistik som rör hur folk lever och bor bara ger en ganska grov, översiktlig bild. Man kan ju t.ex. konstatera att bilden för hur man lever och bor skiljer sig ganska mycket beroende på om du är en etnisk bulgar, bulgarienturk eller rom. Dessutom lever man i Bulgarien fortfarande i förändringens tider. Men det får kanske bli i ett annat inlägg.

Billig bensin

2011-03-11T19:29:00.000+01:00

Bensinen har stigit mycket i pris i Bulgarien den sista tiden. Fram till nyår låg priset på en liter bensin på drygt 2 leva (9 kronor). Men liksom i Sverige har det stigit betydligt den sista tiden och är nu kring 2,40 leva. Bilförarna i Bulgarien klagar förstås men trots allt har man fortfarande EU:s billigaste bensin. Via Europakommissionens marknadsbevakning hittade jag följande (man använder pris i Euro för 1000 liter bensin alt. diesel).

I denna lista är Bulgarien stabilt i botten vilket för en gångs skulle är något positivt. Man må ha EU:s sämsta vägar men man har å andra sidan billig bensin. Man kan också notera att allt eftersom kronan stärks så klättar de svensk bensinpriserna mot toppen. Trots att de svenska bensinpriserna känns smärtsamt höga så är det ändå bland de billigaste i Västeuropa. Det är valutaeffekter som gör att Sverige hamnar över EU-medlet för bensinpriser.

Den bulgariske slaktaren

2011-02-19T17:16:00.000+01:00

Titeln på detta inlägg låter som en roman av brutalare slag men tyvärr kommer den som är sugen på lite underhållningsvåld att bli besviken. Även dagens ämne har (dessvärre) med politik att göra.

Vi har tidigare hört om den polske rörmokaren som har flyttat västerut och hotar franska och brittiska kollegor med arbetslöshet då deras polska kollegor nöjer sig med lägre ersättning. Nu har rörmokaren fått sällskap med den bulgariske slaktaren som också flyttat västerut, till Tyskland närmare bestämt.

En artikel i den franska affärstidningen Les Echos med titeln Paris-Berlin : le porc de la discorde (Paris-Berlin: osämjans fläsk*) berättar att franska industriledare och bönder har klagat till Bryssel över att Tyskland exporterat billigt fläskkött till Frankrike. Tyskland kan ha lägre priser eftersom de utnyttjar invandrad billig arbetskraft från Öst. Dessa invandrare från EU:s östra delar är beredda att arbeta för mindre än hälften av vad deras franska kollegor får i lön.

Den tyska fläskindustrin har lyckats växt med 23 % medan den franska krympt med 1 % det senaste årtiondet. I Frankrike är man nu oroliga att även danska och nederländska bönder ska låta slakta sina grisar billigt i Tyskland (och exportera till Frankrike får man förmoda).

I Frankrike kallar man detta för en "social dumpning" medan tyska företrädare säger att så inte är fallet. Det är bara svårt att hitta tyskar som är beredda att göra detta jobb varför Tyskland fått vända sig österut för att hitta villiga (och billiga). Fransmännen har hur som helst klagat i Bryssel och vi får väl se hur det går.

Detta kan tyckas mest som ännu en historia om missnöjda franska bönder (Finns det andra?). Men detta är ännu ett exempel på det missnöje som finns i Frankrike över EU:s utvidgning österut. Man tycker att "östländerna" har vunnit mycket mer på detta än de gamla EU-länderna. Min och även en andras åsikt är den franska regeringen måste förhålla sig till detta varför man så gärna vill markera mot t.ex. Bulgariens medlemskap i Schengensamarbetet. Mot unionens svagaste medlemmar kan man ju låta populismen tala.

För övrigt har vi i Sverige också problem med våra svin. Men vårt problem tycks inte vara billig arbetskraft i Tyskland, utan att våra omfattande regler kring djurskydd gör vårt kött dyrare än våra konkurrentländer. Det svenska receptet mot denna orättvisa känns väl inte heller helt "opopulistisk": ursprungsmärkning.

---

* Titeln är en liten ordvits där Les Echos använder myten där den grekiska gudinnan Eris, som också brukar kallas osämjans gudinna, lovar bort ett äpple med inskriptionen "till den vackraste". Detta skapar naturligtvis en osämja bland ett antal gudinnor, men att Paris av Troja istället ger äpplet till den sköna Helena. I Frankrike är det nu inte äpplen som skapar osämja, utan tyskt fläsk. I Sverige brukar vi dock lite mer försynt tala om tvistefrö.

Ekonomisk utveckling i bild

2011-02-16T19:33:00.000+01:00

Med Google Labs kan man ha mycket kul om man är lite intresserad av statistik. Med Google Labs kan man göra sin egen Hans Rosling-inspirerade presentation. Animationen nedan visar hur BNP per capita och livslängd förhåller sig till varandra. Även om sambandet inte är helt hundraprocentigt så visar den ändå att ett långt (och får man förmoda hälsosamt) liv är beroende av vilken ekonomi man lever med. Det visar att tillväxt inte bara är en fråga om att få råd med plattteve, utan att det bokstavligt talat gäller livet. Hälsa kostar helt enkelt.

Jag jämför här inte bara Sverige med Bulgarien utan också följande länder:
USA, den största ekonomin,
Kina som har växt mycket de senaste decennierna och på allas läppar när ekonomisk utveckling diskuteras,
Japan, som under en lång tid har haft ett högt BNP per capita och känt för sin långa livslängd,
Frankrike för att ta ett EU-land från Väst,
Estland, för att ta ett land från Öst.

Man ser att såväl Estland som Bulgarien vid tiden för kommunismens fall hade ett lågt BNP per capita och en låg livslängd. Sedan ser man att de svåra åren under den första hälften av 90-talet hur livslängden till och med går lite tillbaka för dessa länder. Sedan för drygt 10 år sedan så ser man hur såväl ekonomin som livslängden påtagligt förbättras i Bulgarien och Estland. Det intressanta är sedan att Estland drar ifrån Bulgarien för att jaga de mest utvecklade länderna i västvärlden. Bulgarien har också en positiv utveckling under samma period men tycks inte ändå inte minska avståndet till toppen. Tillväxten är inte hög nog. Premiärminister Borisov ska nog inte bara studera hur man gör i gamla "Väst", utan också hur vissa gör i gamla Öst".

För en tydligare bild samt möjlighet att själv laborera klicka här.

Hur dyrt är Bulgarien?

2011-02-12T20:14:00.002+01:00

Tja, hur dyrt är Bulgarien? Det frågar sig Svd. Svaret man får är att Bulgarien tillhör Europas billigaste semesterländer. Enligt valutaväxlingskontoret X-changes så kallade semesterindex där Sveriges index är 100, ligger prisnivån i Bulgarien på 50.

Sedan informerar man att de mest kända [sol- och badplatserna] är Sunny Beach och Golden Sands. Båda är väloljade turistorter som inte vinner några priser för sin charm. Det är bara att hålla med.

Schengenmobbning

2011-02-12T18:28:00.002+01:00

Detta blir ett långt inlägg, så nu är ni varnade.

Jag länge tänkt skriva något om Bulgariens kommande inträde i Schengensamarbetet, men tyckt att det kanske legat lite långt bort från vad som kan intressera de som hamnar här på bloggen. Men en debattartikel i Svd den 12 februari 2011 signerad Carl B Hamilton och Johan Pehrson, bägge hemmahörande i Folkpartiet, fick mig på andra tankar. Deras ståndpunkt är att Bulgarien och Rumänien ska hållas på avstånd från Schengensamarbetet en tid som en markering på att länderna inte gjort tillräckligt i kampen mot organiserad brottslighet och korruption.

Läsare av bloggen undrar nog varför jag har synpunkter då det inte är någon hemlighet att jag anser det finns stora problem med organiserad brottslighet och korruption i Bulgarien. Problemet ligger i hyckleriet från Hamiltons och Pehrsons sida vilket ger helt fel signaler till Bulgarien.

Hyckleriet ligger i att ställa upp andra krav för Bulgarien och Rumänien än vad som gällt övriga länder i Schengensamarbetet. Vilka krav som gäller för att ett land ska kunna antas som medlem i Schengensamarbetet finns i det avtal som kallas Schengen Acquis. Det är omfattande men inte någonstans ställs det upp krav liknande de som Hamiltons och Pehrson anför. Möjligen kan man anse att om en stat har problem med rättsväsendet kommer det också att påverka bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten. Men gränsöverskridande brottslighet florerar i EU:s alla medlemsstater och hörn varför frågan inte är så enkel. Sverige har problem med gränsöverskridande brottslighet men ingen skulle ifrågasätta vårt medlemskap i Schengen, eller för den delen, se det som ett tecken på korruption i samhällets högre skikt.

Hyckleriet

Kom ihåg att maffians existens i Italien inte är ett problem för EU. Maffian i Italien kontrollerar ju ekonomiska intressen som får omfattningen på den bulgariska organiserade brottsligheten att verka blygsam. Även denna maffia (eller snarare maffior) är sammanvävd med politiken och rättsväsendet. Det är också den italienska maffian som dagligen smugglar narkotika, människor och varor (inklusive piratvaror) från bland annat Albanien och Grekland. I Bulgarien noterar man att ingen politiker i EU skriver debattartiklar om att Italien därför borde hållas på armslängd avstånd tills maffian är bekämpad. Däremot får romer från Rumänien som vistas i Italien en enorm uppmärksamhet. Hur kan det vara så?

Grekland struntar fullständigt i att införa VIS (Visa Information System). VIS är en databas med biometrisk information som ska användas av Schengenländerna för alla dem som söker visum till ett Schengenland. På så sätt kan man identifiera dem som ägnar sig åt viseringsshopping (dvs. att de som nekas av ett Schengenland att få en visering, istället går till en annan Schengenambassad och söker), eller hitta dem som först söker Schengenvisering men som sedan söker asyl i ett Schengenland. Greklands vägran är ett ett flagrant brott mot Schengensamarbetet, men Grekland säger att man inte har råd och då har vi låtit det bero. Ett liknande argument skulle inte accepteras från Bulgarien och Rumänien. De kan ju alltid söka EU-stöd för detta kan man ju också säga. Fast det kan ju också Grekland, men tydligen gäller andra kriterier för Grekland.

Det noteras också i Bulgarien att Greklands asylsystem har havererat helt. Sverige (och andra EU-länder) skickar därför inte längre tillbaka asylsökande som enligt Dublinförordningen borde skickas dit. Hundratusentals asylsökanden och före detta asylsökanden finns nu i Grekland utan att någon egentligen bryr sig. Bulgarien däremot lever upp till Dublinförordningen.

Bestraffningen

Jag reagerade också på följande: "Trots detta har länderna till dags dato endast tagit små och otillräckliga steg i rätt riktning. Det har lett till besvikelse på många håll i övriga Europa." Att placera Bulgarien i frysen är alltså en bestraffningsaktion. Det luktar som en A buyer's remorse över att ha släppt in de två senaste medlemmarna. EU är ju en union som just nu är fullt upptagen med de "gamla" medlemsländernas problem. Det finns också en tämligen omfattande poplism över den fria rörligheten inom EU som inte bara hotar med polska rörmokare, utan även romer i massor som söker bättre möjligheter till försörjning. En liten markering man kan göra är att i alla fall skicka ut Bulgarien och Rumänien i kylan utanför Schengenområdet.

"Därför villkorades medlemskapet 2007 med krav på fortsatta reformansträngningar och med uppföljning enligt ett särskilt kontrollavtal." skriver Hamilton och Pehrson vidare. Frågan är väl då snarare vad som hände med detta kontrollavtal. Om EU inte skött sitt jobb med detta kontrollavtal så kan EU knappast använda andra avtal för att straffa Bulgarien. Detta skulle, förutom att det skapar olika bedömningskriterier för olika EU-länder, även göra att EU:s åtgärdsprogram blir oförutsägbara då populistiska utspel i olika medlemsländer kommer att utgöra grund för dessa bedömningar.

Dessutom visar det på en stor okunskap om hur den organiserade brottsligheten fungerar i Bulgarien (och förmodligen även i Rumänien). Det handlar inte om att med en viss regelbundenhet skicka en insatsstyrka att göra en razzia på motorcykelklubbar eller att avlyssna sin befolkning en masse. Den organiserade brottsligheten och korruptionen har rötter i kommunistidens Bulgarien. Under kommunisttiden fanns det till och med en statssanktionerad smuggling. Sedan kom ett maktskifte men där den kommunistiska nomenklaturan behöll både den ekonomiska och politiska makten i Bulgarien, bland annat genom att låta rättsväsendet vara svagt. Detta öppnade upp för kriminella som med tiden växte sig starka, ibland i symbios med "samhällets stöttepelare". Detta avskaffar man inte på en kafferast trots att den organiserade brottsligheten inte är i närheten att vara så omfattande att det blivit en del av kulturen som i Italien.

Det krävs ett långvarigt arbete där framgången inte kommer att vara uppenbar under en lång tid. Premiärminister Bojko Borisovs arbete mot kriminalitet har ju hittills få riktiga framgångar trots många uppmärksammade operationer. Problemet är att även om jag varit helt säker på Borisovs hängivenhet i detta arbete så hade framgången inte sett så mycket bättre ut i dagens läge. Man får tänka på att de som förlorar på ett starkt rättsväsen gör ett intensivt motstånd på alla fronter. Det är alltså för tidigt att säga vare sig bä eller bu. Någonstans tror jag att rena bestraffningsaktioner får det resultat som EU inte önskar i fallet Bulgarien och Rumänien. Det handlar mer om att visa sig intresserad och engagerad samt att ställa obekväma men relevanta (kunniga) frågor samt ha stenhård kontroll över EU-medel.

Om kritiken hade riktat in sig på ouppfyllda villkor i Schengen Acquis hade saken varit annorlunda. Visst kan man peka på att andra länder inte lever upp till kraven, men att som argument för sin egen otillräcklighet peka finger på andra gör ju inte de egna bristerna mindre. Cecilia Malmström, som just nu är i Bulgarien, skriver på sin blogg att "Bulgarien uppfyller ännu inte de tekniska kriterier som krävs för att gå med i Schengen. Men de arbetar hårt och har den senaste utrustningen." Ja, det är ju ett argument man kan hålla emot Bulgariens medlemskap.

Men även hon säger vidare att "Vad gäller Schengen så är frågan inte längre teknisk utan politisk. Alla medlemsländer måste vara eniga innan ett land släpps in i Schengen och den enigheten finns inte idag." Det handlar alltså inte om länderna uppfyller kraven för Schengenmedlemskap eller inte, utan snarare om att vissa politiker måste markera mot länder som man inte riktigt tycker hör hemma i EU-klubben. Precis det som jag skrivit om ovan.

För att riktigt driva min poäng i mål så har Cecilia Malmström även sagt att "Greklands gränser är även EU:s gränser och vi i Parlamentet är eniga om att det måste finnas solidaritet mellan medlemsstaterna, att vi måste dela på ansvaret för de människor som tvingats fly sina hem och som kommer till Europa." Däremot är förståelsen och solidariteten ytterst begränsad när det gäller Bulgarien och Rumänien. Realpolitik när den är som sämst.

Det vore ju t.ex. klädsamt om Pehrson, Hamilton och Malmström lika tydligt markerade med konkret bestraffning för Frankrikes flagranta brott mot rörelsefriheten i EU i somras. Eller skriva något om att att Greklands ovilja att delta i VIS-samarbetet bland annat saboterar den europeiska asylpolitiken. Eller varför inte skriva en stänkare om vilka länder som det borde markeras mot i Eurozonen då det förekommer allvarliga brott mot reglerna för eurosamarbetet. Eller kanske Euron är så pass bra enligt folkpartistisk diskurs så att kriteriet för en ofelbar ekonomi är själva medlemskapet i Eurozonen.

Uppenbarligen är många politiker längre västerut mobbare som gör populistiska utspel genom att ge sig på unionens svagaste medlemmar. Då spelar det ingen roll om man är överens i övrigt att man plågas av organiserad brottslighet och korruption. Man är ändå inte jämbördiga. Måttstockarna är olika. Det är bara Bulgarien och Rumänien som straffas för ofullkomligheter i sina åtaganden gentemot EU. Övriga länder kan göra vad de vill utan att hamna i kylan när något ska fördelas från Bryssel.

----

Ett post scriptum

Jag har följt historien med Bulgariens schengenmedlemskap en tid. Att det finns andra motiv än svårigheter för landet att uppfylla Schengen Acquis har då blivit uppenbart. Enligt den tyske rådgivaren för Bulgarien i frågan, Hans Gerhard Döring, så beror oppositionen mot Bulgarien (och Rumänien) på flera saker, förutom vissa svårigheter att klara av de tekniska kraven. För Frankrike och Nederländerna så har frågan om emigrerande romer gjort att politiker i dessa länder måst markera mot Bulgarien.

Man får komma ihåg att bägge dessa länder så är utmaningen från populistiska partier som Le Pens Nationella fronten (Front National) och Geert Wilders Parti för Frihet eller Frihetspartiet (Partij voor de Vrijheid - PVV) påtaglig. Dessa partier fångar upp kritiska åsikter om EU och emigration som omfamnas av betydligt fler än vad partiernas respektive valresultat visar. Det är alltså nödvändigt att av den anledningen markera mot "problemländerna" i sydöst för att visa att man tar mångas oro på allvar.

När Frankrike deporterade ett antal romer till Bulgarien så valde man där att inte protestera av rädsla för att äventyra Bulgariens förhandlingar om medlemskap i Schengen. Dessa deportationer stod i uppenbarlig strid mot den fria rörligheten inom EU. I Bulgarien förstod man att det inte handlade om vem som har rätt eller fel, utan vem som är starkast.

Döring tar också upp att det finns en oro i Europa att ett medlemskap i Schengen för Bulgarien och Rumänien skulle sätta igång en migrationsrörelse från Grekland norrut i ut i Västeuropa. Som det är nu finns det en gränskontroll mellan Grekland och Bulgarien, och sedan mellan Rumänien och Ungern. Jag har själv sett denna kontroll där det är tydligt att man just letar efter människor. Om Bulgarien och Rumänien var medlemmar i Schengen skulle det inte finnas någon som helst gränskontroll mellan Grekland och övriga Schengenländer. Givet att det uppehåller sig ett stort antal mer eller mindre illegala invandrare i Grekland så är det uppenbart att dessa skulle röra sig norrut.

Det finns också en annan oro. Om det efter den turkisk-bulgariska gränsen inte fanns fler gränskontroller så kommer den illegala invandring från Turkiet via Bulgarien (eller för den delen mellan Rumänien och Moldavien eller Ukraina) ut i Europa att öka dramatiskt. Bilden hos många ute i Europa är att den bulgarisk-turkiska gränsen bevakas av korrupta tjänstemän som för struntsummor låter migrantkohorterna passera.

Hur läget verkligen är när det gäller gränsbevakningen så är bilden lite tvetydig. Korruptionen har varit utbredd vid de bulgariska gränserna, men den har i mångt och mycket handlat om att blunda för varusmuggling för den bulgariska marknaden. Sedan en tid pågår en omfattande kampanj mot korrupta tulltjänstemän och ett stort antal har sparkats. En av de mest aktuella konflikterna i bulgarisk politik är just den mellan premiärministern och tullchefen. När det gäller saker som narkotika- och människosmuggling så har mycket gjorts.

Får att få lite perspektiv så kan man begrunda följande statistik. Den rör beslag av heroin i kilo i Sverige respektive Bulgarien. Även om Sverige är ett destinationsland och Bulgarien ett transitland för narkotikasmuggling så är siffrorna ändå tankeväckande.

Beslagen av herion är alltså ofta mer än 30 gånger större i Bulgarien än i Sverige och ligger över ett ton per år. Hur ska man tolka det?

Man kan också fundera på vad det betyder att antalet så kallade dublinärenden var mångfalt fler till Grekland än till Bulgarien (innan överföringarna till Grekland stoppades). Vilket av länderna har egentligen bäst kontroll över migrationen?

Post post scriptum
Som väntat så sade Svenska Dagbladet tack men nej tack till min replik på Hamiltons och Pehrsons debattartikel. Min replik kan dock läsas här för den som vill.

Jag har också noterat att Rumäniens ambassadör i Sverige, Răduţa Matache, har fått in en replik i Svd. Han kommenterar också det orättvisa i att ändra spelreglerna under processens gång.

Ekonomisk karta

2011-02-06T11:07:00.000+01:00

Jag hittade denna karta nyligen och tyckte att den kunde läggas ut även här. Den jämför BNP i de olika europeiska länderna. Siffrorna är köpkraftsjusterade varför de ger en mer verklig bild av läget. Genomsnittet för EU blir lika med 100 och länder med BNP däromkring visas med ljusgrön färg. Ju grönare ju bättre, ju gulare ju sämre.

Man ser att Europa är uppdelat lite grovt i tre delar: ett rikt Nordeuropa, ett medelrikt Sydeuropa och ett fattigt Östeuropa. Dock är detta en bild som förändras där Sydeuropas svåra ekonomiska problem säkert kommer att förändra kartan. Flera av de östeuropeiska länderna har jagat Väst en lång tid och en utjämning kommer så småningom att ske. En svårighet i prognoserna är att den senaste krisen har skapat en situation där det inte är tydligt hur utvecklingen kommer att gå. Man kan också notera att Sverige inte är så grönt som vi önskar.

Om Bulgarien var en amerikansk stat

2011-01-16T11:13:00.000+01:00

Bulgariens tidigare kommunistiske diktator, Todor Zjivkov, lanserade på 60-talet idén att Bulgarien skulle uppgå i Sovjetunionen och bli dess 16:e delrepublik. Officiellt var syftet att det var två kommunistiska och slaviska broderländer lika gärna kunde ingå i samma enhet då deras framtid var gemensam. Detta kunde också ges historiska argument eftersom Bulgarien hade Ryssland (sedermera Sovjetunionen) att tacka för sin frigörelse från turkarna och Sovjetunionen för sin befrielse från vad man kallade den fascistiska tsariststaten under Andra världskriget. I själva verket var detta ett desperat förslag från Zjivkov för att rädda Bulgarien från ekonomisk kollaps genom att låta Sovjet "adoptera" landet. De sovjetiska ledarna sade därför tack men nej tack till detta förslag.

Zjivkovs idé förverkligades på sätt vis 50 år senare när Bulgarien blev medlem i EU. Fast jämförelsen haltar betänkligt då det inte handlar om att Bulgarien behöver sluta att existera som land, utan snarare om en (än så länge) löst sammansatt union med ett svagt centrum i Bryssel. Motivet att en annan union eller statsbildning skulle lösa bulgariska ekonomiska tillkortakommanden känns ju dock igen. Däremot kan man fortsätta detta tankeexperiment idag med att fundera vad det skulle innebära om Bulgarien var en amerikansk stat. Bakgrunden är en artikel i Economist där man jämför USA:s delstater med olika länder i världen. Alltså, vilket land motsvarar varje amerikansk delstat sett till ekonomi eller befolkning.

Det visar sig då att Bulgariens ekonomi motsvarar ungefär Rhode Islands ekonomi. Bulgariens BNP för 2009 var 47,10 miljarder dollar mot Rhode Islands 47,84 miljarder. Men om man även jämför staterna befolkningsmässigt så framkommer Bulgariens ekonomiska tillkortakommanden. Det Bulgariens drygt 7 miljoner invånare åstadkommer motsvarar vad Rhode Islands en miljon invånare producerar. Eller med andra ord: produktiviteten är sju gånger lägre i Bulgarien jämfört med Rhode Island. Man kan också säga att i Rhode Island har varje person dragit in motsvarande Bulgariens nivå en bra bit innan första fikarasten på arbetsdagen.

Att jämföra länder genom att bara använda BNP och BNP per invånare ger en ganska grov bild, men icke desto mindre så är det en bra illustration på att Bulgarien ligger långt efter de länder man vill jämföra sig med. För att komma ifatt krävs inte bara att ekonomin växer mer än den gör nu, utan även att effektiviseringar måste ske snarast. Man kan dock undra hur det ska ske när landets fattigaste tiondel är helt obildad och landets mest välutbildade tiondel är utomlands samt att den största befolkningsgrupp som växer är pensionärerna. De som är satta att åtgärda detta ägnar dock sin mesta tid om att gräla hur kakan ska fördelas, inte hur den ska växa.

...

Men Sverige då kanske någon undrar. Jo, Sverige motsvarar ungefär North Carolina sett till BNP. Vi har en BNP på cirka 400 miljarder dollar. Dessutom är vår befolkningsmängd ungefär lika stora. Men innan vi slår oss på bröstet kanske det kan vara bra att veta att North Carolina producerar under snittet för USA sett till BNP per capita. Vi har också en del att göra om vi tycker att vi hör hemma i BNP-toppen.

Vargfrossa 2

2011-01-15T10:11:00.000+01:00

Så var det dags igen för vargjakt i Sverige. Frågan är hetare och mer känslosam än någonsin. En artikel i Aftonbladet om detta har just nu 1310 kommentarer. Jag har tidigare konstrastrerat vargfrågan i Sverige med hur den är i Bulgarien. Även om jag inte har något bra svar på varför nyhetsvärdet och känsloläget när det gäller varg är så olika länderna emellan så gav en artikel i DN i dagarna ytterligare en ledtråd till svaret på detta.

Enligt DN-artikeln är en mycket viktig anledning att i Sverige (och Norge och Finland) sker ofta jakt med lösdrivande hund. Dessa hundar riskerar då att ge sig in i något vargflocksrevir där den uppfattas som ett hot och konkurrent av vargarna och därför riskerar att dödas. Dessutom förhåller vi oss ofta till dessa jakthundar som om de vore familjemedlemmar vilket gör att vårt engagemang för vargfrågan blir extra stort. Engagemanget är fortsatt stort även om det verkliga antalet vargdödade hundar inte är särskilt stort, i synnerhet om man jämför med andra dödsorsaker bland hund.

Det får till följd att jägarna är starkt pådrivande när det gäller vargjakt i Sverige medan i t.ex. Bulgarien det är tamboskapägarna som är drivande i frågan. Jakt med lössläppt hund förekommer knappt, samt att förhållandet mellan jägare och hund som regel inte är särskild nära. Tamboskapägarna utgör ingen särskilt stark lobbygrupp i Bulgarien heller.

Jägarna i Bulgarien vill ju förstås gärna jaga varg och gör det också. Det är tillåtet. Det förekommer rent av en viss jaktturism även om den är liten. Rovdjursjakt var ju tidigare den kommunistiska nomenklaturans priviliegium medan det numera mer är en fråga om plånbok och kontakter. Men de bulgariska jägarna har inte som mål att minska vargstammen. De vill just bara jaga varg. Därför är det inte ett problem i Bulgarien för jägarna att det finns ca 2000 vargar där, medan existensen av ett par hundra vargar i Sverige skickar hela den svenska jägarkåren i spinn. Attityden bland jägare här i Sverige är ju att starkt reducera eller rent av eliminera vargstammen. Bulgariens jägare ser istället att den är kvar så att denna oerhört statusfyllda jakt kan fortsätta.

Om det fanns ett fungerande system med ersättning för rovdjursdödad boskap i Bulgarien så skulle verkligen rovdjursfrågan bli en ickefråga i Bulgarien. Men om det blir så någon dag återstår att se.

Borisov i Brasilien

2010-12-31T16:04:00.000+01:00

Premiärminister Bojko Borisov kommer inte att fira nyår i Bulgarien i år. Just nu befinner han sig i Brasilien med en stor bulgarisk delegation på besök hos den blivande brasilianske presidenten Dilma Rousseff. Borisov ska bland annat vara gäst på hennes installation på presidentposten den 1 januari 2011.

Den nyfikne kanske undrar varför detta intresse för brasiliansk politik har infunnit sig hos premiärminister Borisov. Den brasilianska närvaron i Bulgarien är nästintill obefintlig. Den bulgariska närvaron i Brasilien är obefintlig. Handeln mellan länderna uppgick 2009 till 211 miljoner dollar (cirka 1,7 miljarder kr), där import från Brasilien dominerar och utgör 171 miljoner dollar. Som en jämförelse kan nämnas att det svenska handelsutbytet med Brasilien för 2009 uppgick till drygt 10 miljarder kronor, där export till Brasilien utgjorde den största delen med 6,6 miljarder kronor. Trots att Brasilien är Sveriges största handelspartner i Sydamerika så kommer så vitt jag vet ingen högre svensk representant att närvara vid installationen.

Men det finns en förklaring varför Borisov är i Brasilien och varför Brasilien är utrikestema nummer ett för tillfället. När man i Bulgarien fick upp ögonen för Dilma Rousseff tidigare i år så upptäckte man att hon hade en bulgarisk bakgrund. Hennes far, Petăr Rusev (sedermera skrivet Rousseff), visade sig komma från staden Gabrovo i centrala Bulgarien. Som aktiv medlem i det bulgariska kommunistpartiet hade han tvingats emigrera 1929, först till Frankrike och sedan till Brasilien. Han bodde även några år i Argentina och Buenos Aires. I Brasilien gifte han sig med Dilma Jane da Silva och de fick tre barn, bland dem blivande presidenten Dilma som föddes 1947 i Belo Horizonte i Brasilien.

Helt plötsligt blev det brasilianska presidentvalet en av årets allra största utrikeshändelser i Bulgarien. Både Bulgariens president som premiärminister slöt upp bakom Dilma Rouseff. Det märkliga var att det just var hennes bulgariska bakgrund som var intressant. Vilken ideologi och politik hon står för var nästan helt ointressant. Det är lite pikant med tanke på att hon leder ett socialistparti - Arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores (PT). Hennes broderparti i Bulgarien är alltså Borisovs huvudmotståndare Det bulgariska socialistpartiet BSP. President Părvanov, som tidigare ledde BSP, är alltså en mer naturlig kontaktperson för Dilma i Bulgarien, inte bara i kraft av innehavare av samma ämbete.

President Pă rvanov har inte kunnat följa med på statsbesöket till Brasilien. Som orsak säger han att beror på att Borisov gömt inbjudan till installationen för honom. Nu spelar det dock inte så stor roll eftersom presidenten i alla fall inte skulle kunna åka beroende på presidentämbetes ansträngda kassa säger presidenten vidare. Konflikten mellan president och premiärminister, som sedan länge tagit klivet ned i sandlådan, fortsätter alltså.

Som jag ser det är den riktiga anledningen till Borisovs besök i Brasilien att han vill sola sig lite i glansen när en av världens största länder får ny president. Dessutom har massmedia i Bulgarien på bästa kvällstidningsmaner fullkomligt hängivit sig åt grävande och spekulerande i Dilma Rousseffs bakgrund och när hon kommer att besöka Bulgarien och Gabrovo (inte frågan om hon kommer att besöka landet). Därför är även en enorm mediedelegation med Borisov i Brasilien vilket gör att det inte finns en nyhetssändning eller förstasida som saknar hans bild och uttalanden. Varhelst man skriver om Dilma så ska även Borisov vara med på minst ett hörn.

En annan anledning till besöket är att här kan han vara lång borta från den trista vardagen i Sofia där han har få framgångar att glädja sig åt. I Brasilien kan han spekulera i nya ekonomiska framgångar som han säger kan bli resultatet av hans besök.

Men framför allt så tycker jag att detta statsbesök passar mer in i mallen där Borisov besöker för Bulgarien obetydliga partners så att samtalen kan hållas på en hövlig nivå och att man ömsesidigt kan berömma varandra samt säga att samarbetet nu kommer att lyfta till nya nivåer. Att besöka länder med vilka Bulgarien har ett litet eller rent av minimalt utbyte gör ju att det inte heller finns några problem att diskutera. Dessa länder har ju heller ingenting att säga när det gäller hur Bulgarien sköts. Det är nog skönt för Borisov att åka på besök där han vet att inga obekväma frågor ställs eller att löften avkrävs. Ett sådant besök gjorde Borisov t.ex. i Libanon för drygt en vecka sedan - en fullkomlig framgång men samtidigt en fullständig brist på resultat.

Att besöka EU-länder ger inte längre pluspoäng eftersom Bryssel ser få anledningar till att komma med beröm utan snarare med kritik, senast fördröjningen av Schengenmedlemskapet. Ryssland som är så viktigt för Bulgarien fortfarande är inte heller aktuellt som destination för Borisovs diplomati i takt med att det har blivit allt svårare att upprätthålla illusionen av en självständig energipolitik fri från Moskvas önskemål.

Jag är rädd för att detta statsbesök har ett litet inslag av verklighetsflykt över sig där Borisov nu åtminstone tillfälligtvis kan sticka huvudet i den brasilianska sanden. Fast å andra sidan så kan han ju alltid studera Dilma Rousseffs rättframma, för att inte säga konfrontatoriska hållningssätt i sin ämbetsutövning. Det är kanske något han i alla fall kan ta med sig hem.

Ett kort bokslut

2010-12-30T19:36:00.000+01:00

I morgon är det nyårsafton och vi står inför ett ett nytt år. I Bulgarien kommer detta att gå obemärkt förbi, åtminstone politiskt. Privat hemma hos folk är dock nog nyårsfesten lika intensiv och glad som alla andra år. Detta är en av de få säkra sakerna i dagens Bulgarien.

Premiärminister Bojko Borisov har få framsteg att peka på när han sammanfattar det gångna året. Man kan som tidigare år säga att det kunde ha varit värre. Ekonomiskt så lider Bulgarien av sviterna efter den ekonomiska krisen. Fattigdomen och framför allt den upplevda fattigdomen är större än på flera år. Nästan 60 % av befolkningen uppger att de uppfattar sig som fattiga, även om många av den rent statistiskt inte gör det. Upplevd fattigdom är ju inget bra mått på fattigdom men det är åtminstone en bra indikator över hur pessimistisk/optimistisk man är över nuvarande situation och framtiden.

Borisovs ekonomiska politik kännetecknas av idélöshet och brandkårsutryckningar för att lösa akuta problem. Finansminister Djankov har reducerats till Borisovs "torped" i sökan efter möjligheter för tillfälliga kassaförstärkningar. Med tanke på Djankovs bakgrund som kompetent och välrenommerad ekonom var vi många som trodde att det äntligen skulle innebära en mer konsekvent och ideologisk tydlig politik. Men så blev det inte.

Borisovs paradnummer: kampen mot korruption är visserligen det mest seriösa försök som hittills gjorts, men rejäla framgångar saknas. Domstolsväsendet verkar oförmöget att döma alla de som arresterats i alla högljudda polisaktioner under det gångna året. Dessutom ser vi hur kampen mot korruptionen har blivit ett argument för att ytterligare övervaka befolkningen utan att hänsyn tas till integritet och proportionalitet.

Året verkar dessutom avslutas med att Bulgariens inträde i Schengesamarbetet skjuts upp ett halvår. Det var tidigare sagt det skulle ske under mars 2011, men framför allt Frankrikes invändningar har flyttat fram detta. Som skäl anges att Bulgarien (och Rumänien) inte gjort tillräckligt i kampen mot korruptionen.

Det ser ut som om Borisov har hamnat där alla hans föregångare har hamnat: utvecklingen framåt kan mest karaktäriserats som "muddling through".

