torsdagen den 25:e mars 2010

Budgetbestyr och balkansk smitta

Kalle Kniivilä gjorde mig härom veckan uppmärksam på en artikel i Sydsvenskan om budgetunderskott i ett antal EU-länder. Bakgrunden är förstås de krisartade, för att inte säga katastrofala, lägena för statsbudgetarna i många EU-länder. Att Sverige skulle ligga i täten av de mer skötsamma länderna kommer inte som någon överraskning. Trots lågkonjunktur har ju Sverige kryssat förståndigt och försiktigt bland världsekonomins grynnor och skär. I botten hittar vi länder som Spanien, Storbritannien och Irland

Däremot så är bäst i klassen en riktig överraskning – Bulgarien med 0 % budgetunderskott för 2010. Det sätter nog myror i mångas huvuden, speciellt när Bulgarien som regel förknippas med dåliga saker. Om någon skulle hävda att i Bulgarien råder fullständigt kaos i budgetarbetet så skulle de flesta av oss tro att det var så utan att faktiskt ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Jag brukar ofta hävda att de flesta ser på Bulgarien genom sina fördomar. Jag menar dock inte att sanningen då med automatik är det omvända. Jag menar att kunskap är vägen eftersom bilden som regel är både svart och vit samtidigt.

Bulgarien har många år i rad präglats av en makroekonomisk stabilitet med ett budgetöverskott, eller åtminstone en budget i någorlunda balans. Jag tror också att det är korrekta siffror som är underlag i tabellen i Sydsvenskan. Med tanke på hur hårt Bulgarien granskas av lånegivare och kreditvärderingsinstitut så skulle konstigheter ganska snart ge sig till känna. Bulgarien är inte Grekland så att säga. Bulgarien kan inte gömma sig bakom Euron även om levan är knuten till Euron. Dessutom har Bulgarien bara varit medlem i EU sedan 2007. Den bulgariska ekonomin har till exempel inte dopats med lån till artificiellt låga räntor som i EU:s problemländer. Det finns alltså ingen lånebubbla i någon större omfattning trots en nästan havererad byggsektor och bl.a. ett stort antal tomma lägenheter.

Varför Bulgarien har en någorlunda stabil ekonomi har sitt ursprung i dels statsbankrutten 1990 när Bulgarien ställde in betalningarna på statsskulderna, dels det ekonomiska haveriet 1996/1997 med hyperinflation och omfattande bankkollaps. Efter detta ställdes stränga krav på Bulgarien av bl.a. IMF. Dessutom så gjorde själva skräcken för inflationsspöket att den statliga plånboken hölls rätt så tillknäpp.

Det var ju inte bara inte bara omvärldens förtroende för levan som behövdes återupprättas, även bulgarerna själva var tvungna att lockas använda levan igen. Nu har man haft ett sedelfondsystem i 13 år som knyter levan till Euron vilket bidragit till stabiliteten, men även ställt krav på statsfinanserna. Priset blir ju naturligtvis att regeringen blir bakbunden när det gäller att använda valutan och statsbudgeten för konjunkturanpassning. EU-medlemskapet, eller snarare de tidigare förhandlingarna om medlemskapet, har ju också bidragit till att finanserna hållits i trim. Det gäller att se fin ut när man vill bli medlem i en fin klubb.

Den makroekonomiska stabiliteten har dock kostat i form av uteblivna investeringar i landet. Vägnätet är bitvis i erbarmligt skick, sjukvården håller på att kollapsa pga underfinansiering etc. Missnöjet är stort då stabiliteten inte gett bulgarerna så mycket mer i plånboken.

Det förs mycket debatt just nu om det inte är dags att släppa på svångremmen för att stimulera ekonomin, och därmed får man förmoda, släppa levan fri igen. Precis som i Sverige finns det en kamp mellan Keynes och Hayek när det gäller att hantera konjunkturer. Finansminister Djankov bromsar förstås då han är en sann anhängare av Hayek och andra österrikare. Anhängarna av Keynes anser ju att man ska stimulera ekonomin med stora budgetunderskott för att få fart på ekonomin (i Sverige är det ju de rödgröna som förespråkar detta). Djankov anser dock att sådant bara skulle skapa en tillfällig förbättring men att det skulle orsaka en ny, djupare finanskris så småningom.

