måndagen den 25:e april 2011

Religiös intolerans

Den 17 april attackerade medlemmar ur det nationalistiska partiet VMRO* tillsammans med supportrar från några fotbollsklubbar en sammankomst för Jehovas vittnen i Burgas. Fem personer skadades, alla Jehovas vittnen, samt att mindre skadegörelse förekom. Tio personer har anhållits av polisen.

Enligt Jehovas vittnen är detta inte första gången som något liknande skett. Reaktionen i samhället var dock ganska ljum. Den bulgariska Helsingforskommittén har dock fördömt det skedda. Från politiskt håll är det knäpptyst. Mest anmärkningsvärt är att premiärminister Bojko Borisov inte har yttrat sig i frågan. Annars verkar inga frågor ligga utanför hans kompetens med uttalande dagligen i media i allehanda frågor.

VMRO hotar med att detta är något helt normalt, dvs. man kan förvänta sig mer av samma. Lösningen för deras del är att Jehovas vittnen och andra sekter försvinner från Bulgarien.

Frågan är varför något sådant här sker och varför reaktionen från politiskt håll är minst sagt försiktig. Förklaringen är att frågan om fria religiösa samfund i Bulgarien är känslig och lätt rör upp starka känslor. I Bulgarien kallas det som vi oftast kallar frikyrkor för sekter. En förklaring till det är att sekt har en bredare betydelse i Bulgarien än i Sverige. I Bulgarien så kan religiösa samfund delas upp i traditionella och övriga. Traditionella är de stora religionerna som funnits länge i Bulgarien som ortodox kristendom, islam, katolicism och judendom. Protestantism brukar normalt inte kallas traditionell, även om den är/har varit statskyrka i många länder liksom den förekommit i Bulgarien i knappt 150 år. Protestantismen, om vi exkluderar de vi kallar frikyrkor, förekommer bara i liten skala i Bulgarien, oftast tillsammans med den lilla invandring som skett under de senaste 150 åren.

Fria kyrkor kallas då ofta för sekter. Dels för att de står utanför statens inflytande (även om de flesta är registrerade), dels för att de är nya och har kommit utifrån. En märklig konsekvens av det synsättet är att en företeelse som Peter Deunovs (eg. Dănov) Vita brödraskap i Sverige nog skulle anses som sekt i likhet med Osho (Bhagwan). De har vissa likheter sett till budskap och utövande. Men eftersom Det vita brödraskapet har uppstått i Bulgarien så har man till och med ett regeringsuttalande på att brödraskapet inte är en sekt. Motiveringen grundar sig just på att samfundet har grundats på bulgarisk mark med nästan sekellång närvaro.

De starka känslorna kring frikyrkorna som Jehovas Vittnen, Mormoner, Livets ord med flera beror på att den ortodoxa kyrkan är så starkt sammanbunden med Bulgarien och dess historia. Frikyrkor uppfattas därför som hot mot den ortodoxa kyrkan och därmed också mot Bulgarien, eller åtminstone mot det bulgariska. Det var den ortodoxa kyrkan som bevarade mycket av den bulgariska kulturen under de 500 år som Bulgarien var en del av det Ottomanska imperiet. Det var också upprättandet av det bulgariska exarkatet 1870 som föregick Bulgariens frigörelse 8 år senare. Därför har den ortodoxa kyrkan fortfarande en särställning som är att likna vid en statskyrka även om stat och kyrka formellt sett är åtskilda i Bulgarien. 

Därför är kyrkan alltid närvarande vid alla högtider i Bulgarien och alltså inte bara vid religiösa sådana som jul och påsk, utan också vid t.ex. nationaldagsfirande. Kyrkan har även en given plats vid alla invignings- och öppningsceremonier i Bulgarien. Däremot har inte kyrkan så stor politisk makt i Bulgarien som man kanske då kan tro. Det är kyrkans symboliska roll som en oskiljaktig del av bulgarisk kultur och nationell medvetenhet som politiker och andra vill använda sig av.