Jag tycker att Bulgarien i mångt och mycket kan sammanfattas i nedanstående bild. Det ser märkligt ut men ändå så fungerar det hjälpligt.

Bilden är från kolbrikettfabriken i Gălăbovo.

President och premiärminister grälar

2010-12-19T16:41:00.001+01:00

Jag har flera gånger skrivit om att före detta medarbetare* till den tidigare statliga säkerhetstjänsten DS (Държавна сигурност ДС - Bulgariens motsvarighet till KGB) innehar viktiga poster i samhället. Detta har kunnat ske då landet i praktiken har saknat lustrationslagar som granskar utnämningar till viktiga poster. Dock har det blivit vanligare att personers bakgrund kontrolleras de senaste åren även om det inte sker systematiskt. Tyvärr har det oftast använts som tillhygge i politiska strider än att sortera ut personer med tveksam bakgrund.

För tillfället pågår en sådan strid i Bulgarien. Denna strid utkämpas mellan premiärminister Bojko Borisov och president Georgi Părvanov. Även om den presidenten backas upp av Socialistpartiet BSP (han var tidigare partiledare för BSP) så är presidenten den enda "riktiga" oppositionen till premiärminister Borisov.

Bakgrunden är följande. Det har upptäckts att nästan 50 % av Bulgariens ambassadörer ute i världen har en bakgrund inom DS. I Bulgarien är det presidenten som tillsätter ambassadörer även om det är parlamentet som föreslår dem. Borisov har därför uppmanat presidenten av avlägsna dessa ambassadörer. Pikant nog uppges Bulgariens ambassadör i Stockholm, Ivan Tsvetkov, vara en av dem.

Presidenten har svarat att han inte tänker hemkalla någon ambassadör då de inte utgör något problem för Bulgarien. Han sade vidare att tidigare blev det känt att nästan en och en halv tusen personer inom inrikesministeriet (polisen) har varit före detta medarbetare i DS men att det inte uppstod något drama då. Detta är en hint åt Borisov då hans mest omtyckte och viktigaste minister är just inrikesministern. Presidenten sade också att många av dessa ambassadörer har bidragit i arbetet med Bulgariens medlemskap i såväl Nato som EU. Om dessa ambassadörer hade utgjort ett problem för Bulgarien så borde ju alla dessa tidigare medarbetare inom polisen utgöra motsvarande problem nu när Bulgariens medlemskap i Schengensamarbetet har gått in i en avgörande fas.

Nu har istället hela historien kommit att handla om ministern utan portfölj, Bozjidar Dimitrov, med särskilt ansvar för bulgarer i utlandet. Han har därför ett visst ansvar för ambassaderna och deras personal. Han har gjort ett antal tveksamma uttalanden under sin tid som minister samt att han verkar agera tämligen självständigt från parlamentet. Detta har irriterat många som nu en tid har sagt att Borisov borde sparka Dimitrov.

Omständigheten som förde upp Dimitrov i denna aktuella historia är att Dimitrov själv har en bakgrund som medarbetare i DS. Om presidenten borde hemkalla ambassadörer med bakgrund i DS så borde Borisov avskeda ministrar med samma bakgrund om man var konsekvent. Borisov vägrade först att ens överväga tanken, senare så sade han att han kan tänka sig att sparka Dimitrov om presidenten hemkallar ambassadörer med bakgrund i DS.

Lite senare sade Bozjidar Dimitrov själv att han kommer att lämna in sin avskedsansökan i morgon måndag, oavsett hur premiärministern och presidenten kommer att agera. Han kommer då att återgå till sitt tidigare arbete som chef för Det statliga historiska museet och inte återvända till parlamentet. Det är oklart vem som ska efterträda honom eller om denna ministerpost överhuvudtaget kommer att finnas kvar. Den var trots allt speciellt skapad för Dimitrov.

Historien har knappast nått sitt slut än. Man ska komma ihåg att presidenten själv, Georgi Părvanov,

har en bakgrund som medarbetare i DS. Hela historien är dock typisk för hur dagens politiska scen ser ut. Politiken är konfrontatorisk från både det styrande Gerb och från oppositionen. Likaså visar denna historia än en gång hur presidenten iklär sig rollen som oppositionsledare. Historien är också ett exempel på hur oppositionen försöker attackera premiärministern, inte för att få gehör för sin politik, utan för att just undergräva premiärministern.

Bakgrunden till detta är antagligen att många i Bulgarien trots allt känner sig hotade av Borisovs kamp mot korruption. Även om man kan tveka över Borisovs motiv för denna kamp och dess effektivitet så är den icke desto mindre den tuffaste attacken mot korruption som skett de senaste 20 åren. Man ska nog se den här historien även i denna belysning.

* Jag är lite tveksam till att kalla alla medarbetare i DS för agenter då de som regel inte var spioner, utan snarare informatörer/rapportörer.

Rivstarten som baktände

2010-12-14T09:29:00.000+01:00

Jag skrev för ett tag sedan om att premiärminister Bojko Borisov lovat krafttag mot illegal byggnation i Bulgarien. Jag skrev också att det kommer att bli en svår process eftersom den omfattande korruptionen sätter käppar i hjulen eftersom vägen från lagligt till olagligt oftast är en gentjänst och sedelbunt bort.

Igår kom det ett strålande exempel på just detta. Det var då tänkt att rivningen av 121 illegala byggnader skulle rivas kring dammen Iskar en bit utanför Sofia. Listan på dessa illegala byggnader hade upprättats redan under 2006. Under dunder och brak skulle rivningen påbörjas inför tevekamerorna. Det visade sig då att av de 121 byggnaderna så var det endast cirka 40 som inte var legaliserade. De övriga 80 hade antingen fått tillstånd eller var på väg att få tillstånd. Mest anmärkningsvärt var att de hus som var byggda närmast vattnet var alla numera lagliga. Då ska man veta att enligt bulgarisk lag så är det förbjudet att bygga på strandnära områden vid dammar och vattenreservoarer.

Rivningsarbetet fick därför inrikta sig först på en 27 kvadratmeter stor sommarvilla av enkel modell vars ”ägare” typiskt nog var en tämligen medellös pensionär utan kontakter. Bland de ”fredade” byggnaderna finns bland annat ett hus tillhörande den Ryska ambassaden och en semesterstation tillhörande ministerrådet (motsvarande regeringen!).

Om den senare så berättar boende i området att parlamentsledamöter till och med förbjudet dammens koncessionär, Sofijska voda (Sofias vatten), att sätta upp staket kring dammen. Anledningen är att staketet skulle hindra vildsvinen, som dessa representanter jagar, att ha tillgång till dricksvatten. Kommunistpampsmentaliteten är fortfarande allomstädes närvarande bland Bulgariens elit.

En annan kvarleva från kommunisttiden har också dykt upp igen. Det är diverse dokument från den tiden som bevis på att vissa av dessa byggnader ”tolererades” även om de saknade bygglov. Dessa borde naturligtvis inte ha något som helst värde idag, men uppenbarligen används de ändå som underlag för legalisering.

Det pikanta i just den här historien är att legaliseringsprocessen har börjat redan under den tid Borisov var borgmästare i Sofia och alltså är den som har det yttersta ansvaret för sådana frågor i Sofias närområde. Dessa tillstånd kan bara ges av Sofias kommun och domstolen.

Nå, frågan är hur farsen ska fortsätta. Talande är att ingen högre officiell representant fanns närvarande vid gårdagens aktion, ett tecken på att landets ledning mycket väl vet hur situationen egentligen är. Vi har alltså en situation där byggnader har byggnadslov och andra tillstånd trots att det är olagligt att bygga där de finns, dels att de dokument som åberopas inte har något värde egentligen.

Minstern för regional utveckling Plevneliev har ju lovat att avlägsna alla illegala byggnationer kring Iskardammen inom sex månader. Om så inte sker, utan majoriteten av bygganderna lämnas ifred oavsett hur de blivit legala så är en insats i historien begreppet Bulgarien som rättsstat.

Sju personer instängda i grotta

2010-12-05T15:57:00.001+01:00

Regnet med påföljande översvämningar har ännu mest orsakat materiella skador, antal personer som skadats är få. En lastbilsförare befaras dock omkommen efter att hans lastbil föll i floden Struma när det forsande vattnet orsakade ett jordskred som drog med lastbilen. Föraren har ännu inte hittats och man befarar det värsta.

En större tragi kan vara på väg då sju personer har fångats i en grotta efter att vattenmassorna har gjort det omöjligt att ta sig ut och in i grottan Duhlata. Av de sju personer är tre barn. Ett omfattande räddningsarbete har påbörjats och det rapporteras att räddningspersonal har lyckat ta sig in i grottan. Några av de instängda är erfarna grottforskare varför man trots allt har gott hopp om att rädda dem. Man tror att de sju befinner sig på en torr och säker plats i grottsystemet.

Grottan Duhlata är Bulgariens längsta grotta med en längd av 18 kilometer. Dess djup är 53 meter. Grottsystemet är också en av Bulgariens mest svårutforskade då den består av en mängd labyrinter i flera våningar som floden Struma mejslat ut.

Tillägg: Sent på söndagskvällen lyckades räddningsteamet få ut de instängda. Alla mådde förhållandevis bra även om något nedkylda. Fast upplösningen var inte utan en, får jag säga, bulgarisk knorr. Premiärminister Bojko Borisov kom på visit hos räddningsteamet vid åttatiden för att personligen leda arbetet. Klocka halv nio var det hela över och alla räddade.

Det är uppenbart att räddningsarbetet avvaktade Borisovs ankomst så att han skulle kunna stå i medialjuset vid (ännu) en framgångsrik händelse ledd av honom. Borisov framstår allt mer som Bulgariens Putin, kanske inte i maktbefogenheter, men i behovet att visa upp sig som en kraftfull och mångkompetent ledare. Var månde detta sluta?

Väderproblem

2010-12-04T19:47:00.001+01:00

I Bulgarien har det de senaste veckorna varit ovanligt varmt. I veckan slogs värmerekord för säsongen med över 25 grader i norra Bulgarien. Dessa ovanligt varma temperaturer har varit till glädje för all bulgarer som kunna tillbringa sin tid på stranden eller på promenad. Framför allt har det inneburit att man sluppit spendera mycket dyra pengar på uppvärmning av bostäder.

Detta har dock haft ett pris. Den varma luften har orsakat vindar av stormstyrka på många håll i landet med skadade hus och fallna träd. De senaste dagarna har dock den meteorologiska situationen förändrats då kall luft trängt in i norra Bulgarien men med varma temperaturer i södra delen av landet. Bergskedjan Stara Planina (Balkanbergen) som delar landet på mitten har även delat in Bulgarien i en varm och kall del. I norr har temperaturerna hastigt fallit från även 20 grader plus till minusgrader, åtminstone nattetid. I söder har det varit fortsatt vår/sommartemperaturer upp till 20 grader.

Detta har nu resulterat i våldsamma regn, framför allt i sydväst. Det rapporteras om omfattande översvämningar och stängda vägar. I delar av landet har undantagstillstånd förklarats. Bland de områden som drabbats av omfattande översvämningar är även Sofia.

I Bulgarien är stora temperaturskillnader inte så vanliga eftersom det är ett litet land, åtminstone jämfört med avlånga Sverige. Bulgariens yta är ganska precis en fjärdedel av Sveriges. Att vintertid ha temperaturskillnader på 20-25 grader får därför påtagliga konsekvenser, i synnerhet eftersom Bulgarien är ett bergigt land där varm fuktig luft pressas över höga bergskedjor och avkyls med stormvindar och regn som följd i de lägre belägna områdena. Detta är ett problem alla tider på året men nu när temperaturskillnaderna är så stora över ett så pass litet område så får det dramatiska konsekvenser.

Tillägg: tidningen Dnevnik har ett bildreportage från staden Kostinbrod en bit norr om Sofia. Där framgår med all tydlighet att översvämningarna är omfattande.

Rivstart

2010-11-23T19:37:00.000+01:00

Det var ett tag sedan sista blogginlägget, men det har inte berott på ett händelselöst Bulgarien. Den sista tidens snackis är att det nu ska tas krafttag mot all den illegala byggnation som finns i landet.

Mängder av byggnader, framför allt bostadshus men även t.ex. hotell, har byggts utan bygglov och andra tillstånd. Enligt ministern för regional utveckling, Rosen Plevneliev, har man hittills identifierat 1600 illegala byggnader i landet. Av dem har 300 ärenden redan avgjorts i domstol och väntar rivning.

Mest uppmärksamhet väckte ”upptäckten” i början av oktober av en hel illegal by, Ivajlovgrad, i södra Bulgarien. Byn fick snabbt namnet Den glada byn. Kring dammen Ivajlovgrad har hundratalet hus byggts helt utan bygglov och på statlig mark. Byn kallas också för Tullbyn eftersom som grädde på moset visade det sig att många av ”nybyggarna” var tulltjänstemän, varav en en högre chef inom tullväsendet. Dessutom har kommunal infrastruktur byggts trots att de flesta av husen inte existerar i några register. Extra pikant är att vägen fram till den illegala byn tycks ha reparerats med EU-medel.

Den senaste veckan har däremot Nessebǎr vid Svartahavskusten varit i blickfånget. Där har man med våld försökt att riva en del av alla de illegala byggnader och tillbyggnader som finns. Denna olagliga exploatering av staden hotar att få staden avförd från UNESCO:s lista över världsarv. Hittills har dock inget rivningsarbete blivit av på grund av det våldsamma motståndet från husägarna.

Allt detta är ännu ett tecken på den omfattande korruption och nonchalering av lagar och regler som finns i Bulgarien. Är du mäktig eller rik så kan du göra lite som du vill. Premiärminister Bojko Borisov har gått ut hårt och öppet utmanat de personer och institutioner som låtit detta pågå. Frågan är dock om han kommer att lyckas. De 1600 byggnader som nämns är antagligen bara toppen på ett isberg. Att personer med makt och pengar gör lite som de vill har plågat Bulgarien länge. Fenomenet fanns redan på kommunisttiden, men eskalerade efter kommunismens fall och uppkomsten av nya möjligheter.

Saken försvåras av att många illegala byggnationer har legaliserats i efterhand. Dessa procedurer är också ett av korruptionens många ansikten där tjänstemän och andra ansvariga mot ersättning utfärdar nödvändiga dokument. Denna legalisering har nu satt fart då många husägare hellre betalar dyra mutor än förlorar sin egendom.

Det kanske mest kända exemplet på legalisering av byggfusk och illegalt byggande är hotellet Dune i Golden Sands. Det har ett av turistortens mest exklusiva lägen då det byggts på själva strandremsan. Problemet är bara att havsstranden är statlig egendom där ett generellt byggförbud råder. Ägarna till hotellet har framgångsrikt motstått statens försök att riva det eftersom de överklagat alla beslut om rivning och vunnit i alla instanser. Ännu ett av korruptionens ansikten. Hotellet kommer nog att få stå kvar då staten inte längre kan göra anspråk på sin egen mark. Att hotellet har mäktiga vänner förstår man då dess ursprungliga ägare och byggherre var den ökände Georgi Iliev, en av de allra största bossarna i den bulgariska undre världen. Han mördades den 25 augusti 2005 i en annan turistort, Golden Sands.

Min uppfattning är att Borisov inte kommer att lyckas med detta. Motståndet är för starkt och med för många förgreningar inom politiken och rättsväsendet. Förmodligen kommer en del hus byggda på felaktig grund och som saknar "starka" ägare att under mycket buller och bång rivas inför tevekamerorna. Övriga låter man vara men hoppas att situationen åtminstone lett till att de som kan skaffar nödvändig dokumentation för sina fastigheter och att det blir svårare i framtiden att byggfuska.

Blondinfestival

2010-10-21T13:20:00.000+02:00

Idag började Blondinernas kongress i Sofia. Rubriken för evenemanget är Satsa på kvinnorna under krisen. Mottot man håller sig med kanske går emot våra fördomar om blondiner – Förnuftet ska rädda världen (Intelligensen heter det i den engelska översättningen). Arrangörer är Den internationella föreningen för blondiner, en förening hemmahörande i Bulgarien.

Det är lite oklart vad syftet är med kongressen även om det anges att man vill öka medvetenheten om kvinnors ställning i det ekonomiska, sociala och politiska livet. Det kan ju betyda vad som helst. Det finns dock en imponerande lista av diskussionsämnen som ska hinnas med på fredag eftermiddag. Syftet är nog snarare att träffas och ha kul samtidigt som någon tjänar mycket pengar då en imponerande samling sponsorer finns. Mediauppmärksamhet lär ju inte saknas.

Som kulmen på kongressen kommer nu på lördag en blondinparad att hållas genom Sofia. Man räknar med deltagare från upp till 20 länder. Obligatorisk klädsel är rosa topp, vita jeans eller vit skjorta. Det rekommenderas också rosa accessoarer. Det kommer även att ske ett rekordförsök i grenen Mest blondiner på ett ställe. Det är inte känt om det finns deltagare från Sverige. Jag kan notera att ett liknande evenemang vore helt omöjligt i Sverige, oavsett hur frivillig deltagandet är. Detta knyter an till den postning jag hade om att i Bulgarien kan man inte tala om fenomenet politiskt korrekt. Huruvida det är bra eller dåligt ligger nog i betraktarens ögon.

Pensionsreformer

2010-10-16T12:54:00.000+02:00

I likhet med många andra EU-länder behöver Bulgariens ekonomi reformeras. Detta har dock knappast skett. Anledningarna är många men största orsak är premiärminister Bojko Borisovs ovilja att ta impopulära beslut. Istället för att effektivisera och stimulera ekonomin så har man istället mest ägnat sig åt att vänta ut den aktuella finanskrisen.

Ekonomin har den senaste tiden blivit bättre i Bulgarien, men det beror mer på att det generellt sett går bättre för de flesta länder i världen. Exporten ökar nu igen även om själva industriproduktionen ligger 20 % under nivån innan krisen. Om ekonomin i världen skulle svikta igen så står Bulgarien dåligt rustad.

En av de områden som regeringen måste ta tag i är pensionssystemet. Men likt andra länder som står inför tuffa reformer så förekommer även i Bulgarien protester och demonstrationer. På senaste tiden har framför allt fackförbunden varit ute på gatorna i Sofia och demonstrerat mot att det antal arbetade år som krävs för full pension ska öka.

Reformer inom pensionssystemet är oundvikligt då dagens system mest liknar ett pyramidspel och som snart riskerar att krascha eftersom Bulgarien får en allt äldre befolkning på grund av mycket låga födelsetal, låg invandring samt utvandring. Dessutom så är pensionsåldern i Bulgarien bland de lägsta inom EU med 63 för män och 60 för kvinnor. I praktiken är pensionsåldern ännu lägre. Av följande graf grundad på statistik från Bulgariens motsvarighet till SCB så framgår att snittåldern för pensionering är 56 år. Orsaken är bland annat att anställda inom yrkesgrupper som polis, militär, säkerhetstjänster m.m. kan pensioneras efter 25 år. Om detta kan reformeras återstår dock att se då dessa yrkesgrupper ofta kramas av politiker och fackförbund.

Det kanske är "tur" att Bulgariens hälsosystem befinner sig i stora svårigheter då en ökad medelålder skulle få en pensionskrasch att närma sig än snabbare. Idag tar medelpensionären ut knappt 20 år av pension. Det beror dock merpå den tidiga pensionsåldern än att livslängden skulle vara lång.

Politiskt korrekt i Bulgarien och Sverige

2010-09-28T22:10:00.001+02:00

Bloggandet har legat nere ett tag som ni kanske märkt men en längre vistelse i Bulgarien samt en massa jobb har varit i vägen. Men jag kan inte att låta bli att skriva lite i bakvattnet av bulgarienvistelsen och de svenska valen. Jag måste därför säga att Sverige är ett märkligt land.

Det som mest slår mig är den omfattande oförmågan att hantera att Sverigedemokraterna nu finns i Riksdagen. De flesta reaktionerna präglas av någonting som nästan kan beskrivas som panik trots det var tämligen klart redan för flera månader sedan att SD skulle klara fyraprocentsspärren. Vårt goda land med tillhörande goda folk har fått sig en rejäl fläck där det syns som bäst. Nu försöker en upprörd opinion få bort denna fläck med alla medel, ja till och med genom att föreslå övergrepp på det vi hyllar mest - vår demokrati och fria åsiktsbildning.

Nu ska jag jag inte gå in på vad Sverigedemokraterna står och inte står för. Det gör så många andra, och här i bloggen är det ju bulgarienperspektivet som gäller. Det som intresserar mig mest här är hur olika reaktionerna på framgångar för ytterlighetspartier är i Sverige respektive Bulgarien. Bulgarien har ju det nationalistiska Ataka i parlamentet sedan 2005. Ataka fick något fler röster i valen 2009 med knappt 10 % av rösterna. Partiet har även haft framgångar i EU-valen och har två ledamöter i Europaparlamentet.

Reaktionerna på partiets framgångar har dock varit väldigt annorlunda än vår reaktion på Sverigedemokraternas framgångar. I Sverige har vi startat kampanjer som hyllar olikhet och invandrare istället för att genomlysa SD:s argument och förslag. Vi har i praktiken ställt upp på SD:s beskrivning av invandrare som ett homogent kollektiv fast i positiva termer. Fast det blev ju vi inte smartare av.

Om deras politik är lika galen som man hävdar borde det ju inte vara något problem. Då skulle man samfällt kunna säga att kejsaren är naken och följdaktligen skulle ballongen SD snart pysa ut. Men icke då. Istället har man matat trollen. Sverigedemokraterna har ju dragit stor nytta av att spela på myten att man är ett parti som står för obehagliga sanningar som tystas ned. Genom att frysa ut partiet och dess medlemmar samt idiotförklarat dess väljare har man stärkt detta tänk.

Atakas framgångar i Bulgarien väckte också negativa reaktioner och rent av avsky. Däremot var det ingen som tycket att motmedlet var att föreslå att demokratin inte riktigt skulle omfatta Ataka. När partiet väl var i parlamentet så behandlades det som ett parti bland alla andra. Och, genom sina framträdande har partiets ledare, Volen Siderov, bekräftat att han är lika stollig som man kunde misstänka. Det finns inte heller några debatter om debatten, vilket annars känns väldigt svenskt.

Nu kan man tycka att om partiet Ataka är avklätt så borde dess saga vara all. Tyvärr så så är den politiska situationen i Bulgarien sådan att det finns ett stort utrymme för missnöjespartier oavsett hur starka eller svaga argument de har. Det är dock en annan fråga. Däremot så kan Ataka inte använda sig av argumentet att de står för en obekväm sanning, snarare är det ett problem för dem att de och deras argumentation exponeras i media.

Men vad kan ligga bakom allt detta? I Sverige talar vi ofta om politisk korrekthet - PK. Med detta menas åsikter som anses vara mer riktiga och fina, och underförstått, omfamnas av i stort sett alla. Exakt vad dessa åsikter är är alltid lite diffust, men om man ägnar en del tid åt de stora medierna så märker man att det finns ett "mindset". Snälla och upplysta människor bör alltså tycka på ett visst sätt. Detta påverkar våra politiker som genast förstår vad som är acceptabelt att säga och inte.

Men ytterst så handlar det om vårt förhållande till staten. Svenskar har i gemen ett stort förtroende till staten. Staten vill oss väl och det staten vill är det rätta. Om det finns ett mindset, påbjudet tänk (PK) så vill vi vara en del av detta eftersom vi annars sticker ut. Det är ju också bekvämt att ha en ståndpunkt om vad som är rätt eller fel i enlighet med detta eftersom man inte behöver någon argumentation förutom att det är just rätt eller fel.

I Bulgarien är det inte så. Där finns en stor misstro mot staten. Därför finns inte heller begreppet PK. Av detta förstår man att Bulgarien inte heller är ett konsensussamhälle som Sverige. I Bulgarien blir du inte utfrysta eller idiotförklarad om du har andra åsikter än dina vänner, kollegor eller grannar. Där kan du vara en trevlig typ trots dina åsikter.

Exakt vad detta beror på vet jag inte, men kommunisttidens propaganda och fasadtänk har nog spelat stor roll. Då präglades samhället av att det fanns en officiell bild av Bulgarien (och socialistvärlden) som ett progressivt samhälle som var överlägset ett korrumperat och utsuget Väst. Samtidigt var det så uppenbart att detta inte stämde samt att det socialistiska samhällsbygget ignorerade dess medborgares vardagsproblem. Officiellt stod himmelriket om hörnet men i verkligheten var världen fyra nyanser av grått och högst orättvis. I Bulgarien är det allmän visdom att staten alltid försöker lura dig. Med en sådan verklighet kan det inte finnas något PK.

Så då landar jag i den något märkliga slutsatsen att Sverige är en stabilare demokrati men att debatten är friare i Bulgarien. I Sverige debatterar vi efter hur världen borde vara, medan man i Bulgarien debatterar efter hur världen faktiskt är.

Slutkläm:

Medan jag skriver detta går en omgång av debattprogrammet Referendum på BNT, statstelevisionen alltså. Det är en utmärkt illustration på det ovanstående. Där diskuteras nu frågan om romers integration. Det är yvigt, det är temperamentsfullt, det är många åsikter, det är emellanåt fördomsfullt. Men, det är långt ifrån svenska debattprogram med tydliga pekpinnar och känslan av att vi måste sjunga We shall overcome i slutet. Inga deltagare är med bara för att krydda debatten, utan för att visa på åsikter som faktiskt finns i landet. Tittaren behandlas inte som en idiot som måste skyddas från verkligheten när den blir för obekväm eller obehaglig. Debatterna löser ju sällan problemen men som tittare lämnas du i alla fall med en känsla av att man lärt sig något, inte bara blivit underhållen.

I slutet hölls det en omröstning om staten bör finansiera integrationsprogram för romer. Resultatet blev oavgjort med ungefär lika många för som emot. Frågan är alltså lite grand som om glaset är halvfullt eller halvtomt. Eller som jag skulle vilja säga det - det finns ett stort motstånd mot romers integration, men man kan också säga att många vill hitta en rimlig lösning på det hela. Det finns alltså förutsättningar att jobba vidare med detta, men att det kräver insyn och upplysning. Om man däremot skriver folk på näsan vad de borde tycka så är det kört kan man också säga.

I Sverige hade vi struntat i detta eftersom evangeliet redan hade skrivits på något departement med benäget bistånd av rikets kulturredaktioner.

Strömavbrott och skattebrott

2010-08-13T15:22:00.000+02:00

Problemen med strömförsörjningen i Sunny Beach fortsätter. Även igår och idag förekom strömavbrott som förutom att lämna turistorten i mörker, framför allt fick luftkonditioneringar och kylskåp att lägga av. I den ovanligt höga värmen som tagit sitt grepp om Svartahavskusten känns dessa nog viktigare än fungerande belysning tror jag. Denna gång anges orsaken till avbrotten vara nödvändiga reparationer av kraftledningarna. Hotellägare och krögare är förstås upprörda som förutom att man måste slänga en massa mat, även måste hantera mängder av upprörda turister. Just nu i Sunny Beach uppskattas cirka 150 till 200 tusen turister befinna sig.

Samtidigt så har de bulgariska skattemyndigheterna gjort omfattande kontroller av restuaranger och barer i Sunny Beach. Det visade sig då att kring 70 % av alla inkomster aldrig redovisas. En nattklubb som tidigare har redovisat 10 leva intäkter från entréavgifter varje dag, visade sig nu dra in mer än 4000 leva (20.000 kr) på bara fem timmars entréavgifter. Många andra liknande exempel på gravt bedrägliga redovisningar upptäcktes.

Skattemyndigheterna hotar nu inte bara med omfattande skatterevision för detta år, utan även för upp till fem år tillbaka i tiden. Fast det har man ju gjort förut och inget har hänt. Eftersom bakom många hotell, restauranger och barer står mäktiga politiker och andra inflytelserika så är det ingen som tar dessa revisionshot på allvar. Den nu gjorda kontrollen uppfattas nog av de flesta inblandade som en tillfällig störning i verksamheten.

Den nära framtiden får visa om premiärminister Bojko Borisovs löften om ordning och reda även bland folk med makt och kontakter har någon substans.

Samtidigt så förstår man att infrastrukturen kring turistorterna är i dåligt skick då ingen verkar vilja betala för den.

Värmebölja

2010-08-09T15:50:00.002+02:00

Då jag är på plats i Varna så kan jag bara konstatera: det råder värmebölja. Nu är i och för sig värmeböljor ingenting ovanligt i Bulgarien. Varje år infaller perioder med temperaturer kring 35 grader eller mer på olika håll i landet. Men, det som skiljer årets värmebölja från andra är den höga luftfuktigheten och den höga havsvattentemperaturen.

Igår var det till exempel 33 grader här i Varna. Det kan tyckas varmt men ändå inte särskilt hett. Luftfuktigheten var dock närmare 90 % vilket enligt meteorologerna gör att upplevd temperatur är cirka 45 grader. Det kan nog stämma då man verkligen känner hur hettan kryper in överallt. Det är ett ständigt svettande. Nattetid blir det lite svalare men inte så mycket svalare. Hittills så ligger nattemperaturen kring 28 grader men med så hög luftfuktighet att man undrar om det verkligen blev så mycket svalare bara för att solen försvann.

Men någonting jag inte upplevd på 20 år i Bulgarien är att vattentemperaturen har brutit 30-gradersvallen. Just nu är havsvattentemperaturen kring 30 grader längs hela den bulgariska svartahavskusten. Det måste vara kring rekordnivåer enligt mig. Enligt prognoserna ska det bli ännu hetare i veckan varför det inte är omöjligt att vattentemperaturen blir 31 grader, kanske mer på vissa ställen.

Förklaringen till detta kan vara värmeböljan i Ryssland som pressar het luft mot Bulgarien över Svarta havet. Den heta luften tar då upp fukt från det numera ganska så varma Svarta havet. Dock har jag inte sett någon mer utförlig förklaring till den rådande värmeböljan varför detta bara är en spekulation från min sida. Men nog verkar den rimlig.

En stund senare visade den 41 grader.

Edit 2010-08-12
Värmen fortsätter. Medierna meddelar att havet nog aldrig varit varmare, men någon referens till statistik har jag inte sett. Normalt så är det sällan över 30 grader längs Svartahavskusten tack vare havet, men t.ex. igår uppmättes Bulgariens högsta officiella temperatur för dagen i Varna med 36 grader. Den nämaste veckan förväntas temperaturen att stiga ännu ett snäpp.

En spännande upptäckt

2010-08-02T20:09:00.000+02:00

Häromveckan gjordes ett spännande arkeologiskt fynd i Bulgarien. Vid utgrävningar på den lilla ön Sankt Ivan (Свети Иван Sveti Ivan) utanför Sozopol fann man ett litet alabasterskrin som man förmodade innehöll reliker av Johannes Döparen. Nu gick det inte att öppna det med en gång då man ville göra detta i sällskap med Bulgariens arkeologiska elit och kulturminister, och framför allt, i sällskap av tevekameror. Dessutom måste någon kyrkans man läsa böner över relikskrinet innan det öppnas.

Självklart var spänningen stor när förseglingen igår söndag bröts och skrinet äntligen öppnades. Till de närvarandes glädje visade det sig att det verkligen innehöll bendelar. Professor Popkonstantinov som ledde proceduren förklarade att detta nog verkligen var reliker av Johannes Döparen.

Professor Popkonstantinov

Skrinet kommer antagligen att ställas ut i Sozopols historiska museum, medan relikerna kommer att tillfalla kyrkan. Tillsvidare ska de ställas ut i kyrkan Sveti Georgi i Sozopol.

Det måste dock tilläggas att det inte finns något sätt att ta reda på om detta verkligen är reliker av Johannes Döparen. Flera andra kyrkor runt i den kristna världen hävdar att de också har reliker av Johannes Döparen. Bland annat finns hans skalle på flera ställen.

Då jag tycker att det finns en tendens hos flera forskare i Bulgarien att se historieforskningen och arkeologin genom ett nationalistiskt filter så kommer nog relikerna från S:t Ivan att bli officiellt förklarade för varande från Johannes Döparen. Det går ju inte att bevisa att det inte är hans reliker.

Fast fyndet i sig är fascinerande, oavsett vems är relikerna. Det verkar vara från äldre bysantisk tid och åtminstone 1000 år gammalt. Det är ju faktiskt inte helt osannolikt att relikerna har ansetts riktiga ända sedan tidig kristen tid för snart tvåtusen år sedan. På ön S:t Ivan byggdes redan kring 500-talet ett kristet kloster och kyrka på resterna av ett romerskt tempel.

Så vitt jag vet går det inga regelbundna turer till ön som ligger en knapp kilometer från Sozopol. Jag tycker nog dock att den har en potential att bli ett trevligt utflyktsmål för tuister som vill uppleva lite natur och kultur. Ön är ju dessutom ett naturreservat. Den är för övrigt den största av de fem bulgariska öar som finns i Svarta havet.

En av Bulgariens stora har lämnat oss

2010-07-30T19:57:00.002+02:00

Idag har har en av Bulgariens stora folksångerskor lämnat oss. Stefka Săbotinova avled idag i en ålder av 80 år. Hon är naturligtvis så gott som okänd hos oss, men i Bulgarien räknades hon till en av de stora. Tidigare i år belönades hon med Bulgariens högsta utmärkelse - orden Stara planina (Stara planina Det gamla berget är det bulgariska namnet på Balkanbergen).

Hon blev känd i omvärlden när hon medverkade i Marcel Celliers album Le Mystère des Voix Bulgares vilken förärade honom en Grammy. Mest känd är hennes nyinspelning av Prituri se planinata, en sång hon spelade in för länge sedan men som gjordes lite mer modern för 15 år sedan.

Denna typ av bulgarisk folkmusik har länge attraherat mig med sin mycket speciella "sound" med för oss udda stämintervalleroch rytm. Det är inte sällan jag hör denna typ av musik användas i hollywoodproduktioner för skapa en stämning av mystik och övernaturlighet. Detta är en kulturell skatt som Bulgarien med rätta kan vara mycket stolt över.

Mörkläggning

2010-07-25T14:01:00.000+02:00

De senaste dagarna har hela Sunny Beach med omgivningar mörklagts. Orsaken var att de senaste dagarna har elen ransonerats i området pga. en kraftledning havererade den 22 juli. Senare när strömmen släpptes på så havererade en annan kraftledning då belastningen blev för stor. Därför fortsatte ransoneringen där vissa områden bara hade ström under några timmar.

Sedan igår eftermiddag ska allt fungera som normalt igen enligt elbolagen och Energiministeriet. Det rapporteras om en hel del missnöjda turister och det kan man förstå. Några rapporter från svenska turister har jag inte sett dock.

Bakom dessa problem misstänker jag ligger det faktum att infrastrukturen inte alls har hängt med i turistorternas tillväxt. Sunny Beach och andra turistorter har växt enormt de senaste tio åren. Däremot har utbyggnaden av elnät, vatten och avlopp samt vägar inte alls varit av samma omfattning. Det som är illavarslande är att elen ändå varit mer utbyggd än övrig infrastruktur då privata elbolag äger en stor del av infrastrukturen för el. Elbolagen kan alltså direkt få betalt för sina investeringar.