Hans motstånd är inte bara rent ideologiskt, Bulgarien har likt de flesta andra länder just nu problem på intäktssidan och att stimulera ekonomin med statliga medel samtidigt som statens intäkter sjunker skulle inte vara en bra idé. Även utan ökade utgifter så ser Bulgarien ut att gå mot ett budgetunderskott i år trots allt, möjligen ett rejält sådant. För att få balans, eller åtminstone minimera budgetunderskottet, så har Djankov bland annat föreslagit nedskärningar inom den offentliga sektorn samt en höjning av momsen från 20 % till 22 %.

Fast det riktigt stora hotet är det stora bytesbalansunderskottet. Detta har varit Bulgariens stora problem under hela 90-talet och 00-talet (det var rent katastrofalt under kommunisttiden). Mattias Lundbäck spekulerar i om inte Bulgarien kommer att följa i Lettlands spår med en närmast havererad banksektor och oundviklig devalvering. Jag ska inte säga emot, men min uppfattning är att situationen inom banksektorn i Bulgarien inte är så illa som i Lettland. Däremot är det tveksamt om Bulgarien kan fortsätta att hålla levan knuten till Euron. Det finns en potential att det kan gå riktigt illa om inte regeringen Borisov fattar de rätta, men också tuffa, besluten.

Däremot kommer situationen i Grekland att påverka mångas bedömningar av läget i Bulgarien oavsett hur mycket bäring det egentligen har på läget där. Alltså ungefär som när krigen i Ex-Jugoslavien fick investerare att undvika Bulgarien trots att risken för krig var lika avlägset i Bulgarien som i andra europeiska länder. Det finns tydligen någon slags balkansk smitta – om något är dåligt i ett balkanland så antas detta också gälla andra balkanländer.

Jag tycker också att man ska korruptionsbekämpning i ljuset av det ovanstående också. Om nuvarande regering kunde komma åt de stora, fula fiskarna så skulle det betyda mycket för den bulgariska ekonomin. Miljarder leva tappas idag från de statliga och kommunala budgetarna till myndigheter och företag med syfte att göra ett antal personer rika, inte att användas där de behövs som bäst. Detta är också en viktig ingrediens i de bulgariska budgetbråken. Omtanken om ett folk som drabbas av orättvisa nedskärningar är egentligen inte sällan omsorg för egna uteblivna gratispengar från någon offentlig budget.

Slutligen så kan jag inte låta bli att kommentera E24:s artikel om den bulgariska ekonomin. Här ser man hur fördomar och stereotyper sitter djupt. Artikeln inleds med en stor bild på några romer som bär ved. Bildredaktören bara måste illustrera denna artikel med en bild på fattiga romer, någonting som har väldigt lite att göra med såväl handelsbalans som budgetunderskott.

torsdagen den 18:e mars 2010

Byggnadsminnesmärken

Ett problem i Bulgarien är att många historiska byggnader förfaller, framför allt sådana som vi i Sverige skulle klassa som K-märkta (på bulgariska паметник на културата pametnik na kulturata historiskt minnesmärke). Alltså byggnader som nödvändigtvis inte är så gamla men som ändå har ett kulturellt och arkitektoniskt värde.

De flesta historisk byggnader som underhålls är de som tillhör staten eller kommunerna och som används som administrativa byggnader. Efter kommunismens fall för 20 år sedan så lämnades många fina byggnader tillbaka till de ursprungliga ägarna,ofta efter en omständlig restitutionsprocess. Många av dessa nygamla ägare saknade dock ofta medel att underhålla och rusta upp dessa byggnader. Ett bra exempel på detta kan man hitta i Varnas centrum längs gågatan. Där finns en mängd hus i neoklassisk stil, byggda kring och strax efter första Världskriget. Förutom de väldekorerade fasaderna så är det också målade i olika ljusa färger. En del är restaurerade medan andra har ett förfallet yttre. Några byggnader som den på bilden nedan är i stadda i långt gånget förfall.


Förfallet hus i Varna

Ibland händer det att historier får ett lyckligt slut som av en slump. Den amerikanske mångmiljonären Edmund Beck hade stannat till i Sofia för ett antal år sedan i väntan på ett flyg vidare. Tyvärr blev han bestulen på plånbok och pass varför han blev tvungen att stanna kvar i Bulgarien några dagar i väntan på nytt pass så han kunde resa vidare. Han tog då tillfället i akt och reste runt lite. Han hamnade då i den forna huvudstaden Veliko Tărnavo. Där fick han idén att titta på några gamla hus som han skulle kunna köpa. Med hjälp av en mäklare gick han runt i det gamla Veliko Tărnavo och letade objekt. Han hittade några intressanta hus men ingen var sugen på att sälja.