Frikyrkor ses därför som en attack på bulgarisk kultur och i slutänden som ett sätt att ta kontroll över bulgariska själar och som ett sätt undergräva Bulgariens suveränitet. Det är på detta som VMRO spelar när de attackerar Jehovas vittnen. Det är också detta som gör att politiker av alla slag i Bulgarien ogärna fördömer VMRO:s handlingar. VMRO må vara en obetydligt politisk kraft på nationell nivå, men partiet ATAKA som hyser samma aktiva agg till västerländska frikyrkor sitter i såväl nationellt parlament som i Europaparlamentet. I år är det dessutom lokalval och presidentval i Bulgarien. Hur det ska gå är fortfarande en öppen fråga. Premiärminister Bojko Borisovs mitten-högerparti Gerb har det motigt med allt större skepticism till hans stora ord och klena resultat. Till hans fördel är dock att det saknas alternativ starka nog att utmana Gerb för tillfället.

Man kan också notera att Borisovs största kritiker, president Părvanov, också har hållit sig tyst i frågan. Även bland Bulgariens vänsterlutande väljare finns en starkt negativ syn på frikyrkor som man gärna ser som västerländska femtekolonnare. Frågan om religionsfrihet är alltså ingen fråga som har ett höger- eller vänsterperspektiv i Bulgarien.

Klart är att Borisov spelar ett högt spel där han allt mer har ett budskap till Bryssel och ett annat när han vänder sig till publiken på hemmaplan. Risken är att han till slut förlorar såväl omvärldens som hemmaopinionens förtroende när han velar mellan ståndpunkterna.

---

*VMRO ( ВМРО - Вътрешната македонска революционна организация Den inre makedonska revolutionära organisationen) är ett nationalistiskt parti vars kärna är en nationalistisk revansch. Namnet är hämtat från en av flera revolutionära rörelser från förra seklet. Deras livsluft är den makedonska frågan och har som slutmål ett återupprättande av det som kallas San Stefano Bulgarien, dvs. det Bulgarien som bildades efter frigörelsen från turkarna 1878 men som omfattade betydligt mer än dagens Bulgarien. Detta område reducerades sedan rejält vid Berlinkonferensen senare samma år. Stormakterna var inte så pigga på ett stort rysslandsinfluerat område mitt på Balkan. VMRO har en obetydlig roll i det bulgariska politiska livet idag förutom några platser i kommunfullmäktige i några kommuner.

ATAKA är mer "modernt" där revanschism och makedonienfrågan är starkt nedtonade till förmån till de hot och problem som ATAKA anser finns idag. Deras budskap kan sammanfattas som Bulgarien åt Bulgarerna. ATAKA är mer likt partier som den franska Nationella fronten och belgiska Vlams belang. Partiet spelar mycket på de konspiratoriska scenarierna som är livsluften för många som är tveksamma till hur Bulgarien moderniseras och fjärmar sig från Ryssland.

fredagen den 22:e april 2011

Man får vad man betalar för

Rubriken anspelar på att Bulgarien har EU:s lägsta löner men ändå inte lyckas dra till sig investerare. Anledningen är förstås att det är inte bara löneläget som är intressant när någon funderar på att investera någonstans. Jag har diskuterat denna fråga tidigare.

Ny statistik från Världsbanken visar att skillnaderna mellan "gamla" och "nya" EU fortfarande är betydande sett till produktivitet. Följande bild visar topp 10 jämfört med botten 9 sett till reell produktivitet mätt i Euro per timme,

Man kan konstatera att Bulgarien ligger i botten av EU-länderna, medan Sverige tronar stolt i toppen. Vår produktivitet är 10 gånger högre än i Bulgarien vilket också avspeglar sig i våra löner som är ungefär 10 gånger högre. Förklaringen är förstås inte att arbetarna i Öst drar benen efter sig eftersom samma arbetare när de arbetar i nya EU inte drar ner produktiviteten. Förklaringen är nog mer dålig infrastruktur, ineffektiva produktionsmetoder och "gammalmodigt" management med mera. Jag tror dessutom att den omständigheten att många arbetar i en servicesektor med lågt värdeskapande, dvs. de låga lönerna gör att det är möjligt att ha många anställda som var för sig inte gör så mycket.