Vad det gäller vatten, avlopp och vägar, som är statliga och kommunala monopol, så är situationen mycket sämre. Riktigt dålig är situationen när det gäller vägar (och järnvägar med för den delen). Hela Svartahavskusten är full av dåliga vägar och flaskhalsar. Det finns t.ex. en investering på projektstadiet att bygga motorväg mellan storstäderna Burgas och Varna för att ersätta dagens smala och krokiga väg. Den skulle bl.a. Sunny Beach ha stor nytta av. Men, projektet ligger i en avlägsen framtid trots att Svartahavskusten är Bulgariens mest ekonomiskt dynamiska område vid sidan om Sofia.

Kyrkan fördömer gayparad

2010-06-22T23:34:00.002+02:00

Nu på lördag den 26 juni är det tänkt att årets Pridefestival ,eller gayfestival som de flesta fortfarande kallar den, ska hållas i Sofia. Detta är tredje gången en sådan ska hållas där (se lite bilder från 2008). Dessa har inte hållits utan problem men med bland annat stor polisbevakning ändå kunnat genomföras. Bulgariens nationalister brukar förstås massivt fördöma detta, men nöjer sig med att demonstrera, förutom extremisterna i den Bulgariska nationella unionen förstås. De ställde till med rejält bråk förra året. Många av Bulgariens tyngre politiker är emot och brukar kritisera evenemanget för den inhemska publiken men räknar med att hamna under omvärldens (främst EU:s) radar och slippa frågor i Bryssel.

Men de som är tidigast ute för att fördöma detta är den Bulgariska ortodoxa kyrkan. De säger att de är absolut emot denna styggelse. Denna synd har bland annat fatala följder för folks fysiska och andliga hälsa låter kyrkan meddela.

Det återstår att se vilka andra reaktioner årets festival kommer att framkalla. Premiärminister Borisov måste å ena sidan tolerera och försvara detta inför en mer tolerant omvärld, å andra sidan måste han hålla sig väl med en rätt högljudd nationalistisk opposition.

Fast det är trots allt långt ifrån situationen i Ryssland. Det är trots allt få bulgarer som tycker att odemokratiska metoder och våld är acceptabelt. Med tiden kommer antagligen Pridefestivalen i Sofia att bli ett evenemang bland andra

Däremot kan det redan konstateras att den Bulgariska ortodoxa kyrkan fortsätter sin färd med att göra sig irrelevant på Bulgariens färd mot en modernare, mer tolerant värld. På något märkligt sätt så har kyrkan inga synpunkter på mer brännande problem som kampen för tolerans, likhet inför lagen, korrumption, kriminalitet, eller varför inte det faktum att många barn far väldigt illa i Bulgarien. Nu har kyrkan landat i en ståndpunkt som tycks vara att så länge du är emot homosexuellas rätt att uttrycka sig så är du moraliskt fläckfri.

Dagens ortodoxa kyrka är fjärran från den kyrka som med stora risker motsatte sig och stoppade utlämnandet av Bulgariens judar under Andra världskriget. Nu är man mer maktens knähund som inte har några synpunkter på maktutövningen vare sig man satt sig i kommunisternas eller demokraternas knä.

Uppdatering Trottoarpoliser

2010-06-21T20:16:00.000+02:00

En smärre uppdatering har gjorts i inlägget Trottoarpoliser med lite mer fakta kring de omtalade polisaktionerna.

Den goda europén

2010-06-18T09:09:00.000+02:00

I Bulgarien används ofta begreppet Europa som en kontrast mot det bulgariska. Europa står då för det moderna, bildade och väluppfostrade. Bulgarien vill man då hävda står för det motsatta. Det vill man vill säga är: varför kan inte vi när de kan? Vi känner igen detta även från Sverige där vi ibland pratar om Sverige som om det inte var en del i Europa, i synnerhet när man är missnöjd med något hos oss. Europa står i vårt fall för det friare, mer kulturella och världsvana. Sverige är då fyllt av Jante, provinsialism och lågkultur. Fast fenomenet att man refererar till något annat land för att kommentera sitt eget är ju säkert universiellt.

Hur som helst, ett klockrent exempel på hur man använder kontrasten Bulgarien vs Europa står att finna i många av Sofias bussar nu för tiden. Där har följande notis klistrats upp:

Översättning: Vänligen, var européer.

Repa inte och förstör inte fordonet.

Fast man kan ju starta Facebookgrupp också.

Lottofeber

2010-06-17T11:12:00.003+02:00

Ikväll är det lottodragning i Bulgarien. Detta är en händelse som kommer att följas av en miljonpublik då högsta möjliga vinst har nått en rekordnivå. Den som lyckas pricka in 6 rätt av 49 kan håva in upp till 6,7 miljoner leva (33 miljoner kronor). Det som ligger bakom rekordsumman är att ingen har haft 6 rätt på 21 veckor.

Intresset är på topp och många spelställen har förlängt sina öppettider då köerna ringlar långa. Det rapporteras om rena hysterin på vissa håll och Bulgariens alla spåkvinnor (och män med för den delen) har bråda tider. Även folk från grannländerna har i mängder besökt Bulgarien för att kunna lämna in en kupong. Om det blir 22 gånger utan vinst eller om någon blir lottomiljonär får vi redan på efter klocka åtta bulgarisk tid i kväll torsdag.

Edit 2010-06-18

Till sist har en vinnarkupong lämnats in. Någon lycklig har blivit ensam vinnare i rekordlottot med raden 5, 25, 28, 39, 46 och 48. Vinnaren har spelat för 2,40 leva (12 kr) vilket har gett en bra utdelning.

Bostadsuppdatering

2010-06-10T14:38:00.001+02:00

Det var ett tag sedan jag tog en titt på den bulgariska bostadsmarknaden men nu är det dags igen. Den bulgariska ekonomisajten profit.bg har presenterat lite statistik som kan vara intressant för den som intresserar sig för prisutvecklingen på bostäder i Bulgarien.

Sajten hävdar att investeringar i fastigheter har varit en stabil sådan trots de senaste två årens prisfall. Sett till hela den senaste tioårsperioden så har en lägenhet i Sofia eller Varna ökat i värde med runt 300 %. Efter en topp kring år 2008 har priserna nu fallit tillbaka till nivån för 3 till 4 år sedan. Många bedömer nu att priserna planar och stabiliseras.

Se följande tabell och diagram för kvadratmeterpriset i Sofia och Varna, priserna är omräknade till Euro för att något så när kompensera för inflation:

Det stora prisfallet har förstås lett till att utbudet minskat då de som absolut inte behöver sälja avvaktar. Samtidigt så leder nu allt fler försäljningar till avslut då det nu finns fler köpare. Köparna har noterat att priserna börjar stabilisera sig och att en ytterligare sänkning inte är trolig, förutom möjligen i de mindre attraktiva områdena och/eller för objekt med låg kvalité.

Det förväntas dock inga prisökningar inom den närmaste tiden då de flesta bulgarer har låg lön samt små möjligheter till hypotekslån. Många avslut rör därför lägenheter i det nedre prisskiktet. 62 % av alla bostadsaffärer rör lägenheter i prisintervallet 30 000 till 40 000 Euro. Majoriteten har sålts i Sofias och Varnas yttre stadsdelar, men det är ändå inte ovanligt att man lyckats köpa lägenheter med bättre lägen till sådana priser.

Mitt råd är att det nu är köpläge om du vill köpa en fastighet i Bulgarien och faktiskt bo där. Däremot är de spekulativa fastighetsaffärernas tid förbi för den här gången. Den som köper nu kan inte förvänta sig göra någon större vinst de närmaste åren.

En trend som också iakttas är att intresset för hus på den bulgariska landsbygden nu ökar igen. Även många utlänningar har återvänt som husköpare. Anledningen är förstås det stora prisfallet där många hus på bara ett år fallit med upp till 50 % i pris. Det är inte ovanligt att hus med trädgård/gård säljs för under 100 000 kronor.

Ett hinder för att det utländska ägandet ska ta fart är att lagen om att utlänningar inte får äga mark fortfarande gäller – även för EU-medborgare. Det kringgås genom att köparen startar ett eget företag i Bulgarien som i sin tur kan äga marken. Det blir dyrare och krångligare. För lägenheter slipper man detta.

Det vore läge att släppa på detta krav, åtminstone för EU-medborgare i första hand. Då kan fastighetsmarknaden få en välbehövlig skjuts eftersom många bulgarer äger hus på landet, som regel arvegods, som de inte använder. Då kan de för pengarna köpa lägenheter i städerna utan att behöva låna allt för mycket. Lagen ska i och för sig upphävas fem år efter inträdet i EU, dvs. 2012, men likt andra lagändringar som politikerna i Bulgarien uppfattar till sin nackdel så är det inte oväntat om det drar ut på tiden.

Många bedömare anser att det nu är läge att köpa lägenhet i t.ex. Svartahavsområdet eller vid någon annan turistort. Priserna har aldrig varit lägre. Orsaken är förstås det mycket stora utbudet av objekt samtidigt som intresset har legat kring nollpunkten i ett år drygt.

Jag påminner också om vissa andra egenheter som en köpare bör känna till. Dels att lägenheten har de rätta dokumenten som jag skrivit om tidigare, dels att i bostadsytan så inkluderas balkong och ytterväggar. Tänk på att även delar av gemensamma utrymmen kan ingå i bostadsytan. Det ska framgå av handlingarna, men det är lät att missa samtidigt som mäklarna ibland är mer intresserade av att sälja än att informera.

Valutaomvandlare

2010-06-09T11:26:00.002+02:00

Jag har nu lagt in ett par valutaomvandlare i kolumnen till höger. Var dock uppmärksam att den ger den så kallade avistakursen (ungefär bankkurs). Om du köper/säljer leva på t.ex. Forex eller Xchange så får du räkna med plus 5-7 % på säljkursen och ungefär samma fast minus på köpkursen.

Jag kan tillägga att Bulgarien i år är billigare än förra året, eller borde vara åtminstone. Anledningen är att den bulgariska levan är knuten till Euron. Så när kronan stärks mot Euron så stärks den automatiskt mot levan. Förra sommaren var Euron och levan rekorddyr där en lev kostade upp mot 6 kronor. Nu ligger den kring 5 kronor. Bara detta gör att priserna är ungefär 20 % billigare än förra året. Inflationen är ungefär noll varför priserna uttryckta i leva borde vara samma som förra året.

Här är en graf över valutakursen leva mot kronor, hämtad från http://www.valutor.se/. Där syns hur växlingskursen håller på att återgå till en "normal" nivå.

Nestinari - Bulgariens elddansare

2010-06-08T20:46:00.001+02:00

Natten mellan den tredje och fjärde juni ägde en märklig ceremoni rum. Då firade man i byn Bălgari (Българи) helgonen Konstantin och Elena genom att barfota vandra och dansa på glödande kol. Detta som en del av en festlighet som pågår i tre dagar. Jag kan rekommendera er att ta en titt på bildreportaget därifrån i tidningen Dnevnik.

Om du varit i Bulgarien på någon turistort har du kanske sett unga män och kvinnor som går på glödande kol. Dessa män och kvinnor sägs vara så kallade nestinari, elddansare. Men de har ganska lite att göra med det som nu ägde rum i den lilla byn. Det du ser på turistorterna är den kommersialiserade varianten som har väldigt lite med så kallad nestinarstvo att göra. De utövande har normalt inget med riktiga nestinarer att göra. Det är tveksamt om de ens vet vad det står för.

Bortom turisthorisonten
Det som intresserar mig mest är att nestinarstvo är en del av det för oss glömda, oberättade Bulgarien. Ett Bulgarien med traditioner som än så länge förblivit nästintill hemligheter för omvärlden. Trots kommunisttidens homogeniseringsförsök och förtryck har denna och andra regionala traditioner överlevt. Dessa traditioner, som även nu är under hot men nu från urbanisering och avståndstagande från det som uppfattas som omodernt, fortsätter ändå att existera. En annan mycket speciell tradition som fortlever är vinterbröllopen i Rodopibergen, om dessa får jag berätta i ett annat inlägg.

Vad är då detta?
Nestinarstvo är en gammal tradition, förmodligen från förkristlig tid. Centret för detta i Bulgarien är byn Bălgari i Strandjabergen i sydöstra Bulgarien på gränsen mot Turkiet. Det ska finnas ytterligare några byar i Strandja där denna tradition ska finnas. Faktum är att de flesta av nestinarerna som dansar denna helg i Bălgari kommer från angränsande nestinarbyar som Jasna poljana och Brodilovo. Nestinarstvo förekommer även på några ställen i nordöstra Grekland* på gränsen mot Bulgarien och Turkiet. Där kallas det anastenária (Αναστενάρια).

Elddansandet är en i Bulgarien känd företeelse även om väldigt få bulgarer vet vad det egentligen står för. Nestinarstvo borde egentligen betraktas som en egen religion, även om många uppfattar den som en variant av ortodox kristendom, förmodligen på grund av att man använder sig av kristna symboler som ikoner samt tillber kristna helgon. Den bulgarisk-ortodoxa kyrkan anser dock detta vara en hednisk tradition men tycks tolerera den, om inte annat då antalet aktiva nestinarer som mest inte kan uppgå till mer än något hundratal. Ett par lokala präster har dock fördömts av kyrkan då de försökt popularisera nestinarstvo.

Elddyrkan förekommer ju i förkristna och förmuslimska traditioner i främre Asien hos t.ex. Zoroastrism i Iran och Indien, men jag vet inte om det finns någon koppling mellan detta och nestinarstvo.

Elddansandet är bara en del av nestinarstvo, även om det är den viktigaste och mest centrala delen av den. Ingen vet riktigt var traditionen kommer ifrån. Den antas vara väldigt gammal, vissa hävdar av trakiskt ursprung. Det finns ingen skriftlig tradition, allt förs vidare muntligt från generation till generation. Religionen, nestinarstvo, har många inslag som känns igen från andra hedniska föreställningar med heliga platser, idoldyrkan och offerkult. Traditionellt offrade man djur där en del av köttet helst skulle förtäras rått för att man skulle få hälsa och välgång. Detta finns knappast kvar idag. Däremot är idoldyrkan stark. Man tillber då ikoner. Men det rör sig inte om en tillbedjan för helgonen på ikonerna som inom ortodoxin, utan snarare att ikonerna tar Guds plats. När den traditionella elddansen äger rum så lyfter dansarna ikonerna samtidigt som de faller i trans. Det blir ibland en tävlan mellan ikonerna för att fastställa vilken som behagar Gud mest, vilken som ger mest lycka och hälsa. Förr i tiden har det till och med förekommit rena bataljer tidigare där elddansarna slagits med ikonerna så att de gått i bitar.

Själva religionen är ett exempel på synkretism, alltså att en religion lånar inslag från andra religioner, en slags religionsblandning. Nestinarstvon är som sagt en blandning av gamla hednaritualer och kristendom. Nestinarerna erkänner till exempel Kristus existens men han har ingen levande eller reell närvaro som hos kristendomen, bl.a. manifesterat vid nattvarden. Kristus, liksom helgonen på ikonerna, är bara olika manifesteringar av Gud. Nestinarerna har ingen djävul, utan likt andra förkristliga religioner så kan Gud vara både god och ond. Genom offer och ritualer kan man påverka Gud att vara god och välvillig.

Den heligaste platsen är konaken, ett slags samlingshus. Namnet kommer från turkiskan och var en gång i tiden en representantsbyggnad för den turkiska administrationen. Konaken är den mest centrala byggnaden i byn. Själva kyrkan får finna sig att vara mindre viktig som kultplats än konaken. Framför konaken finns också den sandcirkel där glöden anläggs.

Den mest centrala figuren hos nestinarerna är St. Konstantin. Han är ett helgon inom den ortodoxa kyrkan då han var den förste kristne romerske kejsaren, men som hos nestinarerna representerar Gud – Den store fadern. Den fest man nu höll i Bălgari var för just St. Konstantins ära. Det är nestinarernas viktigaste högtid. Denna helg firas också av den bulgarisk-ortodoxa kyrkan eftersom St. Konstantin och hans mor St. Helena (Elena på bulgariska) hör till de viktigaste helgonen inom ortodoxin.

Nestinarstvo - ännu en tradition som blir kitsch?
Som jag sade tidigare så är detta en okänd tradition i Europa. Få berättelser och reportage finns på språk de flesta av oss kan läsa och förstå. Jag har inte sett någon redogörelse på svenska. Det blir nästan ironiskt att det bästa engelskspråkiga reportaget är från en kinesisk dagstidning. Det finns en sida http://nestinari.eu/indexEN.html men är mer än torftig. Men nestinarernas traditioner håller trots allt på att upptäckas och kommersialiseras. Hemligheten är snart ingen hemlighet.

Än så länge är det mest bulgarer som reser dit och det hela har än så länge mer prägel av just en religiös högtid och inte av ett turistjippo även om man jobbar på det tyvärr. I år förväntas några tusen besökare. Själva byn Bălgari kan inte härbärgera särskild många besökare då där endast finns ett hundratal invånare. Den är därmed mycket känslig för exploatering. Trots detta uppmanar jag att den som kan bör besöka byn då det ger en upplevelse av någonting oväntat exotisk i dagens Europa. Men jag uppmanar att ha respekt för denna tradition då det är allvar för dess utövare.

Hur tar man sig dit?
Byn Bălgari ligger i sydöstra Bulgarien, cirka 85 km söder om staden Burgas mot den turkiska gränsen. Enklast att ta sig dit är med bil, följ väg nr 99 från Burgas söderut genom Primorsko och Tsarevo mot gränsstaden Malko Tărnovo vid turkiska gränsen. 17 km söder om Tsarevo i Strandjabergens böljande landskap ligger byn.

Möjligen kan det gå att åka buss från Tsarevo i riktning mot Malko Tărnovo, men jag har ingen aktuell information. Som vanligt är turistinformationen inte riktade till oss som vill utforska Bulgarien på egen hand. Att vara turist i Bulgarien innebär att du helst ska köpa hela utflyktspaket. Bekvämt, javisst, men med ett minimum av improvisation samt att jag är lite trött på att andra ska tala om för mig vad som är intressant och värt att ägna tid åt.

Uppdatering:
Signaturen rycee skriver i en kommentar att vardagar går det en minibuss från Tsarevo till Bălgari kl. 06:30 och 17:30. Returbussen går kl. 07:30 och 18:30. Under helgen är jag osäker men det går definitivt en buss från Bălgari till Tsarevo kl. 12:30. Bussen kostade 1.90 lv. Notera att det går inga extraturer eller liknande under festivalen så tar man bussen dit så kommer man behöva spendera natten i byn. Eventuellt kan man ordna så att en taxi kommer och hämtar men det går åtminstone på 20 leva ifall man är bulgar.

* I Grekland har den ortodoxa kyrkan hårt propagerat mot nestinarstvo och förespråkat förbud. På senare år har dock nestinarstvo börjat tolererats och blivit föremål för omfattande folkloristiska studier.

Mycket av bakgrunden till nestinarstvo har jag hämtat här.

IKEA hittar till Bulgarien

2010-06-04T10:09:00.000+02:00

Som en liten paus i all ekonomirapportering så kan jag rapportera att igår så påbörjades officiellt bygget av Bulgariens första IKEA-varuhus. Varuhuset som kommer att ligga vid ringleden kring Sofia är tänkt att öppna preliminärt i september 2011. Händelsen hade fint besök i form av bland annat premiärminister Bojko Borisov och den svenska ambassadören Paul Beijer.

Varuhuset som kommer att ha en yta på 30.000 kvadratmeter ska även sälja bulgarisktillverkade möbler. Jag vet inte om det rör sig om ett tilläggssortiment eftersom det redan finns ett antal produkter som tillverkas i Bulgarien i det ordinarie sortimentet.

Nästa varuhus planeras i Varna men det är oklart när det ska öppna.

IKEA i Bulgarien kommer att vara en del av det grekiska IKEA som inte ägs direkt av IKEA, utan är en franchisetagare. Men jag förmodar att köttbullar ändå kommer att serveras i restaurangen.

Skenande utgifter

2010-06-03T12:29:00.000+02:00

Idag hittade jag en bra illustration på hur ekonomin håller på att gå väldigt fel i Bulgarien. Via bloggen Блогът за икономика (Ekonomibloggen) fann jag följande enkla men tydliga illustration.

Den visar att för 2007, alltså innan krisen slog till så var statsbudgeten på 21,5 miljarder leva (107 miljarder kr), medan för 2010, alltså en bra bit in krisen, så var den på 26,9 miljarder leva (134 miljarder kr). Utgifterna har alltså växt med 37 %. Nu har ingen hänsyn tagits till inflationen i dessa siffror vad jag förstår. Men enligt den bulgariska statistiska centralbyråns inflationskalkylator så är inflation räknat på perioden januari 2007 till april 2010 lika med 23 %. Det är då räknat på en korg av konsumtionsvaror. Nu vet jag inte exakt hur det påverkar en statsbudget, men jag tror nog att vi lugnt kan anta att utgifterna i reda pengar ordentligt överstiger inflationen.

Men ändå så ser vi hur utgifterna fortsätter att dra iväg trots kris. Den andra sidan av budgeten är ju intäktssidan och den minskar nu under kristiden. Ett stor underskott håller alltså på att byggas upp. Då blir det ännu svårare att förstå varför statens utgifter tillåts öka. Man ska dessutom komma ihåg att statsbudgeten av många i Bulgarien anses sedan länge uppsvälld av onödiga utgifter och ineffektivitet.

En liten pikant detalj är att dagstidningen Dnevnik idag påminner att så sent som i höstas påstod oppositionen, dvs. i huvudsak den tidigare regeringskoalitionen, att nuvarande regering med flit gjort en snålbudget för 2010 för att få ett så stort överskott som möjligt att stoltsera med framför omvärlden. Oppositionen hävdade att intäkterna skulle bli betydligt större än vad som finansminister Simeon Djankov räknat med.

Man räknar nu med att intäkterna för 2010 blir 2 miljarder leva (10 miljarder kr) lägre än prognos. Med en sådan regering och en sådan opposition ser det mörkt ut för Bulgarien för tillfället.

Med storebror i trafiken

2010-05-29T12:56:00.004+02:00

I Bulgarien liksom i många andra länder måste man betala en särskild vägskatt för att få köra på vägarna i landet. För detta ändamål får man då köpa en klisterlapp kallad винетка vinetka (av franskans vignette) att sätta på framrutan. Kostnaden för en personbil är 67 leva (ca 330 kr) för ett år. Det går även att köpa för en vecka eller en månad också till ett lägre pris. Alla måste betala, även de som bara är på väg genom landet. Det är sällan det kontrolleras, men som utlänning löper du större risk att stoppas av polisen varför det är dumt att chansa. Däremot väljer många bulgarer att strunta i detta då t.ex. städer, byar och mindre vägar är avgiftsfria.

Rörelsefriheten kan ha ett pris

Avtalet med återförsäljarna av dessa stickers går ut 2012. Tanken har varit under en tid att sluta med detta och hitta en smidigare lösning. Efter att ha varit på en internationell konferens med deltagare från USA och anda EU-länder så har nu ministern Rosen Plevneliev nu lagt fram vad som väntar Bulgariens bilister om ett par år.

Tanken är att istället för en klisterlapp så ska alla bilar utrustas med ett chip med GPS. Ministern säger att det inte ska bli dyrare men att staten kommer att få in upp till fyra gånger mer pengar eftersom man då kan kontrollera vilka bilar som åker på avgiftsbelagda vägar utan att betala för sig. Systemet ska så småningom även möjliggöra ett system där man betalar olika beroende på vilken typ av väg man åker på och på hur många kilometer man kör.

Detta låter ju jättebra om man bara glömmer en aspekt - integritetsaspekten. Detta system gör att staten i realtid kan se exakt var alla Bulgariens bilar befinner sig. Detta ska då ske i ett land som har väldigt svårt att göra upp med sitt totalitära förflutna vilket bland annat resulterat i en av Europas största polisstyrkor och gamla agenter på allehanda poster inom såväl det offentliga som privata. Att då använda fordonens motsvarighet till fotboja känns som om det skulle kunna sluta illa.

Fotboja - så att staten vet att du håller dig inom gränserna

Det finns en oro som jag delar att jakten på den perfekta rättsstaten gör att tryggheten vinns på bekostnad av friheten. För tillfället leds Bulgarien av folk med bakgrund inom rättsstatens våldsmonopol - polisen. Liksom många andra inom Bulgariens ledande elit är de fostrade under kommunisttiden när ett av "ingångsvärdena" var att folk inte är att lita på samt att man måste veta vad folk gör. Tidskriften Economists tog häromdagen upp detta i en artikel Guarding the guardians - A welcome onslaught on corruption raises some fears of a police state.

Man skulle kunna tänka sig ett system där bland annat bil- och bränsleskatt anpassas till att ge inkomster motsvarande chipavgiften. Då får staten in sina pengar samtidigt som integriteten inte blir lidande. Fast det är ju klart - det är ju själva övervakningen som lockar i det nya systemet. För att få ett tryggt samhälle så får inte integriteten stå i vägen.

Man skulle kunna hoppas att EU skulle balansera detta då man sägs stå för demokrati och ökad frihet. Tyvärr så har övervakningsnojan också tagit ett grepp om även dess institutioner i jakten på ökad trygghet för medborgarna.

EDIT 2010-05-30
Jag missade att president Parvanov hade kommenterat detta igår. Till nyhetsbyrån BTA sade han bland annat:
"Det sker märkliga saker. Det kan inte undgå någon att tillsammans med de nödvändiga åtgärderna för att få bukt med brottsligheten så kan vi även bevittna tämligen radikala handlingar som går över gränsen och som är en del av strävan att så rädsla i samhället."

Premiärminister Borisov kommenterade det senare samma dag genom att säga att för honom är det klart att presidenten agerar opposition för att tillsammans med Socialistpartiet BSP och det "turkbulgariska partiet" DSP åter komma till makten. Presidentens uttalande innehåller inte ett gram sanning sade han vidare.

Man kan fråga sig hur uppriktig presidenten är i sitt engagemang för rättsstat och integritet, men sättet som han bemöts av Borisov pekar ju verkligen på att man bör oro sig för just detta. Borisov har ett uppdrag och det verkar av rent oförskämt enligt honom om någon ens dryftar sig till att vilja ha en diskussion om hur det sker.

Schlagerfiasko

2010-05-28T14:19:00.000+02:00

Igår blev det klart att vare sig Bulgarien som Sverige kommer att gå vidare till lördagens final i Eurovisionschlagerfestivalen. Det är väl inte så mycket att säga om det egentligen. Men det som ändå fick mig att fatta tangentbordet för några rader är en halvseriös iakttagelse jag gjorde igår. Bulgariens låt, Ti si angel, var ändå rätt hyfsad och hade en potential att åtminstone nå finalen. Men nu blev det inte så. Sorgen i Bulgarien är stor men ändå en viskning i ett vattenglas jämfört med traumat i Sverige.

För många deltagare är det en faktor som har stor betydelse, förutom en hyfsat bra låt, för att kunna gå vidare. Det är en stor och aktiv diaspora. Det är därför som t.ex. Turkiet, Serbien, Bosnien och Grekland kan räkna med ett stort antal röster från de länder där många personer med rötter därifrån bor. De kan i princip alltid räkna med att åtminstone nå finalen.

För Bulgarien var det därför sämsta tänkbara startfält möjligt igår. Vare sig Grekland, Italien och Spanien fick vara med och rösta igår. Det är de länder med stora kontingenter bulgariska invandrare, i synnerhet Grekland och Spanien. Eventuella kompisröster skulle Bulgarien ha kunnat få från Makedonien och Serbien och möjligen Grekland. Alla dessa tävlade redan i tisdags.

Nu vet jag inte hur nära eller avlägset de icke kvalificerade länderna var en finalplats, men om Bulgarien föll på målsnöret så hade diasporans och grannländernas röster definitivt spelat en avgörande roll. Så mitt tips till Bulgarien till nästa år är att dels ordna en bättre låt, dels se till att de är i semifinal med "rätt" länder.

Dåliga lån

2010-05-28T13:31:00.001+02:00

Nu kommer nya oroväckande uppgifter när det gäller Bulgariens ekonomi. Enligt den senaste statistiken från Den bulgariska centralbanken så har andelen dåliga lån under april månad ökat från 12,57 % till 13,66 % gällande alla slags krediter. I pengar räknat så uppgår dessa dåliga lån nu till 5,3 miljarder leva (drygt 26 miljarder kronor). Bankernas totala utlåning har sjunkit en aning och är nu på 49,76 miljarder leva (248 miljarder kronor). Krediter för bostad och företag är de enda typerna av krediter som har ökat en aning.

Jag får kanske ta och uppdatera den där inlägget om Bulgariens ekonomi. Situationen är kanske mer lik den i Lettland än jag trodde. Fast då får man ha i minnet att bara Swedbank hade utestående lån i Lettland förra året på 70 miljarder kronor varav en stor del är mycket osäkra fodringar. Men det är förhoppningsvis inte lika illa som i Spanien.

EDIT: 2010-05-29
Jag såg nu en annan indikation på att den bulgariska ekonomin är i nedförsbacke. I tisdags meddelade finansministeriet att de drar tillbaka en emission av statsobligationer med löptid på 10 år. Anledningen var att marknaden satte räntan till hela 7 %, tre månader tidigare var den 5,8 %. Investerar bedömer att risken har ökat betydligt, alltså att de åtgärder Bulgarien tagit eller säger sig vilja ta inte har imponerat på aktörerna på den internationella finansmarknaden.

Jag misstänker att det är Bulgariens uppenbara avsikt att hellre använda valutareserven än att genomdriva ett tufft ekonomiskt reformprogram som fått marknaden att nedvärdera de bulgariska statsobligationerna. Finansministeriet tjurar därför och säger i ett pressmeddelande att omvärlden i princip har fel. Ministeriet säger att om det ska vara på det viset så har Bulgarien de medel man behöver ändå. Emissionen skulle alltså ha varit någon slags bra att ha emission. Det låter mer som en dålig bortförklaring som än mer stärker misstankarna att regeringen vill nalla ordentligt av valutareserven.

Uppdatering inlägg

2010-05-28T09:54:00.000+02:00

Jag har lagt till lite ny information i inlägget Sunny Beach - ett svårstyrt pastorat.

Dödsnumret i Bulgarien

2010-05-27T10:45:00.001+02:00

Svensk press citerade igår en artikel från brittiska Telegraph som handlade om ett dödens mobilnummer i Bulgarien. Tre personer har innehaft numret 0888 888 888 och alla tre har dött. Mobilföretaget M-Tel har nu tagit bort numret så att ingen mer kan använda detta. Av oss i kanske denna företeelse uppfattas som kuriosa, men det som fick mig att skriva lite är att detta ger en liten inblick i den bulgariska undre världen.

Numrets första innehavare var den tidigare chefen, Vladimir Grasjnov, för dåvarande Mobiltel, nu M-Tel. Han avled i cancer 2001, 48 år gammal. Rykten säger att han blev förgiftad av konkurrenter. Inte den minsta antydan till bevis har dock presenterats.

Sedan togs numret över av en viss Konstantin Dimitrov. Han är dock mer känd under smeknamnet Kosjo Samokovetsa. Han började sin färd mot rikedom med att bland annat sälja potatis från staden Samokov för en 15 år sedan. Han gjorde dock snabb karriär inom den undre världen, bland annat genom att jobba för det ökända försäkringsbolaget VIS. Detta företag var ett av flera försäkringsbolag som egentligen var fasader för bl.a. beskyddarverksamhet. Det var genom detta företag han 2000 kom i kontakt med Mobiltel när de skulle expandera i Bulgarien och öppna ett antal regionala kontor. Jag vet inte vad uppdraget gick ut på men jag antar att det har att göra med att Mobiltel ville försäkra sig om att deras olika kontor fick det ”försäkringsskydd” som var nödvändigt. Jag antar också att han då fick de kontakter som möjliggjorde för honom att komma över det fatala mobilnumret.

Just detta telefonnummer antyds i Bobi Tsankovs bok Тайната на мутрите (ungefär Mafiosinas hemlighet) som jag skrivit om tidigare. Där berättar författaren hur han av Konstantin Dimitrov fick ett SIM-kort med telefonnumret 0888 888 826. De tio mest betrodda, familjen som han kallade dem, hade alla ett mobilnummer som började med 0888 888 8XX. De sista två siffrorna var alla i följd. Jag förmodar att det var främst fåfängan som fick Dimitrov att skaffa dessa mobilnummer eftersom det liksom i Sverige är svårt, eller framför allt mycket dyrt, att skaffa dessa speciella nummer. Men en praktisk tillämpning finns ju också misstänker jag. Dessa nummer var förmodligen väldigt välkända i den undre världen och en person som kunde visa att han hade ett av Dimitrovs ”familjenummer” måste man möta med respekt.

Som sägs i artiklarna så mördades Dimitrov i Amsterdam 2003. Av någon anledning tycker Telegraph att hans mördare ska ha koppling till den ryska maffian. Det låter kanske lite mer spännande så. Men spekulationerna i Bulgarien kring hans mördare har kretsat kring en serbisk mafiot och yrkesmördare, Sretan Josić, en person som blev förmögen och fruktad i en av de omfattande smugglingshärvorna kring embargot mot Ex-Jugoslavien på 90-talet. Han antas ligga bakom flera mord i Bulgarien.

På oklara vägar tog en Konstantin Disjlev över numret efter Dimitrovs död. Han i sin tur mördades för fem år sedan i maj 2005 utanför restaurang Taj Mahal i Sofia. Disljev som inte var en känd person på samma sätt som Dimitrov hörde ändå till en av de stora gangsterna i Bulgarien. Han var kompanjon till den ökände Evelin Banev, kallad Brendo. Brendo som fortfarande är i livet är en lite säregen gangster i Bulgarien. Han har en ovanligt låg profil, av bekanta beskrivs han som försiktig och klok, och rör sig ofta ute utan sällskap av biffiga livvakter. Jag antar att hans skydd består i att den som ger sig på honom gör det med livet som insats. Brendo har dragit in enorma summor på framför allt pengatvätt i samband med kokainsmuggling.

Det antas att mordet på Disljev var en varning till Brendo då en försändelse på 819 kilo (!) kokain hade beslagtagits utanför Spanien tre månader tidigare. Disljev var ansvarig för försändelsen som gick enligt en smugglingsrutt som Brendo hade organiserat. En märklig omständighet är att Disljevs mor blev mördad två år senare när hon skulle vittna mot Brendo. En av Brendos medåtalade var Disljevs änka Desislava. Men som i andra maffiarelaterade rättegångar i Bulgarien så återstår det fortfarande att få Brendo fälld.

Slutligen så blev jag lite nyfiken på var Telegraph hittade uppslaget till denna artikel. Så vitt jag kan förstå så den sitt ursprung i en artikel från den 20 maj i den bulgariska skvallertidningen Skandalno. Denna tidning liknar inte någonting vi har i Sverige. Den blandar vanligt skvaller kring kändisar med avslöjanden från korruptionens och brottslighetens Bulgarien. Dessa artiklar är ofta spekulativa men det går inte att komma ifrån att de lika ofta tycks stå på någon slags fast grund. Jag misstänker att det är journalister och whistle-blowers som står bakom mycket av materialet i frustration över att det inte går att få ut det i den mer seriösa pressen.