Av en slump såg han ett förfallet större hus med kolonner som han intresserade sig för. Det visade sig vara det som var kvar av värdshuset Hadzji Nikoli, byggt för ungefär 150 år sedan. Det hade 1992 återlämnats till sin forna ägare. De hade dock inga möjligheter att underhålla byggnaden som fick förfalla. De var beredda att sälja men tycks ha begärt ett rätt högt pris för det varför Beck avvaktade. Tydligen hade senare en annan köpare varit beredd att ge nästan 5 miljoner kronor för huset så jag förmodar att det var ungefär det pris Beck hade fått sig serverat. Köpet blev dock inte av då köparen ville göra ett kasino av byggnaden enligt säljarna.

Mäklaren gjorde då ett nytt försök och mejlade Beck en bild på den gamla 2000-leva sedeln från hyperinflationens glada dagar 1997. På sedeln finns en avbildning av arkitekten Nikola Fitjev (1800-1881) och bakom honom finns just den byggnad som Beck var intresserad av. Nikola Fitjev, eller Kolju Fitjeto som han är mer känd som, är Bulgariens mest kände arkitekt/byggnadsherre. Han var även arkitekt och byggmästare för Hadzji Nikoli, och så vitt jag förstår, även ägare av huset då det var hans släktingar som fick tillbaka det 1992. Beck förstod då att detta var inte vilken gammal byggnad som helst, utan att det var ett av de mer kända byggnaderna från den tiden när Bulgarien började sin väg mot frigörelse från det Osmanska riket.


Kolju Fitjeto på 2000-levasedeln

För att förstå byggnadens betydelse så måste man veta vem denne Kolju Fitjeto var. Han är en av de mer märkliga personerna från den bulgariska renässansen på 1800-talet. Redan som treåring blev han föräldralös och som tioåring började han som murarlärling. Som 17-åring lärde han sig stenbyggnation hos mästarna i dagens Korçë i Albanien (som fortfarande har en bulgarisk minoritet). Som den naturbegåvning han var blev han snart en berömd och ofta anlitad byggherre. Han byggde för såväl förmögna bulgarer som för det Osmanska riket. Hans byggnader var kända för sin kvalité och många står kvar än idag som bron över Bjala och den Heliga treenighetens kyrka i Svisjtov. En annan märklig byggnad är den täckta bron i Lovetj. Den brann visserligen ned 1925 men har återuppbyggts till nära ursprungligt skick. En annan märklig omständighet med Kolju Fitjeto var att han sägs varken ha kunnat läsa och skriva trots att han behärskade ett flertal språk.


Den täckta bron i Lovetj


Belnenski most

Så, utan att ens sett huset inifrån så köpte han huset och påbörjade en omfattande renovering. Exteriören behölls medan interiören moderniserades. Via lokaltidningen tog han reda på vad stadsborna skulle vilja se för verksamhet där. Svaret var förstås att det före detta värdshuset på nytt skulle bli ett värdshus. För 10 miljoner kronor skapades en gourmetrestaurang med flera salar och trädgård. Det fanns också en önskan att stället skulle inrymma museum och galleri för utställningar vilket också förverkligades. Även ett vinotek skapades och har redan sitt eget vin. Köksansvarig är den bulgariske presidentens kock Zjoro Ivanov, ansedd som Bulgariens främste kock. Priserna sägs trots detta vara helt överkomliga och maten smakar mer än den kostar.


Hadzji Nikoli

Det är sådana här historier man saknar alltför ofta i Bulgarien. Det inte bara att det alltför ofta saknas pengar, utan även fantasi att skapa något nytt utan att förstöra det gamla. Det tråkiga är att förutom hus som förfaller så har andra ”kitschifierats” så att all atmosfär försvunnit.

Naturligtvis har Edmund Beck dragit på sig kritik. Han anklagas bl.a. att ha restaurerat delvis utan tillstånd. Säljarna, som är släktingar till Kolju Fitjeto, säger dock att Beck gjort ett fantastiskt jobb med att återställa byggnaden i det skick som byggaren själv ville ha det. Själv skulle jag tro att anledningen till konflikten med tillståndsgivarna bottnar i att Beck förmodligen inte gett en stor summa pengar under bordet som annars är brukligt i Bulgarien.

Slutligen: naturligtvis saknar Hadzji Nikoli webbsida. Man får hoppas att en sådan kommer.