Vad händer nu?

Problemet med dessa arbeten är att de aldrig kan få en särskilt bra löneutveckling. Högre löner kommer med automatik leda till att arbetsutbudet i dessa sektorer kommer att minska eller helt enkelt försvinna. Ett exempel är att städning av gator och torg i tex. Varna idag utförs att hela brigader arbetare (man säger brigader i Bulgarien) som manuellt städar med kvastar. I Uppsala utförs det av ett par arbetare som kör en städmaskin.

Om dessa gatsopare i Bulgarien helt plötsligt fick svenska löner så måste minst 9/10-delar av personalstyrkan sparkas samt att städmaskiner inköptes. Det stora problemet är dock att dessa sparkade arbetare då inte har några jobb. I normalfallet så skapar den ekonomiska utvecklingen nya jobb som suger upp de personer som blir av med sina bortrationaliserade jobb. Men många av dessa okvalificerade arbeten i Bulgarien utförs av lika okvalificerade människor. Många av de nya jobben som skapas kräver mer utbildning eftersom de kräver mer av den anställde. En effektivisering av den bulgariska ekonomin kommer alltså inte bara leda till högre snittlöner, utan även till att en allt större grupp människor ställs utanför arbetsmarknaden då de helt saknar kvalifikationer.

Detta är en process som redan pågår men den är lite långsam varför många inte tänker på det. En grupp som känner av detta är romerna. De flesta romer har knappt klarat av grundskolan och många är analfabeter. En liten minoritet har gymnasieutbildning och endast några promille har högskoleutbildning. Många av dessa har dock klarat sig på enkla och lågbetalda jobb inom jordbruk, service och grovjobb inom industri och bygg etc. Nu håller dessa jobb på att försvinna i takt med effektiviseringarna. Ett alternativ blir då i högre utsträckning att leva på det sociala och på kriminalitet. Ett annat alternativ är att söka sig utomlands där det finns en viss efterfrågan på billig svart arbetskraft. Lönerna som erbjuds må vara skitlöner, men de är ändå bättre än vad som erbjuds i hemlandet. Baksidan är förstås att man inte har så mycket att sätta emot när man utnyttjas och berövas sina rättigheter. En annan konsekvens är att tiggeri och prostitution ökar vilket vi bland annat kan se i Sverige.

Någon självklar lösning finns inte men klart är ändå att mycket måste satsas på utbildning och vidareutbildning. Liksom här så börjar utslagningen redan i skolan där i vårt fall missriktad omtanke i form av låga krav ger många en dålig start i livet. I Bulgariens fall handlar det mer om att få en skola för alla och lära sig av våra misstag. Detta är framför allt viktigt för romerna som traditionellt inte prioriterar utbildning. Att vara rom är att vara outbildad kan man säga. Det är inget framgångsrecept dock.

Uppdatering 2011-07-17
Enligt Bulgariens motsvarighet till SCB, NSI, så arbetar ungefär 20 % av alla arbetande i jordbruket och står för 5,6 % av BNP. Jämför det med till exempel Sverige där 2 % av arbetstyrkan arbetar inom jordbruket och står för ca 1,7 % av BNP. Även om karaktären av jordbruket skiljer sig en del mellan länderna, t.ex. har Bulgarien en stor vin- och tobaksproduktion som kräver en hel del manuellt arbete så pekar ändå siffrorna på att effektiviteten är några gånger lägre i Bulgarien än i Sverige.

För att bulgarer i jordbrukssektorn ska få bättre betalt så måste statistiken närma sig de svenska siffrorna. Effektiviseringar är alltså oundvikliga. Men man kan dock undra var många av dessa 711 000 jordbruksarbetare ska ta vägen då. Typiskt för jordbrukssektorn är inte bara de låga lönerna och den låga effektiviteten, utan också att de allra flesta sysselsatta karaktäriseras av låg, eller rent av, mycket låg utbildning.