Time skriver om Bulgarien

2010-05-23T11:09:00.000+02:00

Tidskriften Time har publicerat en intervju med premiärminister Bojko Borisov under rubriken How to Clean Up Bulgaria. Där konstaterar Borisov att hans största fördel är att han inte har några vänner. Detta ska tolkas i betydelsen att han inte har någon lojalitet att ta hänsyn till när han ska städa upp i landet.

Time nämner att Bulgarien visar få tecken på att ta sig ur EU:s "nedflyttningsserie" vad det gäller ekonomi och brottsbekämpning. Anledningen står att finna i hur Bulgarien gick från kommunism till marknadsekonomi och demokrati för 20 år sedan. Många var de som utnyttjade sin ställning till att berika sig när de nya tiderna kom. För att detta skulle kunna ske var även rättsapparaten tvungen att hållas svag varför man på köpet fick en organiserad brottslighet som har tagit ett grepp om hela samhället. Reformarbetet möter alltså inte bara politiskt motstånd, utan kan vara direkt farligt. Time nämner att sedan 1992 har 191 kontraktsmord skett i Bulgarien. Jag kan väl nämna att endast några få av dem har lett till åtal.

Borisov som vann en jordskredsseger i parlamentsvalet förra året måste nu leva upp till de stora förväntningarna som väljarna har. Hittills har dock resultatet varit magert sett till avgjorda domar. Time tar upp exemplet Galevi som jag nämnt tidigare. Bristen på resultat är även någonting som EU har synpunkter på.

Rökta rökare

2010-05-21T13:50:00.001+02:00

Igår lyckades parlamentet att göra en löjlig lag ännu löjligare. Jag har tidigare skrivit om den märkliga lagen om utegångsförbud för ungdomar. Nu har den kolliderat med en lag som reglerar rökning på caféer och restauranger.

Resultatet var först en lag som skulle förbjuda ungdomar under 18 år att få tillträde dagtid till lokaler där rökning är tillåten. Däremot skulle de vara välkomna till samma lokaler kvällstid om de bara hade en myndig följeslagare. Denna inkonsekvens upptäcktes strax innan lagen skulle träda ikraft varför parlamentets hälsoutskott snabbsammankallades kvällstid för att fixa till lagförslaget.

Resultatet blev en lag som är mer konsekvent men ändå helt obegriplig. Nu får inte ungdomar tillträde till nöjeslokaler vare sig dag- som kvällstid där rökning förekommer, även om de har en myndig följeslagare. Tidigare kunde en tonåring mellan 14 och 18 år gå på t.ex. ett diskotek efter kl. 22.00 endast i sällskap med någon myndig. Eftersom rökning förekommer på i princip alla diskotek och andra nöjesinrättningar så stängs dessa ungdomar ute numera.

Men den viktigaste konsekvensen är ju det snurriga att kompromissen innebär att staten förbjuder ungdomar att beträda lokaler där det röks, istället för att förbjuda rökning där ungdomar finns. Det är alltså inte hälsoaspekten som ytterst varit styrande i beslutsfattandet.

Förklaringen till de skruvade lagarna ligger dels i att parlamentsledamöterna som regel inte verkar särskilt engagerade i själva lagstiftningen om man inte har personliga intressen att bevaka, utan det får bli som det blir. Dels beror det på att man tagit hänsyn till andra intressen - i det här fallet tobaksindustrins intressen.

Den senaste tiden har det funnits en press på parlamentet att begränsa rökningen i Bulgarien. Från att rökningen varit tillåten i princip överallt så blir allt fler platser rökfria. Det sker både frivilligt som genom lagstiftning. Det är en process vi känner igen från övriga Europa.

Det finns dock ett aber. I Bulgarien finns det ungefär 3,5 miljoner rökare. Det är nästan 50 % av den 7,5 miljoner stora befolkningen. Samtidigt är Bulgarien en stor tobaksproducent. Mycket av denna produktion går till den egna marknaden. Det finns alltså starka intressen som inte ser så välvilligt på en minskning av rökningen då den omsätter stora belopp. Den största aktören är det statliga företaget Bulgartabak vars märken dominerar den bulgariska marknaden.

Den bulgariska staten sitter alltså på två stolar då man dels måste arbeta för en bättre folkhälsa, dels måste skydda sina ekonomiska intressen. Fast egentligen sitter man på tre stolar eftersom tobaksbönderna är en ganska inflytelserik grupp som mottar statsstöd på hundratals miljoner kronor varje år. Dessa måste man hålla sig väl med, i synnerhet då det är nästan bara bulgarienturkar som är sysselsatta inom denna näring. Att avveckla tobaksjordbruket skulle lätt förvandlas till ett etniskt problem.

Ett sätt att lösa åtminstone en del av trovärdighetsproblemet vore ju att sälja Bulgartabak eftersom mycket av statens inkomster ändå borde komma från punktskatter. Dessutom skulle försäljningen vara ett välkommet tillskott i statens kassakista i dessa kristider. Samma Bulgartabak uppges dock av självaste finansministern Simeon Djankov tjäna grova pengar på att smuggla in sina egna cigarretter i Bulgarien, någonting som förnekas av Socialistpartiet. En försäljning av företaget är alltså ett politiskt problem och lär väl därför inte bli av de närmaste åren.

Hursomhelst, i parlamentets försök att minska rökningen, bekämpa ungdomskriminaliteten samt hålla tobaksindustrin lycklig så blir det pannkaka av alltihop. Men det som verkligen sätter fingret på symbollagstiftningen är att denna lag inte kommer att tillämpas på turistorterna vid Svarthavskusten. Där gäller varken utegångs- och rökförbud för unga turister som spenderar stora mängder pengar. När upplevde någon svensk 16-17 åring sist att man frågade leg på Den Glade Viking.

Trottoarpoliser

2010-05-16T13:09:00.003+02:00

Jag läste häromdagen en rätt så bitsk analys över tillståndet inom det bulgariska rättsväsendet. Författaren, Svetlana Georgieva, ondgör sig i tidningen Dnevnik rätt rejält över den fasadaktiga symbolpolitik som så ofta förekommer i Bulgarien. Det är ju ett ämne även jag gärna kommenterar. I botten ligger inte bara att man gör det enkelt för sig genom att stifta dessa symboliska lagar, utan också att politikerna vill maskera bristen på riktig handlingskraft.

Bakgrunden är denna. Den bulgariska trafikpolisen (förkortad KAT*) har fått en ny uppgift: att kontrollera uteserveringars tillstånd. Det som ska kontrolleras är inte nykterhet och serveringstillstånd, utan den rent fysiska placeringen av bord och stolar på trottoarer. Varje kafé, bar eller restaurang som vill ha en uteservering måste söka tillstånd för detta. Den som söker tillstånd måste visa hur bord och stolar ska placeras bl.a. för att inte blockera framkomligheten för fotgängare. För detta betalas en avgift på 400 leva (knappt 2000 kronor), lite dyrt kan tänkas då det motsvarar en normal månadslön. Småcaféer som ligger lite avsides tycker nog också att den är orättvis hög. Men hur som helst, inget konstigt med en tillståndsprocedur. Så är det ju här också.

Men det som är lite märkligt är att dessa tillstånds söks hos trafikpolisen. Avgiften är enligt ett regeringsdekret. Dessutom, för att tillståndet ska gälla så måste först en trafikpolis på plats kontrollera att möblerna är placerade enligt sökt tillstånd. Detta är t.ex. i Sverige en kommunal fråga. Tillstånden följs även upp av kommunala tjänstemän. Fast nu kanske läsaren undrar vad detta är att yvas över.

Är det ert bord?

Jo, det finns en stor ironi här som är mer än tydlig för bulgarerna. Jag kan bara instämma i författarens ironi i att det är ju bra att trafikpolisen äntligen tar sig upp på trottoaren eftersom det är där Sofias bilar befinner sig (detta gäller alla städer). Det är ju på trottoaren de står parkerade och hindrar varje försök för fotgängarna att ta sig fram. Då kan ju polisen medan de räknar bord och stolar notera alla bilar som står däremellan och undra vad de gör där. Kanske kommer de även att notera hur mödrar drar sina barnvagnar på själva vägen och inte på trottoarerna och undra varför de gör så. Kanske kommer de även att notera alla de bilar som står parkerade vid korsningar och effektivt hindrar sikten för alla bilister som försöker komma helskinnade över. Kanske kommer de till och med att notera hålen i vägarna som får Sofias gator att likna ett månlandskap med alla sina kratrar. Dessa kratrar, som förutom att ha sönder bilarna, även är stora trafikfaror när bilisterna försöker kryssa emellan dem.

Fast det är ju bara förhoppningar då just bordsräknandet ger friska pengar i den statliga, svältfödda kassakistan. Tryggheten för invånarna verkar inte särskild prioriterad hos ordningsmakten. De småskaliga företagarna som caféägare är inte heller förvånande då de åläggs ännu en byråkratisk börda som kostar pengar. Det är aldrig åt andra hållet.

Men anledningen till att jag förärade bloggen denna historia är att ovanstående pekar på ett problem på en mer övergripande, politisk nivå. Den finansiella krisen utsätter den bulgariska budgeten för stora påfrestningar. Det finns en stor och tämligen ineffektiv statlig förvaltning som behöver trimmas både i betydelsen göras mer vass och i betydelsen beskäras. Inrikesminister Tsvetan Tsvetanov har nu gett sin ofantligt stora poliskår ännu en arbetsuppgift, en arbetsuppgift som ger pengar dessutom. Det kan han behöva eftersom han han inte har lyckats ge besked om nedskärningar inom sitt departement - analysen pågår.

Tsvetanov försöker uppenbart bevara sitt departements personalstyrka intakt. Den uppgår till 60.000 anställda varav de flesta är poliser av olika slag. Det är en mycket hög siffra och enligt Eurostat går det 615 poliser på 100.000 invånare i Bulgarien. Endast Cypern har en högre siffra, men har å andra sidan en stilleståndslinje att bevaka över hela ön. Jämför detta med Sverige som har 17.900 poliser vilket gör 197 poliser på 100.000 invånare. Polistätheten är alltså drygt tre gånger högre i Bulgarien.

Det som artikelförfattaren liksom jag då frågar mig är vad man får för alla de pengar som denna stora poliskår kostar. Jo, en sak får man. Det är gratis polis-teve som visar hur den bulgariska polisen griper allehanda misstänkta brottslingar i bästa Hollywoodstil. Maskerade poliser med automatvapen som ser ut som en SWAT-styrka på steroider slår in dörrar, slänger folk på golvet och bojar dem, allt under högljudda kommandon. Sedan brukar kameran zooma in dessa gripna, eventuella pengabuntar, vapen, allt utan någon som helst tanke på integritet eller det faktum att dessa personer faktiskt inte är dömda än. Dessa bilder erbjuds sedan media som naturligtvis inte kan motstå att visa lite polisaction i sina nyheter. För säkerhets skull har polisen haft ett eget program på den statliga tevekanalen BNT kallat Aktsija (Aktion). För tillfället ges det dock inte men kan förväntas återkomma.

Dessa gripande verkar ju annars vara tämligen odramatiska och skulle nog ha lösts av den ordinarie polisen i de flesta länder. I synnerhet när man griper en ex-minister på sjukhus. Fast egentligen så handlar detta om en illusion av handlingskraft på samma sätt som vissa lagar. Det är nämligen så att lika högljudd som den polispropaganda är, lika tyst är det från domstolarna. Av alla de arresteringsshower som givits på teve det senaste året så har knappt något fall lett till några fällande domar. Många av dessa ärenden ligger dessutom fortfarande hos åklagarna eller förundersökningsledarna. Det är därför som förtroendet för polisen förblir lågt trots häftig polisaction. Det är mycket skrik för lite ull.

Vardagsbrotten är ett stort problem för medelbulgaren; inbrott, bedrägerier och skadegörelse är en pågående plåga som den mångtaliga bulgariska polisen inte rår på. Ett annat exempel på hur märkligt polisen arbetar är att i Bulgarien finns inga flygande kontroller. Trafikpolisen eller patrullerande polis föredrar att vara parkerade på fasta kontroller i hopp om att någon kriminell ska passera. Kanske de vilar efter tunga pass med bordsräkning. Men utanför dessa kontroller, som är väl kända av alla, så kan laglösheten härja.

Att trafikpolisen ska kontrollera bord och stolar är därför ännu en spik i kistan för förtroendet för den bulgariska polisen. För medelbulgaren så gör polisen allt utom att just göra det som den borde göra. Med tanke på antalet poliser borde den kunna göra mycket.

EDIT 2010-06-21
Tidningen Dnevnik bjöd oss på följande fakta för en vecka sedan:
Sedan den 17 december [förra året] till mitten av juni så är antalet arresterade vid polisen operationer kring 243 personer, antalet häktade kring 55. Och kanske viktigast - inte en enda av polisens förundersökningar har lett till åtal.

I rättvisans namn ska jag kanske tillägga att förundersökningarna i de flesta fall dragit ut på tiden, men kommer nog att leda till åtal så småningom. Men kontrasten mellan de högljudda aktionerna och det svåra bevisläget efteråt som får rättvisans maskineri att krypa fram på ettans lågväxel är iögonfallande. Men jag kan ändå inte låta bli att återge den vits som berättades under kommunisttiden och som ekonomen Jordan Mateev kom att tänka på när han kommenterade polisens och åklagarnas effektivitet (lite fritt omarbetat):
En man såg hur en arbetare grävde en grop med stor möda som sedan en annan arbetare fyllde igen med lika stor möda. Mannen kunde till slut inte låta bli att fråga vad de egentligen gjorde. Männen förklarade att de planterade gran. Aha, sade mannen men varför sätter ni inga plantor? Männen svarade att mannen som skulle göra detta inte hade kommit till jobbet.

* För en gångs skull sammanfaller de latinska och kyrilliska bokstäverna eftersom förkortningen skrivs KAT på bägge alfabeten.

Ivan Kutuzov

Ekonomitrassel i Bulgarien

2010-05-14T13:19:00.000+02:00

Som jag tidigare skrivit så har Bulgarien i flera år haft en hyfsad budgetdisciplin och undvikit större underskott. Detta har dock inte helt motsvarat den ekonimiska utvecklingen i landet där uteblivna investeringar och effektiviseringar bland annat lett till dålig löneutveckling, och inte minst, till problem på intäktssidan i de offentliga finanserna. För tillfället håller ett stort budgetunderskott på att byggas upp. Samtidigt verkar ledande politiker oense vad som behöver göras. Premiärminister Bojko Borisov verkar anse att om staten kan finansiera stora projekt som motorvägsbyggande så har man råd. Andra undrar förstås varifrån dessa pengar ska tas ifrån och skulle hellre se en översyn av statliga projekt, stödpengar och effektiviteten i förvaltningen.

Flera pekar på exemplet Estland som en förebild. Estland var ju riktigt illa ute för ett par år sedan men haft en imponerande återhämtning. I dagarna kröntes framgången med en inbjudan til eurozonen av Europeiska kommissionen. Bulgarien å sin sida fick motta av samma Kommission en besk procedur för länder med för stora budgetunderskott.

Detta bekräftade förstås såväl den positiva utvecklingen för Estland som den negativa för Bulgarien. Det förväntas nu att Estlands kreditvärdighet kommer att förbättras, medan Bulgariens riskerar att skrivas ned om inget görs snarast. På detta kommer de estniska medborgarna att vinna medan de bulgariska kommer att förlora. Bojko Borisovs försök att upprättahålla en fasad av goda finanser riskerar att rämna och förtroendet för hans regering kommer likt föregångarnas att sjunka till en bottennivå. Jag tycker mig ana en konflikt mellan Borisovs till synes keynesianska approach med att stimulera ekonomin med stora budgetunderskott och finansministerns mer restriktiva synsätt enligt den Österrikiska skolan.

Min åsikt är att om Borisov fortsätter som han gör så kommer krisen att förlängas eftersom de tuffa reformer som krävs skjuts på framtiden. Det finns en risk att Bulgarien fortsätter på den grekiska vägen. Tack och lov så verkar just den grekiska krisen gjort fler uppmärksamma på hur skenande budgetunderskott leder till helvetet. Europeiska kommissionens medicin för Bulgarien är vid en närmare titt inte fullt så pessimistisk som den verkar. Den säger bland annat att underskottet för 2009 är en tillfällighet och att det finns en chans att det inte upprepas om budgeten hålls i balans. Något måste dock göras snart och det är upp till Borisov att ta det initiativet.

Berbatov tackar för sig

2010-05-14T12:27:00.000+02:00

Bulgariens mest framgångsrike fotbollspelare efter Hristo Stoitjkov, Dimităr Berbatov*, meddelar att han inte längre kommer att spela för det bulgariska landslaget. Han sade på en presskonferens att han tidigare bestämt sig för att om saker och ting inte gick planenligt när han blivit 30 så skulle han lägga av för att ge yngre spelare chansen. Med detta menade han att det bulgariska landslaget har haft få framgångar de senaste åren. Enda gången som Bebatov har spelat för Bulgarien i en större turnering var i EM i Portgal 2004. I den turneringen förlorade man alla matcherna inklusive förnedrande 5-0 mot Sverige. Sedan dess har man inte kvalificerat sig till vare sig EM som VM.

Berbatov som nu har en framgångsrik karriär i Manchester United säger att han har inga planer på att lämna Manchester United. Han vill spela kontraktstiden ut för att sedan bestämma sig. Han hade dock inte informerat Manchester Uniteds manager, Alex Ferguson, om sitt beslut att lägga av med landslagsfotboll. Berbatov sade att han räknar med att den informationen når honom ändå.

Man kan ana en besvikelse över att han inte fått kröna sin karriär med en större framgång för landslaget. Berbatov som gjort 48 mål på 77 landskamper är Bulgariens främste målspottare någonsin. Hristo Stoitjkov lyckades på 83 matcher i landslaget göra 37 mål men har en betydligt större legendstatus än Berbatov, inte minst beroende på framgången i VM 1994.

Fast Berbatov har ju en chans kvar att ta revansch på Stoitjkov. Hristo Stoitjkov var Bulgariens tränare 2004–2007 men fick inga framgångar att lägga till meritlistan. Om Berbatov så småningom väljer att bli landslagstränare så är det nästan en bedrift att inte få ett bättre resultat än Stoitjkov.

* Berbatov uttalas med betoningen på a:et, Berbatov.

Sunny Beach - ett svårstyrt pastorat

2010-05-04T21:19:00.002+02:00

Detta blev en lite halvtråkig postning om Sunny Beach eftersom den handlar om en del av maskineriet bakom turistorten och inte om fest och fylla. Men har man det minsta intresse för hur saker och ting fungerar i Bulgarien kan nog ha ett visst nöje av inlägget ändå.

Många som varit i Sunny Beach har nog lagt märke till hur gammalt och nytt blandas på turistorten. De mest flådiga hotellen varvas med slitna gator och rostiga lampor. Även om mycket blivit bättre de senaste åren så finns det mycket att göra för att höja standarden på stället. Anledningen till att situationen inte blivit så bra som den borde kunna vara med tanke på de hundratusentals turisterna som spenderar alla sina pengar där är att många saker faller mellan stolarna. Detta har främst sin orsak i hur lagar och regler under de senaste 20 åren inte blivit helt up to date. En annan orsak är att ansvaret för servicen i Sunny Beach inte är helt klart.

Idag byttes styrelsen för Slăntjev Brjag AD ut (Слънчев бряг АД) - eller Sunny Beach AB som det egentligen betyder. Orsaken sägs vara att styrelsen inte lyckats komma fram till ett avtal om försäljning av turistortens infrastruktur. Tanken är att Sunny Beach AB ska överlåta all infrastruktur inklusive elnätet till Nesebărs kommun i vilken Sunny Beach ligger. Underhållet av elnät och vatten och avlopp m.m. samt skatte- ochavgiftsinsamlandet skulle bli enklare om det bara fanns en ansvarig för detta. Bland annat vill man undvika en skandal liknande den som fanns i i början på förra årets turistsäsong när Sunny Beach AB släckte ned all gatubelysning i turistorten.

Det hade sin orsak i att hotellen inte ville betala Sunny Beach AB:s avgifter för el eftersom de ansåg att de redan hade betalt för detta genom de avgifter som Nesebărs kommun tar av hotellen. Det hela löste sig så småningom men oklarheten om vad man egentligen fick för avgifterna till Nesebărs kommun respektive Sunny Beach AB bestod. I grunden ligger ett typiskt bulgariskt problem som har sitt ursprung i privatiseringen av en massa statlig egendom. Det blev i många fall aldrig riktigt utrett vad som egentligen ingick i de olika privatiseringarna. Detta var dock aldrig riktigt ett problem eftersom i många av dessa affärer så var de nya ägarna statliga företag och företag som hade den gamla nomenklaturan bakom sig. De privatiserade företagen förblev alltså i en viss betydelse statliga.

Lösningen tycktes därför bli att Sunny Beach AB helt sonika skulle skänka bort infrastrukturen till Nesebărs kommun. Det skulle kunna vara möjligt eftersom den bulgariska staten är majoritetsägare i Sunny Beach AB med 75 %. Bland annat en f.d. ekonomiminister ställde sig bakom detta. Talande är dock att man från statligt håll inte tänkte på att de övriga 25 % som representerade privata delägare. De var naturligtvis inte så sugna på att ge bort sin investering.

Det är alltså oförmågan att jämka statens vilja att lösa problemet genom att ge bort någonting, Nesebărs kommun önskan att få detta något för så lite pengar som möjligt och de privata delägarnas vilja att få så bra betalt som möjligt som lett till styrelsebytet. Nu får vi se om någon bättring kommer att ske så att infrastrukturen blir mer up to date.

En annan händelse visar också på hur tokigt det kan bli när lagarna inte tar hänsyn till verkligen utspelar sig också i Sunny Beach. Den minnesgode som besöker turistorten i år kommer att märka att flera av de stora bryggorna saknas. Just nu håller bryggorna på att skäras isär och bli skrot. Bakgrunden är att dessa bryggor visat sig olagliga. Fast officiellt så beror det på att dessa inte har underhållits på 30 år och nu dömts ut. Ägare till dessa bryggor är det ovan nämnda företaget Sunny Beach AB.

En av bryggorna

En anledning till det bristande underhållet har visat sig vara att dessa bryggor officiellt inte finns. Det finns helt enkelt ingen lag som reglerar bryggor vid Svartahavskusten, i alla fall inte de som finns vid stränderna. Enligt lagen kan man bara få tillstånd för bryggor om de finns i en hamn eftersom bryggor räknas som hamnkonstruktioner. Eftersom man inte kan bygga en hamn på stranden i Sunny Beach så får bryggorna gå. Jag kan tycka det märkligt eftersom bryggorna byggdes redan 1968 och först nu blir ett problem rent juridiskt. Men å andra sidan lider en del av den bulgariska lagstiftningen av bristande verklighetskontakt. Ofta har man inte ens uppmärksammat att det finns juridiska problem eftersom många gör som man vill ändå.

Fast en annan enkel anledning är förstås att det är billigare att ta bort bryggorna än att rusta dem. Fast frågan är om man kan sälja något som inte borde finnas enligt lagen. Sunny Beach AB säger dock att de inte säljer bryggorna; de ger bort dem. Fast de som skrotar dem får behålla skrotet som naturligtvis går att sälja för metallvärdet. Eftersom det är tonvis så är det värt en bra slant. Men, rent tekniskt så säljer ju inte Sunny Beach AB bryggorna faktiskt. Så funkar det i Bulgarien.

Uppdatering 2010-05-28
Det finns nu lite mer information varför styrelsen för Sunny Beach AB sparkades. Det handlar inte bara om problem med infrastrukturen, utan även om ekonomiska oegentligheter av stora mått. Enligt ministern för ekonomi, energi och turism, Trajtjo Trajkov, så har en lång rad av brott begåtts, bland annat har 40.000 leva (ca 200.000 kr) tappats av varje månad genom ett arrangemang rörande bortforslandet av felparkerade bilar. Dessutom så har företaget under ett antal år haft inkomster på över 100 miljoner leva (ca 500 miljoner kr) men ändå bara en kassa på 10.000 leva (ca 50.000 kr). Ministern säger att uppgifterna om oegentligheterna har lämnats över till åklagare.

Min, kanske cyniska, kommentar är att detta riskerar att sluta som andra liknande fall. Den sparkade styrelsen skrattar hela vägen från styrelsrummet till banken. Vi får väl se.

Telefonkortshaveri

2010-05-03T09:40:00.001+02:00

Ett av alla försök att få det att se ut som att man gör någonting åt kriminaliteten var en lag om att alla kontantkort måste registreras. Detta blev verklighet i och med årsskiftet och alla kort som inte registrerades blev ogiltiga efter sista januari. Jag tyckte då liksom nu att det inte ens var ett kraftfullt slag i luften.

Om man vill fortsätta att vara anonym så är ju möjligheterna stora. Mycket riktigt så kom det snart uppgifter om att bl.a. många romer mot en liten avgift erbjöd sig att stå som kontantkortsinnehavare. Andra utnyttjade personer med dålig koll på moderna teknikaliteter som pensionärer att stå som innehavare. Många missbrukare ställer gärna upp som målvakter åt mindre nogräknade.

En radiopratare i Sofia fann till sin häpnad att han var innehavare av cirka 200 sim-kort. Förmodligen så berodde det på att han några år tidigare tappat sitt ID-kort och att hans uppgifter nu cirkulerade i den undre världen att använda vid behov. På de bulgariska nationella ID-korten framgår inte bara namn och personnummer utan också adress och födelseort, allt du behöver för att skapa en komplett alternativ identitet.

Man kan lugnt räkna med att alla Bulgariens skumraskfigurer fortfarande har telefonnummer som på intet sätt kan spåras till dem. De enda som figurerar ”på riktigt” i telefonbolagens register över kontantkortsinnehavare är alla de som försöker leva ett normalt liv. Jag undrar vad det sänder för signaler.

Nåväl, eftersom man i Bulgarien aldrig fattar dåliga lagar så säger inrikesministern att det enda som kan göras är att medborgarna och andra är försiktigare med personuppgifter. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort i en tid där vi allt oftare avkrävs just våra personliga uppgifter till myndigheter och företag.

--

Någon läsare kanske undrar hur man gör som utlänning om man vill köpa ett bulgariskt kontantkort. Det finns ju lägen där man helst vill använda ett sådant, t.ex. om du ringer många inrikessamtal eller vill betala parkering med SMS (funkar inte med utländska abonnemang i Bulgarien) m.m. Jo, du måste då uppge namn och permanentadress (dvs. hemadress) samt passnummer. Du kan då i praktiken vara anonym eftersom det inte finns några möjligheter att kolla din adress samt att du inte behöver uppge ditt personnummer. Den enda spårbara informationen är passnumret men den är inte helt enkel att spåra, i synnerhet då inga EU-pass registreras vid resor i EU-länder. Som turist får du ofta finna dig i att ditt pass eller ID-kort behålls tillfälligt eller kopieras av t.ex. hotell. Du kan ju fundera på var dessa uppgifter tar vägen.

Bulgarien får en näsknäpp

2010-05-03T08:55:00.000+02:00

Jag skrev förra året om att Bulgarien tänkte införa reseförbud för personer med skatteskulder. Förbudet infördes så småningom och kom att gälla personer med skulder över 5000 leva (knappt 25 000 kronor). Främst ville staten komma åt dem med skulder för obetalda sjukförsäkringar.

Jag ansåg då att detta var ett knäppt förslag eftersom det dels åtgärdar problemet i fel ände, dels går emot EU:s direktiv om den fria rörligheten. Men snabba, icke så genomtänkta, lagförslag av symbolisk karaktär har under många år varit det bulgariska parlamentets signum (det går nog för all del att hitta i alla parlament).

Nu har en person som drabbats av reseförbudet överklagat ända upp till Högsta administrativa domstolen (motsvarar vår Högsta domstol) och där fått rätt. Domstolen kan bara konstatera att den aktuella bulgariska lagen går emot ett EU-direktiv som Bulgarien antagit som lag.

Nu skulle man kunna tro att saker och ting kommer att rättas till. Men riktigt så fungerar det inte. Den aktuella lagen kommer att tillsvidare finnas kvar och var och som drabbas blir tvungen att överklaga tills man får rätt i högre instans. Till skillnad mot Sverige så är inte Högsta domstolens avgöranden praxisbildande. Det är en gammal kvarleva från mer auktoritära tider när lagstiftarna ville hålla de dömande instanserna kort.

Naturligtvis har detta ineffektiva och rättsosäkra förfarande kritiserats från EU-håll, men eftersom det finns en stor tröghet i att förändra ett rättssystem så är det fortfarande en lång väg att gå. Dessutom passar det många rätt bra att domstolarna sitter i politikernas knä och dömer utan hänsyn till övergripande praxis. En ”lokal praxis” tar ju bättre hänsyn till lokala potentaters behov.

Budgetbestyr och balkansk smitta

2010-03-25T23:19:00.001+01:00

Kalle Kniivilä gjorde mig härom veckan uppmärksam på en artikel i Sydsvenskan om budgetunderskott i ett antal EU-länder. Bakgrunden är förstås de krisartade, för att inte säga katastrofala, lägena för statsbudgetarna i många EU-länder. Att Sverige skulle ligga i täten av de mer skötsamma länderna kommer inte som någon överraskning. Trots lågkonjunktur har ju Sverige kryssat förståndigt och försiktigt bland världsekonomins grynnor och skär. I botten hittar vi länder som Spanien, Storbritannien och Irland

Däremot så är bäst i klassen en riktig överraskning – Bulgarien med 0 % budgetunderskott för 2010. Det sätter nog myror i mångas huvuden, speciellt när Bulgarien som regel förknippas med dåliga saker. Om någon skulle hävda att i Bulgarien råder fullständigt kaos i budgetarbetet så skulle de flesta av oss tro att det var så utan att faktiskt ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Jag brukar ofta hävda att de flesta ser på Bulgarien genom sina fördomar. Jag menar dock inte att sanningen då med automatik är det omvända. Jag menar att kunskap är vägen eftersom bilden som regel är både svart och vit samtidigt.

Bulgarien har många år i rad präglats av en makroekonomisk stabilitet med ett budgetöverskott, eller åtminstone en budget i någorlunda balans. Jag tror också att det är korrekta siffror som är underlag i tabellen i Sydsvenskan. Med tanke på hur hårt Bulgarien granskas av lånegivare och kreditvärderingsinstitut så skulle konstigheter ganska snart ge sig till känna. Bulgarien är inte Grekland så att säga. Bulgarien kan inte gömma sig bakom Euron även om levan är knuten till Euron. Dessutom har Bulgarien bara varit medlem i EU sedan 2007. Den bulgariska ekonomin har till exempel inte dopats med lån till artificiellt låga räntor som i EU:s problemländer. Det finns alltså ingen lånebubbla i någon större omfattning trots en nästan havererad byggsektor och bl.a. ett stort antal tomma lägenheter.

Varför Bulgarien har en någorlunda stabil ekonomi har sitt ursprung i dels statsbankrutten 1990 när Bulgarien ställde in betalningarna på statsskulderna, dels det ekonomiska haveriet 1996/1997 med hyperinflation och omfattande bankkollaps. Efter detta ställdes stränga krav på Bulgarien av bl.a. IMF. Dessutom så gjorde själva skräcken för inflationsspöket att den statliga plånboken hölls rätt så tillknäpp.

Det var ju inte bara inte bara omvärldens förtroende för levan som behövdes återupprättas, även bulgarerna själva var tvungna att lockas använda levan igen. Nu har man haft ett sedelfondsystem i 13 år som knyter levan till Euron vilket bidragit till stabiliteten, men även ställt krav på statsfinanserna. Priset blir ju naturligtvis att regeringen blir bakbunden när det gäller att använda valutan och statsbudgeten för konjunkturanpassning. EU-medlemskapet, eller snarare de tidigare förhandlingarna om medlemskapet, har ju också bidragit till att finanserna hållits i trim. Det gäller att se fin ut när man vill bli medlem i en fin klubb.

Den makroekonomiska stabiliteten har dock kostat i form av uteblivna investeringar i landet. Vägnätet är bitvis i erbarmligt skick, sjukvården håller på att kollapsa pga underfinansiering etc. Missnöjet är stort då stabiliteten inte gett bulgarerna så mycket mer i plånboken.

Det förs mycket debatt just nu om det inte är dags att släppa på svångremmen för att stimulera ekonomin, och därmed får man förmoda, släppa levan fri igen. Precis som i Sverige finns det en kamp mellan Keynes och Hayek när det gäller att hantera konjunkturer. Finansminister Djankov bromsar förstås då han är en sann anhängare av Hayek och andra österrikare. Anhängarna av Keynes anser ju att man ska stimulera ekonomin med stora budgetunderskott för att få fart på ekonomin (i Sverige är det ju de rödgröna som förespråkar detta). Djankov anser dock att sådant bara skulle skapa en tillfällig förbättring men att det skulle orsaka en ny, djupare finanskris så småningom.

Hans motstånd är inte bara rent ideologiskt, Bulgarien har likt de flesta andra länder just nu problem på intäktssidan och att stimulera ekonomin med statliga medel samtidigt som statens intäkter sjunker skulle inte vara en bra idé. Även utan ökade utgifter så ser Bulgarien ut att gå mot ett budgetunderskott i år trots allt, möjligen ett rejält sådant. För att få balans, eller åtminstone minimera budgetunderskottet, så har Djankov bland annat föreslagit nedskärningar inom den offentliga sektorn samt en höjning av momsen från 20 % till 22 %.

Fast det riktigt stora hotet är det stora bytesbalansunderskottet. Detta har varit Bulgariens stora problem under hela 90-talet och 00-talet (det var rent katastrofalt under kommunisttiden). Mattias Lundbäck spekulerar i om inte Bulgarien kommer att följa i Lettlands spår med en närmast havererad banksektor och oundviklig devalvering. Jag ska inte säga emot, men min uppfattning är att situationen inom banksektorn i Bulgarien inte är så illa som i Lettland. Däremot är det tveksamt om Bulgarien kan fortsätta att hålla levan knuten till Euron. Det finns en potential att det kan gå riktigt illa om inte regeringen Borisov fattar de rätta, men också tuffa, besluten.

Däremot kommer situationen i Grekland att påverka mångas bedömningar av läget i Bulgarien oavsett hur mycket bäring det egentligen har på läget där. Alltså ungefär som när krigen i Ex-Jugoslavien fick investerare att undvika Bulgarien trots att risken för krig var lika avlägset i Bulgarien som i andra europeiska länder. Det finns tydligen någon slags balkansk smitta – om något är dåligt i ett balkanland så antas detta också gälla andra balkanländer.

Jag tycker också att man ska korruptionsbekämpning i ljuset av det ovanstående också. Om nuvarande regering kunde komma åt de stora, fula fiskarna så skulle det betyda mycket för den bulgariska ekonomin. Miljarder leva tappas idag från de statliga och kommunala budgetarna till myndigheter och företag med syfte att göra ett antal personer rika, inte att användas där de behövs som bäst. Detta är också en viktig ingrediens i de bulgariska budgetbråken. Omtanken om ett folk som drabbas av orättvisa nedskärningar är egentligen inte sällan omsorg för egna uteblivna gratispengar från någon offentlig budget.

Slutligen så kan jag inte låta bli att kommentera E24:s artikel om den bulgariska ekonomin. Här ser man hur fördomar och stereotyper sitter djupt. Artikeln inleds med en stor bild på några romer som bär ved. Bildredaktören bara måste illustrera denna artikel med en bild på fattiga romer, någonting som har väldigt lite att göra med såväl handelsbalans som budgetunderskott.

Byggnadsminnesmärken

2010-03-18T22:06:00.008+01:00

Ett problem i Bulgarien är att många historiska byggnader förfaller, framför allt sådana som vi i Sverige skulle klassa som K-märkta (på bulgariska паметник на културата pametnik na kulturata historiskt minnesmärke). Alltså byggnader som nödvändigtvis inte är så gamla men som ändå har ett kulturellt och arkitektoniskt värde.

De flesta historisk byggnader som underhålls är de som tillhör staten eller kommunerna och som används som administrativa byggnader. Efter kommunismens fall för 20 år sedan så lämnades många fina byggnader tillbaka till de ursprungliga ägarna,ofta efter en omständlig restitutionsprocess. Många av dessa nygamla ägare saknade dock ofta medel att underhålla och rusta upp dessa byggnader. Ett bra exempel på detta kan man hitta i Varnas centrum längs gågatan. Där finns en mängd hus i neoklassisk stil, byggda kring och strax efter första Världskriget. Förutom de väldekorerade fasaderna så är det också målade i olika ljusa färger. En del är restaurerade medan andra har ett förfallet yttre. Några byggnader som den på bilden nedan är i stadda i långt gånget förfall.

Förfallet hus i Varna

Ibland händer det att historier får ett lyckligt slut som av en slump. Den amerikanske mångmiljonären Edmund Beck hade stannat till i Sofia för ett antal år sedan i väntan på ett flyg vidare. Tyvärr blev han bestulen på plånbok och pass varför han blev tvungen att stanna kvar i Bulgarien några dagar i väntan på nytt pass så han kunde resa vidare. Han tog då tillfället i akt och reste runt lite. Han hamnade då i den forna huvudstaden Veliko Tărnavo. Där fick han idén att titta på några gamla hus som han skulle kunna köpa. Med hjälp av en mäklare gick han runt i det gamla Veliko Tărnavo och letade objekt. Han hittade några intressanta hus men ingen var sugen på att sälja.

Av en slump såg han ett förfallet större hus med kolonner som han intresserade sig för. Det visade sig vara det som var kvar av värdshuset Hadzji Nikoli, byggt för ungefär 150 år sedan. Det hade 1992 återlämnats till sin forna ägare. De hade dock inga möjligheter att underhålla byggnaden som fick förfalla. De var beredda att sälja men tycks ha begärt ett rätt högt pris för det varför Beck avvaktade. Tydligen hade senare en annan köpare varit beredd att ge nästan 5 miljoner kronor för huset så jag förmodar att det var ungefär det pris Beck hade fått sig serverat. Köpet blev dock inte av då köparen ville göra ett kasino av byggnaden enligt säljarna.

Mäklaren gjorde då ett nytt försök och mejlade Beck en bild på den gamla 2000-leva sedeln från hyperinflationens glada dagar 1997. På sedeln finns en avbildning av arkitekten Nikola Fitjev (1800-1881) och bakom honom finns just den byggnad som Beck var intresserad av. Nikola Fitjev, eller Kolju Fitjeto som han är mer känd som, är Bulgariens mest kände arkitekt/byggnadsherre. Han var även arkitekt och byggmästare för Hadzji Nikoli, och så vitt jag förstår, även ägare av huset då det var hans släktingar som fick tillbaka det 1992. Beck förstod då att detta var inte vilken gammal byggnad som helst, utan att det var ett av de mer kända byggnaderna från den tiden när Bulgarien började sin väg mot frigörelse från det Osmanska riket.

Kolju Fitjeto på 2000-levasedeln

För att förstå byggnadens betydelse så måste man veta vem denne Kolju Fitjeto var. Han är en av de mer märkliga personerna från den bulgariska renässansen på 1800-talet. Redan som treåring blev han föräldralös och som tioåring började han som murarlärling. Som 17-åring lärde han sig stenbyggnation hos mästarna i dagens Korçë i Albanien (som fortfarande har en bulgarisk minoritet). Som den naturbegåvning han var blev han snart en berömd och ofta anlitad byggherre. Han byggde för såväl förmögna bulgarer som för det Osmanska riket. Hans byggnader var kända för sin kvalité och många står kvar än idag som bron över Bjala och den Heliga treenighetens kyrka i Svisjtov. En annan märklig byggnad är den täckta bron i Lovetj. Den brann visserligen ned 1925 men har återuppbyggts till nära ursprungligt skick. En annan märklig omständighet med Kolju Fitjeto var att han sägs varken ha kunnat läsa och skriva trots att han behärskade ett flertal språk.

Den täckta bron i Lovetj

Belnenski most

Så, utan att ens sett huset inifrån så köpte han huset och påbörjade en omfattande renovering. Exteriören behölls medan interiören moderniserades. Via lokaltidningen tog han reda på vad stadsborna skulle vilja se för verksamhet där. Svaret var förstås att det före detta värdshuset på nytt skulle bli ett värdshus. För 10 miljoner kronor skapades en gourmetrestaurang med flera salar och trädgård. Det fanns också en önskan att stället skulle inrymma museum och galleri för utställningar vilket också förverkligades. Även ett vinotek skapades och har redan sitt eget vin. Köksansvarig är den bulgariske presidentens kock Zjoro Ivanov, ansedd som Bulgariens främste kock. Priserna sägs trots detta vara helt överkomliga och maten smakar mer än den kostar.

Hadzji Nikoli

Det är sådana här historier man saknar alltför ofta i Bulgarien. Det inte bara att det alltför ofta saknas pengar, utan även fantasi att skapa något nytt utan att förstöra det gamla. Det tråkiga är att förutom hus som förfaller så har andra ”kitschifierats” så att all atmosfär försvunnit.

Naturligtvis har Edmund Beck dragit på sig kritik. Han anklagas bl.a. att ha restaurerat delvis utan tillstånd. Säljarna, som är släktingar till Kolju Fitjeto, säger dock att Beck gjort ett fantastiskt jobb med att återställa byggnaden i det skick som byggaren själv ville ha det. Själv skulle jag tro att anledningen till konflikten med tillståndsgivarna bottnar i att Beck förmodligen inte gett en stor summa pengar under bordet som annars är brukligt i Bulgarien.

Slutligen: naturligtvis saknar Hadzji Nikoli webbsida. Man får hoppas att en sådan kommer.

Bulgarien inför Eurovisionen

2010-02-28T21:06:00.008+01:00

Ikväll avgjordes den bulgariska finalen i Eurovisionschlagerfestivalen. Valet föll till slut på låten Angel si ti (Ангел си ти) Du är en ängel. Låten framfördes av artisten Miro (hans egentliga namn är Miroslav Kostadinov).

Förra årets bulgariska final slutade med en skandal, åtminstone för vissa. Då vann helt överraskande artisten Krasimir Avramov med låten Illusion. Det var uppenbart att många räknat med att någon annan skulle vinna.

Den här gången slapp man alla sådana skandaler eftersom det redan från början var klart vilken artist som skulle vinna. Miro fick nämligen framföra alla bidrag i såväl semifinalerna som i finalen. Varför man valt Miro är lite oklart. Den 32-årige Miro är dock en känd artist i Bulgarien och hade innan han blev egen för ett par år sedan haft en framgångsrik karriär med duon Karizma. Faktum är att han deltog med Karizma i den bulgariska finalen 2007 med låten Fool for you.

Duon nådde inte ända fram, utan finalen vanns av låten Voda (Vatten) som sedan placerade sig femma i finalen i Helsingfors, Bulgariens bästa resultat någonsin.

Oavsett hur det går i finalen i Oslo så har i alla fall den Bulgariska televisionen BNT gjort Miro så stor det nästan är möjligt i Bulgarien.

Slutligen: Eurovisionsschlagernörden kanske noterar att Makedonien deltog 2004 med en låt med samma namn framförd att den numera bortgågne artisten Toše Proeski som var stor inom musikvärlden på Balkan. Det rör sig inte om samma låt dock, titeln Du är en ängel känns väl inte så unik.

Ny bilfärja

2010-02-23T09:52:00.002+01:00

Eftersom jag tidigare har skrivit om hur det är att åka bil till Bulgarien. Ett problem har varit de få övergångarna över Donau. Det finns i dagsläget bara en bro även om en ny håller på att byggas vid Vidin-Calafat i nordvästra Bulgarien. Där går idag en färja. Färdigställandet av bron tycks däremot hamna allt längre in i framtiden.

För att avlasta trafiken över färjan Vidin-Calafat kommer från och med den andra april i år en ny färja att sättas in mellan Nikopol i Bulgarien och Turnu Măgurele i Rumänien. Att ta den åtta eller femton minuter långa färjeturen med bil (beroende på om man tar den rumänska eller bulgariska färjan) kostar 12 Euro medan lastbilarna får betala 90-100 Euro. Förmodligen tillkommer ett biljettpris för varje person följer med fordonen eftersom det fungerar så på övriga färjeförbindelser. Som jämförelse så kostar det 6-8 Euro att åka över bron i Ruse.

Inte helt oväntat saknar färjförbindelsen hemvist på Internet och inte heller nämns en sådan sak med ett enda ord på Nikopols hemsida, tråkigt för turister och andra ruttplanerare.

DN i backen i Bulgarien

2010-02-22T22:41:00.003+01:00

DN har idag en artikel om den spirande vinterturismen i Bulgarien. DN har tittat främst på Bansko och Borovets som är de populäraste skidorterna. Det finns ännu en skidort, Pamporovo, men den är inte så populär bland utländska turister än så länge.

Tidningen konstaterar att i Bulgarien finns hygglig skidåkning till humant pris även Svarta havets kitsch också övervintrar i de bulgariska fjällen. Jag har själv inte besökt någon av dessa ställen vintertid varför jag inte har någon bra åsikt själv. Många är dock nöjda med skidåkningen och service även om helheten brister.

--

Snötillgången har varit god i de bulgariska bergen i år till glädje för alla skidåkare. Tyvärr gör samma goda snötillgång att många frestas att åka off pist och hittills denna säsong har tre personer fått sätta livet till på grund av laviner orsakade av off pist-åkare. Igår avled en 21-årig norrman efter att ha hamnat under en lavin.

Chalga

2010-02-22T08:21:00.006+01:00

BBC tog häromdagen en närmare titt på fenomenet chalga* i sin serie Close-Up. Jag har skrivit om denna musik tidigare. Som en snabbrepetition så kan jag säga att Chalga är en musikform som är starkt influerad av traditionell folkmusik vad det gäller rytmer och harmoni. Soundet är annars helt modernt, ofta med det senaste inom musikteknologi. Resultatet är en intensiv musik som i våra öron låter rätt exotisk.

Chalga är en musikform som rör upp känslorna i Bulgarien. Många gillar den då chalga är en fartfylld partymusik som gör vardag som helg till fest. Budskapet, i den mån det finns ett budskap, är att älska intensivt, bli rik samt att hata någons svek lika intensivt. Det handlar om att leva livet vilket kan sammanfattas i textraden Det finns inget vill inte, inget låt bli (Няма не искам, няма недей Njama ne iskam, njama nedej)**.

De flesta välkända artister är kvinnor som ofta är kända bara med sina förnamn typ Gergana, Anelia, Preslava, och Desi Slava. I imagen ligger också att ha yppiga former, helst förstärkta med silikon, ett hår som är antingen kolsvart eller superblont samt minimalt med kläder som är så tajta att de verkar målade på kroppen.

Desi Slava

Artisterna är sällan romer vilket många utlänningar tror. En av de mest kända manliga chalgastjärnorna, Azis, är dock av romsk härkomst. Denne Azis är homosexuell och som gärna framställer sig som transvestit är en märklig figur som verkar osannolik i det maskulina Bulgarien. Förutom att ha blivit rik som ett troll på sin musik så har han även en egen teveshow.

Azis

Chalgan rör även upp känslorna hos all dem som avskyr den. För de är många i Bulgarien. För dem så är chalgan soundtracket till allt som är dåligt i Bulgarien: kulturbrist (i betydelse brist på uppfostran), ytlighet och omoral. Det är även de obildades musik. Ingen i Bulgarien är förvånad över att chalgan också är den organiserade brottslighetens musik.

Chalga är alltså ingen musik man gillar så där lite grand, eller bara inte tycker om. Chalga antingen hatas eller älskas intensivt.

* Chalga (чалга) borde egentligen skrivas tjalga på svenska om man ska följa transkriberingesreglerna, men formen chalga har blivit så etablerad att det får förbli så.

** Njama ne iskam som sången heter framförs av Slavi Trifonov och kuku bend. Slavi Trifonov är nog den mest framgångsrika chalgaartisten även om han själv inte skulle gilla att bli kallad så. Han är Bulgariens mest kände och framgångsrike talkshowsvärd och verkar nog enligt mig vara helt övertygad om sin egen storhet. Då passar inte chalgans koppling till det vi ibland kallar "white trash" in.

Fiffel på Migrationsverket

2010-02-17T10:24:00.000+01:00

Den myndighet som närmast motsvarar det svenska Migrationsmyndigheten heter i Bulgarien Den statliga agenturen för flyktingar Държавната агенция за бежанците, ofta förkortat DAB. Den gör som regel inte så mycket väsen av sig då Bulgarien mottar ungefär tusentalet asylsökanden om året, alltså ungefär vad Sverige mottar på två veckor. Till skillnad mot Sverige så handlägger Bulgariens migrationsverk bara asylsökande, övriga som vill skaffa tillstånd för att bo i Bulgarien får vända sig till Polisen.

TV-kanalen Nova TV visade häromdagen ett reportage om hur denna agentur hade betalat kraftiga överpriser för renovering och utrustning av flyktingboende. I vissa fall hade inte ens beställda varor levererats. Fifflet kan omfatta miljonbelopp.

Detta sätt att en statlig eller kommunal myndighet upphandlar varor och tjänster till överpriser är nog det vanligaste formen av myndighetskorruption vid sidan om rent muttagande. Överskottet som blir i sådana affärer delas sedan mellan cheferna i myndigheterna och säljaren. Inte sällan har köpare och säljare gemensamma intressen i de involverade firmorna. Om det är så i detta fall vet jag inte.

Premiärminister Bojko Borisov har handlat raskt och redan sparkat chefen för agenturen, Svetoslav Mitjev. Denne Mitjev är inte helt obekant för dem som intresserar sig för korruption i Bulgarien. Innan han blev chef för Den statliga agenturen för flyktingar var han iblandat i omfattande bränslesmuggling i staden Ruse vid Donau. Han hade då nära kontakter med personer ur den undre världen som Ilijan Penev, kallad Matsola och Tsetso Gerbera (Tsvetan Stefanov ). Penev var en av höjdarna inom grupperingen SIK som inte finns längre. Tsetso Gerbera blev faktiskt dömd till fyra års fängelse.

Svetoslav Mitjev klarade sig undan, förmodligen tack vare att han hade (och har) en hög position inom Socialistpartiet BSP. Samma solida kontakter gjorde att han fick bli chef för flyktingagenturen där möjligheterna att tappa staten på pengar varit stora – vilket också nu har bevisats. En lite märklig omständighet är att denne Mitjev valde att gå med i Kommunistpartiet BKP i början på 1990, alltså efter demokratireformerna. BKP förvandlades senare samma år till Socialistpartiet BSP. Men tack vare denna opportunism så belönades Mitjev med en parlamentsplats i hela tre mandatperioder.

Bojko Borisov snabba agerande tyder på att han inte var helt överraskad. Förmodligen har någon nära honom läckt uppgifterna till media då det ser bättre ut om Borisov agerar på en signal om korruption än att han först ger sig på en höjdare inom BSP och sedan talar om vad som skett. Spekulationer från min sida men man kan bara ana vad som sker i kulisserna.

Samtidigt så har det även avslöjats att fiffel förekommit inom avdelningen Migration inom polisen, alltså den avdelning som handlägger övriga tillståndsärenden. Chefen där, Stefan Hristov, misstänks ha hjälpt den organiserade brottsligheten att få ut uppehållstillstånd och även medborgarskap i Bulgarien. Jag förmodar att det ofta handlar om ryska och serbiska medborgare som vill få in en permanent fot i EU. Med bulgariskt medborgarskap kan man resa och bosätta sig fritt inom EU. De mer otäcka är att man kan anta att många av dessa är personer som hör hemma i den undre världen eftersom man har varit beredd att betala stora summor för att få illegala tjänster utförda för sig. Dessutom kan man också passa på att få tillståndet i en annan identitet. Det kan vara praktiskt om ordningsmakten har ögonen på en.

Ogiltigförklarade valresultat

2010-02-16T17:56:00.004+01:00

De bulgariska valen har mer som regel än som undantag präglats av konstigheter som har fått många att lyfta på ögonbrynen. Mest känt är fenomenet röstköp där folk får betalt för att rösta på ett visst parti. Andra företeelser är när partier påverkar främst lågutbildade från landets minoriteter att rösta på ett visst sätt. Alltså att ens röst egentligen är en lojalitetsförklaring till de politiker som företräder dessa minoriteter.

Mycket ifrågasatt var vid förra årets val sättet som röstande skett bland bulgarer i utlandet, främst i Turkiet. I Turkiet bor ett stort antal bulgarienturkar som traditionellt röstar på partiet DPS, alltså det parti som i första hand representerar bulgarienturkarna.. Det som verkar ha skett är att många av dessa röstande bulgarienturkar har kunnat rösta flera gånger, alternativt inte ens bott där. Detta har underlättats genom att diplomatiskt personal och andra som har bemannat vallokaler i Turkiet tillsatts av just DPS. Eftersom DPS ingått i de två senaste regeringarna har partiet kunnat påverka utnämningar av diplomatisk personal och andra som arbetar vid de bulgariska representationerna i utlandet.

Nu har Konstitutionsdomstolen i Bulgarien ogiltigtförklarat valen vid 23 vallokaler i Turkiet på grund av just dessa oegentligheter. En direkt konsekvens av detta är att DPS förlorar ett mandat i parlamentet och premiärminister Bojko Borisovs parti GERB vinner ett. GERB är nu tre mandat från att ha absolut majoritet i parlamentet.

DPS har naturligtvis reagerat starkt och anser att beslutet inte bara är olagligt, utan grundlagsvidrigt. DPS tänker överklaga beslutet samt även stämma Bulgarien vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg..

Det har funnits starka indicier på att valen i främst Turkiet manipulerats varför det inte är helt självklart att DPS vill att frågan hålls i rampljuset genom att driva den vidare genom rättsapparaten. Det kan slå tillbaka genom att ännu fler röstningar vid vallokaler utreds. Om DPS skulle få rätt i sitt överklagande så kan ju Borisov hota med omval.Som det ser ut nu skulle just bara GERB kunna vinna på detta.

Borisovs syfte med detta är nog inte i första hand att vinna ytterligare en plats i parlamentet eftersom han har mer än tillräckligt stöd från Ataka, Den blå koalitionen (ännu så länge i alla fall) samt från ett antal oberoende parlamentsledamöter. Man ska nog mer se detta som en kamp mellan GERB och DPS. Borisov vill få DPS på defensiven så att bl.a. partiets skyddande ”paraply” lyfts från viktiga figurer inom Bulgariens grå ekonomi. DPS har idag ett inflytande inom politik och ekonomi som är vida mer omfattande än deras valresultat – kring 10 % normalt – pekar på. Det är detta inflytande som Borisov vill rulla tillbaka.

Ataka gör slag i saken

2010-02-04T20:44:00.001+01:00

Ledaren för det bulgariska nationalistiska partiet Ataka, Volen Siderov, blev igår omhändertagen av tysk polis på Frankfurts flygplats efter att ha bråkat på flyget från Sofia. Enligt polisen har en uppenbart berusad Siderov varit stökig under hela flygresan och förutom att inte följa instruktioner även kastat mat och förolämpat och hindrat flygpersonalen. Siderov ska också ha fortsatt med att förolämpa polisen som tog om hand om honom på flygplatsen. Inget utandningsprov kunde dock tas då Siderov visat sitt diplomatpass och släppts. Någon slags utredning sägs nu pågå medan Siderov är i Tyskland. Bulgarisk media har inte kunnat nå honom för en kommentar.

Man skulle kunna se denna händelse som ett utslag för det som bulgarer kallar för prostotija (простотия), som kommer av ordet prost (прост) som betyder enkel, primitiv. Det används nedlåtande om personer som beter sig som obildade drängar på marknaden en lönedag och som saknar varje tanke om hyfs och stil. Men det som fick mig att ta upp denna nyhet var att den bulgariska statstelevisionen BNT inte sade ett knyst om detta. Normalt skulle en sådan händelse vara någon av huvudnyheterna i den ovanligt politikerfixerade statstelevision.

Den stora konkurrentkanalen, den privata BTV, hade som man kunde förvänta sig denna nyhet som ett av de tunga inslagen. Tidningen Dnevnik som hör till en av Atakas stora kritiker har ett flertal artiklar. Min tolkning är att BNT, som i stor utsträckning agerar megafon åt premiärminister Bojko Borisov, inte vågar sig på en negativ rapportering om Siderov, åtminstone inte för ”småskandaler”. Anledningen är att Siderovs Ataka numera agerar stödparti åt Borisovs regering och säger ja och amen till allt Borisov föreslår.

Detta samarbete är förstås inofficiellt och Borisov har inte antytt att hans parti GERB och Ataka har någonting med varandra att göra. Atakas stöd kommer så att säga oombett. Men, eftersom GERB saknar 4 mandat för att få absolut majoritet i parlamentet så är Atakas oreserverade stöd bekvämt för Borisov som nu inte behöver förhandla med något parti för att få igenom sina lagförslag. Atakas motiv för detta skulle kunna vara att i slutändan få fördelar och inflytande som man saknar idag. Dessutom kan man ta åt sig äran för det som blir framgångsrikt vilket kommer att bli viktigt vid nästa val när väljarna synar partiernas CV:n.

Fast jag tycker att utvecklingen är oroväckande eftersom Borisov håller på att bli den starke man som bulgarerna i och för sig letat efter, men som röjer upp i landet till ett alltför högt pris. Man kanske kommer att få bukt med korruption och maktmissbruk men till priset att demokratin skadas, dvs. en lyckad operation men att patienten dör. Att BNT ängsligt sneglar mot Borisovs kanslihus är då ett dåligt tecken.

Ett test på Borisovs attityd till Ataka kanske kommer snart. För några dagar sedan så arresterades en av Atakas kommunfullmäktigeledamöter i staden Samokov, Juri Galev. Han och hans hantlangare hade misshandlat en person i en liftkö och allt hamnade på övervakningskameran. Galev som också är en ökänd gangster som under lång tid undkommit rättvisan genom sina kontakter och hot kanske äntligen hamnar bakom det galler han så länge borde varit bakom. Ataka har i och för sig distanserat sig från honom nu, men man kan undra varför det sker nu. Galevs kriminella bravader har ju varit kända länge.

Nu är det i praktiken upp till Borisov att se till att rättsprocessen dras till sitt slut och att även de poliser som hjälpt Galev också straffas. Utan påtryckningar från Sofia kommer lokala domare inte våga eller vilja fälla Galev och hans folk. Borisov och inrikesminister Tsvetan Tsvetanov säger att de kommer att agera hårt och bestämt. Jag hoppas att även omvärlden tittar.

Kandidatutfrågning utan drama

2010-02-03T17:49:00.003+01:00

Den nye bulgariske kandidaten till kommissionär med ansvar för Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, Kristalina Georgieva, utfrågades igår av Europaparlamentet. Borta var all den dramatik och misstro som fanns mot den tidigare kandidaten, Rumjana Zjeleva. Man kan säga att Georgieva gjorde lika gott intryck som Zjeleva gjorde ett dåligt.

Kring Georgievas person finns inga kontroverser, hon har en gedigen erfarenhet av det område hon är föreslagen att ansvara för, samt inte minst, hon vet hur man både ska imponera och charma parlamentets utfrågare. Inte ens den östeuropaskeptiska gröna gruppen i parlamentet hade särskilt kritiska frågor till henne. Georgieva möttes rent av av rungande applåder vid flera tillfällen.

Nästa vecka kommer Europaparlamentet rösta om Barrosos förslag till ny kommission. Ingen större dramatik är att förvänta då eftersom parlamentet bara kan säga ja eller nej till hela kommissionen, inte enstaka kandidater.

I Bulgarien gladdes många åt att utfrågingen gick så bra, inte minst premiärminister Bojko Borisov som sade att Georgieva gjorde en perfekt presentation i stil GERB. Även president Părvanov gratulerade Georgieva för hennes prestation. Socialistern, inklusive europparlamentarikern Antonija Părvanova (inte släkt med presidenten) som var oppositionens stormtrupp mot Zjeleva, sade sig vara mer än nöjda över Georgieva.

Jag nämnde tidigare att Bojko Borisov aldrig kommer att förlåta främst socialisterna för att ha utsatt honom och hans regering för detta debacle. Än så länge verkar inget konkret ha hänt som någon slags hämnd för detta, men händelsen har i alla fall helt säkert förstärkt Borisovs sätt att bara nämna socialisterna när han talar om tidigare regeringars maktmissbruk, misshushållning med ekonomin och inblandning i korruption.

Väderspänning

2010-01-23T13:21:00.003+01:00

Vädret denna vinter i Bulgarien har varit allt annat än trist, i alla fall om man är meteorolog eller bara allmänt intresserad av väder. Just nu har en köldvåg som man knappt sett på 30 år drabbat landet. Samtidigt har det snöat så mycket att ett antal byar och samhällen har skurits av från omvärlden. Allra värst är det i östra Bulgarien där nödläge utropats på några ställen i Varna län. Motorvägen från Varna till Sofia stängdes till och med av i morse.

Temperaturerna har varit ned mot -23, lokalt möjligen ännu kallare. Det är inte ovanligt med snö och kyla i Bulgarien, men förutom bergsområdena inne i landet brukar det sällan bli kallare än 10 minus som mest.

Som kontrast till detta så var temperaturena för några veckor sedan motsvarande fast plus. Då var det rekordvarmt på sina håll med temperaturer en bit över 20 grader och smak av vår eller rent av försommar.

Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska packa för kläder om man reser till Bulgarien på vintern.

Bildt bantar i Sofia

2010-01-21T20:50:00.002+01:00

Utrikesminister Carl Bildt meddelade på en presskonferens idag att bland annat Sveriges ambassad i Sofia ska läggas ned. Han sade vidare att några ambassader i EU-länderna nu försvinner beror på samarbetet inom unionen gör att täta kontakter finns ändå mellan medlemmarnas regeringar.

- Vi har ett mycket intensivt samarbete direkt mellan statsråd, mellan ministerier, mellan myndigheter och det reducerar något behovet av mera klassisk diplomatisk närvaro. Därav de fem nedläggningar som vi gör nu, sade Bildt.

I gengäld uppgraderas ett antal biståndskontor till ambassader, bland annat i Kosovo. Som svensk kommer man mest märka av stängningen av Sofiaambassaden om man behöver få ett provisoriskt pass om man förlorar sitt pass eller nationella ID-kort vid något äventyr vid Svartahavskusten. Som det är nu kan man i princip ta bussen eller tåget till Sofia från kusten och få ett nytt pass över dagen. Du kan inte uppsöka en svensk ambassad i något annat land eftersom du utan pass eller nationellt ID-kort inte kan passera någon gräns. När en svensk ambassad eller konsulat saknas hänvisar UD dig i så fall till något annat EU-lands ambassad. Tänk på att ansökan om provisoriskt pass utomlands på en ambassad eller generalkonsulat kostar 1.600 kr.

Du kan inte få hjälp av honorärkonsulatet i Varna. Det är mest en person som fått en snygg skylt av UD att sätta upp utanför porten. Honorärkonsulaten sysslar aldrig med passfrågor.

Naturligtvis skulle jag inte nämna detta om jag inte hade några kritiska kommentarer. Uppenbart handlar detta om att spara pengar åt UD eftersom det är betydligt billigare att uppgradera biståndskontor i utvecklingsländer, än att driva ambassadverksamhet i i-länder. Men framför allt så lär det ju knappast stärka relationerna mellan Bulgarien och Sverige. De är ju inte på topp som det redan är även om det inte finns några surdegar som spökar. Jag tycker snarare att det är en ytterligare markering av hur ointresserat det officiella Sverige är av Bulgarien.

Argumentet Bildt anför mot nedläggningarna av ambassaderna i EU-länderna Bulgarien, Irland, Slovenien, Slovakien och Luxemburg är ju i så fall argument för att inte ha ambassad i något annat EU-land heller eftersom kontakterna finns ändå. Praktiska frågor som pass kan ju ett konsulat eller andra länders ambassader sköta åt oss.

Jag noterar också att det rör sig om mindre folkrika EU-stater som nu blir utan svenska ambassader. Det betyder att de inte har så stort inflytande i EU då befolkningsmängd bland annat avgör hur stor representation ett EU-land har i Europaparlamentet. Eftersom en ambassadnedläggning är ett bevis på en nedvärdering av ”värdlandets” betydelse så tvekar jag att Sverige skulle våga göra det i t.ex. det lika fjärran EU-landet Rumänien. Rumänien har något större befolkning än de nedläggningsdrabbade länderna totalt.

Kanske är jag lite konspiratorisk, men även om jag tar av mig foliehatten så tycker jag att det är synd att ambassaden i Sofia försvinner. Det är en av de riktigt få tecknen på svensk närvaro i Bulgarien idag om man undantar turisterna.

EDIT 2010-01-23
DN har en ledare som ger en bättre bild varför Bildt förmodligen gör som han gör.

Kommissionärskalabalik

2010-01-20T17:00:00.002+01:00

Igår meddelades det att den bulgariska kommissionärskandidaten Rumjana Zjeleva avsäger sig sin kandidatur. I hennes ställe för premiärminister Bojko Borisov fram Kristalina Georgieva. Hon har ingått i hans ekonomiska rådgivarteam och var tidigare bl.a. vicepresident i Världsbanken med ansvar för en hållbar utveckling. Hon är dock inte den enda i Borisovs krets med bakgrund i Världsbanken. Även finansministern Simeon Djankov hämtades därifrån.

Likt många andra i kretsen kring Borisovs regering så har också Georgieva en professionell karriär i huvudsak utanför Bulgarien. Född 1953 så avviker hon lite pga. sin lite högre ålder. Men det viktigaste för Borisov, förutom själva kompetensen, är att dessa människor har gjort karriärer där lojalitet till eller beroende av BSP:s tentakler inte behövts. Georgieva med en stor erfarenhet av utvecklingsarbete i flera länder verkar vara synnerligen lämpad för posten. Man kan faktiskt undra varför Borisov inte lanserade henne från början istället.

Rumjana Zjeleva sade att beslutet att avgå var hennes eget. Hon ville även avgå som utrikesminister i Borisovs regering, men Borisov sade igår att han hade fortsatt förtroende för henne och att hon skulle vara kvar på denna post. Nu på morgonen säger dock vice premiärminister Tsvetan Tsvetanov att Rumjana Zjeleva även avgår som utrikesminister. Han säger att Zjeleva inte har gjort något fel egentligen och varit utsatt för en smutskastningskampanj men denna skandal måste få ett slut så att man kan gå vidare. Ny utrikesminister blir den nuvarande försvarsministern Nikolaj Mladenov.

Vad det gäller Zjeleva så har det visat sig att anklagelserna mot henne saknat grund då hon varken brutit mot regler för EU-politiker eller bulgarisk lag. Hennes kritiker har istället fokuserat på hennes svaga insats på frågor gällande hennes ansvarsområde. Det verkar åtminstone enligt mig som om flera av Europaparlamentets grupper vill markera mot Barroso och hans kommission. Kritiken har ju följt partilinjerna där framför allt de gröna och socialisterna var mycket starkt emot hennes kandidatur. Zjeleva hade fortsatt stöd från det Europeiska folkpartiets grupp.

Jag tror också att Zjeleva som var kandidat från ett av de lättviktiga länderna var ett mer passande offer. Att ifrågasätta en kandidat från EU:s tungviktare skulle ju kräva mycket på fötterna eller en bevisad, rejäl fadäs som Buttigliones kommentar om homosexuella 2004. (http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=485459) Nu har parlamentet fått sin skalp och jag förväntar mig en ganska sansad utfrågning av Georgievas nästa vecka.

Bojko Borisov som jag uppfattar som inte särskilt förlåtande kommer antagligen att göra ett motdrag som drabbar det bulgariska socialistpartiet BSP och extsarens parti NDSV hårt. Det var ju dessa partier som låg bakom de kompromat som är ursprunget till hela historien.

--

Jag vill också kommentera vår egen kandidat Cecilia Malmström trots att det är att gå lite utanför bloggens terräng, men hennes ansvarsområde, inrikes frågor och migration, berör i mångt och mycket det jag arbetat med i snart femton år.

Ett stort aber här är att de, i synnerhet från svensk sida, som är satta att bevaka Malmströms ansvarsområde har ungefär samma kunskap och insikt som om de skulle kommentera ett nobelpris i fysik. Därför tar man hennes förslag och kommentarer som de är utan analys. Då finns de inget sammanhang eller några motsägelser. Jag vill därför ge mina synpunkter på några punkter hon tog upp. Jag anar att en kontrovers kan ske kring henne, åtminstone i Sverige, då Malmström kommer att agera mitt i skärningspunkten mellan europeisk tuff asyllagstiftning och svensk snällism.

Cecilia Malmström kom lindrigt undan i utfrågningen och svensk press är nästan panegyrisk inför hennes insats, ja i DN:s fall var kommentarerna just det. I Malmströms fall fanns inga kontroverser från hemmaplan som kunde ställa till det. Hon har dessutom arbetat och varit förknippad med EU i över tio år på ett sätt som ingen annan svensk politiker. Om någon kan tala till bönder på bönders vis i Bryssel så är det hon. Dessutom som svensk folkpartist så uppfattas hon som en politiker som flyter någonstans kring mitten, lite lagom socialliberal –lättsmält för de flesta.

De delar av utfrågningen jag hört och läst om ger att Malmström har varit så där lagom okonkret och i princip både vill skärpa och lindra politiken inom hennes ansvarsområde. Hon vill t.ex. ge EU:s gränskontrollbyrå Frontex utökade resurser med bl.a. syftet att komma åt trafficking. Frontex är ju en myndighet som anklagas för att vara fundamentet i en fästning Europa. Just detta fenomen, fästning Europa, vill Malmström bekämpa på annat håll.

Hon säger också att vi måste stärka solidariteten mellan medlemsländerna. Det betyder i praktiken att hon vill se en jämnare fördelning mellan asylsökanden i EU. Nu är det ett fåtal EU-länder som tar emot lejonparten av asylsökande i EU. Frågan är i praktiken ganska död då de länder som har ett fåtal asylsökanden inte är särskilt intresserade av en förändring, åtminstone inte utan att det följer med ett ordentligt EU-stöd. Knappt då ens eftersom invandring är föremål för inrikespolitiska kontroverser i flera EU-länder.

Hon säger också att vi får inte tillåta arbetsgivare att använda arbetstagare som blivit insmugglade, men att det ligger på en nationell nivå att övervaka. I Sverige så tillåter vi det i praktiken och vi kan tydligen fortsätta då hon säger att frågan inte är aktuell för henne. Men det är anmärkningsvärt eftersom om hon vill se krafttag mot trafficking så är väl den här frågan väldigt central.

Hon nämner även att hon vill se en genomgång av systemet för arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare inom EU – ett system som inte fungerar idag enligt henne. Hon vill också arbeta med ett system för säsongsarbetare och för lärlingar och praktikanter. Min kommentar är att i Sverige fungerar det men att det blivit kontroversiellt då såväl fack som invandringskritiska ser detta bl.a. som en lönedumpning och utnyttjande. Synen är likartad i övriga EU-länder där arbetskraftsinvandring av många ses som ett fenomen som resulterar i ett race to the bottom bland arbetstagare, dvs. den som accepterar sämst villkor får också jobbet.

Malmström vill också ta fram ett gemensamt asylsystem till 2012. Detta hör ihop med den solidariska fördelningen av asylsökanden. En fråga som har mycket svårt att lyfta då frågan som sagt var är politiskt kontroversiell i många länder.

Likt många andra som vill vara snälla inom migrationsområdet så pratar Malmström mycket om kampen mot trafficking. Den svenska socialdemokraten Anna Hedh tar upp att Malmström lovat att ta fram ett direktiv mot människohandel. Däremot betonar Malmström att EU inte har kompetens att harmonisera lagarna i de olika medlemsländerna, och att detta inte kommer ingå i det kommande direktivet.

Detta är mest snömos då såväl Malmström som Hedh naturligtvis pratar om illegalt invandrade kvinnor som tvingas att sälja sex. Dessa kvinnor utgör dock en väldigt liten del av den illegala migrationen. I princip så har de flesta som kommer till Sverige eller något annat EU-land haft hjälp av smugglare. Om man slår mot traffickingen så påverkar det därför alla som söker sig till Europa, vare sig det handlar om att söka asyl, jobba illegalt eller sälja sex.

Är det det Malmström vill? Nej förstås, hon säger ju uttryckligen att hon inte kommer att verka för en harmonisering av lagarna, dvs. det kommer ingen EU-lagstiftning i frågan.

Asylsökande, säger Malmström vidare, ska få det skydd de behöver samtidigt som legala vägar möjliggörs. Tja, i Sverige har det aldrig funnits legala vägar att söka asyl på. Malmström har dock aldrig vad jag vet haft några invändningar mot detta så länge hon arbetat politiskt. Kanske menar hon att vi ska ta ut fler kvotflyktingar varje år, med det kommer ju knappast att påverka antalet som söker sig hit för att söka asyl. Det är ju två olika slags flyktingar med olika möjligheter och förutsättningar.

Cecilia Malmströms vill alltså ha en generös asylpolitik, men vill samtidigt att göra allt för att stoppa illegal invandring. Detta går inte ihop. Snömos var ordet.

---

Slutkläm 2:

Nu när jag följt historien i snart två veckor så slår mig en sak. Det är att rapporteringen kring kommissionärerna har fått betydligt mer medial uppmärksamhet i Bulgarien än i Sverige. Det var så redan innan debaclet med Zjeleva satte igång. När väl allt kom att handla om henne så har bulgarisk gammelmedia både granskat, försvarat och analyserat Zjeleva på ett sätt som jag knappast skulle förvänta mig i svensk gammelmedia. Om det inte vore för just Zjeleva så hade knappast nomineringsprocessen ens letat sig fram till morgontidningarnas förstasida. Rapporteringen kring Malmström har varit servil på ett sätt som förvånar. Övriga kandidater har knappt nämnts i samma svenska press, förutom några rader för Rumäniens Dacian Ciolos och Tjeckiens Stefan Füle.

Vad är det med svensk EU-rapportering egentligen? Varför måste jag läsa bloggar och bulgarisk press för att få en fullständig bild av vårt viktigaste maktcentrum?

Nomineringskriget

2010-01-13T01:05:00.005+01:00

Nu har fullt krig brutit ut, fast inte i Bryssel utan i Sofia. Jag skrev tidigare hur en kontrovers kring Bojko Borisovs kandidat till kommissionär, Rumjana Zjeleva (i media ofta Rumiana Jeleva) startade genom att en artikel publicerades i den tyska tidningen Die Welt. Anklagelserna gick ut på att Zjelevas make hade band med den organiserade brottsligheten.

Några egentliga bevis har egentligen aldrig presenterats, utan syftet med artikeln var att skapa uppmärksamhet kring utfrågningen av Zjeleva och se till att den fick en mycket kritisk karaktär. Framför allt den gröna gruppen i Europaparlamentet nappade direkt eftersom de har en kritisk syn på f.d. Östeuropa i allmänhet och mot Rumänien och Bulgarien i synnerhet. Dessutom finns det en ideologisk fiendskap mellan de gröna och Zjeleva då hon uppfattas som en tydlig högerpolitiker. Det gjorde att gårdagens utfrågning blev synnerligen kritisk.

I enlighet med taktiken det klassiska kompromatkriget så presenterades nya, för Zjeleva negativa uppgifter, på själva utfrågningsdagen. Den tyska varianten på Financial Times publicerade då en artikel som sade att Zjeleva dolt att hon drivit en kommersiell verksamhet i strid med reglerna för parlamentsledamöter i Europaparlamentet.

Zjeleva ska mellan juni 2006 och april 2009 drivit konsultföretaget Global Consult. Företaget har haft som verksamhet juridisk- och skatterådgivning. Detta har hon inte tagit upp i den deklaration som europaparlamentsledamöter måste göra för att det inte ska uppstå intressekonflikter och jäv. Hon har bara tagit upp att hon haft denna verksamhet fram till 2007 när hon blev invald i Europaparlamentet.

Zjeleva försvarar sig med att firman inte haft någon verksamhet under 2007 och 2008, sedan ska hon ha sålt sin del 2009. Efter försäljningen bytte firman namn till Auto Spa. Den delen av utfrågningen slutade med att ordförande sade att detta skulle utredas av samordnarna (för Europakommissionen antar jag).

Det frågades även om hennes mans påstådda kontakter med organiserad brottslighet. Naturligtvis sade hon att detta inte alls stämde och att ledamöterna var välkomna hem till henne för att själva på plats se hur det låg till.

Givetvis kom en större del av utfrågningen att röra uppgifter som hör till hennes tilltänkta ansvarsområde, internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Men kritiken från ovan nämnda frågor smittade av sig även här. Bland annat fick hon frågan hur hon skulle kunna förhandla fram medel från EU-länder som har ekonomiska svårigheter. Antydan var att hon saknade det rätta förtroendet då man inte kan tro på henne. Hon fick även frågor humanitär hjälp till t.ex. Sudan och Gaza. Hon kunde dock inte ge några specifika svar.

Flera av utfrågarna var skeptiska till Zjeleva och vill uppenbart se någon annan. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso får nu försöka tolka stämningarna och se hur han bör agera.

Som jag sade i den tidigare postningen så handlar detta egentligen om det krig som brutit ut mellan Bojko Borisov och den tidigare makteliten, främst socialistpartiet BSP. Den person som förde fram anklagelserna från Financial Times på utfrågningen var dock den bulgariske MEP:n Antonija Părvanova. Hon representerar den före detta tsarens parti NDSV. NDSV presenterar sig som ett liberalt parti men har blivit allt mer förknippat med BSP som man var i koalition med från 2005 till 2009. I juli 2009 åkte NDSV ut ur parlamentet då de gjorde ett katastrofval. Men man kan nog misstänka att det egentligen är spinndoktorerna på BSP som ligger bakom detta. Det ser dock bättre ut om någon annan än BSP för fram kritiken i första läget. Därför var det inte någon av partihöjdarna som kommenterade dagens utfrågning på BSP:s presskonferens om dagens utfrågning som jag såg på nyheterna igår. Men, mer om detta lite längre ner.

Hur som helst, NDSV besitter dock fortfarande ett stort inflytande då de har lierat sig med den gamla makteliten och innehar en mängd viktiga poster över hela landet. Många NDSV-politiker har blivit mycket rika på tveksamma metoder. Man har alltså mycket att förlora på att Bojko Borisov vill städa upp i den gråa ekonomin och bland organiserad brottslighet.

Om jag själv ville göra något slag spinn så kan jag ju faktiskt ta Antonija Părvanova själv som ett exempel vem som är gangsterbrud egentligen (för att tala med Sydsvenskan). Hennes sambo, Nikolaj Pejtjev, är en av de nyrika i Bulgarien. Han anses ha bl.a.berikat sig på stölder av stora mängder bränsle från beredskapsreserver. Det rör sig om stölder i mångmiljonklassen. Han kopplas samman med den i Bulgarien kände gangstern Mirtjo Petkov, kallad zigenarn som stod för själva stölderna. Petkov ska ha gett bort en del av det stulna bränslet till Pejtjev för att få goda relationer med NDSV. Detta belönades så småningom genom att Pejtjev blev rådgivare åt den tidigare jordbruksministern Nihat Kabil.

På så sätt kunde Pejtjev få ett ordentligt politiskt paraply över sig själv och sin verksamhet. Det som Zjeleva anklagas för är en västanfläkt jämfört med detta. Dessutom kommer uppgifterna från faktiska polisutredningar om brott. Zjeleva och hennes make är inte misstänkt för någonting i Bulgarien.

Den maktelit som Bojko Borisov har utmanat har visat att de har makt att stoppa Zjelevas utnämning till kommissionär. Genom detta skulle två saker uppnås, dels just själva maktdemonstrationen genom att visa att man kan påverka till och med politiska processer i EU; dels skulle det vara en enorm prestigeförlust för Bojko Borisov. Hans projekt att återupprätta förtroendet för Bulgarien skulle redan i början på hans regeringstid få sig en ordentlig törn.

Frågan är vad Borisov gör nu. Jag misstänker att han tänker ta strid eftersom det ligger i hans natur. Det primära blir då inte att Zjeleva blir kvar. Det är inte det det handlar om nu. Jag misstänker att Borisov mycket väl vet vem som har planterat allt material hos de tyska tidningarna samt bedrivit opinionsarbete i kulisserna i Europaparlamentet. Med tanke på att Borisov har stärkt sin position betydligt hos polisen och rättsväsendet så har han instrumenten att slå tillbaka. Vi lär få se nästa drag ganska snart.

EDIT:
Jag såg nu lite på de bulgariska morgonnyheterna och där bekräftar den socialistiske parlamentsledamoten och före detta inrikesministern Mihail Mikov att det är socialistpartiet BSP som läckt informationen om Rumjana Zjelevas affärsförehavanden. Han sade också att det varit känt länge att hon stått som delägare i ett konsultföretag. På frågan varför BSP valde att lägga fram detta först nu så svarade Mikov att det beror på premiärministerns (Bojko Borisovs) insisterande att ha just Zjeleva som kommissionär utan att först ta reda på om hon har de egenskaper som krävs för detta arbete.

Jag tycker att tydligare än så kan Mikov inte säga att BSP vill kunna godkänna Borisovs utnämningar på positioner utanför regeringen. Syftet är naturligtvis att försvåra för Borisov att skapa en maktstruktur som inte är beroende av den nomenklaturabaserade maktstruktur som dominerat Bulgariens politiska och ekonomiska liv de senaste 20 åren. Även om en kommissionärstjänst i Bryssel har väldigt lite direkt inflytande på det politiska livet i Bulgarien så är ändå symbolvärdet högt.

I sammanhanget måste jag också notera att så länge Mihail Mikov var inrikesminister så förnekade han att det fanns någon maffia i Bulgarien, bara organiserad brottslighet. Distinktionen mellan dessa är ju att en maffia påverkar hela samhället, medan organiserad brottslighet är just ”bara” brottslighet. Därför kunde det inte finnas maffia i Bulgarien så länge socialisterna regerade.

En annan detalj är att Mikov och Borisov ligger ordentligt i luven på varandra. En av de första åtgärder Borisov gjorde efter att ha tillträtt som premiärminister var att börja en utredning om korruption gällande Mikov. Det visade sig att Mikov en månad innan valförlusten för BSP 2009 (som var väntad) hade godkänt en upphandling av skrivare för nästan 15 miljoner kronor. Dessa skrivare borde dock ha kostat en tredjedel av detta. Det luktar alltså som ett misstänkt kick-back upplägg.

Vidare: Det spekuleras i Bulgarien om Borisov kommer att byta ut Zjeleva och föra fram den nuvarande försvarsministern Nikolai Mladenov istället. Mladenov har liksom Zjeleva suttit i två år i Europaparlamentet och har en gedigen utbildning bakom sig.

Borisov har nu under eftermiddagen försvarat Zjeleva. Han sade bland annat att det finns och har funnits andra tveksamma kommissionärskandidater från andra länder, men att de inte blivit offer för inrikespolitiska kontroverser och därför sluppit kritiska frågor om sin person. Han sade också att det finns en möjlighet att föreslå en annan kandidat, en plan B, men att han inte ville göra det då inte BSP ska få avgöra vem som han ska utse. Han uttryckte att av BSP kan man inte förvänta sig någonting annat med tanke på att de följer en tradition med kyrksprängningar och fångläger. Han syftar då på kommunisternas sprängning av Sankta Nedeljakyrkan i Sofia 1925 som kostade över 200 personer livet och kommunisttidens fångläger som tog livet att tusentals; alltså BSP är bara en omstylad variant av det gamla kommunistpartiet, ett parti med rötter i terrorism.

På frågan varför Zjeleva har attackerats så hårt så svarade Borisov att det beror på att BSP starkt ogillar att det varje dag arresteras folk, att så många viktiga figurer (i betydelsen toppgangstrar får jag förmoda) nu sitter i finkan, att budgeten nu är i balans och att utländsk press för första gången börjat skriva mer positivt om Bulgarien.

Men, som sagt, hårda ord från Borisovs sida, men samtidigt en varning att det finns så mycket saker i BSP:s bagage att släpa ut i dagsljus om han så vill.

Kommissionärskontrovers

2010-01-11T00:39:00.003+01:00

Den 12 januari ska den bulgariska kandidaten till kommissionär höras av Europaparlamentet. Den slutliga omröstningen sker den 26 januari för alla föreslagna kommissionärer. Därefter utnämner rådet formellt kommissionen, vars mandatperiod sträcker sig till den 31 oktober 2014. Den bulgariska kandidaten, Rumjana Zjeleva, förslås bli kommissionär med ansvar för Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Likt den svenske tilltänkte kommissionären, Cecilia Malmström, har Zjeleva suttit i Europaparlementet varför hon enkelt bör klara av frågor som rör EU-arbetet.

Redan har dock en kontrovers seglat upp gällande hennes nominering rörande hennes person. Enligt den inflytelserika tyska tidningen Die Welt så har hennes make alltför nära kopplingar till den organiserade brottsligheten. Anklagelsen bygger på att maken Krasimir Zjelev ska arbeta åt den i Bulgarien ökända grupperingen TIM*. Krasimir är då någon slags chef på Central Cooperative Bank i Burgas (ЦКБ - Централна кооперативна банка på bulgariska) i. Denna bank uppges höra till TIM:s strukturer.

Jag tyckte det verkade vara ett svagt ”case” och vid närmare efterforskningar så kan man nog avfärda anklagelsen som ogrundad. Vad det gäller Krasimir Zjelev så är han mest känd för att vara just Rumjana Zjelevas make. Enligt en artikel i tidningen 24 tjasa så är han sedan augusti 2009 inte ens chef längre. Hans chefsposition har dessutom inte varit någon högre; han ska ha varit motsvarande kassachef. Hans enda engagemang numera tycks vara en styrelseplats i Burgas Vatten- och avloppsverk.

Till Rumjana Zjelevas försvar har den i sammanhanget kände tyske journalisten Jürgen Roth kommit. Jürgen Roth är den utländske journalist som bäst känner Bulgarien och dess oligarker och grupperingar. Han har bland annat skrivit en ganska uppmärksammad bok, Die Neuen Dämonen – Das Bulgarische Mafianetzverk, om Bulgariens organiserade brottslighet. I boken ägnar han ett par kapitel åt TIM med bland annat en intervju med en av dess grundare Ivo Kamenov. Enligt Jürgen Roth har Rumjana Zjeleva fallit offer för en förtalskampanj.

Min gissning är att det är en pågående kamp mellan Bojko Borisov och hans motståndare. Borisov har ju utmanat de gamla strukturerna kopplat främst till socialistpartiet och verkar uppriktigt vilja sätta ett slut på 20 års ofullkomlig transformation.

Borisov vill därför ha folk han kan lita på många viktiga positioner. Han har medvetet valt ut många yngre och begåvade personer utan kopplingar till gamla tiders nomenklatura på tyngre poster i hans parti och administration. Rumjana Zjeleva är en av dem. Hon blev en av Bulgariens första ledamöter i Europaparlamentet 2007. Efter GERB:s valseger i parlamentsvalen i juli 2009 utsågs hon till utrikesminister. Två andra exempel på, nåja, yngre förmågor är t.ex. finansministern Simeon Djankov med en gedigen karriär inom Världsbanken och utbildningsministern Jordanka Fandăkova (hon har dock i dagarna blivit vald till borgmästare i Sofia, Borisovs gamla jobb).

Jag tror att vi kommer att höra mycket mer om den kamp som nu börjat i Bulgarien. Borisov håller på att ta ett fast kommando över statsfinanserna med hjälp av den lika kunnige som envise Djankov. Nu håller Borisov på att städa upp inom polisväsendet och domstolsväsendet. Detta innebär inte bara att han klampar över många mäktiga personers tår, han kan bli ett direkt hot mot dem.

Hur som helst, just vad Rumjana Zjeleva inte är nog förklaringen till att vissa försöker sabotera hennes chanser att bli EU-kommissionär (förutom att ge Borisov en knäpp på näsan). Rumjana Zjeleva är ganska ung för en politiker, 40 år. Hon har därför inga som helst kopplingar till kommunistpartiet. Så vitt jag vet var inte heller hennes föräldrar medlemmar i kommunistpartiet. Hon har en gedigen utbildning och är filosofie doktor i sociologi, ett diplom hon för övrigt tog i Tyskland. Hon tycks ha varit väldigt aktiv i sin vetenskapliga roll med bla. ett tiotal publikationer.

Denna desinformationskampanj försöker uppenbarligen utnyttja fördomar och okunskap hos ledamöterna i Europaparlamentet. Nu kan Rumjana Zjeleva hamna i en sits där hon måste bevisa sin oskuld, inte att andra ska visa på hennes skuld. En mycket märklig situation då varken hon eller hennes man är misstänkta för någonting i Bulgarien.

När det gäller guilt by association så är ju Zjelevas bulgariske företrädare, Meglena Kuneva, som kommissionär ett bättre ”offer”. Hon skulle kunna ha anklagats för att vara alltför lojal mot den gamla tidens odemokratiska maktelit då banden är för nära. Kuneva hör till ex-tsaren Simeons parti NDSV. Detta parti kom att bli en del i regeringskoalitionen med socialisterna BSP och det bulgarienturkiska DPS 2005 och satt vid makten vid Bulgariens EU-inträde 2007.

Kuneva är likt Zjeleva gift med en finansman. Maken, Andrej Prămov, är son till en av de allra högsta männen inom det bulgariska kommunistpartiet BKP: Ivan Prămov. Ivan Prămov var i 16 år sekreterare i kommunistpartiets centralkommitté, en period var han också jordbruksminister. Likt många av nomenklaturans söner så är även Andrej mångmiljonär. Ivans andre son, Kliment, är gift med Uljana Prămova. Uljana Prămova är sedan många år chef för den statliga bulgariska televisionen. Detta behöver naturligtvis inte alls betyda att Kuneva hyser odemokratiska idéer innerst inne, men det betyder definitivt att hon måste ta stor hänsyn till kommunisttidens opportunister, annars kan ju t.ex. släktmiddagarna bli en ansträngd historia.

* Om TIM kan man inte säga mycket trots att det är en av de större aktörerna i den bulgariska ekonomin. TIM bildades på 90-talet av några personer med bakgrund inom motsvarande vår fallskärms- och kustjägarförband. Dessa personer blev tidigt inblandade i illegal verksamhet. TIM har därför en ledningsstruktur som påminner om den militära. TIM är därför så mycket mer professionell än de tidigare grupperingar som VIS, VIS-2, SIK med flera som försvann under 90-talet - dels pga. stridigheter mellan de kriminella, dels pga. att polisen delvis lyckades sätta käppar i hjulen på dem.

Lojaliteten inom TIM samt svårigheten är att avgöra vad som är illegal och vad som är normal affärsverksamhet gör att det är svårt att greppa exakt vad det är för något. TIM tycks påminna om organisationer som finns kring de ryska oligarkerna. Det är alltså inte en kriminell liga, utan ett affärskonglomerat.

Slutligen: TIM kommer från engelskans Team, många tror att det är bildat av grundarnas initialer, men det är inte korrekt.

Avlyssningslag - revisited

2010-01-10T23:50:00.001+01:00

Jag skrev tidigare om ett lagförslag som skulle gett polisen stora möjligheter och befogenheter att i realtid avlyssna kommunikation på internet och på GSM-nätet. En kraftig reaktion från Internetanvändare och integritetsvänner tycks nu ha skapat en reaktion som varit kraftig nog att få Inrikesministeriet att backa lite på de befogenheter de var tänkt att man skulle få i och med lagen.

Inrikesministern Tsvetan Tsvetanov säger att man överväger en modell där informationen från samverkanspunkterna fördröjs med upp till två timmar. Han säger vidare att det som framkallat detta missnöje hos medborgarna är att man i 20 år mest sett tomma löften och brott mot mänskliga rättigheterna.

Premiärminister Bojko Borisov å sin sida säger att det inte finns något att oroa sig för. Polisen har ingen anledning att ge sig in på privatlivets sfärer, utan ska ägna sig åt tyngre brottslighet. Det är inte helt klart var gränsen ska dras, kanske ska den vara kvar vid minst fem års fängelse i straffskalan men med tillägg för vissa brott, eller om man ska sänka kravet till 2,5 års fängelse generellt. Värt att notera är att straffskalan i Bulgarien är betydligt tuffare än i Sverige. En parlamentarisk arbetsgrupp ska nu på tisdag ta ställning till de föreslagna ändringarna.

Men, detta kommer inte att stoppa en demonstration i Sofia nu på torsdag den 14 januari mot den nya avlyssningslagen.

Man kan misstänka att det egentligen rör sig en förändring som framkallats av praktiska skäl, inte omtanke om medborgarnas integritet i första hand. Nästan alla Bulgariens mobiloperatörer har nämligen sagt att det i praktiken är omöjligt att få fram de tänkta uppgifterna i realtid. Att få fram de inom två timmar är inte heller i dagsläget görligt säger de vidare. Det är inte heller säkert att den föreslagna lagen passerar den bulgariska konstitutionsdomstolen.

En sak är dock säker – frågan kommer att vara fortsatt aktuell. Bojko Borisov har en plan, i den planen ingår att stärka polisen i kampen mot brottsligheten. Då kan integritetsfrågor få stå tillbaka, som de i och för sig alltid gjort i Bulgarien.

Kallelse till protestmöte 14 januari
"Bulgarien är inte Big Brother!

Med foten i munnen

2010-01-09T13:27:00.002+01:00

Den kryptiska rubriken är hämtad från en färsk artikel i The Economist om Bojko Borisov. Tidningen har bland annat tagit fasta på hans ganska burdusa ledarstil. Och det mäste sägas - Borisov är inte ledaren som väger sina ord på en guldvåg. Hans ledarstil påminner mer om sportens värld där starka ledare med starka åsikter och temperament pekar med hela handen och emellanåt säger konstiga saker. Laget jobbar mot samma mål men ledaren får inte ifrågasättas. Detta är inte så konstigt eftersom Borisov i flera år har lett det bulgariska karatelandslaget som tränare. Han har ju dessutom gjort karriär inom det starkt hierarkiska polisväsendet.

The Economist tar också upp den beundran av starka män i toppen av statsstyret som finns i Bulgarien. Det är ju ett tydligt arv från kommunisttiden där ledarna hade ofantlig makt att lägga sig i stort och smått och ansågs nästan besitta gudomliga krafter att påverka händelser. Detta gör att den bulgariska ledarstilen fortfarande såväl inom politiken som inom näringslivet präglas av micro management – inget är för smått för chefen att styra upp om han bara vill. Han är ju chef.

Tidningen nämner att Bojko Borisov sarkastiskt har sagt att snart kommer någon frånskild man att be honom att få sin kvinna tillbaka. Fast, själv är jag dock inte så säker på att Borisov verkligen skulle vilja att det var annorlunda.

Jag har lite kort nämnt tron på mäktiga människors förmåga i en tidigare bloggpost.

Mord på ljusan dag

2010-01-06T01:26:00.003+01:00

Igår klockan halv ett ungefär mördades Bobi Tsankov. Han blev nedskjuten i centrala Sofia utanför KFC på Bulevard Alexandăr Stambolijski. Totalt 15 skott hade avfyrats av två okända gärningsmän som efter skotten hade flytt till fots. Två personer till blev också träffade men de är nu på sjukhus utan fara för sina liv. Det är inte helt klargjort om dessa två var livvakter till Bobi Tsankov eller om de hörde till bevakningen till det advokatkontor som Tsankov skulle besöka.

Som av en tillfällighet, men icke desto mindre ironiskt, befann sig samtidigt Bulgariens premiärminister Bojko Borisov på ett besök på hälsoministeriet som befinner sig mindre än hundra meter från brottsplatsen. Bojko Borisov som bl.a. är före detta högsta polischef har just lag och ordning på sin agenda. Vid tidpunkten för mordet höll han en presskonferens.

Den 31-årige Bobi Tsankov är en mycket känd person i Bulgarien. Han har varit programledare i sin egen radioshow på olika radiostationer samt skrivit en bok Тайната на мутрите (Mafiosinas hemlighet*). Han har ofta ansetts ha samröre med kända figurer i Bulgariens undre värld, ett faktum han ej heller förnekade. Han har anklagats för bedrägeri flera gånger, bl.a. gjorde den bulgariska tevekanalen BNT 2003 ett reportage med dold kamera som visade hur Tsankov lurade av företagare m.m. att betala 300 leva dagligen för reklam. Pengarna stoppade han dock i egen ficka.

Det finns vissa likheter mellan Tsankov och Georgi Stoev som mördades i Sofia i april 2008. Bägge hörde hemma i den undre världen och bägge använde detta för att så att säga göra en "civil" karriär. Fast Stoev var betydligt mer av författare och undersökande journalist än Tsankov. Om Stoev var mer professionell i det han gjorde, så var Tsankov en amatör. Jag har dock inte läst Tsankovs bok och nu lär det bli än svårare att få tag på den (böcker i Bulgarien har små upplagor). Att kalla Tsankov för undersökande journalist är en dock en stark överdrift.

Han har varit en följetong i bulgarisk skvallerpress i snart tio år. Där har han vitt och brett skrutit om sina goda kontakter med flera kända maffiabossar. Det har även antydits att han varit informat för polisen. Som vanligt i Bulgarien är det inte helt enkelt att veta vad som är sant och vad som är påhitt för att göra sig intressant. Men Tsankov har två gånger utsatts för bombattentat och nu mördats. Detta händer inte bara för att man skarvar lite för mycket i pressen.

Uppenbart har han haft en nära vänskap med en av de mer kända maffiabossarna i Bulgarien, Anton Miltenov, kallad Näbben (Клюна)**. Han mördades för över fyra år sedan även han i Sofias centrum. Då mördades även två personer i hans sällskap. Det finns numera en misstänkt för morden, men inget åtal verkar vara på gång. Näbben ansågs vara en av de stora narkotikabossarna i Bulgarien. Vid den tiden sade Bojko Borisov, då i rollen som polischef, att han hade förutsett detta då Näbbens dåvarande boss blev mördad 2003. Han sade vidare att om bara rättssystemet hade fungerat som det skulle hade mordet på Näbben aldrig skett.

Detta uttalande kan komma att förfölja honom nu. Nu är det ju Borisov som är högsta ansvarig i landet som premiärminister. Det är nu det visar sig hur mycket som är snack och hur mycket som är verkstad från hans sida.

Detta är första gången som en känd person med anknytning till Bulgariens undre värld mördas under Bojko Borisovs tid som premiärminister. Tidigare däremot har minst 160 personer med anknytning till den organiserade brottsligheten mördats de senaste tio åren, bland dem flera bossar för olika grupperingar. Inte ett enda har klarats upp. Det är inte oväntat att Borisov hittills inte kommenterat mordet trots att han nästan var på plats. Så länge som något konkret inte framkommit kan man inte förvänta sig att han kommer att uttala sig. Han föredrar att komma med nyheterna själv eller alternativt skylla på någon när resultat uteblir.

För tillfället är det Borisovs buttre vapendragare, inrikesministern Tsvetan Tsvetanov, som får sköta presskontakterna. Han har å sin sida inte sagt någonting om vare sig möjligt motiv eller misstänkta. Några personer har nu på kvällen anhållits men inrikesministern vill inte säga om detta har med mordet att göra, eller om det är en del i en pågående polisoperation mot kidnapparligor.

* Han använder det i Bulgarien så populära ordet mutra (pl. mutri). Det är lite svåröversatt men betyder ungefär mafioso, kriminell i allmänhet, gärna med tjock nacke, svarta kläder och solglasögon.

** Kriminella i Bulgarien har ofta smeknamn av märklig karaktär som Den fete, Doktorn, Polisen, Spöket etc. När man läser skildringar från den bulgariska undre världen så känns det ofta som om det vore en roman eller ett filmmanus, inte en verklighet i nutidens Europa.

Spanarna – i en kabel nära dig

2010-01-04T19:52:00.011+01:00

I Radioprogrammet Spanarna försöker ett antal mer eller mindre kända mediepersonligheter rapportera om trender, framför allt vad som kommer att vara en trend inom en nära framtid. Om Spanarna funnits i Bulgarien kunde de ju ha rapporterat om att övervakningssamhället verkar vara framtidens trend. Fast detta är ju knappast stor humor, utan allvar. Bulgariens spanare kommer att likt de svenska spanarna att vara anonyma byråkrater med enorm datakraft till sitt förfogande. Detta i ett land som för 20 år sedan var en kommunistisk diktatur. Om detta kan nog inte ens Jonas Hallberg vitsa till det.

Det bulgariska parlamentet röstade på sin sista arbetsdag den 22 december 2009 om att anta en ny lag om elektronisk kommunikation. Enligt denna lag kan nu Inrikesministeriet (polisen i alla dess former) ha en direkt och ständig tillgång till trafikdata för telefoni och Internettrafik. En följd av detta är att från nyår måste alla kontantkort för mobiltelefon registreras annars blir de ogiltiga. Förslaget kunde gå igenom då det styrande partiet GERB fick stöd av Ataka.

Detta är en modifiering av tidigare lag för att göra övervakningen mer effektiv. Faktiskt är att detta är en av de mest omhuldade lagarna för de bulgariska lagstiftarna. Den har t.ex. varit uppe för omröstning och modifikation hela tre gånger i slutet av den förra regeringens mandat. Nu blev den nuvarande regeringens säsongsfinal.

Den förra regeringskoalitionen röstade emot lagen men det var mer ett spel för gallerierna än en uppriktig oro för att polisen ska få för stora befogenheter. Framför allt socialisterna var fram till de förlorade makten i somras för en skärpning av lagen. Likt de svenska socialdemokraterna är man mest emot för att inte hamna på samma sida som de styrande partierna. Socialisterna står bakom ett initiativ att samla ihop 100 000 underskrifter på sajten azprotestiram.com (jag protesterar), men de flesta verkar ha genomskådat detta populistiska utspel och hittills har endast knappt 800 personer signat upp sig. Jämför detta med den bulgariska Facebookgruppen med ungefär samma syfte som har mer än 15 000 medlemmar.

Tidigare har rösterna varit få för ett stärkande av den personliga integriteten. Integritet har heller aldrig varit en valfråga av rang. Därför ekar oppositionen i parlamentet rätt tomt i denna fråga. Det pekar också på den ideologilöshet och opportunism som finns i den bulgariska politiken.

Det finns något motsägelsefullt i att folk som har upplevt en omfattande övervakning också kan vara för en återgång till ett övervakningssamhälle. Men förklaringen ligger i att å ena sidan så är en övervakning av personer som inte är misstänkta för något olagligt fel i de flesta bulgarers ögon. Men å andra sidan så måste en stat ha näst intill obegränsade befogenheter för att skydda staten och dess invånare. Den senare åsikten brukar även i Sverige få övertaget.

Omröstningen visade också att GERB utan problem kan ingå i en allians med det fascistdoftande Ataka. Jag skulle tro att detta är början på ett långvarigt men inofficiellt samarbete mellan GERB och Ataka. GERB:s ledare och tillika premiärminister Bojko Borisov vill gärna visa sig handlingskraftig men han verkar samtidigt vara en ledare som bara lyssnar på en rådgivare – sig själv.

Skämttecknarna har förstås inte missat att kommentera detta.
På bilden så frågar Bojko Borisov vem som är för avlyssning av mobiltelefoner och Internet. Atakas Volen Siderov visar att han är för.

Den tidigare inrikesministern visar den förre premiärministern Sergej Stanisjev hur det fungerar. "Vi har ordnat dem så här: bloggare, milis, bloggare, milis, bloggare, milis" Detta anspelar också på att på kommunisttiden så kallades polisen för milisen.

Se även:
En nobrainer i Bulgarien
Nobrainer 2

Vargfrossa

2010-01-03T15:02:00.003+01:00

I dagarna har en mycket ifrågasatt jakt på vargar börjat och kanske redan slutat i Sverige. Även detta fick mig att börja tänka på skillnader mellan Sverige och Bulgarien, skillnader som kanske inte är till Sveriges fördel.

I Sverige finns det en vilja att kontrollera naturen, en slags social ingenjörskonst som omfattar allt som där lever. I Sverige vill vi själva upprätthålla balansen. Dessutom vill vi ha 100 % tillträde till naturen på våra villkor. Därför finns ingen plats för rovdjur. Därför talar man om att reglera förekomsten av djur eller rent av växter som jätteloka. Jag minns ett program i teve för några år sedan när en viltvårdare från Kruger nationalpark i Sydafrika besökte en nationalpark här i Norden. Nu var detta i Norge förvisso, men Norge hanterar naturen som Sverige. Denne viltvårdare var mycket förvånad över hur vi lade oss i naturen för att skapa en ”idealnatur”. En natur som kanske aldrig ens funnits. Minsta obalans i naturen föranledde åtgärd, ofta i form av avskjutning då något djur blivit för många, men även utfodring om vintern var svår. I Sydafrika gjorde man inte så eftersom det var just naturen som sådan man ville bevara. Naturvården bestod främst i att skydda naturen från människorna, vare sig det var tjuvjägare eller för mycket turister som störde känsliga områden.

Det sägs att det finns som mest kring 200 vargar i Sverige. I Bulgarien uppskattas antalet att vara ungefär tio gånger fler. Detta på en yta som är en fjärdedel av Sveriges. I Bulgarien finns det fortfarande en herdekultur med mängder av friströvande boskap på ängar och i berg. Jag har inte sett någon siffra men det är slående hur mycket getter och får det finns frigående i de bulgariska bergen, platser som även är idealiska för den bulgariska vargen.

Men det mycket märkliga är att någon rovdjursdebatt knappt finns i Bulgarien. Naturligtvis är det ett problem även i Bulgarien att rovdjur ibland ger sig på lätta byten som tamdjur.Visst vill många boskapsägare ha en förbättring (och framför allt ersättning) och visst vill jägarna skjuta av mycket mer. Men på något sätt så verkar man kunna hålla isär begreppen och t.ex. se jägarna som ett särintresse som vill att naturvården upprätthålls bäst med vapen i hand. Kanske går tankarna till kommunisttidens elit som mer eller mindre hade ensamrätt att skjuta vilt. Men framför allt, i Bulgarien är folk mer toleranta mot naturen än i Sverige. Det vågar jag påstå.

Hos oss ska djur hålla sig på sina platser och människorna på sina, vissa djur ska inte få finna alls – inte fritt åtminstone. I Bulgarien är det mer leva och låt leva som gäller. Därför finns ingen skyddsjakt på varg och björn. I Bulgarien kan det också vara helt naturligt att pausa ett bygge på grund av 600 svalor. I Bulgarien finns allemansrätt, men man har låtit bli att ha ett namn på det så att turister slipper få det nedtryckt i halsen.

Frågan är egentligen vad vi är för slags människor här i norr. Vad är det som gör oss så känslomässiga i denna fråga. För visst rör det sig om känslor mer än rationella tankar eftersom ingen same än vill ha skyddsjakt på tåg av omtanke om sina renar; eller att vi vill reglera mängden bilar då de dödar så mänga människor. På något sätt känns det dessutom logiskt att efter att vi har tagit kontrollen över naturen vill vi även ta kontrollen över klimatet. Det verkar som om vi svenskar tror att vi kan besitta rent gudomliga krafter. Den vidare diskussionen vore intressant men hör nog inte hemma på denna blogg.

EDIT 2010-01-09
Hanne Kjöller är lite inne på detta i DN.

EDIT 2010-01-23
Hanne Kjöller skriver mer om den svenska irrationella attityden till varg.

Zebralag

2009-12-30T11:18:00.002+01:00

En undersökning som gjorts i ett antal europeiska städer för att visa vilka städer som är tryggare respektive otryggare för fotgängare att korsa en väg fick mig att fundera lite. Nu fanns inte Bulgarien med i denna undersökning, men om t.ex. Sofia eller Varna hade inkluderats hade de återfunnits i botten av tabellen. Det vågar jag nog påstå utan att luta mig på någon annan undersökning än mina egna erfarenheter.

I Bulgarien finns ingen zebralag. Man skulle lite vitsigt säga att det däremot är bra med att se bra. Att noggrant titta åt både höger och vänster innan man korsar en bulgarisk väg är en förutsättning att komma helskinnad över. Min fundering var då vad som skulle hända om man införde en zebralag – alltså att bilar måste stanna för fotgängare vid övergångsställen. Det kanske lite märkliga är att det nog skulle bli sämre för alla i trafiken.

Hur då? Jo, för att en zebralag ska göra situationen för fotgängarna bättre så måste så gott som alla bilister följa den. Vi har ju i Sverige vissa problem med att fotgängare tror att det nu är helt ofarligt att korsa ett övergångsställe och därför inte har tillräckligt bra koll på situationen innan man kliver ut i gatan. Därför ökade faktiskt antalet svårt skadade och dödade fotgängare något efter att denna lag infördes i Sverige.

Nu har jag inte hört om någon zebralag skulle vara på gång i Bulgarien. Men, om man nu i Bulgarien skulle införa en sådan lag så skulle den antingen bli helt verkningslös – allt skulle vara som förut eftersom alla vill komma över gatan helskinnade – eller så skulle vissa fotgängare uppvisa samma beteende som i Sverige, alltså att kartan (lagen) går före verkligheten. Då skulle antalet döda och skadade öka även i Bulgarien. Men troligare är att vi skulle få en situation där ingen skulle veta vad som gällde. Det vore naivt att tro att bilisternas beteende skulle förändras över en natt. Rallyt på vägarna skulle fortsätta. En beteendeförändring tar tid, även om det finns en lag som straffar detta beteende.

Jag tycker faktiskt att det blev en bra metafor över skillnaderna mellan Bulgarien och Sverige. Här lever vi i en värld där vi (ja, väldigt många i alla fall) tror att många problem löses tämligen enkelt bara en lag eller regel skapas. I Bulgarien blir det däremot så uppenbart att etablerade beteenden eller vanor inte påverkas särskilt mycket av nya lagar eller regler. Nu gör man så ändå i stor utsträckning i Bulgarien eftersom politiker vill visa handlingskraft och antalet stiftade lagar är ett mått på effektivitet.

I Bulgarien finns en stor diskrepans mellan kartan och verkligheten. Under kommunisttiden så var livet hårt reglerat och övervakat. Därför lärde man sig ett fasadbeteende där man utåt var en god medborgare, men inåt, privat gjorde som man brukade. Detta beteende fortsätter idag även om verkligheten är helt annorlunda mot då.

Detta var ett litet hypotetiskt resonemang över en lag som (ännu) inte finns i Bulgarien. Hur skulle man göra då om man ville förbättra säkerheten för fotgängarna. Enligt mig så finns inga genvägar, utan man måste först göra övergångsställena säkrare, dvs. mindre skymda, bättre utmärkta, fler trafikljus etc. Det andra är att långsiktigt arbeta på att ändra bilisternas beteende. Alltför många är nonchalanta i trafiken med ett minimalt hänsynstagande till andra.

Det senare beror nog inte bara på temperament, utan främst på att körutbildningarna i Bulgarien lämnar mycket att önska. Fokus är på själva körandet, inte på samspelet i trafiken och undvikandet av farliga situationer. Ett tydligt exempel på instruktörernas nonchalans är att jag ännu inte sett en enda instruktör som haft bilbältet på sig trots att det är lag. Vad är det för attityd man för över då kan man undra. Men betydligt värre är att hela systemet för körskolor och körkortsutfärdande är helt genomkorrumperat. Enligt uppgifter så utfärdas årligen upp till 15.000 körkort mot mutor i Bulgarien. Detta är körkort som även erkänns hos oss. Att dessa bilförare även skulle respektera lagar och regler i trafiken kan man knappast förvänta sig.

Bostadsmarknaden under 2010

2009-12-29T11:24:00.001+01:00

Stor konkurrens och bra erbjudanden kommer att prägla bostadsmarkanden i Bulgarien under 2010. Åtminstone om man får tro de ledande mäklarföretagen.

2009 var ett år när fastighetspriserna gick ned med i genomsnitt 30 %. Som vanligt är det inte helt enkelt att få ut en heltäckande beskrivning av fastighetsmarknaden i Bulgarien men uppgiften kommer från den Nationella fastighetsföreningen i Bulgarien. Där säger man vidare att 2009 har varit ett av de svåraste åren på länge. Utbudet har under året vida överstigit efterfrågan. Anledningen är förstår finanskrisen som slagit både mot fastighetsmarknaden och byggsektorn.

Men sedan i september har en stabilisering av fastighetspriserna noterats på grund av ökad efterfrågan. Det finns därför enligt den Nationella fastighetsföreningen anledning till att se mer optimistiskt på 2010. Framför allt kommer bra lägen i Sofia och Varna med bra byggkvalité att se en återhämtning. En bromsande faktor är dock bankernas återhållsamhet med bostadslån. Därför så hyrs många bostäder ut istället för att säljas för tillfället.

Även om regeringen kommer att stimulera finansmarknaden under 2010 så kommer inte priser att nå upp till nivåerna innan krisen på flera år säger dock den Nationella fastighetsföreningen.

Flera mäklare som tidningen Dnevnik talat med säger att det kommer att finns ett visst prisfall under 2010 även om det kommer att vara måttligt jämfört med 2009. Mäklarna är dock likt den Nationella fastighetsföreningen entydiga i att attraktiva lägen i främst Sofia och Varna kommer att behålla sina nivåer. Även de anser att bostadsmarkanden inte kommer att ta fart förrän billigare lån finns tillgängliga.

Vad det gäller fritidshus och hus i turistorterna så såldes under 2009 bara en femtedel så många fastigheter som under 2008. I stort sett försvann alla västeuropeiska spekulanter då syftet med fastighetsköpen handlade lika mycket om spekulation som att skaffa ett semesterboende. Mäklarna hoppas på att ryssarna kommer att kompensera detta bortfall.

Överlag tycks kommande år att vara svårförutsägbart. De bulgariska köparna kommer nog inte att komma till bostadsförsäljarnas räddning. Vad det gäller utländska köpare så tycker åtminstone jag att EU-medlemskapet och att det nu finns ett stort utbud av billiga fastigheter göra att någon reaktion kommer att ske. Det kommer förmodligen aldrig att vara så billigt som nu under 2010. En positiv konsekvens av krisen är att många oseriösa mäklare försvinner. Även mäklaravgifter har justerats nedåt. Nu är det köparens marknad och det finns ingen anledning att göra affär med första bästa mäklare.

Utomjordingar bland oss

2009-12-21T18:18:00.001+01:00

Jo, faktiskt – rubriken är inte fel. Lătjesar Filipov vid den Bulgariska vetenskapsakademien hävdar att utomjordingarna finns bland oss redan, även om deras närvaro inte märks så mycket. För att lugna läsare på bloggen så säger han att de inte är fientliga av sig, utan snarare vill hjälpa oss. Tyvärr så gör vår brist på tillräckligt avancerad teknologi det omöjligt att kontakta dem för att ta ett snack. Dessutom anser Lătjesar Filipov att vi inte vet vad vi borde fråga dem om vi ändå skulle få kontakt. Han tror dock att vi i framtiden kommer att ha någon slags telepatiskt kontakt.

Däremot har den Bulgariska vetenskapsakademien gjort vissa framsteg i kommunikationen med dessa utomjordingar. Enligt uppgift håller man just nu på att analysera ett antal piktogram i forma av cirklar på åkrar. Dessa piktogram ska vara svar på ett trettiotal frågor som Akademien ställt till utomjordingarna.

Man skulle kunna skratta lite åt denna uppenbarligen något excentriske vetenskapsman. Men han är inte vem som helst. Lătjesar Filipov, som är doktor inom sin vetenskap, har tidigare i intervjuer hävdat att Ufon existerar och att händelsen i Roswell 1947 var ögonblicket när spekulation gick till fakta. Enligt honom har det sedan dess skett ytterligare UFO-krascher bland annat i Ryssland och Sydamerika.

Framför allt är han son till Grisja Filipov som var premiärminister från 1981 till 1986. Detta var under Todor Zjivkovs kommunistiska styre. Grisja Filipov tillhörde i flera decennier den absoluta makttoppen i Bulgarien. Hans son som mer eller mindre föddes in i den kommunistiska nomenklaturan valde att inte gå den politiska vägen, utan att bli vetenskapsman istället. Med sin bakgrund kunde han knappast misslyckas – han fick sin utbildning bl.a. i Moskva. Numera är han ställföreträdande chef för Institutet för kosmisk forskning vid den Bulgariska vetenskapsakademien samt sekreterare i det Departementsöverskridande kommissionen för kosmisk forskning vid Ministerrådet (det heter så på bulgariska).

Jag vet inte om tro på det övernaturliga, magi eller utomjordingar är större i Bulgarien, däremot är det mer accepterat än i Sverige. Av den anledningen så framstår Lătjesar Filipov inte fullt så kufig i Bulgarien som han skulle ha gjort i Sverige.

I gasen

2009-12-13T12:53:00.003+01:00

Jag läste en artikel i SVD om hur svårt det är att köra på gas i Sverige. Bristen på gas är stor och när det väl finns så blir det långa och sega köer. Det låter ju faktiskt som en beskrivning av den svåra kris som uppstod i Bulgarien när ekonomin officiellt havererade 1990 (den var redan usel, men kommunismens avskaffande tvingade Bulgarien att så att säga ”komma ut”). Fast SVD berättar om situationen i Stockholm, huvudstad i världens mest moderna och miljömedvetna land – eller åtminstone som vi ser oss.

I Bulgarien är det inte så. Där är gasdrift lika vanlig som bensindrift, om inte vanligare. Anledningen kan förmodligen bero på att bensinen alltid har varit dyr, åtminstone i förhållande till de låga lönerna. Dessutom var det lite si och så med tillgängligheten under kommunisttiden. Det har lett till att det redan tidigt fanns en marknad för gas. Gas är billigare än bensin samt att Bulgarien alltid haft en gasimport som använts till bl.a. uppvärmning. Det är dessutom enkelt att bygga om en bensinbil att även gå på gas. I Bulgarien är det dessutom ganska billigt.

Detta gör att gas numera är väldigt vanligt som bränsle bland bilar i Bulgarien. Stationsnätet är väl utbyggt och de flesta bensinstationer har även pump för gas. Kostnaden per kilometer kan halveras jämfört med bensin eller diesel. Därför använder så gott som alla Bulgariens taxibilar gas. Jag har själv kört gasdrivna bilar vid flera tillfällen. Skillnaden är inte särskilt stor. Man tappar lite kraft vilket mest märks vid omkörningar. Det luktar lite speciellt, i alla fall om man står bakom en gasdriven bil. En sådan bil måste dock alltid starta med bensindrift, men du kan vrida om till gasdrift under färd.

Det finns egentligen bara en uppenbar nackdel – det är säkerheten vid kollision. Eftersom i de flesta fall så monteras gastanken i bagageutrymmet mot baksätet så finns det en viss explosions- eller brandrisk vid kraftig kollision. Men risken är störst i äldre bilar, framför allt ryska, där säkerheten sällan var en aspekt vid konstruerandet av bilen. Moderna bilar är tämligen säkra om monteringsarbetet utförts korrekt. Naturligtvis är det bästa att bilen redan från början konstrueras för gas- och bensintank så att säkerheten blir maximal. Fast jag vet inte ens om sådana bilar finns i någon större produktion.

Gasdriften samt att Bulgariens alla bilar nu har katalysator har gjort enormt mycket för luften i städerna. Vi som minns kommunisttidens enormt smutsiga bilar som dessutom gick på lågoktanig bensin märker skillnaden. Det är som natt och dag bokstavligt talat nästan.

Men frågan kvarstår: varför lyckas Bulgarien med detta medan Sverige beter sig som ett u-land?

Schema över hur anpassningen till gasdrift kan se ut.

När muren föll i Bulgarien

2009-11-10T21:38:00.003+01:00

Detta blir en lång artikel men hav tålamod.

Igår den 9 november föll Berlinmuren. I Bulgarien är dagen D lika dagens datum den 10 november 1989. Det är dagen när muren föll åtminstone symboliskt eftersom där inte fanns någon mur som kunde rämna, men däremot fanns det en ekonomi som sedan länge hade rämnat och var i ruiner. Det som var kvar var en fasad av att allt är i sin ordning och att det allsmäktiga kommunistpartiet hade läget under kontroll. Verkligheten var att Bulgarien var ett sjunkande skepp där vattnet nu började forsa in på övre däck.

Den 10 november avsattes Bulgariens kommunistiske diktator Todor Zjivkov genom att kommunistpartiet BKP:s Centralkommitté sparkade honom som generalsekreterare. Generalsekreteraren innehade kommunistpartiets högsta post och fungerade som partiledare. Eftersom kommunistpartiet hade monopol på makten så var denne person landets ledare i praktiken. Premiärministern var underordnad generalsekreteraren. Todor Zjivkov hade vid avsättandet lett landet i 35 år, ett maktinnehav som endast Albaniens Enver Hoxha har överträffat av kommunistdiktatorerna i Östeuropa.

Självklart innebar inte avsättandet att kommunistpartiets maktmonopol upphörde; det dröjde ytterligare några månader. Inte heller drogs några omfattande ekonomiska reformer igång heller. Det dröjde över ett år, man kan fråga sig om detta reformarbete överhuvudtaget har slutat än idag. Men händelsen var ett definitivt startskott på att Bulgarien skulle göras om politiskt och ekonomiskt. Det var också från och med nu som denna process blev officiell och offentlig. De viktigaste direkta konsekvenserna var att oberoende tidningar startades och att fria partier bildades. Förföljelserna av turkbulgarerna upphörde. Statens direkta övervakning av medborgarna avvecklades också vilket gjorde att skräcken för att säga vad man tyckte och tänkte började försvinna. Det blev fritt att resa ut ur landet.

Men vad var det egentligen som hände den där dagen och varför hände det. Trots sammanfallet i tid med Berlinmurens fall så hade händelserna i Bulgarien ingenting att göra med detta, åtminstone inte direkt. Svaret ligger flera år tillbaka i tiden. Under hela kommunisttiden från 1944 och framåt så karaktäriserades utvecklingen i Bulgarien av ekonomiska svårigheter. Dessa var särskilt allvarliga från slutet av femtiotalet och framåt. Räddningen för landet var dels att göra en del reformer, dels att förlita sig på stöd från Sovjetunionen. Reformerna blev dock i slutändan som bäst halvmesyrer då det fanns en rädsla att för mycket förändringar skulle hota kommunistpartiet. Bulgarien var faktiskt i praktiken bankrutt vid flera tillfällen. Därför skedde därför ett visst reformarbete under 70- och 80-talet där man experimenterade med effektiviseringar av planekonomin. Dock sträckte man sig aldrig så långt som att ens en aning liberalisera ekonomin.

Men den största förändringen var Michail Gorbatjovs tillträde till makten i Kreml 1985. Tidigare hade Bulgarien haft en någorlunda god relation med Kreml, i synnerhet under Leonid Brezjnev. Trots att Sovjet var tvunget att rycka ut till Bulgariens ekonomiska räddning med jämna mellanrum vilket irriterade ledarna i Kreml så var ändå landet trots allt en av stöttepelarna för Sovjet i Östeuropa. Gorbatjov såg behovet av reformer för att rädda den Sovjetiska ekonomin som höll på att braka ihop av sin egen ineffektivitet och kapprustningen med USA. Dessa reformer, perestrojkan populärt kallat, innebar dels att länderna i Östeuropa inte längre kunde förlita sig på att Sovjet skulle öppna plånboken när den egna ekonomin fallererade, dels att reformer var tvungna att genomföras även i Östeuropa. Här valde såväl Bulgarien som Rumänien att gå en egen väg; en väg som mest innebar inga reformer.

Rumäniens diktator, Nicolae Ceauşescu, var ju redan Östblockets gossen Ruda. Han hade förvandlat Rumänien till Warszawapaktens särling genom sin egensinnighet gentemot Sovjet samt genom sin märkliga politik som resulterade i knappt någon utlandsskuld men som gjorde rumänernas skafferier tomma och deras lägenheter kalla och mörka. Detta toppades med ett förtryck som förmodligen var Östblockets mest brutala. Det var därför ingen överraskning att Rumänien slog dövörat till när Gorbatjov pratade reformer.

Todor Zjivkov befann sig däremot i ett dilemma. Han hade alltid stött sig på Moskva. Med Gorbatjov vid det sovjetiska rodret så fann Zjivkov att imperiet nu leddes av en man han inte kände. Sovjet hade ju under 20 år aktivt bidragit till att omfattande reformer inte blivit av i Bulgarien, en påverkan som Zjivkov lätt kunde acceptera. I kampen mellan större ekonomisk frihet och bevarande av hans och kommunistpartiets maktmonopol så vann ju alltid det senare. Nu ville ledaren i Kreml att genomföra reformer som Zjivkov inte kunde ställa upp på. De var för utmanande.

Budskapet från Moskva att länderna i Öst måste reformeras ekonomiskt och så smått även politiskt genom att taket i det socialistiska bygget måste höjas lite. Det var reformer som Zjivkov inte trodde på. Av böcker jag läst så verkar det också som om han inte riktigt kunde förstå poängen med dessa; de skulle ju undergräva Kommunistpartiets politiska och ekonomiska monopol. Som grädde på moset så fasades det sovjetiska ekonomiska stödet ut. Sovjet behövde pengarna själva liksom varorna man tidigare exporterat med kraftig subvention till Öst. Nu började Sovjet kräva världsmarknadspriser. Zjivkov försökte påverka Moskva men fann att Gorbatjov var en annan slags kommunist än dem han pussat och jagat med tidigare.

Zjivkov försökte sig ett reformarbete men det var ett halvhjärtat arbete som knappast gav något mer långsiktigt resultat. De resulterade dock i att något som liknande privat företagande började dyka upp. En del vågade till och med uttala en försiktig kritik av den rådande situationen. Men någon större förbättring uteblev, Bulgariens fall nedåt förvärrades i stället. Industrin och jordbruket gav inte tillräckligt med valuta. Försöken att öka exporten till Väst för att få begärlig valuta hade misslyckats. Produktionen av exportvaror krävde alldeles för dyr import av råvaror och högteknologi. Dessutom såldes varor på hemmamarknaden till underpris. Detta gjordes för att dels hålla befolkningen lugn så att deras låga löner räckte till mat och annat av livets nödtorft. Dels så visste byråkratin inte helt enkelt priset på varorna. En av planekonomins stora brister är att det visar sig näst intill omöjligt att beräkna vad en vara ska kosta för att täcka alla kostnader i alla led. Det blir för komplicerat. Dessutom finns det ingen flexibilitet för anpassningar till förändringar i verkligheten.

För att hålla skutan flytande togs stora lån. Dessa lån blev allt svårare att amortera. Bulgarien var i akut behov av en effektivisering av ekonomin annars skulle läget bli kritiskt. Landsbankruttens spöke började visa sig. Vissa av de ledande kommunisterna var väl medvetna om hur det egentligen låg till med landets ekonomi. De visste också vad Moskva ansåg vara nödvändigt. En av personerna bakom Zjivkovs avsättande var utrikesministern Petar Mladenov. Genom sina många resor, men främst genom sina besök i Moskva, förstod han att något måste göras. Det är lite oklart hur planerna bakom Zjivkovs avsättande tog form och hur höga kommunister kom att involveras. Det är dock tydligt att Moskvas hand varit verksam här.

Moskvas roll diskuteras fortfarande och jag finner det osannolikt att inte Moskva varit inblandat från ett tidigt stadium. Sovjets ambassadör i Sofia, Viktor Sjarapov, var en av upphovsmännen bakom kuppen. Hur som helst, planerna på avsättandet tog form under största hemlighetsmakeri. Det var inte självklart att armén eller inrikesministeriets trupper skulle förhålla sig passiva liksom att en motkampanj kunde iscensättas av Zjivkov. Todor Zjivkov var känd för sin förmåga att manipulera sin omgivning för att gynna sin makt och försvaga andras. Kuppmakarna ville inte riskera att bli utmanövrerade. Det fanns ju trots allt många trådar för Zjivkov att dra i om planerna blev kända. Dessutom visste man inte vilka hållhakar han kunde ha på viktiga medlemmar i Kommunistpartiets topp.

Jag måste inflika med en annan anledning för Gorbatjov att få bort Zjivkov. Den brukar förbises av såväl västliga som bulgariska kommentatorer. Todor Zjivkov hade 1985 bedrivit en namnbyteskampanj mot bulgarienturkarna. Den väckte då inte så stort internationellt uppseende och i Moskva var man vid den här tiden upptagna med annat. Gorbatjov hade ju ännu inte blivit varm i kläderna. Kampanjen att med våld och hot tvinga bulgarienturkarna byta namn lugnade dock ned sig.

Kampanjen återupptogs under 1989 och då än intensivare. Den ledde till att upp till 300.000 bulgarienturkar lämnade landet på kort tid. Detta var ett dråpslag mot jordbruket där de flesta bulgarienturkar jobbade. En svår försörjningssituation blev än svårare. Anledningen till denna våldsamma kampanj sägs vara Zjivkovs och andra höjdares övertygelse att bulgarienturkarna var potentiella femtekolonnare som var på väg att organisera sig politiskt med syftet att utropa autonoma områden i Bulgarien som sedan skulle ansluta sig till Turkiet. Men minst lika viktigt, kanske egentligen huvudskälet, var att få befolkningens fokus på annat än den katastrofala ekonomin. Här kunde landets politiska ledning visa handlingskraft samt förklara varför det behövdes hög militär och polisiär närvaro i landet. Parallellerna med tankefigurerna i Exjugoslavien är otäckt uppenbara.

Gorbatjov försökte vid den här tiden att närma sig Väst och USA. Gorbatjov förstod att goda relationer med dessa var av fundamental betydelse för att få det stöd han behövde, vare sig det var politiskt eller ekonomiskt. Sovjet skulle nu vara en problemlösare tillsammans med Väst. Det sista han ville ha var en satellitstat som förföljde sin egen befolkning. Jag tror inte Zjivkov förstod konsekvenserna av detta. Han fann att landet blev en paria såväl i Väst som i Öst. Bulgariens förmåga att hamna i konflikt med alla när man minst behövde det gjorde sig påmind igen*. Bulgarien skulle inte med trovärdighet kunna återupprätta ens ett uns av förtroendet med Zjivkov vid rodret.

Ett annat hot var att embryon till en demokratirörelse hade visat sig, framför allt hade den begynnande demokratirörelsen förenat sig med miljörörelsen. Ursprunget till detta var Tjernobylolyckan fyra år tidigare som myndigheterna förtigit men där sanningen sipprat fram så småningom. Likaså hade t.ex. invånarna i staden Ruse vid Donau fått nog av de skadliga kemiska utsläppen från fabrikerna på den Rumänska sidan och krävde att myndigheterna agerade. Många bulgarer var genuint oroade över att staten höll på att förgifta sin egen befolkning genom en omfattande miljöförstöring. De försiktiga reformerna i slutet av åttiotalet hade satt igång ett engagemang som i förlängningen kunde hota kommunistpartiet.

Kuppmakarna i Sofia förstod detta. För att överhuvudtaget rädda landet och få lån och stöd vare sig det var från Väst eller Öst så måste Zjivkov bort. Likaså måste den styrande eliten ta kommandot över den politiska händelseutvecklingen. Här satt Zjivkov som en stor bromskloss. Förnyelse var inte möjligt så länge symbolen för Bulgariens politik den senaste decennierna inte försvann. Om reformer dröjde kunde trycket i den bulgariska tryckkokaren stiga till farliga nivåer. Det var bättre att skapa reformer på egna villkor än att senare förhandla inträngt i ett hörn. Utvecklingen i Rumänien visade att om inte någonting gjorts så kunde situationen blivit en helt annan i Bulgarien.

Så, det hela ställdes på sin spets på Politbyråns sammanträde den 9 november 1989. Då togs ett beslut om att Todor Zjivkov måste avgå. Enligt ögonvittnesskildringar så gick det hela lugnt till även om en spänning lär ha präglat sammanträdet. Beslutet hölls dock hemligt så lång det gick. Följande dag på Centralkommitténs plenum (stormöte) togs detta beslut officiellt. Detta filmades, även om jag inte ror att det var direktsändning. Där kan man se en rätt uppgiven Todor Zjivkov som accepterar detta beslut och håller ett tal (den viktigaste delen finns på Youtube). I sitt tal säger han att det återstår att ta itu med ett outvecklat samhälle. Han säger också att socialismen är ett för tidigt förlöst barn (han använder ordet недоносче nedonostje vilket också kan betyda dödfött, oklart vilket han egentligen menar). Han säger vidare att han gör detta för att undvika konvulsioner som kan vara ödesdigra för Bulgarien, en antydan om att om inte förändringarna sker frivilligt så kommer de att ske med våld. Det råder dock delade meningar om hur frivilligt han egentligen avgick, men hur som helst bör han ha insett att hans tid var förbi, utan stöd vare sig från det egna kommunistpartiet som av Moskva.

Så, förändringarna i Bulgarien började med en palatskupp, om än en städad och i slutändan ganska ”formell” palatskupp. Men nu hade man släppt demokratins ande ur flaskan och vägen mot pluralism och en liberal ekonomi låg öppen. Det tråkiga är att man lyckades med sitt uppsåt att ta kontrollen över förändringarna. Omtanken var ju inte bara om Bulgarien, omtanken var ju kanske mer att hålla sig kvar i makttoppen i de nya tiderna samt dessutom vinna på det. Nu började en ny tid, en tid av maktspel, fulspel och utbredd korruption. För att gynna sig själva så såg den nya tidens makthavare till att skapa en svag stat som inte skulle hindra de nya makthavarna att lägga rabarber på det friska i det demokratiska Bulgarien. Samma svaga stat gjorde att smågangsters också fick helt nya nöjligheter och till slut inte bara började kidnappa den nya tidens oligarker, utan till slut hela staten. Men det är en annan story som jag får återkomma till.

* Bulgarien lyckades 1912 genom en allians med grannländerna föra krig mot Turkiet och kapa åt sig delar av landet på Balkanhalvön. Tyvärr så hamnade Bulgarien 1913 i krig med de forna allierade plus Turkiet och det mesta av det erövrade områdena tillföll grannländerna. Detta var upprinnelsen till Bulgariens deltagande i Första världskriget vilket också slutade med en katastrof för landet. Men det är en annan historia.

Bulgarien blev bl.a. under 30-talet utrikespolitiskt isolerat vilket drev landet i armarna på Tyskland. Det gjorde att landet så småningom blev indraget i Andra världskriget trots försök att vara neutrala. När Bulgarien äntligen gjorde sig fria från alliansen med Tyskland 1944 så fann man att det inte innebar at man blev vän med Tysklands fiender. Därför kom Bulgarien att som enda land vara i krig med såväl Axelmakterna som med de Allierade under en tid under 1944.

Immunitet

2009-11-06T19:22:00.002+01:00

Förra posten handlade om epidemi. När sådan råder kan det vara bra med immunitet. Nu har både före detta premiärministern Sergej Stanisjev och före detta socialministern Emilija Maslarova förlorat sin immunitet.

Fast nu handlar det inte om ökade sjukdomsrisk för dessa personer, utan att de förlorat sin immunitet som parlamentsledamöter. De kan nu utredas och eventuellt dömas av Bulgariens statsåklagare. Detta är förstås en följd av nuvarande premiärministern Bojko Borisovs "krig" mot den förra regeringen. Enligt Borisov kan inte en framgångsrik kampanj mot korruption föras utan att tidigare höga politiker drabbas.

I Sergej Stanisjevs fall handlar om att han misstänks för att ha spridit hemligstämplade dokument från den bulgariska säkerhetstjänsten. Emilija Maslarova är misstänkt för omfattande förskingring bl.a. genom felaktiga upphandlingar.

Bägge har självmant gett upp sin immunitet eftersom de hävdar att de är oskyldiga och offer för en kampanj från nuvarande regering. Så vitt jag vet är det första gången som någon som suttit eller lett en regering utreds för brott och förlorat sin immunitet. Det är däremot inte första gången som paralemtsledamöter blivit av med sin immunitet och dömts för brott.

Så långt som jag kan bedöma så är fallet med Stanisjev ett svagare sådant. Med tanke på att han ändå varit premiärminister och ledare för det socialistiska partiet BSP så är det tveksamt att han döms, oavsett vad utredningen kommer fram till. Emilija Maslarova har däremot länge dragits med rykten om hur hon och hennes man berikat sig på politiska beslut som gynnat deras affärsverksamhet. Hon sitter därför lösare till.

Vi får väl se vad detta landar i. Med tanke på hur långsamt det bulgariska rättsväsendet jobbar så får vi nog vänta på resultatet. Min förhoppning är dock att detta är en del av boten mot den bulgariska sjukan, dvs. korruption på hög som låg nivå.

Epidemi

2009-11-06T19:08:00.003+01:00

I Bulgarien har Hälsoministeriet nu förklarat att epidemi råder i landet. Det rör sig naturligtvis om influensan H1N1, svininfluensan. Antalet fall är nu 210 per 10.000 invånare, dvs 2,1 %. Som en följd av deta kommer skolorna att ha stängt en vecka. Ytterligare åtgärde bestäms av kommunerna själva.

Däremot verkar stämningen i landet vara mer åt det oroande hållet. Man kan inte tala om hysteri, men några dödsfall till kan förändra detta. Anledningen till panikrisken är det låga företroendet för statens möjligheter att göra något, samtidigt som det fortfarande finns en tro på allehanda rykten. Det senare är som jag förstår en följd av kommunisttidens brist på öppenhet och ovilja att tala om dåliga nyheter. Nyheterna rapporterade pliktskyldigast att allt är är bra, det finns inget att oroa sig för, lita på Partiet. Så, nyheter om hur det egentligen låg till spreds därför ofta informellt.

Edit 2009-11-11
Standart rapporterar att 175 000 bulgarer nu är sjuka i influensa. Av dessa är ca 90 % sjuka i svinifluensan H1N1. Det gör drygt 2 % av befolkningen. Högsta koncentrationen av sjukdomen finns i centrala Bulgarien.

Nationalistisk psykos

2009-10-28T20:54:00.003+01:00

Jag nämnde tidigare att det skett några händelser med nationalistisk karaktär, eller åtminstone händelser som rört upp de nationalistiska känslorna. I dagarna har mycket handlat om bulgariskan Spaska Mitrova som suttit fängslad ett par månader i Makedonien efter att ha vägrat sin makedonske exmake umgänge med deras gemensama barn. Utan att gå in på detaljer så kan man konstatera att händelsen mycket snabbt fick hysteriska proportioner där såväl president som premiärminister har engagerat sig.

I bakgrunden ligger egentligen frågan om det finns en bulgarisk minoritet i Makedonien och hur den i så fall behandlas. Spaska Mitrova är en av många makedonier som fått bulgariskt medborgarskap eftersom hon anser sig ha bulgarisk etnicitet*.

Enligt makedonskt sätt att se det så utgör gränsen mellan Makedonien och Bulgarien inte bara en nationsgräns utan även en strikt etnisk gräns. Detta gäller dock bara åt ena hållet. Från makedonskt håll hävdar man att det finns en makedonsk minoritet i Bulgarien, någon bulgarisk minoritet finns inte i Makedonien. Bulgarien å sin sida ser på saken på samma sätt, fast helt tvärt om.

I Bulgarien är de nationalistiska frågorna alltid närvarande i kulisserna och varje uppmärksamhetstörstande politiker vet att i brist på annat så kan man alltid göra ett nationalistiskt utspel. Detta kan ske i flera riktingar; det kan vara majoriteten mot minoriteten, men det kan lika gärna vara det omvända. Ibland vet man inte riktigt vem det handlar om.

Ett exempel på det sista har utspelat sig under de senaste två veckorna i byn Slavjanovo nära staden Popovo i nordöstra Bulgarien. Där grundade bröderna Juzeirovi (Üzeirovi med turkisk stavning) nyligen partiet Den muslimska demokratiska unionen samt satte upp en egen variant av Bulgariska röda halvmånen, naturligtvis på inget sätt erkänt av det Internationella röda korset. Dessutom byggde den ene brodern, Ali Juzeirov ett stort minnesmärke i sin trädgård över den okände turkiske soldaten. De kunde också visa upp hela bybefolkningar som förmodade anhängare till det parti de sades sig ha skapat.

Minnemärket blev en märklig historia som består av en halmåne på ett fundament av sten. Så småningom sattes även ett kors på halvmånen(!). I närbild så ser det dessutom ut vara gjort av svetsad grovplåt som målats med silverfärg.

Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig. Det blev en toppnyhet i alla medier. Ledande politiker och debattörer gick i spinn liksom Bulgariens alla konspirationsteoretiker. För att krydda det hela så kopplades dessutom detta även till att radikal islamism höll på att spridas i Bulgarien. Händelserna nådde sin kulmen när myndigheterna helt sonika lät rasera det märkliga monumentet den 30 september.

Vad var det som hände egentligen? För att bättre förstå hur en sådan händelse mobilisera samhället så till den milda grad så måste man känna till att Bulgarien är det land i EU som procentuellt har flest muslimer. Siffrorna varierar men man räknar med att mellan 10 % till 15 % av landets befolkning är muslimer. I antal blir det kring miljonen personer. Majoriteten av muslimerna återfinns inom bulgarienturkarna. Övriga muslimer utgärs av de kanske upp till ett par hundratusen romer som är muslimer (många romer är även kristna). Det finns också bulgarisktalande muslimer, de så kallade pomakerna. Siffrorna för deras antal är osäkra eftersom det är en grupp som assimilerats kraftigt i modern tid. En del säger att de är upp till några hundra tusen. Jag tror dock att de är betydligt färre, kanske kring hundra tusen (folkräkningen 2001 ger 131 000). Den absoluta majoriteten av bulgariens muslimer är sunnimuslimer.

En hög procent muslimer varav de flesta är ickepraktiserande sådana skulle inte vara ett större problem om det inte vore för att Bulgarien under 500 år var en del av det Osmanska riket. Det var ett muslimskt imperium som emellanåt gick hårt åt dess kristna undersåtar. Det Osmanska riket var det som sedermera blev Turkiet. Bulgarien blev fritt från turkarna först 1878. Denna femhundraåriga period kallas i Bulgarien det turkiska oket eller den turkiska förslavningen. Det var också en hård period för bulgarerna och men det är även en fantastisk historia hur ett folk lyckas behålla sin kultur och särart under 500 år av förtryck. Men denna långa period av underkastelse har skapat ett trauma i den bulgariska folksjälen. Trots att över 130 år har gått sedan frigörelsen så är den fortfarande närvarande. Det är som om traumat inte vill släppa och att ett hot om turkisk återerövring ständigt var ett reellt sådant.

Men trots detta har en uttalad nationalistisk politik inte förts de senaste 20 åren. Plånboken mer än känslorna har styrt väljarbeteendet. Det var först med Atakas framgångar i valet 2005 som Bulgarien för första gången fick ett ”riktigt” nationalistiskt parti i parlamentet. Det betyder dock inte att det inte funnits nationalism i bulgarisk politik. De flesta av bulgariens partier både till höger och vänster har en liten dos nationalism i sina partprogram.

Nationalismen har dock fört ett mer undanskymt liv i politiken eftersom andra frågor varit så mycket viktigare. Som vanligt är plånboksfrågor de viktigaste i valen. Även om nationella frågor inte sällan förekommit i debatten så har de knappast förekommit i rikspolitiken i någon större utsträckning. Dessutom är gemene mans förhållande i vardagen till folk från andra etniciteter avspänt och inget man går runt och tänker på. Undataget är romerna som till en viss del som har ett problematiskt förhållande med alla andra folkgrupper och vice versa.

Det är med detta i bakhuvudet man ska se på händelserna i Slavjanovo. När man tittar närmare på händelserna så blir det än mer konstigt. Dessa bröderna Juzeirovi har tidigare inte varit kända för någon religiös verksamhet överhuvudtaget. Den ene brodern, Yuzeir, har en business i Belgien där han handlar med kycklingkött, den andre har en firma som sysslar med luftkonditioneringsanläggningar. Det sägs att de knappt ens kan turkiska. De hävdar att deras företag sysselsätter 25 000 anställda, ungefär som hela Volvo personvagnar, uppenbarligen en fantastisk siffra som är helt tagen ur luften.

Vad var nu meningen med det hela. Var det verkligen ett försök lansera turkisk nationalism i Bulgarien? Eller är det en framväxt av radikal islam vi ser? Eller är det ett försök till vad som tidningen Dnevnik kallar ett laboratorium för politisk alkemi? Med detta menas ett försök till att skapa en händelse som politiska aktörer kan vinna på.

En tanke skulle vara att det turkbulgariska partiet DPS med detta ville skapa en symbol som turkbulgarer skulle kunna samlas kring. Då skulle detta på något sätt gynna DPS. Men DPS förnekar all inblandning och det är faktiskt svårt att se hur partiet skulle kunna vinna på detta. Dessutom är det hela så klantigt gjort att DPS:s rutinerade spinndoktorer knappast skulle kunna vara upphovsmän.

En annan teori, som jag dessutom allt mer själv börjar tro är sann, är att detta var ett försök till att skrämma bulgarer med en uppblossad turkisk nationalism. Upphovsmännen är då väl medvetna om att alla försök till att prata om turkist lidande under den Osmanska epoken skulle sätta känslorna i brand på rekordtid. Att det dessutom såg ut som det skedde ett försök till att organisera en turknationalistisk rörelse med koppling till radikal islam var förstås att hälla extra bensin på lågorna.

De som då skulle gynnas av detta var de nationalistiska partierna som Ataka, eller varför inte RZS som mer och mer har tagit en nationalistisk skepnad efter att Bojko Borisov tackade nej till deras medverkan i regeringen samt gjorde korruptionsbekämpning till ett eget monopol. I Bulgarien finns det mycket som tyder på att partilivet har stora inslag av att manipulation via bland annat personer från nuvarande eller tidigare säkerhetstjänsten. Just Ataka och RZS har hamnat mycket i skymundan i politiken. Ett sätt att då få fokus på sina frågor är att skapa situationer som lyfter de nationalistiska frågorna. Jag får försöka följa upp detta, men man kan misstänka att hela utredningen bara rinner ut i sanden.

* Spaska Mitrova fick bulgariskt medborgarskap enligt en uppsnabbad procedur när hennes vårdnadstvist blev känd i Bulgarien. Alla som anser sig ha bulgariska rötter och kan visa det kan enligt bulgarisk lag bli bulgariska medborgare utan att aldrig ha satt sin fot i landet. Sedan Bulgarien blev aktuell för EU-medlemskap har det blivit mycket populärt då många av dessa etniska bulgarer lever i länder som EU fortfarande kräver visum av som Moldavien, Ukraina och Makedonien. En del finns även i Ryssland och några andra f.d. sovjetrepubliker. För närvarande finns det ungefär 60 000 medborgarskapsansökningar som väntar på att avgöras. Väntetiden lär vara mer än fem år just nu. Enligt kanske lite väl optimistiska siffror så finns det mer än fyra miljoner bulgarer utanför landets gränser. Förutom att massera det nationalistiska egot så ser man även dessa bulgarer i vardandet som en möjlighet att kompensera för Bulgariens katastrofala demografi. Tyvärr verkar många medborgarskapssökanden mer se medborgarskapet som en biljett in i EU än som ett sätt att bidra till sitt nya hemlands väl och ve.

En annan värld

2009-10-28T20:21:00.012+01:00

Jag skrev tidigare en postning där jag bl.a. nämnde att en elvaårig flicka fött barn i Bulgarien, en rekordtidig ålder för en barnaföderska. På något sätt lämnade denna stänkare inte mitt sinne, utan jag kände att jag vill läsa en fortsättning på detta, vilka var omständigheterna och vad kommer att hända nu. Men som jag misstänkte så skulle tidningarna ta upp detta även om det som mest blev en notis bland alla andra. Historien är faktiskt märkligare än man kan tro. Det intressanta är dock inte själva historien i sig, även om den är märklig, utan att historien på ett tillskruvat sätt visar på romernas situation i Bulgarien (och förmodligen på andra ställen också). Romernas situation är komplex, där vår, svenska, standardförklaring varför det är så inte är till någon hjälp alls.

Följande har hänt. Den elvaåriga barnaföderskan, Korteza, uppsökte sjukhuset efter att ha fått magsmärtor. Efter bara en timma på sjukhuset i Sliven födde hon dottern Violeta. Knappt hade förvåningen hos sjukhuspersonalen över den unga nyblivna modern lagt sig när Korteza prompt förklarade att hon måste lämna sjukhuset eftersom hon skulle gifta sig. Förlossningen hade skett på torsdagskvällen och redan nästa dag, på fredagskvällen, skulle bröllopet ske. Korteza och hennes 19-årige pojkvän skulle i stadsdelen Nadezjda* gifta sig enligt romsk ritual och tradition var det tänkt.

Bilden ovan är från bröllopsfesten. Självklart serveras alkohol till brudparet eftersom de inte anses vara barn längre. Detta är ett brott även i Bulgarien.

Sjukhuset sade att de inte kunde släppa en kvinna som fött förrän först ett dygn efter födseln. Dessutom kunde inte Korteza som minderårig inte själv fatta ett sådant beslut då hennes föräldrar och tillika vårdnadshavare var i Spanien. Hennes blivande svärmor förde då ett sådant liv på sjukhuset att man till slut gick med på att släppa Korteza för en och en halv timme så att hon kunde gifta sig. Efter vigseln återkom Korteza till sjukhuset i bröllopsklänning och sjukhuset bestämde då att låsa avdelningen samt sätta henne under bevakning för att hon inte skulle kunna avvika igen. Maken kommer att åtalas för sex med minderårig**. Vad som kommer att hända sedan återstår att se, förhoppningsvis kommer media att följa upp detta.

Darik Radio har grävt lite mer i detta och fått fram nya uppgifter. Det visar sig att Kortezas mor inte alls varit i Spanien. Hon har ljugit för de sociala myndigheterna för att undanta sig från allt ansvar. Det visar sig att Kortezas mor, Rajna, och far, Mihail, har samtyckt till vigseln - bara det i sig ett brott.

Polisen har redan börjat utredningen om brott och hört parterna. Barnets mormor, Rajna, har lämnat in en ansökan om att vara vårdnadshavare för barnet. Hon säger att hon av en tillfällighet kom hem från Spanien nyligen, efter att barnet fötts och bröllopet arrangerats. Myndigheterna tror dock inte på detta, utan ser det som ett försök att undkomma ansvaret för historien.

De inblandade har förklarat för myndigheterna att deras tradition kräver att bruden är oskuld. De säger vidare att Korteza blev gravid i samband med ”defloreringen”. Hon kommer att fylla 12 år den 14 december.

Min kommentar är att om talet med deflorering stämmer så var det ju redan planerat att giftermål skulle ske sedan länge. Möjligen är det en efterhandskonstruktion för att ge sken av att traditionerna har följts och att familjens heder är intakt. Å andra sidan så innebär logiken att bruden måsta vara oskuld att det hela faktiskt varit planerat eftersom ju yngre, ju troligare att kvinnan är oskuld. Dessutom så är en oskuld värd så mycket mer på brudmarknaderna. Hemgiften, eller vad man ska kalla det, kan vara mycket hög för oskulder, särskilt om de anses mycket vackra.

Den nyfödda babyn Violeta

Händelsen var naturligtvis ett givet inslag i de flesta tevemedias nyheter. Här är ett klipp från Nova Televizija. Det är på bulgariska men bilderna går att förstå. Det framgår att det inte var så gulligt som vår kvällsmedia vill framställa det hela. Tyvärr ligger klippet inte på Youtube, utan på Vbox7 som har servrar segare än sirap. Nova Televizija ägs faktiskt av det svenska Modern Times Group som bl.a. äger TV3, ZTV och TV1000.

Denna märkliga berättelse som säkert inte har nått sitt slut än pekar på många problem som finns i Bulgarien. Främst pekar det på många romers eländiga situation. Men det visar också hur samhället gett upp när det gäller romer och låter de hålla sig för sig själva även när de uppenbart bryter mot lagen. Bulgariens motsvarighet till socialtjänsten för en hopplös kamp mot vanvård och kriminalitet bland romska barn. Dessa barn tas ofta ur skolan av föräldrarna då de inte ser någon mening med en utbildning. De ska helst hjälpa föräldrarna och annan släkt med försörjningen. Kvinnor gifts ofta bort som minderåriga. Hur situationen ska bli bättre är det inte riktig någon som vet. Det finns nog alla anledning till att återkomma i ämnet då det är komplext samtidigt som det är så viktigt att Bulgarien (och EU) hittar en fungerande lösning för att förändra romerna situation. Som debatten förs nu kan man mest bli förtvivlad.

Edit 2009-11-03
Nu har nyheten nått Aftonbladet och Expressen, förmodligen via brittiska News of the World. Fast flickan är omdöpt till Kordeza, ett tydligt tecken på att alla artiklar utanför Bulgarien har sitt ursprung från samma källa där namnet blivit fel.

Enligt BB i Sliven så har hittills i år 177 barn fötts av minderåriga mödrar. Alla mödrar har romsk etnicitet. Fram till denna händelse så var den yngsta baranföderskan 12 år i Sliven. Det sägs också vidare att antalet barn som föds av minderåriga mödrar minskar. Problemet är dock inte bara att förstagångsföderskorna ofta är väldigt unga bland romer. Det är nämligen inte heller ovanligt att minderåriga mödrar får såväl sitt andra som tredje barn innan de blir myndiga. Myndighetsåldern är 18 år i Bulgarien. "Byxmyndig" blir man vid 14 års ålder, ett år tidigare än i Sverige.

För den som vill läsa lite mer om familjelagstiftning i Bulgarien så har jag lite kort nämnt det här.

* Nadezjda är Slivens mest eländiga stadsdel där de allra flesta är romer. Enligt lokala organisationer så har t.ex. av 20 000 invånare endast ett tjugutal en gymnasieutbildning. Många, om inte de flesta, vuxna är analfabeter i mer eller mindre utsträckning.

** Enligt Sofia Echo så var händelseutvecklingen något annorlunda där bröllopet förhindrades genom att polisen tillkallades till sjukhuset.

Lite intryck

2009-10-23T21:26:00.001+02:00

Som vanligt blir en resa till Bulgarien full av intryck. Eftersom jag förstår språket och kulturen så blir förstås intrycken annorlunda än de en turist får sig till måls. Som vanligt slår kontrasterna mellan framväxten av ett modernt samhälle som vårt svenska och den kvarvarande misären som härskar här och var i samhället. Å ena sidan så kan man tillbringa en kväll i Varna Mall bland alla kända modebutiker man känner till samt där ett modernt nöjesutbud finns som jag bara kan drömma om i Uppsala; å andra sidan så passerar jag på vägen hem det så kallade zigenarkvarteret med dess misär samt ser uteliggarna kring soptunnorna där jag bor.

Nyheterna rapporterar om att polisen står maktlös inför de kidnappningar som sker samtidigt som rapporter kommer på rad om hur det nya styret avslöjar den ena korruptionsskandalen efter den andra. En elvaåring har fött barn idag; den yngsta hittils i Bulgarien sägs det. Det är dock inte ovanligt med unga förstföderskor i Bulgarien där många romska kvinnor föder barn i tidiga tonåren annars. Detta är i stark kontrast till de mycket låga nativitetssiffror som Bulgarien har annars för befolkningen generellt.

Som vanligt oroas man över kriget på vägarna där 1000-talet omkommer om året. Nyligen avslöjades det att upp till 15 000 körkort om året utfärdas mot en muta på 1500 kronor. Detta lär ju knappast förbättra den svarta statistiken i trafiken. Det återstår att se vad makthavarna kommer att göra.

Cirka 200 000 bulgarer har förlorat jobbet i år vilket är oroväckande. Trots detta är arbetslösheten på en nivå lägre än genomsnittet i EU. Man tror att den kommer att vara kring 8 % vid årets slut. Många bedömare tror också att kulmen på krisen kommer nu under vintermånaderna. Sedan får man hoppas att det går mot ljusare tider.

Annars så är livet gott här.

I Varna

2009-10-22T17:11:00.000+02:00

Säsongen går mott sitt slut i vid Svartahavskusten. Jag tog därför tillfället att ta den sista möjligheten att flyga billigt till Varna med Norwegian från Oslo för den här säsongen. Egentligen så föredrar jag hösten framför sommaren när jag vill tillbringa en vecka eller två i Bulgarien. Fördelarna är flera: biljetterna är billigare, trängseln är mindre samt temperaturen är behagligare.

Såhär i slutet av oktober är vädret ungefär som i början på juni i Sverige; ja i Uppsala varje fall. Temperaturen håller sig kring 18-20 grader dagtid, lite mer om solen skiner. Det är knappast läge för bad då temperaturen i havsvattnet håller sig kring 12 grader även om det finns en och annan tapper badare Men stränderna är knappast öde för det; nu finns det plats för såväl fotboll som beachvolleyboll på stranden, och när solen skiner så är den fortfarande tillräckligt stark för att motivera solbad. Restaurangerna på strandpromenaden här i Varna har öppet och det är underbart skönt att sitta med ett välkylt vitt vin och färska, tillagade musslor och titta över folklivet på stranden och havet.

Det har regnat en del de senaste dagarna men det kräver bara ett paraply, inga mer kläder. Nu har dock det soliga vädret återkommit. Dagtid går det alldeles utmärkt att sitta på uteserveringarna och ta sig en öl och titta på folklivet. Även om de flesta turister åkt hem så är det knappast folktomt. Varna är trots allt en storstad där folk är vana att tillbringa kvällen ute på gågatan och barerna.

Fördelen nu är att det alltid finns plats var man än vill sitta även om det knappast är folktomt på barer och restauranger. Hösten är alltid mildare än våren då havet ger värme långt in i december. Vintrarna är milda i Varna även om det inte är ovanligt med snö. Snön som kommer ligger sällan kvar mer än några dagar. Dock så brukar det vara en rå, fuktig kyla framemot januari och februari varför jag knappast vill rekommendera Varna dessa månader. Eftersom havet är kallt så brukar även våren vara kall. Fast de dagar det finns sol så kan temperaturen krypa upp till svensk försommar redan i mars.

Så, för den som inte är soldyrkare eller partydjur så kan jag starkt rekommendera en tripp till Bulgarien på hösten.

Nobrainer 2

2009-10-12T08:56:00.003+02:00

Den holländska antipiratorganisationen BREIN som jag skrivit om tidigare har varit igång igen. BREIN har av allt av döma varit så angelägna att nå resultat att de förfalskat dokument. Måltavla är förstås The Pirate Bay. Det verkar vara antipiratlobbyns signum att driva rättsväsendet framför sig med högst tveksamma metoder.

I fallet Bulgarien försökte BREIN få den bulgariska polisen att agera mot torrentsajter, uppenbarligen med baktanken att polisen där plockar fram batongen först och kollar i lagboken sen.

Man kan ha många åsikter om vad som är rätt och fel med fildelning, men det bekymrar mig mycket att integritet och yttrandefrihet tycks bli någon slags "collateral damage" på vägen till det perfekta upphovsrättsupprätthållande samhället (ja, ni förstår vad jag menar). Att lagstiftningen och maktutövandet tar stor hänsyn till mäktiga intressen är ju ett problem som Bulgarien dras med. Låt det inte bli ett av EU påbjudet påbud också.

Spionerna lever!

2009-10-10T19:11:00.001+02:00

Årets nobelpristagare i litteratur aktualiserar åter Östeuropas moderna historia. Herta Müller har många gånger skrivit om hur Rumäniens säkerhetstjänst Securitate har förföljt henne. Efter kommunismens slut 1989 försvann inte Securitate, utan bytte bara namn. Dessutom fortsatte säkerhetstjänsten att ha henne under uppsikt trots att Rumänien blivit demokratiskt. Hon utsattes också för en förtalskampanj i Tyskland av exilrumänerna lojala med den gamla tidens makthavare.

För en beskrivning av kommunistdiktaturens förtryck föreslår jag en läsning av ett utdrag ur hennes bok Atemschaukel (under översättning till svenska just nu) som finns på signandsight.com. Vår bild av diktaturer och förtryck är ofta en bild av våld och svarta bilar som smyger efter en. I själva verket var förtrycket ofta mer subtilt men ändå mycket effektivt vilket hennes text visar.

Situationen var likadan i Bulgarien. Säkerhetstjänsten var inte lika omfattande som i Rumänien eller Östtyskland men kommunistpartiet försökte lik väl kontrollera alla aspekter i bulgarernas liv. Likt Rumänien bytte säkerhetstjänsten bara namn 1990 men för övrigt var verksamheten intakt även om syftet ändrades. Framväxten av en maffialik grå och svart ekonomi brukar tillskrivas den före detta säkerhetstjänsten, som dessutom inte verkar vara så före detta. Att personer med en tidigare karriär inom säkerhetstjänsten numera sitter på många viktiga poster i landet är ingen hemlighet.

Likt Rumänien så är de allra flesta inom Bulgariens kulturella elit genuint ointresserade över att säkerhetstjänstens arkiv öppnas. Förklaringen är förstås att många inom denna elit fram till 1990 var kommunistregimens lojala och trogna tjänare, eller åtminstone ställde upp på de av partiet påbjudna villkoren i utbyte mot status och offentligt betald lön. Dissidenter förekom knappt. Att komma ut som integritetsbefriad opportunist är ju knappast någonting som lockar och mycket riktigt så har den så kallade dossiekommissionen motarbetats sedan den sattes upp i Bulgarien.

Däremot har ingen förföljelse av oliktänkande likt Herta Müller förekommit i utlandet eftersom det knappt fanns några bulgariska dissidenter och oliktänkanden. Undantaget är dock BBC-journalisten Georgi Markov som mördades spektakulärt med ett paraply i London 1978.

Denna kommission har dock avslöjat en mängd före detta agenter/informatörer som nu arbetar som politiker, journalister m.m. Till och med nuvarande presidenten Georgi Părvanov visade sig ha en dossié från säkerhetstjänsten där han hade täcknamnet Gotse.

Dessa före detta lojala kommunister sitter nu och tar del av EU:s och Natos mest känsliga information. Skillnaden mot tidigare är att de inte är lojala till den kommunistiska diktaturen, utan till sig själva och de ekonomiska, och ofta, kriminella intressen de tjänar. Därför ligger denna fråga även i vårt intresse.

Cerny inte välkommen

2009-10-10T13:40:00.002+02:00

En del minns kanske historien med tjeckiske konstnären David Cerny som i Prag hade avbildat Bulgarien som en huktoalett. Detta med anledning av det tjeckiska ordförandeskapet i EU vid det tillfället. Den här helgen hade han blivit inbjuden till Plovdiv i Bulgarien för att ställa ut det svarta skynket som man hade täckt hans avbildning av Bulgarien med. Denna övertäckning skedde efter upprörda bulgariska protester.

I det nationalistiskt känsliga Bulgarien flög därför en del personer i taket. Partiet Ataka gick ut och uppmanade Plovdivs innevånare att protestera samt att Plovdivs borgmästare måste vägra den tjeckiske konstnären tillträde till staden. Borgmästaren, Slavtjo Atanasov, var med på noterna och sade att Cerny inte var välkommen till Plovdiv. Det gick så långt att han sade att poliser skulle stationeras ut vid galleriet för att handgripligen se till att Cerny inte kunde få tillträde till utställningen.

Borgmästarens reaktion berodde nog mindre på Atakas uppmaning som det faktum att han hör till det nationalistiska partiet VMRO (Вътрешна македонска революционна организация Vătresjna Makedonska Revoljutsionna Organizatsija Den inre makedonska revolutionära organisationen). Det är ett litet nationalistisk parti som normalt får maximalt någon procent av rösterna i parlamentsvalen. Däremot är det starkt i vissa kommuner. Deras nationalism är nostalgiskt tillbakablickande till skillnad mot t.ex. Ataka som är ett mer modernt nationalistiskt parti i den franska Nationella Frontens anda. Gemensamt har de dock den konspiratoriska synen på utlandet och åsikten att minoriteter inte hör hemma i Bulgarien.

Det hysteriska tonläget fick premiärminister Borisov att bjuda Cerny till Sofia. Man kan dock förmoda att det mer var rädslan för internationell bad-will än värnandet om yttrandefriheten som fick honom att göra detta. Det bulgariska konstnärsförbundet gick också ut till Cernys försvar.

Nu har Cerny meddelat att han inte tänker komma till Bulgarien eftersom han känner sig kränkt och oönskad av vad som sagts i Plovdiv.

Händelserna här pekar ännu en gång at Bulgarien har svårt att kasta av sig sitt förflutna och blicka framåt. De nationella och nationalistiska frågorna hänger kvar. Det finns en tendens till att kritik ofta uppfattas eller tolkas som antibulgarisk. Kommunisttidens syn att de som inte är med oss, är emot oss lever kvar även om frågorna är andra. Premiärminister Bojko Borisov sitter i en sits där han måste återupprätta omvärldens förtroende samtidigt som han behöver hålla sig någorlunda väl med en nationalistisk diskurs på hemmaplan. Den senaste tidens händelser med nationalistiska förtecken visar att Borisovs fiender ser nationalismen som ett sätt att komma åt honom och hans parti.

Fotbollsfiffel

2009-09-28T08:44:00.001+02:00

Fotboll är mycket populärt i Bulgarien. Likt Sverige befinner sig Bulgarien i något av en svacka rent spelmässigt där de större framgångarna internationellt på både klubbnivå som på landslagsnivå uteblir. Man gläds väl mest åt utlandsproffsen som Dimitar Berbatov. Men nu är det inte om själva fotbollen detta ska handla om.

I den våg av granskningar och avslöjanden som följt på Bojko Borisovs och Gerbs tillträde till makten i Bulgarien har nu turen kommit till fotbollen. Liksom i andra länder är fotboll big business i Bulgarien. Den ger också många en plats i rampljuset. Att just fotbollen har lockat till sig en del tveksamma typer såväl som ägare som i klubbstyrelser är en offentlig hemlighet. Märkvärdigt många mord och mystiska dödsfall har hänt inom fotbollsvärlden de senaste 20 åren. Rekordet innehar klubben Lokomotiv Plovdiv som fick tre ägare mördade på två år. Förklaringen till dessa mord är förstås att många nyrika och inflytelserika personer köpt fotbollslag för såväl ärans som för penningtvättens skull. Det är då inte märkligt att den grå ekonomins uppgörelser även drabbar fotbollen.

Men kan man inte komma åt en skum verksamhet med polisen så kan man använda skatteverket. Det har nu skett i Bulgarien där det bulgariska skatteverkets högste chef nu säger att fem klubbar i högsta serien har fifflat med skatterna. Totalt misstänks klubbarna, som inte namnges, ha stoppat undan 4 miljoner leva (drygt 25 miljoner kr).

Skattechefen säger att de kom på fifflet av en slump när de gick igenom klubbarnas räkenskaper och fann att många spelare tycktes leva på den bulgariska minimilönen. Men i spelaravtalen fanns ofta helt andra summor, ibland upp till 10 000- 15 000 leva (50 000 till 75 000 kr). Dessa löner var tidigare inte kända men eftersom ett antal spelare blivit missnöjda med sina villkor hade de överklagat detta till en skiljedomstol. På så sätt blev tilläggen till avtalen kända.

Huruvida det var en slump eller inte kan man ju spekulera i. Den tidigare skattechefen, Marina Murgina, fick ju avgå för ett halvår sedan eftersom hon medverkat till omfattande momsfiffel. Hon misstänks också för att ha hjälpt flera viktiga aktörer i den bulgariska ekonomiska världen att undgå granskning. Nu med ny skattechef samt en regering som mer eller mindre förklarat krig mot den tidigare regeringen och dess tjänstemän är detta bara en i raden av avslöjanden. Men den är ändå signifikant eftersom det är mäktiga personer man ger sig på när man granskar finanserna bakom fotbollen.

Man kan också spekulera i om det finns någon koppling till de läggmatcher som det nyligen rapporterades kan ha förekommit i kvalen till Champions league och Uefacupen de senaste åren. Än så länge finns det inga uppgifter som tyder på att bulgariska klubbar ska ha varit inblandade, men när skatteverket väl börjar gräva så vet man aldrig vad de kan hitta.

Bulgarisk chef för Unesco

2009-09-23T09:38:00.002+02:00

Igår valdes bulgariskan Irina Bokova till chef för Unesco. Unesco är FN:s organ för utbildning, kultur och vetenskap. Valkampanjen har dock varit svår och utdragen och efter flera omröstningar så stod endast Irina Bokova och den egyptiska kulturministern Farouk Hosni kvar som kandidater. Den stora anledningen till att Irina Bokova slutligen vann antas vara att hon var en kompromisskandidat då Farouk Hosni visat sig vara kontroversiell. Han har framför allt gjort en del märkliga uttalande mot Israel och judar.

Hans försök att sedan reparera misstagen har gjort att han även fick kritik från eget håll. Bokova som knappast gjort sig känd för någonting utanför Bulgarien kunde då till slut vinna kampen. Jag förmodar att Bokova uppfattas som någorlunda neutral då Bulgarien inte knyts alltför starkt till västvälden samtidigt som landet åtminstone tidigare haft goda relationer med många stater i Mellanöstern.

Irina Bokova är dock desto mer känd i Bulgarien även om hon sällan stått i rampljuset. Hon är nu bulgarisk ambassadör för Frankrike och Monaco. Hon har tidigare gjort karriär i FN samt inom det socialistiska partiet i Bulgarien. Hon var vice utrikesminister i Zjan Videnovs skandalomsusade regering 1995 (inte utrikesminister som SR påstår) samt kandidat till vicepresident 1996.

Jag tycker att Irina Bokova är intressant eftersom hon är en inte alltför ovanlig representant för karriärpolitiker i Bulgarien. Hon hör liksom många andra i Bulgarien hemma i den tidigare kommunistiska nomenklaturan, bl.a. var hennes far, Georgi Bokov, långvarig chefredaktör för kommunistpartiets husorgan Rabotnitjesko delo. Georgi Bokov sägs ha varit mycket aktiv i eliminerandet av kommunistpartiets fiender på 40-talet.

Irina liksom hennes bror, Filip, kunde därför få höga poster inom den Bulgariska förvaltningen. När förändringarna kom så gjorde bägge karriärer inom det reformerade kommunistpartiet BSP. Filip Bokov är nu en nära medarbetare till president Părvanov.

Namnet Bokov var i hetluften för några år sedan när Filip Bokovs son bl.a. åkte fast för bilstöld och misshandel. Han kunde komma undan åtal tack vare det skydd som hans fars och fars familjs ställning gav - ännu ett symptom på den sjuka som plågar det bulgariska samhället.

Reaktionen Bokovas utnämning är dock i nästan enbart positiv. Många gläder sig åt att en bulgar kommer att inneha en av de mer prestigefyllda posterna i världen. Vissa är dock mer tveksamma eftersom ännu en bulgar har belönats med framgång trots att karriären har byggts på ett obesvärat byte av demokratisyn och moral i enligt med rådande konjunktur.

Utreseförbud?

2009-09-21T08:56:00.003+02:00

Bulgariens hälsosektor är i eländigt skick. Problemet är dock inte kvalitén på vården för den håller en acceptabel nivå. Problemet är snarare den delen som politikerna bär ansvaret för, dvs. ekonomin. Kostanderna för sjukvården har i det närmaste skenat de senaste åren samtidigt som man har problem på intäktssidan.

Liksom i Sverige så är den största delen av sjukvården offentligfinansierad. Det finns privat sjukvård men den är än så länge inte särskilt omfattande. Privata sjukförsäkringar finns knappt heller eftersom vad jag förstår så kan inte en privat sjukförsäkring betala sjukvård på ett offentligtägt sjukhus. Däremot så är själva sättet att finansiera sjukvården på rätt annorlunda mot Sverige.

I Bulgarien har du själv ansvaret för att betala in sjukvårdsförsäkringen. I praktiken är det en skatt som du har ansvaret för själv. Den dras inte av din arbetsgivare. Denna avgift/skatt beror givetvis på storleken på inkomsten och den måste betalas in även om du är arbetslös eller saknar inkomster.

Detta märkliga system har inte fungerat särskilt bra ända sedan det infördes för att antal år sedan. Anledningarna är många varav dålig skattemoral och svårighet att veta exakt hur mycket du ska betala är några förklaringar. Att den grå ekonomin är stor innebär ju också att en sådan modell svårligen kan fungera väl.

Systemet har inte skötts särskilt bra av myndigheterna heller då många bulgarer som flyttat utomlands funnit att de har skulder för sjukförsäkring i det gamla hemlandet trots att de inte borde betala. Detta har förvärrats av att husläkarna får ersättning som beror på antalet patienter, vilket lett till att många av dem anmält emigrerade personer, eller rent av avlidna, som sina patienter. Dessa patienter får då betala sjukvårdsavgifter.

Detta system har kritiserats ända från början men under åtta år har ingenting gjorts. Dessutom så skjuter kostnaden för sjukvården i höjden där sjukvårdbudgeten tredubblats på tio år. Bulgarien har en åldrande befolkning, men som till skillnad mot Sverige inte mår så bra. Den nyinstallerade regeringen försöker nu svara lite på kritiken och föreslår förändringar. Men, likt Bulgariens vägar så bygger man inte nytt när det inte fungerar, utan man försöker lappa lite här och var.

Det föreslås nu en del förändringar i systemet även om man inte kan tala om en riktig reform. Det finns några inslag som väckt mycket uppmärksamhet. Mer än 800 000 personer har skulder pga. obetalda avgifter. Hälsoministern Bozjidar Nanev förslår nu att dessa personer inte ska få lämna landet så länge de har obetalda skulder. De kommer alltså beläggas med reseförbud. Det förekommer även en uppgift om att man inte ska få köpa lägenhet heller om man har obetalda avgifter.

Jag har varit inne på det tidigare, men ett stort problem i Bulgarien är en totalitär reflex där statens behov sätts före människornas. Förslaget att belägga skuldsatta med reseförbud är ett sådant. Dessa personer är inte ens misstänkta för brott och förekommer inte i förundersökningar. Än märkligare blir det om man tänker på att om detta blev verklighet så skulle det vara ett flagrant brott mot den fria rörligheten som är en av EU:s grundpelare. Man frågar sig: hur tänkte man nu? Kanske är det bara ett utspel för att flytta uppmärksamheten från andra delar av förändringsförslagen. Men å andra sidan så är medvetenheten vilka skyldigheter ett EU-medlemskap kräver mer än lågt bland politikerna.

Problemet med obetalda avgifter ligger ju främst i Bulgariens oförmåga att få sitt skattesystem att fungera, framför allt, så saknas kraftfulla instrument mot dem som skattefuskar. Det är i den änden man bör börja. Men då vet man ju inte var det kan sluta. Talande är dock att ingen kritik har än så länge kommit från annat politiskt håll om detta.